Hem: Teman: Arbetsrätt: Arbetsdomstolens domar:

Arbetsdomstolens domarAD 1995 nr 96

Sammanfattning :

Yrkande om interimistiskt förordnande. Ett företag innehade entreprenader för linjetrafik inom tre skilda områden. Efter förnyad upphandling gick företaget emellertid miste om entreprenaderna, som övertogs av andra entreprenörer. Företaget sade med anledning härav upp ett antal anställda på grund av arbetsbrist. Arbetstagarsidan har anfört att skiftet i de tre fallen av entreprenör utgör en sådan övergång av verksamhet som avses med de nya bestämmelserna om arbetstagares ställning vid övergång av företag, verksamheter och delar av verksamheter som gäller fr.o.m. den 1 januari 1995 och att företaget därför haft att iaktta bestämmelsen i 7 § tredje stycket anställningsskyddslagen om förbud mot uppsägning vid övergång av verksamhet. – Arbetsdomstolen finner att det inte har ägt rum någon övergång av verksamhet i de tre aktuella fallen i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen. Något hinder har därför inte förelegat för företaget att säga upp anställda på grund av arbetsbrist som följd av att de tre entreprenaderna förlorades.

» Gå direkt till hela domen

AD 1995 nr 96

Sammanfattning :

Yrkande om interimistiskt förordnande. Ett företag innehade entreprenader för linjetrafik inom tre skilda områden. Efter förnyad upphandling gick företaget emellertid miste om entreprenaderna, som övertogs av andra entreprenörer. Företaget sade med anledning härav upp ett antal anställda på grund av arbetsbrist. Arbetstagarsidan har anfört att skiftet i de tre fallen av entreprenör utgör en sådan övergång av verksamhet som avses med de nya bestämmelserna om arbetstagares ställning vid övergång av företag, verksamheter och delar av verksamheter som gäller fr.o.m. den 1 januari 1995 och att företaget därför haft att iaktta bestämmelsen i 7 § tredje stycket anställningsskyddslagen om förbud mot uppsägning vid övergång av verksamhet. – Arbetsdomstolen finner att det inte har ägt rum någon övergång av verksamhet i de tre aktuella fallen i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen. Något hinder har därför inte förelegat för företaget att säga upp anställda på grund av arbetsbrist som följd av att de tre entreprenaderna förlorades.

Dela :

Referat ( AD 1995 nr 96 ) :

AD 1995 nr 96

Parter ( Privata sektorn ): Svenska Kommunalarbetareförbundet mot Alliansen och Swebus Sverige Aktiebolag i Stockholm

Ledamöter i Arbetsdomstolen: Hans Stark, Inga Åkerlund, Inga Britt Lagerlöf, Ulf E. Nilsson, Marika Fröberg, Gunnar A. Karlsson och Sven Kinnander. Enhälligt.

Sekreterare : Claes-Göran Sundberg

AD 1995 nr 96    Beslut den 26 juli 1995 – Direktstämt mål

Sökord : Entreprenörsbyte | Interimistiskt beslut | Övergång av verksamhet

Lagrum : 6 b § och 7 § anställningsskyddslagen

Rättsfall : EU-domstolens mål 24/85 Spijkers [EU:C:1986:127]

Förarbeten : Prop. 1994/95:102 Övergång av verksamheter och kollektiva uppsägningar

Parter:

Svenska Kommunalarbetareförbundet

mot

Alliansen och Swebus Sverige Aktiebolag i Stockholm

BAKGRUNDEN

Swebus Sverige Aktiebolag (i det följande benämnt Swebus eller bolaget) är ett rikstäckande persontransportföretag med säte i Stockholm. Bolaget, som är medlem i Alliansen, bedriver verksamhet avseende såväl linjetrafik som beställningstrafik. Bolaget har ca 5 500 anställda.

Mål nr A 68/95

Bolaget har såsom entreprenör genom avtal med Länstrafiken i Malmöhus län bedrivit linjetrafik avseende Helsingborg. Sedan Länstrafiken företagit förnyad upphandling avseende denna trafik erhöll bolaget den 15 december 1994 besked om att entreprenadkontraktet från och med den 12 juni 1995 ej längre skulle tillkomma bolaget. Länstrafiken har från samma tidpunkt upplåtit entreprenaden åt Ödåkra Buss AB.

Några kontakter har inte förekommit mellan bolaget och Ödåkra Buss AB. Inga fordon, lokaler eller andra tillgångar har övertagits. Ingen anställd hos bolaget har tagits över av Ödåkra Buss AB.

Mål nr A 69/95

Bolaget har vidare såsom entreprenör genom avtal med Länstrafiken i Malmöhus län bedrivit linjetrafik avseende Sjöbo och Ystad. Sedan Länstrafiken företagit förnyad upphandling avseende denna trafik erhöll bolaget den 16 december 1994 besked om att entreprenadkontraktet från och med den 12 juni 1995 ej längre skulle tillkomma bolaget. Länstrafiken har från samma tidpunkt upplåtit entreprenaden åt Linjebuss AB.

Några kontakter har inte förekommit mellan bolaget och Linjebuss AB. Inga fordon, lokaler eller andra tillgångar har övertagits. Ingen anställd hos bolaget har gått över till Linjebuss AB.

Mål nr A 81/95

Bolaget har såsom entreprenör genom avtal med Länstrafiken i Älvsborgs län bedrivit linjetrafik avseende Södra Älvsborg. Sedan Länstrafiken företagit förnyad upphandling avseende denna trafik erhöll bolaget den 28 oktober 1994 besked om att entreprenadkontraktet från och med den 12 juni 1995 ej längre skulle tillkomma bolaget. Länstrafiken har från samma tidpunkt upplåtit entreprenaden åt ett antal andra transportföretag, bland dem Linjebuss AB och Buss i Väst AB.

De nya entreprenörerna har hållit informationsmöten med de hos bolaget uppsagda arbetstagarna och delat ut blanketter för intresseanmälan avseende anställning hos de övertagande företagen. Ett mindre antal av de uppsagda arbetstagarna tog anställning hos de nya entreprenörerna. Bolaget har sålt åtta bussar till Linjebuss AB och nio bussar till Buss i Väst AB. Den totala entreprenad som bolaget förlorat omfattade trafik med 50 bussar. I övrigt har inte förekommit någon kontakt mellan bolaget och de nya entreprenörerna.

Med anledning av entreprenadkontraktens upphörande inleddes i vart och ett av de tre fallen förhandlingar avseende driftsinskränkning. Förhandlingarna ledde till att bolaget sade upp ett större antal arbetstagare på grund av arbetsbrist. Avseende Södra Älvsborg skedde uppsägningarna före den 1 januari 1995 och rörande de två övriga entreprenaderna efter samma tidpunkt.

TVISTEN

Svenska Kommunalarbetareförbundet har genom tre skilda stämningsansökningar väckt talan mot Alliansen och bolaget med yrkande bl.a. att uppsägningarna av de arbetstagare som är upptagna i förteckningar i bilagor till ansökningarna skall förklaras ogiltiga. Talan har därefter återkallats beträffande ett mindre antal arbetstagare.

Arbetsgivarparterna har bestritt förbundets talan.

YRKANDEN OM INTERIMISTISKT FÖRORDNANDE

Mål nr A 68/95

Arbetsgivarparterna har yrkat att arbetsdomstolen måtte interimistiskt förklara

1. i första hand beträffande de arbetstagare som erbjudits och accepterat återanställning i bolaget att dessas anställningar, varom ogiltighetstalan förs, skall anses ha upphört i och med att de accepterat annan anställning i bolaget,

2. i andra hand beträffande de arbetstagare som erbjudits men inte accepterat återanställning i bolaget samt de arbetstagare som erbjudits och accepterat återanställning för det fall domstolen avseende dessa ej bifaller yrkandet 1. ovan att arbetstagarnas anställningar upphör vid uppsägningstidernas utgång den 6 augusti 1995 eller i vart fall vid tidpunkten för domstolens beslut, enär övergång av verksamheten på sätt som avses i 6 b § anställningsskyddslagen ej föreligger, samt

3. i tredje hand avseende de arbetstagare som erbjudits men inte accepterat återanställning i bolaget samt de arbetstagare som erbjudits och accepterat återanställning för det fall domstolen avseende dessa ej bifaller yrkandet 1. ovan om domstolen skulle finna att fråga är om en övergång av verksamhet som avses i 6 b § anställningsskyddslagen att arbetstagarnas anställningar från och med den 12 juni 1995 skall anses ha upphört eftersom de i så fall från och med denna tidpunkt övergått till Ödåkra Buss AB, varför bolaget från nämnda tidpunkt ej längre är att betrakta som arbetsgivare för dessa.

Mål nr A 69/95

Arbetsgivarparterna har yrkat att arbetsdomstolen måtte interimistiskt förklara

1. i första hand beträffande de arbetstagare som erbjudits och accepterat återanställning i bolaget att dessas anställningar, varom ogiltighetstalan förs, skall anses ha upphört i och med att de accepterat annan anställning i bolaget,

2. i andra hand beträffande de arbetstagare som erbjudits men inte accepterat återanställning i bolaget samt de arbetstagare som erbjudits och accepterat återanställning för det fall domstolen avseende dessa ej bifaller yrkandet 1. ovan att arbetstagarnas anställningar upphör vid uppsägningstidernas utgång eller i vart fall vid tidpunkten för domstolens beslut, enär övergång av verksamhet på sätt som avses i 6 b § anställningsskyddslagen ej föreligger, samt

3. i tredje hand beträffande de arbetstagare som erbjudits men inte accepterat återanställning i bolaget samt de arbetstagare som erbjudits och accepterat återanställning för det fall domstolen avseende dessa ej bifaller yrkandet 1. ovan om domstolen skulle finna att fråga är om övergång av verksamhet som avses i 6 b § anställningsskyddslagen att arbetstagarnas anställningar från och med den 12 juni 1995 skall anses ha upphört eftersom de i så fall från och med denna tidpunkt övergått till Linjebuss AB varför bolaget ej längre från nämnda tidpunkt är att betrakta som arbetsgivare för dessa.

Mål nr A 81/95

Arbetsgivarparterna har yrkat att arbetsdomstolen måtte interimistiskt förklara

1. i första hand beträffande de arbetstagare som erbjudits och accepterat återanställning i bolaget att dessas anställningar, varom ogiltighetstalan förs, skall anses ha upphört i och med att de accepterat annan anställning i bolaget,

2. i andra hand att beträffande de arbetstagare som erbjudits men inte accepterat återanställning i bolaget samt de arbetstagare som erbjudits och accepterat återanställning för det fall domstolen avseende dessa ej bifaller yrkandet 1. ovan att arbetstagarnas anställningar upphör vid uppsägningstidernas utgång eller i vart fall vid tidpunkten för domstolens beslut. Som grund för yrkandet görs i första hand gällande att det vid tidpunkten för uppsägningarna ej var lagligen möjligt att ogiltigförklara dessa, och i andra hand att övergång av verksamhet på sätt som avses i 6 b § anställningsskyddslagen ej föreligger, samt

3. i tredje hand beträffande de arbetstagare som erbjudits men inte accepterat återanställning i bolaget samt de arbetstagare som erbjudits och accepterat återanställning för det fall domstolen avseende dessa ej bifaller yrkandet 1. ovan om domstolen skulle finna att fråga är om sådan övergång av verksamhet som avses i 6 b § anställningsskyddslagen att arbetstagarnas anställningar från och med den 12 juni 1995 skall anses ha upphört eftersom de i så fall från och med denna tidpunkt övergått till endera Linjebuss AB, Borås Lokaltrafik AB eller Buss i Väst AB, varför bolaget från nämnda tidpunkt ej längre är att betrakta som arbetsgivare för dessa.

Förbundet har bestritt yrkandena om interimistiskt förordnande.

PARTERNAS UTVECKLING AV TALAN

[ Parternas utveckling av talan kan ha uteslutits här ]

Svenska Kommunalarbetareförbundet

Förbundets uppfattning är att byte av entreprenörer i förevarande tre fall är att anse som en sådan övergång av verksamhet som avses i 6 b § anställningsskyddslagen.

Denna uppfattning om övergångsbegreppets innebörd får betydelse på två sätt. För det första får bolaget inte säga upp den berörda personalen med åberopande av att entreprenaden skall gå över till annan entreprenör. Ett sådant uppsägningsförbud är föreskrivet i 7 § tredje stycket anställningsskyddslagen. För det andra inträder övertagaren av entreprenaden automatiskt som arbetsgivare för den personal som finns i verksamheten vid övergångstillfället. Detta föreskrivs i 6 b § anställningsskyddslagen.

Reglerna i de båda nämnda paragraferna hänger intimt samman. För att ett automatiskt partsbyte skall ske vid övergången förutsätts att överlåtaren inte får säga upp personalen på grund av övergången i sig. Detta innebär att, om överlåtaren i strid med uppsägningsförbudet säger upp personalen på grund av övergången, ogiltighetstalan måste föras för att personalen skall vara vidmakthållen sin rätt att automatiskt övergå till förvärvaren såsom ny arbetsgivare och på de villkor som gällde före uppsägningen. Om ogiltighetstalan inte förs, har övertagaren möjlighet att åberopa de uppsägningar som skett och hävda att skyldighet ej föreligger att ta över personalen annat än under resterande uppsägningstid i förekommande fall.

Skälet till att ogiltighetstalan förs i de förevarande fallen är alltså att göra det möjligt för personalen att på samma sätt som gällde enligt anställningsavtalen före uppsägningarna få fortsätta att arbeta i den verksamhet som har gått över på de nya entreprenörerna.

Utifrån den förutsättningen att förbundets tolkning av övergångsbegreppet i 6 b § anställningsskyddslagen är riktig har bolaget handlat i strid med 7 § tredje stycket samma lag genom att säga upp personalen på grund av verksamhetsövergången. Följden av detta är att uppsägningarna skall ogiltigförklaras.

Kärnfrågan är alltså om bytet av entreprenörer i de tre aktuella fallen är att anse som en övergång av verksamhet i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen. Bestämmelsen har hämtat sitt innehåll från EG-rätten och skall tolkas i enlighet med EG-domstolens praxis.

I målen nr A 68/95 och A 69/95 är situationen den att det handlar om byte av två entreprenörer utan rättsligt samband mellan dem.

EG-domstolen har i några fall prövat om EG-direktivet 77/187/EEG om övergång av företag, det s.k. överlåtelsedirektivet, även omfattar sådana fall. Det har då slagits fast att det även i de fall då rättsligt samband saknas mellan entreprenörerna kan vara fråga om en övergång i direktivets mening. Det finns dock hittills inte något fall prövat av EG-domstolen som avsett en situation liknande den i målen nr A 68/95 och A 69/95 och där frågan gällt om direktivet också innebär att arbetstagare på grund av direktivet automatiskt följer med över till förvärvaren.

När det gäller att bedöma om det i ett visst fall varit fråga om övergång eller inte, är den avgörande frågeställningen enligt EG-domstolens praxis om verksamheten behållit sin identitet efter övergången. EG-domstolen har antagit en modell för hur bedömningen av frågan skall ske utifrån samtliga omständigheter kring övergången och där vissa omständigheter anses vara speciellt viktiga. Omständigheterna är omnämnda på s. 26 i propositionen 1994/95:102 [ pdf |Paragraftecken|Ikon för riksdagen ].

Förbundet vill som viktiga omständigheter åberopa att de båda entreprenader som har varit föremål för byte av entreprenörer i sig är väl avgränsade och identifierbara. Den verksamhet dessa entreprenader har avsett är densamma före som efter övergången. Verksamheterna har inte legat nere. Entreprenaderna betjänar liksom före övergången allmänheten. Man kan uttrycka det så att kunderna har tagits över.

I fallet avseende Helsingborg har upphandlingen gällt en entreprenad som bolaget hade, nämligen linjerna 202 och 204. Entreprenadkontraktet mellan Länstrafiken i Malmöhus län och Ödåkra Buss AB avser just dessa båda linjer. Entreprenadkontraktet löper på fyra år med början den 12 juni 1995. För att klara uppdraget har Ödåkra Buss AB behövt nyanställa personal.

I fallet Ystad och Sjöbo har bolagets entreprenad och upphandlingen gällt sex bestämda linjer, angivna med nummer på samma sätt som i Helsingborgs-fallet. Entreprenadkontraktet löper även här på fyra år med början den 12 juni 1995. Även Linjebuss AB har behövt nyanställa personal för att klara uppdraget.

Entreprenaderna kan inte sägas vara av begränsad eller tillfällig natur. I vart och ett av fallen förutsätts att ett flertal arbetstagare är berörda.

Av betydelse för identitetsfrågan i entreprenadfallen är enligt förbundets uppfattning att entreprenaden till sin identitet inte bara är närmare specificerad och bestämd i avtal. Identiteten eller uppdraget skall också vidmakthållas enligt det träffade avtalet under hela kontraktstiden. De entreprenader bolaget hade före övergången är identiskt lika med den entreprenad som efter övergången tillkommer de nya entreprenörerna. Den identitet som fanns vid övergången av förevarande entreprenader finns dessutom så att säga bevarad under kontraktstiden.

I de fall som EG-domstolen har funnit att direktivet varit tillämpligt i renodlade entreprenadsituationer där rättsligt samband saknats, har det avgörande för domstolens bedömning inte varit att förvärvaren också övertagit arbetsgivaransvaret. Något sådant kan inte utläsas av de aktuella EG-domarna. Däremot är det riktigt att i omständigheterna i dessa fall har funnits det förhållandet att förvärvaren har åtagit sig arbetsgivaransvar för anställda. Det går emellertid inte att utgå ifrån att EG-domstolen har fäst särskilt avseende vid just den omständigheten eller att EG-domstolen inte skulle ansett direktivet tillämpligt om denna omständighet saknats.

Vad härefter gäller målet nr A 81/95 kan anmärkas att uppsägningarna skedde före den 1 januari 1995, dvs. innan anställningsskyddslagen tillfördes nya regler om övergång av företag. Enligt förbundets mening skall detta förhållande emellertid inte tillmätas någon betydelse.

Bolaget kände vid uppsägningstillfällena till att bolagets entreprenader avseende Södra Älvsborg skulle övergå på andra bussföretag under år 1995. Bolaget kände också vid uppsägningstillfällena till att anställningsavtalen automatiskt skulle övergå på andra arbetsgivare. Arbetsbrist kan då inte anses ha förelegat, när uppsägningarna gjordes. Det skall anmärkas att övergångsreglerna till ändringarna i anställningsskyddslagen endast behandlar den situationen att övergången av verksamheten sker efter lagens ikraftträdande. Däremot sägs ingenting om uppsägningar som sker under år 1994 på grund av övergång av verksamhet under år 1995. Förbundet tar detta till intäkt för att bolaget inte kan åberopa arbetsbrist som grund för uppsägningarna.

Skulle domstolen betrakta bolagets uppsägningar avseende Södra Älvsborg på ett annat sätt, anser förbundet att överlåtelsedirektivets regler likväl är tillämpliga. Redan genom EES-lagen får anses att direktivet har införlivats med svensk rätt. I direktivet finns regler om förbud mot uppsägningar på grund av övergång av verksamhet. Förbundet anser att bestämmelserna i 7 § anställningsskyddslagen efter den 1 januari 1994 skall tolkas EU-konformt, dvs. hänsyn skall tas till EG:s rättsakter i enlighet med EES-lagen innebärande att begreppet saklig grund i 7 § anställningsskyddslagen skall tolkas i överensstämmelse med direktivets uppsägningsförbud. Införandet av EES-lagen innebär med andra ord att uppsägningsförbudet vid övergång av verksamhet infördes redan från den 1 januari 1994.

Vad som har anförts i det föregående rörande målen nr A 68/95 och A 69/95 är i huvudsak tillämpligt även beträffande målet nr A 81/95. Därutöver skall tilläggas att övergångarna mellan bolaget och Linjebuss AB respektive Buss i Väst AB har rättsligt samband genom att bussar har överlåtits av bolaget till dessa företag.

Arbetsgivarparterna

Samtliga personer som sades upp med anledning av att entreprenadkontraktet rörande linjetrafiken avseende Helsingborg upphörde har erbjudits fortsatt anställning i bolaget. Samtliga av tvisten berörda arbetstagare utom tre har accepterat de erbjudna omplaceringarna. Av de uppsagda i Ystad har åtta erbjudits fortsatt anställning. Sex av dem tackade ja medan två avböjde fortsatt anställning. Av de uppsagda avseende Södra Älvsborg har 31 återanställts i bolaget, 31 erhållit anställning i Linjebuss AB, 12 erhållit anställning i Borås Lokaltrafik AB, 19 erhållit anställning i Buss i Väst AB och 8 erhållit annat arbete. Vidare har en person pensionerats, en slutat anställningen på egen begäran och en person startat eget företag.

Mot bakgrund av det anförda gör arbetsgivarparterna i första hand gällande att det inte är lagligen möjligt att yrka att uppsägningarna av de arbetstagare som erbjudits och accepterat återanställning i bolaget skall förklaras ogiltiga. Om en arbetstagare accepterar annan anställning hos bolaget, upphör den tidigare anställningen.

I andra hand gör arbetsgivarparterna gällande beträffande samtliga arbetstagare varom ogiltighetstalan förs att de aktuella entreprenörsbytena inte är en sådan övergång av verksamhet som avses i 6 b § anställningsskyddslagen, varför saklig grund för uppsägning på grund av arbetsbrist har förelegat.

Vad särskilt gäller uppsägningarna avseende Södra Älvsborg vill arbetsgivarparterna framhålla att dessa företogs under år 1994 innan de aktuella lagreglerna infördes i svensk rätt. Det skall framhållas att EES-lagen inte innebär att överlåtelsedirektivet erhöll direkt verkan i Sverige. En förutsättning för att ett direktiv av nu aktuellt slag skall bli gällande är att det implementerats i svensk rätt. Bedömningen av huruvida saklig grund föreligger skall ske med beaktande av situationen vid tidpunkten för uppsägningarna och således inte med beaktande av huruvida svensk rätt senare kom att ändras. Uppsägningarna skall därför anses föranledda av arbetsbrist, varför ogiltighetstalan ej är lagligen möjlig.

Svenska Kommunalarbetareförbundet

Vad särskilt gäller arbetsgivarsidans yrkanden om interimistiskt förordnande vill förbundet framhålla att anställningsskyddslagens huvudregel nu som tidigare innebär att uppsagda arbetstagare, vars uppsägningar är föremål för ogiltighetstalan, har rätt att kvarstå i anställning i vart fall intill dess tvisten slutligen har avgjorts. Om det på grund av den nya rättsfiguren att övertagare av verksamheten vid övergången automatiskt inträder i anställningsavtalen uppstår oklarhet i frågan vem av överlåtaren eller övertagaren som är arbetsgivare i det bestående anställningsförhållandet, måste någon av dem ha ansvaret för de anställdas anställningstrygghet intill dess tvisten är slutligen avgjord. Förbundet ser det så att de berörda arbetstagarnas anställningar inte kan interimistiskt upphöra på de olika alternativa sätt som arbetsgivarsidan har gjort gällande, om det är så att oklarhet råder om vem som har arbetsgivaransvaret.

Om det däremot, såvitt gäller målen nr A 68/95 och A 69/95, är så att arbetsdomstolen i interimistiskt beslut finner att de övertagande företagen den 12 juni 1995 har inträtt som arbetsgivare i anställningsavtalen och att anställningarna består (yrkanden härom har framställts i mål som av förbundet har instämts mot Ödåkra Buss AB respektive Linjebuss AB), är det förbundets inställning att arbetstagarnas anställningar hos bolaget har upphört vid samma tidpunkt.

När det gäller arbetsgivarparternas förstahandsyrkanden i de tre målen avseende interimistiskt förordnande kan dessa inte under några förhållanden bifallas. Bolaget har utfäst sig att låta anställningsavtalen gälla uppsägningstiderna ut, oavsett att nytt avtal träffats om fortsatt anställning. Om arbetsdomstolen skulle finna att arbetsgivarsidans inställning att vissa arbetstagare har erhållit ny anställning skall tillmätas betydelse, är det likväl så att bolaget har sagt upp dessa arbetstagare i strid med 7 § tredje stycket anställningsskyddslagen. De skulle i sådant fall ha sagts upp vid tidpunkten för ingåendet av de nya anställningsavtalen, vilket medfört att deras anställningar, varom ogiltighetstalan förs, inte hade kunnat upphöra förrän uppsägningstiderna löpt ut räknat från tidpunkten för ingåendet av de nya anställningsavtalen.

Vissa arbetstagare har erhållit timanställning hos bolaget. Dessa har i själva verket ingen anställning annat än när de någon gång då och då får utföra någon körning. Förbundet bestrider att deras anställningar varom ogiltighetstalan förs kan upphöra på grund av att de under uppsägningstiden accepterat att arbeta då och då när bolaget har behov av deras arbetskraft.

SKÄL

Vad prövningen gäller

Swebus Sverige AB innehade entreprenader för linjetrafik avseende Helsingborg (mål nr A 68/95), Sjöbo och Ystad (mål nr A 69/95) och Södra Älvsborg (mål nr A 81/95). Efter förnyad upphandling gick bolaget emellertid miste om entreprenaderna, som övertogs av andra entreprenörer. Bolaget sade med anledning härav upp ett antal anställda på grund av arbetsbrist.

Svenska Kommunalarbetareförbundet har väckt talan och bl.a. yrkat att uppsägningarna skall ogiltigförklaras. Arbetsgivarparterna har bestritt yrkandena.

Arbetsdomstolen har nu att ta ställning till yrkanden från arbetsgivarsidan om interimistiskt förordnande att uppsägningarna skall upphöra i avvaktan på dom i målen.

Prövningen av yrkandena om interimistiskt förordnande ger arbetsdomstolen anledning att gå in på de nya bestämmelser om arbetstagares ställning vid övergång av företag, verksamheter och delar av verksamheter som gäller fr.o.m. den 1 januari 1995.

Förbundets inställning är att skiftet i de tre fallen av entreprenör utgör en sådan övergång av verksamhet som avses med de nya bestämmelserna och att bolaget därför haft att iaktta bestämmelsen i 7 § tredje stycket anställningsskyddslagen om förbud mot uppsägning vid övergång av verksamhet. Arbetsgivarparterna har anfört att det inte föreligger någon sådan övergång.

Några allmänna utgångspunkter för prövningen

De fr.o.m. den 1 januari 1995 gällande nya lagbestämmelserna om arbetstagares ställning vid övergång av verksamhet har införts för att Sverige skall uppfylla de krav som ställs genom EG-rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter.

Det anförda ger en viktig utgångspunkt för rättstillämpningen. I sådana avseenden där den nya lagstiftningen är avsedd att stämma överens med EG-direktivet har svensk domstol att beakta den rättspraxis som utvecklas av EG-domstolen. Den i de aktuella målen avgörande frågan om innebörden av begreppet övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet från en arbetsgivare till en annan i 6 b § anställningsskyddslagen utgör en sådan fråga där EG-domstolens praxis blir av central betydelse.

Kärnfrågan i de tre målen är om ett skifte mellan entreprenörer utgör en övergång av verksamhet i lagens mening. Gemensamt för de tre målen är att den linjetrafik på entreprenad som bolaget bedrivit är densamma som de övertagande entreprenörerna utövar. Vidare är karaktäristiskt att verksamheten är långsiktig och inte föränderlig samt av avsevärd omfattning. I två av målen föreligger inget som helst samband mellan bolaget och de övertagande entreprenörerna. Inga tillgångar har överförts och ingen anställd har tagits över. I det tredje målet har ett fåtal av den tidigare entreprenörens bussar sålts till två av de nya entreprenörerna och några anställda har gått över. I övrigt föreligger inte heller i detta fall något samband mellan bolaget och de övertagande entreprenörerna.

Det finns inte något fall från EG-domstolen som är jämförbart med den nu aktuella situationen, dvs. som behandlar skifte mellan entreprenörer utan egentligt samband mellan dem. Däremot har domstolen utvecklat sin syn på bedömningen av huruvida i ett visst fall en övergång av verksamhet har ägt rum (jfr särskilt domstolens dom i målet 24/85 [  ], det s.k. Spijkers-fallet). Domstolens uttalanden låter sig sammanfattas enligt följande. Det avgörande vid bedömningen är om verksamheten har bevarat sin identitet. En övergång föreligger inte bara på grund av att tillgångarna säljs. Det är nödvändigt att avgöra också om verksamheten var i gång vid övergångstillfället (en ”going concern”). En indikation på detta är att den nya arbetsgivaren fortsätter eller återupptar driften med samma eller liknande innehåll. Vid bedömningen är det nödvändigt att iaktta alla de fakta som är karaktäristiska för transaktionen. Domstolen angav följande sju omständigheter som kan vara av betydelse:
1. Arten av företag eller verksamhet.
2. Frågan om företagets materiella tillgångar, såsom byggnader och lösöre, har överlåtits eller inte.
3. Värdet av överlåtna immateriella tillgångar vid överlåtelsetidpunkten.
4. Om majoriteten av de anställda har tagits över av den nya arbetsgivaren eller inte.
5. Om kunderna har tagits över eller inte.
6. Graden av likhet mellan verksamheten före och efter överlåtelsen.
7. I förekommande fall den tidsperiod under vilken verksamheten legat nere.

Arbetsdomstolen uppfattar EG-domstolens uttalanden på det sättet att jämförelsen mellan den förre innehavarens verksamhet och den senare innehavarens skall inriktas på det aktuella företaget, den aktuella produktionsenheten eller verksamhetsgrenen före och efter övergången. För att en övergång av verksamhet skall föreligga måste man kunna konstatera att verksamheten har bevarat sin identitet. Det synes därvid vara av mindre intresse att finna att det är överensstämmande arbetsuppgifter som utförs hos de båda företagarna. Viktigare är om produktionsresurserna, såsom lokaler, maskinell utrustning och andra hjälpmedel, är i större eller mindre utsträckning desamma. Betydelsefullt blir också exempelvis i vad mån arbetsledning och arbetsstyrka samt affärskontrakt och kundrelationer har tagits över.

Har en övergång av verksamhet skett i de nu aktuella fallen?

Skiftet av entreprenör avseende Helsingborg samt Sjöbo och Ystad har skett utan att de tillträdande entreprenörerna övertagit några som helst produktionstillgångar och utan att några anställda tagits över. Det enda samband som föreligger mellan bolaget och de tillträdande entreprenörerna består i att den bedrivna linjetrafiken är densamma.

Enligt arbetsdomstolens bedömande får det hållas för uteslutet att kravet på bevarad identitet är uppfyllt när som i dessa fall den frånträdande entreprenörens verksamhet i betydelsen produktionsresurser, arbetsledning och arbetskraft är en annan än de tillträdande entreprenörernas.

Vad gäller Södra Älvsborg har visserligen ett mindre antal bussar sålts till de tillträdande entreprenörerna och ett antal anställda gått över. Arbetsdomstolen anser emellertid att dessa omständigheter uppenbarligen inte kan tillmätas den betydelsen att identitet kan anses föreligga mellan verksamheten före och efter entreprenörsskiftet.

Det anförda innebär att arbetsdomstolen finner att det inte har ägt rum någon övergång av verksamhet i de tre aktuella fallen i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen. Något hinder har därför inte förelegat för bolaget att säga upp anställda på grund av arbetsbrist som följd av att de tre entreprenaderna förlorades.

Det skall anmärkas att domstolen vid sin prövning inte har ansett sig ha anledning att över huvud taget beakta att i fallet Södra Älvsborg bolagets uppsägningar företagits före den nya lagstiftningens ikraftträdande.

Ställningstagande till yrkandena om interimistiskt förordnade

Arbetsdomstolen finner att omständigheterna är sådana att det föreligger grund för att meddela interimistiskt förordnande om upphörande av de anställningar som avses med förbundets yrkanden om ogiltigförklaring av bolagets uppsägningar av anställda.

Arbetsgivarparterna har emellertid avseende vissa anställda framställt yrkanden som innefattar att förordnandet skall avse upphörande av anställningarna från en tidpunkt då arbetstagarna erhållit annan anställning.

Enligt domstolens mening föreligger emellertid inte i den föreliggande situationen grund för att interimistiskt meddela förordnanden av denna innebörd. Förordnandena bör avse tidpunkten för meddelandet av detta beslut eller om uppsägningstiden då inte löpt ut från utgången av uppsägningstiden. Frågan huruvida anställningar upphört vid tidigare tidpunkt är att betrakta som särskilda tvistefrågor som inte rör den nu aktuella prövningen.

SLUT

Arbetsdomstolen förordnar för tiden till dess målen har slutligt avgjorts eller annorlunda förordnas att de anställningar som avses med Svenska Kommunalarbetareförbundets yrkanden om ogiltigförklaring av uppsägningar skall upphöra med utgången av dagen för detta beslut eller om uppsägningstiden då inte löpt ut från utgången av uppsägningstiden.

Beslut 1995‑07‑26, målnummer A‑68‑1995, A‑69‑1995 och A‑81‑1995

Ledamöter: Hans Stark, Inga Åkerlund, Inga Britt Lagerlöf, Ulf E. Nilsson, Marika Fröberg, Gunnar A. Karlsson och Sven Kinnander. Enhälligt.

Sekreterare: Claes-Göran Sundberg

Dela :