AD 2012 nr 57

Tvisten

Mellan parterna i målen föreligger kollektivavtal, nämligen ”kollektivavtal avseende medverkan i TV-produktioner utförda av SVT/UR”. Avtalet innehåller bl.a. ersättningsregler, som på visst sätt är tillämpliga även i de fall SVT låter annat företag svara för en inspelning, s.k. utläggning.

Tv-produktionen Dansbandskampen sändes första gången hösten 2008 och därefter även åren 2009 och 2010. För dessa produktioner anlitade SVT produktionsbolaget Baluba. Tvisten handlar om SVT vid besluten om att anlita Baluba åren 2009 och 2010 brutit mot den primära förhandlingsskyldigheten enligt 38 § medbestämmandelagen.

Den första tvistefrågan avser om SVT över huvud taget varit förhandlingsskyldigt enligt 38 § medbestämmandelagen.

Om bolaget varit förhandlingsskyldigt inför 2009 års beslut om att anlita Baluba är det ostridigt att beslutet inte föregicks av några förhandlingar med förbundet. Frågan här avser om det föreligger skäl för jämkning av skadeståndet till, enligt SVT, i första hand noll.

Om SVT varit förhandlingsskyldigt år 2010 är det tvistigt om SVT:s beslut att även det året anlita Baluba i realiteten redan var fattat när förbundet kallades till förhandling i juni 2010 eller om förhandlingarna i vart fall inleddes för sent. SVT har vidgått att bolaget – oavsett om förhandlingsskyldighet förelegat eller inte – varit skyldigt att fullfölja de förhandlingar som bolaget tog initiativ till. I den delen rör tvisten om SVT brutit mot förhandlingsskyldigheten genom att den 1 juli 2010 ingå avtal med Baluba, utan att avvakta den centrala förhandlingen påföljande dag. SVT har gjort gällande att det förelegat synnerliga skäl, vilket förbundet bestritt.

Parterna är också oense i frågan om det förelegat förutsättningar för att lägga ett veto mot SVT:s tilltänkta beslut om att anlita Baluba, för det fall förhandlingar hade kommit till stånd år 2009 och fullföljts år 2010.

Utredningen

Arbetsdomstolen har hållit huvudförhandling i målen. Vid denna har på förbundets begäran hållits vittnesförhör med ombudsmannen S.B., f.d. förbundsjuristen H.H. och avtalssekreteraren T.B. På SVT:s begäran har vittnesförhör hållits med den tidigare förhandlingschefen hos SVT P.F. Parterna har åberopat skriftlig bevisning.

Har SVT varit förhandlingsskyldigt enligt 38 § medbestämmandelagen?

Sammanfattning av parternas ståndpunkter

Parterna är överens om att de beslut SVT fattat om att anlita Baluba för tv-produktionerna Dansbandskampen avser ett sådant anlitande av arbetskraft som avses i 38 § medbestämmandelagen och att det mellan parterna gällande kollektivavtalet varit tillämpligt på arbetet i sig. SVT har gjort gällande att bolaget ändå inte varit förhandlingsskyldigt gentemot förbundet eftersom SVT normalt inte, utan endast tillfälligtvis, har anställda som är medlemmar i förbundet. SVT har anfört att kollektivavtalets ersättningsvillkor visserligen tillämpas när musiker engageras under någon eller några timmar i program som t.ex. ”Allsång på Skansen”, men att dessa anställningar, som är få och korta, inte kan utgöra grund för en förhandlingsskyldighet enligt lagen. SVT har vidare anfört att det inte fanns några förbundsmedlemmar anställda hos SVT vid tiden för de två aktuella besluten och att bolaget därmed i vart fall inte varit förhandlingsskyldigt i de aktuella fallen.

Förbundet har hävdat att förhandlingsskyldighet förelegat dels enligt lagen, dels på grund av en överenskommelse mellan parterna. Förbundet har gjort gällande att förbundet återkommande och regelmässigt har medlemmar anställda hos SVT och att lagbestämmelsen är tillämplig även om en arbetstagarorganisation tillfälligtvis saknar medlemmar hos arbetsgivaren.

SVT har bestritt att det funnits någon överenskommelse mellan parterna om tillämpning av 38 § medbestämmandelagen.

Något om när 38 § medbestämmandelagen är tillämplig

Av 38 § första stycket medbestämmandelagen framgår att innan en arbetsgivare beslutar att låta någon utföra visst arbete för hans räkning eller i hans verksamhet utan att denne därvid ska vara arbetstagare hos honom, ska arbetsgivaren på eget initiativ förhandla med den arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal för sådant arbete.

Av förarbetena till medbestämmandelagen och Arbetsdomstolens praxis framgår att en arbetsgivare i princip inte är förhandlingsskyldig enligt 10 och 11 §§ medbestämmandelagen gentemot en arbetstagarorganisation när denna inte företräder någon arbetstagare hos arbetsgivaren som kan sägas vara berörd av förhandlingsfrågan. I specialmotiveringen till 11 § medbestämmandelagen (prop. 1975/76:105 [ pdf ||  ] Bilaga 1 s. 352 [  ]) uttalas i denna fråga bl.a. följande.

I specialmotiveringen till 38 § medbestämmandelagen, (a. prop. Bilaga 1 s. 394) anges vidare att bestämmelsen, till skillnad mot bestämmelsen i 11 § samma lag, inte förutsätter att förhandlingsfrågan i någon särskild mening rör en medlem i organisationen.

Arbetsdomstolen har i ett avgörande, AD 1981 nr 107 [ NJ ] [ Karnov ], prövat frågan om en arbetsgivare är primärt förhandlingsskyldig enligt 38 § medbestämmandelagen gentemot en arbetstagarorganisation som normalt inte har någon medlem anställd hos arbetsgivaren. Arbetsgivaren var en stiftelse bildad av en kommun som förvaltade egna och kommunens fastigheter. Mellan stiftelsen och Svenska Byggnadsarbetareförbundet gällde ett s.k. hängavtal. Stiftelsen hade aldrig haft någon byggnadsarbetare anställd och hade inte för avsikt att anställa någon och de byggnadsarbeten som behövde utföras lades ut på entreprenad. I målet gjorde arbetstagarorganisationen gällande att kravet på anknytning till medlemskap och anställningsförhållande inte gällde för just 38 § medbestämmandelagen. Arbetsdomstolen delade inte den ståndpunkten och uttalade bl.a. följande.

Arbetsdomstolens bedömning

Parterna är överens om att det hos SVT förekommer, och att det de aktuella åren fanns, visstidsanställda som är medlemmar i förbundet. Förhållandena på den punkten är således annorlunda jämfört med i 1981 års avgörande, där parterna var överens om att arbetsgivaren inte hade haft och inte hade några anställda som var medlemmar hos arbetstagarorganisationen.

SVT har vitsordat förbundets uppgifter om att två medlemmar var anställda hos SVT under år 2009 och tre medlemmar under år 2010. Av utredningen framgår följande. M.G. medverkade i programmet ”Skavlan” och erhöll i februari 2009 ersättning med ca 2 500 kr. W.G. medverkade i ”Här är ditt liv” och erhöll i oktober 2009 ersättning med drygt 2 000 kr. T.L.A. och A.K. medverkade i ett antal episoder av ”Jakten på Julia”. De erhöll i maj 2010 ersättningar med drygt 40 000 kr vardera. H.D. medverkade i ”Allsång på Skansen” den 28 och 29 juni samt den 9 och 10 augusti 2010 och erhöll sammanlagt drygt 11 000 kr för detta.

T.B. har berättat att det varit svårt för förbundet att få uppgifter om hur många medlemmar förbundet den aktuella tiden haft anställda hos SVT, eftersom förbundet inte självt har några sådana uppgifter och SVT inte medverkat i att ta fram uppgifterna. Han har uppgett att han i kontakter med en handläggare på SVT:s engagemangsavdelning fått uppgiften att SVT har ca 60–80 arbetstagare per år som är medlemmar i förbundet.

Som redan anförts är parterna överens om att det förekommer visstidsanställda hos SVT som är medlemmar i förbundet och att det huvudsakligen handlar om korta anställningar i form av medverkan i ett visst program eller en viss produktion, ibland under endast ett fåtal timmar. Av de uppgifter som parterna är eniga om framgår att i vart fall fem förbundsmedlemmar varit anställda hos SVT för medverkan i vissa produktioner under åren 2009 och 2010. Därutöver har T.B. uppgett att han från SVT fått uppgift om att uppemot 60–80 medlemmar brukar vara anställda hos SVT under ett år. Detta är en andrahandsuppgift och har därmed ett lågt bevisvärde. Uppgiften har å andra sidan inte uttryckligen bestritts av SVT. Det kollektivavtal som föreligger mellan parterna reglerar bl.a. ersättningsvillkor för de ovan beskrivna formerna av anställning och parterna har mot bakgrund av att förbundet inte har medlemmar som är anställda hos SVT över tid, genom den överenskommelse som finns bilagd kollektivavtalet, också reglerat frågan vem som är lokal part på förbundets sida. Parterna är också överens om att SVT är förhandlingsskyldigt gentemot förbundet enligt 11 § medbestämmandelagen. Enligt SVT grundar sig denna förhandlingsskyldighet på ett åtagande från SVT:s sida, medan förbundets ståndpunkt är att det följer av lagen på samma sätt som, enligt förbundet, gäller avseende 38 § medbestämmandelagen. Enligt Arbetsdomstolens mening talar SVT:s agerande för att SVT självt gjort bedömningen att förbundsmedlemmar brukat vara anställda hos SVT i sådan omfattning att det därmed legat i SVT:s intresse att reglera frågor om ersättning och partsställning m.m. i kollektivavtal.

Arbetsdomstolen gör bedömningen att utredningen sammantaget får anses utvisa att anställningar av förbundets medlemmar hos SVT förekommit med sådan regelbundenhet under den aktuella tidsperioden att det förelegat en förhandlingsskyldighet för SVT enligt 38 § medbestämmandelagen. Mot den bakgrunden finner Arbetsdomstolen att det inte behöver ha funnits en förbundsmedlem anställd hos SVT vid just tiden för förhandlingsskyldighetens inträde. En motsatt ordning skulle kunna medföra att förhandlingsskyldigheten blev beroende av tillfälligheter och även att SVT självt skulle kunna planera sina anställningar av förbundsmedlemmar och beslut om utläggning av produktioner så att förhandlingsskyldighet inte föreligger. En sådan ordning vore inte lämplig.

Arbetsdomstolen kan såvitt avser år 2010 därutöver konstatera att en förbundsmedlem var anställd den 28 och 29 juni 2010, dvs. i tiden för de förhandlingar som fördes och strax innan SVT fattade det formella beslutet att anlita Baluba.

Arbetsdomstolens slutsats är alltså att SVT varit förhandlingsskyldigt enligt 38 § medbestämmandelagen, direkt med stöd av lagen. Huruvida det förelegat någon överenskommelse om förhandlingsskyldighet behöver därmed inte prövas.

Ska SVT erlägga något skadestånd för att ha brutit mot förhandlingsskyldigheten år 2009?

Arbetsdomstolen har funnit att reglerna om skyldighet att förhandla enligt 38 § medbestämmandelagen varit tillämpliga för SVT i relation till förbundet inför beslutet att lägga ut produktionen Dansbandskampen 2009. Det är ostridigt att SVT inte kallat förbundet till någon förhandling med anledning av detta. SVT har således brutit mot bestämmelsen genom den underlåtenheten. SVT har dock invänt att något skadestånd inte ska utgå med hänvisning till de rutiner som gällt mellan parterna.

Parterna är överens om följande. SVT har, sedan i vart fall omkring år 2001, ca fyra gånger per år haft möten med bolagets fackliga motparter, inklusive förbundets lokala företrädare. SVT har vid dessa möten gett information i övergripande frågor, t.ex. om kommande produktioner. SVT har även förhandlat med förbundet enligt 11 § medbestämmandelagen inför vissa beslut. SVT har under denna tid inte kallat förbundet till primärförhandlingar inför beslut om att lägga ut produktioner på andra företag.

SVT har anfört att de rutiner som gällt inneburit att parterna varit överens om hur förhandlingsreglerna enligt medbestämmandelagen skulle hanteras mellan parterna och att den överenskomna ordningen i vart fall gett SVT grundad anledning anta att de sedan många år tillämpade rutinerna varit tillfredsställande även för förbundet. SVT har understrukit att ingen från förbundets sida anfört synpunkter mot den ordning som tillämpats.

Förbundet har invänt att den ordning som tillämpats inte inneburit att parterna varit överens om att SVT inte behövde kalla till § 38-förhandlingar och den kan inte heller medföra att SVT skulle undgå skyldighet att utge ett allmänt skadestånd till förbundet.

SVT har inte påstått att parterna träffat en uttrycklig överenskommelse om att de rutiner som tillämpades innebar att SVT inte behövde kalla till § 38-förhandlingar. Enligt Arbetsdomstolens mening har SVT därmed inte kunnat utgå från att de rutiner som tillämpades innebar en godtagbar ordning även för förbundet. Arbetsdomstolens bedömning är att SVT mot den bakgrunden inte kan undgå att betala skadestånd till förbundet för sin underlåtenhet att inte kalla till primärförhandling inför beslutet att anlita Baluba år 2009. Arbetsdomstolen återkommer till frågan om skadeståndets storlek.

Händelseförloppet år 2010

När det gäller SVT:s beslut att lägga ut Dansbandskampen 2010 på Baluba är följande ostridigt. SVT kallade den 16 juni 2010 till förhandlingar. Lokala förhandlingar hölls den 20 och 23 juni. Den 30 juni meddelade SVT att bolaget mottagit förbundets begäran om central förhandling och föreslog fredagen den 2 juli som förhandlingsdatum. Den 1 juli fattade SVT ett formellt beslut om att anlita Baluba, genom att då ingå ett skriftligt avtal med Baluba. Den centrala förhandlingen genomfördes därefter den 2 juli.

Arbetsdomstolen prövar först förbundets påståenden om att SVT:s beslut om utläggning i realiteten redan var fattat när förbundet kallades till lokal förhandling alternativt att förhandlingarna i vart fall inleddes i ett sådant sent skede av beslutsprocessen att förbundet inte hade någon reell möjlighet att påverka SVT:s beslut. Därefter behandlas tvistefrågan om SVT haft synnerliga skäl att inte avvakta den centrala förhandlingen.

Har SVT ådragit sig skadeståndsskyldighet genom att kalla till primärförhandling år 2010 för sent?

38 § medbestämmandelagen är en specialregel i förhållande till 11 § samma lag. Bestämmelserna i den förstnämnda paragrafen är knutna till reglerna i 39 och 40 §§ medbestämmandelagen om möjligheten för en arbetstagarorganisation att lämna veto mot en av arbetsgivaren tilltänkt åtgärd. Förhandlingsskyldigheten enligt 38 § är alltså ett led i reglerna om den fackliga vetorätten. Av förarbeten till bestämmelsen (prop. 1975/76:105 [ pdf ||  ] Bil. 1, s. 497 [  ] och 533 [  ]) framgår bl.a. följande. Lagrådet framhåller i sitt yttrande att syftet med förhandlingar enligt den nämnda bestämmelsen är att ge den fackliga organisationen möjlighet att ingripa, om den av arbetsgivaren tilltänkta entreprenaden eller därmed jämförliga åtgärder kan antas medföra åsidosättande av lag eller kollektivavtal för arbetet eller annars strida mot vad som är allmänt godtagbart inom avtalsområdet. Det är alltså, uttalar Lagrådet vidare, sådana frågor som ska belysas vid förhandlingen. Departementschefen anslöt sig till Lagrådets uttalande.

Arbetstagarorganisationen ska följaktligen genom reglerna om primär förhandlingsskyldighet få tillfälle att undersöka om situationen är den att förutsättningar finns för veto. Förhandlingsskyldigheten är dock inte begränsad enbart till sådana fall utan är även till för att tillgodose arbetstagarsidans intresse av att få insyn i och inflytande över i vilken omfattning och under vilka former annan arbetskraft än anställda anlitas (se a. prop. Bil. 1 s. 397 och AD 1979 nr 71 [ NJ ] [ Karnov ]).

Förhandlingsskyldigheten inträder först när arbetsgivaren står i begrepp att anlita en viss entreprenör. Arbetsgivaren är enligt förarbetena oförhindrad att dessförinnan på egen hand införskaffa den utredning som han anser sig behöva för att själv ta ställning i frågan (se a. prop. Bil. 1 s. 395, 497 och 533). Frågan om ett visst arbete över huvud taget ska läggas ut på annan omfattas inte av 38 § medbestämmandelagen utan av skyldigheten att primärförhandla enligt 11 § medbestämmandelagen, när ett sådant beslut kan anses medföra en sådan viktigare förändring som föreskrivs i den paragrafen.

Parterna är ense om att SVT och Baluba den 1 juli 2010 ingick ett skriftligt avtal om produktion av Dansbandskampen 2010. SVT har bestritt förbundets påståenden om att bolaget redan dessförinnan fattat beslut om att anlita Baluba och att bolaget skulle ha kallat till förhandlingar för sent. SVT har anfört att det inte är möjligt att påbörja förhandlingar enligt 38 § medbestämmandelagen förrän SVT är så nära ett beslut att bolaget i praktiken bestämt sig för vilket produktionsbolag som man vill anlita. Enligt SVT bestrids det inte, som Arbetsdomstolen uppfattat bolagets inställning, att det i det aktuella fallet fanns kontakter med Baluba under våren 2010. SVT har dock anfört att det länge var oklart om produktionen över huvud taget skulle genomföras. Enligt SVT var detta klart först när bolaget, den 16 juni 2010, kallade till förhandling.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

De nätupplagor av tidningsartiklar som förbundet åberopat talar för att det redan i april 2010 förelåg en uppgörelse mellan SVT och Baluba om att SVT skulle sända Dansbandskampen i Balubas regi även hösten 2010. I artiklarna hänvisas till uttalanden av SVT:s projektledare för Dansbandskampen. SVT har inte invänt att de uttalanden som projektledaren uppges ha lämnat skulle vara felaktiga. Av artiklarna går dock, enligt Arbetsdomstolens mening, inte att dra slutsatsen att SVT redan i april slutligt bestämt sig för att sända Dansbandskampen 2010 och att i så fall anlita Baluba.

P.F. har i förhöret med honom berättat bl.a. följande. Programmet Dansbandskampen var ifrågasatt, både externt och internt, och det var länge oklart om programmet skulle sändas även hösten 2010. Inför semesterperioden efterfrågade han besked. Vid ett möte den 15 juni 2010 med en av programcheferna visade det sig att de sista frågorna i kontraktet med Baluba löst sig och att det därmed blev klart att programmet skulle sändas. Han fick då klartecken att inleda § 38-förhandlingar, till vilka han kallade dagen därpå.

Mot de uppgifter som P.F. lämnat om när det var klart att programmet skulle sändas talar det utdrag från SVT:s hemsida, som förbundet åberopat. Enligt Arbetsdomstolens mening går därav inte att dra någon annan slutsats än att SVT redan någon gång i tiden före den 1 juni 2010 i realiteten fattat ett beslut att genomföra produktionen Dansbandskampen 2010. På sidan finns ett avsnitt med rubriken ”Dags att söka till Dansbandskampen 2010”. Av texten framgår att ansökan till Dansbandskampen – att medverka som tävlande dansband – ska sändas till SVT senast den 1 juni 2010 och att en uttagsjury, bestående av personal från SVT och Baluba, senast den 30 juni ska kontakta de band som kvalificerat sig för eventuell medverkan. Det framstår som mycket främmande att bolaget skulle ha annonserat efter sökanden utan att det var klart att programmet skulle sändas. Av texten framstår det även som klart att det är Baluba som anlitats eller formellt skulle anlitas.

Arbetsdomstolen gör dock bedömningen att förbundet inte, genom att förhandlingarna påkallades först i mitten av juni 2010, kan anses ha fråntagits möjligheten att genom ett veto ingripa mot åtgärden om förutsättningar för det förelegat. Det formella kontraktet mellan SVT och Baluba ingicks nämligen därefter, den 1 juli 2010. Sett ur det perspektivet kan förhandlingarna alltså inte anses ha påkallats för sent.

Arbetsdomstolen finner däremot, genom vad P.F. berättat, utrett att kontraktet med Baluba redan var färdigförhandlat och klart, om än inte undertecknat, när SVT kallade till förhandlingar med förbundet. Förbundets möjligheter att, i ett så sent skede av SVT:s beslutsprocess i relation till Baluba, eventuellt påverka för ur förbundets perspektiv relevanta villkor för utläggningen måste då anses som mycket små, om inte SVT gjort förbehåll för vad som skulle kunna komma fram i de kommande förhandlingarna med förbundet. SVT har inte berört den frågan. Som framgår ovan avser förhandlingarna inte enbart att tillförsäkra arbetstagarorganisationen möjligheten att utröna om behov och förutsättningar finns för ett veto utan även insyn och inflytanden såvitt avser t.ex. under vilka former annan arbetskraft än anställda anlitas. Arbetsdomstolens slutsats är därmed att SVT brutit mot förhandlingsskyldigheten genom att kalla till förhandlingarna för sent.

Har SVT brutit mot förhandlingsskyldigheten genom att inte avvakta den centrala förhandlingen?

Av 38 § tredje stycket medbestämmandelagen framgår att om synnerliga skäl föranleder det, får arbetsgivaren fatta och verkställa ett beslut innan förhandlingsskyldigheten har fullgjorts.

Av 39 § samma lag följer att en central arbetstagarorganisation kan lägga veto mot den tilltänkta åtgärden, innebärande att åtgärden inte får beslutas eller verkställas. Förutsättningen för ett veto är att den av arbetsgivaren tilltänkta åtgärden kan antas medföra att lag eller kollektivavtal för arbetet åsidosätts eller att åtgärden på annat sätt strider mot vad som är allmänt godtaget inom parternas avtalsområde. Enligt 40 § samma lag inträder dock inte ett förbud enligt 39 §, om arbetstagarorganisationen saknar fog för sin ståndpunkt.

Det är ostridigt att SVT haft en skyldighet att fullfölja de förhandlingar som bolaget kallat till år 2010. SVT har dock gjort gällande att bolaget haft synnerliga skäl att inte avvakta den centrala förhandlingen innan SVT undertecknade avtalet med Baluba. SVT har anfört att, mot bakgrund av vad som framkommit vid bl.a. de lokala förhandlingarna, var det klart att förbundet inte med fog hade kunnat lägga ett veto mot åtgärden att anlita Baluba och att det därmed förelegat synnerliga skäl.

Det har i det aktuella fallet varit fråga om att arbetsgivaren skulle avvakta en dag med sitt beslut att formellt anlita Baluba. SVT har inte anfört att bolaget av tidsskäl eller ekonomiska skäl inte hade möjlighet att avvakta med kontraktets ingående till efter förhandlingen. Förhandlingsdatumet föreslogs dessutom av SVT. Arbetsdomstolen gör bedömningen att vad SVT anfört om att det skulle ha saknats fog för ett veto, inte utgör synnerliga skäl i lagens mening. Den centrala förhandlingen är till för att de centrala parterna ska försöka lösa tvistefrågan och det är endast den centrala organisationen som kan lägga ett veto. Skulle en arbetstagarorganisation utnyttja bestämmelserna om facklig vetorätt för ovidkommande syften eller göra sig skyldig till kvalificerade missbedömningar, kan arbetsgivaren sätta sig över vetoförklaringen utan att drabbas av skadeståndspåföljd. Arbetsgivaren kan också föra en fastställelsetalan i frågan vid domstol och enligt 69 § medbestämmandelagen yrka att domstolen meddelar ett interimistiskt beslut. Arbetsgivaren kan dock inte bara negligera den kommande centrala förhandlingen och fatta sitt beslut utan att avvakta vad som kan komma ut av förhandlingarna.

Arbetsdomstolens samlade bedömning är att SVT även genom att inte avvakta den centrala förhandlingen brutit mot skyldigheten att primärförhandla enligt 38 § medbestämmandelagen.

Skadeståndets storlek

Arbetsdomstolen har funnit att SVT brutit mot förhandlingsskyldigheten dels år 2009 genom att inte kalla till primärförhandlingar, dels år 2010 genom att kalla till förhandlingarna för sent och genom att inte avvakta den centrala förhandlingen innan produktionsavtalet slutligen ingicks med Baluba.

Förbundet har anfört att det allmänna skadeståndet ska sättas högt eftersom det i båda fallen skulle ha förelegat förutsättningar för att lägga ett veto enligt 39 § medbestämmandelagen mot åtgärden att anlita Baluba. Enligt förbundet kunde det antas att utläggningen på Baluba dels skulle medföra brott mot det kollektivavtal som reglerade arbetet, dels skulle vara stridande mot radio- och tv-lagen och SVT:s sändningstillstånd samt konkurrenslagen.

SVT:s ståndpunkt är, som redan anförts, att förbundet skulle ha saknat fog för en vetoförklaring och att skadeståndet avseende underlåtenheten att kalla till förhandling år 2009 ska sättas lågt med hänsyn till de informations- och förhandlingsrutiner som gällt mellan parterna.

Frågan om kollektivavtalets tillämplighet

I avtalstexten, i aktuellt kollektivavtal, anges att avtalet ska tillämpas på direktsändning, inspelning, nyttjande och vidareutnyttjande gällande televisionsutsändning eller andra former av nyttjande av SVT/UR. Det anges vidare att i de fall SVT/UR genom s.k. utläggning eller genom annan form av beställning låter annat företag svara för inspelningen inför utsändning eller övrigt sådant nyttjande, som regleras genom avtalet, och där SVT/UR efter slutförd inspelning självt kontrollerar nyttjandet av inspelningen, ska avtalets ersättningsvillkor – totalt sett – inte heller underskridas. Parterna är överens om att avtalet innebär att SVT har ansvar för att se till att avtalets ersättningsvillkor inte underskrids såvitt avser anställda hos en av SVT anlitad entreprenör. Av en anmärkning framgår att om det företag som tar sig an utläggningen är bundet av kollektivavtal med förbundet avseende arbetet i fråga har det avtalet företräde.

Tvistefrågan avser om kollektivavtalet omfattar inte bara anställda utan även enskilda näringsidkare med enskild firma som SVT eller en entreprenör anlitar, vilket förbundet hävdat. Förbundet har gjort gällande att SVT haft en skyldighet att se till att Baluba tillämpade avtalets ersättningsnivåer för de medverkande i Dansbandskampen som var s.k. F-skattare.

Arbetsdomstolen finner inte anledning att i den här tvisten ta slutlig ställning i denna tvist i tvisten om kollektivavtalets innebörd. Av den utredning som presenterats kan domstolen dock inte finna stöd för att avtalet även omfattar enskilda näringsidkare. I § 1 Mom 1 anges uttryckligen att ”avtalet omfattar medverkan i form av anställning” av i avtalet närmare angivna yrkeskategorier. Inte någonstans i avtalstexten framgår något annat. Att förbundet genom regleringen i 11 § fått uppdraget att fördela från SVT/UR till förbundet utbetald royalty, oavsett om den medverkande varit anställd eller uppdragstagare, förändrar inte bedömningen.

Arbetsdomstolens sammanfattande bedömning är att förbundet inte visat att det förelegat förutsättningar för en vetoförklaring på den grunden att det kunde antas att utläggningen skulle ha inneburit ett åsidosättande av kollektivavtalet.

Frågan om utläggningen kunde antas medföra ett åsidosättande av lag

Förbundet har hävdat att avtalet mellan SVT och Baluba dels innebar otillåten reklamförsäljning enligt radio- och tv-lagen och SVT:s sändningstillstånd, dels innebar att Baluba som enda företag kunde erbjuda yrkesverksamma musiker en möjlighet till flera veckors exponering i public service-tv och att Baluba utnyttjade denna dominerande ställning i strid mot konkurrenslagen.

SVT har bestritt förbundets påståenden om att utläggningen innebar lagbrott och anfört att förbundet, genom vetorätten i medbestämmandelagen, inte haft någon befogenhet att rent allmänt övervaka lagligheten av arbetsgivarens verksamhet.

Arbetsdomstolen har i avgörandet AD 1983 nr 2 [ NJ ] [ Karnov ] uttalat att avsikten med vetoregleringen i 39 § medbestämmandelagen inte varit att göra någon principiell avgränsning av vetorättens tillämpningsområde till något visst slag av lagstiftning men att lag- eller kollektivavtalsbrottet måste vara en följd av just åtgärden att låta någon annan utföra arbetet i fråga. Detta innebär, uttalade domstolen, att lag- eller kollektivavtalsbrottet måste vara knutet till själva det förhållandet att arbetsgivaren anlitar ej anställd arbetskraft i stället för anställd, till utförandet av det ifrågavarande arbetet eller till vad som har omedelbart samband med detta eller med uppdragsförhållandet i övrigt, såsom t ex den skattemässiga redovisningen av för arbetet utgiven och erhållen ersättning. Arbetsdomstolen uttalade också att vetorättsreglerna inte ger de fackliga organisationerna en befogenhet att rent allmänt övervaka lagenligheten av arbetsgivarens verksamhet.

Huruvida anlitandet av Baluba de aktuella åren inneburit otillåten reklamförsäljning och brott mot konkurrenslagstiftningen finner Arbetsdomstolen utgör sådana frågor som i detta fall inte omfattats av vetorättsreglerna. Som Arbetsdomstolen uttalat kan en facklig organisation inte anses ha en rätt att genom vetorättsreglerna rent allmänt ha till uppgift att övervaka lagenligheten av arbetsgivarens verksamhet.

Arbetsdomstolens sammanfattande bedömning är att förbundet inte heller visat att det förelegat förutsättningar för en vetoförklaring på den grunden att det kunde antas att utläggningen skulle ha inneburit ett åsidosättande av lag.

Arbetsdomstolens bedömning

Mot bakgrund av de ställningstaganden som Arbetsdomstolen ovan gjort finns inte skäl att döma ut särskilt höga allmänna skadestånd.

Inför 2009 års beslut kom inga förhandlingar till stånd över huvud taget. SVT kan dock då inte sägas ha uppsåtligen brutit mot förhandlingsskyldigheten. Domstolen finner inte anledning att misstro uppgiften att SVT var av uppfattningen att den ordning som tillämpades innebar att förbundet nöjde sig med det förfaringssättet.

Inför 2010 års beslut kom förhandlingar till stånd. Arbetsdomstolen har gjort bedömningen att det är visat att avtalsinnehållet mellan SVT och Baluba i det skedet redan var klart och att förhandlingarna ur det perspektivet därmed inleddes för sent. Förbundet har också fråntagits möjligheten att på central nivå förhandla med SVT om Baluba var ett från vetorättsreglernas perspektiv lämpligt företag att anlita. SVT:s sätt att här hantera förhandlingsskyldigheten har varit oacceptabelt.

Enligt Arbetsdomstolens mening bör, mot denna bakgrund, det allmänna skadeståndet avseende vart och ett av åren bestämmas till 75 000 kr, dvs. sammanlagt 150 000 kr.

Rättegångskostnader

Förbundet har vunnit bifall till sin talan i frågan om skadeståndsskyligheten i sig, men beloppsmässigt endast delvis vunnit bifall till sin talan. Av yrkade 800 000 kr har förbundet vunnit bifall med 150 000 kr.

När det är fråga om att skönsmässigt bestämma ett skadeståndsbelopp, t.ex. ett allmänt skadestånd, brukar normalt inte det faktum att talan inte beloppsmässigt bifalls fullt ut påverka rättegångskostnadernas fördelning. Den som får sig tilldömt ett sådant allmänt skadestånd betraktas som huvudregel ändå som vinnande part. Tvisten i nu aktuella mål har dock till viss del rört just skadeståndens storlek, om det funnits skäl för särskilt höga skadeståndsbelopp. Förbundet har här beloppsmässigt till övervägande delen förlorat sin talan. Med beaktande härav finner Arbetsdomstolen att förbundet inte kan betraktas som i huvudsak vinnande part, utan att förbundet bör tillerkännas en till hälften jämkad ersättning för sina kostnader.

Förbundet har yrkat ersättning med 280 851 kr, varav 276 450 kr för ombudsarvode. SVT har överlämnat till domstolen att avgöra skäligheten av yrkat ombudsarvode. Arbetsdomstolen finner det yrkade ombudsarvodet väl högt och att ombudsarvodet skäligen bör bestämmas till 230 000 kr.