AD 2007 nr 66

Bakgrund

Tvisten gäller tolkningen av begreppet nattpass i dels det mellan förbundet och bolaget gällande 1999 års företagsavtal, dels det mellan förbundets klubbar och bolaget gällande 2005 års företagsavtal, som ersatte 1999 års avtal. Parterna är överens om att innebörden av begreppet nattpass är densamma i 2005 års företagsavtal som i 1999 års företagsavtal.

Företagsavtalet innehåller bland annat regler om arbetstid och arbetstidsförkortning. För att vara berättigad till arbetstidsförkortning på grund av arbetade nattpass krävs att den anställde har kontinuerlig dygnstjänst. Arbetstidsförkortningen är olika stor beroende på hur många nattpass som fullgörs under en viss begränsningsperiod. I företagsavtalet finns emellertid inte någon definition av begreppet nattpass.

Bakgrunden till tvisten är i korthet följande. Vid bolaget förekom tidigare endast en typ av nattpass, nämligen pass som varade hela natten. I februari 2002 infördes emellertid vid SOS-centralen i Malmö en ny typ av arbetspass, s.k. korta nattpass, förlagda till antingen 14.30–1.30 eller 15.30–2.30 (s.k. EKN- respektive KN-pass). Även vid andra SOS-centraler har det förekommit arbetspass som förlagts till del av natt. Parterna i målet tvistar om huruvida anställda som fullgör sådana pass är berättigade till arbetstidsförkortning på samma sätt som de som fullgör traditionella nattpass, dvs. arbete hel natt.

Arbetstagarparternas ståndpunkt är att anställda som arbetar del av natt, dvs. på s.k. EKN- och KN-pass, skall anses fullgöra nattpass i företagsavtalets mening och därmed vara berättigade till den i avtalet angivna arbetstidsförkortningen. Enligt dem ger avtalets ordalydelse stöd för denna ståndpunkt, liksom även den gemensamma partsavsikten med avtalet och bolagets tillämpning av avtalet vid SOS-centralerna i Malmö och Stockholm. De har också hänvisat till ändamålet med regeln om arbetstidsförkortning.

Arbetsgivarparternas ståndpunkt är sammanfattningsvis följande. Arbetspass som sträcker sig till ca kl. 1.30 och kl. 2.30 ger inte rätt till arbetstidsförkortning. Nattpass i företagsavtalets mening är ett pass som sträcker sig över hela natten, normalt från kl. 21.00 till 7.00. Endast fullgörande av sådana pass ger rätt till arbetstidsförkortning under de förutsättningar som anges i företagsavtalet. Att begreppet nattpass skall ha den innebörd som arbetsgivarparterna hävdar har varit den gemensamma partsavsikten vid avtalets ingående och är förenligt med ändamålet med regeln. Bolaget har också tillämpat regeln på det sättet. Den tillämpning som en tid skedde lokalt vid SOS-centralen i Malmö var felaktig.

Utredningen i målet

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på arbetstagarparternas begäran hållits vittnesförhör med förre avtalssekreteraren E.H., f.d. vice ordföranden i förbundets samrådsorgan O.W., f.d. klubbordföranden vid bolaget I.B., vice ordföranden i samrådsorganet A-C.L. och f.d. klubbordföranden B.S. På arbetsgivarparternas begäran har hållits vittnesförhör med förhandlingschefen vid bolaget och f.d. ordföranden inom förbundets samrådsorgans verkställande utskott år 1997 R.K., f.d. ordföranden inom förbundets samrådsorgans verkställandes utskott Å.N., f.d. personalchefen hos bolaget S-O.L., f.d. ordföranden inom förbundets samrådsorgans verkställande utskott S.P. samt bemanningsplaneraren och f.d. driftsledaren och funktionschefen vid SOS-centralen i Malmö C.O. Arbetsgivarparterna har åberopat skriftlig bevisning.

Gemensam partsavsikt?

I första hand är det vad parterna gemensamt åsyftat vid kollektivavtalets tillkomst som bestämmer dess innehåll.

Det är ostridigt att bestämmelser om arbetstidsförkortning vid nattpass tillkom redan år 1989, och att bestämmelserna från och med 1993 års avtal fick en utformning som motsvarar de nu omtvistade reglerna. Av utredningen framgår inte annat än att de nattpass som huvudsakligen förekom vid tiden för avtalsförhandlingarna inför de nyss nämnda avtalen sträckte sig över hela nätter, dvs. det parterna i dag kallar N-pass, och att de ingick i den kontinuerliga dygnstjänstgöringen. Det har inte heller påståtts att frågan om den närmare innebörden av begreppet nattpass diskuterades av parterna vid dessa tillfällen.

Vad beträffar diskussionerna inför 1999 års avtal har framkommit att inte någon av de personer som då deltog har påstått att frågan om korta nattpass diskuterades eller att det förelåg några oklarheter i fråga om vad ett nattpass innebar. O.W. har dock påstått att sådana diskussioner ofta förts under hand efter det avtalet ingåtts eftersom det började dyka upp olika typer av korta nattpass. Enligt honom har man från förbundets sida då hävdat att även arbete del av natt kunde vara nattpass. Han har vidare uppgett att han i sådana diskussioner, utan att motparten gjort någon invändning, förklarat att enligt hans uppfattning innebar sådant arbete som enligt arbetstidslagen är nattarbete även att nattpass i företagsavtalets mening fullgjordes. Huruvida dessa diskussioner enligt O.W:s uppfattning även fördes inför förhandlingarna om 2005 års avtal framgår inte klart. I vart fall saknas stöd för något sådant i det övriga förhörspersoner uppgett om dessa förhandlingar. Både Å.N. och R.K. har bestämt uttalat att frågan om innebörden av nattpass och rätten till arbetstidsförkortning för s.k. korta nattpass inte var uppe till diskussion vid dessa förhandlingar. A-C.L. har uppgett att hon inte kan minnas någon sådan diskussion.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning av utredningen i denna del. Vid den tidpunkt då reglerna om arbetstidsförkortning vid fullgörande av nattpass infördes förekom endast en typ av nattpass. Parterna var eniga om vad ett sådant nattpass innebar och hade inget behov av att definiera detta begrepp i avtalet. Förhållandena var i princip oförändrade vid tillkomsten av 1993 och 1999 års avtal, och eftersom frågan inte heller vid dessa tillfällen var föremål för diskussion måste det antas att innebörden av begreppet var oförändrad. I tiden därefter har det vid några SOS-centraler börjat förekomma även s.k. korta nattpass, och i Malmö har dessa t.o.m. schemalagts. Om avtalsparterna hade haft för avsikt att även dessa arbetspass skulle medföra rätt till arbetstidsförkortning utan att någon ändring av avtalstexten gjordes borde det i vart fall ha framkommit att frågan varit föremål för diskussion. Så är emellertid inte fallet. Ingen av förhörspersonerna har hävdat att frågan diskuterades vid förhandlingarna inför 2005 års avtal. Detta talar för att avsikten varit den arbetsgivarparterna påstår, nämligen att någon förändring inte var avsedd i förhållande till vad som tidigare gällt. Ytterligare stöd för att partsavsikten varit den av arbetsgivarsidan påstådda utgör det förhållandet att Å.N., som i förhandlingarna inför 2005 års avtal företrädde HTF-klubbarna, uppgett att han och bolagets företrädare, R.K., var överens om att korta nattpass och s.k. förstärkningspass inte medförde rätt till arbetstidsförkortning.

Vad som framkommit i denna del talar enligt Arbetsdomstolens mening med styrka för att den gemensamma partsavsikten varit den arbetsgivarparterna påstår. Innan domstolen tar slutlig ställning i tolkningsfrågan finns det emellertid anledning att granska vad som i övrigt anförts av betydelse för avtalstolkningen, nämligen avtalets ordalydelse, tillämpning och syftet med de aktuella reglerna.

Avtalets ordalydelse m.m.

Som tidigare nämnts saknas i avtalet en definition av begreppet nattpass. Parterna är dock överens om att vanliga nattpass, N-pass, är de pass som sträcker sig över hela natten och som avlöses av förmiddagspass. Detta utesluter emellertid inte att även pass som omfattar del av natt skulle kunna vara nattpass i avtalets mening.

Om man till att börja med begränsar sig till ordet natt kan det ordet i och för sig, enligt allmänt språkbruk, avse tid mellan t.ex. kl. 1.00 och kl. 3.00. Som arbetstagarparterna påpekat fanns i 1999 års företagsavtal en bestämmelse om obekväm arbetstid, i vilken nattetid definierats som tiden mellan kl. 0.00 och 6.00. Vidare anges sedan den 1 juli 2005 i arbetstidslagen i bestämmelsen om nattarbete att med natt avses perioden mellan kl. 22 och kl. 6.00.

Det begrepp som skall tolkas är emellertid inte ordet natt utan begreppet nattpass. Vad som sagts ovan om orden natt och nattetid kan inte anses ha någon direkt relevans för tolkningen av begreppet nattpass, eftersom det inte visats att parterna haft för avsikt att lägga innebörden i de orden till grund för begreppet nattpass i de nu aktuella bestämmelserna.

Av avtalstexten framgår att arbetstagaren skall arbeta på ett schema som innebär kontinuerlig dygnstjänst för att ett fullgjort nattpass under viss begränsningsperiod skall berättiga till arbetstidsförkortning. Som tidigare nämnts innebär kontinuerlig dygnstjänst att arbetstiden är förlagd till dygnets alla timmar, årets alla dagar. Sammanhanget talar därför i viss mån för att nattpass avser vanliga nattpass, N-pass, dvs. ett sådant pass som ingick i kontinuerlig dygnstjänst redan när reglerna om arbetstidsförkortning vid fullgjort nattpass kom till, dvs. år 1989, och inte de senare tillkomna förkortade nattpassen.

Enligt Arbetsdomstolens mening talar vad som framkommit i denna del inte mot arbetsgivarsidans uppfattning i tolkningsfrågan.

Avtalets tillämpning

Av utredningen i målet framgår att de tvistiga bestämmelserna under en tid har tillämpats i överensstämmelse med arbetstagarsidans uppfattning vid SOS-centralen i Malmö. Det framgår emellertid också att bolagets ledning, när den fått kännedom om denna avtalstillämpning, reagerat mot denna och att reglerna därefter tillämpats i enlighet med arbetsgivarsidans mening. Utredningen i målet visar inte att det vid andra SOS-centraler, som t.ex. den i Stockholm, har förekommit någon av bolaget accepterad tillämpning av det slag som arbetstagarparterna påstått. Det som framkommit om avtalets tillämpning ger därmed inte något stöd för arbetstagarparternas uppfattning.

Ändamålet med reglerna

Enligt arbetstagarparterna innebär de korta nattpassen just sådana olägenheter som är bakgrunden till att arbetstidsförkortning ges vid nattarbete. Syftet med reglerna talar därför enligt dem för att även korta nattpass skall ge arbetstidsförkortning. De har bl.a. hävdat att den tyngsta arbetsbelastningen för operatörerna på centralerna infaller på fredagar och lördagar från kvällen t.o.m. tretiden på natten och att behovet av vila och återhämtning därför är särskilt stort för dem som arbetar EKN- och KN-pass. Arbetsgivarparterna har anfört att rättviseskäl talar mot att de som endast arbetar del av natt skall erhålla samma arbetstidsförkortning som de som arbetar hela nätter. Enligt Arbetsdomstolens mening innebär det som framkommit i denna del inte någon ledning i tolkningsfrågan.

Arbetsdomstolens sammanfattande bedömning

Arbetsdomstolen har ovan funnit utrett att starka skäl talar mot att den gemensamma partsavsikten varit den arbetstagarsidan påstår, nämligen att företagsavtalet skall tolkas så att s.k. korta nattpass skall anses utgöra sådana nattpass som under vissa omständigheter berättigar till arbetstidsförkortning enligt företagsavtalet. Vad som framkommit om avtalets ordalydelse och det sammanhang i vilket begreppet förekommer samt avtalsbestämmelsens tillämpning och ändamål medför inte någon annan slutsats. Domstolen finner således att företagsavtalet inte skall anses ha den innebörd som arbetstagarparterna påstår. Arbetspass vid bolaget förlagda till kl. 14.30–1.30 respektive 15.30–2.30 skall således inte betraktas som nattpass i företagsavtalets mening. Denna bedömning innebär att arbetstagarparternas fastställelseyrkanden skall avslås.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång skall förbundet utge ersättning för Almega Tjänsteföretagens rättegångskostnader. Den yrkade ersättningen får anses skälig.