AD 1997 nr 102 – Prejudikat med Sören Öman

NSF

Den avtalade pensionsåldern för piloter i SAS är 60 år. Det finns dock möjlighet för piloterna att avgå från aktiv tjänst före 60 års ålder. Normalt sett kan sådan förtida avgång ske tidigast från fyllda 55 år. Vid förtida avgång tillhandahålls i princip två väsentliga förmåner. Den ena utgörs av direktpension från SAS motsvarande den ålderspension som piloten är berättigad till från ordinarie pensionsålder, 60 år. Den andra utgörs av fortsatta premiebetalningar av SAS till tjänstepensionsförsäkringen fram till den ordinarie pensionsåldern. Regler om förtida avgång finns intagna i kollektivavtalets tre nationella pensionsbilagor. För de danska och svenska piloterna gäller att hela den pension som utgår vid 60 års ålder är försäkrad vilket betyder att så länge premiebetalningar för försäkringarna sker så får danska och svenska piloter del av de förbättringar i pensionsvillkoren som sker under förtidsavgångstiden och som trätt i kraft vid uppnående av den ordinarie pensionsåldern 60 år.

För norska piloter gäller att bara en del av den pension som utgår vid 60 års ålder är försäkrad. För den försäkrade delen av den pension som utgår vid fyllda 60 år kommer också de norska piloterna att under förtidsavgångstiden, på grund av de fortsatta premiebetalningarna, komma i åtnjutande av de förbättringar av pensionsvillkoren som träder i kraft under samma tid.

Det norska pensionsavtalet (1993 års avtal) är utformat så att piloten från den avtalade pensionsåldern, 60 år, skall erhålla en viss pensionsnivå livsvarigt. Detta åstadkoms genom att piloten mellan 60 och 67 års ålder dels får 75 % av tolv grundbelopp, den norska motsvarigheten till basbeloppet, som tryggad (försäkrad) pension, dels som direktpension från SAS får ett pensjonstillegg om högst 31,9 % av den tryggade ålderspensionen före 67 års ålder samt efter 67 år dels får en tryggad pension om 70 % av tolv grundbelopp, bruttosamordnad med folketrygden, dels får ett pensjonstillegg om högst 38,57 % av den tryggade ålderspensionen före 67 års ålder. Det högre pensjonstillegget efter 67 år kompenserar det förhållandet att den tryggade pensionen är lägre från denna ålder. Tryggad pension och pensjonstillegg skall tillsammans ge piloten den eftersträvade enhetliga pensionsnivån livsvarigt från 60 år. Anledningen till de skilda procentsatserna vad gäller den tryggade ålderspensionen är att den för andra anställda hos SAS i Norge gällande pensionsnivån från 67 år är 70 % av pensionsunderlaget och att SAS därför enligt norska skatteregler inte med avdragsgill verkan kan trygga en högre pensionsnivå från 67 år för piloter. Den tryggade pensionen och direktpensionen utgör enligt NSF:s mening en odelbar enhet.

Under rubriken TILLEGGSBESTEMMELSER i 1993 års pensionsavtal finns bestämmelser om rätt för pilot till förtida avgång från aktiv tjänst i vissa fall. Enligt moment A kan frivillig förtida avgång ske tidigast fr.o.m. den kalendermånad som infaller närmast efter det att piloten fyllt 55 år. Om piloten väljer att avgå efter 57 år får han tillgodoräkna sig också förtidsavgångstiden som pensionsintjänandemånader. Väljer piloten att avgå mellan 55 och 57 års ålder upphör dock intjänandetiden i och med avgången. För rätt till full pension krävs att piloten har 360 intjänandemånader. I båda de nyss nämnda fallen får piloten dock en månatlig ersättning från SAS under förtidsavgångstiden motsvarande ålderspension. Vidare fortsätter SAS att fram till den ordinarie pensionsåldern 60 år betala premierna för den tryggade pensionsutfästelsen. Enligt reglerna om pensjonstillegg kan en frivilligt avgången pilot även erhålla ett sådant tillägg redan från 55 års ålder. Bestämmelserna om pensjonstillegg i 1993 års pensionsavtal motsvaras i 1986 års pensionsavtal av bestämmelserna om engangsbonus.

Målet handlar huvudsakligen om huruvida förtidsavgångna norska piloter – på motsvarande sätt som gäller beträffande den försäkrade delen av den pension som utgår från 60 års ålder – även har rätt att komma i åtnjutande av de förbättringar av den icke försäkrade delen av 60 års pensionen som inträffar under tiden mellan förtidsavgången och 60 års ålder.

Enligt norska skatteregler krävs för avdragsrätt för kostnaden för den tryggade delen av pensionsutfästelsen att pensionsplanen tillämpas lika för alla som omfattas av den. Som framgått av vad som tidigare anförts omfattas även förtidsavgångna piloter av pensionsplanen och SAS betalar försäkringspremier för sådana piloter fram till det att piloten i fråga uppnått ordinarie pensionsålder 60 år. Under tiden fram till dess förändras också sådana piloters pensionsunderlag som en följd av avtalade ökningar av lönetarifferna i kollektivavtalet och ändringar i folketrygdens grundbelopp. Ändringar av pensionsplanen under förtidsavgångstiden omfattar därför även förtidsavgångna piloter. Den enda skillnaden gentemot aktiva piloter är att den förtidsavgångne piloten stannar kvar i den lönetariff som han befann sig i vid den tidpunkt han avgick i förtid och således inte flyttas upp till en högre lönertariff enligt kollektivavtalets regler om uppflyttning på grund av tjänsteår.

Den tryggade och den icke tryggade delen av pensionsutfästelsen enligt pensionsavtalet har sedan tillkomsten av 1986 års avtal varit avsedda att tillsammans utgöra den pensionsnivå som piloten skall komma i åtnjutande av vid uppnående av den ordinarie pensionsåldern 60 år. I likhet med vad som gäller beträffande den del av den sammanlagda pensionsutfästelsen som tryggas gäller därför även beträffande den otryggade delen att avtalade förbättringar i pensionsstandarden som träder i kraft före det att den ordinarie pensionsåldern uppnås skall tillkomma också förtidsavgångna piloter från denna tidpunkt, såvida inte avtalet uttryckligen föreskriver undantag från detta.

Piloterna B.O.O., T.S., O.E., J.C.K., V.L., A.G., K.H., O.J. och J.L. hade samtliga avgått i förtid före den 1 januari 1992 då 1993 års pensionsavtal trädde i kraft. J.L. avgick i förtid på grund av att han av medicinska orsaker mist sitt flygcertifikat medan de övriga avgick frivilligt med förtidspension. De fyllde samtliga 60 år efter den 1 januari 1992. De var alltså förtidsavgångna före 1993 års pensionsavtals ikraftträdande men blev ålderspensionärer efter det att avtalet hade trätt i kraft. De är därför berättigade att erhålla pensjonstillegg i enlighet med bestämmelserna i 1993 års avtal.

Piloterna I.B., S.W. och T.G. avgick samtliga i förtid efter fyllda 55 år men före 60 år. Alla slutade före den 1 mars 1986 då 1986 års pensionsavtal trädde i kraft och de fyllde 60 år före den 1 januari 1992 från vilket datum 1993 års pensionsavtal började att gälla. De har därför avtalsenlig rätt till engangsbonus. De har också erhållit engangbonus i enlighet med pensionsavtalet t.o.m. september 1994 men har för tiden därefter av SAS vägrats rätt till sådan ersättning.

Under rubriken Pensjonstillegg i 1993 års pensionsbilaga anges att Flyger som slutter etter reglene i TILLEGGSBESTEMMELSER, pkt A. vil få utbetalt dette tillegget i henhold til pkt 1A og 1B tidligst fra 55 års alder. Flyger som slutter etter reglene i TILLEGGSBESTEMMELSER, pkt B. dvs. enligt reglerna om ”loss of license”, vil få utbetalt dette tillegget f.o.m. 60 års alder. Vidare anges att tilläggen skall reguleres med samme nivå som følger av reglene for pensjonsregulering. Det betyder i praktiken att tilläggen skall följa grundbeloppet. Som man kan se av bestämmelsen är huvudregeln att pensionstillägg utgår från den ordinarie pensionsåldern 60 år och att det endast är förtidsavgångna piloter som möjligen kan erhålla detta tillägg tidigare än vid 60 år. Enligt avtalet är det piloter med födelseår 1932 som kan få pensionstillägg uppgående till 24 % av den säkrade ålderspensionen. En pilot med födelseåret 1932 fyllde 60 år först efter pensionsavtalets ikraftträdande. I avtalet anges vidare att pensjonstillegget tidigast kan uppnås 1992 samtidigt som tillägget enligt huvudregeln inte utgår till annan än den som har fyllt 60 år. Denne skrivning måste syfta på piloter som var förtidsavgångna redan före avtalets ikraftträdande. Det skulle annars inte ha funnits någon anledning att särskilt ange att tillägget tidigast kunde uppnås 1992.

Tillägget engangsbonus infördes i och med 1986 års pensionsbilaga. Med hänvisningen under DYRTIDSREGULERINGSFOND p g) att På lik linje med pkt. a) avses en värdesäkringskompensation som skall erhållas beroende på penningvärdets utveckling.

Efter tillkomsten av 1986 års pensionsavtal uppstod en diskussion om huruvida de piloter som avgått i förtid innan avtalet trätt i kraft, dvs. före den 1 mars 1986, skulle äga rätt till engangsbonus. NSF menade att parterna aldrig tidigare, annat än i mycket speciella fall, undantagit förtidsavgångna piloter när det gällde tillämpning av nya pensionsbestämmelser och att det var självklart att dessa skulle erhålla denna engangsbonus. Diskussionen ledde fram till att parterna den 19 november 1987 ingick ett avtal om riktlinjer för tillämpning av 1986 års pensionsavtal. §§ 2 och 3 i tillämpningsöverenskommelsen har följande lydelse.

Av dessa bestämmelser i tillämpningsöverenskommelsen framgår klart och entydigt att engangsbonus även skall beräknas för piloter som avgått i förtid när 1986 års avtal trädde i kraft.

Närmast före 1986 års pensionsavtal gällde en motsvarande överenskommelse träffad den 11 juni 1981 (1981 års pensionsavtal). Enligt 1981 års pensionsavtal var i princip all pensionsrätt tryggad genom försäkring. Någon motsvarighet till senare införda engangsbonus och pensjonstillegg fanns inte. I vissa speciella fall kunde det utgå vissa tillägg från dyrtidsreguleringsfonden men dessa tillägg var inte jämförbara med engangsbonus och pensjonstillegg när det gällde storlek eller generell tillämpning.

I punkten C 5 i 1973 års pensionsavtal anges att fonden för dyrtidsreglering skall disponeras för tillägg till pensionen från NKP beträffande pensionsfall som inträffat efter den 1 mars 1972. Bestämmelsen anger således att även piloter som avgått i förtid före den 1 mars skall komma i åtnjutande av tillägget till pensionen från NKP den dag de börjar uppbära sådan pension. Förtidsavgångna som fyllt 60 år före den 1 mars 1970 får emellertid inte del av tilläggen. Det nu anförda stöder NSF:s ståndpunkt i tvisten att förtidsavgångna omfattas av ändringar i pensionsavtalet som träder i kraft innan de uppnått ordinarie pensionsålder, såvida inte annat uttryckligen har avtalats.

Även i 1977 års pensionsavtal anges att dyrtidsregleringsfonden primärt skall användas för tillägg till löpande NKP-pensioner som blivit aktuella efter den 1 mars 1972. Enligt avtalet inkluderar detta också piloter som var förtidsavgångna före den 1 mars 1972 och som inte börjat få NKP-pensionen förrän efter sistnämnda datum. Enligt bestämmelsen i Dyrtidsreguleringsfonden punkten c) skulle det utges ett tillägg för att åstadkomma en standardförbättring för de personer som fått sin pension reducerad på grund av vissa begränsningsregler för beräkningen av lönen mellan 55 och 60 år. Tillägget skulle utges fram till fyllda 67 år. Ett motsvarande tillägg beträffande tiden efter folketrygdeåldern finns under punkten d). De speciella tillägg som finns under punkterna c) och d) skulle emellertid inte utgå till den som den 1 mars 1977 hade fyllt 60 år och avgått i förtid enligt det äldre avtalet. Av detta följer motsatsvis att tilläggen skall utges till förtidsavgångna piloter som vid 1977 års avtals ikraftträdande ännu inte hade uppnått den avtalade ordinarie pensionsåldern. Även den ifrågavarande avtalsbestämmelsen stöder NSF:s ståndpunkt i målet.

I 1981 års avtal finns det också exempel på att förtidsavgångna piloter som inte fyllt 60 år kom i åtnjutande av förmåner enligt det nya avtalet. I pensionsbilagan anges inledningsvis följande.

I en anmärkning till punkten A i 1981 års pensionsavtal finns en uttrycklig särreglering för förtidsavgångna piloter. Anmärkningen har följande lydelse.

Anmärkningen innehåller inte regler om att försäkrad pension skall utgå till piloterna i fråga utan reglerar vilka bestämmelser angående förtida avgång som skall tillämpas beträffande dessa piloter. Bakgrunden till regleringen var den överenskommelse mellan SAS och pilotföreningarna om avveckling av pilotöverskott som gällde fram till den 1 mars 1982, det s.k. LOA-avtalet. Vid den tidpunkt då avtalet tillkom beräknades SAS ha ett pilotöverskott. Överenskommelsen innebar att SAS och pilotföreningarna enades om olika åtgärder för att avveckla pilotöverskottet. En sådan åtgärd var att förmå piloterna att avgå i förtid. För de norska piloterna krävs 360 månaders tjänstetid för att få full pension. Enligt huvudregeln upphör intjänandetiden vid tidpunkten för den faktiska förtida avgången. Inledningsvis fanns det inte några undantag från denna regel. Från 1979 och fram till 1981 års pensionsavtals ikraftträdande fick dock piloter som avgick i förtid efter fyllda 57 år tillgodoräkna sig den förtida avgångstiden som intjänandetid, dvs. fram till 60 års ålder. Det var således särskilt förmånliga bestämmelser. Genom LOA-avtalet fick även piloter som avgått i förtid efter fyllda 55 år rätt att tillgodoräkna sig hela den förtida avgångstiden som intjänandetid. I och med 1981 års avtals ikraftträdande skedde dock en återgång till regeln att intjänandetiden upphörde i och med förtidsavgången för denna grupp. Bestämmelserna under anmärkningen tillkom i syfte att uppmuntra en förtida avgång. Bestämmelserna byggde dock på förutsättningen att vederbörande skulle avgå före den 1 mars 1982, då LOA-avtalet upphörde att gälla. Anmärkningen är emellertid inte tillämplig bara på dem som från anmärkningens ikraftträdandedatum väljer att avgå i förtid utan även på de piloter som då redan avgått i förtid. Detta bygger på synsättet att även de redan förtidsavgångna skall drabbas av de nya reglerna och inte som tidigare få tillgodoräkna sig förtida avgångstid vid beräkningen av intjänandetid. Genom anmärkningen tillförsäkras de dock denna möjlighet. Återinförandet av huvudregeln angående beräkning av intjänandetid förutsattes således bli tillämplig på redan förtidsavgångna piloter och nödvändiggjorde därför denna uttryckliga undantagsregel.

Även enligt 1986 års pensionsavtal skall dyrtidsreguleringsfonden primärt användas för tillägg till NKP-pension som börjat utgå efter den 1 mars 1972 men före den 1 juli 1981. 1986 års pensionsavtal innehåller fler skilda tillägg än de tidigare pensionsavtalen. Tilläggen är kopplade till den försäkrade pensionen. Även förtidsavgångna piloter berörs av de olika tilläggen under förutsättning att deras NKP-pension har börjat utgå under den tidsperiod som gäller för tillägget i fråga, dvs. normalt under förutsättning att de uppnått 60 års ålder under perioden. Även i praktiken har förtidsavgångna piloter fått tillägg enligt 1986 års pensionsavtal beräknade som om de varit i aktiv tjänst vid detta avtals ikraftträdande. De har också fått förtidspensionen reglerad i enlighet med de nya reglerna. Även dessa förhållanden stöder NSF:s ståndpunkt i målet.

Under rubriken Gruppelivsforsikring i 1993 års pensionsavtal åläggs SAS att teckna en grupplivförsäkring för piloter på vissa grundbelopp i folketrygden som varierar beroende på pilotens ålder. Vidare åtar sig SAS att teckna ett tillägg till denna grupplivförsäkring som skall ge pensionerade piloter som har fyllt 55 år rätt att frivilligt upprätthålla grupplivförsäkringen t.o.m. utgången av det år då piloten fyller 67 år. Det ifrågavarande åtagandet gjorde SAS ursprungligen i en särskild överenskommelse mellan parterna den 17 oktober 1990.

Bakgrunden till SAS åtagande angående grupplivförsäkringen var att NSF i den grupplivförsäkring som föreningen själv tillhandahöll sina medlemmar utvidgat gruppen till att omfatta pensionerade medlemmar fram till dessa uppnådde folketrygdsåldern mot tidigare endast yrkesverksamma medlemmar. NSF önskade därför att motsvarande utvidgning skulle ske i den i kollektivavtalet inskrivna grupplivförsäkringen vilket accepterades av SAS.

SAS har dock inte uppfyllt sitt åtagande angående grupplivförsäkringen då man låtit pensionerade piloter utgöra en särskild riskgrupp i stället för att ingå i samma grupp som de yrkesverksamma piloterna vilket medfört att premiekostnaderna för de pensionerade piloterna blivit tre gånger så hög som motsvarande premie för NSF:s grupplivförsäkring. Avsikten med bestämmelsen var att låta både yrkesverksamma och pensionerade piloter ingå i en gemensam riskgrupp för att på så sätt få skäliga premier även för de pensionerade piloternas del. De premier som blev resultatet av SAS arrangemang har kommit att bli oacceptabelt höga.

SAS

NSF:s beskrivning av sakförhållandena i målet är i stort sett korrekt. Det som skiljer parterna åt är synen på hur de olika avtalen skall tolkas.

Vad gäller den pension som skall utgå enligt 1993 års pensionsavtal kan konstateras att den pension som utgår till en pensionerad pilot vid fyllda 67 år är dels den del som utgår från den norska folketrygden, den offentliga pensionen, dels den försäkrade kollektiva tjänstepensionen från Vital Forsikring A/S. Därutöver utgår en oförsäkrad driftspension från SAS, pensjonstillegg. Från pilotens ordinarie pensionsålder, 60 år, och fram till den ordinarie norska pensionsåldern, 67 år, utgår dels kollektiv tjänstepension, dels pensjonstillegg. Under tiden mellan 55 och 60 år får den förtidsavgångne piloten pension från SAS motsvarande den kollektiva tjänstepensionen som en driftspension samt pensjonstillegg. Vad gäller pensionen under förtidsavgångstiden skiljer sig NSF:s och SAS synsätt. NSF gör inte någon uppdelning av den pension som utbetalas till piloten under dessa år utan benämner det som utbetalas ”direktpension från SAS”. Detta är enligt SAS mening felaktigt då det korrekta är att se pensionen som två delar; pension från SAS motsvarande kollektiv tjänstepension och pensjonstillegg.

När det gäller NSF:s yrkande rörande piloterna S.W. och T.G. är SAS grund för bestridandet att dessa två piloter lämnade sina anställningar vid SAS genom förtidspensionering redan innan 1986 års pensionsbilaga trädde i kraft den 1 mars 1986. S.W. gick i pension den 31 maj 1983 och T.G. gick i pension den 23 juni 1985, dvs. cirka tre år respektive nio månader innan 1986 års avtal började att gälla. Detta medför enligt SAS att de inte omfattas av bestämmelserna om engangsbonus i 1986 års avtal.

Motsvarande gäller även beträffande piloterna B.O.O., T.S., O.E., J.C.K., V.L., A.G., K.H., O.J. och J.L. Dessa piloter lämnade sina anställningar i SAS genom förtidspension före den 1 januari 1992 då 1993 års pensionsbilaga trädde i kraft. De slutade, B.O.O. den 30 september 1987, T.S. den 4 april 1989, O.E. den 15 juli 1991, J.C.K. den 31 augusti 1988, V.L. den 30 april 1990, A.G. den 9 februari 1989, K.H. den 30 november 1989, O.J. den 31 mars 1991 och J.L. den 30 november 1988. Eftersom dessa piloter slutat sina anställningar i SAS före den tidpunkt då 1993 års pensionsbilaga började att gälla, omfattas de inte av bestämmelserna om pensjonstillegg i 1993 års avtal.

När det gäller NSF:s yrkande i den del som avser grupplivförsäkringen är SAS inställning att den gjorda utfästelsen inte innebär något åtagande för SAS att inordna de pensionerade piloterna i någon särskild grupp eller att stå för kostnaderna för att dessa piloter på frivillig basis skall upprätthålla medlemskap i försäkringen. SAS har uppfyllt sitt åtagande genom att teckna ett tillägg till grupplivförsäkringen.

Den huvudsakliga tvistefrågan i målet är om piloter som avgått med förtidspension och därmed lämnat sina anställningar i SAS skall omfattas av de avtal om nya pensionsvillkor som träder i kraft efter det datum då piloterna har avgått med förtidspension men innan de uppnått ordinarie pensionsålder. SAS uppfattning är att dessa piloter inte skall omfattas av senare ändringar vad gäller piloters pensionsvillkor utan att pensionsvillkoren bestäms av de avtal som gällde vid pensionsdagen. Man kan uttrycka det så att i och med att piloterna avgår med förtidspension övergår pensionsavtalet till att bli ett individuellt avtal vars innehåll bestäms av det kollektivavtal om pension som gällde vid dagen för förtidspensioneringen. Piloten får därmed ett individuellt avtal med SAS och detta avtal kan inte ändras av kollektivavtalsparterna med mindre än att det finns en uttrycklig bestämmelse om att så kan ske. Det på detta sätt individualiserade avtalet innehåller två komponenter, den kollektiva tjänstepensionsdelen och driftspensionsdelen (direktpensionsdelen). Vad gäller den kollektiva tjänstepensionen är SAS uppfattning att man har utfäst sig att låta förtidsavgångna piloter omfattas av de förändringar i tjänstepensionen som sker från förtidsavgångsåldern 55 år och fram till den ordinarie avtalade pensionsåldern 60 år. Piloterna är dock att betrakta som ålderspensionärer även om de fortfarande står kvar i den kollektiva tjänstepensionsordningen och får tillgodoräkna sig de förändringar i tjänstepensionen som sker fram till 60 års ålder. SAS har däremot inte, utom vid speciella tillfällen, förbundit sig att låta dessa piloter få del av de förändringar som under samma tid sker beträffande driftspensionen.

När det gäller 1986 års pensionsavtal har parterna när man införde reglerna om engangsbonus visserligen inte gjort några direkt annorlunda skrivningar i avtalet utan det finns påtagliga likheter mellan detta tillägg och andra dyrtidsreguleringar. SAS vill dock framhålla att avsikten var att engangsbonus endast skulle utges till de piloter som gick i förtidspension efter den 1 mars 1986. Under avtalsförhandlingarna uppfattade SAS skrivningen under Dyrtidsreguleringsfond g) att På lik linje med pkt. a), å yte tillegg til løpende pensjoner som utbetales av NKP og som er blitt aktuelle etter 1. mars 1986 som att parterna var överens om att engangsbonus endast skulle betalas till personer som gick i pension efter den 1 mars 1986. Från NSF:s sida framställdes inte heller något yrkande om att engangsbonusen även skulle utgå till piloter som redan gått i pension.

Tillämpningsöverenskommelsen av den 19 november 1987 innebar att storleken på engangsbonusen till pilot som förtidspensionerats enligt 1986 års pensionsavtal skall fastställas till den procentsats som gäller för det år han fyller 60 år istället för det år han gick i förtidspension. Detta gäller dock bara de piloter som pensionerades inom ramen för 1986 års avtal, dvs. efter den 1 mars 1986. I tillämpningsöverenskommelsens § 4 har båda parterna godtagit att överenskommelsen inte skall vara prejudicerande. Efter 1987 års överenskommelse gjordes utbetalningar till de pensionärer som omfattades av avtalet. Det var först 1989 som Vital Forsikring A/S genom ett administrativt misstag började att utbetala engangsbonus till I.B., S.W. och T.G. Misstaget upptäcktes i samband med en genomgång av konsekvenserna av 1993 års pensionsavtal och utbetalningarna av engangsbonus upphörde i oktober 1994.

I.B. begärde i ett brev till SAS den 15 april 1981 att få avgå i förtid från sin tjänst som flygkapten. I brevet hänvisade han till avtalet av den 21 augusti 1980 mellan SAS och de tre pilotföreningarna angående avvecklingen av pilotöverskottet samt förklarade att han tolkade avtalet så att en pilot som avgår i förtid skall omfattas av eventuella förbättringar i nya pensionsavtal och årliga justeringar som sker fram till den förtidsavgångne piloten fyller 60 år. Såvitt är bekant fick inte I.B. någon underrättelse om att SAS inte delade den av honom redovisade uppfattningen om hur avtalet skulle tolkas. SAS har därför valt att medge talan vad gäller I.B.

Med anledning av det nämnda avtalet mellan SAS och pilotföreningarna om avvecklingen av pilotöverskott skrev G.J. vid SAS personalavdelning den 12 september 1980 ett brev till de tre pilotföreningarna i vilket bekräftades att SAS var enigt med föreningarna om att de piloter som valde att sluta enligt förtidsavgångsordningen under den period då detta tillfälliga avtal gällde skulle komma i åtnjutande av eventuella fördelar i ett nytt pensionsavtal tecknat under samma tid. I brevet har således poängterats att möjligheten att få del av förmåner i senare pensionsavtal endast omfattade den tid som denna tillfälliga överenskommelse om avveckling av pilotöverskott skulle gälla. Eftersom det handlade om ett avsteg från de regler som annars gällde för förtidsavgångna piloter, har parterna träffat en särskild överenskommelse angående detta.

NSF har påpekat att piloterna O.N., X.X. och A.P. som samtliga var förtidsavgångna när 1981 års pensionsavtal trädde i kraft men vid denna tidpunkt ännu inte hade fyllt 60 år dels fick del av den höjning av pensionsnivån som skedde i åldersgruppen 60–70 år i och med detta pensionsavtal, dels fick ett tillägg enligt Dyrtidsreguleringsfondens punkt e) i 1986 års pensionsavtal. Tillägget utgjorde emellertid en komplettering med anledning av den förändring som vid denna tidpunkt gjorts i den kollektiva tjänstepensionsordningen. Det hade tidigare varit möjligt att säkra den kollektiva tjänstepensionen upp till 18 grundbelopp. Den högsta nivån sänktes till 12 grundbelopp. Därför gjordes justeringen under punkt e). Denna bestämmelse utgör således en del av den kollektiva tjänstepensionsordningen. Detta är skälet till att SAS ansett det vara riktigt att piloter som gått i pension före 1981 också får detta tillägg. När det däremot gäller engangsbonusen under punkten g) är detta ett över driften taget pensionstillskott.

I 1993 års pensionsbilaga sägs under A. punkt 1 att Ved frivillig førtidsavgang mellom 55 og 57 år, regnes tjenestetiden som flyger til og med måneden før vedkommendes avgang. SAS betaler, foruten alderspensjon før 60 år også pensjonspremie til forsikringsselskapet for vedkommendes kollektive tjenestepensjon fra SAS. Alderspensjonen före trygdealder utgör 75 % av pensjonsgrunnlaget. Vad SAS förbinder sig att betala i detta fall är således 75 % av 12 x grundbeloppet. SAS betalar vidare pensionspremier till Vital Forsikring A/S. Därutöver har piloten rätt att erhålla pensjonstillegg. Vad som egentligen sägs under A. p 1 är att SAS förbinder sig att fortsätta att betala premier till Vital Forsikring A/S, dvs. att man fortsätter att låta piloten få del i den kollektiva tjänstepensionsdelen. Genom att premien betalas även under denna period blir den kollektiva tjänstepensionen från pilotens 60 årsdag densamma som han varit i tjänst till dess. Det står dock inte något om att piloten har rätt att omfattas av sådana förändringar i driftspensionsdelen som sker efter det att piloten har slutat sin anställning i SAS. Slutsatsen blir således att det inte finns någon utfästelse från SAS sida i driftspensionsdelen som innebär att piloten har rätt att få del av de förändringar som sker beträffande denna pension efter det att han slutat sin anställning.

NSF:s ståndpunkt i målet innebär att en pilot även efter det att han har slutat sin anställning vid SAS är skyldig att underkasta sig de faktiska förändringar i pensionsvillkoren som NSF och SAS avtalar om. SAS skulle således med samtycke från NSF kunna förfoga över redan förtidsavgånga piloters pensionsvillkor. SAS menar att detta måste vara ett i grunden felaktigt synsätt. De pensionsvillkor som individualiseras på förtidspensioneringsdagen och som också skriftligen bekräftas av SAS genom ett till piloten ställt brev kan inte senare ändras utan att det finns ett särskilt bemyndigande till detta eller – som är fallet med den kollektiva tjänstepensionsordningen – att det pensionsavtal som sedermera blir pilotens individuella pensionsavtal innehåller klara regler om att den avgångne piloten omfattas av sådana förändringar. Det av SAS över driften tagna särskilda pensionstillägget, engangsbonus och senare pensjonstillegg, skulle med NSF:s synsätt kunna ändras högst radikalt för de förtidsavgångna piloternas del, t.o.m. kunna tas bort om SAS inte längre skulle anse sig ha råd att betala tillägget.

NSF har bl.a. anfört att förändringar i dyrtidsreguleringsfonden även omfattat förtidsavgångna piloter. I 1973 års pensionsbilaga under p. 5 anges att det per den 1 mars 1976 skall upprättas en fond för dyrtidsreglering av utgående pensioner till vilken SAS skall tillskjuta vissa angivna belopp. Under samma punkt anges vidare att fonden disponeras för att ge norska piloter, navigatörer och deras efterlevande som blivit pensionsfall efter den 1 mars 1972 full eller partiell kompensation genom tillägg till pensionen från NKP i första hand motsvarade den ökning av konsumentprisindex som ägt rum efter tidpunkten för det ursprungliga pensionsfallet och som vederbörande inte kompenserats för genom bonusbetalning från NKP, höjning av folkepensjonen eller på annat sätt. Det betyder att avsikten med fonden är att kompensera för konsumentprisindex, att behålla köpkraften, så att inte den kollektiva tjänstepensionen urholkas. Denna typ av regleringar är det normala för kollektiva pensionsordningar i Norge. Det tillägg som utgår genom fonden får inte blandas ihop med de tillägg som är aktuella i detta mål, dvs. faktiska självständiga pensionskomplement som engangsbonus och pensjonstillegg.

SAS menar att själva texten i de omtvistade avtalsbestämmelserna stödjer SAS uppfattning i tolkningsfrågan. Under rubriken OMFANG i 1986 och 1993 års pensionsbilaga anges att Flykapteiner/flystyrmenn/flystyrmannskandidater med tjenestegjøringsplassering i Norge forsikres av SAS i Vital Forsikring A/S (Norsk Kollektiv Pensjonskasse A/S /NKP/ enligt 1986 års avtal) i en kollektiv tjenestepensjonsforsikring.

Av denna bestämmelse framgår att avsikten inte varit att låta någon som inte är tjänstgöringsplacerad i Norge omfattas av dessa villkor. Förtidspensionerade piloter kan inte anses vara tjänstgöringsplacerade. Därtill kommer att det i avtalen saknas uttryckliga regler om att redan förtidspensionerade piloter skulle äga rätt att få del av framtida förbättringar i pensionsavtalen.

Vad som anges i fjärde stycket under rubriken PENSJONSTILLEGG i 1993 års avtal är att den som slutar sin anställning skall få del av tillägget från fyllda 55 år och fram till 60 års ålder. Det står dock ingenting om att tillägget skulle kunna ersättas av något annat. Av sista stycket samma bestämmelse framgår att tillägget under 1A och 1B regleras med samma nivå som följer av pensionsavtalets regler för PENSJONSREGULERING. Det är således uttryckligen avtalat att det skall ske en reglering i angivna fall. Att man gjort sådana pensionregleringar från tid till annan i pensionsavtalen saknar enligt SAS betydelse för frågan om rätten till den grundläggande pensionsförpliktelsen. Vad NSF redovisat angående de pensionsavtal som föregått 1986 års pensionsavtal är ointressant i sammanhanget eftersom de tidigare avtalen saknade bestämmelser om engangsbonus och pensjonstillegg.

Syftet med införandet av engangsbonus respektive pensjonstillegg i 1986 och 1993 års pensionsavtal har från SAS sida varit att ge de personer som vid avtalens ikraftträdande var anställda i SAS bättre pensionsvillkor och inte att tillgodose redan förtidsavgångna piloter. Den kostnadsberäkning avseende pensionstillägget som SAS gjorde under de förhandlingar som föregick 1993 års pensionsavtal innefattade inte heller piloter som hade avgått i förtid. Om NSF även avsett att tillgodose redan förtidsavgångna piloter borde föreningen verkat för att detta skulle stå klart uttryckt i avtalsbestämmelserna. Enligt norsk praxis har en arbetstagare som lämnat sin anställning inte rätt till de förbättringar av pensionsvillkoren som kan tillkomma i därefter träffade avtal med mindre man uttryckligen avtalat om detta.

SAS inställning i fråga om grupplivförsäkringen är att SAS inte åtagit sig att stå för några som helst kostnader förenade med att pensionerade piloter frivilligt upprätthåller medlemskap i försäkringen. Åtagandet har inte heller medfört någon skyldighet för SAS att inordna pensionärerna i någon speciell riskgrupp. SAS har uppfyllt sitt åtagande genom att teckna ett tillägg till grupplivförsäkringen. De pensionerade piloterna har därigenom getts möjlighet att frivilligt upprätthålla sitt medlemskap i försäkringen. Om de pensionerade piloterna skulle ingå i samma riskgrupp som de yrkesverksamma piloterna skulle detta ha medfört ökade kostnader för SAS. Även de yrkesverksamma piloterna skulle ha drabbats av förhöjda kostnader eftersom de beskattas för premien. Det naturliga är att de pensionerade piloterna bildar en egen riskgrupp. Enligt SAS uppfattning är de pensionerade piloternas premiekostnader för försäkringen betydligt lägre än vad kostnaden skulle varit om de pensionerade piloterna själva valt att teckna en grupplivförsäkring. Parternas avsikt var att åtagandet inte skulle innebära några kostnader för SAS eller för de yrkesverksamma piloterna. Vid avtalets tillkomst fördes det över huvud taget inte några diskussioner om att överenskommelsen skulle medföra kostnader för SAS eller dess anställda. NSF:s uppfattning vad gäller frågan om grupplivförsäkringen stöds inte heller av avtalstexten.

NSF

NSF gör inte gällande att piloter som avgått i förtid fortfarande skulle ha kvar sina anställningar i SAS. NSF inställning är att de piloter som har avgått i förtid inte är att betrakta som ålderspensionärer enligt gällande pensionsordning utan skall ses som specialfall vilka får direktpension fram till det att de uppnått ordinarie pensionsålder.