AD 2008 nr 43

Förbundet

Bakgrund

R.S. anställdes i Kiruna kommun våren 2002 som larmoperatör vid Räddningstjänstens larmcentral. Det finns fem anställda larmoperatörer. De hanterar ett flertal olika larm, bland annat trygghetslarm. Trygghetslarmen kan delas in i dörrlarm, mattlarm och kommunikationslarm. Dörrlarm aktiveras när ytterdörren hos brukaren öppnas. Mattlarm aktiveras när brukaren kliver ur sin säng och ställer sig på mattan. Kommunikationslarm är ett tallarm där brukaren genom radiokommunikation kan tala med larmoperatören. Under ett dygn kommer cirka 200 trygghetslarm in till larmcentralen. Brukarna uppgår till cirka 300 personer.

Larmoperatören arbetar huvudsakligen ensam. När ett trygghetslarm tas emot försöker larmoperatören först att etablera kontakt med brukaren. Ofta får larmoperatören emellertid inget svar. Därefter kontaktar larmoperatören hemtjänstens mobila enhet och informerar om vem som har larmat samt, under förutsättning att kontakt har etablerats, vad som har hänt. Den mobila enheten ger larmoperatören en ungefärlig uppgift om när den kan vara på plats hos brukaren. Larmoperatören har genom förfarandet fullgjort sina åtaganden och kan därmed avsluta ärendet. Om brukaren larmar igen informerar larmoperatören om att hemtjänsten är på väg.

I den situationen att en brukare larmar gång på gång efter att larmoperatören har kontaktat den mobila enheten, har det funnits rutiner vid larmcentralen att, som det kallas, sätta larmet på arbete. Det innebär att ytterligare larm från brukaren blockeras under en av larmoperatören bestämd tidsperiod. Det är enbart nya larm av samma typ som inte kommer fram till larmoperatören. Det innebär att exempelvis matt- och dörrlarm kommer fram även om ett kommunikationslarm har satts på arbete.

I början av R.S:s anställning fanns inga skriftliga instruktioner om möjligheten att sätta larm på arbete för s.k. storlarmare, dvs. en brukare som larmar gång på gång. Under våren 2004 fick ledningen information om att trygghetslarm från en specifik brukare inte hade kommit fram till larmcentralen. Arbetsgivaren gjorde då en utredning. R.S. misstänktes för att ha satt larm från den aktuelle brukaren på arbete. Brukarens larm kunde därför inte komma fram till larmcentralen. R.S. angav i efterföljande korrigeringssamtal med arbetsgivaren att larm troligen hade satts på arbete genom feltryck. På grund av det inträffade fick R.S. en muntlig erinran.

Efter händelsen våren 2004 införde ledningen en rutin som innebar att larmoperatören fick sätta larm på arbete under maximalt 20 minuter. Denna rutin har R.S. efterlevt.

I september 2005 blev R.S. misstänkt för delaktighet i en landsomfattande narkotikahärva. Han häktades och blev sedermera även åtalad. Åtalet mot honom ogillades dock. Han hade då varit frihetsberövad under cirka två månader. I samband med att R.S. häktades inledde kommunen ett förfarande som syftade till att skilja honom från hans anställning som larmoperatör. Kommunen har påstått att underrättelse om avskedande skickades till honom den 23 september 2005. R.S. har inte fått del av denna. Den 3 november 2005 hölls dock överläggning med anledning av det tilltänkta avskedandet och den 10 november 2005 avskedade kommunen honom.

Tvåmånadersregeln m.m.

Vid överläggningen den 3 november 2005 har arbetsgivaren enligt förbundets uppfattning åberopat enbart den ovan redovisade händelsen våren 2004 som grund för avskedandet. Den händelsen var redan utagerad genom att R.S. i samband därmed fick en muntlig erinran och kan alltså inte också användas som grund för ett efterföljande avskedande. Kommunen har dessutom med beaktande av den s.k. tvåmånadersregeln försuttit sin möjlighet att åberopa händelsen som grund för avskedandet.

Andra omständigheter än de som anfördes inför avskedandet

När R.S. avskedades den 10 november 2005 skedde det, som anförts ovan, enbart mot bakgrund av händelsen våren 2004. Efter avskedandet har kommunen åberopat även andra händelser än de som åberopades vid överläggningen. Kommunen är enligt förbundet förhindrad att åberopa andra omständigheter till stöd för avskedandet än de som anfördes inför detta.

Ytterligare omständigheter efter avskedandet

Vid den lokala förhandlingen den 23 november 2005 har kommunen kompletterat grunden för avskedandet genom att åberopa en sammanställning som påstås utvisa tillfällen när R.S. har satt larmet på arbete. Kommunen har åberopat sammanställningen som skriftlig bevisning. Sammanställningen är emellertid felaktig och utgör en efterhandskonstruktion. R.S. har inte satt larm på arbete på det sätt som kommunen har gjort gällande. Kommunen är vidare enligt förbundets uppfattning förhindrad att åberopa händelser som arbetsgivaren har fått kännedom om efter avskedandet som stöd för att avskedandet varit lagligt grundat.

Olovlig frånvaro och preklusion

Kommunen har som grund för avskedandet även åberopat att R.S. har varit olovligt frånvarande. Frågan om olovlig frånvaro togs dock inte med i det skriftliga beskedet om grunderna för avskedandet som kommunen lämnade den 12 december 2005. Kommunen får därför inte åberopa denna omständighet i Arbetsdomstolen som grund för avskedandet. Händelsen var dessutom utagerad genom att R.S. i samband med den påstått olovliga frånvaron hade fått en skriftlig varning för denna. Förbundet bestrider också att R.S. var olovligt frånvarande. R.S. hade nämligen lämnat sjukintyg till arbetsgivaren. Intyget lades i kanslistens postfack.

Mobiltelefon

Kommunen har som ytterligare grund för avskedandet gjort gällande att R.S. inte återlämnat en mobiltelefon som kommunen tillhandahållit. Han har inte som kommunen påstått fått några skrivelser från kommunen om att återlämna telefonen. Mobiltelefonen är dock numera återlämnad.

Omplacering

För det fall Arbetsdomstolen finner att laga grund för avskedande saknas men att omständigheterna är sådana att de i och för sig utgör saklig grund för uppsägning, gör förbundet gällande att saklig grund ändå inte föreligger eftersom kommunen har underlåtit att göra en omplaceringsutredning.

Sammanfattning av grunderna

Kiruna kommun har avskedat R.S. från hans anställning som larmoperatör utan att ens saklig grund för uppsägning förelegat. Kommunen är enligt förbundet förhindrad att åberopa andra omständigheter till stöd för avskedandet än de som anfördes vid överläggningen inför det tilltänkta avskedandet. Vid det tillfället åberopades enbart händelsen våren 2004 angående den brukare som då hade fått sitt larm satt på arbete. Eftersom kommunen vid tidpunkten för avskedandet hade känt till den händelsen mer än två månader är kommunen med beaktande av den s.k. tvåmånadersregeln förhindrad att åberopa denna omständighet. Händelsen är dessutom arbetsrättsligt utagerad genom den muntliga erinran som arbetsgivaren då gav R.S. I alla händelser bestrids att R.S. har satt larm på arbete på det sätt som kommunen gör gällande.

R.S. har inte varit olovligen frånvarande och händelsen är dessutom utagerad genom att han har fått en skriftlig erinran. Vidare har kommunen inte tagit med frågan om olovlig frånvaro i det skriftliga beskedet om grunderna för avskedandet som kommunen utfärdade den 12 december 2005. Kommunen måste därför anses ha frånfallit denna grund. Omständigheten får därmed inte prövas i Arbetsdomstolen.

R.S. har inte fått del av de skrivelser med uppmaningar om att återlämna mobiltelefonen som arbetsgivaren har skickat till honom. Mobiltelefonen är återlämnad till arbetsgivaren.

För det fall det som läggs R.S. till last bedöms i och för sig utgöra saklig grund för en uppsägning föreligger ändå inte saklig grund eftersom kommunen har underlåtit att genomföra en omplaceringsutredning.

Kommunen

Bakgrund

Larmcentralen finns i Räddningstjänstens lokaler i Kiruna och fungerar på motsvarande sätt som en SOS-central. Det finns sammanlagt fem larmoperatörer. Larmcentralen är bemannad dygnet runt av en larmoperatör. Förutom trygghetslarm hanterar larmoperatören bland annat inbrottslarm, driftlarm och brandlarm. Flera privata företag är anslutna till larmcentralen. Trygghetslarmen svarar för en stor del av larmen. Cirka 200 trygghetslarm kommer in under ett dygn och det finns omkring 300 anslutna brukare. Utöver kommunikationslarm, dörr- och mattlarm ingår batterilarm i kategorin trygghetslarm. Dörrlarmen har högsta prioritet. En dement brukare kan förfrysa sig eller i värsta fall frysa ihjäl om han eller hon går ut utan tillsyn när det är köldgrader.

Vid exempelvis ett kommunikationslarm hanteras en larmsituation på följande sätt. Brukaren larmar larmcentralen. Larmoperatören tar emot larmet och försöker etablera kontakt med brukaren för att reda ut vad som har hänt. Därefter ringer larmoperatören hemtjänstens mobila enhet och meddelar vilken brukare som behöver hjälp samt vad som har hänt. Om larmoperatören inte har kunnat etablera kontakt med brukaren behandlas larmet som skarpt och larmoperatören underrättar den mobila enheten om situationen. Underrättelse sker inte till den mobila enheten om larmoperatören vid kontakt med en anhörig får reda på att det inte är en larmsituation eller att ett feltryck har skett.

Vid ett dörrlarm försöker larmoperatören inte etablera kontakt med brukaren på grund av att förfarandet kan förvirra brukaren eller göra att brukaren blir rädd. I stället kontaktas den mobila enheten direkt.

Det tar ungefär åtta till tolv veckor att utbilda en larmoperatör. Under de senaste tre åren har arbetsgivaren avbrutit utbildningen i förtid för tre till fyra personer med hänvisning till att dessa inte klarat av utbildningen. Den första bedömningen gör arbetsgivaren efter omkring tre veckor. Utbildningen sker internt på larmcentralen med en person som huvudansvarig. Den som är under utbildning har bland annat genomgångar med larmchefen och sitter bredvid en tillsvidareanställd larmoperatör under dennes skiftgång.

R.S. anställdes i mars 2002 som larmoperatör vid larmcentralen. Arbetsgivaren ansåg att han var en duktig medarbetare med förmåga att väl behärska arbetsuppgifterna. Genom utbildningen blev han väl medveten om vid vilka situationer man kunde använda förfarandet att sätta larm på arbete. Att ett larm sätts på arbete innebär att larmoperatören blockerar larm från att komma fram till larmoperatören under en bestämd tid. Larmoperatören anger själv tidsperioden. Förfarandet är befogat endast vid extremt hög arbetsbelastning, som exempelvis kan bli fallet vid en svår trafikolycka, en brand eller ett ras i en gruva. Funktionen får dock bara användas under en kortare tidsperiod. Även vid den högre belastningen måste larmoperatören klara av att hantera flera larmsituationer samtidigt. Larmoperatören klarar vanligtvis av att samtidigt hantera ett trygghetslarm. Ett dörrlarm får aldrig sättas på arbete.

Händelsen våren 2004

I mars 2004 inkom klagomål från anhöriga till en viss brukare om att larm från brukarens bostad inte hade besvarats av larmcentralen. Det visade sig att larm från brukaren hade satts på arbete av R.S. Larmchefen R.SM. diskuterade den aktuella situationen med räddningschefen J.L. De vara ense om att det fanns skäl att se allvarligt på det inträffade och att R.S. skulle konfronteras med de uppgifter som framkommit. Vid samtal med R.S. förnekade han först att han skulle ha satt larmet till brukaren på arbete men ändrade sig sedan och framhöll då att larmet måste ha satts på arbete genom ett feltryck av honom. Han bedyrade att detta inte skulle upprepas. Arbetsgivaren trodde på R.S. och nöjde sig med att ge honom en muntlig erinran. Därmed ansåg arbetsgivaren att händelsen var utagerad.

Efter denna händelse infördes en uttrycklig rutin vid larmcentralen som angav att larmoperatören kunde sätta ett larm på arbete i maximalt 20 minuter vid de extrema situationer när förfarandet kunde vara befogat.

Systematiskt satt larm på arbete

I mitten av september 2005 häktades R.S. Polisen hade dessförinnan frihetsberövat honom vid larmcentralen. R.S. åtalades för narkotikabrott. Av Gällivare tingsrätts dom från den 31 januari 2006 framgår att R.S. har befattat sig med narkotika genom att han hade lämnat tillstånd till att hans postadress användes som en transitstation. Tingsrätten fann emellertid att R.S. saknade uppsåt och åtalet mot honom ogillades. Utöver R.S. var ett stort antal personer tilltalade i det medialt uppmärksammade målet.

Med anledning av mediernas intresse av målet var det befogat av arbetsgivaren att agera för att skydda larmcentralen och dess kunder. Larmcentralen är ett säkerhetsklassat område. Arbetsgivaren fann därför att det var befogat att arbetsgivaren, parallellt med polisen, undersökte hur R.S. hade agerat på arbetsplatsen. Bland annat undersökte man larmsystemets logg. Det var emellertid inte möjligt att direkt få fram tillräckliga uppgifter med ledning av det befintliga systemet. Arbetsgivaren kontaktade därför systemoperatören Ericsson som via ett specialgjort program kunde ta fram användbara uppgifter från systemet.

Samma vecka som R.S. häktades, alternativt veckan därefter, överlämnade dåvarande larmoperatören M.E. ett antal skärmkopior, s.k. skärmdumpar, till larmchefen R.SM. Av dessa skärmkopior, som alltså är utskrifter av vad som vid vissa givna tillfällen visas på datorskärmen, framgick att R.S. systematiskt hade satt larm på arbete utöver den nämnda händelsen i mars 2004. Det var först i samband med att arbetsgivaren tog del av dessa skärmkopior, dvs. i september 2005, som arbetsgivaren fick kännedom om att R.S. systematiskt hade satt larm på arbete vid ett flertal tillfällen.

Den 23 september 2005 varslade kommunen förbundet och underrättade R.S. om tilltänkt avskedande. Räddningschefen J.L. lämnade personligen underrättelsen till R.S. genom att lägga den i hans brevlåda.

Den 3 november 2005 hölls en överläggning med förbundet om det tilltänkta avskedandet. Vid överläggningen förevisades de skärmkopior som kommunen fick del av efter det att R.S. hade häktats och som alltså utvisade att han hade satt larm på arbete i större utsträckning än vad som framkom i samband med händelsen i mars 2004.

Den 10 november 2005 avskedade kommunen R.S. Därefter hölls lokala och centrala tvisteförhandlingar utan att parterna kunde komma överens.

Den 23 november 2005 fick arbetsgivaren material från Ericsson som utvisade att R.S. systematiskt, under långa tider och i stor utsträckning, hade satt larm på arbete. Materialet härrör från äldre sparade säkerhetskopior av bandinspelningar av larmcentralens verksamhet. Innehållet i materialet bekräftade uppfattningen som arbetsgivaren hade fått genom de framtagna skärmkopiorna, nämligen att R.S. systematiskt använde sig av funktionen att sätta larm på arbete.

Materialet från Ericsson var omfattande och bearbetades därför för att bli mer överskådligt. Den lista som har åberopats som skriftlig bevisning i målet är en sammanställning utifrån Ericssons totala material. Av listan framgår bland annat brukarens larmidentitet, larmtyp och vid vilka tillfällen under perioden från mars 2003 till september 2005 som larmen har satts på arbete av R.S. Enbart de tillfällen där larmen var satta på arbete i mer än 30 minuter har tagits med i listan. Av listan framgår att inte enbart kommunikationslarm har satts på arbete utan även dörrlarm. Som anförts ovan får dessa larm aldrig sättas på arbete. I och med att det är larmoperatören själv som anger under hur lång tid ett larm från en viss brukare sätts på arbete genom att i larmsystemet ”knappa in” sluttiden för när larmet åter ska ”öppnas” är det inte möjligt att förklara alla de tillfällen som listan omfattar med att feltryck skulle ha skett.

I § 2 i protokollet från den lokala förhandlingen den 23 november 2005 anges att arbetsgivaren vid förhandlingen redogjorde för bakgrunden till avskedandet. Av det vidare innehållet i paragrafen framgår att arbetsgivaren gjorde gällande att R.S. sedan våren 2004 systematiskt hade stängt av trygghetslarm trots sin kännedom om reglerna för handhavandet av dessa. Det är således inte enbart händelsen våren 2004 som arbetsgivaren lagt till grund för avskedandet utan även senare händelser.

Tvåmånadersregeln

Arbetsgivaren lämnade underrättelse till R.S. och varsel till förbundet om tilltänkt avskedande någon eller några veckor efter att arbetsgivaren hade fått kännedom om att R.S. systematiskt satt larm på arbete. Arbetsgivaren har alltså agerat inom den enligt 18 § andra stycket anställningsskyddslagen föreskrivna tiden.

Omständigheter som kommunen åberopat vid den lokala förhandlingen

I beskedet om avskedande informerades R.S. bland annat om att arbetsgivaren är skyldig att på hans begäran uppge de omständigheter som åberopas som grund för avskedandet och att uppgiften ska vara skriftlig om han begär det. Varken R.S. eller förbundet begärde att arbetsgivaren särskilt skulle uppge grunden för avskedandet. Skälen till avskedandet kom därför att redovisas av arbetsgivaren vid den lokala tvisteförhandlingen den 23 november 2005 och sedermera även i skrivelsen den 12 december 2005.

Att arbetsgivaren först i samband med den lokala förhandlingen angav de tillfällen när R.S. systematiskt hade satt larm på arbete hindrar inte arbetsgivaren att få åberopa dessa.

Olovlig frånvaro och preklusion

Den 17 september 2004 tilldelades R.S. en skriftlig varning enligt gällande kollektivavtal. Anledningen till den skriftliga varningen var att R.S. trots uppmaning inte hade inkommit med läkarintyg från och med den åttonde dagen under sin sjukskrivning. Den olovliga frånvaron avsåg den 23, 24, 25 och 31 augusti 2004. Kommunen vill framhålla att förbundet i enlighet med kollektivavtalet underrättades om den disciplinära åtgärden mot R.S. Även R.S. fick möjlighet att yttra sig över åtgärden. Varken förbundet eller R.S. hörde dock av sig. Kommunen har tolkat detta som att den skriftliga varningen uppfattades som befogad. Något läkarintyg har inte kommit in till arbetsgivaren.

Av § 2 i protokollet från den lokala förhandlingen den 23 november 2005 framgår att arbetsgivaren i sin redogörelse för bakgrunden till avskedandet även tog upp R.S:s olovliga frånvaro och att han hade tilldelats en skriftlig varning i samband med denna. Protokollet har justerats utan ifrågasättande. Kommunen har mot denna bakgrund rätt att åberopa även den olovliga frånvaron som en grund för avskedandet.

Mobiltelefon

Den 30 januari 2006 uppmanades R.S. skriftligen av kommunen att återlämna den mobiltelefon som arbetsgivaren hade tillhandahållit. En skriftlig påminnelse översändes den 16 maj 2006. Först den 4 juni 2007 återlämnade R.S. mobiltelefonen till arbetsgivaren.

Omplacering

För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att laga grund för avskedande saknas har likväl saklig grund för uppsägning förelegat. Det har i sådant fall inte varit skäligt att kräva en omplaceringsutredning. Arbetsgivaren har inte heller genomfört någon sådan.

Sammanfattning av grunderna

R.S. har grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Det har därför förelegat laglig grund för avskedandet. För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att laglig grund för avskedande saknas har saklig grund för uppsägning förelegat. R.S. har systematiskt, under långa tider och i stor omfattning satt brukares larm på arbete vilket har inneburit att larmen inte nått fram till larmoperatören. Arbetsgivaren har först i anslutning till att R.S. häktades hösten 2005 fått kännedom om detta systematiska förfarande. Eftersom underrättelse om tilltänkt avskedande lämnades den 23 september 2005 har kommunen följaktligen inte till följd av den s.k. tvåmånadersregeln förlorat rätten att grunda avskedandet på dessa omständigheter. Vidare har R.S. varit olovligt frånvarande och har inte heller, trots påminnelser, inom rimlig tid återlämnat av kommunen tillhandahållen mobiltelefon. Skälen för avskedandet har preciserats först vid den lokala förhandlingen den 23 november 2005. Därefter har en precisering även skett i ett skriftligt besked till R.S. den 12 december 2005.

Det har inte varit skäligt att kräva av arbetsgivaren att vidta en omplaceringsutredning.