AD 2013 nr 81

Förbundet

Kort om bolaget och B.J:s anställning fram till hösten 2010

Bolaget bedriver verksamhet inom den grafiska industrin. Bolaget trycker bland annat tidskrifter och kataloger. Hos bolaget finns en tryckeriavdelning och en bokbinderiavdelning. Bolagets verksamhet har förändrats under åren. Det har skett en omfattande teknisk utveckling som inneburit att antalet anställda successivt har minskat samtidigt som kraven på de anställda har ökat.

B.J. anställdes hos bolaget år 1976 som tryckeribiträde. Då arbetade långt fler personer vid varje tryckpress än vad som är fallet i dag. Det fanns tryckare och en förste tryckare som fungerade som en slags arbetsledare. Längst ned i hierarkin fanns tryckeribiträdena. På den tiden kunde det finnas flera biträden som arbetade vid samma maskin. Ett biträde utförde enklare sysslor och en av uppgifterna var att ta emot material från tryckpressen och lägga detta i högar. Till skillnad från många andra biträden lyckades inte B.J. att avancera från biträde till tryckare utan arbetade under alla år som tryckeribiträde. I början av år 2010 genomförde bolaget en rad arbetsbristuppsägningar. Förhandlingar om att ta bort biträdesbefattningen skedde under år 2009 och år 2010. De arbetstagare som var biträden fick en individuell utbildningsplan för att kunna nå en ordinarie befattning som företrädesvis tryckare eller maskinförare.

I samband med att biträdesbefattningarna togs bort stod det klart för parterna att B.J. inte skulle klara av en ordinarie befattning som t.ex. tryckare eller maskinförare, inte ens efter utbildning. B.J. hade under sin anställning arbetat såväl i tryckeriet som i bokbinderiet men under senare år hade han arbetat som biträde vid en särskild tryckpress tillsammans med två tryckare. Denna befattning var en skiftbefattning.

B.J:s anställning från hösten 2010

Under sommarhalvåret 2010 inleddes arbetsbristförhandlingar. Parterna kom då att särskilt diskutera B.J:s fortsatta anställning i bolaget. Den lokala fackliga organisationen uppfattade situationen så att bolaget hade tagit kontakt med Arbetsförmedlingen för att undersöka om bolaget skulle kunna erbjudas ekonomiskt stöd för att behålla B.J. i anställning. Bolaget informerade den lokala fackliga organisationen om att man fått positiva signaler från Arbetsförmedlingen om att lönebidrag skulle kunna lämnas, om det kunde fastställas att B.J. hade en funktionsnedsättning som medförde nedsatt arbetsförmåga. Den lokala fackliga organisationen accepterade att B.J. sades upp från sin anställning som biträde eftersom en nödvändig förutsättning för att beviljas lönebidrag var att han var arbetssökande.

Den 26 augusti 2010 varslades B.J. om uppsägning. Samma dag var B.J. inbokad hos Arbetsförmedlingen i Katrineholm för att påbörja en arbetspsykologisk utredning. Av utredningen framgår att B.J. träffat ansvarig psykolog vid fyra tillfällen och det sista tillfället var den 14 september 2010. Av psykologens utredning, som är daterad den 20 september 2010, framgår bl.a. att B.J. bedömdes ha en nedsatt förmåga att passa in i och prestera normalt i en föränderlig miljö med krav på ett smidigt samarbete med andra samt att han därför behövde ha anpassade arbetsuppgifter och så få förändringar i de dagliga rutinerna som möjligt. Utredningen mynnade ut i bedömningen att B.J. hade ett psykiskt funktionshinder som påverkade hans arbetsförmåga och som berättigade honom till extra stöd från Arbetsförmedlingen.

Efter utredningen var parterna överens om att det skulle vara lämpligt om B.J. kunde beredas särskild sysselsättning hos bolaget. Den 1 oktober 2010 sades B.J. upp från sin anställning. Han återanställdes den 11 oktober 2010 sedan Arbetsförmedlingen hade beslutat att under det första året av nyanställningen bevilja lönebidrag med 16 435 kr per månad samt stöd till personligt biträde fram till den 10 oktober 2011. Efter ett års anställning i särskild sysselsättning konstaterade parterna att anställningen fungerade bra. Arbetsförmedlingen beviljade därför den 6 oktober 2011 lönebidrag i form av s.k. trygghetsanställning samt anordnarbidrag för merkostnader under ytterligare ett år. Avsikten från Arbetsförmedlingens sida var att därefter permanenta trygghetsanställningen. Bestämmelserna om trygghetsanställning finns i förordningen (2000:630) om särskilda insatser för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga. Av förordningen framgår bl.a. att en trygghetsanställning förutsätter att anställningen anvisas av Arbetsförmedlingen, att arbetsgivaren är en annan än en arbetsgivare i Samhallkoncernen och att arbetstagaren är en person med funktionshinder som har nedsatt arbetsförmåga vars behov inte kan tillgodoses genom andra insatser.

För att kunna bereda B.J. fortsatt sysselsättning i den nya anställningen gjorde bolaget en omorganisation som innebar att man omfördelade vissa arbetsuppgifter. B.J. kom att arbeta vid avdelningen för internservice. Det var inte fråga om en ordinarie befattning utan B.J. bistod arbetsledaren K.S. i hans arbete. B.J:s sysslor bestod bl.a. i att fylla på färg och att torka färgspill. Därutöver hade han flera andra arbetsuppgifter som t.ex. avfallshantering, byte av tunnor, trasor och papper, sortering av tryckplåtar, buntning och borkörning och arkivering. B.J. fungerade som en allt i allo och lånades även ut till andra arbetsledare när de behövde hjälp.

Parterna är överens om att bolaget under den period då B.J. hade en trygghetsanställning fick lönebidrag och anordnarbidrag med sammanlagt 18 121 kr per månad samt att bolagets egna kostnader uppgått till cirka 11 000 kr per månad. Det motsvarade en kostnad om 36 procent av den totala lönekostnaden för en heltidsanställd. Mot den bakgrunden och då B.J. gjorde nytta för bolaget bestrids det att det, som bolaget har gjort gällande, skulle ha medfört allvarliga olägenheter för bolaget om B.J. beretts fortsatt anställning.

Bolaget sade på grund av arbetsbrist upp B.J. från hans anställning den 1 februari 2012. Uppsägningen skedde i enlighet med en avtalsturlista som hade träffats mellan bolaget och den lokala fackliga organisationen. Avtalsturlistan innebar bl.a. att B.J. skulle omfattas av arbetsbristuppsägningen.

Grunderna för talan

B.J. har nedsatt arbetsförmåga och har därför beretts särskild sysselsättning hos bolaget i den mening som avses i 23 § anställningsskyddslagen. Han skyddas alltså av den särskilda turordningsregel som finns i den bestämmelsen. Eftersom bestämmelsen är tvingande är den avtalsturlista som låg till grund för uppsägningen ogiltig avseende B.J. Han skulle därför, eftersom det kunnat ske utan allvarliga olägenheter, ha undantagits från turordningen och fått företräde till fortsatt arbete. Genom att inte undanta B.J. från turordningen har bolaget brutit mot 23 § anställningsskyddslagen och är skyldigt att betala ekonomiskt och allmänt skadestånd till honom.

Arbetsgivarparterna

Allmänt om bolaget och verksamheten

Sörmlands Grafiska AB är ett tidskriftstryckeri med i dag 222 anställda. Av dessa är 171 grafiker, varav 19 arbetar dagtid.

När bolaget får en beställning från en kund hanteras beställningen först av en grafiker som i en dator skapar en pdf-fil som i sin tur används för att skapa en plåt. Plåten sätts i en tryckpress och det trycks s.k. arkdelar. De färdiga arkdelarna lämnas därefter till bokbinderiet för efterbearbetning vid olika maskiner.

I tryckeriet arbetar tryckare, biträdande tryckare, truckförare och färgskötare. För att kunna arbeta som färgskötare krävs truckkort. I bokbinderiet arbetar maskinförare, biträdande maskinförare, truckförare och några bordsbiträden.

För att kunna arbeta som biträdande tryckare krävs det minst två års upplärningstid. Den biträdande tryckaren har inte något ansvar för tryckpressen. En anställning som maskinförare i bokbinderiet kräver drygt ett års upplärningstid. Generellt kan sägas att det finns ett fåtal enklare arbetsuppgifter hos bolaget och att de flesta arbetsuppgifterna kräver innehav av truckkörkort.

Till följd av den tekniska utvecklingen har bemanningen vid tryckpressarna minskat under senare år. Under åren 2008–2010 investerade bolaget i ett flertal nya maskiner. Det resulterade i att de arbeten som fanns blev mer avancerade och i att beslut fattades om att i maj 2010 ta bort biträdesbefattningarna. De arbetstagare som var anställda som biträden fick en individuell utbildningsplan för att kunna uppnå en ordinarie befattning som tryckare eller maskinförare. De arbetstagare som inte lyckades kvalificera sig för en ordinarie befattning kom att omfattas av turordningsförhandlingar i slutet av år 2011 och början av år 2012.

B.J:s anställning

B.J. anställdes, som förbundet har anfört, år 1976 och han arbetade som biträde i tryckeriet. Hans arbetsuppgifter bestod i att ta emot ark och lägga dem i högar. B.J. arbetade även under en period i bokbinderiet men eftersom arbetet där inte föll väl ut återgick han till tryckeriet.

I samband med att arbetena som biträde togs bort placerades B.J. tillsammans med två andra arbetstagare vid det som kallades för internservice. Internservice skapades för att kunna ge anställda med lång anställningstid men med begränsningar i arbetsförmågan en fortsatt sysselsättning. Det var inte fråga om ett särskilt anpassat arbete utan om arbetsuppgifter som normalt förekommer i verksamheten. Det var dock inte fråga om ordinarie befattningar i egentlig mening. Grundförutsättningen för att kunna inrätta internservice var att företaget fick ekonomiskt bidrag. Vad som skedde var att bolaget organiserade om arbetet genom att flytta vissa arbetsuppgifter från övriga befattningshavare till avdelningen för internservice för att kunna bereda B.J., och ytterligare två arbetstagare, sysselsättning. Det är korrekt att det betalades lönebidrag för B.J. och att han, på sätt som förbundet har anfört, fick en s.k. trygghetsanställning mot bakgrund av den psykologutredning som hade gjorts vid Arbetsförmedlingen. Det är alltså ostridigt att B.J. har en nedsatt arbetsförmåga och att han har ett funktionshinder av psykisk art.

Förbundets påstående om att parterna varit överens om att det skulle vara lämpligt att bereda B.J. särskild sysselsättning hos bolaget är inte korrekt. Däremot var man överens om att bolaget inom ramen för sitt arbetsmiljöansvar skulle vidta anpassningsåtgärder för att kunna bereda B.J. och två andra arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga fortsatt arbete.

B.J:s huvudsakliga arbetsuppgift i anställningen vid internservice var att sortera in stämpelexemplar, det vill säga vissa exemplar av trycksakerna som skulle sparas, i dokumentsamlare som förvarades i ett skåp. Arbetsuppgiften är mycket enkel och kräver inte någon upplärningstid. Nu utför produktionsledarna den uppgiften under natten och arbetet tar högst trettio minuter i anspråk. Vid internservice fick B.J. även möjlighet att, med handledning av färgskötaren, hjälpa till med de uppgifter som han klarade av utifrån sin egen takt. En sådan uppgift var att se till att färgkärlen inte blev överfyllda och om så skedde torka upp den färg som runnit ned på golvet. Den hjälp som färgskötaren fick av B.J. var tidsmässigt av mycket liten omfattning.

Organisationsförändring och arbetsbristuppsägningar

Under november 2011 genomförde bolaget och den lokala fackliga organisationen medbestämmandeförhandlingar om organisationsförändring. Parterna var överens om att internservice skulle läggas ned. En av arbetstagarna vid internservice slutade direkt medan B.J. och ytterligare en arbetstagare berördes av den arbetsbrist som uppkom genom nedläggningen av internservice. Ytterligare nedskärningar aviserades under slutet av år 2011 och medbestämmandeförhandlingar upptogs om omorganisation och arbetsbristuppsägningar.

B.J. hade vid uppsägningstidpunkten en mycket låg och i praktiken obefintlig arbetsförmåga även sett i relation till uppgifterna vid internservice. Även med hänsyn tagen till att bolaget fått lönebidrag för B.J:s anställning har hans arbetsförmåga inte stått i proportion till de kostnader som bolaget haft för honom. B.J. har utfört få, icke tidskrävande arbetsuppgifter, som kunnat fördelas på ordinarie befattningar.

Vid urvalet av arbetstagare som skulle sägas upp utgick parterna från anställningstid och kompetens och kom fram till en avtalsturlista. Den innebar att 42 personer kom att sägas upp på grund av arbetsbrist och bland dem alltså B.J. Det var uppenbart vid förhandlingarna att B.J. inte klarade av en ordinarie befattning. Bolaget och den lokala fackliga organisationen var överens om att det inte längre var försvarbart att låta B.J. arbeta kvar samtidigt som ett stort antal andra arbetstagare skulle få lämna företaget på grund av en avtalsturlista som var baserad på anställningstid och kompetens. Till saken hör även att bolagets verksamhet gått med kraftiga förluster under perioden 2007–2012. I det läget var det nödvändigt att fokusera på kompetens samt att ta bort onödiga kostnader. Bolagets egna kostnader för B.J:s anställning uppgick, som förbundet har anfört, till omkring 11 000 kr per månad.

Grunderna för bestridandet

Bolaget har inte brutit mot 23 § anställningsskyddslagen.

De åtgärder som bolaget vidtog i förhållande till B.J. när han fick sin trygghetsanställning är åtgärder som omfattas av bolagets arbetsmiljöansvar. Åtgärderna har inte varit av sådan speciell karaktär som krävs för att B.J. ska anses ha beretts en särskild sysselsättning enligt 23 § anställningsskyddslagen.

Om Arbetsdomstolen skulle finna att B.J. har haft en sådan särskild sysselsättning som avses i 23 § anställningsskyddslagen görs gällande att han inte kunnat få företräde till fortsatt arbete utan allvarliga olägenheter. B.J:s arbetsförmåga har varit så nedsatt att bolaget inte haft någon nytta av det arbete han utfört även med beaktande av att bolaget fått lönebidrag för anställningen. B.J:s arbetsuppgifter har kunnat fördelas på andra befattningshavare utan att det uppstått några konsekvenser eller följdverkningar i form av övertid eller dylikt. De kostnader som varit förknippade med B.J:s anställning har i sin helhet utgjort en allvarlig olägenhet för bolaget i den mening som avser med 23 § anställningsskyddslagen.