AD 1996 nr 108

HTF

HTF har tillskrivit bolaget och begärt att resterande tantiem för år 1993 och 1994 om sammanlagt 49 500 kr skall betalas ut till H.M. Genom bolagets skriftliga bestridande av kravet har rättstvist om lön uppstått. Eftersom bolaget inte omedelbart har påkallat förhandling i tvisten har rättsverkan enligt 35 § medbestämmandelagen inträtt med skyldighet för bolaget att utge ersättning till H.M. med begärt belopp. Den 31 juli 1995 har HTF påpekat detta för bolaget som ändå underlåtit att utge begärd ersättning. Då kravet inte är oskäligt skall bolaget förpliktas utge den ersättning som begärts samt ett allmänt skadestånd till HTF för brott mot medbestämmandelagen.

För det fall arbetsdomstolen skulle finna att 35 § medbestämmandelagen inte är tillämplig gör HTF i andra hand gällande att bolaget likväl är betalningsskyldigt för resterande tantiem i enlighet med anställningsavtalet från år 1984 och 12 § anställningsskyddslagen.

Bolagets verksamhet består av förmedling av avtal mellan olika tillverkare och kunder, främst inom motorbranschen. H.M. anställdes i bolaget 1963 som försäljningsingenjör. I november 1983 initierade bolaget förhandlingar med H.M. angående omreglering av hans anställningsavtal. Syftet med omregleringen var att bolaget önskade införa en konkurrensklausul i H.M:s anställningsavtal och upprätta skriftliga anställningsavtal med de anställda, vilket man tidigare inte tidigare haft.

Vid denna tidpunkt ägdes bolaget av Handimex AB. Förhandlingarna angående omreglering av anställningsavtalet sköttes för bolagets räkning av dåvarande VD:n i såväl Handimex AB som i bolaget, L.A. L.A., som är en erfaren förhandlare, biträddes dessutom av Handimex AB:s jurist. Bolaget förelade H.M. ett första skriftligt förslag till anställningsavtal. Detta ledde till förhandlingar och parterna utväxlade därefter flera avtalsförslag. I slutet av 1984 träffade parterna en överenskommelse, varvid C.A. undertecknade avtalet för bolaget. C.A. var sedan den 1 juli 1984 VD i Aktiebolaget C.I.Pihl och i Handimex AB.

Under förhandlingarna om avtalet var parterna överens om att basbeloppet för beräkning av tantiem, 1,5 milj. kr, kunde justeras såväl upp som ner. Detta framgår bl.a. av ett brev från L.A. den 12 januari 1984 till H.M. i vilket det anges att en omfördelning av basbeloppet givetvis bör gälla både vid upp- och nedgång av pris. Parterna var vidare ense om att en omförhandling skulle föregå en förändring av basbeloppet. Det fanns alltså inte möjlighet för någon av parterna att ensidigt justera basbeloppet.

Varken bolaget eller H.M. har någon gång begärt omförhandling av basbeloppet. Inte heller har någon överenskommelse om en förändring av basbeloppet träffats. Bolaget har, i vart fall inte till H.M., gjort gällande att utebliven justering av basbeloppet var att anse som löneglidning utöver sedvanliga löneförhöjningar. Det bestrids att H.M. borde ha förstått att bolaget skulle göra en uppräkning.

Under 1994 genomfördes förändringar i bolaget. Utan att dessförinnan kontakta H.M. meddelade bolaget den 23 augusti 1994 att man hade för avsikt att säga upp honom. Den 25 augusti sades han upp med angivande av arbetsbrist som grund. Vid en uppsägning från bolagets sida på grund av arbetsbrist skulle H.M. inte längre vara bunden av konkurrensklausulen i anställningsavtalet. Nästan samtidigt meddelade bolaget att det ville träffa en uppgörelse med H.M. om avlösning. Parterna träffade en sådan överenskommelse den 1 september 1994. Vid förhandlingarna inför det avtalet nämnde bolaget inget om basbeloppet eller om dess storlek.

I uppgörelsen från den 1 september 1994 anges i avtalets första punkt att H.M:s anställning består till och med 31 augusti 1995. H.M. gavs alltså en uppsägningstid om ett år. Av 12 § anställningsskyddslagen följer att han under denna tid har rätt till bibehållna anställningsförmåner, såsom tantiem. Uppgörelsen innefattade också en för H.M. mycket sträng konkurrensklausul.

Tantiem utbetalades vanligtvis vid två tillfällen per år. En första utbetalning gjordes i slutet av det år som tantiemet avsåg. För H.M. innebar det att bolaget gjorde en inbetalning till hans privata pensionssparande. Resterande del skulle enligt anställningsavtalet utbetalas senast 60 dagar efter årsskiftet. Första delen av 1993 års tantiem utbetalade bolaget i december 1993 och beloppet sattes in på H.M:s privata pensionssparande. Den andra delen utbetalades först i november 1994. Totalt utbetalades tantiem för 1993 med 66 731 kr. Tantiem för 1994 utbetalades den 26 april 1995 med ett belopp om 96 815 kr. Vid utbetalningstillfällena lämnade bolaget ingen redovisning av hur tantiemet hade beräknats. H.M. erhöll således tantiem utan att han kunde kontrollera hur de var beräknade. Genom sin syster, som är advokat, tillskrev han därför den 15 februari 1995 bolaget med begäran om en redovisning av hur tantiemet hade beräknats. Först efter ytterligare en påstötning erhöll H.M. brev från bolaget den 31 mars 1995 i vilket bolaget redogjorde för beräkningen. Först då insåg H.M. att bolaget vid beräkningen av 1993 års tantiem ensidigt hade justerat basbeloppet till 2 325 000 kr. På motsvarande sätt beräknade bolaget tantiem för år 1994 och senare även för år 1995.

Mellan parterna föreligger kollektivavtal. Vidare föreligger en rättstvist om lön. Arbetsgivaren har inte agerat i enligt med medbestämmandelagen då man vare sig har påkallat förhandlingar eller väckt talan. I stället har HTF väckt talan mot bolaget. Genom bolagets brist på agerande har ett fristående betalningsanspråk uppstått och bolaget är betalningsskyldigt enligt 35 § medbestämmandelagen såvida kravet inte är oskäligt. Kravet är inte oskäligt. För sin underlåtenhet att utge ersättning till H.M. sedan rättsverkan enligt 35 § medbestämmandelagen inträtt har bolaget ådragit sig skyldighet att utge allmänt skadestånd till HTF för brott mot medbestämmandelagen.

Arbetsgivarparterna

Bolaget grundades 1946 och har sitt säte i Göteborg. Bolaget arbetar med tyska systemleverantörer och handhar bl.a. deras marknadsföring samt deltar i olika utvecklingsarbeten. I bolaget finns 10 anställda, varav fyra är kundansvariga för sina respektive kunder. Personalen har industriell erfarenhet samt teknisk och kommersiell erfarenhet och utbildning. Kännetecknande för bolaget är att personalen arbetar integrerat med bolagets kunder. Det ställs därför höga krav på personalen i fråga om samarbetsförmåga och flexibilitet.

C.A. anställdes hos bolaget som projektledare år 1980 och blev då ganska snart involverad i en omstrukturering av den dåvarande ägaren Investmentbolaget Säveåns handelssektor i vilken bolaget ingick. Under åren 1982 – 83 avyttrade Investmentbolaget Säveån bolaget. Så småningom fick C.A. tillfälle att köpa hälften av aktierna i Handimex AB som i sin tur då hade förvärvat Aktiebolaget C. I. Pihl. Denna aktiepost innehades tidigare av den dåvarande VD:n L.A., vilken C.A. efterträdde. Från och med 1 januari 1984 blev C.A. ensam ägare till Aktiebolaget C. I. Pihl.

H.M. anställdes hos bolaget år 1963. När han avslutade sin anställning hade han under de senaste 20 åren varit kundansvarig för det tyska bolaget Honsel-Werke. Det tyska bolaget svarade för ca 35 procent av Aktiebolaget C. I. Pihls intäkter och för 80 procent av dess vinst. Härigenom hade H.M. en synnerligen viktig position i bolaget.

Anledningen till att bolaget önskade träffa ett skriftligt anställningsavtal med konkurrensklausul med H.M. var att bolaget hade underrättats av Honsel-Werkes VD om att H.M. övervägde att lämna sin anställning i bolaget för att starta en konkurrerande verksamhet med Honsel-Werke som kund. C.A. uppfattade detta som mycket alarmerande. Vid ytterligare kontakt med Honsel-Werke fick C.A. erfara att det bolaget önskade fortsatt samarbete med såväl Aktiebolaget C. I. Pihl som H.M. C.A. insåg då att det gällde att knyta H.M. till bolaget på ett fast och varaktigt sätt.

Olika förslag till anställningsavtal utväxlades mellan bolaget och H.M. Däremellan fördes diskussioner, främst mellan H.M. och L.A. Förhandlingarna ledde fram till att H.M. presenterade ett avtalsförslag som undertecknades av honom och av bolaget genom C.A. Det slutliga anställningsavtalet, som visserligen är baserat på de förhandlingar som förts mellan H.M. och L.A., är således upprättat av H.M. eller dennes juridiska ombud.

Förutom konkurrensklausulen enades parterna i anställningsavtalet om för H.M. positiva förmåner såsom en relativt hög fast lön, en årlig uppräkning av lönen med fem procent samt tantiem. I fråga om tantiem enades parterna om ett basbelopp från vilket ersättningen skulle beräknas samt att avtalet skulle kunna justeras. Tanken var att basbeloppet skulle kunna justeras såväl upp som ner med hänsyn till prisutvecklingen. Avtalet byggde på att basbeloppet skulle omförhandlas vartannat år med början 1986. Under åren fram till 1992 gjordes emellertid inga justeringar. Anledningen härtill var att förändringen av DEM-kursen var relativt liten. Bolaget ansåg vidare att man genom att inte justera basbeloppet kunde höja H.M:s lön något extra utöver vad som följde av avtalet, s.k. löneglidning. H.M. erhöll därför under åren 1986 – 92 tantiem beräknat på ett basbelopp om 1,5 milj. kr. Årligen gjordes dock tantiemberäkningar. I samband med den slutliga utbetalningen av varje års tantiem presenterades en avräkning för H.M. Vid dessa tillfällen förekom även diskussioner mellan H.M. och representanter för bolaget, varvid parterna enades om att inte göra någon uppjustering av basbeloppet. Detta förfarande gynnade H.M. men det bör poängteras att det var en medveten åtgärd från bolagets sida att inte påkalla förhandlingar.

Under år 1993 steg den tyska valutan kraftigt i förhållande till den svenska kronan. Ökningen var så kraftig att bolaget fann situationen ohållbar. Även andra faktorer bidrog till den situationen, såsom ett högt pris på aluminium. Bolaget ansåg då att H.M:s tantiem ökade oproportionerligt mycket. Detta medförde att bolaget under 1993, trots att det året enligt anställningsavtalet inte var sådant år då bolaget kunde påkalla förhandlingar i fråga om basbeloppets justering, beslöt att ta upp en dialog med H.M. om dennes tantiem. Bolagets ekonomichef E.M. fick därför i november/december 1993 i uppdrag att diskutera frågan med H.M. De träffades varvid E.M. redogjorde för bolagets inställning. Som E.M. uppfattade det var H.M., om än motvilligt, införstådd med att DEM-kursens utveckling hade påverkat utvecklingen av hans tantiem på ett sätt som inte någon av parterna hade avsett vid avtalets tillkomst. Vid den fortsatta diskussionen om basbeloppet förde H.M. in aluminiumprisets utveckling samt andra faktorer som enligt hans mening inverkade på hur man skulle bestämma basbeloppet. E.M. uppgav därvid att om H.M. hade särskild kunskap om aluminiumprisets utveckling och dess påverkan på basbeloppet så var denne välkommen att presentera en utredning härom. I avvaktan på en sådan konstaterade E.M. och bolaget att parterna måste kunna bli överens om basbeloppet under tiden samt att en kurs DEM-kurs om 4,50 kr borde användas. H.M. och E.M. skildes härefter och den sistnämnde rapporterade till C.A. att överenskommelse hade träffats om att justera basbeloppet efter en DEM-kurs om 4,50 kr.

Bakgrunden till avtalet den 1 september 1994 var ett önskemål från bolagets sida att avsluta H.M:s anställningsförhållande sedan bolaget erhållit viss kritik beträffande hans sätt att sköta sina kontakter med en av bolagets större kunder. Det är bolagets uppfattning att avtalet var mycket generöst för H.M:s del, vilket också var avsikten med hänsyn till H.M:s långa anställning hos bolaget och då denne genom åren hade gjort bolaget stora tjänster. Syftet var att parternas samtliga mellanhavanden slutligt skulle regleras.

Avtalet anger bl.a. att H.M. under tiden den 1 september 1994 – 31 augusti 1995 i princip var arbetsbefriad med undantag för viss konsultativ verksamhet. Under den tiden var han alltså alltjämt anställd i bolaget med rätt till bibehållna anställningsförmåner. Vad parterna inte är överens om är vilka anställningsförmånerna var.

Avtalet den 1 september 1994 träffades från bolagets sida mot bakgrund av att man enats med H.M. om att dennes tantiem skulle beräknas med ett basbelopp som skulle justeras efter en DEM-kurs om 4,50 kr. Om bolaget insett att H.M. var av annan uppfattning i den frågan skulle avtalet sannolikt fått ett annat innehåll.

I anställningsavtalet från år 1984 anges att basbeloppet ”skall omförhandlas vartannat år med början 1986”. Avtalet ingicks från bolagets sida mot bakgrund av att förändringar som påverkade tantiemet mer eller mindre automatiskt skulle göra det möjligt för parterna att justera basbeloppet. Ordet ”omförhandla” leder till tanken att en överenskommelse skall träffas. Bolagets uppfattning om partsavsikten var emellertid att det inte nödvändigtvis behövde träffas en uppgörelse. Om detta skulle vara innebörden av avtalet skulle den ena partern lätt kunna omintetgöra en förändring genom att blockera förhandlingarna.

Arbetsgivarsidan menar att 35 § medbestämmandelagen inte är tillämplig i detta fall. Det är inte en rättstvist om lön, eftersom tvisten rör sakförhållanden och inte avtalstolkning. För det fall arbetsdomstolen finner att 35 § medbestämmandelagen är tillämplig i förevarande mål vitsordar arbetsgivarparterna att andra invändningar inte kan resas än mot skäligheten av kravet. Under sådana omständigheter gör arbetsgivarparterna gällande att kravet inte är skäligt. Denna inställning baseras delvis på omständigheterna kring tillkomsten av anställningsavtalet från 1984. Avtalet är slutligt formulerat av H.M. och dennes juridiska ombud. Såsom författare till avtalet får H.M. bära ett särskilt ansvar för formuleringarna. En annan omständighet som medför att kravet inte är skäligt är att den uppgörelse som träffades med H.M. den 1 september 1994 var mycket förmånlig för H.M. Dessutom måste det ha stått klart för H.M. att bolagets avsikt med den uppgörelsen var att slutligt reglera anställningsförhållandet, inbegripet att basbeloppet genom en tidigare uppgörelsen hade justerats med hänsyn till en DEM-kurs om 4,50 kr.

Sammanfattningsvis invänder arbetsgivarparterna i första hand följande. I november/december 1993 träffades en uppgörelse mellan bolaget genom E.M. och H.M. angående en ändring av basbeloppet. Den förändring som parterna enades om var att basbeloppet skulle justeras med hänsyn till en DEM-kurs om 4,50 kr. Eftersom 1993 inte var ett år då basbeloppet enligt anställningsavtalet kunde justeras krävdes att parterna blev överens. För jämna år krävdes emellertid inte att parterna var överens utan sådana år kunde mer eller mindre automatiska justeringar göras. För det fall arbetsdomstolen inte skulle finna att parterna träffade en överenskommelse i november/december 1993 så vitsordas att någon automatisk justering av basbeloppet inte kunde göras det året.

HTF

Det bestrids att någon överenskommelse träffats mellan E.M. och H.M. om justering av basbeloppet. Någon kritik från kunder har aldrig vidarebefordrats till H.M. Dessa uppgifter mot hans person föranleder förbundet att poängtera att H.M., innan överenskommelsen den 1 september 1994 träffades, sades upp från sin anställning, varvid arbetsbrist angavs som grund. Bolagets uppgift om att intäkterna från Honsel-Werke uppgick till 80 procent av bolagets vinst stämmer inte. Vitsordas kan dock att det tyska bolaget var en stor inkomstkälla för Aktiebolaget C. I. Pihl. Avtalet den 1 september 1994 är upprättat av C.A. Skulle det vara några oklarheter i det avtalet får det gå ut över bolaget. Det bör vidare noteras att förändringar av DEM-kursen endast är en av flera parametrar för bestämmande av basbeloppet. Andra parametrar är inflation, produktionssatser, produktionsavtal med leverantörer och priset på aluminium.