: : : :

Prejudikat från Arbetsdomstolen:

AD 1996 nr 149

| | | | | | | | | |  ]

Arbetsdomstolens egna sökord : |  ]

Arbetsdomstolen leder rätts­ut­veck­lingen inom arbets­rätten genom sina prejudikat

Gå direkt till :

» Alla Arbetsdomstolens refererade avgöranden ( sedan 1993 )

AD 1996 nr 149

Sammanfattning:

En kommun har sagt upp ett stort antal hemspråkslärare från deras anställningar på grund av arbetsbrist. Tvist huruvida uppsägningarna har varit sakligt grundade. Från arbetstagarsidan har gjorts gällande att hemspråkslärarna blivit diskriminerade samt att kommunen har åsidosatt sin omplaceringsskyldighet. I vad mån påverkas omplaceringsskyldigheten av att arbetsbristen har gällt ett stort antal arbetstagare? – Särskild fråga vilken turordningskrets kommunen skulle ha tillämpat. Kommunen har gjort gällande att som turordningskrets skall betraktas giltighetsområdet för den specialbestämmelse som omfattar lärare. Arbetsdomstolen konstaterar att som turordningskrets skall gälla det mellan parterna gällande lokala kollektivavtalets giltighetsområde.

Dom meddelad : Onsdagen den 18 december 1996

» Gå direkt till domskälen

Dela :

         VisaStäng detaljer om domen ( Klicka här )

Parter ( Kommunala sektorn ) :  [] &  []

Direktstämt mål [ mål nr A 118/94 ]

Dom meddelad :

Ledamöter i Arbetsdomstolen ( 7 st. ♀ 3 ♂ 4offentlig arbetsgivare / tjänsteman ):

Ordförande :

 [] #

Vice ordförande :

 [] **

”Tredje man” :

 [] #

Arbetsgivarledamöter :

 [] #

Kommunförbundet

 [] #

Staten

Arbetstagarledamöter :

 [] **

 

 [] **

 

[ Enhälligt ]

# Ordinarie ledamot** Tillfällig ersättare

[ 3 av 7 ]
Andel tillfälliga ersättare : 42,9% ( 3 / 7 st. )
[ 4 av 7 ]
Andel ordinarie ledamöter : 57,1% ( 4 / 7 st. )
[ 3 av 7 ]
Andel kvinnliga ledamöter : 42,9% ( 3 / 7 st. )

Sekreterare :  []

Lagrum : 7 § andra stycket och 22 § andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd

Anförda rättsfall ( 11 st. ) :

         VisaStäng rättsfallsförteckningen ( Klicka här )

Anförda förarbeten : Omslaget till förarbetetProp. 1973:129 med förslag till lag om anställningsskydd m.m. [ pdf ||Ikon för riksdagen ]

Rättsfall som hänvisar till AD 1996 nr 149 ( 2 st. ): AD 1997 nr 130 | AD 2012 nr 16

Klicka på länkarna till lag­stift­ning, rätts­fall och för­arbeten i doms­referatet nedan för att se doku­mentet (öppnas i nytt fönster).

Innehållsförteckning ( AD 1996 nr 149 ) :

1. BAKGRUND

2. YRKANDEN

3. UTVECKLING AV PARTERNAS TALAN

3.1 Lärarförbundet

3.1.1 Inledning

3.1.1.1 Tvisten

3.1.1.2 Hemspråkslärarnas anställningsförhållanden

3.1.2 Saklig grund för uppsägning

3.1.2.1 Hemspråkslärarna är diskriminerade

3.1.2.2 Omplaceringsfrågan

3.1.2.2.1 Övertalighetsarbetet

3.1.2.2.2 Särskilt om skolförvaltningen

3.1.2.2.3 Handläggningen av uppsägningarna

3.1.2.2.4 Förhandlingsförloppet

3.1.2.2.5 Närmare om möjligheterna att omplacera

3.1.2.3 Sammanfattning

3.1.3 Särskilt om de åtta hemspråkslärarna

3.1.3.1 Omplaceringsskyldigheten och hemspråkslärarnas kvalifikationer

3.1.3.1.1 Allmänt

3.1.4 Närmare om brottet mot turordningsreglerna

3.1.5 Avräkning

3.2 STOCKHOLMS STAD

3.2.1 Allmänt om tvisten

3.2.2 Den generella delen

3.2.2.1 Stadens organisation

3.2.2.2 Övertalighetsarbetet

3.2.2.3 Kollektivavtalen

3.2.2.4 Särskilt om Trygghetsavtalet

3.2.2.5 Hemspråkslärarna

3.2.2.6 MBL-förhandlingarna

3.2.2.7 Turordningsreglerna

3.2.2.8 Bestämmelserna i skollagen

3.2.2.9 Omplaceringsfrågan

3.2.2.10 De vakanta tjänsterna

3.2.3 Den individuella delen

3.2.4 Skadestånd

4. DOMSKÄL

4.1 Tvisten

4.2 Redovisning av den i målet förebringade utredningen

4.2.1 Hemspråkslärarnas utbildning och arbetsförhållanden

4.2.2 Behörighetsregler för lärare

4.2.3 Övertalighetsarbetet inom staden

4.2.4 Informationen till hemspråkslärarna

4.2.4 De enskilda samtalen med hemspråkslärarna

4.2.4.1 inledning

4.2.4.2 M.B.

4.2.4.3 A.H.

4.2.4.4 S.I.

4.2.4.5 L.K.

4.2.4.6. N.P.

4.2.4.7 A.R.

4.2.4.8 E.S.

4.2.4.9 V.T.

4.2.5 Utredning om vissa lärares kvalifikationer för lärartjänst

4.2.5.1 Inledning

4.2.5.2 M.B.

4.2.5.3 L.K.

4.2.5.4 N.P.

4.2.5.5 E.S.

4.3 Arbetsdomstolens bedömning

4.3.1 Har staden diskriminerat hemspråkslärarna?

4.3.1.1 Inledning

4.3.1.2 Ställningstagande

4.3.2 Omplaceringsskyldigheten

4.3.2.1 Inledning

4.3.2.2 Något om den rättsliga bakgrunden

4.3.2.3 Ställningstagande

4.3.3 Turordningsfrågan

4.3.3.1 Inledning

4.3.3.2 Ställningstagande

4.3.4 Ställningstaganden avseende de enskilda hemspråkslärarna

4.3.4.1 M.B.

4.3.4.2 A.H.

4.3.4.3 S.I.

4.3.4.4 L.K.

4.3.4.5 N.P.

4.3.4.6 A.R.

4.3.4.7 E.S.

4.3.4.8 V.T.

4.3.4.9 Arbetsdomstolens slutsats

4.3.5 Avräkning och jämkning

4.3.5.1 Avräkning

4.3.5.2 Jämkning

4.3.6 Rättegångskostnader

5. DOMSLUT

Klicka på rubriken för att komma dit. Är avsnittet med utveckling av parternas talan dolt, kan du dock inte komma till rubrikerna där.
Rubrikerna har identifierats automatiskt, så det kan förekomma fel och ofullständigheter.

5. DOMSLUT

1. Stockholms stad skall att utge ekonomiskt skadestånd till M.B., A.H., S.I., L.K., N.P., A.R., E.S. och V.T. med de belopp som framgår av bilaga 1. Stockholms stad skall också utge ränta på varje månadsbelopp enligt 6 § räntelagen att utgå från den sista i varje månad till dess betalning sker.

2. Stockholms stad skall till envar av M.B., A.H., S.I., L.K., N.P., A.R., E.S. och V.T. utge allmänt skadestånd med femtiofem (55 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på ettvart av beloppen att utgå från den 26 maj 1994 till dess betalning sker.

3. Stockholms stad skall ersätta Lärarförbundet för dess rättegångskostnader med fyrahundrafyrtiofemtusentrehundratolv (445 312) kr, varav 425 583 kr avser ombudsarvode, jämte ränta på det först nämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker. Av beloppen avser 44 750 kr mervärdesskatt.

Referat ( AD 1996 nr 149 ) :

Parter:

Lärarförbundet

mot

Stockholms stad, Stockholms Skolors Central Förvaltning

1. BAKGRUND

I maj 1993 sade Stockholms stad upp 154 hemspråkslärare på grund av arbetsbrist. Lärarförbundet har vid arbetsdomstolen väckt talan för 73 av dessa lärare som är medlemmar i förbundet. Lärarförbundet har yrkat att staden skall förpliktas att utge såväl ekonomiskt som allmänt skadestånd till dessa lärare. I målet har förbundet gjort gällande att uppsägningarna inte är sakligt grundade och att de har skett i strid med turordningsbestämmelserna i 22 § anställningsskyddslagen. Staden har bestritt bifall till käromålet. Tvist föreligger också angående vissa avräkningsfrågor.

Arbetsdomstolen har efter samråd med parterna beslutat att genom deldom först pröva Lärarförbundets talan såvitt avser åtta av parterna själva utvalda lärare. Domstolens första prövning omfattar följande lärare, nämligen M.B. och A.H., båda lärare i finska, S.I., lärare i japanska, L.K., lärare i serbro-kroatiska, N.P., lärare i grekiska, A.R., lärare i nederländska samt E.S. och V.T., lärare i grekiska.

Mellan staden och ett antal arbetstagarorganisationer gäller ett den 11 september 1987 träffat Trygghetsavtal. Dåvarande Svenska Facklärarförbundet var en av de avtalsslutande organisationerna. Som följd av en organisationssammanslagning på Lärarförbundets område är detta förbund numera avtalspart. Arbetsdomstolen har i mellandom den 14 februari 1996 (AD 1996 nr 16) förklarat att Trygghetsavtalet inte omfattar de i målet aktuella hemspråkslärarna.

2. YRKANDEN

Lärarförbundet har yrkat att arbetsdomstolen skall förplikta Stockholms stad att utge ekonomiskt skadestånd till M.B., A.H., S.I., N.P., A.R., E.S. och V.T. (sju av de åtta hemspråkslärarna) med månadsbelopp som framgår av bilaga 1 (uteslutes här). Lärarförbundet har också yrkat ränta enligt 6 § räntelagen på varje månadsbelopp att utgå från den sista i varje månad till dess betalning sker.

Lärarförbundet har vidare yrkat att arbetsdomstolen skall förplikta Stockholms stad att till envar av M.B., A.H., S.I., L.K., N.P., A.R., E.S. och V.T. utge allmänt skadestånd med 55 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen att utgå från dagen för delgivning av stämningsansökan till dess betalning sker.

Staden har bestritt förbundets talan. Staden har vitsordat de ekonomiska skadestånden och ränteyrkandena som i och för sig skäliga. För det fall att arbetsdomstolen skulle finna att staden är skyldig att utge ekonomiskt skadestånd har staden yrkat att avräkning skall ske med de belopp som staden har utgett till sju av de åtta hemspråkslärarna enligt AGF-KL. Staden har också yrkat att avräkning skall ske med de belopp som tre av lärarna har erhållit i utbildningsbidrag och starta eget-bidrag. Staden har sammanfattningsvis yrkat avräkning med följande belopp.

M.B.

91 212 kr enligt AGF-KL och 10 000 kr i studiebidrag

A.H.

70 943 kr enligt AGF-KL och 10 000 kr i studiebidrag

S.I.

91 212 kr enligt AGF-KL

N.P.

69 090 kr enligt AGF-KL

A.R.

76 010 kr enligt AGF-KL

E.S.

54 285 kr enligt AGF-KL

V.T.

69 389 kr enligt AGF-KL och 10 000 kr i starta eget-bidrag

Staden har yrkat att de allmänna skadestånden skall jämkas och att jämkning i första hand skall ske till noll kr.

Lärarförbundet har bestritt stadens yrkanden om avräkning från de ekonomiska skadestånden samt om jämkning av de allmänna skadestånden. Avräkningsbeloppen har förbundet vitsordat som i och för sig skäliga.

Lärarförbundet har förbehållit sig rätten att återkomma med ytterligare skadeståndsyrkanden för tiden efter huvudförhandlingen i målet.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

         3. UTVECKLING AV PARTERNAS TALAN  ( Klicka här för att visa )

3.1 Lärarförbundet

3.1.1 Inledning

3.1.1.1 Tvisten

Tvisten i målet gäller dels om det har förelegat saklig grund för uppsägning av hemspråkslärarna och dels om staden har brutit mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen.

Saklig grund för uppsägning har inte förelegat därför att staden har diskriminerat hemspråkslärarna genom att inte tillämpa stadens ensidiga anställningsskyddsgaranti beträffande dem. Staden har i stort sett avstått från att säga upp andra övertaliga anställda och endast sagt upp övertaliga hemspråkslärare. Uppsägningen av hemspråkslärarna har således inneburit en diskriminering i förhållande till andra anställda. Detta utgör ett brott mot anställningsskyddslagens grunder och strider även mot god sed på arbetsmarknaden.

Saklig grund för uppsägning föreligger inte heller därför att staden inte har gjort korrekta omplaceringsutredningar. Staden har vidare inte försökt att omplacera hemspråkslärarna till någon av de lediga befattningar som förbundet har pekat ut.

Förbundet vitsordar att det förelåg arbetsbrist vad gäller samtliga nu aktuella lärare utom M.B. Hon tjänstgjorde vid uppsägningstillfället inte som hemspråkslärare utan innehade en tjänst som lärare i Svenska 2.

Staden har sagt upp de lärare som hade tillräckliga kvalifikationer för arbete som lärare eller förskollärare i strid med turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen. Tvist råder mellan parterna om vilken turordningskrets som skulle ha tillämpats vid uppsägningarna. Staden turordnade hemspråkslärarna efter respektive hemspråk. Staden har numera gjort gällande att avtalsområdet för avtalet om specialbestämmelse för lärare som ingåtts mellan staden och förbundet, BOK 423, utgör den rätta turordningskretsen. Enligt 22 § anställningsskyddslagen och enligt kollektivavtalet skall dock särskild turordning fastställas för varje avtalsområde. Staden är bunden i förhållande till förbundet av det lokala kollektivavtalet – LOK. Enligt förbundets mening utgör LOK turordningskretsen. Samtliga lärare inom skolförvaltningen skulle ha turordnats och hemspråkslärare med tillräckliga kvalifikationer som lärare eller förskollärare skulle ha haft företräde framför andra lärare och förskollärare med kortare anställningstid. Tvist råder i denna del också om vissa av lärarna hade tillräckliga kvalifikationer för att omplaceras på det sätt som anges i 22 § anställningsskyddslagen, dvs. till andra befattningar som lärare eller förskollärare.

3.1.1.2 Hemspråkslärarnas anställningsförhållanden

Lärarförbundet har cirka 200 000 medlemmar. Merparten av medlemmarna finns inom grundskolan eller förskolan. Hemspråkslärarna återfinns inom gruppen grundskollärare. Förbundet har också medlemmar i gymnasieskolan.

Förskollärarna har alltid varit anställda på helt kommunala anställningsvillkor. Grundskollärarna var före år 1991 anställda av kommunerna men hade statligt lönereglerade anställningar. Detta innebar att det var staten genom Statens Arbetsgivarverk och parterna inom det statligt reglerade avtalsområdet som träffade kollektivavtal för lärarna inom såväl grundskolan som gymnasiet. Genom kommunaliseringen år 1991 blev även grundskolans och gymnasiets lärare anställda på samma sätt som förskollärarna, d.v.s. med helt kommunala anställningsvillkor. Befogenheten att träffa kollektivavtal för grundskollärarna övergick till kommunerna själva och deras arbetsgivarorganisation, Kommunförbundet.

När hemspråkslärarna sades upp år 1993 omfattades de av det lokala kollektivavtalet LOK, som har träffats mellan Lärarförbundet och staden. De omfattades också av de specialbestämmelser som gäller för grund- och gymnasieskolans lärare med beteckningen BOK 423.

3.1.2 Saklig grund för uppsägning

3.1.2.1 Hemspråkslärarna är diskriminerade

Den för stadens anställda gällande anställningsskyddsgarantin är en av staden bestämd arbetsgivarpolicy. Den har antagits ensidigt av stadens politiska organ, dvs. av kommunstyrelse och kommunfullmäktige. Garantin innebär att staden inte säger upp tillsvidareanställda som blir övertaliga även om det vid uppsägningstillfället inte finns någon möjlighet att omplacera dem. Det är endast om en övertalig arbetstagare vägrar att acceptera ett omplaceringserbjudande som staden överväger uppsägning. Åtagandet är omfattande och generöst.

Staden är en mycket stor arbetsgivare och har omfattande resurser. Personalomsättningen är stor. Stadens policy går ut på att ta till vara den erfarenhet och kompetens som de anställda har. Strukturförändringar skall genomföras så att de anställda får möjlighet att genom utbildning och kompetensutveckling erhålla nya arbetsuppgifter och ta sig in på nya områden. Utbildningsinsatser skall hela tiden finnas med i planeringen. I vissa fall skall också kunna övervägas utbildningsinsatser som gör det möjligt för övertaliga att få arbete hos annan arbetsgivare.

Staden har tillämpat anställningsskyddsgarantin på alla anställda utom hemspråkslärarna och en annan mindre grupp lärare. Motivet till att inte tillämpa garantin på dessa lärargrupper synes vara att de inte omfattades av 1986 års Trygghetsavtal. Lärarna hade vid denna tid fortfarande statligt reglerade anställningar. Förskollärarna däremot omfattas av anställningsskyddsgarantin. Det finns ingen rättslig koppling mellan Trygghetsavtalet och anställningsskyddsgarantin, eftersom staden tidigare har bestritt att det skulle följa någon slags rättslig förpliktelse genom Trygghetsavtalet att tillämpa anställningsskyddsgarantin.

Arbetsdomstolen har i mellandomen slagit fast att Trygghetsavtalet inte gäller för hemspråkslärarna. Staden har vägrat träffa en uppgörelse med förbundet om ett lokalt Trygghetsavtal för lärare. Förbundet har vid flera tillfällen krävt att lärarna skall få komma i åtnjutande av anställningsskyddsgarantin vilket staden har vägrat. Stadens vägran att tillämpa anställningsskyddsgarantin på hemspråkslärarna har lett till att cirka 300 hemspråkslärare har sagts upp. Ytterligare 30–50 andra lärare har sagts upp, främst yrkeslärare. Det är dock framför allt hemspråkslärarna som har drabbats av uppsägningar.

Ett beslut om tillämpning av anställningsskyddsgarantin, innebärande att arbetsgivaren avstår från att säga upp övertaliga och i stället omplacerar dem eller erbjuder dem andra åtgärder, såsom kompetensutveckling, är ett arbetsledningsbeslut. Det är också ett arbetsledningsbeslut att vägra tillämpa anställningsskyddsgarantin och säga upp de anställda. Anställningsskyddslagen bygger på att en arbetsgivares arbetsledning inte är diskriminerande. Staden är därför skyldig att i sin arbetsledning tillämpa sin ensidigt antagna anställningsskyddsgaranti på alla övertaliga tillsvidareanställda i staden. Det är också en hävdvunnen princip att en arbetsgivare är skyldig att utöva sin arbetsledningsrätt på så sätt att den inte kommer i strid med god sed på arbetsmarknaden. Principen om god sed är en av grunderna för anställningsskyddslagen. Stadens arbetsledningsbeslut beträffande hemspråkslärarna strider mot god sed på arbetsmarknaden. Genom att säga upp hemspråkslärarna har staden därför också brutit mot grunderna för lagen. Stadens uppsägningar av hemspråkslärarna är därför inte sakligt grundande även om någon omplacering till andra tjänster inte hade kunnat ske.

3.1.2.2 Omplaceringsfrågan

3.1.2.2.1 Övertalighetsarbetet

Staden har ett stort antal förvaltningar och en mängd bolag och stiftelser. Under år 1993 fanns cirka 50 000 anställda i staden. Det måste ha funnits ett betydande antal vakanta tjänster inom stadens verksamhet. Staden är en stor organisation med omfattande resurser. Staden har därför gjort det övervägandet att staden inte behöver säga upp personal utan kan lösa övertaligheten genom omplaceringar och kompetensutveckling.

Inom stadskansliets personalavdelning finns ett särskilt omstruktureringskansli. Detta utgör ett komplement till och ett stöd för förvaltningarnas arbete med övertaligheten. Arbetet inriktas på åtgärder som stimulerar byte av arbete över förvaltningsgränserna och en framtid utanför Stockholms stad. Kansliet administrerar ett vakansregister och ett övertalighetsregister samt ger ut ”Jobb i stan”, som är ett veckoblad för stadens egna platsannonser. Vakansregistret innehåller alla lediga arbeten inom staden. Alla förvaltningar och bolag som är anslutna till det s.k. LISA-systemet har tillgång till registret och skall så snart det finns ett ledigt arbete rapportera in det till registret. På förvaltningarna skall finnas väl fungerande rutiner hur de övertaliga skall få information om de lediga arbetena i vakansregistret. Alla övertaliga arbetstagare skall rapporteras in i övertalighetsregistret. Anslutningen till systemet är obligatorisk. Den som registreras i ett register skall få information om detta.

Det yttersta ansvaret för övertalighetsarbetet ligger på respektive nämnd eller styrelse. Förvaltningschefen är inför nämnden ansvarig för förvaltningens totala verksamhet. Övertalighetsarbetet skall vara organiserat på ett sådant sätt att en effektiv och snabb avveckling underlättas. Mycket noggranna anvisningar har getts ut om hur övertalighetsarbetet skall gå till. Övertaligheten skall lösas genom en aktiv samverkan inom och mellan förvaltningar, bolag och stiftelser. Inom staden finns ett externt anställningsstopp som innebär att vid varje rekryteringstillfälle stora ansträngningar skall göras för att hitta någon övertalig till det lediga arbetet. Regler finns om hur de övertaliga skall identifieras. Om man inte kan komma överens med den fackliga organisationen, gäller turordning inom verksamhetsområdet bland dem som berörs av övertalighet. Kommer parterna ändå inte överens, är det anställningstiden i staden som räknas.

Trygghetsavtalet innehåller ingen garanti för att den övertalige skall få behålla sina arbetsuppgifter. Avtalets syfte är inte att den anställde skall kunna göra anspråk på en bibehållen anställnings- och sysselsättningsgrad. Ett erbjudande om nya arbetsuppgifter behöver därför inte vara inom samma förvaltning, avse samma organisatoriska ställning eller samma yrke som de tidigare. En arbetstagare måste acceptera tillfälliga placeringar i avvaktan på permanenta lösningar. Ett formellt erbjudande om annan anställning skall föregås av diskussioner med den enskilde. Ett formellt erbjudande innebär att arbetsgivaren lämnar ett konkret erbjudande till arbetstagaren och samtidigt klargör att detta är ett formellt erbjudande och att arbetstagaren riskerar att sägas upp om det avvisas. Arbetsgivaren är inte skyldig att ge mer än ett formellt omplaceringserbjudande. För att underlätta avvecklingen finns avgångsersättningar, garantipension och stöd för egen företagsamhet eller utbildning.

3.1.2.2.2 Särskilt om skolförvaltningen

Skolförvaltningen är uppdelad i skilda enheter. En av dessa är personalavdelningen. En särskild enhet har hand om hemspråkslärarna. Under år 1993 fanns 107 skolenheter inom staden. En skolenhet bestod av en eller flera grundskolor och fritidshem. I skolenheterna ingick också 21 gymnasieskolor och ett antal förskolor. Utöver detta fanns den kommunala vuxenutbildningen och musikskolan. Inom skolförvaltningen bör därför ha funnits upp emot 15 000 anställda och personalomsättningen borde ha varit betydande.

Flera av de arbetsuppgifter som berör övertalighetsarbetet har inom skolförvaltningen delegerats till skolornas rektorer. Rektorerna fattar beslut om anställning av personal. De har också hand om det praktiska övertalighets- och omplaceringsarbetet. Det är dock skolförvaltningen som beslutar om uppsägning.

Merparten av hemspråkslärarna var anställda genom beslut av skolförvaltningens invandrarenhet. Ett fåtal hemspråkslärare var anställda genom beslut av rektorn vid den lokala skolenheten.

Skolförvaltningen gör stora ansträngningar vad det gäller övertalighetsarbetet. Omfattande åtgärder vidtas för att undvika övertalighet. I förvaltningens egna cirkulär betonas att man skall arbeta aktivt med vakans- och övertalighetsregistren. Den övertalige förväntas få ett konkret omplaceringserbjudande, om det är möjligt.

Skolförvaltningens personalavdelning har givit ut ett särskilt cirkulär om hur förvaltningens övertalighetsarbete skall gå till vad gäller vakanser och övertalighet för icke undervisande personal. Enligt cirkuläret är stadens målsättning att stadens övertalighet skall lösas utan uppsägningar genom aktiv samverkan inom och mellan förvaltningar och bolag i sökandet efter andra arbetsuppgifter eller omplaceringsmöjligheter. Ett anställningsstopp gäller inom området. Enligt cirkuläret skall skolorna finna egna lösningar på övertaligheten genom sitt utökade arbetsgivaransvar, vilket bl a innebär att den övertalige skall kunna erbjudas aktuella arbetsuppgifter efter viss kompletterande utbildning/praktik. Ansvaret för placeringen av övertalig personal i skolan åvilar rektorn som till sin hjälp har tillgång till vakans- och övertalighetsregistren. Alla personalbehov måste rapporteras till vakansregistret och skolorna måste vara mycket restriktiva med extern rekrytering. Extern rekrytering tillåts bara vid akuta personalbehov efter kontakt med personalenheten i avvaktan på att finna en övertalig person inom staden. Regler finns om hur övertaligheten skall konstateras. Den övertalige skall av skolan inrapporteras till övertalighetsregistret. Tillstånd måste dessförinnan inhämtas av den övertalige enligt datalagen. Personalavdelningen skall inom ramen för sitt övergripande ansvar kunna besluta om placering av en anställd på en vakant anställning inom en skolenhet för att kunna ge den anställde fortsatt tillsvidareanställning enligt Trygghetsavtalet. Av denna anledning kvarstår möjligheten att fatta placeringsbeslut även för chefen för personaladministrativa enheten i de fall ärendet handläggs centralt på personalavdelningen.

Enlig det cirkulär som handlar om arbete med vakanser och övertalighet för den lärarpersonal som inte omfattas av stadens Trygghetsavtal är stadens målsättning den att läraren i första hand skall erbjudas tjänsteunderlag vid en annan skolenhet. Om tjänsteunderlag saknas, är arbetsgivaren skyldig enligt anställningsskyddslagen att erbjuda arbetstagaren omplacering till annat arbete, om det är möjligt. Om möjlighet inte finns till annat arbete sker uppsägning på grund av arbetsbrist, varvid turordningen räknas enligt reglerna i lagen.

Enligt cirkuläret skall övertalighetsarbetet för lärare så långt som möjligt gå till på samma sätt som för andra arbetstagare vid Stockholms skolor, dvs. med vakans- och övertalighetsregistren som arbetsinstrument. Varje förändring i fråga om vakans och övertalighet skall omedelbart rapporteras in till vakans- och övertalighetsregistren. Om en anställd tackar nej till en erbjuden anställning, skall personalavdelningen informeras. Personalavdelningen bedömer sedan om uppsägning på grund av arbetsbrist skall aktualiseras. Personalavdelningen avläser från registren för vilka lärarkategorier som bristande tjänsteunderlag föreligger. För dessa kategorier kommer personalavdelningen att sköta omplaceringsarbetet och eventuellt förbereda de uppsägningar som kan bli aktuella. Innan samtliga lärare inom varje kategori är placerade, råder anställningsstopp för dessa kategorier inom kommunen. När rektorn har konstaterat övertalighet, är denne ansvarig för att det vakanta tjänsteunderlaget tilldelas en övertalig lärare. Det är den avlämnande rektorn som är ansvarig för att läraren erbjuds tjänst och som sedan följer upp att den övertalige svarar ja eller nej. Läraren bör uppmanas att själv vara aktiv och kontakta andra skolor. Den övertalige skall informeras om att ett nej till ett erbjudande om omplacering kan leda till att personalavdelningen säger upp den anställde på grund av arbetsbrist. Erbjudandet bör ges skriftligt.

3.1.2.2.3 Handläggningen av uppsägningarna

Hemspråkslärarna fick del av sina uppsägningsbesked någon gång mellan den 18 maj och den 1 juni 1993. Uppsägningsbeskeden var underskrivna den 18 maj 1993 och sändes ut med mottagningsbevis från denna dag. Arbetet med att färdigställa uppsägningshandlingarna med mottagningsbevisen måste ha påbörjats före den 18 maj.

De skrivelser som före uppsägningarna hade sänts ut till hemspråkslärarna har inte något med omplaceringsfrågan att göra. Skrivelserna har tvärt om bibringat hemspråkslärarna uppfattningen att de skulle sägas upp. I den mån omplacering fördes på tal, skedde detta mycket sent och i sådana ordalag att lärarna uppfattade situationen så att det inte fanns några möjligheter att bli omplacerad i stället för att bli uppsagd.

Den första skrivelsen till hemspråkslärarna sändes ut den 23 februari 1993. I skrivelsen har bl.a. angivits följande.

- - - - –

Enligt våra mycket preliminära beräkningar kommer minst 130 tillsvidareanställda hemspråkslärare att vara övertaliga då nästa läsår (1993/94) börjar. Först när tjänstefördelningen är gjord, i början av april, kan vi med någorlunda säkerhet säga hur stort tjänsteunderlaget blir och hur många lärare som inte kommer att erbjudas tjänst till hösten.

- - - - –

Behöriga lärare med tillsvidareanställning

För att vi skall veta vilka lärare med tillsvidareanställning som blir övertaliga pågår nu beräkning av turordningspoäng vid PA-enheten.

- - - - –

För att PA-enheten skall kunna räkna fram korrekta turordningslistor krävs att alla tillsvidareanställda lärare har lämnat in sina handlingar.

Det finns möjlighet att komplettera handlingarna fram t o m 26 mars 1993.

- - - - –

Uppsägningstider

- - - - –

Det vanliga är att lärare har 6 månaders uppsägningstid.

Den som har varit anställd hos arbetsgivaren (Stockholms skolor) under minst 15 år eller är över 40 år och varit anställd minst 10 år har 1 års uppsägningstid.

Utbildning

Lärare som funderar på att bredda sin kompetens t ex till grundskollärare (åk 1–7) måste lämna in ansökan till lärarhögskolan senast den 2 maj.

- - - - –

Skrivelsen innehåller ingenting om omplaceringsskyldigheten utan syftar enbart till att få in uppgifter och informera lärarna om vilken turordning som skall gälla.

Den 23 februari 1993 sändes ytterligare en skrivelse. Denna var riktad till de hemspråkslärare som arbetade med annat än ren hemspråksundervisning. Dessa skulle svara på uppgifter enligt en särskild talong som bifogades skrivelsen. Inte heller denna skrivelse har något med omplaceringsfrågan att göra.

Den 24 mars 1993 inbjöds samtliga berörda hemspråkslärare till ett seminarium vid S:t Erikshälsan. Temat för seminariet var ”vanliga reaktioner vid förändringar av arbetssituationen”. Lärarna inbjöds även till en yrkesvalsgrupp den 20–22 april 1993 på S:t Erikshälsan. Inte heller något av detta har med omplaceringsskyldighetens fullgörande att skaffa. Mötena syftade endast till att hjälpa de lärare som staden hade bestämt att de skulle sägs upp.

Den 24 april 1993 sändes en ny inbjudan till hemspråkslärarna. Skrivelsen är egentligen ett varsel om uppsägning. I skrivelsen anges bl.a. följande.

- - - - –

Med anledning av omorganisation av hemspråksundervisningen vid Stockholms skolor kommer ett antal lärare ur olika språkgrupper inte att kunna erbjudas tjänst som hemspråkslärare läsåret 93/94. Detta innebär att Du är övertalig och kommer att sägas upp.

För att ge Dig information om vad som händer i en sådan situation inbjuds Du till möte enligt nedan angivet schema. Personal från personaladministrativa enheten och invandrarenheten informerar och svarar på frågor. Du kommer även att få boka en tid för enskilt samtal under perioden 10–28 maj.

- - - - –

Vi ber Dig att inför mötet

– ta del av den skriftliga information som bifogas

– fylla i svarsbrevet och ta det med dig.

- - - - –

Svarsbrevet måste vara invandrarenheten tillhanda senast den 24 maj 1993.

Svarsbrevet är fogat vid domen som bilaga 2 (uteslutes här). I skrivelsen angavs också ett schema för informationsmöten den 6–7 maj 1993.

Den 26 april 1993 översändes också följande skrivelse till de berörda hemspråkslärarna.

När tjänstefördelningen för läsåret 1993/94 nu har gjorts står det klart att tjänsteunderlaget inom Ditt hemspråk har minskat.

Enligt turordningsreglerna är Du övertalig och kan inte erbjudas tjänst till nästa läsår. Vi måste därför varsla Dig om att Du kommer att bli uppsagd på grund av arbetsbrist från Din anställning som hemspråkslärare.

Uppsägning sker tidigast från och med 930601.

Din uppsägningstid är sex (eller tolv) månader räknat från den tidpunkt då Du delgivits uppsägningen.

Arbete under uppsägningstiden

Huvudregeln är att Du måste stå till arbetsgivarens förfogande och utföra arbete för att få rätt till lön och annan ersättning under uppsägningstiden. Vi kommer att i första hand placera Dig som resurslärare.

Läraranställning

Uppstår tjänsteunderlag inom Ditt hemspråk under uppsägningstiden kommer återanställning att erbjudas efter den turordning som gäller för lärare inom Ditt ämne.

Om Du har behörighet till annan lärartjänst bör Du snarast dock senast den 7 maj – ta kontakt med personalavdelningen för att höra om det är möjligt att få en sådan vakant tjänst. Du har inte rätt till erbjudande om omplacering till anställning som obehörig lärare.

Annat arbete

Om Du är intresserad av att få annan anställning i staden än som lärare ska vi undersöka möjligheten.

Vi har många övertaliga inom staden och bara ett fåtal lediga anställningar, som finns för närvarande. Eftersom Du inte har förtur framför andra övertaliga i staden till dessa anställningar måste Du söka dem i konkurrens med andra övertaliga. Möjligheten att få annat arbete är mycket beroende på Din egen vilja till att ändra arbetsförhållanden och arbetsplats.

Studier under uppsägningstiden

Om Du har möjlighet att studera under uppsägningstiden kan Du få ledigt med lön – och efter anställnings upphörande – visst utbildningsstöd. För att få dessa förmåner måste Du regelbundet lämna studieintyg.

Stöd till att starta eget

Om Du vill starta eget kan Du få ledigt med lön under uppsägningstiden och – efter prövning – stöd till den egna verksamheten efter uppsägningen.

Förkortad uppsägningstid och avgångsvederlag

- - - - –

Avgångsförmån enligt AGF-KL

AGF-KL är ett kollektivavtal som ger Dig ersättning om Du har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist och blivit arbetslös till följd av uppsägningen. - - –

Skrivelserna innehåller inte någon information som syftar till att klargöra för hemspråkslärarna att de kunde bli omplacerade utan ger tvärtom intrycket att allt redan är bestämt och att lärarna skall bli uppsagda. Visserligen förs i den sista skrivelsen på tal att möjligheten fanns att bli omplacerad men detta tar staden omedelbart tillbaka genom att påståendet att lärarna inte har förtur till omplacering utan måste söka i konkurrens med andra.

De muntliga kontakterna med lärarna har inskränkt sig till mötena den 6–7 maj 1993 och till de enskilda samtalen som förväntades pågå fram till den 28 maj. Kallelserna till mötena den 6–7 maj och tiden för de personliga samtalen med respektive lärare ligger mycket nära den tid då uppsägningsbeskeden skrevs ut.

Alla skrivelserna bibringade hemspråkslärarna uppfattningen att de skulle sägas upp och att de inte kunde omplaceras. Mötena den 6–7 maj och de enskilda samtalen gav lärarna samma uppfattning om omplaceringsmöjligheterna. Mötena och samtalen hölls också så sent att de inte har kunnat påverka stadens hantering av frågan om eventuella omplaceringsmöjligheter.

Staden har vitsordat att staden har lagt ned mindre ansträngningar på omplaceringsarbetet avseende hemspråkslärarna än vad som gäller andra övertaliga inom staden. Staden uppmanade lärarna att själva söka vakanta tjänster. Omplaceringsutredningarna för var och en av de åtta har stannat vid denna uppmaning. Några försök till omplacering enligt de krav som återfinns i 7 § andra stycket anställningsskyddslagen har inte gjorts innan staden sade upp hemspråkslärarna. Detta skall ses mot bakgrund av det omfattande arbete som staden normalt lägger ned på sina övertaliga i syfte att så långt som möjligt undvika uppsägningar. Andra övertaliga förutsätts alltid få ett konkret omplaceringserbjudande. Inte ens i de fall då hemspråkslärarna följde stadens uppmaning att själva söka vakanta tjänster och därmed själva försökte att ombesörja sin omplacering utredde staden omplaceringsmöjligheterna närmare. Sigeru Ishida sökte själv ungefär 25 tjänster, allt från förskollärartjänster till skolmåltidstjänster. Arbetsgivaren försummade helt att klargöra för lärarna hur de skulle bete sig om det blev ett negativt resultat när de sökte tjänster på egen hand.

För att uppfylla lagens krav på omplaceringsutredning räcker det inte att en arbetsgivare nöjer sig med att uppmana de övertaliga som hotas av uppsägning att själva söka vakanta tjänster. Detta gäller särskilt inte om arbetsgivaren dessförinnan bibringat arbetstagaren det intrycket att det inte finns några möjligheter att bli omplacerad. Uppmaningen att söka tjänster på egen hand kom dessutom så sent att även om läraren själv sökte tjänsten så hade han eller hon inte någon reell chans att hinna få anställningen innan staden fattade sitt beslut om uppsägning. För flera av de vakanta tjänsterna hade ansökningstiden dessutom gått ut när hemspråkslärarna vid mötena den 6–7 maj fick del av listor över vakanta tjänster. Listorna räckte dessutom inte till alla lärare.

Staden borde ha utrett om det var möjligt att omplacera lärarna till någon av de tjänster som förbundet har pekat ut. Förbundet har endast pekat ut vakanta tjänster inom skolförvaltningen. Vid sidan av skolförvaltningen fanns det säkert ytterligare vakanta tjänster.

I anställningsskyddslagen avses med begreppet övertalig en person som hotas av uppsägning. Det övertalighetsbegrepp som staden har tillämpat står varken i överensstämmelse med lagen eller med den ordning och definition som staden själv tillämpar i sitt övertalighetsarbete. Andra övertaliga inom staden hade inte företräde till de av förbundet utpekade tjänsterna. Eftersom staden enligt sin anställningsskyddsgaranti inte säger upp andra övertaliga, fanns enligt förbundets uppfattning ingen konkurrens om de vakanta tjänsterna.

Det har ålegat staden att noggrant utreda omplaceringsmöjligheterna. Staden borde ha utnyttjat övertalighets- och vakansregistren effektivt. En arbetsgivare är skyldig att undersöka omplaceringsmöjligheterna inom andra yrkes och avtalsområden, om det inte går att omplacera arbetstagaren inom ramen för dennes anställningsavtal. Normalt tillämpar staden också den ordningen att omplacering kan ske till vakanta tjänster inom andra yrkesområden och andra förvaltningar. Det har därför inte funnits några hinder för staden att omplacera hemspråkslärarna till andra yrken och befattningar. För den händelse man skulle kunna tala om konkurrens om de vakanta tjänsterna måste längre anställningstid ge företräde till omplacering. Detta står också i överensstämmelse med den ordning som staden ytterst själv tillämpar. Redan det förhållandet att staden inte ansåg sig vara skyldig att undersöka omplaceringsmöjligheterna till andra vakanta tjänster än lärartjänster gör att det måste ifrågasättas om någon omplaceringsutredning genomfördes över huvud taget. Staden hade en ackumulerad övertalighet på grund av anställningsskyddsgarantin. Om staden hade tillämpat bestämmelserna i anställningsskyddslagen, hade andra personalkategorier sagts upp i ett tidigare skede på grund av arbetsbrist. Om annan övertalig personal hade sagts upp, hade denna situation aldrig uppkommit. Genom att ge alla andra företräde framför hemspråkslärarna har dessas lagliga rättigheter åsidosatts. Andra övertaliga riskerade inte uppsägning. Bestämmelsen i 7 § anställningsskyddslagen är därför inte ens tillämplig på de övertaliga inom staden som omfattas av anställningsskyddsgarantin. I vart fall skulle hemspråkslärarna ha getts företräde framför andra övertaliga.

Staden har inte gjort några ordentliga omplaceringsutredningar. Om så hade skett hade ett icke ringa antal av de övertaliga hemspråkslärarna kunnat omplaceras. Stadens agerande visar en förhållandevis stor passivitet i förhållande till de ansträngningar som staden vidtar vad gäller andra övertaliga. Detta gäller även andra övertaliga lärare som inte omfattas av anställningsskyddsgarantin. Genom att lägga ned mindre ansträngningar har staden diskriminerat hemspråkslärarna vilket strider mot god sed på arbetsmarknaden och mot anställningsskyddslagens grunder. Orsaken till att staden har diskriminerat hemspråkslärarna kan ha varit att staden ansåg att de hade en mycket smal kompetens. Att staden hade den uppfattningen att lärarna inte kunde något annat än att undervisa i sitt hemspråk stöds också av att staden turordnade lärarna hemspråksvis.

3.1.2.2.4 Förhandlingsförloppet

Elva lärare undantogs vid uppsägningsförhandlingarna. Dessa lärare hade annan behörighet eller skulle prövas för tillsvidareanställning avseende annan lärartjänst. Eftersom staden numera har intagit ståndpunkten att betydligt fler lärare hade tillräckliga kvalifikationer för annan lärartjänst, borde ytterligare ett antal lärare ha undantagits.

Förhandlingarna inleddes med att parterna diskuterade övertalighetsarbetet inom lärarområdet och vilka grupper som kunde komma att drabbas av övertalighet. Förbundet yrkade på ett tidigt stadium att staden skulle tillämpa Trygghetsavtalet på hemspråkslärarna. Staden motverkade under förhandlingarna att omplaceringsfrågan utreddes. Vid förhandlingen den 18 maj 1993 yrkade förbundet att en lagturlista för avtalsområdet BOK 423 skulle tillämpas och att staden skulle utreda vilka av lärarna som skulle kunna vara aktuella för andra tjänster. Förhandlingarna avslutades i oenighet. Förbundet meddelade att central förhandling skulle begäras. Trots förbundets begäran beslutade staden samma dag om uppsägning. Senare träffades en förlikningsöverenskommelse där staden utgav 10 000 kr till förbundet för brott mot 14 § medbestämmandelagen. Staden hade bråttom med uppsägningarna. Detta framgår också av att staden har betalt skadestånd till förbundet för brott mot 14 § semesterlagen d.v.s. förbudet för en arbetsgivare att i vissa fall lägga ut uppsägningstid under arbetstagarens semester.

3.1.2.2.5 Närmare om möjligheterna att omplacera

De vakanta tjänster som förbundet har pekat ut annonserades ut under tiden från början av maj fram till juni 1993 och i så nära anslutning till övertalighetsarbetet att staden borde ha känt till tjänsterna.

För vissa av hemspråkslärarna hade omplacering kunnat ske till följande vakanta lärartjänster: resurslärare vid Tätorpsskolan i Skarpnäck, klasslärare/Sfi lärare svenska som andra språk vid vuxenutbildning och på låg- och mellanstadiet vid Västertorps vuxengymnasium, lågstadielärare i åldersblandad klass vid Eriksdalsskolan, klasslärare i åldersblandad klass vid Björngårdsskolan, lågstadielärare vid Abrahamsbergsskolan, lågstadielärare vid Gubbängsskolan, lågstadielärare vid Västerholmsskolan i Skärholmen, två lågstadielärare i Björkhagens skola, lågstadielärare vid Kämpetorpsskolan i Älvsjö, speciallärare vid Skarpabyskolan i Skarpnäck, tre lågstadielärare vid Nälstaskolan, två lågstadielärare i Västbergaskolan, lågstadielärare i åldersblandad grupp vid Slättgårdsskolan i Skärholmen och lågstadielärare vid Sturebyskolan.

Under den aktuella tiden utannonserades i vart fall 34 vakanta förskollärartjänster inom 6-årsverksamheten. Åtta av dessa tjänster tillsattes av personer som inte var övertaliga inom staden.

De vakanta administrativa tjänsterna utlystes genom internannonsering under vecka 13 till vecka 23. Tjänsterna utgjordes av tre tjänster som skolkanslist, två tjänster som skolassistent, två tjänster som assistent och en tjänst som sekreterare.

Det fanns också ett antal vakanta övriga tjänster. Tjänsterna utgörs av tre tjänster som elevassistent, två tjänster som vaktmästare, tolv tjänster som skolmåltidsbiträde, två tjänster som barnskötare, en tjänst som fältassistent, fyra tjänster som fritidsledare, två tjänster som fritidspedagog samt ett antal tjänster som barnskötare vid skolor i västerort.

3.1.2.3 Sammanfattning

Staden har genom att säga upp hemspråkslärarna utövat sin arbetsledningsrätt i strid med anställningsskyddslagens grunder. Staden har diskriminerat hemspråkslärarna genom att inte göra ordentliga omplaceringsutredningar. Förmodligen skedde detta, eftersom staden hade den uppfattningen att hemspråkslärare inte kunde något annat än att undervisa i sitt eget hemspråk. Staden har inte heller utnyttjat de resurser som staden har vad gäller övertalighets- och omplaceringsarbetet utan lärarna har kort och gott uppmanats att själva sköta sin omplacering. Staden har inte utrett de omplaceringsmöjligheter som uppenbarligen fanns. Det hade varit möjligt att omplacera alla eller i vart fall ett inte ringa antal av hemspråkslärarna. Staden har brustit i sin utredningsplikt, varför omplaceringsskyldigheten inte skall anses uppfylld. Det föreligger därför inte saklig grund för uppsägning.

3.1.3 Särskilt om de åtta hemspråkslärarna

3.1.3.1 Omplaceringsskyldigheten och hemspråkslärarnas kvalifikationer

3.1.3.1.1 Allmänt

Det är inte ovanligt att staden tillsätter förskollärartjänster med personer som saknar förskollärarutbildning. Förbundet menar därför att samtliga i målet aktuella åtta hemspråkslärarna har tillräckliga kvalifikationer för att tjänstgöra som förskollärare inom staden.

3.1.3.1.2 M.B.

M.B. är född i Finland år 1947. Hon hade varit anställd hos staden i mer än 14 år. M.B. har genomgått en ettårig sekreterarkurs vid Göteborgs Stads Handelsskolor. Hon har läst 20 poäng pedagogik vid Jyväskylä Universitet och avslutade år 1979 utbildningen till hemspråkslärare vid lärarhögskolan i Stockholm. Hon avlade år 1983 en svensk filosofie kandidatexamen vid Stockholms Universitet. Examensämnena var finska, engelska, ryska och barnkunskap. Efter sin examen har M.B. läst ytterligare 20 poäng i ämnet barnkunskap, 15 poäng i engelska och 15 poäng i ryska.

Under våren 1971 arbetade M.B. som vikarie i svenska vid en realskola i Finland. Från december 1971 till augusti 1977 arbetade M.B. som kontorist och tolk vid Göteborgs Stads Bostadsaktiebolag. Hon har också arbetat som tolk vid en folkhögskola i Finland och vid konfirmandläger. M.B. anställdes som hemspråkslärare i staden den 1 juli 1979. Under sin tid som hemspråkslärare arbetade hon som klasslärare i åtta år. I slutet av 1980-talet övergick M.B. till att undervisa i svenska som andra språk, Svenska 2. Hon har efter uppsägningen studerat svenska som andra språk vid Stockholms Universitet och genomgått en musikutbildning. Hon har efter uppsägningstidens utgång fortsatt att arbeta som lärare i Svenska 2 inom vuxenutbildningen.

M.B. hade kunnat omplaceras till någon av de lärartjänster som förbundet har pekat ut, dvs. tjänster i Svenska 2 och lågstadie- och klasslärartjänster. M.B. har också tillräckliga kvalifikationer för de förskollärartjänster som var vakanta. M.B. hade även kunnat omplaceras till någon av de vakanta administrativa tjänsterna eller de vakanta övriga tjänster som förbundet har pekat ut.

3.1.3.1.3 A.H.

A.H. är född år 1948 i Finland. Hon hade arbetat som hemspråkslärare i staden i nästan 14 år. Efter studentexamen vid Åbo Handelsinstitut avlade A.H. år 1970 skattetjänstemannaexamen vid Tammerfors Universitet. Hon avslutade hemspråkslärarutbildningen år 1979. A.H. genomgick år 1984 en påbyggnadskurs om 20 poäng med specialpedagogisk inriktning för hemspråkslärare. Hon arbetade till att börja med som kontorsbiträde vid en skattebyrå i Finland. Hon arbetade därefter med bland annat ADB-baserad bokföring vid olika företag i Finland. Under åren 1975–1979 arbetade A.H. som sjukvårdsbiträde vid Blackebergs sjukhus.

A.H. arbetade som klasslärare på lågstadiet för finska barn i tre år. Hon erhöll sedan en resurslärartjänst för finska barn med läs- och skrivsvårigheter. Hon arbetade sedan några år som hemspråkslärare men hade alltid kvar några timmar som resurslärare. A.H. har de senast sju åren arbetat på mellanstadiet med finska klasser. Hon har under denna tid arbetat halvtid med barn med läs- och skrivsvårigheter och halvtid som klasslärare.

A.H. borde förutom förskollärartjänst ha erbjudits någon av de vakanta administrativa tjänsterna. Hon borde också ha kunnat omplaceras till någon av de vakanta övriga tjänsterna.

3.1.3.1.4 S.I.

S.I. är född år 1950 i Japan. Han hade arbetat inom staden i nästan elva år. S.I. har avlagt Bachelor of Pedagogy-examen vid Aichi University of Education i Japan. Hans examen omfattar en grundskollärarutbildning och ämneslärarutbildning på högstadiet och gymnasiet. Sedan han kommit till Sverige, läste han först svenska vid Stockholms universitet och vid vuxengymnasiet. Han genomgick svensk barnskötarutbildning år 1977 och svensk förskollärarutbildning år 1979. Han har härefter läst 80 poäng i japanologi vid Stockholms Universitet. Mot bakgrund av sin omfattande utbildning behörighetsförklarades S.I. som hemspråkslärare utan att ha gått igenom den särskilda hemspråkslärarutbildningen. S.I. har i flera år arbetat som dagbarnvårdare i Solna kommun. Under åren 1974 till 1981 arbetade han som barnskötare och förskollärare i Solna. Under åren 1977 till 1981 arbetade han också som hemspråkstränare i japanska. S.I. började att arbeta som hemspråkslärare hösten 1982. Han är sedan 1990 klasslärare på lördagarna i Japanska skolan.

S.I. borde ha erbjudits någon av de vakanta förskollärartjänsterna.

3.1.3.1.5 L.K.

L.K. är född i Jugoslavien år 1950. Hon hade varit anställd i staden i mer än tolv år och under större delen av denna tid arbetat som hemspråkslärare i serbo-kroatiska. Hon har en jugoslavisk lågstadielärarexamen och en svensk förskollärarexamen. Hon har liksom S.I. förklarats behörig att arbeta som hemspråkslärare utan att ha genomgått den särskilda hemspråkslärarutbildningen. Innan L.K. började som hemspråkslärare år 1981, arbetade hon bland annat som ekonomibiträde vid Karolinska sjukhuset. Hon arbetade också på daghem i Solna. Hon arbetade vidare som samordnare av hemspråksträningen i Solna och tjänstgjorde som språktränare i förskolor men också inom grundskolan. Från höstterminen 1981 och fram till uppsägningen arbetade hon som klasslärare i en hemspråksklass i Eriksdalsskolan.

L.K. borde ha erbjudits någon av de vakant förskollärartjänsterna. Hon hade också tillräckliga kvalifikationer för att arbeta som lågstadie- och klasslärare. Under alla omständigheter borde L.K. har erbjudits någon av de övriga vakanta tjänsterna.

3.1.3.1.6 N.P.

N.P. är född år 1950 i Grekland. Han hade arbetat i staden i tolv och ett halvt år. När N.P. kom till Sverige läste han först svenska vid Stockholms Universitet. han avlade hemspråkslärarexamen år 1983. Han har därefter läst 50 poäng i pedagogik och tagit betyg i filmvetenskap m.m. Han har också genomgått flera kurser i bild och ljud vid S:t Eriks Folkhögskola. Under år 1976 genomgick N.P. en kurs för ljudradioproducenter vid Sveriges Radio. Innan han började sitt arbete som hemspråkslärare, arbetade han under flera år på fritidsgårdar, fritidshem och barnkolonier. Efter utbildningen till ljudradioproducent arbetade N.P. som frilansare vid Sverige Radio. Han översatte och läste nyheter på grekiska. Under åren dessförinnan arbetade N.P. inom posten och vid olika fabriker. Innan han tog sin hemspråkslärarexamen vikarierade han också som lärare. Under sin tid som hemspråkslärare arbetade han som klasslärare i s.k. B-klass i nio år. En B-klass består av elever från olika årskurser. Han undervisade på grekiska i alla ämnen. Det nionde året var han resurslärare men han hade fortfarande ansvar för sina tidigare elever. De två sista åren före uppsägningen arbetade N.P. som ambulerande hemspråkslärare. Han undervisar sedan flera år tillbaka i grekiska på en kursverksamhet i Gamla Stan.

Mot bakgrund av sin utbildning och erfarenhet har N.P. tillräckliga kvalifikationer för att tjänstgöra som förskollärare och lågstadie- och klasslärare. Han har under alla omständigheter haft tillräckliga kvalifikationer för någon av de vakanta övriga tjänster som förbundet har pekat ut.

3.1.3.1.7 A.R.

A.R. är född år 1948 i Nederländerna. Han hade arbetat som hemspråkslärare i över 15 år. Han har avlagt kandidatexamen i kulturgeografi i Nederländerna och numera också doktorsexamen i Sverige. A.R. studerade under uppsägningstiden på lärarhögskolan. Han arbetar numera som vikarierande gymnasielärare.

A.R. borde ha omplacerats till en vakant tjänst som ämneslärare i geografi, historia, samhällskunskap och religionskunskap vid Engelbrektsskolan. Staden har vitsordat att A.R. hade tillräckliga kvalifikationer för denna tjänst och gjort gällande att A.R. också erbjöds tjänsten innan han sades upp. Detta är dock felaktigt. Något omplaceringserbjudande lämnades inte innan A.R. blev uppsagd.

3.1.3.1.8 E.S.

E.S. är född i Grekland år 1959. Han hade arbetat som hemspråkslärare i grekiska i över åtta år. Han genomgick hemspråkslärarutbildning vid lärarhögskolan år 1982. Han har därefter läst 45 poäng i matematik med lärarinriktning, 20 poäng i datalogi och 12 poäng i fysik vid Stockholms Universitet. Han har också läst sammanlagt 140 poäng i ämnena antikens kultur och samhällsliv samt grekiska och nygrekiska. Innan han anställdes i Stockholms stad, arbetade han i två och ett halvt år som hemspråkslärare i Haninge kommun.

E.S. borde ha erbjudits omplacering till en vakant tjänst som ämneslärare i data/matematik vid Engelbrektsskolan. Tjänsten utannonserades den 17 maj 1993. Han borde också ha kunnat erbjudas en tjänst som lärare i Ma/No-ämnen vid Aspuddens skola. Tjänsten utannonserades den 14 juni 1993. Under alla omständigheter borde E.S. ha omplacerats till en vakant förskollärartjänst eller till någon av de övriga vakanta tjänsterna.

3.1.3.1.9 V.T.

V.T. är född år 1949 i Grekland. Han hade arbetat som hemspråkslärare i nästan tolv år. V.T. genomgick hemspråkslärarutbildning vid lärarhögskolan år 1981. Han har också genomgått utbildning som fotograf och fotokonstnär vid Konstfackskolan. Innan han blev hemspråkslärare undervisade han i fotografi vid Beckmans reklamskola. Han har också arbetat med olika fotokonstprojekt vid Arbetets Museum i Norrköping. Innan V.T. utbildade sig till hemspråkslärare, arbetade han med en rad olika arbeten, bl.a. på bageri, på restaurang och som studiecirkelledare. Under sin tid som hemspråkslärare arbetade V.T. till att börja med som ambulerande hemspråkslärare. Under en tid arbetade han på Hjulstaskolan med hemspråk på halvtid. Den resterande tiden undervisade han i alla ämnen utom i gymnastik. Efter ett sabbatsår fick han återgå till arbetet som ambulerande hemspråkslärare.

Hemspråkslärarutbildningen är inriktad även på förskolan och V.T. har därför tillräckliga kvalifikationer att tjänstgöra som förskollärare. Han borde därför ha erbjudits någon av de vakanta förskollärartjänsterna eller i vart fall någon av de övriga vakanta tjänster som förbundet har pekat ut.

3.1.4 Närmare om brottet mot turordningsreglerna

Staden har turordnat lärarna hemspråksvis i stället för efter avtalsområde. De skilda språkgrupperna var olika stora. Vissa språkgrupper bestod av några få lärare medan andra, t.ex. den finska gruppen, omfattade ett stort antal lärare. Den turordning som staden tillämpade innebar att vissa lärare med lång anställningstid kom att sägas upp före andra lärare med kortare anställningstid.

Det lokala kollektivavtalet, LOK, omfattar såväl lärare som förskollärare. Kommunförbundet har i sina anvisningar till kommunerna uttalat att det är det lokala kollektivavtalets giltighetsområde som är turordningskretsen. Hemspråkslärarna hade tillräckliga kvalifikationer för att bli omplacerade enligt den ordning som föreskrivs i 22 § anställningsskyddslagen till förskollärartjänsterna och till de befattning som innehades av lärare med samma befattningstyp som förbundet har åberopat under de vakanta lärartjänsterna. Förbundet gör dock inte gällande turordningsbrott vad gäller de vakanta administrativa tjänsterna och de övriga vakanta tjänsterna, eftersom dessa tjänster ligger utanför Lärarförbundets lokala kollektivavtal. Om det lokala kollektivavtalet hade tillämpats, skulle följande ha gällt. M.B. och E.S. har längre anställningstid än andra lärare på lärartjänster och förskollärartjänster. A.H., S.I., L.K., N.P. och V.T. har alla längre anställningstid än andra lärare på förskollärartjänster.

Om domstolen skulle komma fram till att LOK inte utgör avtalsområdet, anser förbundet att det är tillämpningsområdet för BOK 423 som utgör turordningskretsen. BOK 423 omfattar grund- och gymnasieskolans lärare. Om BOK 423 hade tillämpats, skulle M.B. L.K., N.P. och E.S. inte ha sagts upp.

3.1.5 Avräkning

Det bestrids att avräkning skall ske med de belopp som staden har yrkat. AGF-KL innehåller ingen bestämmelse om återbetalningsskyldighet. Den som erhåller en ny anställning behöver inte heller göra avräkning för den lön som han eller hon erhåller hos den nye arbetsgivaren. Avgångsbidrag har en annan funktion än lön och skall inte avräknas. Hemspråkslärarna har också förbrukat beloppen i god tro.

3.2 STOCKHOLMS STAD

3.2.1 Allmänt om tvisten

Staden har fullgjort sin omplaceringsskyldighet. Saklig grund för uppsägning har därför förelegat. Det bestrids att staden diskriminerat hemspråkslärarna och att staden skulle ha brutit mot turordningsreglerna i 22 § lagen om anställningsskydd.

Tvisten består av två delar. En generell del som visar att staden har fullgjort sin omplaceringsskyldighet och inte brutit mot några turordningsregler. Den andra delen av målet, den individuella delen, får betydelse endast om domstolen inte ger staden rätt i den generella delen, dvs. om domstolen skulle komma fram till att det var fel av staden att handlägga driftsinskränkningen utifrån ett mer generellt synsätt. Domstolen måste i så fall pröva den individuella delen, dvs. de enskilda åtta hemspråkslärarna var för sig. De olika delarna av målet påverkar varandra men måste hela tiden hållas isär.

När stadens agerande granskas, måste man ha i minnet att det var 195 hemspråkslärare som var aktuella för uppsägning och att 140 hemspråkslärare slutligen sades upp. Målet syftar till en deldom avseende endast åtta av de uppsagda hemspråkslärarna. Vid tiden för uppsägningarna fanns det 420 hemspråkslärare i staden.

Stadens handläggning har skett utifrån ett antal överväganden från stadens sida. Hanteringen skedde hela tiden utifrån ett möjlighets- och rimlighetsperspektiv. Stadens överväganden utgick från vad som var möjligt att göra och vilka insatser som var rimliga med hänsyn till hemspråkslärarnas uttalade preferenser.

Lärarförbundets talan är i många stycken en efterhandskonstruktion. Under de lokala förhandlingarna hade förbundet fram till den 18 maj 1993 samma uppfattning om uppläggningen av arbetet som arbetsgivarsidan hade. Parterna hade samma åsikt om hur man skulle tillämpa anställningsskyddslagen och hur turordningen skulle se ut. Den enda avvikande uppfattning som förbundet framförde på det stadiet av handläggningen var att Trygghetsavtalet skulle gälla för hemspråkslärarna. Förbundet har nu under två års tid lagt ned betydande utredningsinsatser för att ta fram de olika befattningar som hemspråkslärarna enligt förbundets mening hade kunnat omplaceras till. Mycket av detta är dock en efterhandskonstruktion. Målet måste i stället prövas utifrån de möjligheter och den kunskap som förelåg under våren 1993.

3.2.2 Den generella delen

3.2.2.1 Stadens organisation

Inom stadens skolförvaltning finns cirka 150 skolenheter i en mycket decentraliserad organisation. Skolförvaltningen har ungefär 7 000 lärare med tillsvidareanställning inom specialbestämmelsen BOK 423. Invandarenheten har det övergripande ansvaret för anordnandet av hemspråksundervisningen i Stockholms grund- och gymnasieskolor. Den 1 januari 1993 hade staden cirka 500 hemspråkslärare. Av dessa var ett hundratal knutna till vissa skolor. De övriga var placerade vid invandrarenheten. Förskoleverksamheten inom barnomsorgen sorterar under socialförvaltningen. Inom barnomsorgen finns förskollärare och fritidspedagoger som också omfattas av kollektivavtal med Lärarförbundet.

Den 1 juli 1993 överfördes 6-årsverksamheten från socialförvaltningen till skolförvaltningen. I samband med att man fattade detta beslut inrättades ett antal nya tjänster inom skolförvaltningens skolförberedande verksamhet. Samtidigt drogs ett antal tjänster in inom barnomsorgen på socialförvaltningens område. Vid denna tid fanns sedan tidigare övertalighet bland förskollärare och barnskötare såväl inom skolförvaltningens fritidsverksamhet som inom socialförvaltningens daghemsverksamhet. Staden ansåg att det var angeläget att det inom 6-årsverksamheten skulle finnas personal som hade erfarenhet av att arbeta med sexåringar samt att de som var anställda på daghemmen hade möjlighet att följa med sexåringarna från socialförvaltningen till skolförvaltningen. Förskollärartjänsterna inom skolförvaltningen skulle därför utlysas internt inom staden. Förskollärarna inom socialförvaltningen fick således företräde till tjänsterna framför de övertaliga förskollärarna inom skolförvaltningen vilka tidigare bara hade arbetat med äldre barn på fritidshemmen.

3.2.2.2 Övertalighetsarbetet

Staden har nästan 60 000 arbetstagare inräknat de anställda i bolagen. Inom skolförvaltningen fanns under år 1993 cirka 10 600 tjänster. Uppgiften avser antalet heltidstjänster, varför det faktiska antalet anställda var större. I januari 1993 var ungefär 3 150 personer övertaliga inom staden. Antalet övertaliga inom skolbarnsomsorgen uppgick vid samma tid till 850 personer. Övertaligheten var således stor och situationen var ansträngd. I maj 1993 sände skolförvaltningen ut ett brev till de anställda inom skolbarnsomsorgen. Brevet innehöll ett särskilt erbjudande om avgångsersättning i samband med egen uppsägning. Detta visar att man hade en övertalighet som inte gick att hantera genom omplacering till nya arbeten.

Arbetet med den stora övertaligheten var tungrott och svårhanterligt. För att underlätta hanteringen inrättade staden två ADB-baserade register. Vakansregistret innehåller alla lediga befattningar inom staden. Övertalighetsregistret är en förteckning över alla övertaliga som är tillgängliga för ett nytt arbete. Registren började användas i mars–april 1993. Under våren 1993 fick också skolorna ta ett eget ansvar för sin övertalighet. Meningen var att skolorna skulle ta hjälp av vakans- och övertalighetsregistren i sitt arbete.

3.2.2.3 Kollektivavtalen

Det övergripande kollektivavtalet, ÖLA, träffas som en rekommendation mellan Kommunförbundet och kommunernas motparter på det kommunala avtalsområdet. ÖLA antas av kommunerna genom ett lokalt kollektivavtal, LOK. Det lokala avtalet innehåller dels allmänna bestämmelser, AB, dels ett löneavtal.

BOK innefattar skilda specialbestämmelser för olika grupper av anställda och gäller likformigt för hela landet. BOK 423 gäller sedan år 1991 och omfattar alla lärare. BOK 423 innehåller speciella regler om anställningsfrågor, arbetstidsregler och beräkningsregler för lön samt semesterregler.BOK 423 utgör avtalsområdet vid en tillämpning av 22 § anställningsskyddslagen. För förskollärare gäller specialbestämmelse 105, vilket utgör ett annat avtalsområde vid tillämpning av 22 § anställningsskyddslagen.

3.2.2.4 Särskilt om Trygghetsavtalet

Trygghetsavtalet gäller inte för hemspråkslärarna. Avtalet, som är ett kollektivavtal mellan staden och ett antal arbetstagarorganisationer, innehåller ingen anställningsskyddsgaranti. Det finns ingen rättslig koppling mellan Trygghetsavtalet och den s.k. anställningsskyddsgarantin. Anställningsskyddsgarantin är ett uttalande från stadens sida och är inte rättsligt förpliktande. Trygghetsavtalet innebär inte ett förbud mot uppsägningar. Det vitsordas dock att någon anställd som omfattas av Trygghetsavtalet ännu inte har blivit uppsagd av staden. Det kan också vitsordas att anställningsskyddsgarantin går längre än vad Trygghetsavtalet gör.

Trygghetsavtalet är ett ömsesidigt avtal. Å ena sida garanteras anställningstrygghet från arbetsgivarens sida men å den andra sidan har de fackliga organisationerna och de enskilda individerna också skyldigheter enligt avtalet. Staden har s.a.s. köpt sig större möjligheter att även utanför anställningsavtalets ram omplacera individer över förvaltningsgränserna. Det fordras aktivitet från arbetstagarens sida och en skyldighet att acceptera de erbjudanden som ges. Avtalet innehåller således fördelar för båda parter.

Enligt Trygghetsavtalet blir en arbetstagare övertalig, om nämnden eller styrelsen beslutar om indragning av en anställning på grund av t.ex. rationalisering, inskränkning eller nedläggning av verksamhet. För övriga anställda gäller det övertalighetsbegrepp som följer av bestämmelserna i anställningsskyddslagen.

Den ordning som staden tillämpar är inte diskriminerande. Det finns avtal på andra områden som liknar Trygghetsavtalet. Att staden tillämpar en trygghetsöverenskommelse för vissa grupper innebär inte ett brott mot god sed på arbetsmarknaden eller att staden åsidosätter grunderna för anställningsskyddslagen.

3.2.2.5 Hemspråkslärarna

Vid årsskiftet 1991/92 anvisade staten minskade resurser för hemspråksundervisningen i budgeten. Kravet på god och rationell undervisning skulle visserligen kvarstå men undervisningen skulle inte längre få bedrivas i grupper med mindre än fem elever i varje. Mot bakgrund av de minskade anslagen beslutade staden om en ny organisation och nya riktlinjer för undervisningen.

För att hantera situationen på bästa sätt och för att kunna hjälpa hemspråkslärarna så bra som möjligt inrättades en särskild projektgrupp inom skolförvaltningen. Projektgruppen bestod av personer från personalavdelningen och invandrarenheten. Gruppen gjorde upp en handlingsplan för hur arbetet skulle bedrivas. Vid ämneskonferenser i januari–februari 1993 informerades lärarna om beslutet att ändra hemspråksundervisningens organisation. De informerades också om att det skulle kunna uppstå arbetsbrist bland hemspråkslärarna.

Den 23 februari 1993 sände staden ut en skriftlig information till alla hemspråkslärare. I skriften informerade staden hemspråkslärarna om att ett antal av dem skulle bli övertaliga. I skriften klargjordes att icke-behöriga lärare med tidsbegränsade anställningar inte skulle komma att återanställas. I skriften redogjordes vidare för reglerna i anställningsskyddslagen. Staden begärde in underlag beträffande lärarna så att staden skulle få ett så bra underlag som möjligt för sina ställningstaganden. Även frågan om utbildning togs upp. Lärarna fick möjlighet att studera vidare med full betalning. Samma dag sändes ett särskilt brev till de hemspråkslärare som undervisade i vissa hemspråk och som arbetat med annat än ren hemspråksundervisning. Om dessa lärare var intresserade att fortsätta med detta, skulle de skicka in ett svar till staden. Båda skrivelserna från den 23 februari var en del i stadens omplaceringsarbete. Staden ville samla in så mycket information som möjligt om de olika lärarna.

Den 23 mars 1993 skickade staden ut inbjudningar till S:t Erikshälsan. Seminariet den 14 april hade 39 deltagare och seminariet den 15 april hade 44 deltagare. Intresset att delta var således stort bland lärarna. Seminarierna fyllde en viktigt funktion för att öppna hemspråkslärarna för den vidare dialog som senare skulle äga rum vid de individuella samtalen.

Den 26 april 1993 inbjöds hemspråkslärarna till möten den 6–7 maj. Tillsammans med inbjudan översändes ett svarsbrev (domsbilaga 2). I svarsbrevet skulle hemspråkslärarna fylla i uppgifter om sin utbildning och yrkesbakgrund. De skulle också lämna uppgifter om sin nuvarande situation och vad de ville diskutera under de individuella samtalen. Hemspråkslärarna uppmanades att ange vad de ville göra. Om de önskade annan anställning, skulle en särskild ruta kryssas i. Den 26 april skickades också ett informationsbrev till de berörda lärarna. Man hade vid denna tid kommit så långt att man visste vilka lärare som skulle bli övertaliga. För att staden inte skulle inge falska förhoppningar, informerades lärarna om att det endast fanns begränsade möjligheter att få ett annat arbete.

De individuella samtalen ägde rum under perioden från den 10 maj till den 28 maj. Alla lärare kontaktades av gruppen. En del lärare hade flera samtal. Det var ett mycket seriöst arbete som lades ned under de individuella samtalen. I flera fall slutade samtalen med individuella överenskommelser t.ex. att läraren fick ett bidrag eller erhöll ledigt för att studera.

Uppsägningarna skulle ske från den 1 juni 1993. Personaldirektören Y.T. hade redan på ett tidigt stadium deklarerat att uppsägningarna måste läggas senast den 1 juni och innan alla lärare försvann iväg på sommarledighet. Det var således nödvändigt att sända ut uppsägningarna medan lärarna fortfarande var kvar i tjänst.

3.2.2.6 MBL-förhandlingarna

Under våren 1993 höll parterna åtta lokala förhandlingssammanträden rörande övertaligheten för hemspråkslärare. Förhandlingarna inleddes den 9 februari 1993. En kartläggning skulle ske för att man skulle se vilka lärare som riskerade att bli övertaliga. Parterna diskuterade lämpliga tidpunkter för att informera lärarna om uppsägningarna. En plan för övertalighetsarbetet presenterades. Materialet hade tagits fram av projektgruppen. Syftet med planen var att nå en bättre struktur för avvecklingsarbetet samt att finna samförståndslösningar för enskilda anställda, undvika tvister om principiella frågor och att ge en samstämmig information till de övertaliga. Parterna visste att det inte fanns så stora möjligheter att erbjuda lärarna alternativa sysselsättningar. Under förhandlingen framförde Lärarförbundet ett krav på att rektorerna inte skulle få anställa obehöriga lärare för ett helt läsår eftersom det fanns nyutexaminerade behöriga lärare som inte hade fått arbete. Förbundet ville att tjänsterna inte skulle låsas med obehöriga lärare och därigenom blockeras för nyutbildade lärare att snabbt få jobb. Förhandlingarna ajournerades till den 16 mars 1993.

Vid det följande förhandlingstillfället presenterade staden ett förslag till en skrivelse som skulle sändas ut till samtliga hemspråkslärare. Förslaget innehöll information om vad som händer när en lärare sägs upp och om olika alternativ till stöd och hjälp. Förslaget motsvarar det brev som sändes till hemspråkslärarna den 26 april 1993. Förbundets representanter ville att en mening om att lärarna inte hade rätt till omplacering som obehörig lärare skulle strykas men hade i övrigt inga erinringar mot förslaget. Ett förslag till tidsplan presenterades. Vid förhandlingen framförde Lärarförbundets representanter för första gången att lärarna skulle omfattas av Trygghetsavtalet. Detta tillbakavisades dock av staden.

Förhandlingarna fortsatte den 13 och den 20 april 1993. Vid förhandlingen den 20 april 1993 presenterade arbetsgivaren turordningslistor språkgruppsvis. Vissa individuella fall diskuterades. Vid förhandlingen uppgav Y.T. att uppsägningarna måste börja löpa den 1 juni 1993 och att placering på en tjänst som inte kunde ge en tillsvidareanställning aldrig kunde bli aktuell. Vid fortsatta förhandlingar den 26 april 1993 yrkade Lärarförbundets representanter att samtliga lärares turordningstid skulle räknas och att alla berörda lärare skulle erhålla ett brev hem med en turordningslista för sin språkgrupp. Detta tillbakavisades, eftersom uppgifterna kunde skada den personliga integriteten. I stället enades parterna om att lärarna skulle informeras om att turordningslistorna fanns till påseende hos arbetsgivaren och hos de fackliga organisationerna. Vid förhandlingarna framfördes inte någon kritik mot den ordning som frågan hade handlagts på utan man diskuterade och gick igenom sakargument. Diskussionerna fortsatte den 5 maj 1993 efter samma principer.

Den 18 maj 1993 hölls ett nytt förhandlingssammanträde. Vid denna förhandling hade förbundet förstärkt sin delegation med M.S. som är regionalt ombud för förbundet. Under förhandlingen framförde förbundet nya krav. Förbundet yrkade att en lagturlista för avtalsområdet BOK 423 skulle tillämpas. Detta skulle betyda att en lista måste upprättas för 7 000 personer. Ordföranden förklarade att den turordning som hade gjorts med anledning av arbetsbrist i hemspråk var en tillämpning av 22 § anställningsskyddslagen med beaktande av skollagens krav på utbildning för den undervisning som skulle bedrivas och avslog yrkandet. M.S. framförde att arbetsgivaren borde ha undersökt vilka av de intervjuade lärarna som skulle vara aktuella för andra tjänster. M.S. hänvisade också till den nya skrivningen i skollagen från den 1 juli 1993 som anger att utländska lärarutbildningar ska gälla under förutsättning att läraren har goda kunskaper i svenska. Övertalighet kunde enligt M.S. i så fall endast uppstå om arbetstagaren inte hade tillräckliga kvalifikationer till något annat arbete inom BOK 423. Något tal om att LOK skulle utgöra turordningskrets förekom således inte. Ordföranden Y.T. konstaterade att anställningsskyddslagen inte ger något befattningsskydd men att arbetsgivaren är skyldig att undersöka om det finns andra arbetsuppgifter. Lärarna hade emellertid redan uppmanats att senast den 7 maj 1993 inkomma med uppgift om annan behörighet som de önskade utnyttja. Y.T. anförde vidare att arbetsgivaren på detta stadium måste kunna konstatera att ett antal lärare var övertaliga och måste sägas upp. De aktuella lärarna kunde inte omplaceras inom BOK 423, eftersom skollagen ställer krav på ”lärarutbildning med huvudsaklig inriktning mot den undervisning anställningen avser”. Omplacering kunde inte heller ske, eftersom det rådde stor övertalighet inom staden i övrigt. Innan förhandlingen avslutades, påtalade förbundet att arbetsgivaren inte hade undersökt möjligheten att omplacera lärarna till andra arbeten. Detta hade förbundets representanter inte framfört tidigare. Arbetsgivaren uppfattade situationen så att förbundet försökte obstruera mot den förhandlingsordning som parterna hela tiden hade varit överens om och frånträdde förhandlingarna. Om förhandlingarna inte hade avslutats, skulle staden inte ha kunnat lägga uppsägningarna vid den tid som sedan länge hade planerats.

Vid förhandlingen den 18 maj 1993 undantogs elva namngivna lärare med annan behörighet som gjorde att de kunde komma ifråga för tillsvidareanställning på annan tjänst.

3.2.2.7 Turordningsreglerna

Det är oklart hur förbundet menar att staden skulle ha gått till väga om turordning skulle ha skett enligt BOK 423. Det kan inte vara rimligt att staden skulle ha behövt göra en lista på 7 000 lärare vid en driftsinskränkning som omfattade 140 hemspråkslärare. Om turordning skulle ha skett enligt LOK, skulle även andra yrkesgrupper ha tagits med såsom förskollärare, fritidspedagoger och föreståndare. Även andra förvaltningar skulle ha dragits in. En sådan lista hade inte kunnat hanteras praktiskt.

Hemspråkslärarna har en mycket speciell behörighet. De har behörighet att undervisa invandrarbarn i sitt eget hemspråk. De är inte behöriga att undervisa i andra ämnen. Denna speciella behörighet måste också påverka i en turordningssituation. En lärare i t.ex. asyriska är inte utbytbar mot en lärare i t.ex. matematik eller ryska. Med beaktande av lagens krav på tillräckliga kvalifikationer och från praktiska utgångspunkter står det helt i överensstämmelse med 22 § anställningsskyddslagen att turordna hemspråkslärarna efter sina respektive hemspråk. En sådan turordning blir hanterlig och överblickbar. En annan ordning skulle inte fungera. Förbundet accepterade också denna ordning under hela förhandlingsförfarandet fram till förhandlingen den 18 maj 1993.

3.2.2.8 Bestämmelserna i skollagen

I 2 kap. 3 § skollagen anges att kommunerna är skyldiga att vid undervisningen använda lärare som har en utbildning som är avsedd för den undervisning som de i huvudsak skall bedriva. Undantag får göras endast om personer med sådan utbildning inte finns att tillgå eller det finns något annat särskilt skäl med hänsyn till eleverna. För att få anställning som lärare i det offentliga skolväsendet utan tidsbegränsning skall den sökande enligt 2 kap. 4 § skollagen dels behärska svenska språket, om det inte finns synnerliga skäl att medge annat, dels ha nödvändiga insikter i de förskrifter som gäller beträffande det offentliga skolväsendet, särskilt de förskrifter som anger målen för utbildningen, dels uppfylla något av följande krav. Sökanden skall ha genomgått svensk lärarutbildning med huvudsaklig inriktning mot den undervisning anställningen avser eller en därmed jämställd lärarutbildning i ett annat nordiskt land eller ett annat land som tillhör den europeiska frihandelssammanslutningen eller den europeiska gemenskapen. Sökanden skall ha genomgått annan högskoleutbildning som av verket för högskoleservice förklarats i huvudsak motsvara sådan lärarutbildning som först nämndes. Om det saknas sökande som uppfyller något av de nyss nämnda kraven men det finns särskilda skäl att anställa någon av de sökande utan tidsbegränsning, får sådan anställning ändå komma till stånd ifall den sökande har motsvarande kompetens för den undervisning som anställningen avser och det dessutom finns skäl att anta att sökanden är lämpad att sköta undervisningen. Den som inte uppfyller kraven, dvs. den som är obehörig, får anställas som lärare för högst ett år i sänder. Vid arbetsbrist måste därför en obehörig lärare antingen förklaras behörig eller sägas upp.

3.2.2.9 Omplaceringsfrågan

Utöver hemspråkslärarna blev ett 40-tal andra lärare uppsagda under år 1993. De andra lärare som sades upp var lärare i barn- och ungdomskunskap, hemkunskap samt vårdlärare och verkstadslärare.

Kravet på omplaceringsutredning har av arbetsdomstolen bedömts på ett annat sätt när det har varit frågan om arbetsbrist som berört ett stort antal arbetstagare. Omfattande resurser lades i detta fall ned på att lösa hemspråkslärarnas problem. Staden har vidtagit alla de åtgärder vad gäller omplaceringsutredningar som man med hänsyn till omständigheterna kan kräva av staden.

I en omplaceringssituation inom avtalsområde 423 skall företräde ges till den lärare som har längst anställningstid i konkurrens med andra lärare inklusive hemspråkslärare som har tillräckliga kvalifikationer. Detta gäller för behöriga lärare och överensstämmer med turordningsreglerna i anställningsskyddslagen. Om en hemspråkslärare som är obehörig till en annan lärartjänst, t.ex. som matematiklärare, konkurrerar med en annan tillsvidareanställd obehörig lärare, förhindras enligt stadens mening inte en uppsägning eftersom staden enligt skollagens föreskrifter så snart som möjligt måste tillsätta tjänsten med en behörig lärare. Det är också Lärarförbundets mening att obehöriga lärare inte skall blockera arbetsmarknaden för nyutbildade lärare.

Om det skulle finnas lediga befattningar inom ett annat avtalsområde, t.ex. inom förskoleområdet, (specialbestämmelse 105 som omfattas av Trygghetsavtalet), skall eventuella vakanser i första hand tillsättas med övertaliga inom det avtalsområdet. Det kan dessförinnan inte vara aktuellt att kalla befattningen för ledig i den mening som avses i 7 § andra stycket anställningsskyddslagen. Med hänsyn till den övertalighet som rådde inom avtalsområdet fanns det således inga lediga befattningar inom förskoleområdet.

Man kan också tänka sig att det fanns en ledig befattning inom ett helt annat avtalsområde t.ex. inom kommunalarbetareförbundets avtalsområde och att en hemspåkslärare med i och för sig tillräckliga kvalifikationer konkurrerar med en annan anställd inom staden t.ex. en förskollärare inom socialförvaltningen, som omfattas av Trygghetsavtalet, och att båda två hade tillräckliga kvalifikationer. Det är i så fall frågan om en konkurrenssituation där två olika avtalsområden konkurrerar om en tjänst på ett tredje avtalsområde. I denna situation gäller inte turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen. Bestämmelsen i 7 § anställningsskyddslagen reglerar inte heller denna situation. I en sådan situation måste Trygghetsavtalet därför kunna ges företräde. I andra hand måste staden på objektivt godtagbara grunder kunna välja den av de två arbetstagarna som är mest lämpad för befattningen. Lärarförbundet gör gällande att det i ett sådant fall skall vara anställningstiden som avgör. Trygghetsavtalets tillämpningsområde måste dock tillmätas en mycket stor betydelse. Även andra individuella kvalifikationer såsom utbildning och yrkeserfarenhet kan vara relevanta. Samma resonemang kan föras om LOK skall anses vara avtalsområde. Vid en rent praktisk tillämpning av 22 § anställningsskyddslagen blir slutresultatet att varje språkområde blir turordningsområde.

3.2.2.10 De vakanta tjänsterna

Lärarförbundet har under två års tid lagt ned ett omfattande arbete på att ta fram de utpekade lediga befattningarna. Staden hänvisar i denna del till de vakanslistor som fanns tillgängliga i slutet av april och i början av maj 1993. Listorna gicks igenom med de enskilda lärarna under de individuella samtalen. De tjänster som förekom på listorna var kända för staden. Några av dessa listor finns dock inte i behåll. Någon jämförelse kan därför inte ske mellan dessa tjänster och de uppgifter som förbundet nu har tagit fram. Det fanns ett antal lediga befattningar i de listor som staden tillhandahöll men det fanns ett mycket större antal anställda som skulle omplaceras till en ny befattning. Det fanns således i princip inga lediga tjänster.

3.2.3 Den individuella delen

Staden har hela tiden strävat efter att nå samförståndslösningar i de enskilda fallen och försökte i största möjliga utsträckning tillmötesgå lärarnas egna önskemål. Samtliga berörda hemspråkslärare ombads att fylla i svarsblanketterna som skulle vara utgångspunkt för de enskilda samtalen. Under samtalen gick man igenom svarsblanketterna gemensamt för att komma fram till vad hemspråkslärarens helst av allt skulle vilja ägna sig åt i framtiden. Lärarna hade chans att bygga på sina utbildningar, starta eget eller skola om sig med full betalning under uppsägningstiden. Alla lärare fick ha så utförliga samtal som de önskade och flera lärare hade flera träffar med skolförvaltningens personal.

Lärarförbundet har framställt ett antal omplaceringsyrkanden för varje lärare. Hemspråkslärarna var dock i vissa fall inte intresserade av de tjänster som förbundet nu har pekat ut. Det förekom att lärare som var behöriga att söka andra lärartjänster såg en chans att få göra något annat. De uttryckte inte några önskemål eller krav. Vissa lärare kan ha varit intresserade av en tjänst, medan staden gjorde bedömningen att läraren inte hade tillräckliga kvalifikationer för tjänsten. Staden kan också ha ansett att han eller hon inte kunde komma ifråga eftersom det fanns övertaliga och tjänsten i praktiken inte var vakant. I andra fall kan det ha berott på att läraren inte meddelade staden att han eller hon hade de kvalifikationer som krävdes. I många fall har stadens personal under samtalen upplevt att de var överens med läraren. Det var således inte tal om de tjänster som Lärarförbundet numera åberopar.

Det vitsordas att M.B. har tillräckliga kvalifikationer för vissa av de vakanta övriga tjänsterna, bl.a. som skolkanslist. Det vitsordas också att A.H. har tillräckliga kvalifikationer för vissa av de vakanta övriga tjänsterna, bl.a. som skolkanslist, skolassistent och skolsekreterare. Staden vitsordar att S.I. och L.K. har tillräckliga kvalifikationer som förskollärare och för vissa av de vakanta övriga tjänsterna. N.P. och E.S. har tillräckliga kvalifikationer såvitt avser några av de vakanta övriga tjänsterna. Staden vitsordar också att V.T. har tillräckliga kvalifikationer för några av de övriga vakanta tjänsterna som avser arbete med barn I övrigt bestrider staden vad förbundet har påstått angående de nu aktuella åtta hemspråkslärarnas kvalifikationer.

3.2.4 Skadestånd

Det allmänna skadeståndet bör i första hand jämkas till noll kr. Staden hade skäl att utgå från att staden kunde förfara på det sätt som staden gjorde. Avräkning från det ekonomiska skadestånden skall ske med utbildningsbidrag, studiebidrag, starta eget-bidrag och ersättningen enligt AGF-KL.

Av de överenskommelser som staden och vissa av lärarna träffade framgår att utbetalningen av utbildningsstöd och starta eget-bidrag skedde i samband med en löneutbetalning. Det framgår vidare att ersättningarna är skattepliktiga, att arbetsgivaren skall betala sociala avgifter på beloppen och att någon återbetalningsskyldighet inte föreligger.

AGF-KL är ett kollektivavtal med avgångsförmåner. Ersättning har utgått med ett engångsbelopp. I avtalet finns angivet vilka förutsättningar som gäller för utbetalning. I § 3 i avtalet anges att rätt till förmåner med vissa undantag föreligger om arbetstagaren har sagts upp från sin anställning hos arbetsgivare till följd av sådan omorganisation, omlokalisering, varaktig inskränkning eller nedläggning av verksamheten som beslutats av arbetsgivaren och arbetstagaren har blivit arbetslös till följd av uppsägningen. Rätt till förmån föreligger inte, om arbetstagaren erhåller annan anställning hos arbetsgivaren eller har erbjudits men inte godtagit sådan anställning som arbetstagaren skäligen bort godta. Ersättningen betalas ut av Kommunernas pensionsanstalt. Avräkning skall inte ske från uppsägningslön utan endast i förhållande till det ekonomiska skadestånd som kommunen eventuellt kan förpliktas att utge.

4. DOMSKÄL

4.1 Tvisten

Tvisten i målet mellan Stockholms stad och Lärarförbundet gäller anspråk på skadestånd som följd av att staden i maj 1993 på grund av arbetsbrist sagt upp 73 hemspråkslärare, som är medlemmar i förbundet. Uppsägningar skedde vid denna tid i ett sammanhang av sammanlagt 154 hemspråkslärare.

Genom denna deldom har arbetsdomstolen att ta ställning till skadeståndsanspråk avseende 8 av de 73 hemspråkslärare som målet angår. Prövningen gäller dels om det har förelegat saklig grund för uppsägning, dels om staden har brutit mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen.

Förbundet har vad gäller frågan om det förelegat saklig grund för uppsägning åberopat att staden har diskriminerat hemspråkslärarna genom att inte beträffande dem tillämpa en av staden ensidigt beslutad anställningsskyddsgaranti. Förbundet har också åberopat att saklig grund för uppsägning inte föreligger på den grunden att staden inte har gjort korrekta omplaceringsutredningar och inte heller försökt att omplacera hemspråkslärarna till någon av de lediga befattningar som förbundet har angivit. Förbundet har vitsordat att det förelåg arbetsbrist för samtliga 8 hemspråkslärare utom M.B.

Staden har bestritt att hemspråkslärarna blivit diskriminerade och har gjort gällande att omplaceringsskyldigheten fullgjorts. Staden har särskilt åberopat att målet rör ett stort antal arbetstagare och att staden har vidtagit alla de åtgärder som med hänsyn till övertalighetens omfattning kunnat krävas.

Tvist råder också i frågan huruvida staden genom uppsägningarna har åsidosatt anställningsskyddslagens turordningsbestämmelser. Förbundet har gjort gällande att staden har sagt upp de lärare som hade tillräckliga kvalifikationer som lärare eller förskollärare i strid med turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen. Staden har bestritt att turordningsbestämmelserna har blivit åsidosatta.

Mellan parterna föreligger vidare tvist om vissa avräkningsfrågor och om det allmänna skadeståndets storlek.

I målet har åberopats en omfattande muntligt och skriftlig bevisning. Den muntliga bevisningen består för förbundets del av förhör under sanningsförsäkran med de åtta hemspråkslärarna samt vittnesförhör med ombudsmannen A-C.L., f.d. chefen för den personaladministrativa enheten vid skolförvaltningen K-K.W., den fackliga förtroendemannen L.B. och ombudsmannen M.S. samt för stadens del med f.d. personaldirektören Y.T., enhetschefen M.H-G., personalsekreteraren H.T. och biträdande enhetschefen J.S.

4.2 Redovisning av den i målet förebringade utredningen

4.2.1 Hemspråkslärarnas utbildning och arbetsförhållanden

Vad gäller hemspråkslärarnas utbildning och arbetsförhållanden har vittnesförhör ägt rum med A-C.L. Av förhöret har framgått följande. Hemspråkslärarutbildningen inrättades år 1977. Syftet med utbildningen var att förse skolsystemet med lärare som hade kompetens att undervisa invandrarbarn. Utbildningen är tvåårig och består av 80 poäng. Hemspråkslärarutbildningen är bredare än andra lärarutbildningar. De blivande hemspråkslärarna utbildas i hemspråket och i svenska. De utbildas också för att kunna ge studiehandledning i andra ämnen.

Hemspråksläraren skall följa barnen under hela utbildningstiden, dvs. från grundskolan och upp i gymnasiet. Hemspråkslärarna undervisar både i och på sitt hemspråk. Ibland arbetar hemspråkslärarna som klasslärare och undervisar barnen i alla ämnen. I lärarnas uppgifter ingår också socialt arbete. Hemspråksläraren skall vara en kulturbrygga mellan hemlandet och Sverige.

Förhör i denna del har också ägt rum med M.H-G. Hon har uppgivit att flertalet hemspråkslärare inom staden är placerade vid invandrarenheten. Dessa lärare undervisar vid flera olika skolor. Utöver dessa lärare finns lokalt anställda hemspråkslärare för vilka rektorerna själva ansvarar.

4.2.2 Behörighetsregler för lärare

A-C.L. har också hörts angående behörighetsreglerna för lärare. Av förhöret i denna del har framgått följande. Skolan var tidigare styrd av ett omfattande regelsystem men stora förändringar genomfördes år 1991. Hela skolans administration förändrades. Skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna avskaffades och bidragssystemet till skolorna lades om. Nya läroplaner infördes och det gamla meritvärderingssystemet föll bort. Det tidigare tjänstesystemet ersattes av två paragrafer i skollagen. Nu bestämmer arbetsgivaren vilken kompetens lärare skall ha och vilken sökande som uppfyller dessa krav. I samband med Sveriges anslutning till EES-avtalet infördes en regel som innebär att all utländsk lärarutbildning skall erkännas som om den har utförts i Sverige. Kravet på att läraren skall behärska svenska språket kvarstår dock om läraren skall anställas utan tidsbegränsning.

H.T. har berättat om det dispensförfarande som finns för det fall då en rektor vill tillsvidareanställa en lärare på en tjänst som han eller hon egentligen inte har behörighet för. Beslutet om dispens fattas av skolförvaltningen men det är alltid rektorn som initierar förfarandet. Rektorn uttalar att ett behov föreligger, varefter förhandlingar äger rum för att pröva om behovet verkligen finns. Om man inte har någon rektor, kan man inte söka dispens. Det måste således finnas en rektor och en bestämd tjänst för att ett dispensförfarande skall inledas.

4.2.3 Övertalighetsarbetet inom staden

Vittnesförhör om övertaligheten och dess omfattning i staden har ägt rum med Y.T., K-K.W., L.B., M.H-G. och M.S.

Y.T. har berättat bl.a. följande. Stora förändringar ägde rum inom skolområdet i början av 1990-talet. Lärartjänsterna kommunaliserades och skolbarnsomsorgen överfördes till skolförvaltningen. Samtidigt var ekonomin ansträngd. Under år 1992 påbörjades också överföringen av omsorgen om alla sexåringar till skolförvaltningen. Överföringen skedde successivt och var slutförd hösten 1993. Sexårsverksamheten skulle vara en pedagogisk verksamhet och skolorna var därför i stort behov av förskollärare. Förskollärarna till sexårsverksamheten rekryterades från barnomsorgen. Fritidshemmens personal hade tidigare bestått av främst barnskötare och fritidspedagoger. Många övertaliga från fritidshemmen fick arbete på eftermiddagsverksamheten.

Utvidgningen av antalet förskollärare skedde på bekostnad av barnskötarna och motsättningar uppstod mellan olika arbetstagargrupper. När personalen skulle förflyttas mellan förvaltningarna, fungerade Trygghetsavtalet som ett personalplaneringsinstrument. I april 1992 var 525 personer övertaliga vilket motsvarar 400 heltidstjänster. De övertaliga var i första hand barnskötare. Vid denna tid var även förskollärare övertaliga.

Rektorerna fick många frågor om hur överföringen av personal skulle gå till. Staden utarbetade därför ett cirkulär som skulle vara till hjälp för rektorerna. Enligt cirkuläret skulle alla vakanta tjänster rapporteras till vakansregistret. Någon extern rekrytering fick inte ske utan samtycke från förvaltningen. Ett externt anställningsstopp har gällt sedan hösten 1991. Anställningsstoppet gäller alla tjänster utom lärartjänster. Det finns alltjämt obehöriga lärare på alla nivåer inom skolan. Vissa bristgrupper t.ex. klasslärare har också fått undantas. Under slutet av 1993 var 150 personer övertaliga inom skolbarnsomsorgen.

Övertaligheten berodde på brist på pengar, organisatoriska förändringar och fortlöpande besparingsbeting. Varje år behövde plats ordnas för 300–400 lärare som var övertaliga. Staden hade övertaliga i alla yrkesgrupper. Övertalighet fanns även inom vissa lärargrupper bland annat SO-lärare. Ämneskombinationen MA-NO saknade vid denna tid flera behöriga lärare på högstadiet.

Övertalighetsarbetet skedde till att börja med centralt men arbetet kunde i längden inte bedrivas effektivt. Skolenheterna fick därför överta kostnadsansvaret även för sina övertaliga, främst de som omfattades av Trygghetsavtalet. Beslut om uppsägning fattas dock fortfarande centralt.

A-K.W. har berättat att övertalighet uppstod när skolorna övertog fritidshemsverksamheten år 1992 och bestod då främst av barnskötare och fritidspedagoger. Mellan 600–700 rapporterades som övertaliga. Staden försökte omplacera dem till vakanta tjänster men situationen blev ohållbar. Eftersom ett samråd ändå alltid måste ske med rektorerna överfördes ansvaret för övertalighetsarbetet till rektorerna, som därmed fick det fulla personalansvaret. Två datoriserade system lades upp för att underlätta övertalighetsarbetet. Personalavdelningen blev endast konsultativ och stödjande. Den skötte förhandlingarna med de fackliga organisationerna och tog över ansvaret i vissa fall. Eftersom rektorerna själva hade ansvar för sin personal kunde de också bäst motivera ett beslut om omplacering. Personalavdelningen hade kvar ansvaret för hemspåkslärarna vid invandrarenheten. Ansvaret för deras omplacering låg därmed också kvar på enheten.

L.B. har uppgivit att det aldrig har funnits någon övertalighet bland förskollärarna i Stockholm. I varje fall har den varit begränsad i tid och omfattning. När nedskärningarna ägde rum, blev främst barnskötare övertaliga. Den nettoövertalighet som staden redovisade i april 1993 gällde alla yrkeskategorier tillsammans. De flesta som var övertaliga var dock barnskötare. Det har varit brist på förskollärare i staden och den fackliga organisationen har begärt att anställningsstoppet för denna kategori skall hävas. Redan när anställningsstoppet infördes rådde det brist på förskollärare. Externrekrytering har skett men bara till tidsbegränsade anställningar.

Staden har som mål att öka antalet förskollärare inom barnomsorgen. I alla socialdistrikt finns dock personer som är anställda som förskollärare men som saknar sådan utbildning. Om en förskollärare har blivit övertalig, har hon eller han oftast kunnat stanna kvar genom ett vikariatsförordnande. Fast anställning och vikariat jämställs i Trygghetsavtalet. 6-årsverksamheten startade hösten 1992 och var igång i full skala hösten 1993. Varje sexårsgrupp skall ha en förskollärare som pedagogisk ledare. Ingen ville att barnskötare inte skulle få arbetet som pedagogisk ledare. Skolförvaltningen hade under första delen av år 1993 cirka 300 övertaliga men när höstterminen startade fanns inga övertaliga kvar. De övertaliga räckte inte till för alla de vakanta tjänsterna.

M.H-G. har uppgivit att skolan under våren 1993 tog över ansvaret för sexåringarna men att tjänsterna som förskollärare där fylldes på av personal från barnomsorgen. Det fanns tjänster som bl a vaktmästare och skolmåltidsbiträde men även inom denna grupp fanns en viss övertalighet.

H.T. har uppgivit att det under våren 1993 fanns ”rena vakanser” som skolmåltidsbiträde och vaktmästare. Övertalighetsregistret var nytt och skulle bara innehålla uppgifter om de övertaliga som omfattades av Trygghetsavtalet. En inmatning av de lärare som var övertaliga i registret hade inte fyllt någon funktion eftersom de redan visste vilka lärare som var övertaliga.

M.S. har uppgivit att det under våren 1993 inte fanns någon övertalighet inom avtalsområdet BOK 423.

4.2.4 Informationen till hemspråkslärarna

Följande har sammanfattningsvis framkommit om de åtgärder som skolförvaltningen vidtog under tiden fram till dess att de enskilda samtalen ägde rum med var och en av de åtta hemspråkslärarna.

En första skrivelse till hemspråkslärarna sändes ut den 23 februari 1993. I skrivelsen informerades hemspråkslärarna bl.a. om vilka uppsägningstider som gällde. I skrivelsen begärde staden att alla tillsvidareanställda hemspråkslärare skulle sända in sina handlingar. Som skäl för detta angavs att PA-enheten behövde handlingarna för att kunna räkna fram korrekta turordningslistor. Samma dag sändes en särskild skrivelse till de hemspråkslärare som arbetade med annat än ren hemspråksundervisning. Om dessa lärare var intresserade av att fortsätta med detta, skulle de sända in ett svar enligt en särskild talong.

Den 14 och 15 april 1993 ägde ett seminarium rum vid S:t Erikshälsan. Lärarna erbjöds härefter att delta i yrkesvalsgrupper vid S:t Erikshälsan den 20–22 april 1993.

Den 24 april 1993 sändes en ny inbjudan till hemspråkslärarna. Inbjudan gällde informationsmöten den 6–7 maj 1993. Tillsammans med inbjudan översändes svarsbrevet, domsbilaga 2.

Den 26 april 1993 översändes ytterligare en skrivelse till hemspråkslärarna. I skrivelsen informerades lärarna om frågor om arbete under uppsägningstiden, läraranställningar, annat arbete, studier samt olika former av stöd och bidrag. I skrivelsen upplystes hemspråkslärarna om att det endast fanns begränsade möjligheter att få ett annat arbete.

Även i denna del har förhör ägt rum med Y.T., M.H-G. och H.T. Av förhören i denna del har sammanfattningsvis framkommit följande.

Y.T.: Samtidigt som skolstyrelsen ändrade på hemspråksgruppernas storlek beslutades att undervisningen huvudsakligen skulle bedrivas efter skoltid. Efterfrågan på hemspråksundervisning minskade därför påtagligt. Läget var katastrofalt. Stora besparingar skulle göras och varje månads försening kostade tre miljoner kr. Det var viktigt att snabbt räkna ut hemspråkslärarnas turordning eftersom staden inte ville oroa fler lärare än de som skulle kunna bli aktuella för uppsägning. Turordningen beräknades utifrån uppgifterna i personakterna vilket krävde omfattande arbetsinsatser. När turordningen hade fastställts avsände staden den första skrivelsen till de berörda lärarna. Det gällde också att fånga upp de lärare som kunde få dispens. Flera besked har därför lämnats med innebörd att alla de som skulle kunna få dispens skulle höra av sig. För dispens gäller en erfarenhetsgräns på sex års undervisning. Hemspråkslärarna skulle själva vara aktiva och söka arbete i konkurrens med andra. Omplacering till annat arbete kunde bli aktuell i vissa undantagsfall. Omplacering till tjänst som obehörig lärare kunde inte ske, eftersom ett sådant förfarande skulle strida mot bestämmelserna i skollagen. Lärarförbundet ville också att behörighetsbedömningen skulle vara mycket strikt. Frågan om omplacering var inte föremål för några förhandlingar före den 18 maj 1993. Staden eftersträvade samförståndslösningar med de anställda. Informationsfrågorna var svåra och kravet på att informationen skulle vara tydlig var mycket stort. Vid mötena den 6–7 maj 1993 förekom mycket upprörda känslor. Y.T. inledde mötena och gick igenom den skriftliga information som hade sänts ut till hemspråkslärarna. Hon kompletterade informationen och försökte svara på frågor. Från stadens sida berättade man hur läget var vad gäller omplacering. Det var meningslöst att lägga in hemspråkslärarna i övertalighetsregistret. Övertaligheten var känd ute på skolenheterna och staden arbetade med vakansregistret istället.

M.H-G. har berättat följande: Turordningslistorna omfattade nästan 500 hemspråkslärare. Hemspråkslärarna informerades om vidareutbildning eftersom det vid denna tid alltjämt fanns en kompletterande och kortare utbildning till grundskollärare. Staden fick 70 svar på skrivelsen som riktade sig till lärare som arbetade med annat än ren hemspråksundervisning. Alla i denna grupp arbetade som klasslärare. Skrivelsen sändes även till rektorerna så att de skulle kunna söka dispens. Avsikten med skrivelserna var att dämpa lärarna oro, ge information och att skaffa information om vad hemspråkslärarna hade för bakgrund. Vid mötena den 6–7 maj presenterades olika förslag till lösningar på deras situation. Listor över vakanta tjänster fanns tillgängliga. M.H-G. vet inte om listorna räckte till alla.

H.T. har uppgivit att hemspråkslärarna vid mötena den 6–7 maj informerades om att staden hade en stor övertalighet och begränsat med arbeten.

4.2.4 De enskilda samtalen med hemspråkslärarna

4.2.4.1 inledning

Efter mötena den 6 och 7 maj 1993 ägde individuella samtal rum mellan hemspråkslärarna och personal från skolförvaltningen. Rörande vad som förekom under samtalen och hur den information som staden hade skickat ut till lärarna mottogs av dem har förhör hållits med var och en av hemspråkslärarna samt vittnesförhör ägt rum med M.H-G., H.T. och J.S.

M.H-G. har inledningsvis berättat följande: Hemspråkslärarna fick själva avgöra om något individuellt samtal skulle komma till stånd. De fick välja till vem de ville gå. Hon hade själv samtal med 40–50 enskilda lärare. De som inte anmälde sig för samtal kontaktades av invandrarenheten. Några lärare hade flera samtal. Samtal förekom även sedan uppsägningarna hade ägt rum. Samtalen gick i första hand ut på att besvara frågor och ge förtydliganden. Varje hemspråkslärares situation skulle lyftas fram. De gick igenom svarsblanketten och hemspråkslärarna hade möjlighet att komplettera sina uppgifter. En del lärare hade inte fyllt i blanketten i förväg. De gjorde en prioritering mellan alternativen. Invandarenheten var beredd att förmedla kontakter till andra myndigheter. Dispens var inte aktuell i särskilt många fall. Diskussionen fördes utifrån varje hemspråkslärarens egen situation. Invandarenheten hade aktuella vakanslistor som lärarna kunde titta på. Det fanns dock inte så många lediga arbeten. Hon kunde inte själv peka ut några tjänster. De flesta som hon talade med ville fortsätta att arbeta som lärare. I augusti 1993 följde invandrarenhetens personal upp samtalen och kontrollerade så att alla hade något att göra.

H.T. har berättat följande: Syftet med de individuella samtalen var att ge information och att ta emot information. Samtalen hade inte till syfte att ge hemspråkslärarna råd eller att ta över deras eget ansvar att bestämma över sina liv. Samtalen var inriktade på fakta och inte på terapi. När hemspråkslärarna upplystes om att de fanns vakanta tjänster som skolmåltidbiträde eller vaktmästare upplevdes detta av vissa lärare som ett rent hån. Hon hade inte med sig personalakterna under samtalen.

J.S. har uppgivit följande: Personalen från skolförvaltningen skulle fungera som ett bollplank för hemspråkslärarna. Samtalen gick ut på att lärarna själva skulle se vad de ville göra. De gick igenom de olika punkterna i svarsbrevet och försökte se de enskilda lärarnas resurser. Samtalen gällde även vad lärarna skulle göra efter uppsägningstiden. Hon gick igenom lärarnas personakter före samtalen. Y.T. hade sagt att de skulle arbeta i Trygghetsavtalets anda.

4.2.4.2 M.B.

M.B. har berättat bl.a. följande: Hon fick kännedom om nedskärningarna när skolan fick besök av två personer från skolförvaltningen vid en skolkonferens. Efter konferensen kom flera brev från skolförvaltningen. Redan när hon mottog det första brevet förstod hon att uppsägningarna gällde henne. Av ett av breven framgick att man blev uppsagd även om man arbetade med annat än ren hemspråksundervisning. Hon uppfattade inte att någon av skrivelserna handlande om omplacering. Den 16 mars 1993 frågade hon sin rektor om han ville anställa henne vid skolan men han var inte intresserad. Han sade att hon fick vända sig till den centrala förvaltningen och begära att hon skulle få en annan tjänst. Alla skrivelser som kom därefter tryckte ner henne ännu mer. Hon förstod aldrig att hon hade någon chans att få behålla sitt arbete. Hon besökte alla möten och samtalsgrupper. Inbjudan till mötena den 6–7 maj uppfattade hon som en uppsägning. Texten i den andra skrivelsen från den 26 april uppfattade hon så att andra hade företräde till de vakanta tjänsterna. Hon utgick därför ifrån att hon inte hade någon chans att få arbete i staden. På mötet den 6 maj sade personalen från förvaltningen att hemspråkslärarna skulle söka arbeten själva. Det påpekades hur illa det såg ut på arbetsmarknaden i Stockholm. Listorna över lediga arbeten räckte inte till alla. När hon kom till det enskilda samtalet med H.T. hade hon accepterat att hon var uppsagd. Hon ville inte arbeta som resurslärare och sökte därför på ett tidigt stadium olika utbildningar. Hon antogs senare till studier i svenska vid Stockholms Universitet. Hon minns inte vad hon och H.T. talade om. H.T. sade att det inte gick att arbeta som lågstadielärare om man var finsk. När hon inte dög som klasslärare gav hon upp. Hon fick ingen hjälp och minns mest att de talade om sina sommarställen. De måste ha talat om andra arbeten eftersom hon vet att hon sade att hon vid denna tid inte hade några kunskaper i data. Övertalighetsregistret nämndes aldrig. Den 20 september 1993 skrev hon under en överenskommelse som innebar att hon skulle få ledigt med bibehållen lön. Hon hade antagits till utbildningen vid universitetet och hade inget annat val än att skriva på överenskommelsen. Tjänsten i Svenska 2 som hon hade före uppsägningen tillsattes under höstterminen med en finsk skådespelerska som helt saknade utbildning.

H.T. har uppgivit bl.a. följande: M.B:s arbete som lärare i Svenska 2 skedde inom ramen för hennes tjänst som hemspråkslärare. M.B. undervisade i ämnet utan att ha den rätta utbildningen. M.B. borde ha kunnat få dispens som klasslärare på lågstadiet om hennes rektor hade initierat ett sådant förfarande. M.B:s rektor gjorde dock den bedömningen att det bara skulle finnas underlag för två tjänster vid skolan. En av tjänsterna tilldelades en annan lärare som hade förskollärarexamen och den andra som avsåg mellanstadiet skulle innehas av en lärare som var föräldraledig fram till jul. Under höstterminen besattes tjänsten av en helt obehörig lärare som dock hade arbetat som lärare vid skolan tidigare. Det är inte alltid som rektorns bedömningar av underlaget vid skolan är riktiga. Under samtalet talade de om M.B:s sekreterarutbildning och övertaligheten inom det administrativa området. M.B. sade att sekreterarutbildningen låg långt tillbaka i tiden och att den kändes avlägsen. M.B. hade bl a sökt till en musikutbildning vid Kulturama. Under samtalet gjordes en prioritering av vad M.B. helst ville göra under uppsägningstiden. H.T. hade kontakt med M.B. vid något ytterligare tillfälle under sommaren 1993.

4.2.4.3 A.H.

A.H. har uppgivit: Uppsägningen kom plötsligt och oväntat. Hon var lokalt placerad vid skolan och blev inte kallad till de gemensamma mötena. När hon fick det första brevet hade hon inte en tanke på att hon skulle kunna bli omplacerad. Syftet var i stället att de skulle räkna ut hur många kommunpoäng var och en hade. Hon gick igenom sina anställningar för att kontrollera om hon hade någon tid som hon kunde lägga till. När hon fick skrivelserna från den 26 april hade hon redan förstått att hon var uppsagd. Hon uppfattade informationen så att det var svårt att få något annat arbete. Vid mötet den 6 maj informerades de om att staden måste spara. De skulle söka tjänster i konkurrens med andra sökande. Bara de som hade lärarkompetens kunde omplaceras. De uppmanades att utbilda sig och göra något bra av uppsägningstiden. De skulle inrikta sig på en annan framtid. Stämningen var upprörd. Det fanns listor över lediga tjänster men listorna räckte inte till alla. Hon träffade H.T. i början av maj. H.T. frågade vad hon ville göra under uppsägningstiden. Hon berättade att hon hade sökt till lärarhögskolan men att hon ännu inte hade fått något svar på sin ansökan. H.T. sade att hon trodde att hon skulle komma in på utbildningen. Under samtalet tog hon upp frågan om de lediga tjänsterna som skolkanslist som fanns på listorna. H.T. sade nej och talade om att det var många som tidigare hade arbetat som skolkanslister som sökte tjänsterna och att ingen hade möjlighet att utbilda henne på data. Hon och H.T. gick inte igenom listorna tillsammans. Övertalighetsregistret nämndes aldrig. Hon trodde att det inte fanns något annat arbete att tillgå. Hon antogs till grundskollärarutbildningen hösten 1993. Hon skrev på en överenskommelse med staden för att få bidrag till böcker och resor under studietiden. Hon avslutade sin utbildning hösten 1995 och har sedan arbetat på vikariat. Vissa perioder har hon varit arbetslös.

H.T. har uppgivit att hon inte minns samtalet med A.H.

4.2.4.4 S.I.

S.I. har berättat bl.a. följande: Han fick reda på att flera lärare skulle sägas upp vid en ämneskonferens vid invandrarenheten. Han blev sedan kallad till S.S. vid enheten som talade om för honom att han förmodligen skulle sägas upp. I april 1993 fick han ett brev där det stod att han skulle bli uppsagd på grund av arbetsbrist. Han upplevde situationen som mycket påfrestande, eftersom det är viktigt för honom som japan att han kan försörja sin familj. Han uppfattade inte någon av skrivelserna som ett besked om att han skulle omplaceras. När han fick skrivelserna från den 26 april 1993 förstod han att det fanns många andra sökande och att han borde söka arbete trots att läget verkade hopplöst. På mötet den 6 maj 1993 sade en av cheferna att de skulle beställa tid för att samtala om vad de skulle göra under uppsägningstiden. Y.T. uppmanade dem att söka arbete, om de ville ha något annat arbete i staden. Hon talade inte om hur de skulle göra, om de inte fick den tjänst som de sökte. Listorna på lediga tjänster räckte inte till alla. Y.T. sade att de kunde hämta kataloger på två olika ställen bland annat på kontoret på Hantverkargatan. Nya listor skulle komma varje vecka. När han en eller två veckor senare besökte kontoret fanns det inga listor. Ansökningstiden hade redan löpt ut för många av de tjänster som fanns i de listor som delades ut på mötet. När han träffade H.T. framförde han att Trygghetsavtalet skulle gälla också för honom. H.T. sade att de inte skulle prata om omplacering utan vad han skulle göra under uppsägningstiden. Han sade att han önskade att bli omplacerad till förskollärare, barnskötare eller till skolmåltidsbiträde. Det blev ingen diskussion om omplacering. Om han inte kunde bli omplacerad, valde han att i första hand utbilda sig under uppsägningstiden. I slutet av samtalet rådde H.T. honom att söka studielån, om utbildningen skulle ta mer än ett år. Övertalighetsregistret nämndes aldrig och några listor på lediga befattningar fanns inte. Han valde till slut att studera under uppsägningstiden. Innan han sades upp, sökte han alla lediga förskollärartjänster, barnskötartjänster, vaktmästartjänster och skolmåltidsbiträdestjänster där ansökningstiden inte redan hade löpt ut. Han åkte också runt till olika skolor och lämnade över sina handlingar. Han sökte sammanlagt ett 20-tal olika tjänster. Han fick fem svar som innehöll besked om att tjänsterna var tillsatta. Han blev kallad till intervju som förskollärare i Gröndalsskolan men fick i mitten av juni veta att tjänsten hade tillsatts av en annan övertalig i staden. Han antogs till grundskollärarlinjen vid lärarhögskolan i Falun i augusti 1993. När han inte fick någon lön i oktober 1993 tvingades han att skriva under en överenskommelse med staden. Han hade tidigare fått tillstånd att vara ledig för studier.

H.T. har uppgivit: Hon minns inte intervjun med S.I. De diskuterade Trygghetsavtalet vid ett senare tillfälle. S.I:s fru ringde och sade att de måste omplacera S.I. Hon svarade att han måste söka arbeten i konkurrens med andra.

4.2.4.5 L.K.

L.K. har berättat bl.a. följande: Innan hon besökte mötet den 5 eller 6 maj hade rektorn överlämnat ett brev till henne. Hon uppfattade brevet så att hon hade blivit uppsagd. Hon var chockad och minns inte så mycket av vad som hände på mötet. Det talades om besparingar och att de skulle söka arbete själva. De skulle ta med sig listor därifrån. Listorna räckte inte till alla. Ingen talade om omplacering. Hon hade ett trevligt samtal med M.H-G. De talade mest om vad hon skulle göra under uppsägningstiden. M.H-G. sade att det var många som var övertaliga i staden och att hon måste söka tjänsterna i konkurrens med dem. De talade inte om omplacering. Ansökningstiden hade redan löpt ut för de förskollärartjänster som var upptagna på de listor som fanns utanför samtalsrummet. Hon skrev senare på ett papper som handlade om företrädesrätt till återanställning. Hon fortsatte att arbeta vid Västbergaskolan som resurslärare under hösten 1993. Hon talade med rektorn om dispens men han sade att han inte hade underlag att söka dispens. Vid tjänstefördelningen år 1994 fick hon en annan tjänst. Hon talade om för rektorn att hon var intresserad av en tjänst som förskollärare. Hon fick först ett vikariat men är nu tillsvidareanställd.

M.H-G. har uppgivit: L.K:s rektor sökte dispens för henne. Dispensansökningarna prövas på den personaladministrativa avdelningen på skolförvaltningen. Rektorn var nöjd med L.K. och hade lång erfarenhet av henne som lärare. Den utbildning som L.K. hade borde ha lett till en välvillig behandling av henne. Den undervisning som L.K. hade bedrivit flyttades under hösten 1993 över till en annan skola. Den nye rektorn där ville förmodligen lära känna L.K. först. Samtalet med L.K. var positivt. De hade inga lediga förskollärartjänster att erbjuda henne och några andra tjänster diskuterades inte.

H.T. har uppgivit följande: L.K. var en klippa för de serbo-kroatiska klasserna i Eriksdalsskolan. Rektorn gav in en dispensansökan men det fanns inget tjänsteunderlag vid skolan eftersom klasserna skulle flyttas till Västbergaskolan till hösten. De tänkte aktualisera ansökningen då. Rektorn vid Västbergaskolan ville först pröva L.K. under ett år innan hon fick fast anställning.

4.2.4.6. N.P.

N.P. har berättat bl.a. följande: Det gick rykten om att han kunde bli uppsagd och han begav sig därför till kontoret på Hantverkargatan för att kontrollera att staden hade alla handlingar avseende hans tidigare tjänstgöring. Enligt hans egna beräkningar hade han tjänstgjort i staden fyra månader längre än vad staden hade räknat ut. Han uppfattade inte något av mötena eller någon av skrivelserna som ett försök att omplacera honom till ett annat arbete. När han fick inbjudan till mötena den 6–7 maj 1993 trodde han att han redan var uppsagd. Han blev nonchalant behandlad. De ansåg inte ens att han vara tillräckligt kvalificerad för att få ett arbete som måltidsbiträde. På mötet den 6 eller 7 maj frågade någon om omplacering. Y.T. blev irriterad och gick ifrån mötet innan det var slut. De skulle söka tjänster i konkurrens med andra. Listorna räckte inte till alla som var där. De skulle ha blivit bättre bemötta på arbetsförmedlingen. Mötet med M.H-G. var mycket kort och pågick i högst tio minuter. Han hade med sig sina intyg men han fick aldrig chans att visa upp dem. Han var arg när han gick därifrån. Han förstod att uppsägningen var definitiv. Övertalighetsregistret nämndes aldrig. Svarsbrevet gällde bara vad de skulle göra under uppsägningstiden. Under uppsägningstiden arbetade han med översättningen av en bok. Under våren 1994 påbörjade han en mediakurs på TBV men kursen var inte bra så han slutade. Han var tjänstledig under uppsägningstiden. De som inte skrev på överenskommelsen med staden blev illa behandlade och fick inte ut någon ersättning enligt AGF-KL. Under hösten 1994 började han vikariera som lärare i olika skolor. Han arbetar fortfarande som vikarie. Vikariaten under år 1996 har varit korta. Han har efter uppsägningstidens utgång undervisat på svenska.

M.H-G. har uppgivit: N.P. hade inte med sig svarsbrevet till mötet. Han berättade att han hade sökt en utbildning.

H.T. har berättat: Det var inte känt för staden vad N.P. hade arbetat med. Eftersom N.P. har arbetat som klasslärare i nio år borde hans rektor ha kunnat söka dispens.

4.2.4.7 A.R.

A.R. har uppgivit bl.a. följande: När han fick varslet om uppsägning i maj 1993 gick han upp till invandrarenheten och talade med J.S. Han ville veta om han var med i den grupp på elva personer som undantogs vid de lokala förhandlingarna. Han trodde att han skulle få hjälp med omplacering och skrev ett brev till staden till vilket han bifogade sin meritlista. När han fick uppsägningen blev han förvånad att han inte var undantagen. Vid skolförvaltningen blev han hänvisad till B.G. som skulle se om det fanns något arbete. I början av maj fanns det inget jobb men han skulle återkomma till B.G. I början av juni fick han återigen besked om att det inte fanns något arbete. I mitten av juni ringde B.G. och sade att han skulle ringa till en rektor M. vid Engelbrektsskolan. Samtalet med M. var underligt och han förstod att han inte skulle få tjänsten. M. verkade ointresserad. M. hakade upp sig på att han inte hade någon utbildning i religionskunskap och att han inte hade tillräcklig klasslärarerfarenhet. Allt var osäkert och han ville inte diskutera med M. vad hans meriter var värda. Under samtalet vidhöll han att han var intresserad av tjänsten. Det var aldrig tal om att han skulle besöka skolan och sammanträffa med M. Han skickade över sin meritlista men hörde sedan inget från M. Han skulle ringa till B.G. och tala om hur det hade gått. När han i mitten av juli inte hade fått något besked bestämda han sig för att studera på lärarhögskolan. Situationen var pressad och han fick inga besked. I mitten av juli blev han underrättad om att han hade antagits till lärarhögskolan. Den 23 juli skrev han ett brev till M. och förklarade att hans intresse för tjänsten kvarstod om han inte skulle få ledigt för studier.

H.T. har uppgivit: Vid tiden för uppsägningarna fanns det inte några lediga tjänster som lärare i SO-ämnen. Tjänsten på Engelbrektsskolan ledigförklarades under sommaren. B.G. hade hand om omplaceringarna och fick tillgång till allt underlag. Rektor M. ringde och frågade om han var tvungen att ta A.R. Hon talade för A.R. men det var ingen självklarhet för M. att han skulle ta A.R. Någon gång i månadsskiftet juli–augusti vände hon sig till Y.T. och talade om att M. inte gjorde som hon sade.

Y.T. har uppgivit: A.R. hade redan sådana kvalifikationer att han inte behövde någon ny lärarutbildning. Hon sammanträffade själv med A.R. Hon ringde till M. i augusti 1993. Hon talade med A.R. som då redan hade bestämt sig för att studera.

4.2.4.8 E.S.

E.S. har berättat bl.a. följande: Fram till dess att han mottog brevet vari angavs att han skulle bli uppsagd försökte han få besked om det fanns några möjligheter att få ett annat arbete. Det fanns nya arbeten men han fick till svar att de inte kunde göra något. Redan när han fick den första skrivelsen förstod han att det fanns en risk att han skulle bli utan arbete. Han sände därför in sina handlingar om tjänstgöringen i Haninge kommun. Han besökte seminariet den 14 april 1993. På seminariet talade en psykolog som försökte lugna ned lärarna. När han fick skrivelserna den 26 april 1993 stod det klart för honom att han skulle sägas upp. Det var en ojust konkurrens eftersom vissa inom staden skulle ha förtur till de lediga arbetena. Han utsikter att få ett annat arbete verkade mycket mörka. Enligt skrivelserna skulle han bara ha en uppsägningstid om sex månader. På mötet den 6 maj 1993 sade alla att det var svårt att få ett nytt arbete. De gick igenom det som stod i skrivelserna men hann inte tala om något mer. De fick inga anvisningar om hur de skulle göra när de sökte jobb. Han trodde inte att han hade någon chans att få något av de arbeten som fanns. Ansökningstiden hade redan löpt ut för flera av de arbeten som fanns med på listorna. Han arbetade vid denna tid som ambulerande hemspråkslärare vid åtta–nio skolor. Han hade därför inte så mycket tid att söka arbete. Han hade till och med svårt att komma ifrån och ringa. Samtalet med J.S. var avslappnat och handlade mest om vad han hade för planer inför framtiden. Eftersom hans uppsägningstid bara var sex månader var han mest intresserad av att få ett annat arbete. J.S. förklarade för honom att han inte var behörig som lärare i matematik. Hon sade att han bara kunde arbeta som vikarie. Han svarade att han var villig att ta ett vikariat. Vad gäller de administrativa arbetena fick han uppfattningen att det inte fanns något de kunde göra för att han skulle få ett arbete. J.S. sade att det var ont om arbete på alla förvaltningar i staden. I första hand gick de som var anställda inom en förvaltning före andra sökanden. De talade om vad han skulle göra under uppsägningstiden. Han kunde studera, arbeta som resurslärare eller få ett avgångsvederlag. Han sade att hans högsta önskan var att bli omplacerad och att han var villig att utbilda sig för att få ett annat arbete. Under samtalet fick han klart för sig att J.S. inte kunde bestämma något om hans omplacering. Efteråt sade han att han ville avsluta sina studier under uppsägningstiden. J.S. hade inte med sig några listor över lediga arbeten. Övertalighetsregistret diskuterades aldrig. Han sammanträffande med J.S. igen den 1 juni 1993. Det var ett mycket kort möte där hon förklarade att det inte fanns något arbete. Han fick klart för sig att någon omplacering inte var möjlig. Om han ville studera fick han söka tjänstledighet. Han ville inte skriva under någon överenskommelse med staden eftersom stadens förslag innebar att han avstod från möjligheten att föra en ogiltighetstalan. Han var därför tvungen att arbeta som resurslärare under uppsägningstiden.

J.S. har berättat bl.a. följande: E.S. var säker på att han var behörig att arbeta som lärare och att han omfattades av Trygghetsavtalet. Hon sade att han kunde söka tjänst som vikarie och att rektorn sedan kunde söka dispens för honom. De var vid denna tid ont om behöriga lärare i MA-NO. Om E.S. hade varit intresserad, hade hon gått igenom listorna över lediga tjänster tillsammans med honom.

4.2.4.9 V.T.

V.T. har uppgivit bl.a. följande: Han uppfattade inbjudan från den 26 april 1993 så att han var uppsagd. Han besökte invandrarenheten och fick intrycket att han inte skulle få hjälp med att finna något nytt arbete. De sade att situationen för hemspråkslärarna var bedrövlig och att det inte fanns några arbeten. På mötet den 6 maj 1993 läste de igenom det papper som de redan hade fått och tackade dem för alla dessa år. Om de hade frågor fanns det fackliga företrädare där som de fick tala med. Det var ett allmänt kaos. Listorna över lediga arbeten hade redan försvunnit. De skulle ta listor och studera dessa. Han minns inte att någon talade om omplacering. Mötet med J.S. var mycket stressat. Allt var mycket rörigt. Han visste varken in eller ut och hon sade att hon skulle försöka hjälpa honom att hitta något. Under samtalet kom det fram att han var fotograf och att han hade en enskild firma sedan år 1990. Firman har alltid gått med förlust. J.S. blev eld och lågor och sade att hon hade lösningen på hans problem. Hon sade att om han presenterade sin idé på ett bra sätt kunde han få bidrag till att starta eget. Han frågade om det inte fanns något annat arbete med barn och ungdomar eller ett vaktmästarjobb t.ex. på något museum. J.S. sade att han skulle glömma det och att det inte fanns någon chans. Hon berättade i stället om andra som hade startat eget. De fyllde i svarsbrevet tillsammans. Han frågade hur bindande uppgifterna var och J.S. svarade att uppgifterna inte var bindande över huvud taget. Eftersom några andra lösningar inte var möjliga fyllde han i att han ville starta eget. Övertalighetsregistret nämndes aldrig under samtalet. Han skrev sedan flera brev till staden och motiverade varför han skulle få bidrag till sin verksamhet. Han lade ned mycket arbete för att få igång firman. Alla projekt som han skrev om i breven hade han genomfört tidigare. J.S. hade talat om för honom att han måste skriva positivt för att få bidrag. Han hade dock ingen chans att lyckas. Han saknade både pengar och utrustning. Starta eget-bidraget uppgick till 10 000 kr. Det räckte till tjugo rullar film. Han hade behövt 50–60 000 kr för att komma igång med verksamheten. Han skrev på överenskommelsen med staden, eftersom han inte kunde se att han hade något val. Han ville att firman skulle lyckas men det gick inte. Han ringde till S.S. vid invandarenheten. Han sade att det inte gick och fick i stället några timmars undervisning.

J.S. har berättat bl.a. följande: Hon minns inte vem som fyllde i V.T:s svarsbrev. V.T. såg konstnärlig ut och verkade målmedveten.

4.2.5 Utredning om vissa lärares kvalifikationer för lärartjänst

4.2.5.1 Inledning

Förhör med A-C.L. och H.T. har också ägt rum såvitt gäller frågan om M.B., L.K., N.P. och E.S. hade tillräckliga kvalifikationer för att tjänstgöra som lärare.

4.2.5.2 M.B.

A-C.L.: M.B. har en mycket gedigen utbildning och har arbetat som lärare i nästan 15 år. Hon har också lång erfarenhet som klasslärare och lärare i Svenska 2. M.B. har därför haft tillräckliga kvalifikationer för att tjänstgöra som lärare på de tjänster som förbundet har pekat ut.

H.T.: Marie Bengtsens fil.kand.-examen är inte någon självklar lärarutbildning. Hon har t.ex. inte undervisat i engelska som ingår i hennes examen. Intagningskraven på lärarhögskolan är andra än intagningskraven till hemspråkslärarutbildningen. M.B. var inte behörig att arbeta som klasslärare men hennes rektor hade kunnat söka dispens. Hon var inte heller behörig att undervisa i Svenska 2. För sådan behörighet krävs i allmänhet 40 poängs studier i ämnet.

4.2.5.3 L.K.

A-C.L.: L.K. har en jugoslavisk lågstadielärarutbildning, förskollärarutbildning och hemspråkslärarutbildning. Hon har under mycket lång tid arbetat som klasslärare. L.K. har därför tillräckliga kvalifikationer för att arbeta som lärare på de tjänster som förbundet har pekat ut.

H.T. har uppgivit att L.K. inte var behörig att arbeta som lärare på de av förbundet utpekade tjänsterna utan dispens.

4.2.5.4 N.P.

A-C.L.: N.P. har arbetat som hemspråkslärare i B-klass i nästan nio år. Han har hemspåkslärarexamen och har läst 50 poäng i pedagogik. Han har en gedigen erfarenhet av att arbeta med barn och hade tillräckliga kvalifikationer för att arbeta som lärare på de tjänster som förbundet har pekat ut.

H.T. har uppgivit att N.P. inte var behörig att arbeta som lärare på de av förbundet angivna tjänsterna utan dispens.

4.2.5.5 E.S.

A-C.L.: E.S. har läst 45 poäng i matematik med lärarinriktning. I lärarutbildningen för årskurserna 1–7 ingår 15 poäng matematik. I utbildningen för årskurserna 4–9 ingår 30 poäng i matematik. E.S. har också läst 20 poäng i datalogi som är mycket efterfrågat. För att undervisa i fysik krävs normalt 20 poäng. E.S. har bara läst 12 poäng i fysik. E.S. uppfyller kompetenskraven för tjänsten som ämneslärare i data och matematik. Vad gäller lärartjänster i ämnena NO och matematik måste det i varje särskilt fall konstateras hur stor del av ämneskombinationen som utgörs av matematik. Det kan under alla förhållanden inte ha varit omöjligt för E.S. att komplettera sin utbildning med ytterligare studier i fysik. Han hade i så fall fått de rätta kvalifikationerna också för en kombination där den naturorienterande delen var större än vad som motsvarar den utbildning som E.S. hade vid uppsägningstillfället.

4.3 Arbetsdomstolens bedömning

4.3.1 Har staden diskriminerat hemspråkslärarna?

4.3.1.1 Inledning

Lärarförbundet har i första hand gjort gällande att saklig grund för uppsägning inte har förelegat, eftersom staden har diskriminerat hemspråkslärarna genom att inte tillämpa anställningsskyddsgarantin beträffande dem. Genom att vägra att tillämpa anställningsskyddsgarantin för hemspråkslärarna och i stället säga upp dem fattade staden ett arbetsledningsbeslut. Anställningsskyddslagen bygger, som förbundet ser det, på att arbetsgivarens arbetsledning inte får vara diskriminerande. Staden har därför varit skyldig att tillämpa anställningsskyddsgarantin på alla övertaliga tillsvidareanställda. Då så inte skett, har staden enligt förbundets åsikt handlat i strid med god sed på arbetsmarknaden och brutit mot grunderna för anställningsskyddslagen.

Staden har bestritt att hemspråkslärarna har diskriminerats och har invänt att det som förbundet kallar en anställningsskyddsgaranti endast är en uttolkning av Trygghetsavtalet som är ett ömsesidigt förpliktande kollektivavtal mellan staden och ett antal arbetstagarorganisationer. Att staden tillämpar ett kollektivavtal beträffande vissa arbetstagargrupper men inte tillämpar avtalet på arbetstagare som inte omfattas av detta kan inte strida mot god sed på arbetsmarknaden eller utgöra ett brott mot grunderna för anställningsskyddslagen.

4.3.1.2 Ställningstagande

Arbetsdomstolen vill först framhålla att det inte finns någon allmän föreskrift i lagstiftningen eller enligt allmänna rättsgrundsatser av innebörd att en arbetsgivare är skyldig att behandla anställda eller arbetssökande absolut rättvist. Inte heller inom kollektivavtalsrätten erkänns någon allmän princip som innebär att kollektivavtal skall av arbetsgivaren tillämpas så att fullständig rättvisa uppnås mellan skilda arbetstagare eller grupper av arbetstagare. Arbetsgivarens handlande får dock självfallet inte vara diskriminerande eller på annat sätt strida mot lag och goda seder. I vissa viktiga fall är kravet på opartisk behandling av arbetstagare inskrivet i lag. När det gäller könsdiskriminering gäller jämställdhetslagen. I syfte att motverka diskriminering på grund av ras, hudfärg, religion eller etnisk tillhörighet infördes den 1 juli 1994 lagen (1994:134) mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Ett inte obetydligt skydd mot diskriminering följer också av andra regler i lag. En uppsägning av en arbetstagare av ovidkommande skäl godtas inte som sakligt grundad enligt 7 § anställningsskyddslagen. Vissa regler om diskriminering finns också i medbestämmandelagen. En arbetstagare får enligt 7–9 §§ medbestämmandelagen inte särbehandlas på grund av facklig organisationstillhörighet.

Normalt råder den ordningen att arbetsgivaren ensidigt kan bestämma om t.ex. inriktningen och omfattningen av produktionen och hur arbetsuppgifterna skall fördelas mellan de anställda. Arbetsgivaren bestämmer om arbetsledningen och hur arbetet skall vara organiserat. Flera bestämmelser finns dock i syfte att främja löntagarnas inflytande på olika nivåer inom företagen. Principen att en part inte får utnyttja honom tillkommande befogenheter på ett sätt som strider mot lag eller goda seder gäller även arbetsledningsrätten. I praktiken är emellertid utrymmet för att på denna grund angripa ett arbetsledningsbeslut begränsat.

Trygghetsavtalet är ett kollektivavtal som har träffats mellan staden och ett antal arbetstagarorganisationer. Domstolen har genom mellandomen fastställt att Trygghetsavtalet inte gäller för hemspråkslärarna. Vad som innefattas i den av förbundet åberopade anställningsskyddsgarantin framgår bland annat av vissa uttalanden från kommunledningen i staden. Förbundet har inte gjort gällande att dessa uttalanden har blivit rättsligt förpliktande för staden gentemot samtliga stadens arbetstagare. Vilka verkningar dessa uttalanden skall ha i praktiken har klargjorts av staden i en av förbundet åberopad skrift benämnd Handledning för övertalighetsarbetet. I skriftens inledning anges att staden i handledningen har angivit förutsättningarna för övertalighetsarbetet enligt Trygghetsavtalet och den policy som antagits av kommunstyrelsen. Staden har vitsordat att dessa uttalanden i vissa avseenden går längre än vad Trygghetsavtalet gör.

I målet är upplyst att staden praktiskt taget undantagslöst hanterat övertalighetsproblemen för arbetstagare som omfattas av Trygghetsavtalet utan att tillgripa uppsägningar. För hemspråkslärarna och någon ytterligare mindre lärargrupp har däremot uppsägningsåtgärder kommit i fråga i avsevärd omfattning. Någon utredning har inte förebringats som visar huruvida stadens beslut att inte säga upp anställda som omfattas av Trygghetsavtalet har sin grund enbart i Trygghetsavtalets regler eller om besluten också till någon del grundas på uttalandena i anställningsskyddsgarantin. Då förbundet inte har gjort gällande att dessa uttalanden har blivit rättsligt förpliktade för staden mot alla anställda ligger det närmast till hands att utgå från att frågan om den anställde omfattades av Trygghetsavtalet eller inte har varit avgörande för hur staden i nu aktuellt avseende har handlagt frågorna om uppsägning. I enlighet med vad som i allmänhet anses gälla på kollektivavtalsområdet får det anses ha stått staden fritt att genom att träffa en trygghetsöverenskommelse bereda arbetstagare som omfattas av överenskommelsen en förstärkt anställningstrygghet i jämförelse med andra arbetstagare (jfr. Tore Sigeman, Arbetsrätten, år 1995, s. 102, samt AD 1983 nr 184 [ Zeteo ] [ Karnov ], 1984 nr 79 [ Zeteo ] [ Karnov ] och 1991 nr 100 [ Zeteo ] [ Karnov ]). Den åtskillnad som staden har gjort mellan arbetstagare inom och utom trygghetsöverenskommelsens giltighetsområde kan alltså inte i och för sig betraktas som diskriminerande. I målet har inte heller framkommit att den särbehandling som blivit resultatet av stadens tillämpning av Trygghetsavtalet har haft sin grund i några särskilda omständigheter som föranleder att tillämpningen måste anses diskriminerande.

Vad som nu har anförts angående verkan av att en viss grupp arbetstagare i avtal bereds en förstärkt anställningstrygghet har dock en avgörande begränsning. En trygghetsöverenskommelse kan inte tillämpas på sådant sätt att andra arbetstagargruppers lagstadgade rättigheter blir åsidosatta. Frågan om ett sådant åsidosättande har skett i detta fall kommer upp till prövning vid behandlingen i det följande av hur anställningsskyddslagens regler om omplacering och turordning har tillämpats.

Sammanfattningsvis finner arbetsdomstolen vid ett övervägande av omständigheterna i målet att stadens uppsägningar av de åtta hemspråkslärarna inte kan anses rättsstridiga på grund av att åtgärderna har varit diskriminerande för dessa.

4.3.2 Omplaceringsskyldigheten

4.3.2.1 Inledning

Lärarförbundet har åberopat att saklig grund för uppsägning inte förelegat, eftersom staden inte har gjort korrekta omplaceringsutredningar. Förbundet har även anfört att staden inte försökt omplacera hemspråkslärarna till någon av de lediga befattningar som förbundet har angivit.

Staden har bestritt att omplaceringsskyldigheten inte fullgjorts. Staden har gjort gällande att arbetsbristen var mycket omfattande och att staden mot bakgrund härav vidtagit alla de åtgärder som med hänsyn till omständigheterna kunnat krävas.

4.3.2.2 Något om den rättsliga bakgrunden

Bestämmelser om omplacering finns i 7 § andra stycket anställningsskyddslagen. Där anges att saklig grund för uppsägning inte föreligger, om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete hos sig. Lagens förarbeten innehåller vissa uttalanden som är avsedda att mera allmänt ge vägledning åt rättstillämpningen. Där anförs att arbetsgivaren är skyldig att före uppsägningen överväga alla möjligheter att flytta arbetstagaren till en annan arbetsuppgift. Uppsägning bör vara den yttersta åtgärd som får vidtas när alla andra möjligheter att undvika en friställning av arbetstagaren har uttömts (se prop 1973:129 [ pdf ||Ikon för riksdagen ] s. 120 [  ]).

Föreligger möjlighet att omplacera arbetstagaren, skall således erbjudande härom lämnas innan en uppsägning företas. Om så inte sker, är uppsägningen inte sakligt grundad. I omplaceringsskyldigheten ligger att arbetsgivaren skall göra en noggrann utredning i omplaceringsfrågan och anstränga sig för att ta tillvara de möjligheter som finns att ordna en omplacering.

Vad som nu har anförts om arbetsgivarens omplaceringsskyldighet enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen har i första hand tagit sikte på fall som rör enstaka arbetstagare. När det blir fråga övertalighet som gäller ett större antal arbetstagare finns anledning att se saken på ett något annat sätt. Det skall först framhållas att skyldigheten att söka omplacera i stället för att gå till uppsägning uttryckligen är begränsad till vad som kan anses skäligt. I linje härmed ligger att utredningsarbetets planering och bedrivande av praktiska skäl kan komma att påverkas av att många arbetstagare är berörda. Exempel på att ett sådant synsätt har tillämpats finns i rättspraxis (se AD 1984 nr 19 [ Zeteo ] [ Karnov ] och 26 samt 1987 nr 91 [ Zeteo ] [ Karnov ]). I rättsfallet AD 1984 nr 26 [ Zeteo ] [ Karnov ] anförde arbetsdomstolen bl.a. följande.

Arbetsdomstolen har vid ett par tillfällen framhållit att arbetsgivaren måste göra noggranna undersökningar för att få klarhet i om det finns möjlighet att omplacera arbetstagaren (se AD 1981 nr 51 [ Zeteo ] [ Karnov ] och 1984 nr 2 [ Zeteo ] [ Karnov ]). I dessa fall har det emellertid varit frågan om enstaka arbetstagare. Så är inte alls situationen i det nu aktuella målet. Här är det frågan om en komplicerad beslutsprocess som berör omkring 4 000 arbetstagare och som utmynnar i att 23 arbetstagare enligt arbetsgivarens mening måste sägas upp. I en sådan situation kan man skäligen inte kräva att det omfattande planeringsarbetet skall belastas med noggranna individuella undersökningar för varje särskild arbetstagare. En mer översiktlig bedömning måste i ett sådant läge vara godtagbar (se AD 1984 nr 19 [ Zeteo ] [ Karnov ]). Särskilt gäller detta när det är frågan om bedömning av sådana formella meriter som omfattningen av tidigare fullgjord lärartjänstgöring. Bedömningen av sådana meriter har kommunen i detta fall haft rätt att göra med ledning av de uppgifter skolförvaltningen förfogar över i form av meritförteckningar. Härtill kommer f ö att lärarna till följd av att tjänsterna internkungjordes bereddes möjlighet att anmäla sitt intresse för tjänsterna. Det får förutsättas att kommunen skulle ha gjort en närmare individuell prövning om de aktuella lärarna hade anmält sitt intresse.

Det finns också fall där arbetsdomstolen har ansett att en arbetsgivare har varit försumlig i omplaceringsfrågan även vid uppsägning av ett stort antal arbetstagare. Målet AD 1987 nr 91 [ Zeteo ] [ Karnov ] gällde frågan om omplacering av 48 arbetstagare vid Skanska IMS i Göteborg. Domstolen uttalade bl a följande.

Arbetsdomstolen kan på den utredning som har förebragts i målet inte med någon säkerhet dra slutsatsen, att det vid tiden för uppsägningarna faktiskt fanns möjlighet att omplacera alla de 48 arbetstagarna till annat arbete hos Skanska AB. Att detta i varje fall mötte betydande svårigheter och att det här spelar in att mycket eller kanske det mesta av det arbete som utförs hos Skanska AB kräver särskilda yrkeskvalifikationer, finns det inte anledning att betvivla. Å andra sidan har domstolen inte blivit övertygad om att Skanska AB verkligen har gjort vad som skäligen har kunnat krävas för att omplacera så många som möjligt. Mot bakgrund av att Skanska AB enligt uppgift i målet sysselsätter omkring 3 000 arbetstagare i Göteborgsregionen, ter det sig sannolikt att åtminstone ett antal omplaceringar hade kunnat göras, särskilt om man före uppsägningarna hade undersökt vilka förutsättningar som arbetstagarna hade att utföra annat arbete än det som förekom hos Skanska IMS. Det får enligt domstolens mening anses ligga inom ramen för vad som skäligen kan krävas av arbetsgivaren att en sådan undersökning, åtminstone i enkla former, utfördes och att omplaceringsmöjligheterna prövades med utgångspunkt däri.

- - - - –

Under dessa omständigheter finner arbetsdomstolen att förbundet har gjort sannolikt, att det fanns möjligheter att bereda ett inte ringa antal arbetstagare arbete hos Skanska AB och att den oklarhet som i övrigt råder i frågan i det väsentliga beror på att saken inte har i tillräcklig grad utretts av arbetsgivaren före uppsägningarna. Det har dessutom blivit klarlagt i målet att det fanns ett antal anställningar som hade kunnat erbjudas de arbetstagare som enligt gällande turordningsregler kunde komma ifråga. Slutsatsen måste bli att Skanska ABs omplaceringsskyldighet enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen inte har fullgjorts och denna slutsats måste, i brist på utredning som ger stöd för annat, bli densamma för alla de uppsagda arbetstagarna.

Det är inte möjligt att ur rättspraxis härleda några närmare riktlinjer för vilka lättnader i utredningsskyldigheten som kan komma i fråga i omplaceringssituationer då många arbetstagare är berörda. Omständigheterna i det enskilda fallet måste bli avgörande. Följande bör dock framhållas. Även om man kan tänka sig att omplaceringsförfarandet kan gestalta sig annorlunda i fall när många anställda är berörda än i enkla fall, exempelvis i den riktningen att någon närmare omplaceringsutredning inte behöver genomföras förrän den enskilda arbetstagaren gjort en intresseanmälan och att utredningen därefter kan begränsas till vad arbetstagaren angivit sig vara intresserad av, är det viktig att framhålla att utredningen måste genomföras på sådant sätt att slutresultatet i huvudsak kommer att innebära att omplaceringsmöjligheterna tas till vara. Vad som kan komma i fråga är att mera översiktliga bedömningar görs i syfte att undvika alltför resurskrävande individuella undersökningar.

En omplacering enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen till visst arbete förutsätter självfallet att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för arbetet.

4.3.2.3 Ställningstagande

Stockholms stad är en mycket stor arbetsgivare med tillgång till omfattande resurser. Personalomsättningen i staden är betydande. Inom stadens olika förvaltningar har sedan länge förekommit en avsevärd övertalighet för skilda personalkategorier. Staden har byggt upp noggranna rutiner för hur övertalighetsarbetet skall bedrivas för den personal som omfattas av Trygghetsavtalet. Staden besitter en betydande erfarenhet av detta arbete. Ett särskilt omstruktureringskansli har inrättats. Under våren 1993 togs också två ADB-baserade system i bruk, övertalighetsregistret och vakansregistret.

Enligt den särskilda handledning som staden har utarbetat för övertalighetsarbetet skall det finnas väl fungerande rutiner på förvaltningarna om hur övertalighetsarbetet skall gå till och hur de övertaliga skall få information om vakansregistrets lediga arbeten. Vid varje rekryteringstillfälle skall stora ansträngningar göras för att hitta en lämplig övertalig. Enligt det cirkulär som gäller för icke-undervisande personal kan personalavdelningen trots den delegation som skett till skolornas rektorer besluta om placering av en anställd på en vakant anställning inom en skolenhet. Övertalighetsarbetet för lärare skall så långt som möjligt gå till på samma sätt som för andra arbetstagare i skolorna. Även för denna grupp gäller att varje förändring i fråga om vakans eller övertalighet omedelbart skall rapporteras till vakans- och övertalighetsregistren. Rektorn vid den avlämnande skolan är ansvarig för att en övertalig lärare erbjuds en vakant tjänst. För de lärarkategorier som har bristande tjänsteunderlag sköter personalavdelningen alltjämt omplaceringsarbetet.

Den skriftliga information som sänts ut till hemspråkslärarna har av flertalet av de nu aktuella åtta lärarna uppfattats så att dessa saknade möjlighet att bli omplacerade. Vid personalnedskärningar av nu aktuell omfattning uppstår givetvis alltid svåra informationsfrågor. Många arbetstagare kan vara i behov av psykologiskt stöd för att ta till sig den information som lämnas. Kurserna vid S:t Erikshälsan måste antas ha varit värdefulla för hemspråkslärarna i den uppkomna situationen. Innehållet och uppläggningen av kurserna får dock antas närmast ha förstärkt hemspråkslärarnas känsla av att någon omplacering inte var möjlig för dem annat än i rena undantagsfall. Detta skall ställas mot det förhållandet att staden först så nära in på uppsägningarna som vid mötena den 5 och 6 maj 1993 tillhandahöll listor över lediga tjänster.

Utredningen ger även grund för att rikta kritik mot stadens information om lediga tjänster. Flertalet av lärarna har berättat att de nyssnämnda listorna över sådana tjänster som delades ut vid mötena den 5 och 6 maj 1993 inte räckte till alla. En ytterligare brist var att ansökningstiden hade löpt ut för flera av tjänsterna i förteckningarna. Anmärkningsvärt är vidare att hemspråkslärarna aldrig rapporterades till övertalighetsregistret. Redan detta måste ha inneburit en risk för att de kunde bli förbigångna i förhållande till andra personalgrupper.

De hemspråkslärare som har hörts i målet och som har haft enskilda samtal med stadens personal har alla uppfattat samtalen så att dessa endast gällde vad hemspråkslärarna skulle göra under uppsägningstiden och inte var inriktade på att ta till vara eventuella möjligheter till omplacering. Inte heller förhören med de personer som på stadens sida svarade för samtalen har visat att frågan om omplacering på något mera påtagligt sätt uppmärksammades under samtalen. Ingen av lärarna har fått någon information om vad de skulle göra om de sökte tjänster men inte blev erbjudna anställning. I stort sett kan sägas att lärarna varken erbjöds eller erhöll något bistånd för att finna annat arbete. De synes i huvudsak ha lämnats att helt på egen hand leta upp lediga tjänster och söka dem.

Utredningen ger det intrycket att från personalavdelningens sida inte företogs någon som helst närmare genomgång och analys av vilka kvalifikationer för andra arbetsuppgifter än hemspråksundervisning som hemspråkslärarna innehade. Det skall visserligen understrykas att de av övertaligheten närmast berörda lärarna var så många att en sådan handläggning måste bli omfattande och tidskrävande. Det har emellertid inte framkommit annat än att staden hade avsevärda resurser att avsätta för övertalighetsarbetet. Även en relativt ytlig genomgång av personalakterna skulle ha visat att det funnits anledning att särskilt utreda enskilda hemspråkslärares möjligheter till omplacering. Som exempel bland de åtta nu särskilt berörda lärarna kan nämnas M.B. med hänsyn till hennes fleråriga tjänstgöring som lärare i svenska 2, L.K. och N.P. med hänsyn till deras särskilda kvalifikationer som klasslärare samt A.R. med hänsyn till dennes kvalifikationer som ämneslärare. En anmärkningsvärd omständighet är att så många som elva av hemspråkslärarna uppmärksammades och undantogs från uppsägningsförfarandet först så sent som den 18 maj 1993.

Det förhållandet att en arbetsgivare har tillgång till omfattande personaladministrativa resurser och sedan lång tid har väl fungerande rutiner för övertalighetsarbetets bedrivande, måste naturligen påverka de krav som kan ställas på omplaceringsarbetet särskilt när en övertalighet uppstår som omfattar ett relativt stort antal arbetstagare.

Den utredning rörande tillgängliga tjänster som förbundet har förebringat i målet ger vid handen att ett visst om än begränsat för hemspråkslärarna lämpat antal lediga tjänster av skilda slag fanns vid tiden för uppsägningarnas genomförande.

Enligt arbetsdomstolens bedömande måste vid en bedömning mot bakgrund av vad som nu har anförts starkt ifrågasättas, om staden har levt upp till de krav som skäligen kan ställas på den utredning av möjligheterna till omplacering som staden varit skyldig att genomföra. Mycket talar för att ett flertal hemspråkslärare hade kunnat beredas annat arbete, om föreliggande möjligheter hade tagits till vara. Det ligger nära till hands att anse att detta bör leda till att saklig grund för uppsägning av hemspråkslärarna inte anses föreligga, oavsett att det kan förhålla sig så att det vid en noggrant genomförd omplaceringsutredning skulle ha visat sig att inte alla lärare hade kunnat erhålla annat arbete.

Under alla förhållanden medför enligt arbetsdomstolens mening de allvarliga brister som kunnat påvisas i stadens sätt att hantera frågan om omplacering av hemspråkslärare att en tung bevisbörda vilar på staden att styrka att det inte har varit möjligt att omplacera den enskilda hemspråksläraren till annan ledig tjänst för vilken läraren har haft erforderliga kvalifikationer. Domstolen återkommer i ett senare avsnitt till denna individuella prövning.

4.3.3 Turordningsfrågan

4.3.3.1 Inledning

Tvist råder mellan parterna om vilken turordningskrets staden skulle ha tillämpat vid uppsägningarna av hemspråkslärarna.

Enligt Lärarförbundets uppfattning borde som turordningskrets ha betraktats giltighetsområdet för det mellan staden och förbundet gällande lokala kollektivavtalet, LOK. Staden har därför enligt förbundets mening sagt upp de lärare som hade tillräckliga kvalifikationer som lärare eller förskollärare i strid med turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen.

Stadens ståndpunkt är att som turordningskrets skall gälla giltighetsområdet för BOK 423 som är en specialbestämmelse som omfattar alla lärare. Staden har bestritt att staden har brutit mot turordningsbestämmelserna och har gjort gällande att det från praktiska utgångspunkter stått i överensstämmelse med bestämmelsen i 22 § anställningsskyddslagen att turordna hemspråkslärarna enligt BOK 423 och efter deras speciella behörighet att undervisa i ett visst hemspråk.

4.3.3.2 Ställningstagande

Bestämmelserna om turordning vid uppsägning i 22 § anställningsskyddslagen innehåller regler om den grupp av arbetstagare inom vilken en turordning skall bestämmas, den s.k. turordningskretsen. Utgångspunkten är att det är arbetstagarna vid driftsenheten som bildar en turordningskrets. Har arbetsgivaren flera driftsenheter, bildas en turordningskrets vid varje enhet. För en arbetsgivare som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal bildas emellertid en turordningskrets inom varje avtalsområde. Finns det i ett sådant fall flera driftsenheter på samma ort, bildar arbetstagarna vid samtliga enheter på orten inom en arbetstagarorganisations avtalsområde en gemensam turordningskrets, om organisationen begär det.

I rättstillämpningen har bestämmelserna om fastställande av turordningskretsen gett upphov till ett flertal tolkningstvister. Dessa har emellertid inte gällt innebörden av själva uttrycket avtalsområde (jfr. AD 1989 nr 47 [ Zeteo ] [ Karnov ] och 1993 nr 179).

Lagtexten i 22 § tredje stycket anställningsskyddslagen förmedlar det klara intrycket att med avtalsområde åsyftas kollektivavtalets tillämpningsområde. Särskilt synes detta framgå av ordsammanställningen ”en arbetstagarorganisations avtalsområde”. I propositionen avseende 1974 års anställningsskyddslag (prop. 1973:129 [ pdf ||Ikon för riksdagen ] s. 158 [  ]) från vilken lag nu gällande bestämmelser har hämtats i sak oförändrade förekommer följande uttalande av den föredragande departementschefen.

Enligt utredningsförslaget skall turordningen avgöras inom varje kategori av arbetstagare för sig. Utredningen synes därvid ge kategoribegreppet en ganska snäv innebörd. Sålunda anges i motiveringen bl.a. att verkstadsmontörer utgör en kategori och resemontörer en annan. Under remissbehandlingen har på flera håll varnats för att ge kategoribegreppet en snäv innebörd. För egen del menar jag att det finns skäl som talar för att man bestämmer turordningen gemensamt inom en förhållandevis omfattande arbetstagargrupp. Att försöka dela upp arbetstagarna i kategorier eller yrkesgrupper eller liknande stöter på mycket stora svårigheter, eftersom förhållandena på arbetsmarknaden är så skiftande. Ett i lag intaget kategoribegrepp, yrkesgruppsbegrepp eller liknande skulle leda till till stora tolkningssvårigheter i den praktiska tillämpningen. För min del har jag kommit till den slutsatsen, att man inte bör överväga någon sådan snävare indelning. Jag anser emellertid inte heller att man bör avstå från varje indelning utöver den som följer av indelning efter driftsenhet eller ort. Mellan arbetstagargrupper som omfattas av skilda kollektivavtal råder oftast så stora skillnader beträffande bl.a. arbetsuppgifter, att det säkerligen skulle te sig främmande att behandla sådana grupper som en enhet i turordningshänseende. Jag föreslår därför att turordningen bestäms beträffande varje avtalsområde för sig. De arbetstagare som sysselsätts i arbete för vilket ett och samma kollektivavtal gäller skall alltså behandlas som en enhet i turordningshänseende. En på detta sätt konstruerad turordningsregel har den fördelen att den blir förhållandevis enkel att tillämpa.

Detta förarbetsuttalande ger ett mycket tydligt uttryck för att någon annan gruppering av arbetstagarna – utöver indelningen efter driftsenhet eller ort – än efter kollektivavtalets giltighetsområde inte har varit avsedd.

Det nu anförda innebär att såväl lagtexten som centrala förarbetsuttalanden ger ett entydigt uttryck för att för en kollektivavtalsbunden arbetsgivare kollektivavtalets giltighetsområde skall utgöra turordningskretsen.

Arbetsdomstolen finner med hänvisning till det anförda att 22 § tredje stycket anställningsskyddslagen har den innebörden att kollektivavtalets giltighetsområde utgör turordningskrets för den arbetsgivare som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal.

Det anförda betyder för det föreliggande fallet att det är giltighetsområdet för det mellan staden och Lärarförbundet gällande kollektivavtalet, dvs. LOK, som utgör turordningskrets.

Arbetsdomstolen återkommer i det följande till frågan vilken betydelse detta ställningstagande har för tvisten.

4.3.4 Ställningstaganden avseende de enskilda hemspråkslärarna

4.3.4.1 M.B.

Förbundet har vitsordat att det förelåg arbetsbrist beträffande samtliga nu aktuella hemspråkslärare utom M.B. Att arbetsbrist förelåg beträffande hemspråkslärarna i allmänhet stöds av den utredning som har förebringats angående de minskade anslagen till hemspråksundervisningen och de förändringar vad gäller hemspråksundervisningens organisation som var en följd av detta beslut. Skälet till att förbundet påstår att arbetsbrist inte förelåg beträffande M.B. är att hon sedan i slutet av 1980-talet inte arbetade som hemspråkslärare utan som lärare i Svenska 2.

Enligt H.T. skedde M.B:s arbete som lärare i Svenska 2 inom ramen för hennes tjänst som hemspåkslärare. Tjänsten som M.B. innehade före uppsägningen tillsattes under höstterminen 1993 med en person som helt saknade utbildning. Denna outbildade lärare lämnade skolan vårterminen 1994. Först under hösten 1994 uppstod övertalighet vid skolan.

Grunden för stadens beslut att säga upp M.B. var att arbetsbrist hade uppstådd för hemspråkslärare. M.B. innehade visserligen formellt sett en tjänst som hemspråkslärare vid invandrarenheten. Eftersom M.B. under flera år hade haft annan undervisning än hemspråksundervisning, kan en arbetsbrist avseende hemspråksundervisning enligt arbetsdomstolens mening inte föranleda att hon måste lämna sitt arbete. Saklig grund för uppsägning av M.B. har därför inte förelegat.

Utredningen har visat att staden saknar behöriga lärare på alla nivåer inom skolan. För att dispens skall kunna erhållas för en lärare som saknar den formella utbildningen för en viss lärartjänst erfordras dels att läraren har en rektor som kan ansöka om dispens och dels att det finns en viss tjänst för läraren, ett tjänsteunderlag. Beslutet om dispens initieras av rektorn men fattas på central nivå vid skolförvaltningen. För att en lärare i staden skall få dispens gäller en erfarenhetsgräns på sex års undervisning.

Enligt H.T. borde M.B. ha kunnat få dispens som klasslärare om hennes rektor hade gjort en sådan ansökan och tillräckligt undervisningsunderlag hade förelegat vid hennes skola. Denna uppgift i förening med vad A-C.L. har uppgivit kan inte tolkas på annat sätt än att M.B:s kvalifikationer att arbeta som klasslärare/lågstadielärare inte kan ifrågasättas. Härtill kommer att staden under åtta år accepterade att M.B. arbetade som klasslärare. M.B. måste mot denna bakgrund anses ha haft tillräckliga kvalifikationer för att arbeta som klasslärare/lågstadielärare. M.B. skulle vid en riktig tillämpning av turordningsreglerna ha turordnats framför andra yngre lärare. Med denna förutsättning föreligger därför också turordningsbrott beträffande M.B.

Skadeståndstalan avseende M.B. skall därför bifallas såväl därför att saklig grund för uppsägning inte förelegat som på den grunden att turordningsbrott skett.

4.3.4.2 A.H.

Staden har vitsordat att A.H. hade tillräckliga kvalifikationer för vissa av de övriga vakanta tjänsterna, bl a som skolkanslist, skolassistent och skolsekreterare. Förbundet har också gjort gällande att A.H. hade tillräckliga kvalifikationer för en tjänst som förskollärare inom 6-årsverksamheten.

A.H:s utbildning och tidigare yrkeserfarenhet gör henne väl kvalificerad för de övriga vakanta tjänster som förbundet har pekat ut. Mot A.H:s under sanningsförsäkran avgivna uppgifter är inte visat att staden har utrett om det varit möjligt att omplacera A.H. till en sådan tjänst. Staden kan inte med fog göra gällande att dessa tjänster enbart skulle ha varit reserverade för de övertaliga arbetstagare som omfattades av Trygghetsavtalet. Då staden inte har visat att de tjänster som förbundet har pekat ut redan var tillsatta vid tiden för uppsägningen måste det antas att en sådan tjänst funnits ledig vid den tid då omplacering av A.H. fortfarande hade kunnat ske. Saklig grund för uppsägning av A.H. har därför inte förelegat.

Utredningen har inte givit tillräckligt stöd för att A.H. hade tillräckliga kvalifikationer för att arbeta som förskollärare. Det föreligger därför inte något brott mot turordningsreglerna.

Skadeståndstalan avseende A.H. skall därför bifallas därför att uppsägningen av henne inte varit sakligt grundad.

4.3.4.3 S.I.

Staden har vitsordat att S.I. hade tillräckliga kvalifikationer för arbete som förskollärare och för vissa av de övriga vakanta tjänsterna som förbundet har pekat ut. Mot den utredning som förbundet har förebringat har staden inte kunnat visa att omplacering av S.I. till någon av de nu omnämnda tjänsterna inte hade kunnat ske. Saklig grund för uppsägning av S.I. har därför inte förelegat.

Om en riktig turordning hade tillämpats, måste det antas att S.I. skulle ha turordnats framför andra förskollärare med kortare anställningstid. Turordningsbrott föreligger därför också beträffande S.I.

Skadeståndstalan avseende S.I. skall därför bifallas såväl därför att saklig grund för uppsägning inte förelegat som på den grunden att turordningsbrott skett.

4.3.4.4 L.K.

L.K. är utbildad förskollärare och har numera fast anställning på en sådan tjänst i staden. Hon har härutöver lång erfarenhet som klasslärare och borde enligt H.T. ha kunnat få dispens för ett sådant arbete. Liksom vad gäller M.B. gör arbetsdomstolen den bedömningen att L.K. hade tillräckliga kvalifikationer för en tjänst som klasslärare/lågstadielärare. Det är inte visat att omplaceringsmöjligheter saknades vid tiden för uppsägningen. Saklig grund för uppsägning av L.K. har därför inte förelegat.

Då L.K. måste antas ha längre anställningstid än andra klasslärare eller förskollärare som inte sagts upp föreligger även brott mot turordningsreglerna.

Skadeståndstalan avseende L.K. skall därför bifallas såväl därför att saklig grund för uppsägning inte förelegat som på den grunden att turordningsbrott skett.

4.3.4.5 N.P.

Även vad gäller N.P. har utredningen visat att han mot bakgrund av sin långa erfarenhet som klasslärare hade kunnat beviljas dispens. Staden har inte heller vad gäller N.P. styrkt att omplaceringsmöjligheter saknats för en sådan tjänst eller för någon av de övriga tjänster som förbundet har pekat ut. Saklig grund för uppsägning av N.P. har därför inte förelegat.

Då N.P. måste antas ha längre anställningstid än andra klasslärare/lågstadielärare som inte blev uppsagda föreligger även turordningsbrott.

Skadeståndstalan avseende N.P. skall därför bifallas såväl därför att saklig grund för uppsägning inte förelegat som på den grunden att turordningsbrott skett.

4.3.4.6 A.R.

Det är ostridigt att A.R. hade tillräckliga kvalifikationer för tjänsten som lärare i SO-ämnen vid Engelbrektsskolan. Enligt en icke motsagd uppgift i målet utannonserades tjänsten den 17 maj 1993 i stadens skrift Jobb på stan. A.R. sades upp från sin anställning någon gång under tiden från den 18 maj till början av juni 1993. Det måste därför antas att staden vid den tid då A.R. sades upp hade eller borde ha haft kännedom om att det fanns en ledig tjänst vid Engelbrektsskolan som passade för A.R. Omplacering till den angivna tjänsten borde ha kunnat ske. Det är därför inte visat att staden har fullgjort sin omplaceringsskyldighet beträffande A.R. Saklig grund för uppsägning har därför inte förelegat.

Skadeståndstalan avseende A.R. skall därför bifallas därför att uppsägningen av honom inte varit sakligt grundad.

4.3.4.7 E.S.

Förbundet har såvitt gäller E.S. bl a åberopat att han hade tillräckliga kvalifikationer för en tjänst som lärare i matematik och data vid Engelbrektsskolan. Tjänsten annonserades ut den 17 maj 1993. Vad gäller E.S:s kvalifikationer för denna tjänst har förhör ägt rum med A-C.L. E.S. har lång erfarenhet som lärare och har förutom datalogi läst matematik med särskild lärarinriktning. Arbetsdomstolen delar därför A-C.L:s uppfattning att E.S. hade tillräckliga kvalifikationer för den utpekade tjänsten. Det är inte styrkt att tjänsten inte hade kunnat erbjudas E.S. Saklig grund för uppsägning förelåg därför inte.

Enligt arbetsdomstolens mening är inte utrett att E.S. hade erforderliga kvalifikationer för ämneslärartjänster i allmänhet. Brott mot turordningsreglerna föreligger därför inte.

Skadeståndstalan avseende E.S. skall därför bifallas därför att uppsägningen av honom inte varit sakligt grundad.

4.3.4.8 V.T.

Förutom förhören med V.T. och J.S. har i denna del åberopats några brev som V.T. skrev till staden i samband med att han ansökte om starta eget-bidrag. De åberopade brevens innehåll ger intryck av att V.T. själv hade valt att bedriva verksamhet som fotograf. V.T. har dock uppgivit att han föredrog att ägna sig åt sitt företag eftersom några andra alternativ inte fanns att tillgå. Enligt V.T. framförde han under samtalet med J.S. önskemål om att han skulle bli omplacerad till ett annat arbete men fick till svar att det inte fanns någon sådan möjlighet. Mot bakgrund av vad utredningen visat om stadens handläggning av omplaceringsfrågan och vad de andra nu hörda lärarna har berättat om samtalen med stadens representanter fäster arbetsdomstolen tilltro till V.T:s uppgifter om att han i första hand ville bli omplacerad till ett annat arbete. Staden har vitsordat att V.T. hade tillräckliga kvalifikationer för vissa av de övriga tjänsterna som avser arbete med barn. Det är inte utrett att omplacering av V.T. inte hade kunnat ske till någon av dessa tjänster. Saklig grund för uppsägning har därför inte förelegat.

Utredningen har inte visat att V.T. hade tillräckliga kvalifikationer för att arbeta som förskollärare. Något brott mot turordningsreglerna föreligger därför inte.

Skadeståndstalan avseende V.T. skall därför bifallas därför att uppsägningen av honom inte varit sakligt grundad.

4.3.4.9 Arbetsdomstolens slutsats

Sammanfattningsvis kommer arbetsdomstolen till den slutsatsen att saklig grund för uppsägning inte har förelegat beträffande någon av de nu aktuella åtta hemspråkslärarna. Dessutom har turordningsbrott skett beträffande M.B., S.I., L.K. och N.P. Staden är skyldig att utge såväl allmänt som ekonomiskt skadestånd till var och en av de åtta hemspråkslärarna.

4.3.5 Avräkning och jämkning

4.3.5.1 Avräkning

För det fall arbetsdomstolen skulle finna att staden är skyldig att utge ekonomiskt skadestånd har staden yrkat att avräkning skall ske med de belopp som vissa av hemspråkslärarna har erhållit i studiestöd, starta eget bidrag och enligt AGF-KL.

Skadestånd enligt 38 § anställningsskyddslagen kan avse både ersättning för den förlust som uppkommer och ersättning för den kränkning som lagbrottet innebär. Ersättning för ekonomisk skada avser som regel ersättning motsvarande utebliven lön till den anställde. Det är bara den förlust som drabbar arbetstagaren som skall ersättas som ekonomisk skada. Avräkning kan således ske för inkomster som arbetstagaren har förvärvat på annat håll.

De studiestöd eller starta eget bidrag som har utgått till vissa av hemspråkslärarna har utgivits av staden under lärarnas uppsägningstid. Ersättningen har utgått utöver uppsägningslönen och har utbetalats efter särskild ansökan från de berörda lärarna. De utbetalda beloppen har avsett ersättning för olika kostnader som lärarna har haft med anledning av pågående studier eller för att starta egen verksamhet. Den utbetalda ersättningen kan därför inte betraktas som någon form av ersättning för utebliven lön. Avräkning med de belopp som vissa av hemspråkslärarna har erhållit i studiestöd eller som starta eget bidrag skall därför inte ske.

Staden har också yrkat att avräkning skall ske med den ersättning som sju av de åtta lärarna har erhållit enligt AGF-KL. Ersättning enligt AGF-KL har utgått med vissa engångsbelopp. Beloppens storlek har bestämts med hänsyn till hur lång anställningstid läraren hade i staden vid tiden för uppsägningen.

Frågan om avräkning skall ske med det utgivna beloppet från ett ekonomiskt skadestånd har inte reglerats i villkoren för AGF-KL. I villkoren har inte heller angivits att återbetalningsskyldighet föreligger för andra inkomster som arbetstagaren har förvärvat efter uppsägningen. Den utbetalda ersättningen enligt AGF-KL synes därför närmast vara att jämföra med ett avgångsvederlag och inte en ersättning för utebliven lön. Avgångsbidrag har i huvudsak annan funktion än lön. Med hänsyn härtill är det tydligt att ersättningsbeloppen inte skall avräknas från lärarna tillkommande skadestånd.

4.3.5.2 Jämkning

Skäl för jämkning av stadens skadeståndsskyldighet föreligger inte. Staden skall därför förpliktas att utge allmänt och ekonomiskt skadestånd till de nu aktuella åtta hemspråkslärarna i enlighet med Lärarförbundets yrkanden.

4.3.6 Rättegångskostnader

Vid denna utgång skall staden förpliktas att utge ersättning för Lärarförbundets rättegångskostnader. Om det yrkade beloppets storlek föreligger inte tvist.

5. DOMSLUT

1. Stockholms stad skall att utge ekonomiskt skadestånd till M.B., A.H., S.I., L.K., N.P., A.R., E.S. och V.T. med de belopp som framgår av bilaga 1. Stockholms stad skall också utge ränta på varje månadsbelopp enligt 6 § räntelagen att utgå från den sista i varje månad till dess betalning sker.

2. Stockholms stad skall till envar av M.B., A.H., S.I., L.K., N.P., A.R., E.S. och V.T. utge allmänt skadestånd med femtiofem (55 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på ettvart av beloppen att utgå från den 26 maj 1994 till dess betalning sker.

3. Stockholms stad skall ersätta Lärarförbundet för dess rättegångskostnader med fyrahundrafyrtiofemtusentrehundratolv (445 312) kr, varav 425 583 kr avser ombudsarvode, jämte ränta på det först nämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker. Av beloppen avser 44 750 kr mervärdesskatt.

Dom 1996‑12‑18, målnummer A‑118‑1994

Ledamöter: Hans Stark, Maj Johansson (hovrättsassessor; tillfällig ersättare), Margit Strandberg, Lars Ahlvarsson, Inger Mattsson Kasserud, Erik Adolfsson (utredningschef vid Försvarets Civila Tjänstemannaförbund; tillfällig ersättare) och Stig Gustafsson (chefsjurist i Tjänstemännens Centralorganisation; tillfällig ersättare). Enhälligt.

Sekreterare: Kaisa Söderberg

Detta är inte officiella texter. Den officiella versionen av Arbetsdomstolens avgöranden finns hos Arbetsdomstolen, , tfn 08‑617 66 00, fax 08‑617 66 15, Stora Nygatan 2 A–B, Box 2018, 103 11 Stockholm.

Dela :

» Se och sök bland alla Arbetsdomstolens refererade avgöranden ( sedan 1993 )

» Se alla prejudikat med Sören Öman

Sören Öman
» CV
» Föredrag
» Skrifter