AD 2001 nr 2

Parter:

Domskäl

Domslut

BILAGA

BAKGRUND

K.S. har varit anställd som brevbärare/postiljon vid Posten Sverige Aktiebolag (fortsättningsvis Posten) sedan 1971. Den 8 maj 1998 dömdes K.S. av Stockholms tingsrätt för grov våldtäkt begånget mot sin dotter till fängelse fem år. Domen fastställdes av Svea hovrätt den 17 juli samma år. Domen har vunnit laga kraft och K.S. avtjänar för närvarande fängelsestraffet. Posten sade den 28 september 1998 upp K.S. från hans anställning. Orsaken till uppsägningen var personliga skäl och anledningen brottmålsdomen.

YRKANDEN

K.S. har yrkat att tingsrätten förpliktar Posten att till honom utge 30 000 kr avseende allmänt skadestånd jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämningsansökan i målet till dess betalning sker. K.S. har vidare yrkat att tingsrätten fastställer att han från dagen för huvudförhandling i målet är förbehållen rätten att i mån av befogenhet återkomma med krav på ytterligare ekonomiskt skadestånd.

Posten har bestritt käromålet och som skäligt endast vitsordat beräkningen av yrkad ränta.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

GRUNDER FÖR TALAN

K.S. har som grund för sin talan anfört att Posten inte haft saklig grund för sin uppsägning av honom varför rätt till skadestånd föreligger.

Posten har som grund för sitt bestridande anfört att den allvarliga brottslighet som K.S. gjort sig skyldig till och det långa avtjänandet av frihetsstraffet var för sig utgör saklig grund för uppsägning. I vart fall utgör enligt Posten K.S:s brottslighet sammantagen med utevaron från arbetet sådan grund.

UTVECKLING AV TALAN

K.S.: Han arbetade vid Posten i Hägersten och skötte under hela sin långvariga anställningstid sitt arbete exemplariskt. Han hade också uppdrag som så kallad lagförman vilket innebär att han hade en mellanställning i förhållande till en del av sina arbetskamrater och arbetsgivaren. Hans roll kan beskrivas som en ”liten chefsposition”. Några klagomål har aldrig riktats mot honom vare sig från arbetsgivaren, arbetskamraterna eller Postens kunder. Han har tvärtom varit mycket uppskattad. Det har förekommit att han vid jultid erhållit gåvor från kunder till Posten. Hans arbetskamrater stödjer honom även i den situation som han nu hamnat i. S.L., som skall höras som vittne i målet, har engagerat sig som hans officiella stödperson. Han är naturligtvis medveten om betydelsen i målet av den laga kraftvunna brottmålsdomen. Han dömdes emellertid mot sitt nekande och hävdar ännu att han är oskyldig till det brott som han dömts för. Brottet har inte något samband med hans anställning vid Posten och innebär inte att han åsidosatt några av sina skyldigheter mot arbetsgivaren. Han kommer att friges antingen den 20 augusti 2000, då halva strafftiden avtjänats, eller i vart fall den 19 juni 2001, då två tredjedelar avtjänats. Posten har cirka 40 000 personer anställda och långtidsfrånvaro hos en del av dessa är inget okänt begrepp för Posten. Några svårigheter för arbetsgivaren att ordna vikarie för honom under hans frånvaro har inte förekommit. Timanställda har gått in som ersättare. Dessutom har det skett personalindragningar hos Posten. Det hade inte varit något problem för Posten att – om Posten så velat – ordna annan syssla för honom än brevutbärning exempelvis sorteringsarbete.

Posten: Företagets personalansvarsnämnd med representanter från såväl arbetsgivaren som arbetstagarna var enig i beslutet att säga upp K.S. Posten har drygt 40 000 personer anställda varav omkring hälften inom affärsområdet ”brev”. Av de anställda är ungefär hälften kvinnor och hälften män. Organisationen har under senare tid förändrats genom att driftsinskränkningar skett. Några behov av nyanställningar av fast personal har inte funnits. Den 1 januari 1999 delades enheten post/brev in i dels serviceområden, dels utdelningsenheter. Distriktet Hägersten utgörs av en sådan enhet med 100 personer anställda, varav hälften av vardera könet. Av dessa är 70 procent tillsvidareanställda och 30 procent tillfälligt timanställda. K.S. var fast anställd. K.S. var på grund av det brott som han sedan dömdes för frånvarande från arbetet på grund av frihetsberövandet från den 17 februari 1998. För att kompensera K.S:s frånvaro blev Posten tvungen att timanställa personal. Postens beredskap för att lösa personals bortovaro avser lagstadgad frånvaro och inte frånvaro av sådan orsak som gäller i K.S:s fall. Bestämmelsen i lagen (1982:80) om anställningsskydd innebärande att en vikarieanställning på sammanlagt tre år under de senaste fem åren övergår i en tillsvidare anställning måste beaktas vid bedömningen av möjligheten för Posten att ersätta K.S. under dennes frånvaro. Posten ser brevbärarna som en viktig grupp och Postens ansikte utåt. En brevbärare har ett självständigt arbete men ingår även i ett arbetslag. Någon möjlighet till omplacering av K.S. fanns inte.

BEVISNING

K.S. har på egen begäran hörts under sanningsförsäkran. På K.S:s begäran har vittnesförhör hållits med S.L., P.H. och L.R. samt på Postens begäran med T.S.

K.S.: Under hela den tid som han arbetat vid Posten Hägersten 1 var hans relation med arbetsgivaren, arbetskamraterna och kunderna mycket bra. Han hade under 15 år samma posttur och lärde känna många av de boende. Det var inte någon diskussion angående en omplacering av honom även om en sådan hade kunnat åstadkommas. Han hade kunnat utföra sorteringsarbete vid exempelvis Postens kontor i Årsta eller Tomteboda. Det har inte heller varit något problem för Posten att ersätta honom under hans bortovaro. Andra arbetstagare har varit långtidssjukskrivna och därvid kunnat ersättas. En man var sjukskriven under mer än tre års tid utan att det märktes i verksamheten. Det finns alltid reserver att ta till då någon arbetstagare är borta.

S.L.: Han har arbetat som brevbärare vid postkontoret i Hägersten sedan januari 1974. K.S. var redan anställd där då han började. K.S. var som arbetskamrat plikttrogen och noggrann. K.S. ställde alltid upp och hade ytterst liten sjukfrånvaro. K.S:s relation till kunderna var, så vitt han känner till, god. K.S. var bra i sin roll som lagförman och som sådan den bäste som L. har erfarenhet av. De har även umgåtts privat och han anser att K.S. är en trevlig och positiv person. Han håller även nu kontakt med K.S. De träffas och har telefonkontakt. Han är utsedd till övervakare för K.S. Posten har beredskap för att lösa problem vid anställdas frånvaro. En arbetstagare vid Posten vid namn Bernt Holmberg var borta från arbetsplatsen under fyra år. Holmbergs frånvaro löstes genom dels vikarie, dels insatser av fast anställda. Under K.S:s frånvaro har hans arbetsuppgifter utförts av andra brevbärare, mestadels någon fast anställd. Denne, en så kallad ”löpare”, har med början kl. 10.00 delat ut posten inom K.S:s distrikt. Andra anställda har dessförinnan fått utföra förarbetet med sorteringen.

P.H.: Han började arbeta som brevbärare vid Posten 1978. Han har under de senaste tio åren samarbetat med K.S. K.S. har varit hans lagförman och han arbetade alltså ”under” K.S. K.S. var väldigt duktig som yrkesman med liten frånvaro. Det var lätt att samarbeta med K.S. och han hade goda kundrelationer. Hans egen far var arbetsledare vid Posten och har sagt att K.S. var den bäste brevbärare som han haft att göra med. Bernt Holmbergs fyraåriga frånvaro löste Posten genom att ta in timanställda. Om Posten hade velat hade även situationen som uppstått till följd av K.S:s bortovaro kunnat ordnas.

L.R.: Han har arbetat som brevbärare vid Posten i 40 år. Under 20 av dessa har han varit arbetskamrat med K.S. K.S. var enligt hans mening en mycket bra arbetskamrat vilken utförde ett gott arbete. K.S:s relation till kunderna var goda.

T.S.: Han är serviceområdeschef inom Posten och arbetade som sådan vid posten i Hägersten mellan åren 1993–1997. Distriktet, som då inte var delat, sysselsatte 118 personer mot idag 90. Han uppfattade K.S. som en plikttrogen brevbärare som utförde ett bra arbete. Som lagförman hade K.S. 10–14 personer under sig, vilket innebar ett stort ansvar. K.S. ingick även under en period i ledningsgruppen för distriktet. Domen mot K.S. kom som en chock för alla som haft med honom att göra. Det var svårt att tro att det var sant. Inom Posten ser man allvarligt på det brott som K.S. dömts för. Det inträffade kan skada Postens anseende. Det är en konkurrensutsatt bransch och Posten vill ha medarbetare med hög moral och etik. Detta gäller inte minst brevbärare, chaufförer och kassörer som är Postens ansikte utåt. Kunderna måste kunna lita på Postens medarbetare. Kraven på de anställda i detta avseende kommer att ställas än högre i framtiden med tanke på att verksamheten kommer att integreras mer med kundföretagen i takt med att mängden fysiska brev minskar. Han var inte inblandad i uppsägningen av K.S. och känner inte till hur Posten löste situationen som uppstod till följd av K.S:s frånvaro. Den kompetens som K.S. besatt gör dock att han bedömer K.S. som svår att ersätta på arbetsplatsen. Vid arbetstagares frånvaro rekryteras ersättare. Detta gäller inom hela Storstockholmsområdet. År 1999 rekryterades 24 personer till Hägerstens distriktet. Det var frågan om visstidsanställningar. I det fall en och samma person vore borta under en tvåårsperiod skulle enligt hans bedömning fyra olika personer få anställas som vikarier. Långtidsfrånvaro hos anställda vållar problem för Posten genom att olägenheter och merkostnader uppkommer.

DOMSKÄL

K.S. har dömts för ett mycket allvarligt brott riktat mot hans egen dotter. Domen har vunnit laga kraft. K.S. har i detta mål hävdat att han är oskyldigt dömd. Någon utredning till stöd för detta påstående finns inte. Tingsrätten utgår i sin fortsatta bedömning från att K.S. är skyldig till brottet.

K.S:s talan avser skadestånd på grund av påstådd avsaknad av saklig grund för uppsägning. Tingsrätten har sålunda att pröva om sådan grund förelegat.

Enligt 7 § lagen om anställningsskydd skall en uppsägning från arbetsgivarens sida vara sakligt grundad. En uppsägning är inte sakligt grundad om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete hos sig.

Om en anställd begår brott utom tjänsten vilket brott inte är av alltför allvarlig karaktär och där brottsligheten inte kan sägas påverka själva anställningsförhållandet ligger det närmast till hans att anta att saklig grund för uppsägningen inte föreligger. Om anställningen däremot har en sådan karaktär att brottet menligt kan inverka på förtroendet för den anställde eller företagets anseende utåt eller i förhållande till övrig personal kan omständigheterna vara sådana att uppsägning får ske (jfr Lunning, Anställningsskydd, 7 uppl, s. 217). Arbetsdomstolen har i flera domar slagit fast att frågan om brottslighet begången utom tjänsten kan läggas till grund för uppsägning inte kan besvaras generellt (se bl a AD 1981 nr 51 [ NJ ] [ Karnov ], 1984 nr 9 [ NJ ] [ Karnov ] och 1986 nr 21 [ NJ ] [ Karnov ]). En prövning måste ske ytterst med utgångspunkt i omständigheterna i det enskilda fallet, där en avvägning får göras mellan arbetstagarens intresse av att få ha anställningen kvar och arbetsgivarens intresse av att upplösa anställningsförhållandet. Vid prövningen skall bland annat arbetsuppgifternas beskaffenhet beaktas liksom arbetsplatsens storlek samt hur arbetet är organiserat. Brott begångna utom tjänsten har bedömts som särskilt allvarligt då gärningsmannen haft ett ansvarsfullt och självständigt arbete (jfr t ex AD 1979 nr 143 [ NJ ] [ Karnov ]).

K.S. har inte begått något brott i tjänsten. Han har således inte gentemot Posten åsidosatt sina åligganden i sitt arbete. Annat har inte framkommit än att han under sin långvariga anställning vid Posten skött arbetet på ett förtjänstfullt sätt. I målet har framkommit att K.S. i sitt arbete haft ställningen som lagförman och därvid haft en i viss utsträckning arbetsledande funktion. Enligt vad han själv anfört kan hans roll beskrivas som en ”liten chefsposition”. Han har sålunda haft 10 till 14 andra anställda under sig. Det har också förekommit att han ingått i ledningsgruppen. Även om K.S. inte haft någon nyckelposition vid Posten måste han ändå enligt tingsrättens bedömning anses ha haft en annan ställning än den ordinäre brevbärarens. I hans uppgift som lagförman får anses ha legat en visst ökat ansvar och förhöjt förtroende från arbetsgivarens sida. Den särskilda ställning som K.S. sålunda haft bör vägas in vid bedömningen om arbetsgivaren skall anses ha haft saklig grund för uppsägningen eller inte. Som tingsrätten redan framhållit har K.S. dömts för ett mycket allvarligt brott. Det kan enligt tingsrättens mening inte uteslutas att Postens anseende skulle kunna skadas om det bland postens kunder blev känt att personer som dömts för ett sådant brott som K.S. fick fortsätta sina anställningar. Detta gäller inte minst med hänsyn till karaktären av det brott som det är frågan om. Brottets svårighetsgrad och karaktär tillsammans med risken för skadat anseende för Posten och nedsatt förtroende för K.S. från Postens sida, beträffande det sistnämnda särskilt mot bakgrund av dennes ställning som lagförman, måste anses väga tungt mot en fortsatt anställning för denne. Till K.S:s fördel talar emellertid det förhållandet att han varit anställd under lång tid och enligt vad som framkommit skött sitt arbete på ett bra sätt och till arbetsgivarens fulla belåtenhet. Detta föranleder enligt tingsrättens mening att endast brottet i sig inte kan anses utgöra tillräcklig grund för uppsägning av K.S.

Posten har även hävdat att avtjänandet av fängelsestraffet utgör saklig grund för uppsägningen av K.S. Arbetsdomstolen har i flera mål uttalat att en frånvaro som har sin orsak i att arbetstagaren avtjänar ett fängelsestraff inte kan bedömas med samma synsätt som gäller vid olovlig frånvaro från arbetsplatsen samt att prövningen skall ske med utgångspunkt från den inverkan som bortovaron kan få på anställningsförhållandet. Enligt Arbetsdomstolen skall frånvaro för avtjänande av fängelsestraff bedömas mot bakgrund av den allmänna beredskap som en arbetsgivare har för att bemästra frånvaro på grund av den omfattande lagstiftning som finns om arbetstagares rätt till ledighet i olika situationer (se AD 1986 nr 21 [ NJ ] [ Karnov ]). Vid bedömningen skall arbetstagarens person och arbetsuppgifter vägas in, hur han skött sitt arbete samt vilka möjligheter som arbetsgivaren har att ersätta arbetstagaren under dennes frånvaro. En allmän utgångspunkt är enligt Arbetsdomstolen att ju längre en arbetstagare är frånvarande för att avtjäna ett fängelsestraff ju större möjligheter bör det finnas för arbetsgivaren att säga upp honom.

K.S. har dömts till ett långvarigt fängelsestraff vilket talar för att hans frånvaro till följd av avtjänandet av straffet utgjort saklig grund för uppsägning. Av betydelse är som ovan redovisats vilka problem som uppkommit för arbetsgivaren till följd av frånvaron. Enligt tingsrättens bedömning är det utrett att K.S. hade en vidare kompetens än den ordinäre brevbärarens. Av T.S:s vittnesmål framgår att han i egenskap av tidigare distriktschef gör bedömningen att svårigheter att ersätta K.S. på arbetsplatsen under dennes frånvaro förelegat för Posten. Det får även anses utrett att Posten åtminstone till viss del fått ersätta K.S. genom att rekrytera vikarier i form av visstidsanställda. Enligt tingsrättens bedömning måste Posten anses ha haft olägenheter och kostnader som en följd av K.S:s bortovaro.

Tingsrätten gör sammantaget den bedömningen att det allvarliga brott som K.S. dömts för och den betydelse detta kan ha för kundernas förtroende för Posten, den position som lagförman som K.S. haft och därmed kopplat förtroende från arbetsgivarens sida samt de olägenheter som hans frånvaro orsakat för Posten har utgjort saklig grund för att säga upp honom. Enligt tingsrättens mening kan det inte begäras att Posten skulle ha försökt bereda K.S. andra arbetsuppgifter.

Den av K.S. förda talan om skadestånd för påstådd uppsägning utan saklig grund skall därför ogillas. K.S. skall förpliktas att ersätta Posten för dess rättegångskostnader i målet.

DOMSLUT

1. Käromålet ogillas.

2. Ersättningen enligt rättshjälpslagen åt Björn Djupmark fastställs till tjugotusenniohundrasextiotvå (20 962) kr avseende arbete.

3. K.S. skall ersätta Posten Sverige Aktiebolag för dess rättegångskostnader med tjugosextusen (26 000) kr avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.