AD 2007 nr 49

Målet gäller en tolkningstvist om tillämpningsområdet för den s.k. bilagan i journalistavtalet. Bilagan har rubriken: ”Lokala avtal om upplåtande /överlåtande av upphovsrätt”. Den innehåller bl.a. riktlinjer för de lokala parterna vid ingående av lokala upphovsrättsavtal och en punkt 4 benämnd ”Förhandlingsordning”. Förhandlingsordningen innebär enligt parterna bl.a. att ett av parterna i avtalet särskilt inrättat organ, PAR, i sista hand kan fatta beslut om lokala avtal om upplåtelse eller överlåtelse av upphovsrättsligt skyddat material. Förbundets ståndpunkt är att regleringen i bilagan är tillämplig enbart vid avtal om upplåtelser eller överlåtelser enligt § 4 mom 3:1, medan Tidningsutgivarna menar att regleringen i bilagan är av övergripande natur och därmed gäller för avtal om upplåtelser eller överlåtelser enligt såväl mom 3:1 som mom 3:2. Med anledning av parternas olika ståndpunkter yrkade förbundet att Arbetsdomstolen skulle fastställa att bilagan inte är tillämplig vid stadigvarande överlåtelse eller stadigvarande utbyte av upphovsrättsligt skyddat material mellan arbetsgivaren och annat företag med publicistisk verksamhet, dvs. den situation som uttryckligen finns angiven i mom 3:2.

Fråga har nu uppkommit om tillåtligheten av den av förbundet väckta fastställelsetalan.

Enligt 4 kap. 6 § lagen om rättegången i arbetstvister skall talan som inte innefattar yrkande om att motparten skall förpliktas att fullgöra eller underlåta något, dvs. en fastställelsetalan, avvisas om det inte är av avsevärd betydelse för käranden att talan prövas.

Förhållandena vid talans väckande blir normalt avgörande för bedömningen av om en fastställelsetalan skall anses tillåten. Man måste emellertid utgå från att det kan finnas anledning att ompröva ett ställningstagande som innebär att en viss fastställelsetalan tillåts. Det kan ske med anledning av att det efter talans väckande inträffat förhållanden som direkt inverkar på betydelsen av att få talan prövad (se AD 1978 nr 108 [ NJ ] [ Karnov ]). Det är alltså möjligt att vid bedömandet av betydelsen av att en talan prövas även beakta omständigheter som tillkommit efter talans väckande.

Även om ordalydelsen i 4 kap. 6 § lagen om rättegången i arbetstvister innebär att det är betydelsen för käranden att få talan prövad som är avgörande för talans tillåtlighet måste stadgandet i situationer där käranden återkallat sin talan ge utrymme att beakta även det intresse som svaranden har att få saken prövad (se AD 1978 nr 108 [ NJ ] [ Karnov ]).

Arbetsdomstolen har i ett flertal avgöranden (se t.ex. AD 1992 nr 134 [ NJ ] [ Karnov ]) slagit fast att en fastställelsetalan äger betydelse för en part först om det finns anledning anta att en bifallande dom kommer att antingen direkt påverka motparten i det rättsliga handlandet i förhållande till parten eller bli direkt avgörande vid en senare talan, som innefattar ett yrkande om att motparten skall förpliktas att fullgöra eller underlåta något. Med motpart avses därvid både avtalsmotparten och andra, vilka kan vara bundna av avtalet.

Arbetsdomstolen gör följande överväganden.

Sedan förbundet väckte talan i målet har det inträffat omständigheter som bör beaktas vid avgörandet av tillåtligheten av fastställelsetalan. Journalistavtalets giltighetstid har löpt ut, och något nytt kollektivavtal har såvitt framkommit inte träffats. Vidare har förbundet väckt en fullgörelsetalan mot Tidningsutgivarna och GP och yrkat att GP skall förpliktas att utge skadestånd till förbundet för kollektivavtalsbrott. Det målet rör samma bestämmelser i avtalet som förevarande mål.

Som redan redovisats avser tvisten i målet huruvida regleringen i bilagan är tillämplig på avtal med annat företag med publicistisk verksamhet om stadigvarande upplåtelse eller överlåtelse av upphovsrättsligt skyddat material. I sak handlar tvisten om PAR:s behörighet att fastställa lokala upphovsrättsavtal. Journalistavtalet i sin helhet har nu upphört att gälla och förbundet har förklarat att det inte avser att ingå något nytt kollektivavtal som innefattar en reglering som den i bilagan. Mot den bakgrunden saknar talan numera tillräcklig anknytning till något mellan parterna alltjämt gällande rättsförhållande.

Vad avser kollektivavtalets efterverkan och dess betydelse för bedömningen vill domstolen anföra följande. Arbetsdomstolen har i avgörandet AD 1978 nr 134 [ NJ ] [ Karnov ] uttalat att det torde vara allmänt erkänt att man har att räkna med att kollektivavtalsbestämmelser rörande löne- och andra anställningsvillkor får en efterverkan för tiden efter det att kollektivavtalet i fråga upphört att gälla utan att avlösas av något nytt kollektivavtal. När det gäller kollektivavtalsregler på organisationsnivå förhåller det sig dock annorlunda. I samma avgörande fann Arbetsdomstolen att förhandlingsordningar inte utan överenskommelse därom är tillämpliga under ett kollektivavtalslöst tillstånd. Frågan om regleringen eller delar av regleringen i bilagan har efterverkan är i detta fall tvistig mellan parterna. Ett kollektivavtalslöst tillstånd mellan etablerade parter på arbetsmarknaden varar i vart fall normalt sett under relativt begränsad tid. Mot den bakgrunden kan inte Arbetsdomstolen finna att en kommande dom i målet kan komma att direkt påverka parterna i deras rättsliga handlande gentemot varandra under det kollektivavtalslösa tillståndet.

Fråga är då om ett avgörande av fastställelsetalan skulle kunna bli direkt avgörande för någon annan senare uppkommen fullgörelsetalan.

Förbundet har som nämnts redan väckt en fullgörelsetalan mot Tidningsutgivarna och GP och yrkat att GP skall förpliktas att utge allmänt skadestånd till förbundet för kollektivavtalsbrott (mål A 260/06). Ingen av parterna har uppgett att det föreligger ytterligare tvister om avtal om stadigvarande överlåtelse eller upplåtelse som skulle kunna bli föremål för rättslig process. Förbundet har uppgivit att PAR fattat beslut om avtal i två ytterligare fall men hävdat att dessa rör avtal om överlåtelser som rör andra moment i kollektivavtalet än det omtvistade mom 3:2. När det gäller talan i mål A 260/06 kan det konstateras att det målet rör samma bestämmelser i kollektivavtalet som fastställelsetalan i förevarande mål. Mot bakgrund av att avtalet upphört finner Arbetsdomstolen inte att det är av avsevärd betydelse för parterna att utöver fullgörelsetalan få fastställelsestalan prövad. Det synes inte föreligga ytterligare tvister som kan bli föremål för process avseende tolkningen av samma bestämmelser som är aktuella med anledning av fastställelsetalan. Arbetsdomstolen kan därför inte finna att ett avgörande av fastställelsetalan skulle kunna bli direkt avgörande för någon annan senare uppkommen fullgörelsetalan.

Mot bakgrund av det ovan anförda finner Arbetsdomstolen att det inte kan anses vara av avsevärd betydelse för parterna att få den i målet aktuella fastställelsetalan prövad. Den av förbundet väckta fastställelsetalan skall därför avvisas. Tidningsutgivarna har därmed inte rätt att få talan prövad i sak enligt 13 kap. 5 § rättegångsbalken.

Rättegångskostnader

Huvudregeln enligt 18 kap. 1 § rättegångsbalken är att tappande part är skyldig att ersätta motparten hans rättegångskostnader. Enligt 5 § samma kapitel anses part som tappande om partens talan avvisas. Av samma stadgande följer även att om part återkallar sin talan skall han ersätta motparten hans rättegångskostnad, om inte särskilda omständigheter föranleder att ersättningsskyldigheten skall bestämmas på annat sätt.

Arbetsdomstolens ställningstagande innebär att förbundets talan avvisas. Förbundet skall därför anses som tappande part och skall därmed föreläggas att betala Tidningsutgivarnas rättegångskostnader. Att målet inte avskrivs med anledning av återkallelsen och att det efter återkallelsen uppstått kostnader med anledning av frågan om tillåtligheten av förbundets fastställelsetalan föranleder inte någon annan bedömning.

Tidningsutgivarna har yrkat ersättning för rättegångskostnader med 156 000 kr, exklusive mervärdesskatt. Förbundet har vitsordat 125 000 kr som skälig ersättning. Arbetsdomstolen finner att arbetsgivarparten, med hänsyn till målets art och den skriftväxling som förevarit i målet, får anses skäligen tillgodosedd med 125 000 kr.