AD 2012 nr 22

Förbundet

Händelseförlopp m.m.

I maj 2010 hölls en förhandling mellan förbundet och P.S. Förhandlingen hade till syfte att utreda anställningsförhållandena för vissa medlemmar i förbundet som under år 2008 hade arbetat med ombyggnadsarbeten i Örebro. Förbundet ville utreda om det var P.S. som hade varit arbetsgivare för medlemmarna på den aktuella arbetsplatsen. Vid förhandlingen uppgav P.S. att arbetstagarna inte hade varit anställda hos honom. Detta framgår av protokollet från förhandlingen, som har justerats av P.S.

I tiden för den ovannämnda förhandlingen pågick en tvist i Arbetsdomstolen mellan förbundet och Entré Hotels i Sverige AB (Entré Hotels), mål nr A 144/09. Målet gällde bl.a. lönekrav till förbundets medlemmar för arbete utfört under juli – september 2008 på den ovannämnda arbetsplatsen. Förbundet fick under våren 2011, i det då pågående målet, kännedom om att P.S. kanske ändrat de uppgifter han lämnat under förhandlingen i maj 2010, då han alltså uppgett att han inte hade varit arbetsgivare för arbetstagarna i fråga. Entré Hotels uppgav nämligen i en bevisuppgift att P.S. skulle höras till styrkande av att de aktuella arbetstagarna hade varit anställda hos honom, och alltså inte hos Entré Hotels.

Mot den bakgrunden skickade förbundet den 9 februari 2011 en förhandlingsframställning till P.S. med firma Busoc om förhandling den 22 februari 2011. Han delgavs framställningen den 16 februari 2011 men inställde sig inte till förhandlingen. Han hörde inte heller av sig. Något samtal mellan P.S. och ombudsmannen M.J. har alltså inte förekommit vid den här tiden.

Förbundet kallade därefter till central förhandling, men inte heller en sådan kom till stånd. Förbundets agerande efter den utsatta förhandlingen den 22 februari 2011 har inte på något sätt avvikit från det normala förfaringssättet.

P.S. har påstått att det funnits ett ”utpressningssyfte” med att kalla till den nu aktuella förhandlingen, ett syfte att påverka P.S:s vittnesmål i den kommande rättegången. Detta bestrids. Det har varit fråga om vanligt fackligt arbete för att utreda anställningsförhållandena på arbetsplatsen. Sådan utredning behövdes eftersom det, trots vad P.S. tidigare hade uppgett, åter var oklart vem som hade varit arbetsgivare. Något annat syfte än att utreda frågan fanns inte. Det står uttryckligen i protokollet från förhandlingen i maj 2010 att lönekrav skulle kunna komma att riktas mot P.S. om det skulle visa sig att det var han som var arbetsgivare. Det var inget anmärkningsvärt med ett sådant påpekande.

P.S. var förhandlingsskyldig

P.S. har varit förhandlingsskyldig enligt det mellan parterna gällande kollektivavtalet alternativt enligt 10 § medbestämmandelagen.

Hängavtal, till mellan Byggindustrierna och förbundet vid varje tidpunkt gällande överenskommelse av kollektivavtals karaktär, ingicks mellan förbundet och P.S. med firma Busoc den 20 augusti 2008. Avtalet upphörde i september 2011 efter att avdelningsombudsmannen M.J. hade skickat en uppsägning av avtalet till P.S. som denne skriftligen bekräftade. Hängavtalet gällde således i februari 2011, när den aktuella förhandlingen begärdes.

P.S. har påstått att hängavtalet upphörde redan den 31 mars 2009. Detta är inte korrekt. Det är riktigt att förbundet skickade en uppsägning av avtalet till P.S., vari angavs att avtalet skulle upphöra det angivna datumet. I uppsägningshandlingen angavs emellertid även att man tacksamt emotsåg en bekräftelse på mottagandet av avtalsuppsägningen. Eftersom förbundet formulerade uppsägningshandlingen på det sättet krävdes det alltså en bekräftelse från P.S:s sida för att avtalet skulle upphöra. Det kom aldrig någon bekräftelse. Förbundet uppfattade det som att P.S. ville att kollektivavtalet skulle fortsatt gälla. Inför eller vid förhandlingen i maj 2010 gjorde P.S. inte heller någon invändning om att det inte skulle föreligga något kollektivavtalsförhållande mellan parterna.

För att förhandlingsskyldighet ska föreligga till följd av hängavtalet krävs, på samma sätt som enligt 10 § medbestämmandelagen, att förhandlingen rör en medlem som är eller har varit arbetstagare hos motparten.

P.S. var förhandlingsskyldig eftersom han varit de aktuella medlemmarnas arbetsgivare. Att han hade varit deras arbetsgivare framgår av P.S:s vittnesmål vid huvudförhandlingen i Arbetsdomstolens mål nr A 144/09. Vid huvudförhandlingen i det målet uppgav P.S. under ed att de berörda arbetstagarna, som alltså var medlemmar i förbundet, hade varit anställda hos honom och att han hade betalat såväl vit som svart lön till dem. Som förklaring till varför han tidigare hade lämnat felaktiga uppgifter uppgav han i förhöret att han skämdes för att han hade betalat svarta löner. Hans uppgift om att han hade varit medlemmarnas arbetsgivare vinner också stöd av ett avtal som P.S. med firma Busoc träffat i februari 2008 med bolaget Web Tech i Örebro AB. Avtalet åberopades som bevisning i målet. Av avtalet framgår bl.a. att P.S. ”projekterar och ansvarar såsom byggledare och med egen anställd arbetskraft för ombyggnaden av fastigheten Källan 5, Storg. 23, Örebro (ägd av Entré Hotels i Sverige AB)”.

Sammanfattning av grunderna för talan

P.S. har gjort sig skyldig till förhandlingsvägran då han inte inställt sig till förhandling den 22 februari 2011. Han har varit förhandlingsskyldig enligt det mellan parterna gällande kollektivavtalet alternativt enligt 10 § medbestämmandelagen. Förhandlingsskyldighet förelåg eftersom förhandlingsframställningen avsåg frågor som rörde medlemmar hos förbundet för vilka P.S. hade varit arbetsgivare.

P.S.

Det är riktigt att P.S. den 16 februari 2011 delgavs kallelse till förhandling den 22 februari 2011. Det bestrids emellertid att han gjort sig skyldig till förhandlingsvägran.

P.S. var inte förhandlingsskyldig

Det hängavtal som gällt mellan parterna upphörde genom den första uppsägningen som förbundet vidtog, vilken skedde med anledning av att han avregistrerat sin firma Busoc. Avtalet upphörde alltså den 31 mars 2009. Att förbundet i uppsägningshandlingen uppgav att det ville ha en bekräftelse på mottagandet av avtalsuppsägningen hindrar inte att uppsägningen är giltig. Uppsägningen är giltig oavsett om bekräftelse av mottagandet av uppsägningshandlingen har lämnats eller inte. Det framgår av uppsägningshandlingens lydelse att en bekräftelse bara var ett önskemål från förbundets sida. Förbundet borde dessutom ha påmint P.S. om att skicka in bekräftelsen.

När P.S. blev kallad till förhandling i maj 2010 hade hängavtalet således redan upphört. Han kände emellertid M.J. mycket väl efter att de träffats vid förhandlingar under den tid han bedrev verksamhet, dvs. innan han avregistrerade sin firma. Det var därför naturligt för honom att inställa sig till förhandlingen år 2010. Han tänkte inte närmare på vad som gällde mellan parterna i fråga om kollektivavtal etc.

Vid tidpunkten för förhandlingsframställningen i februari 2011 var han följaktligen inte heller bunden av något kollektivavtal i relation till förbundet. Han var därför inte förhandlingsskyldig med anledning av någon kollektivavtalsbundenhet.

P.S. har över huvud taget inte varit skyldig att inställa sig till förhandlingen den 22 februari 2011, eftersom han inte har varit arbetsgivare för de aktuella medlemmarna.

Det är riktigt att P.S. vid huvudförhandlingen uttalade sig på sätt som framgår av domen i mål nr A 144/09. Han uppgav att han hade bett polska medarbetare om tjänster i viss mindre omfattning och betalat med oredovisade pengar. I vissa fall gjorde dock arbetstagarna själva upp med kunden om betalning. Något arbetsgivarförhållande i den bemärkelsen som krävs för att förhandlingsskyldighet ska föreligga har inte uppkommit. För detta krävs att löner inklusive skatter och kontrolluppgifter redovisas till Skatteverket. Så länge det inte skett finns inget formellt arbetsgivaransvar. Det finns därutöver ingen som helst dokumentation om att P.S. varit arbetsgivare för personerna i fråga. Förhandlingsskyldighet har således inte förelegat enligt 10 § medbestämmandelagen.

Sammanfattningsvis har förhandlingsskyldighet inte förelegat, vare sig enligt något kollektivavtal eller 10 § medbestämmandelagen.

P.S. har inte ådragit sig skadståndsskyldighet

P.S. har i vart fall inte gjort sig skyldig till någon skadeståndsgrundande förhandlingsvägran av följande skäl.

Förhandlingsframställningen har utgjort ett utpressningsförsök eftersom förbundet kallat till förhandling i syfte att påverka P.S:s kommande vittnesmål vid huvudförhandlingen i mål nr A 144/09. Inget av ombuden i den tvisten, inte ens ombudet för Entré Hotels som påkallat förhöret, visste vilka uppgifter P.S. skulle lämna vid huvudförhandlingen i maj 2011. Ändrade uppgifter kan alltså inte ha varit anledningen till att förbundet åter kallade till förhandling i februari 2011. I samband med förhandlingen år 2010 gjorde förbundet klart att om P.S. skulle komma att lämna andra uppgifter skulle förbundet i stället rikta lönekraven mot P.S. och hans firma Busoc. Den förhandling han kallades till i februari 2011 gällde samma sak som förhandlingen i maj 2010. Det har alltså varit fråga om ett försök från förbundets sida att påverka P:S:s vittnesmål genom att göra klart för P.S. att om Entré Hotels inte skulle finnas vara arbetsgivare skulle förbundet komma att rikta krav gentemot P.S., vilket också har gjorts. I det vittnesförhör som sedan hölls med P.S. framkom anledningen till att han tidigare lämnat andra uppgifter till förbundet än de han lämnade i vittnesförhöret, nämligen att det förekommit oredovisade löner till de aktuella arbetstagarna.

P.S. tog kontakt med ombudsmannen M.J. efter att han hade fått del av förhandlingsframställningen. Samtalet ägde rum någon gång under tiden den 16–20 februari 2011. Han fick under samtalet – möjligen felaktigt – uppfattningen att han inte behövde inställa sig. Han frågade M.J. om det verkligen behövdes en förhandling igen och vad, mer exakt, förhandlingen gällde och sade samtidigt till M.J. att ett annat datum skulle passa honom bättre. De kom att prata om frågan om preskription av lönekraven och att lönekraven i relation till honom och hans firma eventuellt skulle kunna vara preskriberade. M.J. uppgav att han ansåg att de troligen var preskriberade. P.S. uppfattade att M.J. skulle återkomma med ett nytt datum för förhandling om det behövdes.

Slutligen ifrågasätts, med anledning av förbundets efterföljande agerande, om den uteblivna inställelsen kan betraktas som en förhandlingsvägran. Förbundet har påstått att det kallat P.S. till central förhandling att äga rum den 4 mars 2011. P.S. har inte fått någon kallelse till central förhandling och det saknas dokumentation om att det skulle ha skickats någon kallelse. Någon delgivning har inte skett. Det finns alltså ingenting som styrker att han kallats till central förhandling. Det är bara tio dagar mellan de utsatta förhandlingstillfällena. Förbundet borde ha tagit kontakt med P.S. i stället. Det är märkligt att förbundet inte ringde honom och efterhörde varför han inte kom, för att utreda om det kunde föreligga något missförstånd. För att skadeståndsskyldighet för förhandlingsvägran ska föreligga krävs att parten vägrat att inställa sig. I det här fallet har P.S. av missförstånd inte inställt sig till förhandlingen och sedan inte fått chansen att rätta till detta efter en påminnelse eller genom att beredas möjlighet att inställa sig till central förhandling.

Sammanfattning av grunderna för bestridandet

P.S. har inte gjort sig skyldig till förhandlingsvägran. Han har inte varit förhandlingsskyldig. Något kollektivavtalsförhållande förelåg inte vid den aktuella tidpunkten. Han har inte varit arbetsgivare för de aktuella medlemmarna. Någon skadeståndsskyldighet föreligger inte heller eftersom han vid ett telefonsamtal fått uppfattningen att han inte behövde inställa sig, eftersom han kallats till förhandlingen i utpressningssyfte och slutligen eftersom förbundet inte gett honom chansen att rätta till misstaget att inte inställa sig till förhandlingen.