AD 2005 nr 111

Förbundet

Bolaget var t.o.m. den 31 december 2003 medlem i KFS. På grund av medlemskapet var företaget bundet av anläggningsavtalet t.o.m. den 31 mars 2004, då avtalet löpte ut. Den 1 februari 2004 blev företaget medlem i Svenska Byggindustrier och blev därigenom bundet av väg- och banavtalet. Under tiden den 1 februari 2004 – den 31 mars 2004 gällde för bolaget således två kollektivavtal med varsin förhandlingsordning.

Inför bytet av medlemskap gjorde företaget den 17 november 2003 en uppsägning av lokala kollektivavtal. Skrivelsen ställdes till förbundets klubb 215. Skrivelsen innehöll också en förhandlingsframställan som löd enligt följande.

På grundval av denna förhandlingsframställan hölls lokala förhandlingar den 3 – 4 april 2004. Vid förhandlingarna upprättades ett protokoll och av rubriken till protokollet framgår att det rörde sig om förhandlingar angående övergång till Sveriges Byggindustriers avtalsområde vid företaget. Av protokollet framgår vidare att de som deltog vid förhandlingarna var företrädare för företaget och för förbundets klubb 215. I protokollet anges därefter bl.a. följande:

De övriga avsnitten i protokollet tar sikte på anställningsvillkoren vid företaget. De deltagande parterna har reglerat dessa inom den ram som kollektivavtalet väg- och banavtalet ger utrymme för. Något annat diskuterades inte. Det var lokala parter som deltog i förhandlingarna och de kunde inte förfoga över den tidpunkt då ett centralt ingånget kollektivavtal skulle börja gälla.

I tvisten rörande uppsägning av en av förbundets medlemmar hölls en lokal tvisteförhandling där förbundet yrkade ogiltighet och skadestånd. Denna förhandling hölls den 9 mars 2004 och avslutades samma dag. Vid den lokala tvisteförhandlingen var företrädare för såväl bolaget som förbundet närvarande. Den lokala tvisteförhandlingen avslutades i oenighet.

Förbundet påkallade i denna situation central förhandling. Det gjordes genom brev till Sveriges Byggindustrier den 15 mars 2004. Förbundets begäran om central förhandling gjordes enligt den förhandlingsordning som gäller för väg- och banavtalet. Sveriges Byggindustrier kontaktade förbundet och talade om att organisationen inte hade för avsikt att förhandla i tvisten. På grund av Sveriges Byggindustriers förhandlingsvägran fick förbundet endast några dagar på sig att väcka talan i uppsägningstvisten. Förbundet hade 14 dagar på sig från den 9 mars 2004 att lämna in stämningsansökan och en sådan ingavs till Arbetsdomstolen den 23 mars 2004, vilket var sista dagen för väckande av talan.

Sveriges Byggindustrier vägran att förhandla centralt innebar att organisationen bröt mot det mellan parterna gällande kollektivavtalet, dvs. förhandlingsordningen i kollektivavtalet väg- och banavtalet. Sveriges Byggindustrier har härigenom ådragit sig skyldighet att utge allmänt skadestånd till förbundet.

Sveriges Byggindustrier

Bolaget var medlem i KFS t.o.m. 31 december 2003 och var följaktligen bundet av den till anläggningsavtalet hörande förhandlingsordningen med benämningen FO-F03.

Parallellt med att bolaget valde att byta arbetsgivarorganisation uppkom den uppsägningstvist som förbundet hänvisat till.

Bolaget sade i november 2003 upp anläggningsavtalet på sätt som förbundet har redogjort för. Av uppsägningshandlingen framgår att anläggningsavtalet skulle löpa ut den 31 mars 2004. KFS beviljade bolaget utträde per den 31 december 2003, och fram till den 1 februari 2004 var bolaget inte medlem i någon arbetsgivarorganisation. Bolaget erhöll den 12 februari 2004 besked om att det hade beviljats medlemskap i Sveriges Byggindustrier med retroaktiv verkan fr.o.m. den 1 februari 2004.

På sätt som förbundet anfört påkallade bolaget inrangeringsförhandlingar i samband med att anläggningsavtalet sades upp. Förhandlingarna fördes vid tio tillfällen, nämligen den 8 och den 18 december 2003, den 16 och den 28 januari 2004, den 20 och den 27 februari 2004, den 11 och den 29 mars 2004 samt den 3 och den 4 april 2004. Det protokoll som upprättats den 3 – 4 april 2004 är en sammanfattning av vad parterna kom överens om under dessa tio tillfällen.

Vid inrangeringsförhandlingarna var förbundets ombudsmän från central nivå, B-I.B. och T.B., närvarande. De biträdde klubbordföranden i förbundets klubb 215, B.H., under samtliga förhandlingstillfällen förutom den dag då förhandlingsprotokollet skrevs under. Bolaget företräddes av personalchefen G.S. och nuvarande förhandlingschefen L.O. Vid något tillfälle var även representanter från Sveriges Byggindustrier närvarande. Av den första paragrafen i protokollet, som motparten redogjort för, framgår att parterna var överens om att väg- och banavtalet skulle börja gälla vid bolaget den 1 april 2004. Förhandlingsordningen i väg- och banavtalet är en del av detta kollektivavtal.

Tvisten i uppsägningsfrågan uppkom under tid då företaget var medlem i KFS och bundet av anläggningsavtalet. Varsel lämnades den 25 november 2003. Den 28 november 2003 hölls överläggningar och den 20 december 2003 sades förbundets medlem upp. Förbundet ville därefter få uppsägningen ogiltigförklarad. Förhandling inleddes den 30 januari 2004. Protokoll fördes vid denna tvisteförhandlingar. Detta var vid en tidpunkt då bolaget inte var medlem i vare sig KFS eller Sveriges Byggindustrier. Enligt Sveriges Byggindustriers uppfattning kan förhandlingen därmed ej betecknas som någon lokal tvisteförhandling. I rubriken till protokollet anges också att det rör sig om ”tvisteförhandling angående uppsägning”. Bolaget har som princip att alltid avsluta sådana förhandlingar vid sittande bord. I detta fall uppstod dock fråga om vad som skulle gälla beträffande centrala förhandlingar eftersom bolaget inte var medlem i någon arbetsgivarorganisation. De som satt vid förhandlingsbordet visste inte hur frågan skulle hanteras. De valde därför att avsluta förhandlingen i och med undertecknandet av protokollet i stället för vid sittande bord. Efter den 30 januari 2004 tog företaget kontakt med KFS där juristen E.G. till en början gav beskedet att anläggningsavtalet gällde tills väg- och banavtalet trädde i kraft. Enligt henne var således KFS central part. Sedan hon talat med förhandlingschefen på KFS återkom hon emellertid med beskedet att KFS inte var skyldigt att förhandla.

Mot denna bakgrund skrevs följande avsnitt in i protokollet från tvisteförhandlingen.

Arbetsgivarparterna klargjorde därigenom att någon central förhandling inte skulle komma att bli aktuell samt att förbundet, om det hade för avsikt att väcka talan i Arbetsdomstolen, hade att hålla sig till de tidsfrister som följer av anställningsskyddslagen. Protokollet undertecknades den 9 mars 2004.

Den 15 mars 2004 påkallade förbundet central förhandling med Sveriges Byggindustrier, som svarade att organisationen inte hade skyldighet att förhandla centralt i denna tvist.

Grunder för bestridandet

I första hand gör Sveriges Byggindustrier gällande att anläggningsavtalet gällde för bolaget till den 1 april 2004. Sveriges Byggindustrier har därmed inte haft någon skyldighet att förhandla enligt principerna i 26 § medbestämmandelagen.

Skulle Arbetsdomstolen finna att detta är en situation som inte regleras i nämnda lagrum, gör Sveriges Byggindustrier i andra hand gällande att parterna i inrangeringsprotokollet har kommit överens om att väg- och banavtalet skall börja tillämpas först den 1 april 2004 och att inrangeringsprotokollet följaktligen är ett avtal om när väg- och banavtalet skall börja gälla för bolaget.

Om Arbetsdomstolen skulle finna att sådana avtal inte går att träffa, eller att parterna vid avtalsslutet inte iakttagit de formföreskrifter som gäller enligt lag och avtal, gör Sveriges Byggindustrier alternativt gällande att den tvisteförhandling som ägde rum den 30 januari 2004 är en förhandling enligt lag och ej enligt avtal. Detta görs gällande mot bakgrund av att bolaget vid den tidpunkten inte var medlem i någon arbetsgivarorganisation.

I sista hand gör Sveriges Byggindustrier gällande att en arbetsgivarorganisation inte kan vara skyldig att träda i central förhandling om den lokala förhandlingen har förts enligt en annan förhandlingsordning än den som skulle gälla för den centrala förhandlingen. Det kan inte vara tillåtet att hoppa mellan olika förhandlingsordningar, och i varje fall kan en arbetsgivarorganisation inte anses vara skyldig att fullfölja en sådan hoppande förhandling.