AD 2015 nr 35

Tvisten

Bolaget driver en frisörsalong i Göteborg. H.L. anställdes hos bolaget som elev för färdigutbildning till frisör i början av år 2011. Hon sade upp sig själv från anställningen och hennes sista arbetsdag hos bolaget var den 7 november 2013. Under sin anställning och till och med den 6 december 2013 hade hon via en applikation i sin telefon tillgång till bolagets kundregister. I december samma år började hon arbeta på frisörsalongen Tempel Lounge, även den belägen i Göteborg. I januari 2014 skickade H.L. sms till ett antal av bolagets kunder. Av meddelandena framgick att hon hade bytt salong från bolaget till Tempel Lounge. H.L. har en blogg. På denna hade hon gjort ett inlägg om att hon slutat sin anställning hos bolaget och börjat arbeta hos Tempel Lounge.

Tvisten gäller frågan om H.L. har brutit mot lojalitetsplikten i anställningsavtalet, mot kollektivavtalet och mot företagshemlighetslagen. Frisörföretagarna har gjort gällande att H.L. under anställningen tillgodogjort sig uppgifter ur bolagets kundregister och utnyttjat dessa efter anställningens upphörande genom att ta kontakt med bolagets kunder. Vidare har frisörföretagarna gjort gällande att H.L., genom att skicka sms till bolagets kunder och genom inlägget på sin blogg, i strid med kollektivavtalet har hänvisat till sin tidigare anställning i annonsering. Arbetstagarparterna har bestritt att H.L. på något sätt tillgodogjort sig uppgifter ur bolagets kundregister. När det gäller påstått brott mot kollektivavtalet genom annonsering har arbetstagarparterna i första hand hävdat att den aktuella bestämmelsen inte är tillämplig för H.L. som anställd och i andra hand att det hon gjort inte ska betraktas som annonsering.

Arbetsdomstolen kommer först att gå igenom vad utredningen visar angående H.L:s faktiska agerande. Därefter kommer domstolen att ta ställning till om agerandet strider mot lojalitetsplikten i anställningsavtalet, mot kollektivavtalet eller mot företagshemlighetslagen. Om domstolen kommer fram till att H.L. har handlat i strid med lag eller avtal återstår att pröva i vilken utsträckning bolaget har lidit skada och, om det är aktuellt, ta ställning till om det föreligger synnerliga skäl för skadeståndsansvar enligt företagshemlighetslagen samt slutligen också bedöma i vad mån H.L. ska betala allmänt skadestånd till bolaget.

Utredningen

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. På frisörföretagarnas begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med R.P. Vidare har på frisörföretagarnas begäran hållits vittnesförhör med V.K., som är kund hos bolaget och även bolagets revisor, kunderna S.L. och S.A., T.G., vd och förhandlingschef för frisörföretagarna, samt med K.A., projektledare hos Itsperfect Software Europe AB. På arbetstagarparternas begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med H.L. samt vittnesförhör med kunden J.L. och ombudsmannen E.B. Parterna har även åberopat skriftlig bevisning.

Allmänt om lojalitetskravet i ett anställningsförhållande

Utmärkande för ett anställningsförhållande anses vara bl.a. att arbetstagaren ska vara lojal mot arbetsgivaren. Lojalitetskravet ingår som ett led i anställningsavtalet. Ett grundläggande krav är att arbetstagaren inte får skada arbetsgivaren. Vilka krav på lojalitet som är rimliga att ställa måste av naturliga skäl variera beroende på bl.a. förhållanden inom branschen, den aktuella verksamhetens beskaffenhet, arbetsuppgifternas art, arbetstagarens ställning i företaget och om arbetstagaren på något sätt äventyrat arbetsgivarens kundrelationer. Av Arbetsdomstolens tidigare ställningstaganden kan utläsas att en arbetstagare är skyldig att sätta arbetsgivarens intresse framför sitt eget och att undvika lägen där han eller hon kan komma i en pliktkollision (se t.ex. AD 2012 nr 25, AD 2010 nr 42 och AD 1993 nr 18 och där gjorda hänvisningar).

Regleringen i kollektivavtalet

Mellan frisörföretagarna och förbundet gäller riksavtalet för frisörbranschen. Bolaget är genom medlemskap i frisörföretagarna bundet av det kollektivavtalet. H.L., som är medlem i förbundet, var även hon under sin anställning hos bolaget bunden av kollektivavtalet.

I kollektivavtalet med giltighet från den 1 april 2013 till och med den 31 mars 2014 finns i § 14, som har rubriken Ordnings- och arbetsmiljöregler, bl.a. följande bestämmelser.

Företagshemlighetslagen

Enligt 1 § första stycket företagshemlighetslagen avses med företagshemlighet enligt lagen sådan information om affärs- eller driftförhållanden i en näringsidkares rörelse som näringsidkaren håller hemlig och vars röjande är ägnat att medföra skada för honom i konkurrenshänseende. Av andra stycket följer att med information avses både sådana uppgifter som har dokumenterats i någon form och enskilda personers kännedom om ett visst förhållande, även om det inte har dokumenterats på något särskilt sätt. I lagens förarbeten uttalas att begreppet information i detta sammanhang har en vid innebörd. Begreppet omfattar inte bara kommersiella uppgifter om enskilda affärshändelser. Som exempel på företagshemlig information anges i förarbetena uppgifter om enskilda affärshändelser samt information om affärshändelser av mer allmänt slag, såsom marknadsundersökningar, marknadsplanering, prissättningsklausuler och planer rörande reklamkampanjer (se prop. 1987/88:155 [ pdf ||  ] s. 34 [  ] f.). Ett företags kundregister innehåller typiskt sett information som har karaktären av företagshemligheter (se t.ex. AD 2013 nr 24, AD 2000 nr 3 och AD 1998 nr 80).

Av 7 § första stycket företagshemlighetslagen framgår att arbetstagare som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos arbetsgivaren som han har fått del av i sin anställning under sådana förhållanden att han insåg eller borde ha insett att han inte fick avslöja den ska ersätta den skada som uppkommer genom hans förfarande. Enligt andra stycket ska, för det fall förfarandet har ägt rum sedan anställningen upphört, första stycket tillämpas endast om det finns synnerliga skäl. Andra stycket ger uttryck för principen att en arbetstagare sedan anställningen har upphört som en utgångspunkt fritt kan utnyttja den erfarenhet, yrkesskicklighet och kunnande som han eller hon förvärvat under anställningen, även till den del kunskapen innefattar företagshemligheter. För att det ska föreligga synnerliga skäl krävs att arbetstagaren på ett stötande sätt har missbrukat det förtroende som följer av anställningsförhållandet. Ett exempel på en situation som kan utgöra synnerliga skäl är att arbetstagaren under sin anställning har förberett ett överförande av hemlig information till en konkurrerande verksamhet. Om företagshemligheten har missbrukats med hjälp av dokumentation i någon form talar detta för att det föreligger synnerliga skäl. Att en arbetstagare har innehaft en särskild förtroendepost hos arbetsgivaren kan även detta tala för att synnerliga skäl föreligger. Den sistnämnda omständigheten torde emellertid inte ensamt utgöra synnerliga skäl, men kan få betydelse vid en samlad bedömning. Synnerliga skäl kan inte heller anses föreligga om utnyttjandet eller röjandet endast i ringa utsträckning har påverkat den tidigare arbetsgivarens konkurrensförmåga (se prop. 1987/88:155 [ pdf ||  ] s. 46 [  ]).

Har H.L. tillgodogjort sig uppgifter ur bolagets kundregister?

Arbetstagarparterna har som anförts ovan bestritt att H.L. skulle ha kopierat eller skrivit av eller utnyttjat uppgifter ur bolagets kundregister. De har också bestritt att H.L., som frisörföretagarna gjort gällande, skulle ha skickat sms till ett stort antal av bolagets kunder. Det är dock ostridigt att H.L. under anställningen och en kortare tid därefter har haft tillgång till bolagets kundregister via en applikation till telefonen. Vidare är det ostridigt att H.L. har skickat sms med innebörden att hon slutat hos bolaget och börjat hos Tempel Lounge till S.W., L.G.W., A.L., V.K., C.F. och L.T. H.L. har i sitt förhör medgett att hon kontaktat ytterligare några enstaka namngivna kunder utan att närmare ange på vilket sätt. Däremot har hon uppgett att hon inte minns om hon, som frisörföretagarna påstått, skickat sms till S.L. eller ringt till S.A.

Frisörföretagarna har inte åberopat någon bevisning som direkt tar sikte på att visa att H.L. har tillgodogjort sig uppgifter ur bolagets kundregister genom att exempelvis skriva av eller kopiera uppgifterna från applikationen. I stället har frisörföretagarna gjort gällande att det med hänsyn till omständigheterna, främst påståendet att H.L. skickat sms till ett stort antal personer som hon inte är närmare bekant med, är uteslutet att hon åtkommit kontaktuppgifterna på något annat sätt. Frisörföretagarna har till stöd för att det varit fråga om ett stort antal sms och att uppgifterna hämtats från kundregistret även framhållit att de meddelanden som kommit till bolagets kännedom inte har ett särskilt personligt tilltal. Arbetsdomstolen kommer mot den här bakgrunden till att börja med att pröva i vilken omfattning H.L. har kontaktat kunder till bolaget för att därefter bedöma om det med hänsyn till detta och övriga omständigheter kan anses visat att hon tillgodogjort sig uppgifter ur bolagets kundregister.

Genom den skriftliga bevisningen och vittnesförhöret med S.L. är det styrkt att H.L. har skickat sms till honom för att informera om att hon hade bytt arbetsplats. Att H.L. ringt upp S.A. i samma ärende är styrkt genom vittnesförhöret med S.A.

Till stöd för att H.L. skickat meddelanden till ett stort antal av bolagets kunder har bolaget vidare åberopat 15 svar på ett mejlutskick som bolaget gjort till sina kunder samt de uppgifter som R.P. lämnat under sanningsförsäkran. Utskicket gjordes den 19 februari 2015 och mejlet har följande lydelse. ”Hej! Hösten 2013 slutade en av våra elever hos oss och gick vidare till en ny salong. I samband med detta skickades ett mass-sms ut till våra kunder och vi är i undersökningssyfte intresserade av att veta hur många av er detta har nått. Vi vet att det var ett tag sedan, men om du kommer ihåg att du fått ett sms om byte av salong så skulle vi varmt uppskatta om du vill ta dig tiden att svara ”SMS MOTTAGET” på detta mejl. MVH Cybtekk Hair Studio”. Det framgår inte hur många som har fått bolagets mejl eller hur många som har svarat men de 15 svar som frisörföretagarna åberopat innehåller alla meddelandet ”sms mottaget”. Bland dem finns de sex personer som enligt vad som angetts ovan är ostridigt att H.L. har skickat sms till.

Arbetstagarparterna har gjort gällande att det under våren och sommaren 2013, innan H.L. slutade, hade slutat en elev och två frisörer hos bolaget och anfört att det inte går att dra några slutsatser av de åberopade svaren på bolagets förfrågan. Arbetstagarparterna har i detta sammanhang åberopat ett mejlsvar från en person vid namn A.A. Det mejlet innehåller följande. ”Hej! Jag vill minnas att detta har hänt flera gånger, så jag kan inte svara säkert utan att veta vem ni syftar på, tyvärr. Hälsar A.A.”. R.P. har uppgett att två frisörer slutade sommaren 2013 och flyttade till Portugal, att en av dem återvänt till Göteborg och sedan hösten 2014 arbetar på en annan salong där, att en elev, som inte hade några kunder, slutade i januari 2013 och att en annan elev, likaledes utan kunder, sades upp under mars eller april 2013. R.P. har vidare uppgett att han inte känner till att någon annan som slutat skickat ut sms till bolagets kunder. Han har också i allmänna ordalag beskrivit att kunder berättat om sms som de fått men att de sagt att meddelandena raderats eller att de inte ville att bolaget skulle använda uppgifterna i den pågående tvisten.

Med hänsyn till vad som framkommit om andra personer som slutat hos bolaget, det svar som A.A. lämnat på bolagets mejl och till att det i mejlet varken anges att det är H.L. som avses eller när sms:en ska ha skickats kan det, enligt Arbetsdomstolens mening, genom de mottagna svaren inte anses visat att dessa personer, utöver de sex personer som H.L. medgett att hon skickat meddelande till, har fått sms från just H.L. Mot H.L:s bestridande kan det inte heller, med R.P:s uppgifter som enda stöd, anses styrkt att hon i övrigt kontaktat kunder angående sitt byte av arbetsplats i vidare mån än hon själv uppgett eller som visats genom uppgifterna från S.L. och S.A.

När det gäller frågan hur H.L. fått tillgång till de aktuella personernas kontaktuppgifter har följande framkommit. H.L. har uppgett att de sms hon skickat har sin grund i att hon satte sig ner och funderade över vilka kunder hon hade haft under sin tid hos bolaget. Hon har vidare uppgett att hon i anledning av detta ”googlade lite” och tittade på ”kompisars kompisars” profiler på Facebook samt att hon kom ihåg vissa personer som hon haft som kunder på grund av deras speciella namn eller personlighet och den relation hon hade byggt upp till dem. Hon har också uppgett att hon hittat kontaktuppgifter till personerna på Facebook, Instagram, Google eller hitta.se, dock utan att kunna specificera hur det har gått till i varje enskilt fall. Frisörföretagarna har som anförts ovan gjort gällande att det är uteslutet att H.L. kunnat få kontaktuppgifterna på annat sätt än genom bolagets kundregister. Till stöd för den uppfattningen har frisörföretagarna hänvisat till antalet personer som H.L. kontaktat, relationen hon har haft till dem och formuleringen av de sms som hon skickat samt framhållit att hon på ett enkelt sätt har haft möjlighet att tillgodogöra sig uppgifterna via sin egen telefon utan att bolaget har kunnat upptäcka det.

Som framgått av det tidigare anförda har Arbetsdomstolen kommit fram till att annat inte visats än att H.L. har kontaktat ett tiotal personer för att informera om sin nya arbetsplats. Detta får, särskilt med hänsyn till att H.L. via applikationen i sin telefon haft tillgång till samtliga bolagets kunders uppgifter, betraktas som få. Det låga antalet gör att H.L:s förklaring om att hon som utgångspunkt använt uppgifter ur sitt eget minne inte kan avfärdas som uppenbart oriktig. Arbetsdomstolen delar i och för sig uppfattningen att de sms H.L:s skickat inte ger intryck av att vara skickade till några närmare vänner, men finner inte att innehållen är anmärkningsvärda utifrån den relation H.L. har uppgett sig ha till de aktuella personerna. Det finns enligt Arbetsdomstolens mening inte skäl att ifrågasätta H.L:s uppgifter i denna del. Med hänsyn till det anförda framstår inte H.L:s uppgifter som så osannolika att de kan lämnas utan avseende. I enlighet därmed och då, som konstaterats ovan, någon direkt bevisning till stöd för frisörföretagarnas påstående inte har förebringats kan det inte anses styrkt att H.L. tillgodogjort sig uppgifter ur bolagets kundregister.

H.L:s skadeståndsansvar för brott mot lojalitetsplikten i anställningen

Arbetsdomstolen har inte funnit visat att H.L. har tillgodogjort sig uppgifter ur bolagets kundregister. Bolaget har inte gjort gällande att något annat agerande från H.L. har utgjort ett brott mot lojalitetsplikten i anställningen. H.L. kan alltså inte anses ha brutit mot lojalitetsplikten i anställningen.

H.L:s skadeståndsansvar för brott mot kollektivavtalet

Som anförts ovan har Arbetsdomstolen inte funnit visat att H.L. tillgodogjort sig uppgifter ur bolagets kundregister. I detta ligger att det inte har visats att hon skrivit av eller på likvärdigt sätt kopierat hela eller delar av kundregistret. H.L. har med andra ord inte brutit mot bestämmelsen i § 14 A) Mom 1 tredje stycket i kollektivavtalet.

När det gäller frågan om H.L. brutit mot femte stycket i den nyssnämnda paragrafen i kollektivavtalet konstaterar Arbetsdomstolen inledningsvis följande. Enligt bestämmelsens ordalydelse avser den endast arbetsgivare. Frisörföretagarna har emellertid gjort gällande att bestämmelsen ska ges en extensiv tolkning och även omfatta anställda som byter arbetsgivare. Enligt frisörföretagarna var det inte parternas avsikt med bestämmelsen att den skulle gälla enbart arbetsgivare. Frisörföretagarna har också framhållit att det vore ologiskt att skilja mellan anställda som blir egenföretagare eller arbetsgivare å ena sidan och sådana som vid byte av arbetsplats fortsätter att vara anställda å andra sidan. Arbetstagarparterna har bestritt att det funnits en gemensam partsavsikt av den innebörd som frisörföretagarna hävdat. Vidare har arbetstagarparterna betonat att bestämmelserna i övriga delar av paragrafen, särskilt fjärde stycket som avser anställda, ger tydligt stöd för att den omtvistade bestämmelsen i femte stycket inte riktar sig till arbetstagare utan ska tolkas enligt ordalydelsen.

Frisörföretagarnas vd och förhandlingschef T.G., som har hörts om den omtvistade bestämmelsen, har uppgett bl.a. följande. Bestämmelsen har funnits länge och gäller enligt hans uppfattning såväl arbetsgivare som arbetstagare. Avsikten med bestämmelsen var förmodligen att visa att hänvisning till tidigare arbetsgivare inte över huvud taget är acceptabelt. Förbundet har inte uttryckt någon annan uppfattning om tillämpningsområdet vid de diskussioner han har haft med dess representanter.

I det utbildningsmaterial från förbundet som frisörföretagarna har åberopat finns bl.a. följande text. ”Att lägga till sina kunder som vänner på Facebook eller acceptera vänförfrågningar från kunder kan anses som ett modernt sätt att kopiera arbetsgivarens kundregister och skulle kunna leda till att du som anställd får problem. Enligt ordningsreglerna i frisöravtalet är det inte tillåtet att på något sätt försöka ta med sig kunder till framtida anställning eller till att starta eget. Du är inte heller tillåten att berätta för kunderna vart du ska börja arbeta om du byter arbetsplats, därför ska man vara noga med att inte under pågående uppsägningstid skriva på Facebook vart man ska börja jobba innan man har avslutat sin anställning hos sin nuvarande arbetsgivare. Man får inte heller efter avslutad anställning hänvisa till tidigare anställning i annonsering”.

Ombudsmannen hos förbundet, E.B., har i förhör uppgett bl.a. följande. Den omtvistade bestämmelsen gäller för arbetsgivare eller den som startar eget och alltså kan ses som en möjlig arbetsgivare. Den gäller däremot inte för anställda. Bestämmelsen har sett i stort sett likadan ut sedan 1980-talet och det har aldrig varit förbundets uppfattning att bestämmelsen skulle vara tillämplig på arbetstagare. Det är endast arbetsgivare och egenföretagare som kan annonsera. Förbundet är väldigt försiktigt i sin rådgivning för att i möjligaste mån undvika problem för medlemmarna. Det åberopade skolinformationsmaterialet är inte utformat speciellt för dem som kommer att vara arbetstagare utan innehåller allmän information av intresse för alla som går frisörutbildningen, oavsett i vilken form de kommer att arbeta.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Bestämmelsens ordalydelse, som är klar och tydlig, talar starkt för att den inte tar sikte på anställda. Den tolkningen ligger också närmast till hands när bestämmelsen ses i sammanhang med övriga bestämmelser i samma paragraf, främst fjärde stycket. Frågan är då om parterna ändå gemensamt har åsyftat att bestämmelsen ska ha den vidare innebörden som frisörföretagarna har hävdat. T.G. har visserligen berättat att han förhandlat avtalet för frisörföretagarnas räkning vid de tre senaste avtalsrörelserna men han synes inte ha någon kännedom om de närmare omständigheterna kring bestämmelsens tillkomst. Det kan inte heller genom hans uppgifter anses klarlagt att frisörföretagarna gett sin nu framförda tolkning tillkänna för förbundet. Av E.B:s uppgifter framgår att förbundet å sin sida alltid haft den uppfattning som arbetstagarparterna gjort gällande i målet. Det åberopade utbildningsmaterialet ger enligt Arbetsdomstolens mening inte stöd för att förbundet i själva verket skulle ha någon annan uppfattning, dels för att innehållet inte är så entydigt, dels med beaktande av ändamålet med materialet. Arbetsdomstolen finner sammantaget att det inte kan anses visat att det funnits en sådan gemensam partsavsikt vid bestämmelsens tillkomst som frisörföretagarna hävdat och inte heller att parterna i något senare skede skulle vara överens om en sådan tolkning. Följaktligen ska bestämmelsen, som arbetstagarparterna har hävdat, tolkas enligt sin ordalydelse. Det innebär att den gäller för arbetsgivare men inte för den som, likt H.L., har tagit en ny anställning. H.L. har därför inte heller brutit mot § 14 A) Mom 1 femte stycket i kollektivavtalet.

H.L:s skadeståndsansvar enligt företagshemlighetslagen

Frisörföretagarna har gjort gällande att H.L. brutit mot företagshemlighetslagen genom att under anställningen tillgodogöra sig uppgifter ur kundregistret och sedan utnyttja dem för utskick av sms efter att anställningen hade upphört. Arbetsdomstolen har som framgått ovan funnit att det inte är visat att H.L. har tillgodogjort sig uppgifter ur bolagets kundregister. Redan med hänsyn till det anförda kan H.L. inte åläggas skadeståndsansvar för brott mot företagshemlighetslagen.

Sammanfattning

Arbetsdomstolen har funnit att det inte är visat att H.L. har tillgodogjort sig uppgifter ur bolagets kundregister, varken genom att skriva av det, kopiera det eller på något annat sätt. Vidare har domstolen kommit fram till att bestämmelsen i kollektivavtalets § 14 A) Mom 1 femte stycket ska tillämpas endast för arbetsgivare. Domstolen har därför funnit att H.L. inte kan anses ha agerat i strid vare sig med lojalitetsplikten i anställningsavtalet, med kollektivavtalet eller med företagshemlighetslagen. Frisörföretagarnas talan ska därför avslås.

Rättegångskostnader

Frisörföretagarnas talan avslås i sin helhet. Frisörföretagarna ska därför som förlorande part betala arbetstagarparternas rättegångskostnader. Yrkat belopp är enligt Arbetsdomstolens mening skäligt.