Gå direkt till :
Visa info ( Klicka här )
Finns inte förarbetet, kommer du till startsidan för att söka förarbeten.
Sammanfattning :
Arbetstagarens fackliga organisation påkallade förhandling i frågan om skadestånd på grund av att dennes företrädesrätt till återanställning blivit åsidosatt. Arbetstagaren väckte senare talan under påstående att han blivit uppsagd från sin anställning utan att saklig grund härför har förelegat. Arbetsdomstolen finner att arbetstagaren inte genom vad som förekom vid förhandlingen kan anses ha underrättat arbetsgivaren om sitt anspråk. Talan har därför gått förlorad.
Sören Öman är ordförande i Arbetsdomstolen. Han började som sekreterare i slutet av 1980-talet och har sedan 1996 varit domare i Arbetsdomstolen. Han har hittills medverkat till 196 prejudikat tillsammans med 238 andra ledamöter och 59 sekreterare / rättssekreterare. Dessutom anlitas Sören Öman ofta som skiljeman i tvister med arbetsrättslig anknytning. Det kan gälla arbetstvister i enskilda fall om t.ex. avveckling av en verkställande direktör eller medverkan som ordförande i skiljenämnder enligt förbundsstadgar eller kollektivavtal, t.ex. Skiljenämnden för utvecklingsavtalet och Industrins Uppfinnarnämnd.
Arbetsdomstolen
» Arbetsdomstolens domar ( 1 607 refererade avgöranden sedan 1993 )
» Nya prejudikat ( senaste 90 dagarna )
De 25 ordinarie ledamöterna i Arbetsdomstolen och deras ersättare ( sedan 1929 )
Ordföranden i Arbetsdomstolen ( sedan 1929 )
Vice ordföranden i Arbetsdomstolen ( sedan 1929 )
» Alla förarbeten ( över 60 000 st. )
Gå direkt till :
Förarbeten till :
» Offentliga utredningar ( över 3 000 st. ) och personer som medverkat ( över 20 000 st. )
» ILO-konventioner | » ILO-rekommendationer
Sören Öman om arbetsrätt
Kommande publika föredrag om arbetsrätt av Sören Öman
2024-04-12 — Nya LAS i praktiken – avslutande av anställning ( Stockholm • Blendow Institute » Hemsida )
2024-05-21 — Angrepp från anställda på företagets hemligheter och renommé ( Stockholm • JUC / Norstedts Juridik (VJS / Karnov Group) » Hemsida )
2024-05-23 — Visselblåsarlagen och yttrandefriheten i arbetslivet ( Stockholm • Fakultetskurser » Hemsida )
» Skrifter om arbetsrätt av Sören Öman ( 130 st. )
» Utredningsbetänkanden om arbetsrätt med Sören Öman ( 15 st. )
Gå direkt till :
AD 1997 nr 132
[ Preskription | Underrättelse ]
[ Arbetsdomstolens egna sökord : Anställningsskyddslagen ]
Sammanfattning :
Arbetstagarens fackliga organisation påkallade förhandling i frågan om skadestånd på grund av att dennes företrädesrätt till återanställning blivit åsidosatt. Arbetstagaren väckte senare talan under påstående att han blivit uppsagd från sin anställning utan att saklig grund härför har förelegat. Arbetsdomstolen finner att arbetstagaren inte genom vad som förekom vid förhandlingen kan anses ha underrättat arbetsgivaren om sitt anspråk. Talan har därför gått förlorad.
Referat ( AD 1997 nr 132 ) :
AD 1997 nr 132
Parter i Arbetsdomstolen ( Privata sektorn ) : A.R. i Lund mot Stiftelsen Kursverksamheten vid Lunds Universitet i Lund
Ledamot i Lunds tingsrätt : Jan Alvå
Ledamöter i Arbetsdomstolen : Hans Stark, Mats Holmgren och Jon-Erik Eriksson. Enhälligt.
[ Enkönad manlig sammansättning ]
Sekreterare : Erik Mosesson
AD 1997 nr 132 Dom den 19 november 1997 – Överklagat mål ( fastställt )
Sökord : Preskription | Underrättelse
Lagrum : 41 § och 42 § anställningsskyddslagen
Rättsfall : AD 1976 nr 19 | AD 1978 nr 4 | AD 1978 nr 66 | AD 1982 nr 155 | AD 1984 nr 63 | AD 1986 nr 129 | AD 1986 nr 3 | AD 1988 nr 74
Parter:
A.R. i Lund
mot
Stiftelsen Kursverksamheten vid Lunds Universitet i Lund
Överklagad dom : Lunds tingsrätts mellandom den 17 februari 1997 i tingsrättens mål nr T 1381‑96
[ Ledamot : Jan Alvå ]
Tingsrättens mellandom, se bilaga.
A.R. har yrkat att arbetsdomstolen skall med ändring av tingsrättens mellandom förklara att hans talan i målet inte har gått förlorad.
Stiftelsen Kursverksamheten vid Lunds Universitet (Folkuniversitetet) har bestritt ändringsyrkandet samt fordrat ersättning för sina rättegångskostnader i arbetsdomstolen.
Arbetsdomstolen har med stöd av 4 kap. 15 § andra stycket arbetstvistlagen avgjort målet utan huvudförhandling.
Till utveckling av talan har parterna anfört i huvudsaklig överensstämmelse med vad som i det hänseendet finns antecknat i tingsrättens dom.
Sedan A.R. mot slutet av vårterminen 1995 hade fått besked från sin arbetsgivare, Folkuniversitetet, om att han inte skulle få fortsatt anställning ägde förhandlingar och andra kontakter rum mellan å ena sidan honom själv och den arbetstagarorganisation som han var medlem i, Lärarförbundet, och å andra sidan arbetsgivaren. Dessa förhandlingar avslutades den 24 april 1996.
Den 31 juli 1996 väckte A.R. talan vid tingsrätten med yrkande att Folkuniversitetet skall förpliktas att till honom utge skadestånd. Han gjorde därvid gällande att Folkuniversitetet hade sagt upp honom från en tillsvidareanställning utan att saklig grund förelåg. Folkuniversitetet bestred talan under hänvisning till i första hand att denna förlorats enligt 41 och 42 §§ anställningsskyddslagen. I den överklagade domen förklarade tingsrätten att A.R:s talan hade gått förlorad. A.R. har överklagat domen och yrkat att arbetsdomstolen skall förklara att hans talan i målet inte har gått förlorad. Folkuniversitetet har bestritt yrkandet.
Den fråga som arbetsdomstolen har att ta ställning till är således huruvida A.R:s talan är förlorad på grund av preskription enligt 41 och 42 §§ anställningsskyddslagen. Frågeställningen kan preciseras så att bedömningen gäller huruvida de förhandlingar och övriga kontakter som förekom mellan arbetstagarsidan och Folkuniversitetet innan A.R. väckte talan kan anses ha inneburit att arbetstagarsidan underrättade Folkuniversitetet enligt bestämmelserna i 41 § anställningsskyddslagen om det skadeståndsanspråk som A.R. för fram i målet. Om denna fråga besvaras jakande, innebär det att talan inte är preskriberad. För det fall däremot att svaret är nekande, har talan gått förlorad.
Utredningen i målet består av endast skriftlig bevisning i form av bl.a. protokoll från de förhandlingar som ägde rum mellan Lärarförbundet och Folkuniversitetet. I målet har inte gjorts gällande att dessa handlingar inte skulle rätt återge vad som förevar vid förhandlingarna och de övriga kontakterna mellan parterna. Enligt arbetsdomstolens uppfattning bör följande antecknas ur dessa handlingar.
Sedan Folkuniversitetet genom ett brev den 10 maj 1995 hade meddelat A.R. att han inte fick anställning där läsåret 1995/96, ägde förhandlingar enligt 12 § medbestämmandelagen rum den 12 maj 1995 mellan Folkuniversitetet och Lärarförbundet. Såvitt framgår av protokollet enades parterna om att A.R. var timanställd och slutade anställningen när studieccirklarna var avslutade. A.R. själv anmälde därefter anspråk på företrädesrätt till återanställning. Lärarförbundet påkallade genom en skriftlig framställning den 13 september 1995 lokal tvisteförhandling ”angående brott mot LAS”. I framställningen angavs att förbundet skulle komma att yrka skadestånd med ett senare meddelat belopp. I minnesanteckningar den 26 september 1995 som upprättades av W.P., Folkuniversitetet, från – som arbetsgivarsidan men inte förbundet synes ha uppfattat saken – lokal tvisteförhandling den 25 samma månad angavs bl.a. att Lärarförbundet kom att yrka ”ett ideellt skadestånd för besväret att skiljas från arbetet” och ”kräva ersättning för förlorad arbetsförtjänst” för A.R.
Den 11 oktober 1995 genomfördes lokal tvisteförhandling mellan Lärarförbundet och Folkuniversitetet. I protokollet från det förhandlingstillfället har i den inledande paragrafen (§ 6) antecknats: ”Återupptogs förhandlingen”. Därefter anges bl.a. att förbundet yrkade ”skadestånd för brott mot LAS till en summa av 10.000 kr till den fackliga organisationen” och ”ersättning för förlorad arbetsförtjänst för A.R.” och ett ”ideellt skadestånd pga att A.R. blivit kränkt av arbetsgivarens brott mot lagen till ett belopp av 30.000 kr”. I en särskild protokollsanteckning till protokollet förklarade förbundet genom ordföranden i dess lokalavdelning i Lund, U.B., bl.a. att enligt förbundets uppfattning den första paragrafen skulle lyda: ”Förhandlingen har påkallats av arbetstagarorganisationen med anledning av att AR ej har fått sin företrädesrätt enligt LAS”.
Genom en skriftlig förhandlingsframställning den 29 december 1995 begärde Lärarförbundet central tvisteförhandling ”gällande A.R:s företrädesrätt till återanställning vid Folkuniversitetet i Lund”. Den centrala tvisteförhandlingen ägde rum den 5 februari och den 24 april 1996. Protokollet från den förhandlingen innehåller bl.a. följande.
Mot denna bakgrund gör arbetsdomstolen följande överväganden.
Arbetsdomstolen har i ett flertal tidigare avgöranden bedömt frågan vilket krav på precisering som skall ställas på en underrättelse av det nu aktuella slaget. Ett grundläggande fall på området är domen 1976 nr 19 [ NJ ] [ Karnov ]. Däri uttalade domstolen att det skulle strida mot lagstiftningens primära syfte – att bereda arbetstagarna trygghet i anställningen – om man ställde betydande krav på precision i fråga om en förhandlingsframställning för att inte preskription skall inträda. Avvägningen mellan å ena sidan arbetsgivarens intresse av att få krav preciserade i största möjliga utsträckning och å andra sidan arbetstagarens intresse av att inte gå miste om rättigheter lagen avser att skydda till följd av att förhandlingsframställningen utformas på ett mindre preciserat sätt måste, angav domstolen, göras så att det primära syftet med lagstiftningen inte träddes för när.
Arbetsdomstolen har emellertid i andra avgöranden framhållit att kravet på precisering inte får sättas alltför lågt (se bl.a. domarna 1986 nr 3 [ NJ ] [ Karnov ] och 1986 nr 129 [ NJ ] [ Karnov ], jfr 1988 nr 74 [ NJ ] [ Karnov ]). I domen 1986 nr 3 [ NJ ] [ Karnov ] anförde sålunda domstolen att underrättelsen eller förhandlingsframställningen visserligen kunde tillåtas vara allmänt formulerad, men ett minimikrav såvitt avsåg 41 § anställningsskyddslagen var dock att det tydligt framgick att fordringsanspråk kom att framställas. Vidare måste det, fortsatte domstolen, med ett naturligt betraktelsesätt kunna uppfattas att anspråket anknöt till viss inträffad åtgärd eller händelse. Om inte dessa krav uppställdes skulle preskriptionsreglerna – som syftar till att för motparten bringa klarhet i om åtgärden eller händelsen föranleder att anspråk kommer att riktas mot honom eller henne – framstå som föga meningsfulla, tillade domstolen.
Den fråga som berörts bl.a. i de nu nämnda rättsfallen har gällt – i vart fall primärt – vilket mått av precisering som skall ställas på en underrättelse enligt t.ex. 41 § anställningsskyddslagen. En från principiell synpunkt annan frågeställning är hur man skall se på den situationen där vid t.ex. tvisteförhandlingar mellan parterna den ena partssidan preciserar ett anspråk och grunden härför varefter samma partssida väcker talan om ett annat anspråk. Det är snarast om en situation av det senare slaget som förevarande mål handlar.
Såvitt avser det inledande händelseförloppet ger handlingarna i målet visserligen inte någon fullständig klarhet i på vilken rättslig grund Lärarförbundet ställde krav på Folkuniversitetet om skadestånd till A.R. I det hänseendet synes sålunda ett visst mått av oklarhet ha förelegat i tiden fram t.o.m. den lokala tvisteförhandlingen den 11 oktober 1995. Situationen ter sig dock annorlunda sedan Lärarförbundet hade avgivit sin särskilda protokollsanteckning till protokollet från denna förhandling. I anteckningen angav nämligen förbundet att den lokala förhandlingen hade påkallats av förbundet med anledning av att A.R. ”ej hade fått sin företrädesrätt” enligt anställningsskyddslagen. Även i förbundets framställning om central tvisteförhandling anfördes att denna gällde ”företrädesrätt till återanställning vid Folkuniversitetet”. I det av förbundet justerade protokollet från den centrala tvisteförhandlingen antecknades bl.a. att ärendet gällde A.R:s ”företrädesrätt till återanställning” vid Folkuniversitetet, och enligt protokollet konstaterade parterna att A.R. hade varit ”timanställd (tidigare objektsanställd) cirkelledare” hos Folkuniversitetet (§ 2). Enligt protokollstexten (§ 3) hävdade Lärarförbundet att Folkuniversitetet hade brutit mot anställningsskyddslagen ”då A.R. inte erbjudits företrädesrätt till återanställning” hos Folkuniversitetet ”efter det att hans tidsbegränsade anställning upphört i maj 1995”.
Enligt arbetsdomstolens mening innebär de nu redovisade omständigheterna att arbetsgivarsidan hade fog för att uppfatta arbetstagarsidans ståndpunkt så, att man dels utgick från att A.R. hade varit visstidsanställd hos Folkuniversitetet, dels reste skadeståndsanspråk för hans räkning på den grunden att hans rätt till återanställning inte hade iakttagits av arbetsgivaren.
Den skadeståndstalan som A.R. för i målet bygger på att han var tillsvidareanställd hos Folkuniversitetet och att arbetsgivaren åsidosatte anställningsskyddslagens regler genom att utan saklig grund säga upp anställningen. Denna talan är enligt arbetsdomstolens mening så pass skild från det anspråk som omfattades av tvisteförhandlingarna och de övriga kontakterna mellan partssidorna före processen, att arbetstagarsidan inte kan anses ha underrättat arbetsgivaren om det omstämda skadeståndsanspråket genom vad som förekom vid förhandlingarna och de andra kontakterna. I enlighet med detta synsätt är således A.R:s talan förlorad.
A.R. har emellertid anfört att arbetstagarsidans agerande före processen betingades av arbetsgivarpartens handlande då, bl.a. att det från arbetsgivarsidan gjordes gällande att han var visstidsanställd. Vidare har A.R. angivit att det, med hänsyn bl.a. till att arbetstagarsidan sålunda anpassade sitt handlingssätt till arbetsgivarens agerande, torde framstå som närmast stötande om arbetsgivaren fick göra gällande preskription i detta fall.
Arbetsdomstolen gör följande bedömanden angående det av A.R. sålunda aktualiserade spörsmålet. I domstolens praxis har det undantagsvis förekommit fall där arbetstagarens talan inte har ansetts preskriberad trots att talan väckts efter det att den i lagen angivna fristen löpt ut (se härom bl.a. domarna 1978 nr 4 [ NJ ] [ Karnov ] och 66 samt 1982 nr 155 [ NJ ] [ Karnov ] och 1984 nr 63 [ NJ ] [ Karnov ]). Enligt domstolens mening är det dock i A.R. fall inte alls fråga om en sådan undantagssituation. Domstolen kan alltså inte biträda hans uppfattning att arbetsgivarsidans agerande före rättegången var sådant att han för den skull skulle vara bevarad sin talerätt. Också från den nu berörda synpunkten kommer därför domstolen till uppfattningen att A.R:s talan är preskriberad.
Sammanfattningsvis kommer alltså arbetsdomstolen till samma slutsats som tingsrätten. Detta innebär att A.R. överklagande skall avslås.
1. Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens domslut.
2. Arbetsdomstolen fastställer enligt rättshjälpslagen ersättning åt S.B. för det biträde han har lämnat A.R. i domstolen till femtusentjugo (5 020) kr för arbete. Av beloppet utgör 1 004 kr mervärdesskatt.
3. Det ankommer på tingsrätten att efter målets återupptagande pröva frågan om skyldighet för part att utge ersättning för motparts rättegångskostnad eller kostnad för allmän rättshjälp i arbetsdomstolen.
Dom 1997‑11‑19, målnummer B‑42‑1997
Ledamöter: Hans Stark, Mats Holmgren och Jon-Erik Eriksson. Enhälligt.
Sekreterare: Erik Mosesson
[ Ledamot : Jan Alvå ]
A.R. arbetade under ett flertal år t.o.m. våren 1995 som kursledare för studiecirklar vid Folkuniversitetet (Stiftelsen Kursverksamheten vid Lunds Universitet). Genom en skrivelse den 10 maj 1995 meddelade Folkuniversitetet att A.R. inte skulle komma att erbjudas några kurser under läsåret 1995/96. A.R. underrättade med anledning härav den 6 juni 1995 Folkuniversitetet om att han ville hävda sin företrädesrätt till återanställning enligt LAS. Tvisteförhandling fördes härefter mellan Lärarförbundet och Folkuniversitetet lokalt den 25 september och den 10 november 1995 samt centralt den 5 februari och den 24 april 1996. I en särskild protokollsanteckning till den lokala förhandlingen av Lärarförbundet antecknades att förhandlingen påkallats av arbetstagarorganisationen med anledning av att A.R. inte fått sin företrädesrätt enligt LAS.
A.R. väckte talan mot Folkuniversitetet den 31 juli 1996. Han har i målet påstått att han varit tillsvidareanställd av Folkuniversitetet, att arbetsgivaren sagt upp hans anställning av personliga skäl och att saklig grund för uppsägning inte förelegat. Han har på grund härav yrkat att tingsrätten förpliktar Folkuniversitetet att till honom betala dels allmänt skadestånd med 80 000 kr, dels ekonomisk ersättning för utebliven lön under 32 månader med 262 425 kr 60 öre. Han har vidare yrkat ränta.
Folkuniversitetet har bestritt käromålet. Till grund för bestridandet har Folkuniversitetet anfört följande. A.R. hade inte någon tillsvidareanställning utan han var timanställd. Anställningen upphörde därför utan särskild uppsägning när den kurs eller cirkel som avsågs med anställningsavtalet var genomförd. Folkuniversitetet underrättade dock A.R. genom skrivelse den 10 maj 1995 om att han på grund av personliga skäl inte skulle komma att erbjudas förnyad anställning som kursledare. Om A.R. då velat hävda att han varit eller bort vara tillsvidareanställd och att han blivit uppsagd från sin anställning utan att saklig grund förelegat, hade han haft att iakttaga de frister för underrättelse till arbetsgivaren och för väckande av talan som anges i 41 § LAS. Detta har han inte gjort. I stället har inom rätt tid genom A.R. själv och Lärarförbundet underrättelse lämnats och tvisteförhandlingar genomförts om skadeståndsanspråk som grundat sig på ett påstående om företrädesrätt till återanställning – en helt annan sak än frågan om uppsägningen varit sakligen grundad eller inte. Folkuniversitetet anser därför i första hand att A.R:s talerätt förfallit på grund av preskription. I andra hand har Folkuniversitetet gjort invändning i sak.
A.R. har gentemot påståendet om preskription invänt följande. Arbetsgivaren har felaktigt bedömt anställningsformen. Arbetstagarorganisationen har därför påkallat förhandlingar beträffande den fråga som arbetsgivaren påstått vara för handen. Skadeståndsyrkanden har väckts under förhandlingarna. Dessa yrkanden har avsett, förutom ersättning för förlorad inkomst, ideellt skadestånd på grund av att A.R. blivit kränkt av arbetsgivarens brott mot LAS. Någon närmare precisering av grunden för skadeståndsyrkandet har därvid inte gjorts. Vid förhandlingarna har emellertid behandlats Folkuniversitetets påståenden om samarbetssvårigheter och bristande kvalifikationer som stöd för vägran att erbjuda A.R. fortsatt anställning. A.R. har väckt talan inom rätt tid efter det att förhandlingarna avslutats.
Parterna har begärt att tingsrätten prövar frågan om preskription i mellandom.
A.R. och Lärarförbundet har, såvitt framgått av utredningen i målet, lämnat Folkuniversitetet underrättelse om samt påkallat och fört förhandlingar i tvist på endast den grunden att Folkuniversitetet skulle ha brutit mot föreskrifterna om företrädesrätt. A.R:s talan i målet avser inte denna fråga utan i stället skadestånd under påstående att A.R. skulle ha sagts upp från sin anställning utan att saklig grund förelegat. Den dag då tvisteförhandlingarna avslutades kan därför inte tjäna som utgångspunkt för att ange den tid inom vilken A.R. enligt 41 § LAS haft att väcka sin talan. Vid detta förhållande har preskription inträtt och A.R. i målet förda talan gått förlorad. (Jmfr Arbetsdomstolens dom nr 151/95).
Tingsrätten förklarar att A.R. talan gått förlorad.
Detta är inte officiella texter. Den officiella versionen av Arbetsdomstolens avgöranden finns hos Arbetsdomstolen, kansliet@arbetsdomstolen.se, tfn 08‑617 66 00, Stora Nygatan 2 A–B, Box 2018, SE‑103 11 Stockholm.
Sören Öman är ordförande i Arbetsdomstolen. Han började som sekreterare i slutet av 1980-talet och har sedan 1996 varit domare i Arbetsdomstolen. Han har hittills medverkat till 196 prejudikat tillsammans med 238 andra ledamöter och 59 sekreterare / rättssekreterare. Dessutom anlitas Sören Öman ofta som skiljeman i tvister med arbetsrättslig anknytning. Det kan gälla arbetstvister i enskilda fall om t.ex. avveckling av en verkställande direktör eller medverkan som ordförande i skiljenämnder enligt förbundsstadgar eller kollektivavtal, t.ex. Skiljenämnden för utvecklingsavtalet och Industrins Uppfinnarnämnd.
Arbetsdomstolen
» Arbetsdomstolens domar ( 1 607 refererade avgöranden sedan 1993 )
» Nya prejudikat ( senaste 90 dagarna )
De 25 ordinarie ledamöterna i Arbetsdomstolen och deras ersättare ( sedan 1929 )
Ordföranden i Arbetsdomstolen ( sedan 1929 )
Vice ordföranden i Arbetsdomstolen ( sedan 1929 )
» Alla förarbeten ( över 60 000 st. )
Gå direkt till :
Förarbeten till :
» Offentliga utredningar ( över 3 000 st. ) och personer som medverkat ( över 20 000 st. )
» ILO-konventioner | » ILO-rekommendationer
Sören Öman om arbetsrätt
Kommande publika föredrag om arbetsrätt av Sören Öman
2023-11-09 — Visselblåsarlagen och yttrandefriheten i arbetslivet ( Stockholm • Fakultetskurser » Hemsida )
» Skrifter om arbetsrätt av Sören Öman ( 130 st. )
» Utredningsbetänkanden om arbetsrätt med Sören Öman ( 15 st. )
Gå direkt till :
Leta efter annat ( på Sören Ömans hemsida ) :