AD 1995 nr 100

Förbundet

De i målet aktuella arbetstagarna var tidigare anställda av Bjerkerts Bygg AB (Bjerkerts). Bjerkerts, som registrerades 1973 och bedrev byggnadsrörelse i Vimmerby, ägdes av R.B. Denne sålde 1990 Bjerkerts till Bolsa Invest AB för 10,5 miljoner kr. I oktober 1991 förvärvade C-H.C. samtliga aktier i Bjerkerts för en krona. I anslutning till detta – närmare bestämt den 28 oktober 1991 – registrerades C-H.C. som ledamot och G.A. som suppleant i Bjerkerts styrelse. C-H.C. överlät i sin tur den 15 december 1992 aktierna i Bjerkerts till J.B. Bolsa Invest AB försattes i konkurs den 9 april 1992. C-H.C. försattes i personlig konkurs den 22 mars 1993.

Bjerkerts hade ett helägt dotterbolag, Fastighetsaktiebolaget Eldaren. Styrelsen i detta dotterbolag utgjordes av C-H.C. som ledamot med G.A. som suppleant. Fastighetsaktiebolaget Eldaren var lagfaren ägare till fastigheterna Vimmerby Eldaren 1, där Bjerkerts bedrev sin verksamhet, och Vimmerby Morkullan 12. Beträffande den sistnämnda fastigheten hade ett entreprenadavtal träffats mellan beställaren Fastighetsaktiebolaget Eldaren och entreprenören Bjerkerts om uppförande av en hyresfastighet. Entreprenaden påbörjades av Bjerkerts under andra halvåret 1991. Arbetstagarnas anställningar i Bjerkerts övergick till bolaget under början av 1992 och bolaget slutförde den av Bjerkerts påbörjade entreprenaden på fastigheten Vimmerby Morkullan 12. Den faktiska verksamheten i Bjerkerts upphörde sannolikt under våren 1992, i vart fall under hösten 1992. Bjerkerts försattes i konkurs den 5 maj 1993. Förvaltarberättelse upprättades av konkursförvaltaren advokat J.S. den 3 november 1993. Fastighetsaktiebolaget Eldaren försattes i konkurs den 10 januari 1994.

Bolaget registrerades den 19 december 1991, då under firman Byggentreprenader i Vimmerby AB. Styrelsen utgjordes av G.A. som ledamot. Hon ägde också aktierna i bolaget under en kort tid efter dess bildande. Nästan omgående överlät hon dock samtliga aktier till X.X:s maka, P.B. G.A. var emellertid ensam styrelseledamot i bolaget så sent som den 23 juni 1992. X.X. blev styrelseledamot i bolaget vid bolagsstämman den 21 januari 1993, vilket registrerades hos PRV den 24 mars 1993.

Den 17 oktober 1991 hölls lokal förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen mellan Bjerkerts och förbundets avdelning 15 angående arbetsbrist. Bjerkerts meddelade att det inte längre skulle förekomma någon byggverksamhet i företaget och att det med anledning därav skulle komma att uppstå arbetsbrist för samtliga anställda. Detta innebar att samtliga anställda måste sägas upp. Framgent skulle företagets nye ägare lämna ytterligare information. Förbundet instämde i att det, för det fall nya byggprojekt ej påbörjades, skulle föreligga arbetsbrist. Arbetstagarna fick sedan under hösten – troligtvis i november – information från någon inom Bjerkerts att verksamheten skulle avvecklas men att de skulle erhålla anställning i ett annat bolag. De fick dock inte någon information om namnet på det nya bolaget. De upplystes om att det var nya ägare med i bilden.

Arbetstagarna övergick därefter – utan att däremellan vara arbetslösa – från anställningar i Bjerkerts till anställningar i bolaget. För de flesta skedde detta den 7 januari 1992. Deras lön och anställningsvillkor i övrigt förblev oförändrade. De fortsatte att arbeta på samma arbetsplats med den aktuella byggentreprenaden. De utförde samma arbetsuppgifter och hade samma arbetsredskap, bodar, maskiner etc. Arbetsledningen bestod liksom tidigare av R.B. och L-Å.T.

Bolaget har påstått att arbetstagarna sades upp fredagen den 3 juli 1992. Inte någon av arbetstagarna fick motta skriftligt uppsägningsbesked från bolaget den dagen. Inte heller blev de muntligt uppsagda. Tre av arbetstagarna – L.H., P.K. och G.S. – slutade redan kl. 13.00 den dagen. Övriga arbetstagare slutade troligen kl. 14.00 men kvardröjde på arbetsplatsen ytterligare en tid därefter. Enligt bolaget skall L-Å.T. vid 15.30-tiden ha uppmanat några arbetstagare – antagligen T.R. och B.A. och eventuellt någon ytterligare person – att gå till bolagets kontor för att motta uppsägningsbesked. Denna uppmaning hörsammades dock inte.

När arbetstagarna den 3 augusti 1992 återkom till arbetsplatsen efter semestern ifrågasatte R.B. varför de inställde sig på arbetsplatsen. Han påstod att samtliga var uppsagda och att uppsägningstiden hade löpt ut. Därefter uppmanade han dem att gå hem. Med anledning därav kontaktades S.H. på avdelning 15 av T.A. och den förstnämnde inställde sig nästan omedelbart på arbetsplatsen. Arbetstagarna fick därefter på bolagets kontor motta skriftliga uppsägningsbesked, vilka var daterade den 3 juli 1992. Några vägrade skriva på uppsägningsbeskedet med hänsyn till det felaktiga datumet. Det var också diskussion om uppsägningstidernas längd. Vid detta möte – den 3 augusti 1992 – begärde S.H. lokal förhandling, vilken sedermera hölls den 5 augusti 1992. Denna förhandling påkallades alltså inte, som bolaget påstått, genom ett brev av den 10 juli 1992. Vad som avsågs med det brevet var att påkalla förhandling i en uppkommen fråga om utläggning av uppsägningstid under byggsemestern.

Av §§ 14 och 10 i anställningsskyddsavtalet följer att arbetstagarna har rätt till uppsägningslön och att en uppsägning skall vara skriftlig. Enligt § 12 andra stycket nämnda avtal anses uppsägning ske när arbetstagaren får del av uppsägningen. Av § 13 nämnda avtal följer att uppsägningstidens längd räknas utifrån arbetstagarens ålder och anställningstidens längd.

När bolaget övertog entreprenaden på fastigheten Vimmerby Morkullan 12 från Bjerkerts bedrev bolaget inte någon annan verksamhet. Bjerkerts bedrev efter entreprenadöverlåtelsen inte någon verksamhet. Bolaget övertog således hela Bjerkerts verksamhet. Även om något formellt överlåtelseavtal inte upprättades mellan Bjerkerts och bolaget, kom verksamheten ändå genom ställföreträdarnas konkludenta handlande att överflyttas till bolaget. Av § 2 första stycket andra punkten i anställningsskyddsavtalet framgår att en arbetstagare som byter anställning i samband med att företag eller del av företag övergår från en arbetsgivare till en annan får tillgodoräkna sig tiden hos den förre arbetsgivaren när anställningstiden hos den senare skall beräknas. Eftersom bolaget övertagit verksamheten i Bjerkerts så har arbetstagarna rätt att tillgodoräkna sig anställningstiden hos Bjerkerts. Detta får till följd att de berörda arbetstagarna har rätt till längre uppsägningstider än en månad, som längst sex månader.

Eftersom arbetsgivaren brutit mot § 14 genom att inte betala ut uppsägningslön är såväl envar av arbetstagarna som förbundet berättigade till allmänt skadestånd, jämför AD:s dom 1979 nr 41 [ NJ ] [ Karnov ].

Sammanfattningsvis hävdar således förbundet att arbetstagarna sagts upp först den 3 augusti 1992 samt att bolaget övertagit den av Bjerkerts bedrivna verksamheten och att arbetstagarna därför vid beräkning av uppsägningstid har rätt att tillgodoräkna sig även anställningstiden hos Bjerkerts.

Bolaget

Det vitsordas att bolaget genom sin anslutning till Byggförbundet var bundet av byggnadsavtalet och det därtill hörande anställningsskyddsavtalet.

Bolaget bildades i november 1991 och registrerades första gången den 19 december 1991 med firma Byggentreprenader i Vimmerby AB. Avsikten var att bedriva bl.a. byggnadsverksamhet. Samtliga aktier förvärvades vid årsskiftet 1991/92 av X.X:s maka, P.B. P.B. äger alltjämt samtliga aktier i bolaget. X.X. ansvarade dock för och skötte i praktiken all bolagets verksamhet med fullmakt från styrelseledamoten tillika firmatecknaren G.A. Av förbiseende kom X.X. inte att anmäla ändringen av styrelsen i bolaget förrän hösten 1992, då verksamheten definitivt flyttades till Göteborg. G.A:s syfte med bolagsbildningen är okänt för X.X. Väsentligt är emellertid att varken G.A. eller någon annan företrädare för Bjerkerts eller någon detta närstående bolag ägt eller har haft något reellt inflytande över bolagets verksamhet fr.o.m. årsskiftet 1991/92. Något ägarsamband mellan Bjerkerts och bolagets verksamhet har sålunda inte förelegat.

I juni 1992 stod det klart för arbetstagarna att det inte fanns fler byggprojekt efter det att entreprenaden i kvarteret Morkullan färdigställts. Med anledning därav hölls den 30 juni 1992 en förhandling enligt medbestämmandelagen. Därvid var parterna ense om att arbetsbrist och därmed saklig grund för uppsägning förelåg. R.B. informerade, utanför protokollet, om att uppsägningarna skulle göras före byggsemestern. När därför L-Å.T. upplyste arbetstagarna den 3 juli 1992 om att de var uppsagda och att de skulle bege sig till bolagets kontor för att där motta skriftligt uppsägningsbesked vid arbetstidens slut, får uppsägning anses ha skett nämnda dag även om arbetstagarna inte mottagit uppsägningshandlingarna.

Samma uppsägningsbesked delades ut den 3 augusti 1992. Bolaget vill i sammanhanget poängtera att förbundets avdelning 15 redan den 10 juli 1992 kände till uppsägningarna eftersom förhandlingsframställan då gjordes per brev. Detta framgår av protokollet från den lokala förhandlingen den 5 augusti 1992.

Bjerkerts ändrade successivt under 1991 sin inriktning från byggnadsrörelse till att avse förvaltning och projektering. Den sista entreprenaden – vilken påbörjades i början av hösten 1991 – avsåg byggnation i kvarteret Morkullan i Vimmerby. Inför den planerade förändringen av verksamheten informerades företagets MB-grupp fortlöpande liksom förbundets avdelning 15.

Entreprenaden avseende kvarteret Morkullan kunde inte – i vart fall inte utan vittgående konsekvenser för Bjerkerts del – avbrytas i förtid. Det var därför nödvändigt att projektet slutfördes av något annat entreprenadföretag. Bolaget åtog sig därför att färdigställa den aktuella entreprenaden. Det är korrekt att bolaget inte hade bedrivit någon verksamhet före detta åtagande. Entreprenadkontraktet mellan Bjerkerts som entreprenör och fastighetsaktiebolaget Eldaren som beställare överläts dock aldrig till bolaget utan Bjerkerts partsställning i förhållande till beställaren förblev hela tiden densamma. Det har aldrig förelegat något som helst avtal mellan Bjerkerts och bolaget om övertagande av hela eller delar av Bjerkerts verksamhet. Inte heller har bolaget övertagit rörelseinventarier, kontorsmaterial eller annat inkråm från Bjerkerts. Däremot anlitades platschefen R.B. även av bolaget, eftersom han från början upphandlat entreprenaden och var den som var mest insatt i förhållandena. R.B. hade – efter det att han överlåtit aktierna i Bjerkerts – vare sig ägar- eller annat inflytande i Bjerkerts. Han var dock fortfarande anställd hos Bjerkerts som platschef. Eftersom det rörde sig om uppförande av byggnad på en fastighet är det naturligt att arbete utfördes på samma plats som tidigare och med samma utrustning i form av verktyg och personalbodar. Samtidigt med detta påbörjade dock bolaget ett annat entreprenadarbete i Kisa, vilket arbete projekterats av ett annat företag. Det kan nämnas att bolaget rekryterade personal jämväl från andra orter än Vimmerby liksom från andra företag.

För att de av förbundet åberopade grunderna för tillgodoräknande av anställningstid skall vara tillämpliga fordras att det endera föreligger ett arbetsgivarsamband eller ett verksamhetssamband. Något sådant föreligger emellertid inte. Det enda samband som föreligger, nämligen att bolaget fullföljde den av Bjerkerts påbörjade entreprenaden med stora delar av Bjerkerts personal, är ej ensamt en omständighet som kan tillmätas sådan betydelse att anställningstid skall få tillgodoräknas från anställningen hos Bjerkerts när arbetsbrist uppstår i bolaget.

Sammanfattningsvis kan sägas att bolaget således avseende samtliga arbetstagare har fullgjort utbetalning av avtalsenlig uppsägningslön om en månad räknat från den 3 juli 1992. Ingen av arbetstagarnas anställningsförhållande hos bolaget har överstigit tolv månader under de senaste två åren eller för arbetstagare som fyllt 45 år, sex månader under de senaste tolv månaderna. Någon skyldighet att utge uppsägningslön för mer än en månad har därför ej förelegat. Bolaget har inte övertagit arbetstagare från annan arbetsgivare under sådana förhållanden att dessa ägt tillgodoräkna sig anställningstid hos den tidigare arbetsgivaren vid beräkningen av vilken uppsägningstid respektive arbetstagare har vid uppsägning från bolagets sida.