: : : :

AD 2007 nr 6

Sammanfattning :

Mot en arbetstagares krav på bl.a. skadestånd enligt anställningsskyddslagen har en arbetsgivare invänt att talan är preskriberad. Arbetstagaren har åberopat två brev och ett telefaxmeddelande som vid olika tidpunkter kommit arbetsgivaren tillhanda. Fråga om de båda breven var för sig eller tillsammans kan anses innebära att arbetstagaren har underrättat arbetsgivaren inom den frist som anges i 41 § första stycket anställningsskyddslagen. Även fråga om underrättelse genom telefaxmeddelandet har skett inom den i paragrafen angivna fristen.

» Gå direkt till hela domen

| |  ]

Arbetsdomstolens egna sökord : | |  ]

Sammanfattning :

Mot en arbetstagares krav på bl.a. skadestånd enligt anställningsskyddslagen har en arbetsgivare invänt att talan är preskriberad. Arbetstagaren har åberopat två brev och ett telefaxmeddelande som vid olika tidpunkter kommit arbetsgivaren tillhanda. Fråga om de båda breven var för sig eller tillsammans kan anses innebära att arbetstagaren har underrättat arbetsgivaren inom den frist som anges i 41 § första stycket anställningsskyddslagen. Även fråga om underrättelse genom telefaxmeddelandet har skett inom den i paragrafen angivna fristen.

Dela :

Parter i Arbetsdomstolen ( Privata sektorn ) : &  []

Ombud i Arbetsdomstolen ( ♀ 1 ♂ 1 ) :  []  []

Överklagat mål [ mål nr B 100/05 ]

Underinstans : Hemsida Måndagen den 24 oktober 2005

Ledamot i tingsrätten :  []

Dom meddelad :
[1 år 3 månader efter tingsrättens avgörande ]

Ledamöter i Arbetsdomstolen ( 7 st. ♀ 2 ♂ 5allmän sammansättning ):

Ordförande :

 [] #

Vice ordförande :

 [] #

”Tredje man” :

 [] *

Arbetsgivarledamöter :

 [] **

 

 [] #

Landstingsförbundet

Arbetstagarledamöter :

 [] **

 

 [] #

Saco

[ Enhälligt ]

# Ordinarie ledamot* Förordnad ersättare** Tillfällig ersättare

Andel tillfälliga ersättare : 28,6% ( 2 st. )
Andel ordinarie ledamöter : 57,1% ( 4 st. )
Andel kvinnliga ledamöter : 28,6% ( 2 st. )

Sekreterare :  []

Lagrum : 41 § lagen (1982:80) om anställningsskydd

Anförda rättsfall ( 6 st. ) : AD 1976 nr 19 [ Zeteo ] [ Karnov ] | AD 1978 nr 1 [ Zeteo ] [ Karnov ] | AD 1983 nr 3 [ Zeteo ] [ Karnov ] | AD 1986 nr 3 [ Zeteo ] [ Karnov ] | NJA 1993 s. 308 | AD 2004 nr 74

Rättsfall som hänvisar till AD 2007 nr 6 ( 1 st. ): AD 2013 nr 38

» Avgörandet AD 2007 nr 6 i pdf-format

Klicka på länkarna till lag­stift­ning, rätts­fall och för­arbeten i doms­referatet nedan för att se doku­mentet (öppnas i nytt fönster).

Innehållsförteckning ( AD 2007 nr 6 ) :

Domskäl

Domslut

BILAGA

Tingsrättens mellandom

YRKANDEN M. M.

AKTUELL FRÅGA FÖR MELLANDOM M.M.

ÅBEROPADE GRUNDER M.M.

M.S. Store AB

A.S.

UTREDNINGEN

DOMSKÄL

DOMSLUT

Bilaga 2

Bilaga 3

Klicka på rubriken för att komma dit. Är avsnittet med utveckling av parternas talan dolt, kan du dock inte komma till rubrikerna där.
Rubrikerna har identifierats automatiskt, så det kan förekomma fel och ofullständigheter.

Domslut

1. Med ändring av tingsrättens dom, punkt 1, förklarar Arbetsdomstolen att A.S:s talan är preskriberad till den del den avser skadestånd och andra fordringsanspråk som grundar sig på anställningsskyddslagen.

2. Arbetsdomstolen fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen åt A.S.A. för det biträde han lämnat A.S. i Arbetsdomstolen till tjugotusensexhundra (20 600) kr, varav 15 35 för arbete, 945 kr för tidsspillan, 100 kr för utlägg och 4 120 kr för mervärdesskatt.

3. Det åligger tingsrätten att efter målets återupptagande pröva frågan om skyldighet för part att utge ersättning för motparts rättegångskostnad i Arbetsdomstolen eller kostnad för motparts allmänna rättshjälp där.

Referat ( AD 2007 nr 6 ) :

AD 2007 nr 6

Parter i Arbetsdomstolen ( Privata sektorn ): M.S. Store Aktiebolag i Saltsjö-Boo mot A.S. i Nacka

Ombud i Arbetsdomstolen : Ann-Charlotte Nordenström och Anders Samuelson

Ledamot i Nacka tingsrätt : Bo Kvillner

Ledamöter i Arbetsdomstolen : Inga Åkerlund, Ulla Erlandsson, Folke K. Larsson, Ari Kirvesniemi (direktören i Vårdföretagarna; tillfällig ersättare), Håkan Torngren, Hans Wahlström (f.d. förbundsordföranden i Svenska Transportarbetareförbundet; tillfällig ersättare) och Henry Sjöström. Enhälligt.

Sekreterare : Inge Karlström

AD 2007 nr 6    Dom den 24 januari 2007 – Överklagat mål ( ändrat )

Sökord : Preskription | Telefax | Underrättelse

Lagrum : 41 § anställningsskyddslagen

Rättsfall : AD 1976 nr 19 | AD 1978 nr 1 | AD 1983 nr 3 | AD 1986 nr 3 | AD 2004 nr 74 | NJA 1993 s. 308

Parter:

M.S. Store Aktiebolag i Saltsjö-Boo

mot

A.S. i Nacka

Överklagat avgörande : Nacka tingsrätts mellandom den 24 oktober 2005 i mål nr T 2244‑04

[ Ledamot : Bo Kvillner ]

Tingsrättens dom, se bilaga 1.

M.S. Store Aktiebolag (bolaget) har yrkat att Arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens mellandom, skall ogilla käromålet på grund av preskription.

A.S. har bestritt ändring.

Bolaget har yrkat ersättning för rättegångskostnader i Arbetsdomstolen.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på bolagets begäran C-G.E. hörts på nytt under sanningsförsäkran och förnyat vittnesförhör hållits med E.A. Parterna har åberopat samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten.

Parterna har till stöd för sin talan åberopat samma grunder som vid tingsrätten och till utveckling av sin talan anfört i allt väsentligt detsamma som antecknats i tingsrättens dom.

Bolaget har tillagt följande. Advokaten T.F. har skickat två brev till bolaget. Det första brevet uppfyller inte de krav som enligt 41 § anställningsskyddslagen ställs på en underrättelse. Under alla omständigheter skall de båda breven läsas i ett sammanhang. I det andra brevet görs nämligen de förtydliganden som utlovas i det första brevet. Innehållet i breven visar att A.S:s budskap till bolaget inte var att underrätta bolaget om skadeståndskrav på det sätt som krävs enligt den nyss nämnda bestämmelsen. Tingsrätten har i sin dom inte alls berört innehållet i det andra brevet.

Domskäl

A.S. har vid tingsrätten yrkat att bolaget skall förpliktas att till honom utge ett belopp vari ingår utestående lön, semesterersättning, allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen samt allmänt och ekonomiskt skadestånd för brott mot anställningsskyddslagen. Det ekonomiska skadeståndet avser ersättning motsvarande lön från och med juli 2004. Bolaget har invänt att A.S:s talan är preskriberad eftersom underrättelse om fordringsanspråket inte lämnats inom den tid som föreskrivs i 41 § anställningsskyddslagen.

I Arbetsdomstolen har bolaget vidhållit sin inställning att A.S:s talan skall ogillas på grund av preskription och har härvid hänfört sig till bestämmelsen i 41 § anställningsskyddslagen.

Arbetsdomstolen konstaterar först att endast den del av A.S:s yrkanden som avser allmänt och ekonomiskt skadestånd med stöd av anställningsskyddslagen omfattas av en prövning enligt 41 § anställningsskyddslagen. Hans krav på att utfå innestående lön berörs inte av denna preskriptionsregel, och detsamma gäller kravet på semesterersättning och allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen. Talan i den delen är således inte preskriberad. Bolaget har i sak inte anfört någonting som tyder på att det skulle vara av annan mening, trots att dess preskriptionsinvändning utformats så att den tar sikte på A.S:s talan i dess helhet.

Enligt A.S. är hans talan inte till någon del preskriberad. Som stöd härför har han i första hand åberopat att underrättelse enligt 41 § anställningsskyddslagen skett i tid genom det brev hans dåvarande ombud, T.F., skickat till bolaget.

Advokaten T.F. har för A.S:s räkning skickat två brev till bolaget. Det första är daterat den 7 juli 2004 och det andra är daterat den 3 november 2004 (bilaga 2 och 3 till Arbetsdomstolens dom).

Den fråga Arbetsdomstolen här har att ta ställning till är om de båda breven sedda var för sig eller tillsammans kan anses ha preskriptionsbrytande verkan eller om de – som bolaget har hävdat – inte medför att A.S. skall anses ha underrättat bolaget inom den frist som anges i 41 § första stycket anställningsskyddslagen för att kräva skadestånd eller framställa annat fordringsanspråk. Båda breven har ostridigt kommit bolaget till handa inom den lagstadgade fristen.

Som tingsrätten angett innebär Arbetsdomstolens rättstillämpning att även ganska allmänt hållna formuleringar kan godtas som en preskriptionsbrytande underrättelse enligt 41 § anställningsskyddslagen. Ett minimikrav som måste vara uppfyllt är dock att det tydligt framgår att fordringsanspråk kommer att framställas och att det anspråket knyter an till en viss åtgärd eller händelse (se t.ex. AD 1986 nr 3 [ Zeteo ] [ Karnov ] och 2004 nr 74).

Det första brevet har som rubrik ”Uppsägning utan saklig grund”. Brevet innehåller upplysningar till bolaget om att A.S., som uppgett sig vara uppsagd med omedelbar verkan, inte är beredd att godta uppsägningen utan skadestånd och att A.S. också anser sig ha krav på innestående lön. I brevet anges vidare att T.F. avser att återkomma inom kort med närmare synpunkter. Enligt Arbetsdomstolens bedömning uppfyller detta brev – av de skäl som tingsrätten angett – de krav som ställs på en underrättelse enligt 41 § anställningsskyddslagen.

T.F. har emellertid – som angetts ovan – skickat ett andra brev till bolaget. Det brevet är daterat den 3 november 2004, dvs. i det närmaste fyra månader efter det första brevet. I det brevet upplyser T.F. inledningsvis att A.S. har sökt hans biträde med anledning av ”uppsägning utan saklig grund”. Vidare redovisas A.S:s uppfattning om vad som avtalats i fråga om lön och vad som var bakgrunden till att han med omedelbar verkan fick lämna arbetsplatsen den 7 juli 2004 och det påstås att inga bestämmelser i anställningsskyddslagen har iakttagits. Därefter anges att A.S. accepterar att han inte skall arbeta hos bolaget men att han har anspråk på lön och semesterersättning med vissa angivna belopp. Beloppen avser tiden augusti 2003 – juni 2004, dvs. enbart tiden före den dag då A.S. ansåg sig ha blivit uppsagd.

I detta brev återkommer således T.F. i frågan om lön i enlighet med vad som förutskickades i det första brevet. I brevet omnämns inte frågan om skadestånd med anledning av uppsägningen. Det konstateras att bestämmelser i anställningsskyddslagen inte iakttagits, men direkt därpå meddelas att A.S. accepterar att han inte skall arbeta hos bolaget och brevet avslutas med att anspråken på innestående lön m.m. framställs.

Enligt Arbetsdomstolens mening bör, som bolaget hävdar, båda brevens innehåll beaktas vid bedömningen av om underrättelseskyldigheten enligt 41 § anställningsskyddslagen uppfyllts, särskilt som det i första brevet anges att T.F. skall återkomma med ”närmare synpunkter”. Det besked bolaget får i det andra brevet avser emellertid endast krav på innestående lön. Brevet innehåller som nyss nämnts över huvud taget inte något omnämnande av skadestånd eller krav med anledning av uppsägningen, utan endast besked om att A.S. accepterar att han inte skall arbeta hos bolaget. Med hänsyn härtill och till att detta brev avslutas med angivande i detalj av A.S:s löneanspråk finner Arbetsdomstolen att det är rimligt att uppfatta innehållet i brevet på det sätt bolaget påstår, nämligen att A.S. inte längre har några krav med anledning av det sätt på vilket hans anställning hos bolaget avslutades.

Ett annat sätt att tolka innehållet i de båda breven vore att ta fasta på att skadeståndskrav framställts med tillräcklig tydlighet i det första brevet, och att det därefter inte uttryckligen återtagits i det andra brevet. Beskedet om att A.S. accepterade att han inte skulle arbeta hos bolaget skulle i så fall kunna ges den innebörden att han inte avsåg att yrka ogiltigförklaring av den påstådda uppsägningen, medan han däremot vidhöll skadeståndskraven. Mot den tolkningen talar framför allt att frågan om ogiltighet av uppsägningen, såvitt framgår av utredningen, över huvud taget aldrig varit på tal mellan parterna. En mera näraliggande tolkning är enligt Arbetsdomstolens mening den som ovan angetts, nämligen att A.S. inte har andra krav än de som anges i det andra brevet, som är att se som ett uppföljande brev med precisering av hans inställning och specificering av hans ekonomiska krav.

Slutsatsen av det anförda är därmed att T.F:s båda brev inte kan anses utgöra en tillräckligt tydlig underrättelse till bolaget om att A.S. avsåg att kräva skadestånd eller framställa andra fordringsanspråk som grundar sig på bestämmelserna i anställningsskyddslagen.

A.S. har emellertid gjort gällande att underrättelse i vart fall skett genom det faxmeddelande som hans nuvarande ombud, A.S.A., skickat den 5 november 2004 till bolaget och av vilket bl.a. framgår att allmänt skadestånd yrkas med 85 000 kr. Detta meddelande skickades även per post, och det är ostridigt i målet att den försändelsen inte hade kommit bolaget till handa när tiden för underrättelse gick ut den 7 november 2004.

Bolaget har bestritt att det över huvud taget erhållit faxmeddelandet.

Av ett i målet åberopat sändningskvitto framgår att den adress som angetts är bolagets faxnummer, att tidpunkten är 5 november 2004 kl. 12.05 samt under rubriken ”Resultat” noteringen ”OK”. Både C-G.E. och E.A. har emellertid uppgett att något fax inte har anlänt till bolaget vare sig den dagen eller senare. Deras uppgifter stöds av en av bolaget åberopad s.k. trafikjournal av vilken framgår att något fax inte ankommit till bolaget från A.S.A. vare sig denna dag eller de närmast följande dagarna. De har båda också uppgett att bolaget har endast en fax, och att trafikjournalen kommer från denna.

Enligt Arbetsdomstolens mening kan det inte uteslutas att fel förekommit vid sändningen av faxmeddelandet och att det därför inte kommit fram (jfr NJA 1993 s. 308 [  ]). A.S. har således inte lyckats visa att han genom faxmeddelandet har underrättat bolaget i tid om sina anspråk enligt anställningsskyddslagen.

Arbetsdomstolens slutsats blir således att bolagets överklagande skall bifallas på så sätt att A.S:s talan förklaras preskriberad till den del yrkandena grundar sig på anställningsskyddslagen. Tingsrättens mellandom skall därför ändras i enlighet härmed.

Domslut

1. Med ändring av tingsrättens dom, punkt 1, förklarar Arbetsdomstolen att A.S:s talan är preskriberad till den del den avser skadestånd och andra fordringsanspråk som grundar sig på anställningsskyddslagen.

2. Arbetsdomstolen fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen åt A.S.A. för det biträde han lämnat A.S. i Arbetsdomstolen till tjugotusensexhundra (20 600) kr, varav 15 35 för arbete, 945 kr för tidsspillan, 100 kr för utlägg och 4 120 kr för mervärdesskatt.

3. Det åligger tingsrätten att efter målets återupptagande pröva frågan om skyldighet för part att utge ersättning för motparts rättegångskostnad i Arbetsdomstolen eller kostnad för motparts allmänna rättshjälp där.

Dom 2007‑01‑24, målnummer B‑100‑2005

Ledamöter: Inga Åkerlund, Ulla Erlandsson, Folke K. Larsson, Ari Kirvesniemi (direktören i Vårdföretagarna; tillfällig ersättare), Håkan Torngren, Hans Wahlström (f.d. förbundsordföranden i Svenska Transportarbetareförbundet; tillfällig ersättare) och Henry Sjöström. Enhälligt.

Sekreterare: Inge Karlström

BILAGA

Tingsrättens mellandom måndagen den 24 oktober 2005

[ Ledamot : Bo Kvillner ]

YRKANDEN M. M.

A.S. arbetade för M.S. Store AB (bolaget) från den 1 augusti 2003 till och med den 7 juli 2004.

A.S. har yrkat att bolaget skall förpliktas att till honom utge ersättning med 442 016 kr jämte ränta samt ersättning för rättegångskostnader. I beloppet ingår förutom utestående lön och semesterersättning även krav på såväl allmänt som ekonomiskt skadestånd.

Bolaget har i första hand, och såvitt nu är i fråga, yrkat att käromålet skall ogillas på grund av preskription.

A.S. har bestritt bolagets yrkande.

AKTUELL FRÅGA FÖR MELLANDOM M.M.

Den nu aktuella frågan är om underrättelse enligt 41 § lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) framställts inom lagstadgad tid.

ÅBEROPADE GRUNDER M.M.

M.S. Store AB

Talan är försutten eftersom A.S. inte underrättat bolaget att han haft för avsikt att kräva skadestånd eller framställa annat fordringsanspråk inom den tid som föreskrivs i 41 § LAS. Det brev daterat den 7 juli 2004 som A.S:s tidigare ombud advokaten T.F. skickat till bolaget i samband med att A.S. valt att lämna sin anställning i bolaget uppfyller inte de krav på tydlighet som ställs på en underrättelse av ifrågavarande slag. Det framgår bl. a. inte att A.S. haft för avsikt att framställa ett yrkande om skadestånd. I T.F:s brev den 3 november 2004, som ankom till bolaget den 5 november 2004, framställs inget skadeståndsyrkande utan det framgår endast att A.S. accepterat att han inte skall arbeta kvar i bolaget samt att denne anser att han har ett krav på utestående lön. Bolaget hade inte anledning att anta att det var fråga om något annat än en förhandlingsinvit från A.S:s sida. Det faxmeddelande daterat den 5 november 2004 som A.S:s nuvarande ombud påstått sig ha skickat till bolaget samma dag, uppfyller i och för sig kraven på en underrättelse, men det har inte kommit bolaget tillhanda vilket framgår av trafikjournalen från bolagets fax. Den nedre kolumnen av trafikjournalen från den 12 november 2004 visar på inkommande försändelser. Enligt denna har bolaget inte mottagit något faxmeddelande från A.S.A. den 5 november 2004. Det händer att faxmeddelanden inte går fram trots att avsändaren fått ett kvitto att sändningen utförts. Faxleverantören har inte kunnat förklara varför vissa filnummer inte registrerats. Denne har dock förklarat att meddelanden registreras i trafikjournalen i block om fem och att det inte går att manipulera en trafikjournal. Samma meddelande har däremot kommit fram per post den 9 november 2004 vilket varit för sent eftersom tiden för underrättelse gick ut den 7 november 2004.

A.S.

Han blev utan att saklig grund förelåg uppsagd från bolaget den 7 juli 2004 vilket innebär att han är berättigad till såväl allmänt som ekonomiskt skadestånd. Samma dag som han blev avskedad kontaktade han advokaten T.F. som skrev ett brev till bolaget i vilket det framgår att han inte var beredd att godta uppsägningen utan skadestånd. Detta brev har ostridigt kommit bolaget till handa. Han gör i första hand gällande att brevet från advokaten T.F. uppfyller de krav på tydlighet som lagen ställer på en underrättelse enligt 41 § LAS. I början på november 2004 tog han ånyo kontakt med T.F. varvid denne skrev ett brev den 3 november 2004 till bolaget i vilket det framgår att något skriftligt anställningsavtal inte upprättats. Han kontaktade därefter sitt nuvarande ombud advokaten A.S.A., den 5 november 2004 och uppgav då att han inte visste vad T.F. gjort i hans ärende. Han visade A.S.A. en kopia på T.F:s brev den 7 juli 2004 men han visste inte om brevet hade skickats till bolaget. A.S.A. beslutade då i samråd med honom att de skulle skicka ett nytt meddelande till bolaget. Detta meddelande som är daterat den 5 november 2004 skickades med fax till bolagets faxnummer, 08/747 00 89, som kontrollerats hos Eniro. A.S.A. fick en bekräftelse i form av ett sändningskvitto på att meddelandet gått fram till mottagaren. Därefter lade A.S.A. originalhandlingen i ett brev och postade det till bolagets adress. Att anlita ett bud var inte aktuellt eftersom den 5 november 2004 var en fredag och det inte var särskilt troligt att någon skulle befinna sig på bolagets kontor under helgen. Tiden för underrättelse gick ut den 7 november 2004 vilket var en söndag. För det fall tingsrätten inte anser att T.F:s brev den 7 juli 2004 uppfyllt kraven på en underrättelse gör han i andra hand gällande att underrättelse skett i och med det faxmeddelande som skickats den 5 november 2004. Att originalhandlingen som skickats per post inte kommit fram i tid har vitsordats.

UTREDNINGEN

Bolaget har åberopat förhör under sanningsförsäkran med C-G.E. samt vittnesförhör med E.A. Såväl bolaget som A.S. har åberopat skriftlig bevisning.

C-G.E. har uppgett i huvudsak följande. Han blev genom brev kontaktad av T.F. i samband med att A.S. lämnade bolaget. Då parterna tidigare haft vissa diskussioner om semesterlön uppfattade han T.F:s brev som en inledning på förlikningsdiskussioner avseende semesterlön. Av brevet framgick att T.F. skulle återkomma vilket han först gjorde genom ett brev som kom bolaget tillhanda den 5 november 2004. Samma dag ringde T.F. upp honom och frågade om han kunde få en kopia av brevet den 7 juli 2004 faxat till sig vilket han fick. Han ringde sedan upp T.F. den 9 eller den 10 november 2004 efter det att han fått brevet från A.S.A. Han berättade om brevet för T.F. som rådde honom till att anlita en advokat. T.F. uppgav även att denne blivit stämd av A.S. på skadestånd för att denne inte inkommit med någon typ av handling i rätt tid. T.F. förklarade att han inte längre företrädde A.S. eftersom de låg i tvist. Han uppfattade brevet från A.S.A. som ett hot. Han har inte mottagit något fax från A.S.A. den 5 november 2004. Han hade reagerat om han samma dag fått fax från två olika advokater som uppgett sig företräda A.S. Han känner igen trafikjournalen från den 12 november 2004. De har bara en fax på bolaget och trafikjournalen kommer från denna fax med nummer 08/747 00 89. Han kontaktade faxleverantören för att höra hur det kunde komma sig att vissa filnummer inte finns med men fick ingen förklaring och upplystes om att det inte är möjligt att manipulera en trafikjournal. Det har även hänt honom att han skickat ett fax som inte kommit fram, bl. a. till en leverantör i Holland, trots att han fått ett sändningskvitto av vilket det framgått att meddelandet gått fram.

E.A. har uppgett i huvudsak följande. Hon arbetar som sekreterare på bolaget och hon har bl. a. hand om inkommande brev och faxmeddelanden. Hon har inte tagit emot något fax från A.S.A. Det skulle hon ha kommit ihåg eftersom ett fax från en advokat är så pass viktigt att hon skulle ha lagt det på C-G.E:s bord. Bolaget har endast en fax. Hon har inte kunnat förklara hur A.S.A. kan ha fått ett faxkvitto där det står att hans meddelande sänts till bolagets faxnummer. Bolaget får trafikjournaler ca 2 ggr i veckan. Hon sparar dessa i ca två månader innan hon kastar dem. Hon känner igen trafikjournalen från den 12 november 2004 och intygar att den kommer från bolagets fax. Av denna framgår det att bolaget inte mottagit något fax från A.S.A. den 5 november 2004.

DOMSKÄL

Tingsrätten har till en början att pröva frågan om det brev som A.S:s dåvarande ombud, T.F., skickat till bolaget i anslutning till att A.S. lämnade bolaget, alternativt blev uppsagd, till sitt sakliga innehåll skall uppfattas som en underrättelse enligt 41 § LAS. Brevet som är daterat den 7 juli 2004 har rubriken ”Uppsägning utan saklig grund” och lyder i sin helhet, med undantag för adress- och datumangivelse samt avslutningsfras, enligt följande.

Undertecknad skriver till er i egenskap av ombud för A.S. A.S. uppgav för mig att han blivit uppsagd med omedelbar verkan. Jag vill för ordningens skull underrätta er om att han inte är beredd att godta uppsägningen utan skadestånd. Vidare torde det finnas restituerande lön. Återkommer inom kort med närmare synpunkter.

Av 41 § LAS framgår det inte vad en underrättelse måste innehålla för att få rättslig verkan. I praxis har det dock i ett flertal avgöranden från Arbetsdomstolen (bl. a. AD 1976 nr 19 [ Zeteo ] [ Karnov ], AD 1978 nr 1 [ Zeteo ] [ Karnov ] och AD 1983 nr 3 [ Zeteo ] [ Karnov ]) klarlagts att ordalydelsen av bestämmelsen medger den tolkningen att även ganska allmänt hållna krav verkar preskriptionsavbrytande. Arbetsdomstolen har i ovannämnda avgöranden också uttalat att ett betydande krav på precision skulle motverka lagens syfte. I ett antal senare avgöranden har Arbetsdomstolen dock påpekat att kravet på precisering inte får sättas alltför lågt. I AD 1986 nr 3 [ Zeteo ] [ Karnov ] anser domstolen att det som minimikrav tydligt måste framgå att ett fordringsanspråk kommer att framställas samt att detta anspråk följer av en viss händelse.

Av advokat T.F:s brev framgår det redan av rubriken att A.S. varit av uppfattningen att han blivit uppsagd utan saklig grund. Upplysningen om att A.S. inte varit beredd att godta uppsägningen utan skadestånd kan tolkas som att syftet med denna varit en underrättelse enligt 40 § LAS och/eller en underrättelse enligt 41 § LAS. Då fråga i målet nu endast rör skadestånd är det av mindre betydelse att utreda om underrättelse även gjorts enligt 40 § LAS. Vid bedömningen av om brevets innehåll uppfyller de krav som ställts i 41 § LAS fäster tingsrätten särskild uppmärksamhet vid det faktum att detta, om än kortfattat, trots allt innehåller de i sammanhanget viktiga orden underrättelse och skadestånd. Vidare framgår det att skadeståndet anknyter till själva uppsägningen.

Tingsrätten finner således att brevet den 7 juli 2004 uppfyller lagens krav på en underrättelse. Att C-G.E. endast uppfattat brevet som ett initiativ till förlikningsdiskussioner saknar betydelse då det är meddelandets faktiska lydelse som är avgörande för hur det skall tolkas.

Då underrättelse gjorts genom brevet den 7 juli 2004, vilket ostridigt kommit bolaget till handa i nära anslutning till uppsägningen, saknas det anledning att bedöma frågan om faxet den 5 november 2004 kommit fram till mottagaren.

Skäl föreligger att enligt 17 kap 5 § 3 st rättegångsbalken förordna att målet i övrigt skall vila till dess mellandomen har vunnit laga kraft.

DOMSLUT

1. Tingsrätten lämnar den av M.S. Store AB framställda preskriptionsinvändningen utan bifall.

2. Målet i övrigt förklaras vilande i avvaktan på att denna deldom vinner laga kraft.

Bilaga 2

Nacka 2004‑07‑07

Till/

M.S. Store AB

Box 4136

131 04 Nacka

Uppsägning utan saklig grund

Undertecknad skriver till er i egenskap av ombud för A.S. A.S. uppgav för mig att han blivit uppsagd med omedelbar verkan. Jag vill för ordningens skull underrätta er om att han inte är beredd att godta uppsägningen utan skadestånd. Vidare torde det finnas restituerande lön. Återkommer inom kort med närmare synpunkter.

Med vänlig hälsning

T.F./

gm K.N.

Bilaga 3

ADVOKATBYRÅN

ADVOKAT T.F.

Ledamot av Sveriges Advokatsamfund

Nacka 2004‑11‑03

M.S. Store Aktiebolag

Box 4136,

131 04 NACKA

A.S. har begärt mitt biträde med anledning av uppsägning utan saklig grund.

A.S. uppgav att hans lön skulle bestå av en fast minimilön och en provisionsdel. Skulle provisionen överstiga minimilönen skall provision utbetalas. I annat fall gällde minimilönen. Eftersom bolaget ansåg att provisionen lätt skulle kunna uppgå till 45–50 000:- i månaden bestämdes att garantilönen skall motsvara A.S:s lön hos före arbetsgivaren, 19 500:-.

Något skriftligt anställningsavtal eller arbetsbeskrivning har inte upprättats.

Nackapolisen har gjort tillslag hos bolaget med anledning av misstanke om viss sprithantering 2004‑07‑07. Bolagets ställföreträdare, C-G.E., har riktat misstanke och kritik mot A.S. på grund av det inträffade. Ordväxlingen utmynnade i att A.S. med omedelbar verkan har fått lämna arbetsplatsen. Inga bestämmelser i LAS har iakttagits.

A.S. accepterar att han inte skall arbeta hos er men han har löneanspråk enligt följande:

1 utbetala 101 576:- i ej utbetald lön (bil 1),

2 utbetala 29 507:- i semesterlön å lönen ovan (bil 1),

3 ränta yrkas på beloppen 1–2 från respektive förfallodag,

Jag avvaktar er principiella inställning snarast dock senast den 7 november 2004.

Med vänlig hälsning

T.F.

T.F.

Utgångspunkten är att garantilönen skall vara 19 500,00 -5 888,00 13 612,00 eller provisionen om den är högre

Bruttolön Skatt Nettolön Brist

(insatt på A.S:s Tab 32 konto)

Aug 2003 16 131,00 4 724,00 11 407,00

September 2003 31 023,00 10 800,00 20 223,00

Oktober 2003 23 240,00 7 241,00 15 999,00

November 2003 17 944,00 5 359,00 12 585,00 1 556,00

December 2003 7 952,00 1 952,00 6 000,00 11 548,00

Januari 2004 18 537,00 5 571,00 12 966,00 963,00

Februari 2004, OBS check 13 949,00 3 949,00 10 000,00 5 551,00

Mars 2004 5 173,00 1 199,00 3 974,00 14 327,00

April 2004 1 639,00 121,00 1 518,00 17 861,00

Maj 2004 8 337,00 2 120,00 6 217,00 11 163,00

Juni 2004 393,00 393,00 19 107,00

Juli 2004 19 500,00

Summa utbetalningar 144 318,00 43 036,00 101 282,00 101 576,00

Ytterligare lön att kräva 101 576,00

Semesterlön, (144318+101576)12% 29 507,28

Summa belopp 131 083,28