AD 2014 nr 49

Tvisten

N.A. anställdes den 31 maj 2010 som försäkringshandläggare hos Försäkringskassan med placering vid Skellefteåkontoret. Hon handlade ärenden om tillfällig föräldrapenning. Hon blev uppsagd av personliga skäl den 19 april 2013. Den 24 juni 2013 beslutade Försäkringskassans personalansvarsnämnd att stänga av N.A. från arbete från och med den 1 juli 2013. Mellan parterna är tvistigt om det förelegat saklig grund för uppsägning och om det förelegat särskilda skäl för att stänga av N.A. från arbetet under pågående tvist.

Parterna är överens om att N.A. under perioden juni 2010–maj 2012, vid sammanlagt 18 tillfällen, öppnat och i vissa fall handlagt ärenden om tillfällig föräldrapenning avseende hennes två bröder samt hennes tidigare makes nya fru. Försäkringskassan har inte gjort gällande att N.A. aktivt sökt upp dessa ärenden genom att t.ex. skriva in namn eller personnummer eller att fel ersättning har utbetalats eller att ärendena på något annat sätt har hanterats felaktigt eller med förtur. Det Försäkringskassan gjort gällande är att hennes agerande stått i strid med jävs- och behörighetsbestämmelserna. Mellan parterna är i första hand tvistigt om N.A. varit medveten om att hon hanterade eller handlade tre närståendes ärenden. I andra hand är det tvistigt om N.A. i vart fall brustit i sin jävskontroll i sådan omfattning att det i sig utgjort saklig grund för uppsägning.

Förbundet har vidare ifrågasatt om M.A. tillhör närståendekretsen i jävsbestämmelserna och om undantagsregleringen i 11 § förvaltningslagen varit tillämplig.

Utredningen

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. På förbundets begäran har förhör under sanningsförsäkran hållits med N.A. och vittnesförhör hållits med M.A., N.L. och J.L. samt med arbetsplatsombudet P.L. På Försäkringskassans begäran har vittnesförhör hållits med försäkringshandläggaren L.S. och med K.M. från Försäkringskassans säkerhetsavdelning. Parterna har åberopat viss skriftlig bevisning och bilder av dataskärmsdumpar har visats upp.

Regler om jäv m.m.

Av 11 § förvaltningslagen framgår bl.a. att den som ska handlägga ett ärende är jävig om saken angår honom själv eller hans make, förälder, barn eller syskon eller någon annan närstående. I andra stycket samma paragraf anges att från jäv bortses när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse.

I 12 § förvaltningslagen anges bl.a. att den som är jävig inte får handlägga ärendet och att den som känner till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot honom, självmant ska ge det till känna.

I Försäkringskassans riktlinjer om informationssäkerhet finns i avsnitt 7.1 en upplysning om att det strider mot jävsbestämmelserna att handlägga ärenden som rör den anställde själv eller någon annan i jävskretsen. Där anges också att den anställdes rättsliga behörighet är begränsad till de uppgifter som den anställde behöver för att kunna handlägga ärendena och att den anställde inte heller får ta del av uppgifter i socialförsäkringsdatabasen om sig själv eller någon annan i jävskretsen. I avsnitt 5.1.2 anges att detta innebär att medarbetaren inte får söka information om eller titta på uppgifter som han eller hon inte behöver för att kunna handlägga ärendena.

Ingår M.A. i jävskretsen?

Det är ostridigt att N.A. på grund av jäv inte fick handlägga sina två bröders ärenden. Beträffande ärendena rörande M.A. har förbundet ifrågasatt om hon ingått i jävskretsen.

Det går inte direkt av ordalydelsen i 11 § förvaltningslagen att utläsa om N.A:s tidigare makes nya fru, M.A., omfattas av uppräkningen i bestämmelsen. Avgörande blir vad som avses med begreppet ”annan närstående”.

Av utredningen framgår följande. N.A. och hennes tidigare make, dvs. M.A:s nuvarande make, har gemensamma barn. N.A. och den tidigare maken har därför regelbunden telefonkontakt vilket medför att även N.A. och M.A. har viss telefonkontakt med varandra. N.A. och M.A. har visst umgänge vid familjesammankomster, såsom födelsedagar och högtider. Enligt Arbetsdomstolens mening medför dessa omständigheter sammantaget att M.A. får anse ha varit annan närstående enligt förvaltningslagens reglering. Detta innebär att N.A. varit jävig att handlägga hennes ärenden.

N.A:s agerande

Parterna är överens om att N.A. vid 18 tillfällen öppnat en närståendes ärende och i vissa fall även handlagt ärendet, vilket sammantaget inneburit 212 registrerade aktiva handlingar. En aktiv handling har av parterna beskrivits som ett kommando för att manövrera sig i datasystemet, alternativt ”ett klick med datormusen”. Tolv av tillfällena ägde rum i juni och juli 2010, dvs. under de två första månaderna av N.A:s anställning. Resterande sex tillfällen är jämnt fördelade under åren 2011 och 2012.

De 18 tillfällena finns redovisade i en handling benämnd ”Sammanställning över N.A:s aktiviteter i anhörigas ärenden”. Sammanställningen utgörs av utdrag över dataloggningar samt en beskrivande text avseende vart och ett av tillfällena. Det är för Arbetsdomstolen svårt att av sammanställningen dra några exakta slutsatser gällande vilka slags åtgärder som N.A. vidtagit vid respektive tillfälle. Det som går att utläsa med säkerhet av dataloggutdragen är dels antalet aktiva handlingar per tillfälle, dels under hur lång tid N.A. varit inne i ärendet. Som exempel kan följande redovisas.

– Den 16 juni 2010 vidtog N.A. tolv aktiva handlingar i ett ärende rörande M.A., vilket tog en minut och 43 sekunder.

– Den 22 juni 2010 vidtog N.A. 13 aktiva handlingar i ett ärende rörande M.A., vilket inledningsvis tog sex sekunder för att efter en paus pågå i ytterligare en minut och 12 sekunder.

– Den 22 februari 2011 vidtog N.A. åtta aktiva handlingar i ett ärende rörande M.A., vilket tog 44 sekunder.

– Den 22 juni 2010 vidtog N.A. 14 aktiva handlingar i ett ärende rörande J.L., vilket tog en minut och fyra sekunder.

Försäkringskassan har på ett mer detaljerat sätt redogjort för vad som hänt vid fem av de 18 tillfällena och visat vilka uppgifter som synts på dataskärmen. Av Försäkringskassans genomgång och den skriftliga bevisningen framgår följande.

1. Den 28 juni 2010 (ärende gällande M.A.): N.A. hämtade ärendet i inkorgen, öppnade ärendet och hämtade upp ansökningsblanketten och därefter intyget från förskolan. I en beslutsruta är angivet ”beslut fattat av systemet”. Samma åtgärder upprepades ytterligare en gång eftersom ärendet bestod av två ansökningar avseende två olika perioder. Avslutningsvis stängdes ärendet vilket medförde att bevakningarna i ärendet togs bort. Handläggningen tog inledningsvis 20 sekunder för att efter en paus pågå i ytterligare tre minuter och 22 sekunder.

2. Den 20 juli 2010 (ärende gällande N.L.): N.A. hämtade ärendet i inkorgen, öppnade ärendet och hämtade upp ansökningsblanketten, hämtade ”AMS-information” i syfte att kontrollera vissa uppgifter eftersom den försäkrade var arbetslös och kontrollerade den fastställda sjukpenningsgrundande inkomsten (SGI). Samma åtgärder upprepades ytterligare en gång eftersom ärendet bestod av två ansökningar avseende två olika perioder. Dessutom gjordes även en kontroll i TP-systemet. Avslutningsvis stängdes ärendet. Handläggningen pågick i två minuter och 30 sekunder.

3. Den 9 februari 2012 (ärende gällande J.L.): N.A. hämtade ärendet i inkorgen, noterade att ett begärt intyg inkommit. I en beslutsruta är angivet ”beslut fattat av systemet”. Avslutningsvis stängdes ärendet vilket medförde att bevakningarna i ärendet togs bort. Handläggningen pågick i en minut och 42 sekunder.

4. Den 23 februari 2012 (ärende gällande M.A.): N.A. hämtade ärendet i inkorgen, öppnade ärendet och fick upp ansökningsblanketten, fick information från systemet om att det saknades ett intyg från förskolan, skickade ett föreläggande om att ett intyg måste inkomma samt noterade i systemet att kompletteringsföreläggandet skickats. Avslutningsvis stängdes ärendet. Handläggningen pågick i en minut och 30 sekunder.

5. Den 16 maj 2012 (ärende gällande N.L.): N.A. hämtade ärendet i inkorgen, öppnade ärendet och hämtade upp ansökningsblanketten, öppnade intyget från förskolan, hämtade ”AMS-information”, gick tillbaka till ansökningsblanketten, denna gång i syfte att göra en kontroll av SGI:n, hämtade AMS-informationen på nytt inom ramen för kontrollen av SGI:n, fastställde SGI:n för att därefter avsluta handläggningen. Därefter fullföljde en kollega handläggningen av ärendet som ledde till att systemet fattade beslut i enlighet med anspråket. Det är ostridigt att N.A. skriftligen incidentrapporterade det inträffade till sin chef. Handläggningen tog inledningsvis sex sekunder för att efter en paus pågå i ytterligare fyra minuter och tre sekunder.

Har undantagsregeln i 11 § andra stycket förvaltningslagen varit tillämplig?

Förbundet har uppgett att det av Försäkringskassans utredning inte framgår närmare vilka åtgärder som N.A. vidtagit och mot den bakgrunden ifrågasatt om inte undantagsregleringen i 11 § andra stycket förvaltningslagen kan ha varit tillämplig. Där anges att från jäv ska bortses från när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse.

Situationer som faller under bestämmelsen i fråga är helt rutinbetonade registreringsärenden och ärenden där utgången framstår som självklar. Om den beslutande i realiteten inte har någon valmöjlighet kan han eller hon inte handla partiskt. I tveksamma fall ska jävet beaktas, vilket framgår av ordet ”uppenbarligen” i lagtexten (se Hellners m.fl. Förvaltningslagen med kommentarer, s. 160 f.).

Även om ärenden om tillfällig föräldrapenning förefaller vara okomplicerade och hanteras i viss mån automatiskt i datasystemet står det emellertid klart att handläggaren kan ha att ta ställning till flera olika frågor under handläggningen. Enligt Arbetsdomstolens mening är denna handläggning inte så rutinbetonad att opartiskheten uppenbarligen kan anses sakna betydelse. I de fall N.A. vidtagit någon handläggningsåtgärd, t.ex. kontrollerat och godkänt ett intyg från förskolan, har hon således på grund av jäv varit förhindrad att göra det.

Insåg N.A. att hon handlade närståendes ärenden?

Parterna är överens om att N.A. incidentrapporterat i vart fall ett av de 18 tillfällena, nämligen det den 16 maj 2012 rörande brodern N.L. Det ärendet avser 45 av de 212 aktiva handlingarna. Därutöver har N.A. berättat att hon var inne i ett av M.A:s ärende i juni 2010, och att hon muntligen rapporterade det till sin chef. Att detta tillfälle incidentrapporterats har inte kunnat vitsordas av Försäkringskassan.

Enligt N.A. har hon utöver de två fallen nämnda ovan inte noterat att det varit fråga om en närståendes ärende. Som förklaring till att hon undgått detta har hon uppgett följande. Under den första tiden av anställningen kändes arbetet helt övermäktigt. Det var mycket nytt. Datasystemet var komplext och hon uppfattade reglerna som mycket svåra. Hon var rädd för att göra fel och hon kunde inte ta till sig allt innehåll som visades på dataskärmen. När hon efter några månader lärt sig systemet kom hon att arbeta väldigt effektivt. Ärendena är ofta okomplicerade och det var ett uttalat mål från cheferna att ärendena skulle handläggas fort. Det medförde att hon fokuserade på rutan för regelutfall, dvs. den ruta där datasystemet informerar handläggaren om vad som ska göras i ärendet. Därutöver kontrollerade hon de fyra sista siffrorna i personnumret för att försäkra sig om att samtliga handlingar i ärendet verkligen rörde den försäkrade. Arbetet skedde rent mekaniskt och de flesta ärendena gick mycket fort att handlägga. Det var ett vedertaget arbetssätt bland handläggarna som hon anslöt sig till.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Tolv av de 18 tillfällena avser tiden den 11 juni–22 juli 2010 och omfattar 124 aktiva handlingar. Åtta av dessa tolv tillfällen avser ärende eller ärenden avseende M.A. under tiden 11–28 juni. Två av tillfällena avser den 20 och 21 juli avseende brodern N.L. och resterande två tillfällen, båda den 22 juli avseende brodern J.L.

Domstolen kan inte av sammanställningen dra någon slutats i frågan om det såvitt avser M.A. vid alla tillfällena varit fråga om flera olika ärenden eller de två ärenden som handlades slutligt den 28 juni. Det som framgår av sammanställningen motsäger inte N.A:s uppgift att hon i början av anställningen var inne i samma beslutsärende flera gånger utan att veta vad hon skulle göra, vilket alltså medförde registrering av flera aktiva handlingar.

Två av de tolv tillfällena är två av de fem som Försäkringskassan beskrivit mer detaljerat och som redovisats ovan, nämligen den 28 juni (M.A.) och den 20 juli (N.L.). Av skärmdumparna framgår att uppgifter om namn på den försäkrade finns tydligt högst upp på ansökningshandlingen och att barnets namn finns angivet i mitten av intyget från förskolan. Som Försäkringskassan uppgett borde N.A. inte kunnat undgå att se namnen. Mot detta står dock N.A:s uppgifter. Hon har med stor inlevelse berättat om hur hon under den första tiden av anställningen var så överväldigad av allt det nya med arbetet att hon i princip blev blockerad och inte kunde ta till sig all information på dataskärmen. Enligt Arbetsdomstolens mening framstår denna förklaring som trovärdig mot bakgrund av de uppgifter som framkommit om arbetets och datasystemets uppbyggnad. Arbetsdomstolen finner det därmed inte utrett att N.A. under den första tiden sommaren 2010 varit medveten om att det var närståendes ärenden som hon var inne i, förutom det hon själv uppgett att hon muntligen incidentrapporterat.

Beträffande de övriga sex tillfällena åren 2011 och 2012 har N.A. uppgett att skälet till att hon inte noterat att det var fråga om närståendes ärenden måste ha varit hennes höga arbetstakt och att hon över huvud taget inte varit fokuserad på vems ärende som hon handlade. Det har framkommit att handläggningen av ärendena går mycket fort. Av dataloggutdragen framgår att det kan handla om ett tiotal åtgärder under loppet av någon minut. För att det ska vara möjligt med en sådan snabb handläggning framstår det som uppenbart att handläggaren knappast kan hinna ta del av all information på dataskärmen. N.A:s beskrivning av att handläggaren fokuserar på rutan med regelutfallet, som finns längst ned i vänstra hörnet på dataskärmen, kan således innebära att den försäkrades namn, som står högst upp på dataskärmen, inte uppfattas. Utan att här bedöma om det är acceptabelt att arbeta i ett så pass högt tempo att det saknas möjlighet att t.ex. göra en jävskontroll kan Arbetsdomstolen emellertid inte bortse från N.A:s uppgifter. Enligt Arbetsdomstolens mening framstår N.A:s förklaring som trovärdig även här. Arbetsdomstolen fäster också vikt vid att N.A. dessutom reagerade genom att avbryta handläggningen när hon den 16 maj 2012 upptäckte att hon handlade ena broderns ärende. N.A. har berättat att hon någon gång under handläggningen noterade att den försäkrade hade samma namn som hennes bror och att hon därefter insåg att det var just broderns ärende hon handlade. Arbetsdomstolen finner det således inte utrett att N.A. varit medveten om att hon varit inne i närståendens ärenden heller vid fem av de resterande sex tillfällena.

Arbetsdomstolen har alltså sammanfattningsvis inte funnit utrett att N.A. varit medveten om att hon varit inne i eller handlagt närståendes ärenden vid 16 av de 18 aktuella tillfällena. Tillfälle nummer 18 är ostridigt att hon incidentrapporterat.

Har det förelegat saklig grund för uppsägning?

Försäkringskassan har vid den ovan gjorda bedömningen gjort gällande att N.A. i vart fall har brustit i sin jävskontroll i sådan omfattning att det utgjort saklig grund för uppsägning. Förbundet har vitsordat att N.A. brustit i sin jävskontroll, dock inte i sådan omfattning att det utgör saklig grund för uppsägning.

Av utredningen framgår att det, såvitt avser de ärenden som slumpmässigt tilldelas handläggaren, är praktiskt möjligt att göra en jävskontroll först när ärendet har öppnats och handläggaren har möjlighet att se den försäkrades eller barnets namn. N.A. har uppgett att hon mycket sällan lade märke till den försäkrades namn, utan att hon endast fokuserade på rutan för regelutfall samt de fyra sista siffrorna i personnumret för att försäkra sig om att samtliga handlingar i ärendet avsåg rätt person. Det framstår som uppenbart att ett sådant förhållningssätt i praktiken inneburit att N.A. inte vidtagit någon jävskontroll. Varje tillfälle för sig kan framstå som relativt obetydligt, men Arbetsdomstolen kan konstatera att det varit fråga om ett tämligen stort antal tillfällen och flera dokument som hämtats och öppnats. Domstolen övergår efter detta konstaterande till att göra en sammanfattande bedömning i uppsägningsfrågan.

Arbetsdomstolen har i två tidigare avgöranden prövat frågor liknande dem som är aktuella i nu aktuellt mål, se AD 2005 nr 82 (som rörde disciplinpåföljd i form av varning) och AD 2006 nr 69.

Prövningen av om en uppsägning på grund av arbetstagarens personliga förhållanden är sakligt grundad innefattar ytterst en avvägning mellan arbetstagarens intresse av att få ha anställningen kvar och arbetsgivarens intresse av att upplösa anställningsförhållandet som följd av något missförhållande. Bedömningen i detta fall ska göras med beaktande av att N.A. har haft arbetsuppgifter som innefattat myndighetsutövning. Det är av yttersta vikt att offentliga tjänstemän följer de lagar och interna instruktioner som gäller för verksamheten för att undvika att allmänhetens förtroende för tjänstemannen själv, övriga anställda och myndigheten som sådan skadas. För myndigheten och ytterst för medborgarna är det ett väsentligt intresse att en tjänstemans opartiskhet och saklighet inte kan ifrågasättas. Skyldigheten att inte handlägga ärenden där det föreligger jäv och att inte heller söka eller ta del av information i sådana ärenden är av central betydelse för att värna allmänhetens förtroende för myndigheten.

Jävsregleringen förutsätter att den enskilda handläggaren själv är uppmärksam på om det finns någon omständighet som kan grunda jäv och i så fall anmäla det. För att jävsreglerna och behörighetsreglerna ska kunna efterlevas inom Försäkringskassan måste ett grundläggande krav vara att handläggaren kontrollerar identiteten på den försäkrade. Som redan konstaterats har N.A. vid 18 tillfällen kommit att öppna och i vissa fall handlägga närståendes ärenden som en följd av att hon regelmässigt utförde sitt arbete utan att vidta någon egentlig jävskontroll. Det är enligt Arbetsdomstolens mening uppenbart att det därmed förelegat en risk för förtroendeskada. Mot den bakgrunden finns det anledning att rikta allvarlig kritik mot N.A.

N.A. har som förklaring till att hon underlåtit att kontrollera identiteten på den försäkrade uppgett att arbetstempot var uppdrivet eftersom det inom Försäkringskassan rådde en ”pinnjakt”. N.A. har berättat att en av hennes chefer gjorde diagram som visade hur varje enskild handläggare presterade i förhållande till sina kollegor och att lönesamtalen fokuserade på antalet avgjorda mål trots att produktionstakten bara vara ett av fyra lönesättningskriterier. N.A. har vidare uppgett att hennes chefer aldrig såg hennes höga produktionstakt som ett problem, utan att hon framhölls som ett föredöme. Den fackligt förtroendevalde, P.L., har i förhöret med honom bekräftat N.A:s uppgifter om ”pinnjakt”. Enligt Arbetsdomstolens mening ursäktar inte kravet på ett högt arbetstempo bristen på jävskontroll, men ger ändå en förklaring till att situationen uppstått.

Som redan anförts innebär bedömningen, av om det föreligger saklig grund för en uppsägning, att väga motstående intressen mot varandra. En uppsägning ska endast tillgripas när andra möjligheter att komma till rätta med problemet är uttömda genom tidigare insatser från arbetsgivarens sida (se prop. 1981/82:71 [ pdf ||  ] s. 66 [  ] f.). Bedömningen av om det föreligger saklig grund för uppsägning bör inte heller så mycket inriktas på vad som har förekommit i det särskilda fallet, när arbetstagaren t.ex. har uppträtt olämpligt, gjort sig skyldig till olovlig utevaro, vägrat att utföra anvisat arbete eller visat sig oförmögen att samarbeta med arbetsgivaren eller arbetskamraterna, utan i stället på de slutsatser om arbetstagarens lämplighet som kan dras av det inträffade (se prop. 1973:129 [ pdf ||  ] s. 124 [  ] f. och prop. 1981/82:71 [ pdf ||  ] s. 65 [  ]).

N.A. har avslutat ca 35 000 ärenden under ca två års tid. Vid 18 tillfällen, oklart hur många ärenden dessa tillfällen avsett, har hon på grund av sin underlåtenhet att utföra jävskontroll kommit att hantera tre närståendes ärenden. Det är inte utrett att hon varit medveten om att hon varit inne i närståendes ärenden, förutom i de två fall hon själv uppger att hon incidentrapporterat. Tolv av tillfällena ägde rum under de två första månaderna av anställningen och därmed över två år tillbaka i tiden när säkerhetskontrollen gjordes. Det är oklart i vilken omfattning det varit fråga om reell handläggning vid alla tillfällena. Resterande sex tillfällen, inklusive det som incidentrapporterats, är utspridda under knappt två års tid. N.A. har, som redan redovisats och såvitt avser de sex senare tillfällena, uppgett att hon på grund av det höga arbetstempot inte förmått att ta sig tid att utföra en jävskontroll på ett omsorgsfullt sätt. Hon har vidare uppgett att hon, efter att i maj 2012 påbörjat handläggningen av sin ena brors ärende, insett att hennes arbetstempo varit för högt och att hon därefter aldrig kommit att handlägga någon närståendes ärende. Hon har vidare uppgett att hon, om hon får behålla sin anställning, inte kommer att låta sig dras med på nytt av det uppdrivna arbetstempot. Arbetsdomstolen ifrågasätter inte N.A:s uppgifter utan uppfattar henne som djupt ångerfull och angelägen om att göra sitt yttersta för att det inträffade inte ska upprepas. Arbetsdomstolen kan därutöver konstatera att det inom Försäkringskassan finns andra disciplinpåföljder att tillgripa, såsom löneavdrag eller varning.

Vid en sammanvägd bedömning och med beaktande av vad som ovan anförts finner Arbetsdomstolen att en uppsägning var en alltför ingripande åtgärd att tillgripa i det nu aktuella fallet. Arbetsdomstolens slutsats är således att Försäkringskassans uppsägning av N.A. inte varit sakligt grundad. Det innebär att uppsägningen ska ogiltigförklaras samt att Försäkringskassan är skyldig att betala skadestånd till N.A. Arbetsdomstolen återkommer till storleken på det allmänna skadeståndet.

Otillåten avstängning?

I 34 § andra stycket anställningsskyddslagen anges att en uppsagd arbetstagare inte får avstängas från arbete på grund av de omständigheter som föranlett uppsägningen annat än om det finns särskilda skäl. Bestämmelsen syftar till att arbetsgivaren inte ska få undanhålla arbetstagaren arbetsuppgifter med hänvisning till det beteende från arbetstagaren som arbetsgivaren har lagt till grund för uppsägningen. Av förarbetena till bestämmelsen anges att särskilda skäl för avstängning dock kan föreligga när arbetsgivaren på grund av arbetstagarens beteende eller anställningens särskilda beskaffenhet har ett legitimt behov av att omedelbart kunna stänga av arbetstagaren från tjänsten (se prop. 1973:129 [ pdf ||  ] s. 179 [  ] f. och s. 277 [  ]).

Det är ostridigt att N.A. och Försäkringskassan inledningsvis kom överens om arbetsbefrielse med bibehållna anställningsförmåner. Efter att N.A. framfört att hon inte längre önskade vara arbetsbefriad fattade personalansvarsnämnden beslut om att stänga av henne från fortsatt arbete från och med den 1 juli 2013. Frågan är om det i anställningsskyddslagens mening har förelegat särskilda skäl för avstängningen.

Förbundets ståndpunkt är att det inte förelegat särskilda skäl för avstängning. Förbundet har anfört bl.a. följande. Flertalet tillfällen hänför sig till sommaren 2010, dvs. tre år före avstängningsbeslutet. Det ska beaktas att N.A. erbjöds arbetsuppgifter där hon skulle lära upp nyanställda hur handläggningen i datasystemet fungerade. Det visar att det var möjligt att låta N.A. fortsätta arbeta under pågående tvist. Eftersom Försäkringskassan dessutom flyttat Skellefteåärendena till ett annat kontor har det inte heller förelegat risk för att hon skulle komma i kontakt med sina släktingars ärenden.

Försäkringskassan har sammanfattningsvis anfört att det funnits särskilda skäl att stänga av N.A. med hänsyn främst till allmänhetens förtroende för Försäkringskassan.

N.A. har berättat att hon i ett skede under tvisten erbjudits andra arbetsuppgifter bestående i att lära nyanställda hur datasystemet fungerade, vilket hon tackade nej till. Den fackligt förtroendevalde, P.L., har i förhöret med honom bekräftat uppgiften att N.A. erbjöds att handleda nyanställda, vilket han uppfattade som att arbetsgivaren lämnade dubbla budskap då Försäkringskassan ju ansåg att förtroendet för N.A. var förbrukat.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Vid tidpunkten för beslutet om avstängning var det klarlagt att N.A. vidtagit handläggningsåtgärder i närståendes ärenden vid ett flertal tillfällen. Enligt Arbetsdomstolens mening har det mot den bakgrunden funnits ett befogat intresse för Försäkringskassan att stänga av N.A. från hennes arbetsuppgifter som innefattade myndighetsutövning. Av utredningen framgår inte att det funnits några ytterligare arbetsuppgifter hos Försäkringskassan som inte innefattat myndighetsutövning, än dem hon erbjudits, och som N.A. i stället hade kunnat utföra under tvisten. Det får därför i detta fall anses ha förelegat sådana särskilda skäl som avses i 34 § andra stycket anställningsskyddslagen. Förbundets yrkande om allmänt skadestånd till N.A. i denna del ska därför avslås.

Storleken på allmänt skadestånd

Arbetsdomstolen har gjort bedömningen att Försäkringskassans uppsägning av N.A. inte varit sakligt grundad men att det finns skäl att rikta allvarlig kritik mot N.A. för hennes underlåtenhet att vidta jävskontroller. Vid bestämmande av skadeståndsbeloppet bör därför, enligt domstolens mening, beaktas att N.A. genom sitt handlande själv medverkade till den situation som ledde till uppsägningen. Skadeståndet för den ogrundade uppsägningen bör därför bestämmas till ett betydligt lägre belopp än vad som är normalt. Domstolen bestämmer beloppet till 30 000 kr.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång får Försäkringskassan anses som tappande part i uppsägningsfrågan medan förbundet förlorat talan om brott mot reglerna om avstängning. Avstängningsfrågan har dock avsett en betydligt mindre del av processen i relation till uppsägningsfrågan. Förbundet bör mot den bakgrunden anses ha vunnit ca fem sjättedelar av processen och ska därmed tillerkännas en jämkad ersättning med två tredjedelar. Försäkringskassan har vitsordat storleken på den av förbundet yrkade ersättningen om 182 533 kr, varav 160 000 kr avseende ombudsarvode.