: : : :

AD 2010 nr 34 – Prejudikat med Sören Öman

Sammanfattning :

I mål om skadestånd för brott mot bestämmelserna om turordning i 22 § anställningsskyddslagen uppkommer fråga om en arbetstagare i ett städföretag saknade tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet genom att hon saknade körkort.

» Gå direkt till hela domen

Sammanfattning :

I mål om skadestånd för brott mot bestämmelserna om turordning i 22 § anställningsskyddslagen uppkommer fråga om en arbetstagare i ett städföretag saknade tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet genom att hon saknade körkort.

Dela :

Parter ( Privata sektorn ) :  [] &  [] &  []

Ombud ( ♀ 1 ♂ 1 ) :  []  []

Direktstämt mål [ mål nr A 71/09 ]

Dom meddelad :

Ledamöter i Arbetsdomstolen ( 7 st. ♀ 4 ♂ 3allmän sammansättning ):

Ordförande :

 [] #

Vice ordförande :

Sören Öman #

”Tredje man” :

 [] #

Arbetsgivarledamöter :

 [] #

SN

 [] #

AGV

Arbetstagarledamöter :

 [] #

LO

 [] #

TCO

[ Enhälligt ]

# Ordinarie ledamot

Andel ordinarie ledamöter : 100,0% ( 7 st. )
Andel kvinnliga ledamöter : 57,1% ( 4 st. )

Sekreterare :  []

Lagrum : 7 § och 22 § lagen (1982:80) om anställningsskydd

Anförda rättsfall ( 5 st. ) : AD 1986 nr 58 [ Zeteo ] [ Karnov ] | AD 1996 nr 54 | AD 1997 nr 98 | AD 1999 nr 36 | AD 2005 nr 75

Rättsfall som hänvisar till AD 2010 nr 34 ( 1 st. ): AD 2013 nr 67

» Avgörandet AD 2010 nr 34 i pdf-format

Klicka på länkarna till lag­stift­ning, rätts­fall och för­arbeten i doms­referatet nedan för att se doku­mentet (öppnas i nytt fönster).

Domslut

1. Arbetsdomstolen avslår Fastighetsanställdas Förbunds talan.

2. Fastighetsanställdas Förbund ska ersätta Almega Tjänsteförbunden och Städmani i Gävle Aktiebolag för rättegångskostnader med nittiosextusensexhundrafemtiofem (96 655) kr, varav 93 750 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Referat ( AD 2010 nr 34 – Prejudikat med Sören Öman ) :

AD 2010 nr 34 – Prejudikat med Sören Öman

Parter ( Privata sektorn ): Fastighetsanställdas Förbund mot Almega Tjänsteförbunden och Städmani i Gävle Aktiebolag i Gävle

Ombud : Agneta Bern och Peter Lindgren

Ledamöter i Arbetsdomstolen : Carina Gunnarsson, Sören Öman, Inga Jerkeman, Karl Olof Stenqvist, Inger Mattsson Kasserud, Anders Tiderman och Inger Efraimsson. Enhälligt.

Sekreterare : Per Lindblom

AD 2010 nr 34 – Prejudikat med Sören Öman    Dom den 28 april 2010 – Direktstämt mål

Sökord : Körkort | Tillräckliga kvalifikationer | Turordning vid uppsägning | Uppsägning från arbetsgivarens sida

Lagrum : 7 § och 22 § anställningsskyddslagen

Rättsfall : AD 1986 nr 58 | AD 1996 nr 54 | AD 1997 nr 98 | AD 1999 nr 36 | AD 2005 nr 75

Parter:

Fastighetsanställdas Förbund

mot

Almega Tjänsteförbunden och Städmani i Gävle Aktiebolag i Gävle

Mellan parterna gäller kollektivavtal.

M.D. är medlem i Fastighetsanställdas Förbund (förbundet). Hon anställdes hos Städmani i Gävle Aktiebolag (bolaget) i juni 2006.

M.D. sades upp på grund av arbetsbrist den 9 september 2008 med sista anställningsdag den 9 november 2008. Hos bolaget fanns flera anställda med kortare anställningstid än M.D. som inte sades upp.

Tvist har uppkommit om bolaget brutit mot turordningsreglerna i 22 § lagen anställningsskyddslagen. Förhandlingar har hållits mellan parterna utan att de kunnat enas.

Förbundet har väckt talan mot Almega Tjänsteförbunden och bolaget och har yrkat, som talan slutligt bestämts, att Arbetsdomstolen ska förplikta bolaget att till M.D. betala

1. allmänt skadestånd med 100 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning, den 8 april 2009, tills betalning sker,

2. ekonomiskt skadestånd avseende

a) lön med 8 764 kr för perioden fr.o.m. den 10 november 2008 t.o.m. den 30 november 2008,

b) lön med 13 146 kr per månad fr.o.m. den 1 december 2008 t.o.m. den 31 maj 2009,

c) lön med 13 716 kr per månad fr.o.m. den 1 juni 2009 t.o.m. den 28 februari 2010,

d) lön med 5 029 kr för perioden fr.o.m. den 1 mars 2010 t.o.m. den 11 mars 2010,

e) semestertillägg med 981 kr för nio intjänade semesterdagar med 109 kr per semesterdag avseende perioden fr.o.m. den 10 november 2008 t.o.m. den 31 mars 2009 samt

f) semestertillägg med 2 616 kr för 24 intjänade semesterdagar med 109 kr per semesterdag avseende perioden fr.o.m. den 1 april 2009 t.o.m. den 11 mars 2010,

jämte ränta på beloppen under punkterna a–d enligt 6 § räntelagen från den 25 i respektive månad tills betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt yrkandena. Inget belopp avseende allmänt eller ekonomiskt skadestånd har vitsordats som skäligt i och för sig. Arbetsgivarparterna har dock vitsordat samtliga löne- och semestertilläggsberäkningar såsom skäliga i och för sig och vidare anfört följande. M.D. kan, med hänsyn till sin anställningstid i bolaget, yrka ekonomiskt skadestånd motsvarande högst 16 månaders lön. Eftersom hennes anställning upplöstes den 10 november 2008 kan beräkningar av ekonomiskt skadestånd som avser tid efter den 10 mars 2010 inte vitsordas. Yrkad ränta har vitsordats som skälig i och för sig. För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att bolaget på något sätt brutit mot anställningsskyddslagen har arbetsgivarparterna yrkat att det allmänna skadeståndet ska jämkas.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

[Parternas utveckling av talan kan ha uteslutits här]

Förbundet

Bolaget har bedrivit städverksamhet under lång tid. Under år 2008 minskade bolagets städuppdrag. I början av hösten 2008 sade bolaget upp fyra anställda på grund av arbetsbrist. M.D., som hade en tillsvidareanställning, var en av de uppsagda. Hon saknar körkort.

Inför arbetsbristuppsägningarna förekom det inte några diskussioner mellan bolaget och förbundet om eventuella förändringar av bolagets verksamhet för att få bolaget att fungera bättre.

Vid den lokala förhandling som hölls den 29 augusti 2008 inför uppsägningarna presenterade bolaget två olika turordningslistor. På den ena listan var samtliga anställda städare med körkort upptagna. På den andra listan stod samtliga anställda utan körkort. Åtta personer saknade körkort. Bolaget uppgav att innehav av körkort var en väsentlig förutsättning för fortsatt anställning och att de fyra senast anställda utan körkort skulle sägas upp på grund av arbetsbrist. Det fanns flera anställda med körkort som hade kortare anställningstid än M.D., och som inte sades upp. Det fanns också fyra personer som saknade körkort och hade längre anställningstid än M.D., som inte heller sades upp.

Vid förhandlingarna gav bolaget inte någon information om några förändringar i bolagets organisation eller några förändrade förutsättningar för bolagets verksamhet.

I protokollet från den lokala förhandlingen har det visserligen antecknats att man från bolagets sida uppgav att man ansåg sig tvingat att förändra organisationen. De personer som företrädde arbetstagarparten, Y.N. och C.N., uppfattade emellertid inte att bolaget i egentlig mening avsåg att göra någon organisationsförändring. Y.N. uppfattade formuleringarna i protokollet så att bolaget endast avsåg att minska antalet anställda med fyra personer.

Det framkom inte vid någon förhandling, inte heller vid de centrala tvisteförhandlingar som hölls i december 2008 med anledning av de verkställda uppsägningarna, att fyra anställningar kunde innehas av personer som inte hade körkort. Tvärtom angavs där att bolaget undersökt möjligheterna att organisera arbetet så att vissa medarbetare skulle kunna undantas från kravet på körkort, men funnit att detta inte var möjligt.

Bolagets krav på körkort har således förändrats under tvistens gång. Inledningsvis uppgav bolaget att samtliga anställda behövde ha körkort. Först i svaromålet i detta mål har kravet justerats så att bolaget anser att endast 17 av de 21 anställda städarna behöver ha körkort. Detta framstår som en efterhandskonstruktion.

En av de personer som sades upp samtidigt som M.D. var H.E. H.E. fick dock arbeta kvar en tid på samma villkor som tidigare. Hon arbetade sålunda heltid och uppbar heltidslön under perioden från november 2008 till januari 2009. Därefter arbetade hon i något mindre utsträckning fram till mitten av mars 2009. Sedan hon hade tagit körkort blev hon under mars månad 2009 åter tillsvidareanställd. Bolaget har alltså inte upprätthållit kravet på körkort. Ytterligare en person som hade sagts upp, M.K., återanställdes sedan hon tagit körkort.

M.D:s arbetsuppgifter bestod i att städa tågvagnar för SJ. Hon cyklade fram och tillbaka till arbetsplatsen, dvs. till platsen där tågvagnarna var uppställda, och använde över huvud taget inte bil i tjänsten. De arbetsuppgifter hon hade haft fanns kvar oförändrade även efter arbetsbristuppsägningarna. Det skedde inte heller någon annan förändring av bolagets organisation utan arbetet bedrevs på samma sätt som tidigare.

Före uppsägningarna hade bolaget 25 anställda städare i Gävle. Av dem hade 17 körkort. Åtta saknade körkort. Driften av verksamheten fungerade utan störningar. Det fanns inte några förändrade krav från kunder eller liknande. Efter uppsägningarna hade bolaget 21 anställda, varav 17 hade körkort och fyra saknade körkort. Om bolaget hade följt turordningsreglerna skulle 13 av bolagets anställda ha haft körkort medan åtta hade saknat körkort.

Enligt bolagets egna uppgifter var verksamheten, efter uppsägningarna, organiserad på följande sätt. De anställda arbetade efter nio olika numrerade scheman, nämligen schema nr 1–4, 6–8, 10 och 11. Vidare var några anställda placerade vid en enhet som kallades specialen. De som arbetade enligt schema nr 1, 2, 6, 8, 10 och 11 arbetade två och två och varje par använde en bil. Två arbetstagare arbetade enligt schema nr 3, men de använde inte bil i arbetet. En arbetstagare, som inte heller använde bil i arbetet, arbetade enligt schema nr 4. Även arbetet enligt schema nr 7 utfördes av en arbetstagare. Enligt bolaget använde den arbetstagaren bil, vilket dock ifrågasätts.

Specialen sysselsatte fem arbetstagare. Enligt bolaget behövde fyra av dem ha körkort. Arbetstagarna vid specialen utförde tillfälliga uppdrag, som till exempel flyttstädningar, och de kunde även vara ersättare för dem som arbetade enligt de olika schemana när någon blev sjuk.

Av redogörelsen för bolagets organisation framgår att bolaget disponerade sju bilar. Om bolaget hade följt turordningsreglerna skulle, som anförts ovan, 13 anställda ha haft körkort. Det innebär att det hade funnits en anställd med körkort per bil, fyra anställda med körkort som kunde tjänstgöra vid specialen och därutöver ytterligare två personer med körkort. Detta måste anses tillräckligt. Sjukfrånvaron vid bolaget uppgick i genomsnitt, enligt bolagets egna uppgifter, till 4,25 procent. Det motsvarar mindre än en anställd per dag. Att alla de sju som skulle köra bilar en viss dag skulle vara sjuka samtidigt framstår som högst osannolikt. Skulle det bli så finns ändå sex personer med körkort. Kravet på att samtliga ska ha körkort är onödigt och överdrivet.

Grunderna för talan

Bolaget har sagt upp M.D. på grund av arbetsbrist, trots att det fanns fler anställda som hade kortare anställningstid än hon och trots att hon hade tillräckliga kvalifikationer för att utföra arbete i bolaget. Det har inte skett någon förändring av M.D:s uppgifter som städare. Det har därför inte funnits grund för att ställa krav på körkort för fortsatt anställning. Om Arbetsdomstolen skulle finna att det skett en sådan omorganisation som inneburit att förändrade kvalifikationskrav kunnat uppställas, har det uppställda kravet på körkort varit omotiverat och obefogat. Bolaget har inte heller upprätthållit kravet för andra arbetstagare med motsvarande anställning.

Om Arbetsdomstolen skulle finna att bolaget har haft rätt att ställa krav på innehav av körkort för fortsatt anställning i bolaget görs gällande att det funnits en skyldighet för bolaget, enligt 22 § alternativt 7 § anställningsskyddslagen, eller i vart fall enligt grunderna för samma lag, att göra det möjligt för M.D. att kvarstå i anställningen genom en omorganisation av arbetet.

Det görs vidare gällande att det har ålegat bolaget, enligt 22 § alternativt 7 § anställningsskyddslagen, eller i vart fall enligt grunderna för lagen, att tillse att en arbetstagare får utbildning för att kunna uppfylla de krav som bolaget ställer för arbetet samt att arbetsgivaren ska bekosta den utbildningen och acceptera en viss upplärningstid. Bolaget borde således ha låtit M.D. ta körkort på bolagets bekostnad.

Bolaget ska alltså åläggas att till M.D. betala allmänt och ekonomiskt skadestånd för turordningsbrott.

Arbetsgivarparterna

Bolaget har cirka 60 anställda och bedriver städverksamhet i Gävle, Tierp och Hälsingland. Verksamheten bedrivs hos många olika kunder. I Gävle är antalet kunder omkring 500, varav cirka 100 är privatkunder. Uppdragen varierar väldigt mycket såväl avseende den tid som åtgår vid varje städtillfälle som i fråga om hur ofta städningen ska utföras. Den tid som är avsatt för varje objekt kan variera från 30 minuter till åtta timmar per gång. Vissa uppdrag är också av engångskaraktär, som t.ex. flyttstädning. Verksamheten är alltså sådan att de anställda ständigt måste förflytta sig mellan olika städobjekt och det är i de flesta fall nödvändigt att de förflyttar sig med bil. Det finns visserligen uppdrag där städobjekten ligger centralt i Gävle och det därför är möjligt att ta sig till och mellan uppdragen till fots eller med cykel. Kunduppdragen varierar dock från tid till annan och det kan periodvis finnas färre uppdrag med centralt belägna objekt i Gävle.

M.D. anställdes som städare i bolaget den 1 juni 2006. Hon sades upp i september 2008.

Under sommaren 2008 förlorade bolaget en del kunduppdrag. Bolaget behövde därför genomföra en organisationsförändring. Antalet anställda städare behövde också minskas med fyra personer, från 25 till 21 personer. Med anledning av detta kallade bolaget till en lokal förhandling, som hölls den 29 augusti 2008.

Av protokollets § 3 framgår att arbetstagarparten inte hade något att invända mot den nya organisationen och inte heller mot arbetsgivarens krav på att de anställda skulle ha körkort. Av en protokollsanmärkning framgår att arbetstagarparten accepterade att det förelåg arbetsbrist med fyra tjänster och inte hade något att erinra mot att bolaget framöver ställde krav på körkort vid anställningstillfället.

Vid förhandlingen framförde arbetstagarparten även ståndpunkten att arbetsgivaren skulle svara för de anställdas körkortsutbildning. Den ståndpunkten frånfölls sedermera, men förbundet synes vid huvudförhandlingen ha anammat den på nytt. I alla händelser bestrids att bolaget skulle ha någon sådan skyldighet.

Bolaget hade redan före den aktuella verksamhetsförändringen ställt krav på körkort. Av den upprättade turordningslistan framgår att de tio senast anställda, dvs. samtliga som anställts under år 2007 eller senare, har innehaft körkort.

Av turordningslistan framgår att de fyra sist anställda utan körkort var M.K., H.E., M.D. och C.WI. Det var de fyra som blev uppsagda. För tydlighetens skull hade de åtta personer som saknade körkort ”brutits ut” från turordningslistan och skrivits upp på en särskild handling. Det är därför det förekommer två turordningslistor i ärendet. Turordningen i sig har dock inte påverkats och följaktligen inte heller vilka som blev uppsagda.

De 21 kvarvarande anställda arbetade enligt scheman på det sätt som förbundet har redogjort för. Enligt arbetsgivarparternas uppfattning krävdes det för de scheman där två personer arbetade i par, nämligen schema nr 1, 2, 6, 8, 10 och 11, att båda personerna innehade körkort. Ett undantag utgjordes av arbetet enligt schema nr 3. Även enligt det schemat arbetade två personer i par. Arbetet gällde dock objekt i centrala Gävle och kunde därför genomföras utan att arbetstagarna hade körkort. Detsamma gällde arbetet enligt schema nr 4 som sysselsatte en person. De förhållanden som sålunda rådde kunde dock hastigt ha förändrats om de aktuella uppdragen hade förlorats. Schema nr 7 avsåg städning vid Gavlegårdarna och krävde körkort då transporter med en lånebil kunde förekomma. Vad gällde specialen hade den enheten flera uppdrag och fungerade inte som någon ”vikariepool”. Det kunde röra sig bl.a. om uppdrag av tillfällig natur. Bolaget ställde krav på att fyra av de fem anställda vid specialen hade körkort.

Sammanfattningsvis gällde alltså följande. Det var 14 av de anställda som arbetade i par. Av dessa var det nödvändigt att sex arbetspar, dvs. tolv anställda, hade körkort. Beträffande två uppställdes inte något sådant krav. Två personer arbetade ensamma. Av dessa två behövde en person ha körkort. Av de fem anställda som arbetade vid specialen krävdes att fyra hade körkort. Följaktligen krävdes att 17 av de kvarvarande 21 anställda städarna hade körkort.

Det förhållandet att flera anställda saknade körkort orsakade bolaget stora problem. Tanken var att de anställda skulle kunna använda 13 bilar samtidigt om det skulle vara nödvändigt. Bolaget hade tolv egna bilar och av dessa kunde fyra disponeras av dem som arbetade vid specialen medan de övriga disponerades av dem som arbetade enligt de olika schemana. Därutöver fanns en lånebil som kunde användas av den person som tjänstgjorde vid Gavlegårdarna. Antalet bilar var således fler än de sju bilar som enligt förbundet har funnits tillgängliga.

Även om bara en person åt gången i ett par som arbetar enligt ett visst schema kan köra bilen, räcker det inte med att en person per schema innehar körkort. Om den personen som har körkort är borta från arbetet en dag måste verksamheten disponeras om och detta ställer till problem. Sjukfrånvaron vid bolaget är tämligen hög, nämligen 4,25 procent. Därutöver förekommer även annan frånvaro, på grund av semester, vård av sjukt barn eller andra former av ledighet. Det är alltid några anställda borta från arbetsplatsen. Arbetet med att få verksamheten att gå ihop fungerar inte om det är för många som saknar körkort.

Efter uppsägningarna och under pågående uppsägningstid tog M.K. körkort och fick därför stanna kvar i bolaget och blev aldrig friställd. H.E. tog inte körkort under uppsägningstiden. Hennes uppsägningstid gick ut den 9 november 2008. På grund av frånvaro i bolaget uppkom emellertid behov av hennes arbetsinsatser efter uppsägningstiden. Hon arbetade därför vidare efter uppsägningstiden med en allmän visstidsanställning. Hon arbetade i princip heltid under november och december 2008 samt därefter under 15 dagar i januari, tio dagar i februari och sju dagar i mars 2009. Sedan hon tagit körkort återanställdes hon den 23 mars 2009. Varken M.D. eller C.WI. har tagit körkort eller begärt återanställning i bolaget.

Sammanfattning av grunderna för bestridandet

M.D. saknade tillräckliga kvalifikationer för fortsatt anställning enligt 22 § fjärde stycket anställningsskyddslagen eftersom hon inte innehade körkort för personbil. Bolaget har inte varit skyldigt att omorganisera arbetet så att M.D. kunnat utföra arbetet utan körkort och inte heller varit skyldigt att tillse att M.D. får körkort.

Domskäl

Tvisten

M.D. anställdes i bolaget i juni 2006 som städare. I bolaget uppstod under år 2008 ostridigt arbetsbrist som innebar en övertalighet avseende fyra anställda. Under åberopande av arbetsbristen sade bolaget den 9 september 2008 upp de fyra senast anställda städarna som inte hade något körkort, däribland M.D. Hennes sista anställningsdag var den 9 november 2008. Det fanns flera andra anställda med kortare anställningstid som inte blev uppsagda. Dessa innehade körkort.

Tvisten gäller om bolaget genom att säga upp M.D. brutit mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen.

Förbundet har till stöd för sin talan gjort gällande i huvudsak följande. M.D. hade tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete. Då det arbete hon utförde före uppsägningen inte förändrades fanns det inte grund för att ställa krav på körkort för fortsatt anställning. Om Arbetsdomstolen skulle finna att det skett en sådan omorganisation som inneburit att bolaget kunnat ställa förändrade kvalifikationskrav, har det krav som uppställts på körkort varit omotiverat och obefogat. Bolaget har inte heller upprätthållit kravet för andra arbetstagare med samma arbete. I vart fall har det funnits en skyldighet för bolaget att göra det möjligt för M.D. att kvarstå i anställningen genom en omorganisation av arbetet. Det har vidare ålegat bolaget att låta M.D. ta körkort på bolagets bekostnad.

Arbetsgivarparterna har anfört att M.D., då hon saknade körkort, inte hade tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete. Enligt arbetsgivarparterna har bolaget inte haft skyldighet att tillse att M.D. fick möjlighet att ta körkort eller omorganisera arbetet så att hon kunnat utföra det utan körkort.

Utredningen

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets begäran hållits vittnesförhör med ombudsmannen Y.N. och f.d. klubbordföranden C.N., som tidigare även arbetat hos bolaget. På arbetsgivarparternas begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med bolagets vd C.W. samt vittnesförhör med bolagets personalansvarige V.K. Parterna har inte åberopat någon skriftlig bevisning.

Några rättsliga utgångspunkter

Enligt 22 § anställningsskyddslagen gäller som huvudregel vid uppsägning på grund av arbetsbrist att arbetstagare med längre anställningstid har företräde till fortsatt arbete framför den med kortare anställningstid. I motiven till anställningsskyddslagen anges att det är uppenbart att turordningsreglerna inte får ge det resultatet att en arbetstagare ska ha företrädesrätt till ett arbete som han inte kan sköta. Som villkor för att en arbetstagare ska få stanna kvar i arbetet måste därför gälla, antingen att han eller hon får behålla sina arbetsuppgifter eller – om detta inte är möjligt – att arbetstagaren kan ges ett arbete som han eller hon har tillräckliga kvalifikationer för. Kravet på tillräckliga kvalifikationer betyder enligt lagförarbeten och fast praxis i Arbetsdomstolen inte annat än att arbetstagaren ska ha de allmänna kvalifikationer som normalt ställs på den som söker det arbete det är fråga om. Det är alltså inte fråga om att bestämma vem av flera företrädesberättigade som är mest lämpad för arbetet. Det krävs inte heller att arbetstagaren fullt ut behärskar de nya arbetsuppgifterna från första dagen, utan arbetsgivaren får acceptera en viss inlärningstid. När det är fråga om nyinrättade befattningar eller arbeten som efter omorganisation fått ett nytt innehåll är utgångspunkten att en arbetsgivare måste ha rätt att uppställa de krav som arbetsgivaren anser lämpliga så länge dessa inte framstår som obefogade eller överdrivna (se t.ex. AD 1986 nr 58 [ Zeteo ] [ Karnov ], och AD 2005 nr 75). Strängare kvalifikationskrav får alltså inte ställas annat än om detta är befogat av organisatoriska eller andra sådana skäl (se t.ex. AD 1996 nr 54).

En arbetstagare som måste omplaceras för att undgå att bli uppsagd ska, som framgår ovan, ges möjlighet att inom rimlig tid lära sig de nya arbetsuppgifterna. En arbetstagare kan emellertid inte göra anspråk på arbetsuppgifter som skulle kräva omskolning eller en yrkesvana som denne inte besitter. Arbetsdomstolen har också slagit fast att en arbetsgivare i princip har en skyldighet att sörja för vidareutbildning eller kompetensutveckling av sina anställda. Någon skyldighet att tillhandahålla längre utbildningar eller utbildning av grundläggande natur för att en anställd ska kunna erhålla tillräckliga kvalifikationer i turordningssammanhang kan däremot inte anses föreligga (se t.ex. AD 1999 nr 36 och AD 2005 nr 75).

Det är arbetsgivaren som har bevisbördan för att arbetstagaren saknar tillräckliga kvalifikationer för ett arbete.

Har bolaget kunnat uppställa förändrade kvalifikationskrav?

Det framgår av utredningen att något krav på körkortsinnehav inte hade ställts när M.D. anställdes. Enligt förbundet har bolaget inte kunnat ställa förändrade krav på M.D:s kvalifikationer för att hon skulle få kvarstå i anställning. Förbundet har som grund för den inställningen anfört att det arbete som M.D. utförde inte hade förändrats. Förbundet har vidare uppehållit sig vid den närmare innebörden av den förändring som ostridigt skett av bolagets verksamhet och synes göra gällande att det inte skett någon sådan omorganisation som enligt Arbetsdomstolens praxis ger arbetsgivaren möjlighet att ställa andra kvalifikationskrav än de som tidigare gällt.

När det gäller M.D:s arbete har följande framkommit.

C.W. har berättat att M.D. arbetat varannan vecka nattetid med tågstädning och varannan vecka dagtid vid den s.k. specialen samt att M.D. cyklade till jobbet. Såväl C.W. som V.K. har berättat att tågstädningen genomgick flera förändringar vid aktuell tid och att detta innebar ökat behov av biltransporter. Av deras uppgifter framgår vidare i huvudsak följande. En ny tidtabell trädde i kraft, vilket påverkade vid vilka tider tågen stannade och var de vände. Omfattningen av s.k. vändstädning ökade dagtid. Tidigare hade städningen nattetid bestått av städning av tåg i stall. Under sommaren 2008 tillkom städning av tåg vid perrong och det blev nödvändigt att förflytta sig med bil mellan dessa platser. V.K. har uppgett att det hade förekommit att hon fått rycka in och köra bil när M.D. och en annan anställd, som också saknade körkort, behövde använda bil i arbetet.

Förbundet har ifrågasatt att det skulle ha varit nödvändigt för M.D. att förflytta sig med bil för att kunna genomföra sina arbetsuppgifter. Y.N. har om M.D:s arbetsuppgifter uppgett att hon inte har någon exakt kunskap om dem men att hon känner till att M.D. arbetade med tågstädning, att hon hade vissa andra kunder samt att arbetet gick att utföra utan körkortsinnehav. Y.N. har vidare uppgett att hon inte tror att tågstädningen genomgått några förändringar, men att hon inte vet om kontraktet finns kvar. C.N. har uppgett att det inte skedde några förändringar av tågstädningen och har vidare anfört följande. Hon arbetade själv med tågstädning nattetid efter det att M.D. hade sagts upp. De anställda transporterades då från bolagets lokaler till tågstallarna med bil och man färdades två och två. Arbetet krävde inte körkort. Dock innebar dagarbetet mer transporter.

Vad härefter gäller förändringen av bolagets verksamhet i stort har följande framkommit.

Bolaget kallade till en lokal förhandling som genomfördes den 29 augusti 2008. I protokollet från förhandlingen anges att ärendet är ”organisationsförändring”. Det är vidare antecknat att arbetsgivarparterna redogör för dels att ”man tappat ett antal större kunder och att man med anledning av detta ser sig tvingade att förändra organisationen”, dels ”hur man ser på den nya organisationen och varför man ställer krav på att de anställda som blir kvar har körkort”. Vidare är i protokollets § 3 antecknat att arbetstagarparten inte i sig har något att ”invända mot den nya organisationen och arbetsgivarens krav på körkort”.

I en protokolljustering angav företrädarna för förbundet bl.a. att § 3 borde ändras till att arbetstagarparten ”accepterar att det föreligger arbetsbrist med 4 tjänster, och att parterna därmed ska genomföra en turordningsförhandling i enlighet med LAS” samt inte hade något att ”erinra vad gäller att man framöver ställer krav på körkort vid anställningstillfället”.

I denna del har förbundets vittnen uppgett att det inte förekommit några kontakter från bolaget angående organisationsfrågor och att det inte genomförts någon större organisationsförändring i bolaget. Vittnena har menat att det enbart rört sig om sådana i städföretag vanligen förekommande förändringar i det dagliga arbetet.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

M.D. har inte hörts i målet och följaktligen inte själv berättat om sitt arbete och sina arbetsuppgifter. Genom de förhör som hållits har framkommit motstridiga uppgifter om vilket behov som funnits av förflyttningar med bil och om arbetet har förändrats. Det har dock inte framkommit något som ger anledning att ifrågasätta vad V.K. berättat om att det förekommit att M.D. behövt hjälp med biltransport. Arbetsdomstolen finner det bl.a. mot den bakgrunden utrett att det även beträffande det arbete M.D. utfört kunnat förekomma behov av förflyttningar med bil. Vidare får det genom de uppgifter C.W. och V.K. lämnat anses utrett att M.D:s arbetsuppgifter förändrats i någon utsträckning under aktuell tid och att behovet av förflyttningar med bil därmed ökat något. Dessa förhållanden är dock inte av avgörande betydelse för frågan om förändrade krav kunnat uppställas på M.D:s kvalifikationer för att hon skulle få fortsatt anställning hos bolaget.

Det är ostridigt att bolagets verksamhet genomgått vissa förändringar, att bolaget under sommaren 2008 tappat kundunderlag och att arbetsbrist därför uppkommit för fyra personer bland städpersonalen. Det har alltså skett en förändring i bolagets organisation genom att antalet anställda städare minskat från 25 till 21 personer. Redan denna förändring är enligt Arbetsdomstolens mening en sådan omorganisation som – mot bakgrund av domstolens tidigare praxis – innebär att arbetsgivaren har rätt att uppställa andra kvalifikationskrav på de anställda än de som gällde före omorganisationen, under förutsättning av att dessa krav inte framstår som obefogade eller överdrivna.

Var kravet på körkortsinnehav motiverat?

Den nya organisation som genomfördes under sommaren 2008 innebar att 17 av de 21 kvarvarande anställda städarna skulle ha körkort. Som anförts ovan ställdes inte något krav på körkort när M.D. anställdes.

Om bolaget hade sagt upp de fyra senast anställda, utan att ställa krav på körkort, hade 13 personer haft körkort efter uppsägningarna. Förbundet har gjort gällande att detta varit tillräckligt för att bolagets verksamhet skulle fungera på ett tillfredsställande sätt. Förbundet har därvid utgått från att bolaget disponerade sju bilar och framhållit att det hade funnits en anställd med körkort per bil, fyra anställda med körkort som kunde tjänstgöra vid specialen samt därutöver ytterligare två personer med körkort.

Arbetsgivarparterna har pekat på bl.a. följande omständigheter som motiv till att kravet på körkortsinnehav ställdes upp. Det förhållandet att flera anställda saknade körkort orsakade bolaget stora problem. Tanken var att de anställda skulle kunna använda 13 bilar samtidigt om det skulle vara nödvändigt. Det räcker inte att en anställd per schema har körkort. Om den personen är borta från arbetet en dag måste verksamheten omdisponeras. Sjukfrånvaron vid bolaget är tämligen hög och därutöver förekom även annan frånvaro. Arbetet med att få verksamheten att gå ihop fungerar inte om det är för många som saknar körkort. De uppgifter som kunde utföras av anställda utan körkort kunde försvinna med kort varsel om kunden drog tillbaka uppdraget.

C.W. och V.K. har huvudsakligen bekräftat vad arbetsgivarparterna sakframställningsvis anfört i denna del och har därutöver uppgett följande. För vissa kunder, t.ex. privathem och kontor, är det viktigt att samma städare kommer varje gång. Detta är också ett väsentligt försäljningsargument. C.W. har uppgett att en anledning till att bolaget förlorade flera uppdrag vid den här tiden var att kunderna klagade på kvaliteten i städningen. En orsak till kvalitetsproblemen var, enligt vad hon har uppgett, att det ofta var olika personer som utförde arbetet. V.K. har därtill uppgett att de problem som uppkom p.g.a. att vissa anställda saknade körkort inte alltid gick att lösa – även om det förekom att anställda med andra arbetsuppgifter fick skjutsa städarna – och att följden kunde bli att arbetet blev sämre utfört eller inte utfört alls.

Förbundets vittnen har gett uttryck för att det inte funnits så stora problem i bolagets verksamhet. C.N. har uppgett att de problem som fanns alltid gick att lösa och att det inte förekom att bolaget inte kunde utföra åtagna arbeten p.g.a. personalbrist. C.N. har vidare uppgett att det kan ha förekommit klagomål från kunder och att detta berott på att C.W. lovat nya kunder att det alltid ska vara samma personal som utför arbetet, något som inte kunnat uppfyllas om den personen varit sjuk någon gång.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Det kan inledningsvis konstateras att det inte har framkommit något i utredningen som pekar på att omorganisationen och det förhållandet att bolaget uppställde krav på körkortsinnehav för fortsatt anställning skulle ha tillkommit i syfte att just M.D. eller de andra anställda som saknade körkort skulle skiljas från sina anställningar eller för att kringgå turordningsreglerna. För motsatsen talar i stället det förhållandet att de två av de uppsagda som sedermera tog körkort har fått fortsatt anställning i bolaget när arbeten blivit lediga sedan andra anställda, med körkort, själva slutat sina anställningar. I samma riktning talar det förhållandet att det har framkommit att krav på körkort i praktiken hade uppställts vid nyanställning sedan början av år 2007. Det har alltså inte av utredningen framgått att kravet på körkort är en efterhandskonstruktion med anledning av den uppkomna tvisten.

Arbetsgivarparternas beskrivning av hur verksamheten bedrivits efter uppsägningarna är huvudsakligen ostridig i målet. Oenighet råder dock om vissa förhållanden, såsom beträffande frågan om hur många bilar som disponerats i verksamheten och vad som varit de närmare uppgifterna för dem som arbetade vid specialen. Av utredningen framgår att bolagets verksamhet i alla händelser innebär att förflyttningar mellan många olika städobjekt är nödvändiga. Det har också framkommit att verksamheten efter uppsägningarna var organiserad på så sätt att tolv av de anställda städarna arbetade i par och utförde arbete som kräver förflyttningar med bil, att två arbetade i ett par och inte använde sig av bil medan en anställd arbetade själv utan behov av bil. Ytterligare en person arbetade själv och använde enligt bolaget bil i sitt arbete, något som förbundet har ifrågasatt. Det synes vara ostridigt att fyra av de fem anställda vid specialen kunde behöva köra bil ibland.

Det står alltså klart, och är ostridigt, att vissa av de anställda måste ha körkort. Krav på körkort beträffande i vart en del av personalstyrkan är följaktligen grundat på sakliga skäl (jfr AD 1999 nr 36, som rörde frågan om tillräckliga kvalifikationer i en återanställningssituation, och där Arbetsdomstolen fann att krav på körkort för den städpersonal som den tvisten gällde i sig måste anses grundat på sakliga skäl).

Argumentationen från förbundets sida har mot den bakgrunden inte heller egentligen tagit sikte på körkortskravet som sådant. Det har, som Arbetsdomstolen förstått det, t.ex. inte ifrågasatts att bolaget kräver körkort vid nyanställningar. Förbundets argumentation har i stället i stor utsträckning handlat om hur många städare som efter personalminskningen behövde ha körkort för att verksamheten skulle fungera. Enligt arbetsgivarparterna hade bolaget behov av 17 personer med körkort. Förbundet har gjort gällande att det varit tillräckligt med 13 personer.

Det står enligt Arbetsdomstolens mening klart att en betydande andel av de anställda städarna i bolagets verksamhet i Gävle behöver ha körkort för att verksamheten ska fungera tillfredsställande. C.W. och V.K. har lämnat en huvudsakligen samstämmig bild av de problem som fanns i bolaget före personalminskningen. Vad förbundets vittnen i denna del anfört innebär enligt Arbetsdomstolens mening inte att den bilden motsägs på något avgörande sätt. Den slutsatsen torde därmed kunna dras att en situation där en relativt sett ännu mindre del av personalstyrkan har körkort, som blir följden av förbundets inställning, inte bidrar till att komma till rätta med problemen. Mot den här bakgrunden och av vad som i övrigt framkommit om verksamheten framstår bolagets krav, att 17 av de kvarvarande anställningarna skulle innehas av personer med körkort, inte som obefogat.

Sammanfattningsvis finner Arbetsdomstolen att det funnits ur organisationshänseende sakliga skäl för bolaget att uppställa krav på körkort på det sätt som skett.

Betydelsen av att kravet på körkort inte varit absolut

Förbundet har gjort gällande att bolaget varit förhindrat att kräva att M.D. ska ha körkort för att få fortsatt anställning av den anledningen att bolaget inte upprätthållit kravet. Bolaget har ostridigt dels låtit fyra anställda, som inte hade körkort, ha kvar sina anställningar, dels låtit en av de uppsagda arbeta vidare som vikarie, trots att hon då inte hade körkort.

En arbetsgivare får förvisso inte som krav för fortsatt anställning ställa upp strängare kvalifikationskrav än dem arbetsgivaren normalt tillämpar för en anställning av ifrågavarande slag.

Som Arbetsdomstolen redan kommit fram till har det dock varit möjligt för arbetsgivaren att omorganisera verksamheten på sådant sätt att antalet anställda minskade och att därvid uppställa krav på ett visst minsta antal anställda som behöver ha körkort. Bolagets omorganisation innebar alltså bl.a. att det uppställdes krav på körkortsinnehav för 17 av de kvarvarande städarna. Det förhållandet att bolaget inte krävde körkort för fyra av de kvarvarande städarna kan inte innebära att det skulle vara obefogat att kräva körkort för de övriga 17 städarna.

Konsekvensen av förbundets resonemang synes vara att bolaget skulle ha varit tvunget att friställa samtliga personer som inte hade körkort för att med framgång alls kunna hävda ett sådant krav beträffande en del av personalen. En sådan ordning framstår inte som ändamålsenlig, bl.a. eftersom den skulle leda till att flera än vad bolaget självt bedömde som nödvändigt hade behövt sägas upp. Det kan i sammanhanget konstateras att bolaget, som framgått ovan, sedan sommaren 2007 i praktiken kräver körkort vid alla nyanställningar.

Bolaget har vidare ostridigt låtit en av dem som sades upp på grund av arbetsbrist, H.E., arbeta vidare som allmän visstidsanställd trots att hon saknade körkort. Av utredningen har framkommit att det här rörde sig om en tillfällig anställning som vikarie. Vilka krav som bolaget då ställde saknar enligt Arbetsdomstolens mening betydelse för bedömningen om bolaget i samband med personalminskningen hade rätt att på det sätt som skedde kräva körkort för fortsatt anställning och följaktligen för frågan om bolaget då brutit mot turordningsreglerna. Det har i vart fall inte framkommit något som tyder på att bolaget inte menat allvar med kravet på körkort för tillsvidareanställd personal.

Sammanfattningsvis finner Arbetsdomstolen att vad förbundet anfört i denna del inte påverkar bedömningen av om bolaget haft möjlighet att beträffande M.D. uppställa krav på körkortsinnehav för fortsatt anställning.

Har det ålegat bolaget att genom en omfördelning av arbetet låta M.D. kvarstå i anställning?

Förbundet har, för det fall Arbetsdomstolen skulle finna att bolaget haft rätt att ställa krav på körkort för fortsatt anställning, gjort gällande att det ålegat bolaget att ändå göra det möjligt för M.D. att kvarstå i anställning genom en omfördelning av arbetet. Förbundet har inte närmare redogjort för hur detta enligt förbundet borde ha genomförts, men har bl.a. anfört att M.D. kunnat utföra visst arbete med tågstädning, till vilket hon kunnat cykla.

Arbetsdomstolen har som framgått ovan funnit det utrett att det för det arbete M.D. utförde kunnat förekomma behov av förflyttningar med bil. Frågan är alltså om bolaget varit skyldigt att genomföra en sådan omorganisation som inneburit att M.D. hade kunnat utföra sitt arbete utan att inneha körkort.

Generellt gäller att en arbetsgivare som huvudregel inte är skyldig att genomföra omplaceringar genom att inrätta andra befattningar än tidigare eller på annat sätt förändra organisationen på ett sätt som innebär en inskränkning i arbetsgivarens arbetsledningsrätt (se t.ex. AD 1997 nr 98). Det har enligt Arbetsdomstolens mening inte framkommit några omständigheter som talar för att det finns skäl att här göra avsteg från huvudregeln. Det kan tilläggas att, som framgått av den utredning som redovisats ovan, det inte minst var just uppdraget med tågstädningen som förändrades vid tiden för uppsägningarna på ett sådant sätt att personalens behov av körkort blev än mer påtagligt.

Sammanfattningsvis finner Arbetsdomstolen att det inte förelegat någon skyldighet för bolaget att omorganisera arbetet för att låta M.D. kvarstå i anställning.

Har det ålegat bolaget att låta M.D. ta körkort på bolagets bekostnad?

Förbundet har gjort gällande att bolaget varit skyldigt att tillse att M.D. fick körkort. Arbetsdomstolen har uppfattat förbundets talan i denna del så att förbundet menar att bolaget hade fått finna sig i att M.D. inledningsvis inte uppfyllde kravet på körkortsinnehav och att hon borde ha beretts tillfälle att kvalificera sig genom att skaffa körkort. Därtill kommer att förbundet menar att körkortsutbildningen skulle ha bekostats av bolaget.

Som framkommit ovan innebär 22 § anställningsskyddslagen inte något krav på att arbetstagaren från första dagen ska behärska de nya arbetsuppgifterna utan arbetstagaren måste ges möjlighet att inom rimlig tid lära sig dem. Det kan även i vissa fall ställas krav på arbetsgivaren att sörja för nödvändig vidareutbildning. Som redan nämnts föreligger dock inte någon skyldighet för arbetsgivare att tillhandahålla utbildning av mer grundläggande natur.

Det förhållandet att M.D. saknar körkort får enligt Arbetsdomstolens mening anses innebära att hon saknar en grundläggande allmän kvalifikation för arbetet. Denna brist kan inte avhjälpas inom ramen för vad arbetsgivaren enligt 22 § anställningsskyddslagen skäligen måste godta (se AD 1999 nr 36).

Det har alltså inte ålegat bolaget att tillse att M.D. fick möjlighet att ta körkort och inte heller att bekosta en sådan utbildning.

Sammanfattning och rättegångskostnader

Sammanfattningsvis har bolaget haft rätt att efter den genomförda omorganisationen ställa nya, sakligt grundade, kvalifikationskrav för fortsatt anställning. Kravet på innehav av körkort, som ställts för ett visst antal av städarna, får anses ha varit sakligt grundat. Någon skyldighet för bolaget att tillse att M.D. erhöll körkortsutbildning har inte förelegat. M.D. kan således inte anses ha haft tillräckliga kvalifikationer för fortsatt anställning. Förbundets talan ska därför avslås.

Vid den bedömningen är förbundet förlorande part och ska i enlighet med huvudregeln ersätta arbetsgivarparternas rättegångskostnader. Förbundet har lämnat frågan om skäligheten av den av arbetsgivarparterna yrkade ersättningen till Arbetsdomstolens bedömning. Domstolen finner att yrkad ersättning är skälig och förbundet ska därför förpliktas att betala hela det yrkade beloppet.

Domslut

1. Arbetsdomstolen avslår Fastighetsanställdas Förbunds talan.

2. Fastighetsanställdas Förbund ska ersätta Almega Tjänsteförbunden och Städmani i Gävle Aktiebolag för rättegångskostnader med nittiosextusensexhundrafemtiofem (96 655) kr, varav 93 750 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 2010‑04‑28, målnummer A‑71‑2009

Ledamöter: Carina Gunnarsson, Sören Öman, Inga Jerkeman, Karl Olof Stenqvist, Inger Mattsson Kasserud, Anders Tiderman och Inger Efraimsson. Enhälligt.

Sekreterare: Per Lindblom