AD 2021 nr 69

Blå-Gul Fackförenings yrkanden avser att Arbetsdomstolen ska fastställa att vissa stridsåtgärder som riktat sig mot Tema Elektro är olovliga enligt medbestämmandelagen, att kollektivavtalet mellan Elektrikerförbundet och Tema Elektro innebär ett undanträngande av föreningens kollektivavtal och att Elektrikerförbundets avtal är ogiltigt. Föreningen har även yrkat att Elektrikerförbundet ska betala ett allmänt skadestånd till föreningen. Föreningens talan grundar sig på att Elektrikerförbundet agerat i strid med 41 d § medbestämmandelagen.

I målet ska alltså medbestämmandelagen tillämpas och enligt 63 § medbestämmandelagen gäller därför arbetstvistlagen i målet. Blå-Gul Fackförening är en arbetstagarorganisation (jfr 6 § medbestämmandelagen) och målet utgör en tvist som avses i medbestämmandelagen. Arbetsdomstolen är därför behörig att som första domstol ta upp och pröva målet, se 2 kap. 1 § arbetstvistlagen.

Enligt 42 kap. 5 § första stycket andra meningen rättegångsbalken får en domstol i tvistemål meddela dom utan att stämning utfärdats, om kärandens framställning inte innefattar laga skäl för käromålet eller om det annars är uppenbart att detta är ogrundat. Enligt rättspraxis och förarbeten bör bestämmelsen tillämpas restriktivt och talan måste vara uppenbart ogrundad i sin helhet för att stämning ska kunna underlåtas. Eftersom bestämmelsen innefattar en väsentlig avvikelse från ett normalt kontradiktoriskt rättegångsförfarande, måste även artikel 6.1 Europakonventionen beaktas vid tolkningen av bestämmelsen. Se NJA 2013 s. 813 [  ], NJA 2003 s. 527 [  ] och NJA 1998 s. 278 [  ].

Enligt artikel 6.1 Europakonventionen har envar rätt till en rättvis rättegång med avseende på tvister om hans eller hennes civila rättigheter. Av Europadomstolens praxis framgår bl.a. följande. En förutsättning för att en tvist ska kunna sägas angå någons civila rättigheter är att tvisten angår något som på åtminstone rimliga grunder kan sägas gälla vad som enligt nationell lag erkänns som en rättighet. Utgångspunkten för bedömningen är bestämmelserna i nationell lag och hur dessa tolkas av de nationella domstolarna. Det krävs starka skäl för att Europadomstolen ska frångå den bedömning som de högsta nationella domstolarna gjort av frågan om vad som enligt nationell lag erkänns som en rättighet. För att artikel 6.1 ska vara tillämplig krävs vidare att tvisten kan sägas vara reell och seriös. Se t.ex. Europadomstolens dom i mål Boulois mot Luxembourg (mål nr 37575/04, dom 2012‑04‑03) och European Court of Human Rights, Guide on Article 6 of the European Convention on Human Rights Right to a fair trial (civil limb), 2021‑04‑30.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Enligt 41 d § första stycket medbestämmandelagen får en arbetstagare inte vidta eller delta i en stridsåtgärd mot en kollektivavtalsbunden arbetsgivare till stöd för krav i en fråga som är reglerad genom arbetsgivarens kollektivavtal bl.a. om arbetstagarorganisationen kräver att arbetsgivaren ska tillämpa det kollektivavtal som organisationen vill uppnå på ett sådant sätt att det tränger undan arbetsgivarens befintliga kollektivavtal. En stridsåtgärd som strider mot den bestämmelsen är olovlig (41 d § andra stycket medbestämmandelagen) och en arbetstagarorganisation får inte anordna eller på något annat sätt föranleda en olovlig stridsåtgärd (42 § medbestämmandelagen). En arbetstagarorganisation som bryter mot medbestämmandelagen kan vara skyldig att betala allmänt eller ekonomiskt skadestånd (54 § och 55 § medbestämmandelagen).

Bestämmelsen i 41 d § medbestämmandelagen syftar till skydda en arbetsgivare som redan slutit ett kollektivavtal för visst arbete mot att utsättas för vissa typer av stridsåtgärder, jfr prop. 2018/19:105 [ pdf|  ] s. 20 [  ]. Medbestämmandelagen reglerar inte anspråk mellan arbetstagarorganisationer (jfr 1 § medbestämmandelagen) och 41 d § är således inte avsedd att skydda arbetstagarorganisationer mot att andra arbetstagarorganisationer genom stridsåtgärder försöker få till stånd kollektivavtal med arbetsgivare som är bundna av kollektivavtal med den förstnämnda organisationen.

Mot bakgrund härav är det enligt Arbetsdomstolens mening uppenbart att Blå-Gul Fackförenings talan inte kan bifallas med stöd 41 d § medbestämmandelagen. Inte heller i övrigt finns det något i svensk rätt som ger Blå-Gul Fackförening rätt att i förhållande till Elektrikerförbundet få fastställt att stridsåtgärderna var olovliga, att kollektivavtalet mellan Elektrikerförbundet och Tema Elektro innebär ett undanträngande av föreningens kollektivavtal eller att Elektrikerförbundets avtal är ogiltigt. Detsamma gäller för föreningens yrkande om allmänt skadestånd.

Arbetsdomstolens slutsats är därför att Blå-Gul Fackförenings talan är uppenbart ogrundad och att tvisten inte heller kan anses röra en rättighet som erkänns av svensk rätt i den mening som krävs för att artikel 6.1 i Europakonventionen ska vara tillämplig. Dom i målet kan därför meddelas utan att stämning utfärdas.

Vid denna utgång kan Blå-Gul Fackförening inte få ersättning för rättegångskostnad.