AD 1996 nr 87

Pilotförbundet

Mellan SAS å ena sidan samt SPF, den danska pilotföreningen (DPF) och den norska pilotföreningen (NSF) å andra sidan gäller kollektivavtal som tillämpas på samtliga hos SAS anställda piloter. Den i målet omtvistade överenskommelsen den 15 december 1992 vilar på ett särskilt avtal den 13 november 1992 mellan SAS å ena sidan samt SPF/SAS-sektionerna, DPF och NSF å andra sidan. Detta avtal, det s.k. femårsavtalet, utgör ett avsteg från gällande kollektivavtal. Femårsavtalet innebar att kollektivavtalsparterna kom överens om att de Linjeflyg-piloter som accepterade anställning i SAS skulle inplaceras på en senoritetslista varvid avdrag skulle ske för fem anställningsår. På grund av femårsavtalet blev 73 av de 202 kaptener som övergick till SAS degraderade till styrmän.

SAS har valt att tolka överenskommelsen den 15 december 1992 som att kravet på tjänstgöringsplacering för f.d. Linjeflyg-piloter på flygplanstyperna B737 och F-28 enbart skulle gälla initialt. Detta gör att dessa piloter nu kan placeras var som helst i SAS:s system. SAS anser också att med begreppet nyutnämnd skall avses enbart SAS-kaptener under de första 90 dagarna efter befordran till kapten. Denna tolkning innebär att nyutnämnda SAS-kaptener efter 90 dagar kan tjänstgöra tillsammans med de degraderade f.d. Linjeflyg-kaptenerna. Enligt Pilotförbundets uppfattning skall med begreppet nyutnämnd SAS F 28 kapten avses alla SAS-kaptener som befordras efter integrationen. Detta innebär att degraderade Linjeflyg-kapteners rätt att inte behöva flyga med nybefordrade SAS-kaptener ej skall vara tidsbegränsad.

U.H. och B.T. är medlemmar i Pilotförbundet. De var tidigare medlemmar i SPF. De har vid flera tillfällen varit placerade på Fokker F-28 tillsammans med nyutnämnda SAS-kaptener.

SAS har genom sitt agerande brutit mot punkt 5 i överenskommelsen. Härigenom föreligger såväl ett brott mot de enskilda anställningsavtalen som ett kollektivavtalsbrott. U.H. och B.T. var vid tidpunkten för undertecknandet av överenskommelsen medlemmar i SPF. Överenskommelsen är ej uppsagd av någon av avtalsparterna. U.H. och B.T. är därför bundna av överenskommelsen även om de nu ej längre är medlemmar i SPF. SAS är därför skyldigt att utge allmänt skadestånd till U.H. och B.T.

HAO och SAS

Pilotförbundet är en facklig organisation som bildats på grund av missnöje. Varken SAS eller HAO har eller har haft något kollektivavtal med Pilotförbundet. HAO är, såsom Pilotförbundet bestämt sina yrkanden, inte rätt part i målet. Om protokollet den 15 december 1992 skall anses vara ett kollektivavtal är det i vart fall inte ett kollektivavtal med HAO som part. Pilotförbundet har inte heller framställt några yrkanden som riktar sig mot HAO.

Talan vad avser yrkandena enligt punkterna 1 och 2 är inte av avsevärd betydelse för Pilotförbundet. Ett bifall till fastställelseyrkandena i denna del skulle inte i något avseende påverka det rättsliga förhållandet mellan parterna i målet. Pilotförbundet saknar rättslig grund för yrkandet enligt punkt 3 då något bindande kollektivavtal inte föreligger. Inte heller kan Pilotförbundets medlemmar rikta ett sådant anspråk mot SAS eftersom de ej längre är medlemmar i SPF. SAS har under alla förhållanden inte gjort sig skyldigt till de påstådda avtalsbrotten. Protokollet den 15 december 1992 är endast ett lokalt upprättat protokoll. SAS har i vart fall inte haft för avsikt att protokollet skulle ha rättsverkningar som kollektivavtal. Dessutom saknas idag avtalsmotpart på arbetstagarsidan då SPF LIN-sektionen inte längre existerar. Skulle protokollet anses utgöra ett kollektivavtal, är SAS i vart fall inte part i avtalet. Avsikten med punkt 5 i protokollet var att lösa ett integrationsproblem. Enligt arbetsgivarsidan fanns det anledning att ta hänsyn till Linjeflyg-piloternas känsla av att de hade blivit förbigångna. Det bestrids att denna lösning skulle gälla för tid och evighet utan den var självklart tidsbegränsad.

Pilotförbundet

SAS är enligt 28 § medbestämmandelagen bundet av överenskommelsen såsom kollektivavtal efter övergången av verksamheten från Linjeflyg till SAS. Av samma paragraf framgår också att, om två eller flera arbetsgivar- eller arbetstagarorganisationer sammanslås, kollektivavtal som gäller för organisation som upplöses skall gälla för den sammanslagna organisationen som om avtalet hade slutits av denna. Det är riktigt att SPF/LIN-sektionen inte längre existerar, eftersom medlemmarna i denna gått upp i SPF/SAS-sektionen för kaptener resp. styrmän. Enligt reglerna i nyssnämnda paragraf i medbestämmandelagen blir emellertid dessa nya SPF-sektioner bärare av kollektivavtal som ingåtts av SPF/LIN-sektionen.

Enligt arbetstvistlagen skall tvist upptas i arbetsdomstolen som första instans om det är fråga om en arbetstvist där enskild arbetstagare, som är medlem i arbetstagarförbundet som berörs av tvisten, sysselsätts i arbete som avses med kollektivavtal vilket arbetsgivaren är bunden av. Det torde vara ostridigt att SAS är bundet av kollektivavtal med SPF och att detta kollektivavtal skall tillämpas även på arbetstagare tillhöriga Pilotförbundet. Av arbetstvistlagen framgår att berörd arbetsgivarorganisation skall instämmas samtidigt med berörd arbetsgivare i fall som nu avses.

I samband med övergången av Linjeflygs verksamhet till SAS tillställdes samtliga Linjeflyg-piloter ett erbjudande om anställningsavtal. Protokollet den 15 december 1992 bifogades som en bilaga till anställningsavtalet. Genom att acceptera erbjudandet om anställning i enlighet med erbjudandet har enskilda anställningsavtal uppkommit mellan SAS och respektive pilot. Tvist angående dessa enskilda anställningsavtal bör enligt Pilotförbundets mening betraktas som en s.k. ”annan arbetstvist” enligt 2 kap. 1 § arbetstvistlagen. Detta gäller oberoende av att de enskilda anställningsavtalen hänvisar till bakomliggande kollektivavtalsbestämmelse och att brott mot denna kan leda till allmänt skadestånd.

Pilotförbundets förstahandsuppfattning i frågan om arbetsdomstolens behörighet att pröva den instämda talan är därför att tvisten är en sådan ”annan arbetstvist” som avses i 2 kap. 1 § arbetstvistlagen. Denna inställning grundar sig på att den omtvistade överenskommelsen utgör ett kollektivavtal som SAS är bundet av. Svarandena har intagit en motsatt uppfattning. Den paradoxala situationen uppkommer då att, för det fall svarandeparternas uppfattning skulle vara riktig, det tveklöst torde förhålla sig på det sättet att arbetsdomstolen är behörig att ta upp målet till prövning.

Yrkandet om allmänt skadestånd grundar sig ytterst på att ett kollektivavtalsbrott föreligger. Om överenskommelsen den 15 december 1992 inte skulle utgöra ett kollektivavtal, saknas grund för det allmänna skadeståndet. I så fall är SAS agerande enbart ett brott mot de enskilda anställningsavtalen. Oberoende av om överenskommelsen den 15 december 1992 är ett kollektivavtal eller inte är Pilotförbundet av den uppfattningen att fastställelseyrkandena avser piloternas enskilda anställningsavtal.

HAO och SAS

Så som svarandena förstått Pilotförbundets talan är yrkandena i deras helhet grundade på att protokollet den 15 december 1992 är ett kollektivavtal. De båda fastställelseyrkandena innebär att domstolen skall förklara att protokollet är ett kollektivavtal och att kollektivavtalet har en bestämd innebörd enligt Pilotförbundets mening. Yrkandet om allmänt skadestånd grundas på att SAS skulle ha brutit mot samma omtvistade kollektivavtal. Tvisten är således uteslutande en tvist om kollektivavtal. Med tvist om kollektivavtal avses enbart tvister mellan parter som är eller har varit bundna av kollektivavtal. Det är ostridigt att de i målet tvistande parterna inte är eller har varit bundna av kollektivavtal. Om domstolen skulle finna att protokollet den 15 december 1992 är ett kollektivavtal, är Pilotförbundet i varje fall inte part i avtalet. Inte något av Pilotförbundets yrkanden avser de enskilda anställningsavtalen. Arbetsdomstolen är därför inte behörig att pröva Pilotförbundets talan.