: : : :

AD 2017 nr 28 – Prejudikat med Sören Öman

Sammanfattning :

Fråga om en polisman, utredare på en familjevåldssektion, som är delägare och styrelseordförande i ett aktiebolag som arrangerar föreläsningar i skolor om bl.a. farorna på internet har en s.k. förtroendeskadlig bisyssla enligt 7 § lagen (1994:260) om offentlig anställning. Interimistisk prövning.

» Gå direkt till hela domen

Sammanfattning :

Fråga om en polisman, utredare på en familjevåldssektion, som är delägare och styrelseordförande i ett aktiebolag som arrangerar föreläsningar i skolor om bl.a. farorna på internet har en s.k. förtroendeskadlig bisyssla enligt 7 § lagen (1994:260) om offentlig anställning. Interimistisk prövning.

Dela :

Parter ( Statliga sektorn ) :  [] &  []

Ombud ( ♀ 1 ♂ 1 ) :  []  []

Direktstämt mål [ mål nr A 41/17 ]

Beslut meddelat :

Ledamöter i Arbetsdomstolen ( 7 st. ♀ 3 ♂ 4allmän sammansättning ):

Ordförande :

Sören Öman #

Vice ordförande :

 [] *

”Tredje man” :

 [] *

Arbetsgivarledamöter :

 [] *

SN

 [] *

SKL

Arbetstagarledamöter :

 [] *

LO

 [] *

Saco

[ Enhälligt ]

# Ordinarie ledamot* Förordnad ersättare

Andel ordinarie ledamöter : 14,3% ( 1 st. )
Andel kvinnliga ledamöter : 42,9% ( 3 st. )

Rättssekreterare :  []

Lagrum : 7 §, 7 c § och 38 § lagen (1994:260) om offentlig anställning

Anförda rättsfall ( 5 st. ) : AD 1989 nr 123 [ Zeteo ] [ Karnov ] | AD 2004 nr 108 | AD 2005 nr 55 | AD 2011 nr 83 | AD 2014 nr 45

Anförda förarbeten ( 5 st. ) :

» Avgörandet AD 2017 nr 28 i pdf-format

Klicka på länkarna till lag­stift­ning, rätts­fall och för­arbeten i doms­referatet nedan för att se doku­mentet (öppnas i nytt fönster).

Innehållsförteckning ( AD 2017 nr 28 – Prejudikat med Sören Öman ) :

Bakgrund

Yrkanden

Parterna har i denna del anfört i huvudsak följande.

Polisförbundet

Bakgrund

J.L:s engagemang i Lajks

Skäl för att upphäva Polismyndighetens beslut

Rättsliga grunder

Staten

Sakomständigheter

Rättsliga grunder

Skäl

Rättsliga utgångspunkter

Bedömning

Arbetsdomstolens ställningstagande

Klicka på rubriken för att komma dit. Är avsnittet med utveckling av parternas talan dolt, kan du dock inte komma till rubrikerna där.
Rubrikerna har identifierats automatiskt, så det kan förekomma fel och ofullständigheter.

Arbetsdomstolens ställningstagande

1. Arbetsdomstolen bestämmer, för tiden fram till dess att det finns ett lagakraftägande avgörande, att Polismyndighetens beslut den 16 februari 2017 om J.L:s bisyssla tills vidare inte ska gälla.

2. Arbetsdomstolen förklarar målet vilande i väntan på att tvisteförhandlingarna slutförts. Det ankommer på part att anmäla till Arbetsdomstolen när tvisteförhandlingarna har slutförts.

Referat ( AD 2017 nr 28 – Prejudikat med Sören Öman ) :

AD 2017 nr 28 – Prejudikat med Sören Öman

Parter ( Statliga sektorn ): Polisförbundet mot Staten genom Polismyndigheten

Ombud : Maria Fridolin och Ola Svensson

Ledamöter i Arbetsdomstolen : Sören Öman, Inger Andersson, Berndt Molin, Elisabeth Ankarcrona, Staffan Löwenborg, Ronny Wenngren och Lena Maier Söderberg. Enhälligt.

Rättssekreterare : Pontus Bromander (tidigare Woxner)

AD 2017 nr 28 – Prejudikat med Sören Öman    Beslut den 26 april 2017 – Direktstämt mål

Sökord : Bisyssla | Interimistiskt beslut | Offentlig anställning | Polis | Statliga sektorn

Lagrum : Lagen (1994:260) om offentlig anställning

Rättsfall : AD 1989 nr 123 | AD 2004 nr 108 | AD 2005 nr 55 | AD 2011 nr 83 | AD 2014 nr 45

Förarbeten : Prop. 1970:72 med förslag till lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965:274), m.m. | Prop. 1975/76:105 med förslag till arbetsrättsreform m.m. | SOU 1928:14 Statstjänstemännens bisysslor | SOU 1969:6 Offentliga tjänstemäns bisysslor | SOU 2000:80 Offentligt anställdas bisysslor

Parter:

Polisförbundet

mot

Staten genom Polismyndigheten

Bakgrund

Mellan parterna gäller kollektivavtal. J.L. är medlem i Polisförbundet.

J.L. är anställd som polisinspektör hos Polismyndigheten och arbetar som utredare på familjevåldssektionen i Polisområde Nordvästra Skåne. Hans huvudsakliga arbetsuppgifter består av utredning och fingranskning av barnpornografiskt övergreppsmaterial samt utredning av brott i nära relation.

Enligt 7 § lagen (1994:260) om offentlig anställning (LOA) får en arbetstagare inte ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende.

Under hösten 2012 ansökte J.L. hos sin arbetsgivare om tillstånd till bisyssla rörande arbete som föreläsare i ett då nystartat projekt som syftade till att informera elever, föräldrar och pedagoger om farorna på internet i strävan att minska antalet ungdomar som utnyttjas. J.L. bedrev projektet tillsammans med en kollega i ett av dem startat handelsbolag, Lajks handelsbolag, i vilket de båda var bolagsmän. I beslut den

18 december 2012 bedömde dåvarande Polismyndigheten i Skåne att J.L:s bisyssla var förenlig med hans arbete som polisinspektör. Sedan J.L. under 2015 meddelat att hans uppdrag i företaget skulle komma att förändras med anledning av att handelsbolaget skulle ombildas till ett aktiebolag, Lajks AB, och att han skulle vara delägare till en tredjedel och styrelseledamot, fann Polismyndigheten i beslut den 31 mars 2015 inte anledning att ompröva ställningstagandet i det tidigare beslutet.

Den 16 februari 2017 fattade Polismyndigheten, enligt 7 c § LOA, ett nytt beslut om J.L:s bisyssla. Beslutet har bl.a. följande innehåll.

Beslut

Bisysslan som delägare och styrelseledamot i Lajks AB är inte förenlig med din anställning vid Polismyndigheten. Arbetsgivaren ålägger dig därför enligt 7 c § LOA att upphöra med bisysslan. Bisysslan ska vara avvecklad senast den 31 maj 2017.

Redogörelse för ärendet

Du fick 2012–12–1[8] en bisyssla bedömd av Juridiska enheten, Polismyndigheten i Skåne. Du skulle vara föreläsare i ett nystartat projekt som syftade till att minska antalet ungdomar som utnyttjas på internet. Du meddelade senare arbetsgivaren att ditt uppdrag i företaget skulle komma att förändas under 2015, då företaget skulle ombildas till ett aktiebolag. Du uppgav att du skulle vara delägare till en tredjedel, samt vara styrelsemedlem. Bisysslan bedömdes då som förenlig med din anställning vid Polismyndigheten. Polismyndigheten prövar nu bisysslan på nytt och har uppmanat dig att komma in med en ny ansökan vilket du gjorde 3 januari 2017.

Du arbetar som utredare vid Brott i nära relation i region Syd. Dina huvudsakliga arbetsuppgifter är ”utredning och fingranskning av dokumenterade sexuella övergrepp på nätet, barnpornografibrott. Samt brott i nära relation.” På fråga om bisysslan berör polisiära ansvarsområden uppger du att ”Bisysslan består i styrelsearbete i aktiebolaget Lajks. Lajks bedriver bland annat utbildning i nätetik.” Under ”Talar några allmänna eller ideella intressen för utövandet av bisysslan?” uppger du följande: ”Då polismyndigheten inte, i den utsträckning som krävs, arbetar med den här typen av frågor krävs det andra aktörer på marknaden som kan hjälpa barn och ungdomar att få en drägligare tillvaro på nätet med mindre hot, hat, kränkningar och sexuella övergrepp. Som det ser ut idag och vilket förmodligen kommer att gälla under lång tid framåt kan inte polisen arbeta med dessa mycket viktiga frågor i den utsträckning som krävs på grund av resursbrist.” Du uppger vidare att du numera inte är ute och utbildar men deltar vid företagets internutbildningar 2–4 dagar om året.

Skäl för beslutet

[…]

Regeringen har i beslut meddelat att bisyssla som innebär att bedriva utbildning (beslutet avsåg prestationshöjande åtgärdsutbildningar och ledarskapsutbildningar) i egen regi och handelsbolagsform inte var förenlig med 7 § LOA (Ju97/2873). Lajks verksamhet tangerar Polismyndighetens uppdrag. Av företagets presentation på nätet framgår det att du är utbildad polis, att du är dialogpolis, samt att du är specialiserad på brott i nära relation, sexualbrott, barnpornografibrott och internetrelaterade sexualbrott. Bisysslan har en mycket nära koppling till dina polisiära erfarenheter. Redan det förhållandet att kunder känner till att du är polis och dessutom arbetar med Brott i nära relation, kan medföra en risk att det uppfattas som en garanti för kursverksamhetens kvalité och att du på så sätt skulle kunna dra nytta av din statliga anställning. Den aktuella bisysslan skulle kunna rubba förtroendet för din egen opartiskhet i din tjänsteutövning. Det finns också en risk att bisysslan kan komma att skada myndighetens anseende. Vid en samlad bedömning finner Polismyndigheten att din bisyssla inte är förenlig med din anställning inom Polisen. Polismyndigheten ålägger dig därför att upphöra med bisysslan.

Yrkanden

Polisförbundet har yrkat att Arbetsdomstolen ska upphäva Polismyndighetens beslut av den 16 februari 2017 rörande J.L.

Polisförbundet har vidare yrkat att Arbetsdomstolen för tiden fram till dess att det finns ett lagakraftägande avgörande bestämmer att Polismyndighetens beslut tills vidare inte ska gälla.

Polisförbundet har även yrkat att målet, sedan en prövning av det interimistiska yrkandet ägt rum, förklaras vilande i avvaktan på att förhandlingar rörande tvistefrågan slutförts.

Staten har bestritt såväl käromålet i huvudsak som det interimistiska yrkandet, samt anslutit sig till Polisförbundets yrkande om vilandeförklaring.

Detta beslut behandlar yrkandet om interimistiskt förordnande.

Parterna har i denna del anfört i huvudsak följande.

[Parternas utveckling av talan kan ha uteslutits här]

Polisförbundet

Bakgrund

Under hösten 2012 gav J.L. in en ansökan om bisyssla som föreläsare i ett projekt. Det samhällsproblem det innebär när barn och ungdomar utnyttjas på olika sätt på internet skulle synliggöras genom projektet och det skulle få samhället att reagera och agera. Av ansökan framgick att J.L. tillsammans med en kollega bedrev projektet i ett av dem startat handelsbolag, Lajks handelsbolag, i vilket de båda var bolagsmän.

Polisområde Nordvästra Skåne, som ålades att yttra sig över ansökan, tillstyrkte ansökan med motiveringen att den tänkta bisysslan hade ett mycket gott syfte och att det inte förekom något liknande arbete inom polisområdet.

Polismyndigheten i Skåne bedömde i beslut den 18 december 2012 att bisysslan som föreläsare i projektet var förenlig med J.L:s arbete som polisinspektör. Bisysslan ansågs inte så omfattande att den kunde antas inverka negativt på J.L:s möjligheter att utföra sina ordinarie arbetsuppgifter vid polismyndigheten. Vidare ansåg polismyndigheten inte att det fanns någon beröring mellan arbetet som föreläsare i projektet och arbetsuppgifterna som polisinspektör vid Polismyndigheten i Skåne.

Under 2015 meddelade J.L. Polismyndigheten att hans uppdrag i företaget skulle komma att förändras med anledning av att handelsbolaget skulle ombildas till ett aktiebolag. Polismyndigheten fann inte att någon omprövning av bisysslan var aktuell och bisysslan bedömdes därför återigen som förenlig med J.L:s anställning.

Under december 2016 fick J.L. besked av Polismyndigheten om att hans bisyssla skulle prövas på nytt.

I sin nya ansökan den 2 januari 2017 angav J.L. det som framgår av beslutet den 16 februari 2017. Gällande bisysslans beskaffenhet och omfattning angav J.L. att han närvarar uppskattningsvis fyra heldagar i samband med att bolaget har uppstartsseminarium inför varje termin. Vid dessa tillfällen är det bara personalen inom bolaget som han träffar. J.L. uppskattade inkomsten från bisysslan till 5 000 kr om året.

Såvitt Polisförbundet känner till har inget yttrande från Närpolisområde Nordvästra Skåne inhämtats i fråga om J.L:s senaste ansökan om bisyssla.

J.L:s engagemang i Lajks

Lajks handelsbolag grundades under 2012 av J.L. och en arbetskamrat. De såg en växande problematik när det gällde ungas relation till internet och ville hjälpa till i skolorna med att förebygga de problem som kan uppstå. Bolagets mål är därför att förebygga och motverka olika former av övergrepp och mobbning på nätet genom att främst se till att elever, personal och föräldrar på skolor får erforderlig utbildning. Kundkretsen utgörs i huvudsak av enskilda skolor, kommuner och företag.

Genom föreläsningar informerar Lajks om allt från grundläggande nätetik till vilka sociala nätverk som är populära och vilka risker och möjligheter de erbjuder, samt hur man som förälder kan och bör agera för att bemöta den utsatthet som barn i många fall känner. Lajks föreläsningar sker i huvudsak för elever på högstadiet eller gymnasiet.

Lajks AB bildades den 28 maj 2015 som en vidareutveckling av det som tidigare varit Lajks handelsbolag. Lajks verksamhet är mycket uppskattad och efterfrågad och avsikten med vidareutvecklingen av bolaget var att möjliggöra en expansion av verksamheten så att fler skolor kan få hjälp. Bolaget bedriver bl.a. ett gediget arbete med att utveckla och ta fram en certifieringsmodell i sin strävan att ge skolorna ytterligare stöd i det förebyggande arbetet.

För verksamhetsåret 2015‑05‑25–2016‑06‑01 gick den ringa vinst som gjordes under året (6 345 kr) oavkortad till att fortsätta utvecklingen av de processer som ska hjälpa skolorna att förebygga olika typer av kränkningar på nätet.

J.L. är delägare och styrelseordförande i Lajks AB. Han föreläser inte längre för Lajks och har ingen personlig kontakt med bolagets kunder eller potentiella kunder. Sådana kontakter har i stället Lajks AB:s verkställande direktör och två av Lajks AB:s mest anlitade föreläsare. J.L. bedriver enbart styrelsearbete i begränsad omfattning som inte påverkar hans arbete hos Polismyndigheten. Delägarskapet inbringar inga inkomster till honom personligen. Han får heller inget styrelsearvode från Lajks AB.

Skäl för att upphäva Polismyndighetens beslut

Polismyndigheten har i sitt beslut bl.a. hänvisat till att regeringen i beslut meddelat att bisyssla som innebär att bedriva utbildning i egen regi och handelsbolagsform inte är förenlig med 7 § lagen LOA (Ju97/2873). Enligt senare rättspraxis från Arbetsdomstolen är det dock inte möjligt att generellt slå fast att det enligt nämnda bestämmelse skulle vara otillåtet för polismän att i näringsverksamhet i egen regi bedriva konsult- eller utbildningsverksamhet. Enligt Arbetsdomstolen måste det i stället i varje enskilt fall göras en bedömning av bisysslans tillåtlighet utifrån de riktlinjer som framgår av förarbetsuttalanden och praxis på området (AD 2004 nr 108).

Lajks AB bedriver utbildning i nätetik och bidrar till nättrygghet för barn och ungdomar. Internetrelaterad brottslighet i form av övergrepp och mobbning mot barn och ungdomar är ett högaktuellt och eskalerande samhällsproblem. Det finns tragiska exempel på att ungdomar tagit sina liv efter att ha blivit utsatta på internet. I dagsläget har Polismyndigheten inte tillräckliga resurser och tid för att bedriva ett arbete likt det som Lajks AB gör i den utsträckning som krävs för att komma till rätta med det samhällsproblem som utnyttjandet av barn och ungdomar genom olika övergrepp och mobbning på internet innebär. Inget talar för att allmänheten skulle vara annat än positivt inställd till att en polisman är engagerad i en verksamhet som syftar till att förebygga att barn och ungdomar far illa. Allmänna och ideella intressen talar starkt för J.L:s utövande av bisysslan.

Lajks AB:s föreläsningar handlar generellt om internet och om hur barn och ungdomar använder internet i dag, vad vuxna kan göra om barn och ungdomar blir utsatta på internet, sociala nätverk, statistik m.m. Under föreläsningarna kan ibland aktuella rättsfall nämnas. Då refereras rättsfallen enbart med utgångspunkt från vad som framgår av tidningsartiklar och lagakraftvunna domar. Sekretessbelagda uppgifter från utredningar används och sprids inte under föreläsningarna.

J.L. håller inte längre personligen föreläsningar utan bedriver bara styrelsearbete i begränsad omfattning där inga externa kontakter med kunder förekommer. Hans delägarskap har än så länge inte inbringat några inkomster överhuvudtaget. Bisysslan har vidare en begränsad omfattning och påverkar inte hans möjligheter att utföra sina arbetsuppgifter vid Polismyndigheten. Bisysslan har inte heller några påtagliga beröringspunkter med J.L:s arbetsuppgifter vid Polismyndigheten.

Av de sex personer som anges på Lajks AB:s hemsida är det bara J.L. och en annan person som fortfarande är anställda som poliser. Bland Lajks AB:s utbildare och företrädare finns även personer som är pedagoger och medie- och kommunikationsvetare och som saknar polisiär erfarenhet och bakgrund. De personer som är engagerade i Lajks AB har det gemensamt att de har ett intresse av att, genom att sprida kunskap, förhindra att barn och ungdomar far illa. Den spridda kompetensen inom Lajks AB är väl förenlig med den verksamhet som bedrivs och ändamålsenlig i förhållande till vilka den riktar sig. Inom Lajks AB är ingen personal- och yrkeskategori mer betydelsefull än övriga när det gäller att borga för kursverksamhetens kvalitet.

Bisysslan kan inte i något avseende komma att påverka J.L:s opartiskhet i hans tjänsteutövning. Polisförbundet ställer sig vidare frågande till Polismyndighetens bedömning att det finns risk för att J.L:s bisyssla skulle kunna komma att skada myndighetens anseende. Polismyndigheten har tidigare godkänt J.L:s bisyssla. Sedan bisysslan senast godkändes har inga nya eller förändrade omständigheter inträffat.

J.L:s bisyssla är inte förtroendeskadlig och den står därför inte i strid med 7 § LOA.

Rättsliga grunder

Beslutet att J.L. ska upphöra med sin bisyssla strider mot 7 § LOA. Bisysslan rubbar inte förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet och skadar inte heller myndighetens anseende.

Staten

Sakomständigheter

Staten står fast vid bedömningen i beslutet den 16 februari 2017 och vill utöver de överväganden som anges i beslutet göra följande tillägg och förtydliganden.

Lajks verksamhet har beröringspunkter med Polismyndighetens kärnuppgifter att förebygga och förhindra brott. Lajks verksamhet, som bl.a. består i föreläsningar och kurser hos skolor, syftar ytterst till att hjälpa barn och ungdomar att få en drägligare tillvaro på nätet med mindre hot, hat, kränkningar och sexuella övergrepp. Det förebyggande arbetet för att motverka brott ligger nära Polismyndighetens, jämför 2 § 4 polislagen (1984:387), där det framgår att det hör till Polismyndighetens uppgifter att lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp, när sådant bistånd lämpligen kan ges av polisen. Det förekommer att poliser, eller andra anställda hos Polismyndigheten, informerar och utbildar i liknande miljöer, såsom på skolor. På Polismyndighetens hemsida finns särskild information om näthat, grooming och liknande.

Av de sex personer som presenteras på Lajks AB:s hemsida är fyra anställda eller tidigare anställda hos Polismyndigheten. Två, bl.a. J.L., är fortfarande anställda som poliser. Ytterligare en anställd hos Polismyndigheten har ansökt om bisyssla för ett engagemang hos Lajks AB. Ansökan avslogs den 16 februari 2017. Den omständigheten att en majoritet av personerna hos Lajks AB har en bakgrund inom brottsutredande arbete hos Polismyndigheten, med specialisering mot brott av särskild relevans för Lajks AB:s verksamhet, styrker uppfattningen att J.L:s bisyssla har beröringspunkter med Polismyndighetens arbete. Det förefaller närmast som att erfarenhet från utredning av brott i nära relationer eller motsvarande kompetens från arbete hos Polismyndigheten är av avgörande betydelse för att anlitas av Lajks AB. De anställdas engagemang i Lajks AB präglas av brottsförebyggande åtgärder med nära koppling till deras anställningar hos Polismyndigheten.

Utöver de beskrivna beröringspunkterna finns också en koppling mellan J.L:s engagemang i Lajks AB och hans funktion som utredare på familjevåldssektionen. Med den särskilda kompetens på området som han har är det fullt möjligt att han inom ramen för sin anställning skulle komma i fråga för motsvarande arbetsuppgifter, t.ex. att informera på skolor. J.L:s arbetsuppgifter som polis och hans bisyssla överlappar varandra. Det kan rentav inträffa att han i egenskap av polis kommer att träffa personer som han tidigare kommit i kontakt med i bisysslan.

Lajks AB har en uttalad och förhållandevis avgränsad målgrupp och det ligger i sakens natur att Polismyndighetens förebyggande arbete mot sexualbrott mot unga på nätet riktar sig mot just den specifika gruppen. Det medför i förlängningen att en anmälan, där brottsoffer, anhöriga och andra inblandade känner till J.L., kan hamna på J.L:s bord som utredare. Detta riskerar att försätta den enskilda, men även J.L. själv, i en problematisk situation där hans opartiskhet, alldeles oavsett om det finns fog för en sådan uppfattning, kan komma att ifrågasättas. Det kan likaledes skapa särskilda förväntningar på honom i hans yrkesutövning. Även ur en misstänkt persons synvinkel skulle J.L:s objektivitet kunna sättas i fråga, exempelvis om det är känt att J.L., eller någon annan hos Lajks AB, skulle kunna ha varit i kontakt med målsäganden inom ramen för Lajks AB:s verksamhet.

Även andra aspekter talar för att engagemanget hos Lajks AB är oförenligt med 7 § LOA. Det framgår av presentationen på Lajks AB:s hemsida att föreläsarna använder sig av erfarenheter från egna ärenden hos Polismyndigheten i sina föreläsningar, vilket får betraktas som problematiskt i förtroendehänseende. Den som exempelvis anmäler brott ska inte behöva känna oro över att uppgifter från utredningen används av polispersonalen i privata sammanhang, särskilt inte i en näringsverksamhet som en arbetstagare driver vid sidan av polisanställningen. Polismyndigheten är beroende av, och angelägen om, att upprätthålla allmänhetens förtroende för myndigheten. Risken för att uppgifter som lämnas till Polismyndigheten får spridning skulle mycket väl kunna ha en negativ inverkan på allmänhetens benägenhet att anmäla brott, inte minst när det gäller brott riktat mot barn och unga. Samma intresse av att känsliga uppgifter inte får spridning har även den som är misstänkt för brott. Uppgifter som den misstänkte lämnar kan komma att nyttjas som erfarenhetsbank i bisysslan.

Staten ifrågasätter inte att det finns ett gott syfte med Lajks AB:s verksamhet. Bisysslan måste likväl betraktas som förtroendeskadlig för Polismyndigheten.

Det förhållandet att en statligt anställd drar otillbörlig fördel av sin anställning i sin bisyssla utgör en påtaglig risk för förtroendeskada. Det får antas vara väl känt bland dem som kan tänkas vara intresserade av att köpa Lajks AB:s utbildningar att personerna bakom företaget är, eller har varit, anställda hos Polismyndigheten. Att flera av personerna som är knutna till Lajks AB har en anställning hos Polismyndigheten och vetskapen om personalens polisbakgrund kan anses utgöra en konkurrensfördel i förhållande till andra företag på marknaden. Polisbakgrunden kan uppfattas som en garanti för utbildningarnas kvalitet av dem som anlitar företaget.

Rättsliga grunder

Bisysslan skulle kunna rubba förtroendet för J.L:s opartiskhet i tjänsteutövningen. Det finns också en risk för att bisysslan kan komma att skada Polismyndighetens anseende.

Skäl

Rättsliga utgångspunkter

Bestämmelsen i 7 § LOA, som redovisats inledningsvis i beslutet, motsvarades i 1976 års lag om offentlig anställning av 6 kap. 1 § som hade flyttats över från 13 § statstjänstemannalagen utan någon saklig ändring (se prop. 1975/76:105 [ pdf ] bil. 2 s. 250 [  ]). Bestämmelsen fick sitt nuvarande sakliga innehåll genom en ändring i 13 § statstjänstemannalagen som trädde i kraft den 1 juli 1970. Ändringen hade föregåtts av en statlig utredning (Bisyssloutredningen) som år 1969 lade fram betänkandet Offentliga tjänstemäns bisysslor (SOU 1969:6 [ pdf ]). Detta betänkande, samt den proposition som följde (prop. 1970:72 [ pdf ]), är fortfarande de vägledande förarbetena för den nu gällande bestämmelsen i 7 § LOA. Förarbetena har redovisats utförligt i t.ex. AD 1989 nr 123 [ Zeteo ] [ Karnov ] och AD 2004 nr 108, se även AD 2014 nr 45 med bl.a. hänvisningar till ytterligare rättsfall, vartill hänvisas.

Synen på olika aktiviteter och vad som anses förtroendeskadligt kan variera över tid. Ett exempel på det är att justitieråd till början av 1970-talet var förbjudna att ha skiljemannauppdrag, medan Högsta domstolen i dag sedan flera år tillbaka på sin hemsida anger vilka av justitieråden som tar på sig sådana uppdrag.

Sedan år 1995 är näringsfriheten grundlagsskyddad, se numera 2 kap. 17 § regeringsformen. Begränsningar i rätten att driva näring och utöva yrke får göras bara för att skydda angelägna allmänna intressen.

Det infördes 1998 en rätt för arbetstagare, även statsanställda, att vara lediga för att bedriva näringsverksamhet, se lagen (1997:1293) om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet.

Polisväsendet hör otvivelaktigt till de slag av offentlig verksamhet som har allmänhetens ögon riktade på sig. Vidare är innehållet i polisverksamheten, som i stor utsträckning innefattar myndighetsutövning mot enskilda och även har vissa inslag av rättskipande uppgifter, sådant att det måste ställas stora krav på att allmänhetens förtroende för polisens opartiskhet kan upprätthållas. Rent generellt kan det därför sägas att riskgraden för förtroendeskada på grund av bisysslor är hög när det gäller polismän och att endast förhållandevis små risker för sådana förtroendeskador bör accepteras vid en tillämpning av 7 § LOA. Det måste ändå bli fråga om en samlad bedömning av risken för förtroendeskada och den försvarliga riskgraden i det enskilda fallet. (Se AD 1989 nr 123 [ Zeteo ] [ Karnov ].)

Polismäns bisysslor har prövats i AD 1989 nr 123 [ Zeteo ] [ Karnov ], AD 2004 nr 108, AD 2005 nr 55 och AD 2011 nr 83. I de tre förstnämnda rättsfallen handlade det om näringsverksamhet som bisyssla.

AD 1989 nr 123 [ Zeteo ] [ Karnov ] handlade om en polisman som fått en varning för att han engagerat sig som bl.a. delägare, bolagsman och innehavare av trafiktillstånd i ett bussföretag. Verksamheten, som var av begränsad omfattning, bedrevs huvudsakligen av polismannens föräldrar, med en ort som låg cirka 30 mil från det polisdistrikt där polismannen arbetade som trafikområde och utgångspunkt för trafiken. Enligt Arbetsdomstolen var sannolikheten för att anställda i polisdistriktet i sin tjänst skulle få att göra med bussföretagets trafik försvinnande liten. Det fanns därför, enligt domstolen, knappast några påtagliga beröringspunkter mellan arbetet som polis eller polisverksamheten i distriktet och engagemanget i bussföretaget. Arbetsdomstolen gjorde bedömningen att det fanns en ringa risk för förtroendeskada på grund av polismannens innehav av trafiktillståndet och fann vid en avvägning mellan det allmänna intresset av förtroende för polisens opartiskhet och polismannens personliga intresse av att temporärt stå som innehavare av trafiktillståndet att bisysslan inte kunde anses stå i strid med bisyssleregleringen i LOA. Arbetsdomstolens slutsats blev att polismannen inte hade brutit mot bestämmelsen om förbud mot förtroendeskadliga bisysslor.

I AD 2004 nr 108 ville en polisman tillsammans med sin make i ett handelsbolag bedriva näringsverksamhet i det polisdistrikt där hon arbetade. Näringsverksamheten skulle bestå i att anordna friluftsarrangemang med betoning på bl.a. överlevnad och att utföra kroppsbehandlingar samt sälja kropps- och hudvårdsprodukter. Arbetsdomstolen ansåg att det inte var möjligt att generellt slå fast att det skulle vara otillåtet för polismän att i näringsverksamhet i egen regi bedriva konsult- eller utbildningsverksamhet. Domstolen fann att det knappast kunde uppstå några påtagliga beröringspunkter mellan den planerade verksamheten och arbetet som polisman, hennes kollegor eller polisverksamheten där hon arbetade. Slutsatsen blev att polismannens tilltänkta verksamhet inte stred mot bestämmelsen om förbud mot förtroendeskadliga bisysslor.

I AD 2005 nr 55 drev en polisman, tillsammans med familjen, på den mindre ort där han arbetade verksamhet med försäljning av släpvagnar och reservdelar till släpvagnar. Att polismannen var trafikpolis med uppgift att bl.a. kontrollera fordon var enligt Arbetsdomstolen av särskild betydelse för bedömningen. Enligt domstolen var det troligt att polismannen eller hans kollegor kunde stöta på en släpvagn som polismannen sålt. Det fanns enligt Arbetsdomstolens mening en tydlig risk för att det från allmänhetens sida kunde uppfattas som att frågan om var en släpvagn är köpt kunde ha haft betydelse för polisens agerande i ett visst fall. Det fanns därför påtagliga beröringspunkter mellan bisysslan och arbetet som polis och det ansågs sannolikt att det kunde uppkomma situationer där polismannens eller hans kollegors opartiskhet skulle kunna ifrågasättas. Arbetsdomstolen ansåg att det fanns klara risker för förtroendeskada och fann vid en samlad bedömning att bisysslan inte var förenlig med bestämmelsen om förbud mot förtroendeskadliga bisysslor.

Av förarbetena från förra seklet (1969 och 1970), senare domstolspraxis och utvecklingen av synen på näringsverksamhet kan enligt Arbetsdomstolens mening den slutsatsen dras att enbart det förhållandet att en statsanställd engagerar sig i näringsverksamhet inte i sig innebär en förtroendeskadlig bisyssla (jämför AD 2004 nr 108). Det avgörande för om bisysslan är förtroendeskadlig eller inte är vilka beröringspunkter av betydelse för förtroendet för opartiskheten i arbetet vid myndigheten som finns mellan bisysslan och den statsanställdes aktuella arbetsuppgifter, hans eller hennes kollegor eller verksamheten vid främst den myndighetsenhet där den statsanställde arbetar.

Det är förtroendet för den statsanställdes och hans eller hennes kollegors opartiskhet i arbetet som skyddas av bestämmelsen om förbud mot förtroendeskadliga bisysslor. Med uttrycket ”myndighetens anseende” i bestämmelsen åsyftas vidare inte myndighetens anseende i varje hänseende utan bara anseendet för att opartiskhet (objektivitet, saklighet) iakttas i myndighetens verksamhet (se prop. 1970:72 [ pdf ] s. 75). Att det kan vara en konkurrensfördel i den statsanställdes näringsverksamhet att möjliga kunder känner till att den statsanställde är just statsanställd kan t.ex. inte i och för sig antas påverka förtroendet för opartiskheten i arbetet vid myndigheten. Det är allmänhetens föreställningar om möjligheten att få fördelar, eller nackdelar, i myndighetens verksamhet, med åsidosättande av opartiskhet, och inte fördelar i näringsverksamheten som har betydelse för bedömningen av företroendeskadligheten. (Jämför överväganden i frågan av offentliga utredningar som inte senare lett till lagstiftning i SOU 1928:14 [ pdf ] s. 186 f., även s. 161 ff., och SOU 2000:80 [ pdf ] s. 145 [  ] f.)

Bedömning

Staten verkar i huvudsak bygga sina bedömningar på de uppgifter om bisysslan som lämnats av Polisförbundet i målet och av J.L. i sin senaste ansökan och har inte ifrågasatt dem. Därtill har staten hänfört sig till uppgifter omkring föreläsare som finns på Lajks AB:s hemsida, som inte ifrågasatts av Polisförbundet. Arbetsdomstolen anser att följande får på utredningens nuvarande stadium läggas till grund för bedömningen.

J.L. är aktieägare och styrelseordförande i Lajks AB. J.L. deltar i styrelsearbetet och träffar därutöver personalen i Lajks AB vid några tillfällen per år. Han har ingen personlig kontakt med Lajks AB:s kunder och han håller inga föreläsningar för Lajks AB. Lajks AB:s kunder är enskilda skolor, kommuner och landsting till vilka bolaget säljer föreläsningar som hålls för elever, personal och föräldrar på skolor. Föreläsningarna handlar om nätetik och risker och möjligheter på internet m.m. och syftar till att förebygga olika typer av kränkningar på internet. Lajks AB engagerar bl.a. poliser som föreläsare som ibland berättar om fall som de arbetat med vid Polismyndigheten.

Enligt Arbetsdomstolens mening finns det mellan verksamheten vid Polisområde Nordvästra Skåne och J.L:s egen verksamhet i Lajks AB inga direkta beröringspunkter av betydelse för förtroendet för opartiskheten i arbetet vid Polismyndigheten. J.L. har i bisysslan, såvitt framkommit, bara kontakt med Lajks AB:s styrelse och personal och det framstår som osannolikt att dessa skulle komma att bli föremål för polisiära ärenden vid polisområdet. Att J.L. inom ramen för Lajks AB:s verksamhet har sporadisk kontakt med anlitade poliser är, enligt Arbetsdomstolens mening, inte i sig ägnat att sätta förtroendet för opartiskheten i verksamheten vid polisområdet i fråga. Att företrädare för Lajks AB:s kunder och potentiella kunder – enskilda skolor, kommuner och landsting – eventuella konkurrenter, deltagare vid Lajks AB:s föreläsningar eller allmänheten skulle ifrågasätta opartiskheten i verksamheten vid polisområdet bara därför att polisinspektören J.L. är delägare och styrelseordförande i Lajks AB förefaller enligt Arbetsdomstolens mening långsökt.

Med hänsyn till att J.L., genom att han äger en tredjedel av aktierna och är styrelseordförande samt har grundat verksamheten, får antas ha ett betydande inflytande över Lajks AB:s verksamhet är det rimligt att vid bedömningen av förtroendeskadligheten även beakta de delar av Lajks AB:s verksamhet som J.L. inte personligen deltar i.

Staten har inte ifrågasatt att det finns ett gott syfte med Lajks AB:s verksamhet. Det har inte framkommit att det vid Lajks AB:s föreläsningar skulle förekomma något som skulle strida mot information eller upplysningar som Polismyndigheten själv skulle kunna ha lämnat. Det har för bedömningen av förtroendeskadligheten, enligt Arbetsdomstolens mening, inte någon betydelse att Polismyndigheten själv skulle kunna göra något motsvarande, inklusive beordra J.L. eller poliser som föreläser för Lajks AB att göra det, något som såvitt framkommit inte skett. Därtill kommer att föreläsandet vid Lajks AB innebär ett användande av den grundlagsskyddade yttrandefriheten (jämför SOU 2000:80 [ pdf ] s. 138 [  ] f.).

Lajks AB har poliser som föreläsare och det får antas att dessa också har kontakter med företrädare för Lajks AB:s kunder. Enligt Arbetsdomstolens mening är det dock osannolikt att allmänheten, Lajks AB:s kunder, eventuella konkurrenter eller deltagarna vid Lajks AB:s föreläsningar därigenom skulle kunna få föreställningen att anlitandet av Lajks AB eller deltagandet vid Lajks AB:s föreläsningar skulle kunna leda till en mer eller mindre förmånlig behandling vid kontakt med Polismyndigheten eller att Lajks AB:s eventuella konkurrenter och samarbetspartners skulle särbehandlas vid en sådan kontakt. Härtill kommer att syftet med Lajks AB:s föreläsningar är att förebygga att deltagarna behöver ha sådan kontakt.

Staten har framhållit att Lajks AB:s föreläsare använder sig av erfarenheter från egna ärenden hos Polismyndigheten i sina föreläsningar. Staten har dock inte gjort gällande att någon föreläsare har brutit mot sin tystnadsplikt. Att poliser vid Lajks AB:s föreläsningar kan, på det sätt som vem som helst får göra, berätta om ärenden hos Polismyndigheten är enligt Arbetsdomstolens mening inte ägnat att sätta i fråga opartiskheten i arbetet vid Polismyndigheten.

Att Lajks AB kan få konkurrensfördelar genom att poliser är engagerade i verksamheten kan som nämnts inte i och för sig antas påverka förtroendet för opartiskheten i arbetet vid Polismyndigheten.

Arbetsdomstolen kommer på utredningens nuvarande stadium sammanfattningsvis fram till att det mellan på ena sidan J.L:s engagemang i Lajks AB och Lajks AB:s verksamhet och på andra sidan verksamheten vid Polismyndigheten finns få beröringspunkter av betydelse för förtroendet för opartiskheten i arbetet vid Polismyndigheten. Risken för förtroendeskada får därmed anses så låg att den är acceptabel. Vid den bedömningen bör Polismyndighetens beslut tills vidare inte gälla.

Målet ska, enligt 4 kap. 7 § tredje stycket arbetstvistlagen, förklaras vilande i väntan på att parterna har tvisteförhandlat klart.

Arbetsdomstolens ställningstagande

1. Arbetsdomstolen bestämmer, för tiden fram till dess att det finns ett lagakraftägande avgörande, att Polismyndighetens beslut den 16 februari 2017 om J.L:s bisyssla tills vidare inte ska gälla.

2. Arbetsdomstolen förklarar målet vilande i väntan på att tvisteförhandlingarna slutförts. Det ankommer på part att anmäla till Arbetsdomstolen när tvisteförhandlingarna har slutförts.

Beslut 2017‑04‑26, målnummer A‑41‑2017

Ledamöter: Sören Öman, Inger Andersson, Berndt Molin, Elisabeth Ankarcrona, Staffan Löwenborg, Ronny Wenngren och Lena Maier Söderberg. Enhälligt.

Rättssekreterare: Pontus Bromander