AD 1998 nr 4

STIAF

Under år 1995 utförde de berörda träarbetarna övertidsarbete i följande utsträckning:

Vidare utfördes övertidsarbete under en kalendermånad enligt följande:

Begränsningsreglerna för övertidsarbete per år respektive kalendermånad har således, av produktionsskäl, överskridits med 125,7 respektive 47,1 timmar. Tvisten i målet gäller huruvida överträdelsen är ett brott mot kollektivavtalet, vilket STIAF gör gällande, eller ett brott mot 8 § arbetstidslagen, vilket arbetsgivarparterna har påstått.

Av bl.a. § 5 träindustriavtalet följer att parterna har möjlighet att genom lokala överenskommelser låta arbetstiden variera under ett kalenderår. Avtalets § 6 innehöll ursprungligen endast regler om ersättning i kontanter vid övertidsarbete. I början av 1990-talet tog STIAF upp frågan om införande av regler om kompensationsledighet vid övertidsarbete och bestämmelserna i § 6 1 mom. 2–5 styckena angående möjligheten till kompensationsledighet infördes fr.o.m. den 1 april 1993. På TIF:s begäran infördes sedan den s.k. återföringsklausulen fr.o.m. den 1 september 1993, efter några kortare kontakter mellan parterna. Regeln innebär att när kompensationsledighet tas ut återförs motsvarande tid som tillgänglig arbetstid; den anställde har alltså en ”tidsbank” i vilken uttag och insättningar av tid kan göras. Någon sådan möjlighet finns inte enligt bestämmelserna i arbetstidslagen, där i stället i 7 § andra stycket föreskrivs att, vid beräkning av övertid, skall kompensationsledighet eller annan ledighet som förläggs till arbetstagarens ordinarie arbetstid eller jourtid, likställas med fullgjord ordinarie arbetstid respektive jourtid. Enligt STIAF:s mening föreligger ett sådant samband mellan 5, 7 och 8 §§ arbetstidslagen att kollektivavtalsparterna, genom att i avtalet disponera över begreppen ordinarie arbetstid och övertid, får anses i dess helhet ha förfogat över nu nämnda bestämmelser. TIF:s representant formulerade den s.k. återföringsklausulen och borde ha klargjort innebörden härav för STIAF. Arbetarskyddsstyrelsen har dessutom i direktiv uttryckt att införandet av en återföringsklausul i ett kollektivavtal får den verkan att avtalsparterna anses ha disponerat över arbetstidslagens övertidsbegrepp i dess helhet, varför myndighetstillsynen och straffsanktionerna har bortfallit. Mot bakgrund därav har yrkesinspektionen avstått från att vidta åtgärder i de fall där kollektivavtal träffats om en återföringsklausul. – STIAF hade inte anledning att diskutera synen på den s.k. återföringsklausulen då parterna hade kontakter 1995, eftersom det då gällde överträdelser som skett under 1992 och våren 1993, dvs. innan klausulen togs in i träindustriavtalet.

STIAF gör således gällande att den i målet aktuella överträdelsen utgör kollektivavtalsbrott. Skadeståndet har beräknats enligt bestämmelserna i 26 § arbetstidslagen. Skälet till detta är att det enligt förbundets mening inte ”bör vara billigare” att begå ett avtalsbrott än att överträda en offentlig föreskrift.

Arbetsgivarparterna

STIAF:s uppgifter om antalet timmar de berörda arbetstagarna arbetat vitsordas, liksom att arbetstidsuttaget strider mot 8 § arbetstidslagen. Arbetsgivarparterna bestrider emellertid att föreskrifterna i 8 § arbetstidslagen utgör avtalsinnehåll i träindustriavtalet, dvs. det görs gällande att parterna inte genom avtalet förfogat över 8 § arbetstidslagen. Konsekvensen av detta är att reglerna i arbetstidslagen om straff och övertidsavgift blir tillämpliga och att prövning i sådant fall skall ske i allmän domstol.

Ballingslöv AB ingår i Elektroluxkoncernen. Bolaget sysslar med tillverkning och försäljning av köks- och badrumsinredningar. Av bolagets 310 anställda är 227 träarbetare. Anledningen till det stora arbetstidsuttaget 1995 var ordersituationen, men också det förhållandet att mycket produktionstid gick förlorad på grund av bristande punktlighet från träarbetarnas sida. Arbetsledningen kände till att endast ett fåtal arbetare var intresserade av övertidsarbete och erbjöd dessa tjänstgöring, vilket medförde att övertidsarbete kom att koncentreras på alltför få personer. Fabriksklubben hade dessutom avvisat önskemålen om extra övertid.

Det är riktigt att den s.k. återföringsklausulen i september 1993 infördes på TIF:s begäran. Arbetsgivarparterna gör emellertid gällande att parterna med uttrycket enligt arbetstidslagen i klausulen endast avsett att göra en hänvisning till begränsningsreglerna i 8 §. Innehållet i 8 § arbetstidslagen har inte tagits in i träindustriavtalet. Däremot är det ostridigt att parterna i avtalet enats om avvikelser från 5 § och 7 § andra stycket arbetstidslagen.

Under 1987 hade STIAF träffat ett komplett arbetstidsavtal med Sveriges Skogsindustriförbund för arbete vid sågverk, vilket bl.a. innehöll en s.k. återföringsklausul. Detta avtal hade TIF:s förhandlare Leif Forshall som förebild när han skrev avtalstexten i motsvarande klausul i träindustriavtalet. En skillnad är dock att sågverksavtalet i stället för uttrycket enligt arbetstidslagen innehåller texten enligt arbetstidsavtal. Först i samband med en annan lokal tvisteförhandling i januari 1996 fick TIF kännedom om STIAF:s syn på den s.k. återföringsklausulen. Trots att förbunden hade underhandskontakter våren 1995 i anledning av ett brottmål angående de aktuella arbetstidsreglerna nämnde inte STIAF något om sin inställning vid det tillfället. – Arbetarskyddsstyrelsen har framhållit att det i första hand är de avtalsslutande parterna som skall bedöma om en s.k. återföringsklausul utgör ett undantag från lag. Arbetarskyddsstyrelsen har även uttalat att det kan vara svårt att veta hur långt en avtalsregel sträcker sig och har även tillagt att yrkesinspektionens tillsynsskyldighet kvarstår, även om det innebär att myndigheten nödgas tolka kollektivavtalsbestämmelser om arbetstid.