: : : :

AD 2002 nr 89

Sammanfattning :

Fråga om styrelsen för en förening, vars verksamhet bedrivs utifrån antroposofisk grund, kan anses ha skilt en arbetstagare, medarbetare, från dennes anställning genom att omplacera denne till nya arbetsuppgifter. I tvisten aktualiseras vissa bestämmelser i ett kollektivavtal mellan Huvudmannaförbundet för antroposofiskt orienterade verksamheter och Medarbetareförbundet för antroposofiskt orienterade medarbetare.

» Gå direkt till hela domen

| |  ]

Arbetsdomstolens egna sökord : |  ]

Sammanfattning :

Fråga om styrelsen för en förening, vars verksamhet bedrivs utifrån antroposofisk grund, kan anses ha skilt en arbetstagare, medarbetare, från dennes anställning genom att omplacera denne till nya arbetsuppgifter. I tvisten aktualiseras vissa bestämmelser i ett kollektivavtal mellan Huvudmannaförbundet för antroposofiskt orienterade verksamheter och Medarbetareförbundet för antroposofiskt orienterade medarbetare.

Dela :

Parter ( Privata sektorn ) :  [] &  [] &  []

Ombud ( ♀ 0 ♂ 2 ) [ Bara män ] :  []  []

Direktstämt mål [ mål nr A 187/01 ]

Dom meddelad :

Ledamöter i Arbetsdomstolen ( 7 st. ♀ 3 ♂ 4allmän sammansättning ):

Ordförande :

 [] #

Vice ordförande :

 [] **

”Tredje man” :

 []

Arbetsgivarledamöter :

 [] #

SN

 [] *

Kommunförbundet

Arbetstagarledamöter :

 [] **

 

 [] #

TCO

[ Enhälligt ]

# Ordinarie ledamot* Förordnad ersättare** Tillfällig ersättare

Andel tillfälliga ersättare : 28,6% ( 2 st. )
Andel ordinarie ledamöter : 42,9% ( 3 st. )
Andel kvinnliga ledamöter : 42,9% ( 3 st. )

Sekreterare :  []

Lagrum : 7 § och 18 § lagen (1982:80) om anställningsskydd

Anförda rättsfall ( 3 st. ) : AD 1980 nr 51 [ Zeteo ] [ Karnov ] | AD 1991 nr 114 [ Zeteo ] [ Karnov ] | AD 1995 nr 50

Klicka på länkarna till lag­stift­ning, rätts­fall och för­arbeten i doms­referatet nedan för att se doku­mentet (öppnas i nytt fönster).

Innehållsförteckning ( AD 2002 nr 89 ) :

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Samorganisationen

Arbetsgivarparterna

Domskäl

Bakgrunden till tvisten

Huvuddragen i tvisten

Utredningen i målet

Innebar föreningens åtgärd att E.A. skildes från anställningen?

Stred föreningens åtgärd mot E.A:s enskilda anställningsavtal?

Rättegångskostnader

Domslut

Klicka på rubriken för att komma dit. Är avsnittet med utveckling av parternas talan dolt, kan du dock inte komma till rubrikerna där.
Rubrikerna har identifierats automatiskt, så det kan förekomma fel och ofullständigheter.

Domslut

1. Arbetsdomstolen avslår Norrköpings Lokala Samorganisation av Sveriges Arbetares Centralorganisations yrkanden.

2. Arbetsdomstolen förpliktar Norrköpings Lokala Samorganisation av Sveriges Arbetares Centralorganisation att ersätta Huvudmannaförbundet och Föreningen Ensjöholm dess rättegångskostnader med sjuttiotvåtusentvåhundrafemtio (72 250) kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Referat ( AD 2002 nr 89 ) :

AD 2002 nr 89

Parter ( Privata sektorn ): Norrköpings Lokala Samorganisation av Sveriges Arbetares Centralorganisation, SAC mot Huvudmannaförbundet och Föreningen Ensjöholm med firma Föreningen Ensjöholm i Norrköping

Ombud : Lars Lindman-Backius och John Norder

Ledamöter i Arbetsdomstolen : Hans Tocklin, Gertrud Forkman (hovrättsassessor; tillfällig ersättare), Inga Jerkeman, Mats Holmgren, Göran Söderlöf, Valter Carlsson (f.d. förbundsordföranden i Grafiska Fackförbundet; tillfällig ersättare) och Margareta Zandén. Enhälligt.

Sekreterare : Annica Hellström

AD 2002 nr 89    Dom den 28 augusti 2002 – Direktstämt mål

Sökord : Ideell förening | Kollektivavtal | Omplacering

Lagrum : 7 § och 18 § anställningsskyddslagen

Rättsfall : AD 1980 nr 51 | AD 1991 nr 114 | AD 1995 nr 50

Parter:

Norrköpings Lokala Samorganisation av Sveriges Arbetares Centralorganisation, SAC

mot

Huvudmannaförbundet och Föreningen Ensjöholm med firma Föreningen Ensjöholm i Norrköping

Norrköpings Lokala Samorganisation av Sveriges Arbetares Centralorganisation, SAC, (samorganisationen) saknar kollektivavtal med Föreningen Ensjöholm (föreningen). Föreningen, som är medlem i Huvudmannaförbundet, är dock bunden av kollektivavtal med Medarbetareförbundet. E.A., som är medlem i samorganisationen, sysselsätts i sin anställning hos föreningen i arbete som omfattas av nämnda kollektivavtal.

Kollektivavtalet mellan Huvudmannaförbundet och Medarbetareförbundet innehåller inledningsvis bl.a. följande definitioner. Medarbetare: Anställd (arbetstagare), oaktat arbetsuppgifter – inom antroposofiskt orienterad verksamhet. Medarbetarskap: Överenskommelse om anställning mellan huvudman och medarbetare. Befattningsbeskrivning: Beskrivning av medarbetares huvudsakliga arbetsuppgifter inom ramen för verksamhetens helhet.

Avtalets § 1, med rubriken Självförvaltning, innehåller bl.a. följande.

Parterna eftersträvar att följa en självförvaltande organisationsform. Med detta förstås en individualiserad arbetsplatsorganisation där medarbetarnas insatser och förmågor ska kunna utvecklas på bästa sätt till verksamhetens och medarbetarnas bästa.

Huvudmannen skall verka för ett tydligt ledarskap med klart angiven fördelning av ansvarsfunktionerna, men också vara öppen för dialog och lärande. Vidare skall huvudmannen respektera medarbetarens individuella förmåga till självansvar i arbetet samt bidra till att medarbetaren kan engagera sig för verksamhetens inriktning och visioner.

Medarbetaren ska eftersträva en beredskap att själv bidra till att utveckla sociala arbetsformer och vara delaktig i en lärande arbetsgemenskap.

Den självförvaltande organisationsformen utgår från ett maximum av självstyrning och individuella initiativ samt att den ligger till grund för en process, där medarbetarens individuella insats och initiativ optimalt låter sig integreras med verksamheten och dess ändamål. Denna integrationsprocess ligger till grund för den antroposofiska sociala impulsen. Den innebär bland annat att man eftersträvar individuell frihet under ansvar, när det gäller olika initiativ, att jämlikhet skall råda och behoven tillfredsställs enligt solidaritetsprincipen utan att det för den skull blir rättigheter.

I avtalets § 1 Mom 5 föreskrivs följande.

Vid anställningsförfarandet skall huvudmannen informera den blivande medarbetaren om gällande centrala avtal mellan HF och MeF jämte aktuellt lokal avtal. Särskilt skall huvudmannen informera om innebörden av verksamhetens självförvaltning.

I avtalets § 3 med rubriken Allmänna anställningsvillkor föreskrivs i Mom 7 följande.

I samband med tillsvidareanställningen, eller vid annan anställningsform om så endera parten önskar, skall Befattningsbeskrivning upprättas med angivande av medarbetarens huvudsakliga arbetsuppgifter för det kommande verksamhetsåret.

Medarbetarens arbetsuppgifter skall årligen omprövas och ny alternativt förlängd Befattningsbeskrivning skall upprättas och fastställas för det kommande året.

Om oenighet råder om Befattningsbeskrivningen äger medarbetaren rätt att kräva att lokalavdelningen påkallar lokal förhandling. Om oenighet fortfarande råder kan förstärkt lokal förhandling, alternativt central förhandling påkallas.

Det är huvudmannens ansvar att upprätta befattningsbeskrivningar och medarbetarens rättighet att ha insyn i samtliga befattningsbeskrivningar. I undantagsfall kan gällande Befattningsbeskrivning omprövas under pågående verksamhetsår.

Föreningen bedriver utifrån antroposofisk grund vård av och boende åt utvecklingsstörda människor och människor med psykiska problem. E.A. har varit anställd hos föreningen sedan 1984 och har arbetat på kansliet sedan maj 1994. På kansliet arbetar även föreståndaren J.L. Den 15 augusti 2001 beslutade föreningens styrelse att, mot E.A:s vilja, ändra hennes befattningsbeskrivning, dvs. att omplacera henne från arbetet på kansliet till ”vårdmedarbetare” i det nystartade gruppboendet Hagebo.

Tvist har därefter uppstått mellan parterna. Tvisteförhandlingar har förts utan att parterna kommit överens.

Samorganisationen har i Arbetsdomstolen väckt talan mot arbetsgivarparterna under påstående att föreningens agerande, att mot E.A:s uttryckliga vilja omplacera henne från arbetet på kansliet till vården, är att likställa med ett avskedande eller en uppsägning och yrkat att Arbetsdomstolen skall

1. ogiltigförklara föreningens avskedande eller uppsägning av E.A.

2. förplikta föreningen att till E.A. utge allmänt skadestånd om 80 000 kr.

För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att föreningens agerande inte är att anse som ett avskedande eller en uppsägning har samorganisationen yrkat att Arbetsdomstolen skall förklara att omplaceringen av E.A. strider mot hennes enskilda anställningsavtal.

Arbetsgivarparterna har bestritt yrkandena under påstående att föreningen i enlighet med gällande kollektivavtal haft fog för att ändra E.A:s befattningsbeskrivning. Arbetsgivarparterna har vitsordat 10 000 kr avseende allmänt skadestånd som skäligt i sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

[Parternas utveckling av talan kan ha uteslutits här]

Samorganisationen

Föreningen bildades 1982–83. E.A. var engagerad i föreningen redan innan hon anställdes 1984. Under tiden augusti 1984 – augusti 1985 arbetade E.A. i trädgården och i dagverksamheten. Under tiden augusti 1985 – sommaren 1987 arbetade och bodde E.A. och hennes dåvarande man i ett av föreningen bedrivet familjehem tillsammans med två vårdtagare. E.A. var föräldraledig fr.o.m. februari 1986 t.o.m. november 1986. Sommaren 1987 gjordes familjehemmet om till gruppbostad. E.A. arbetade kvar i gruppbostaden t.o.m. 1991, då hon kände att hon inte kunde ge vårdtagarna vad de behövde och att hon därför inte klarade av att arbeta kvar inom vården. E.A., som hade 20 års erfarenhet av administrativt arbete, framförde till styrelsen att hon ville börja arbeta på kansliet. För att ha en grund att stå på om hon skulle behöva arbeta kvar inom vården genomgick hon en dag per vecka under åren 1991–1993 en läkepedagogisk utbildning som avsåg arbete med barn. I maj 1994 började hon att arbeta deltid på kansliet och sedan hösten samma år har hon arbetat heltid där. Sedan slutet av 1999 har E.A. varit sjukskriven till och från på grund av stress och utbrändhet. Orsaken till sjukskrivningarna är att det finns brister i såväl den fysiska som den psykosociala arbetsmiljön på kansliet. Den fysiska arbetsmiljön företer följande brister. Rummen är mycket små, hennes arbetsrum är lyhört, belysningen, möbleringen och värmeisoleringen är dåliga, det förekommer mögelangrepp och unken lukt, vilrum och pentry saknas. Vad beträffar den psykosociala arbetsmiljön så brister det bl.a. i informationen och underlaget för densamma, t.ex. lämnas underlag för löneutbetalningarna för sent, löften som lämnas infrias inte, uppgifter utförs inte inom rimlig tid och det är svårt att få klara besked. E.A. har på eget initiativ försökt att få till stånd förbättringar i arbetsmiljön. När det inte lyckades vände hon sig till samorganisationen, som begärde förhandlingar med föreningen.

Den första förhandlingen mellan samorganisationen och föreningen ägde rum den 29 februari 2000. Vid förhandlingen enades parterna om att bl.a. göra en genomgång av E.A:s befattningsbeskrivning, som skulle vara klar före utgången av maj 2000. Den 12 april 2000 skickade L.L-B. ett brev till ombudsmannen B.Ö., av vilket bl.a. framgår att föreningen redan vid denna tidpunkt hade bestämt sig för att omplacera E.A. till vården. Det hölls en ny förhandling den 29 maj 2000. Diskussioner fördes om att tillsätta två opartiska personer för att se över både E.A:s och J.L:s arbetsuppgifter. Parterna kom överens om att E.A. och J.L. skulle föra enskilda samtal under tystnadsplikt med samtalsterapeuten M.G. angående den psykosociala miljön. De kom vidare överens om att C.W. förutsättningslöst skulle gå igenom E.A:s och J.L:s befattningsbeskrivningar och komma med förslag på ändringar och förbättringar. Samtalen med M.G. inleddes den 31 augusti 2000. Det förekom några samtal under hösten 2000. Avsikten var att C.W. därefter skulle se över befattningsbeskrivningarna. I april 2001 inrättades en halvtidstjänst på kansliet för att avlasta J.L. Tjänsten tillsattes dock först efter det att beslut fattats om att omplacera E.A. Av ett e-brev daterat den 13 juni 2001, som är skrivet av J.L. och ställt till L.L-B., framgår att J.L. var beredd att sluta som föreståndare om inte E.A. slutade på kansliet eller omplacerades. Brevet har inte åberopats förrän i arbetsgivarsidans bevisuppgift i detta mål och det har inte förts några förhandlingar om brevet. J.L. har uppgett att han diskuterat brevet med föreningens styrelse. Om styrelsen ansett att brevet var allvarligt menat hade styrelsen givetvis i egenskap av arbetsgivare tagit upp saken med samorganisationen, vilket inte skett. Det bestrids att J.L. ställt som ultimatum att avgå om E.A. inte omplacerades. Först den 14 juni 2001 blev E.A. och J.L. kallade till ett gemensamt möte med C.W. Vid mötet, som hölls den 5 juli 2001, beskrev de sina arbetsuppgifter. Därefter skulle de även upprätta en skriftlig beskrivning över arbetsuppgifterna. Den 28 juni 2001 höll samorganisationen och föreningen en förhandling som fortsatte den 13 juli 2001. Vid det senare tillfället meddelade föreningen att man hade för avsikt att omplacera E.A. från arbetet på kansliet till vården. Vid nämnda förhandling kom parterna överens om att de skulle träffas den 24 augusti 2001 tillsammans med E.A:s behandlande läkare och försäkringskassan för att fortsätta rehabiliteringsutredningen. Den 15 augusti 2001 kontaktades E.A. av C.W., som muntligen föreslog vissa ändringar i befattningsbeskrivningen, bl.a. beträffande firmateckningsrätten och de boendes ekonomi. Under det pågående rehabiliteringsarbetet och innan samtalen med C.W. hade slutförts fattade föreningens styrelse den 15 augusti 2001 ett beslut om att, mot E.A:s uttryckliga vilja, omplacera henne från arbetet på kansliet till ”vårdmedarbetare” i det nya gruppboendet Hagebo samt att omplaceringen skulle ske före augusti månads utgång. E.A. har varit sjukskriven sedan den 1 augusti 2001. C.W. avgav ett skriftligt yttrande den 20 augusti 2001, som i stort sett inte innehöll några förändringar i förhållande till vad som redan gällde. Föreningen har inte gjort särskilt mycket för att hjälpa E.A. under hennes sjukskrivning.

När det gäller de boende på Hagebo är i vart fall en av vårdtagarna, som lider av Aspbergers syndrom, mycket vårdkrävande. E.A. har haft besök av vårdtagaren på kansliet och hon har ”upplevelser av vårdtagaren” som gör att hon inte kan arbeta med personen ifråga. Det är inte särskilt lämpligt att, som ett led i E.A:s rehabilitering, mot hennes vilja omplacera henne till ett arbete inom vården som är mycket krävande och dessutom under uppbyggnad. E.A. saknar utbildning för det aktuella vårdarbetet. Den enda vårdutbildning hon har är en läkepedagogisk utbildning som avser arbete med barn. Vid förhandlingen den 13 juli 2001 uppgav J.L. på fråga från E.A. att det för nytillsatta tjänster inom vården på Ensjöholm krävs undersköterskeutbildning och ”proseminariet”. Av en utredning som gjordes av Norrköpings kommun den 20 mars 2002 i samband med att Ensjöholm ansökte om tillstånd att utöka sin verksamhet framgår att föreningen ställer som krav på de anställda vårdarna att de har ”vårdutbildning, pedagogisk utbildning, mentalskötare”. E.A:s ålder gör att hon inte har den kraft och det engagemang som krävs för att börja arbeta med psykiskt sjuka och förståndshandikappade människor. Vidare innebär arbetet på Hagebo att hon får arbeta på en annan plats och på andra tider än tidigare. Möjligheterna att nyttja allmänna kommunikationer, som hon måste nyttja då hon saknar bil, försämras avsevärt jämfört med tidigare. Bussförbindelserna fungerade bra när hon arbetade på Ensjöholm, eftersom hon arbetade dagtid. De fungerar inte när hon ska arbeta kvällar och helger på Hagebo. Löneutvecklingen kommer också att försämras på sikt.

Arbetsgivarparternas påstående att en medarbetare i stort sett är skyldig att utföra vilka arbetsuppgifter som helst bestrids. E.A. har inte träffat något avtal med sådant innehåll. Kollektivavtalet innehåller inte någon definition av begreppet befattningsbeskrivning, varför man är hänvisad till allmänt språkbruk och vad som rent arbetsrättsligt avses med begreppet. Med begreppet befattningsbeskrivning avses en redogörelse för de arbetsuppgifter som ligger inom ramen för yrket. Det är helt främmande för svenskt språkbruk och svensk arbetsrätt att en ändrad befattningsbeskrivning innebär att en medarbetare får ett helt nytt yrke. För att en medarbetare ska acceptera en så vid tolkning av begreppet måste krävas att det tydligt framgår av kollektivavtalet och av det enskilda anställningsavtalet. Det har inte skett någon årlig omprövning av E.A:s befattningsbeskrivning och inte heller av andra medarbetares befattningsbeskrivningar. Bestämmelsen är därför obsolet. Yttrandena från kollektivavtalsparterna ger inte stöd för påståendet att det är möjligt att omplacera en medarbetare till ett annat yrke mot dennes vilja. Av yttrandena framgår vidare att en omplacering skall ske i samförstånd. Det bestrids att det varit nödvändigt för verksamhetens bästa att omplacera E.A.

Sammanfattningsvis gör samorganisationen gällande att föreningens omplacering av E.A. från arbetet på kansliet till arbete inom vården, vilken skett mot hennes uttryckliga vilja, är att likställa med ett avskedande eller en uppsägning. I vart fall strider omplaceringen mot E.A:s enskilda anställningsavtal.

Arbetsgivarparterna

Den antroposofiska rörelsen grundades av Rudolf Steiner och har som utgångspunkt att se till hela människan. Antroposofisk verksamhet bedrivs i form av Waldorfskolor, Waldorfförskolor, hem för utvecklingsstörda och människor med psykiska problem s.k. läkepedagogiska hem, biodynamiskt jordbruk, sjukvård och produktion av livsmedel. Den antroposofiska rörelsen finns i hela västvärlden. Den kom till Sverige under 1950–60-talen och fick här en relativt stor utveckling, främst på skolsidan, under 1970–80-talen. Det antroposofiska centrumet i Sverige ligger i Järna. Det finns ca 4 000 medarbetare runt om i landet. Utmärkande för de antroposofiska verksamheterna är självförvaltning. En antroposofisk verksamhet har, med några få undantag, ingen ägare. Det är normalt stiftelser eller, som i Ensjöholms fall, en medarbetarförening som driver verksamheten. Medarbetarna är medlemmar och utser sin egen ledning och styrelse, vilket innebär att det inte finns något motpartsförhållande. Medarbetarna är således både arbetsgivare och arbetstagare. Detta förhållande ledde till att Medarbetareförbundet, som har funnits sedan mycket länge, behövde en regelrätt motpart, vilket resulterade i bildandet av arbetsgivarorganisationen Huvudmannaförbundet. Bildandet av Huvudmannaförbundet och ombildandet av Medarbetareförbundet från lokala fackliga organisationer till en central facklig organisation resulterade så småningom i ett centralt kollektivavtal och ett antal lokala kollektivavtal.

En grundprincip inom all antroposofisk verksamhet är medarbetarskapet. En medarbetare står till verksamhetens förfogande efter de förmågor medarbetaren har. Utgångspunkten är individens förmåga och kapacitet. Denna princip var mycket viktig att kollektivavtalsreglera. Vartefter verksamheterna växte blev erfarenhetsspridningen bland medarbetarna mycket stor och det krävdes efter hand en större tydlighet beträffande de spelregler som gällde på arbetsplatsen. Den andra grundprincipen som var viktig att reglera i kollektivavtal var att skilja på lön och arbete. Väsentligt är vidare att en medarbetare inte äger sitt arbete. Det finns således inget befattningsskydd, däremot ett friställningsskydd.

Tanken har aldrig varit att medarbetarna skall kunna flyttas hur som helst i verksamheten. Föreningen Ensjöholm tillhandahåller vårdplatser åt kommuner. Av föreningens verksamhetsplan framgår hur många vårdtagare föreningen skall ha liksom en individuell plan för varje vårdtagare. För att täcka vårdbehovet skall det finnas ett antal befattningsbeskrivningar, vilka skall besättas med medarbetare som har erforderliga kvalifikationer. Styrelsen gör en årlig översyn av verksamhetsplanen och befattningsbeskrivningarna. När verksamheten fungerar bra är det ytterst sällan som en befattningsbeskrivning behöver ändras. I samband med den årliga översynen går styrelsen ut till samtliga medarbetare med förfrågan om vilka förändringar man vill ha till stånd, t.ex. vidareutbildning och kompetenshöjning.

E.A. har upplevt svårigheter i sin arbetssituation på kansliet och varit missnöjd. Föreningen var beredd att söka lösningar på problemen. Vid förhandlingen den 29 februari 2000 gicks E.A:s arbetsuppgifter igenom mycket noggrant. Parterna åtog sig att utreda situationen vidare, men arbetet kom ingen vart under våren 2000. Syftet med brevet av den 12 april 2000 från L.L-B. till ombudsmannen B.Ö. var att hitta en lösning på den dåliga situation som rådde på kansliet. Vid förhandlingen den 29 maj 2000 togs beslut om att anlita två utomstående personer för att se över dels den psykosociala arbetsmiljön, dels E.A:s befattningsbeskrivning. Arbetet bedrevs mycket långsamt och blev klart först efter ett år. När det gällde samarbetssvårigheterna på kansliet konstaterade M.G. att hon såg ytterst små möjligheter att återupprätta ett funktionellt samarbete mellan E.A. och föreståndaren J.L. C.W. konstaterade att det inte fanns något av vikt att ändra på beträffande E.A:s faktiska arbetsuppgifter. Under hösten 2000 blev situationen allt mer besvärlig. J.L. framförde både till styrelsen och till M.G. att han upplevde arbetsmiljön på kansliet som mycket dålig. Han ville att hans befattningsbeskrivning skulle ändras, förslagsvis till arbete i snickeriet. Saken ställdes på sin spets under våren 2001 och styrelsen bedömde att det var omöjligt för J.L. och E.A. att arbeta tillsammans på kansliet. Med anledning härav kom styrelsen fram till att det var nödvändigt att ändra befattningsbeskrivning beträffande någon av dem. Förhandlingar med samorganisationen om att ändra E.A:s befattningsbeskrivning ägde rum den 28 juni 2001 och avslutades i oenighet den 13 juli 2001. Vid den senare förhandlingen tillfrågades E.A. vad hon ville arbeta med. Hon informerades om att det fanns arbete inom vården, i trädgården och i det nya gruppboendet Hagebo. Hon bereddes även tillfälle att komma med förslag på var hon ville arbeta. E.A. lämnade dock aldrig något förslag. Mot bakgrund av att det var omöjligt för J.L. och E.A. att arbeta tillsammans på kansliet samt att det är mycket svårt att rekrytera en ny föreståndare med erforderliga kvalifikationer beslutade styrelsen den 15 augusti 2001 att ändra E.A:s befattningsbeskrivning. Detta var nödvändigt med hänsyn till verksamhetens bästa. Alternativet var att stå utan föreståndare. Förslaget att ändra E.A:s befattningsbeskrivning föregicks av kontakter med bl.a. hennes behandlande läkare och försäkringskassan. De utredningar som parterna kommit överens om att göra var slutförda när beslutet fattades den 15 augusti 2001.

E.A. har genomgått det socialterapeutiska läkepedagogiska proseminariet, vilket är en vårdutbildning som avser arbete med vuxna vårdtagare. Det finns inga formella krav på en vårdare enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Det är beställaren, vårdtagarens hemkommun, som bestämmer vilken kompetens som krävs. E.A. har både utbildning och kompetens, liksom mångårig erfarenhet av vård med mycket svåra vårdtagare. Dessa omständigheter vägdes in vid bedömningen när styrelsen beslutade om att ändra E.A:s befattningsbeskrivning.

Hagebo är ett gruppboende som ligger i bostadsområdet Hageby, i utkanten av Norrköping. Den aktuella vårdtagaren, som har Aspbergers syndrom, går på folkhögskola på dagarna, reser själv till och från hemorten på helger och rör sig fritt. Vårdtagaren saknar dock viss social kompetens och har behov av social omvårdnad och stöd. Boendet på Hagebo syftar till att vårdtagaren så småningom skall kunna ha ett helt eget boende. Samorganisationens påstående att vårdtagaren är mycket krävande är således betydligt överdrivet. Föreningen bedömer att E.A. är kapabel att klara arbetet. Hon är i vart fall skyldig att arbetspröva på Hagebo. De kollektiva förbindelserna till och från Hagebo är mycket bra. Det har aldrig varit fråga om att sänka E.A:s lön, vilken är jämförelsevis hög. I den nya befattningen tillkommer dessutom vissa ob-tillägg.

Föreningen har ställt stora resurser till E.A:s förfogande under hennes sjukskrivning. Förutom samtalen med M.G. har hon vistats en vecka på det antroposofiska sjukhuset Vidarkliniken i Järna på föreningens bekostnad.

Sammanfattningsvis gör arbetsgivarparterna gällande att ändringen av E.A:s befattningsbeskrivning var absolut nödvändig för verksamhetens bästa.

Domskäl

Bakgrunden till tvisten

Föreningens verksamhet som bedrivs utifrån antroposofisk grund innefattar vård av och boende åt vuxna med utvecklingsstörning eller psykiska problem. Verksamheten har hela Sverige som upptagningsområde. E.A. har varit anställd hos föreningen, som bildades 1982–83, sedan 1984 och hon har arbetat på kansliet sedan maj 1994. På kansliet arbetar även föreståndaren J.L. E.A. sysselsätts i sin anställning hos föreningen i arbete som omfattas av det centrala kollektivavtalet mellan Huvudmannaförbundet för antroposofiskt orienterade verksamheter och Medarbetareförbundet för antroposofiskt orienterade medarbetare som föreningen är bunden av.

E.A. har sedan slutet av 1999 varit sjukskriven i omgångar på grund av stress och utbrändhet. Enligt samorganisationen är orsaken att hon har upplevt brister i såväl den fysiska som psykosociala arbetsmiljön på kansliet. Den första förhandlingen mellan samorganisationen och föreningen hölls den 29 februari 2000, varvid parterna bl.a. enades om att göra en genomgång av E.A:s befattningsbeskrivning. Arbetet skulle vara slutfört före den 31 maj 2000. Ingenting hände emellertid, varför en ny förhandling hölls den 29 maj 2000. Parterna kom då överens om att utse samtalsterapeuten M.G. för att se över den psykosociala arbetsmiljön samt C.W. för att gå igenom E.A:s och J.L:s befattningsbeskrivningar. M.G. höll enskilda samtal med J.L. och E.A. under hösten 2000. I ett e-brev den 13 juni 2001 till L.L-B. uttryckte J.L. att han på grund av det dåliga samarbetet med E.A. mådde dåligt och att han var beredd att sluta på kansliet om inte E.A. slutade eller omplacerades. Därefter ägde en förhandling rum mellan parterna den 28 juni 2001. Den 5 juli 2001 hölls ett gemensamt möte mellan C.W., E.A. och J.L. Förhandlingen den 28 juni 2001 fortsatte den 13 juli 2001. Vid förhandlingen meddelade föreningen att den hade för avsikt att ändra E.A:s befattningsbeskrivning så att hon skulle komma att arbeta i vården i stället för på kansliet. E.A. bereddes tillfälle att själv ge förslag på var hon ville arbeta; dock ej på kansliet. Parterna enades vid förhandlingen om att träffas den 24 augusti 2001 tillsammans med E.A:s behandlande läkare och försäkringskassan för att fortsätta rehabiliteringsutredningen. Genom ett beslut den 15 augusti 2001 ändrade styrelsen E.A:s befattningsbeskrivning. Beslutet innebar att hon omplacerades från kansliet till ”vårdmedarbetare” i det nystartade gruppboendet Hagebo. C.W. redovisade sina synpunkter på befattningsbeskrivningarna den 20 augusti 2001.

Huvuddragen i tvisten

Samorganisationen har gjort gällande att föreningens åtgärd att, mot E.A:s vilja, ändra hennes befattningsbeskrivning, dvs. att omplacera henne från arbetet på kansliet till vården, innebär att föreningen skilt henne från hennes anställning på ett sätt som är att likställa med ett avskedande eller en uppsägning. Samorganisationen har i första hand yrkat att Arbetsdomstolen skall ogiltigförklara åtgärden och förplikta föreningen att utge allmänt skadestånd till E.A. I andra hand har samorganisationen yrkat domstolens förklaring att åtgärden strider mot E.A:s enskilda anställningsavtal. Arbetsgivarparterna har bestritt att åtgärden inneburit att E.A. skilts från anställningen och att den skulle strida mot hennes anställningsavtal.

Samorganisationens ståndpunkt kan sammanfattas på följande sätt. Det bestrids att orsaken till omplaceringen är samarbetsproblem mellan J.L. och E.A. Skälet till omplaceringen är istället en ovilja hos föreningen att rehabilitera E.A. så att hon kan komma tillbaka till arbetet på kansliet och en oförmåga att rätta till hennes arbetsmiljö. Föreningen har inte tagit några kontakter med försäkringskassan angående E.A:s rehabilitering. Beslutet att omplacera E.A. fattades innan mötet med E.A:s läkare och försäkringskassan hade ägt rum. Det enda föreningen har gjort för att rehabilitera E.A. är att medverka till att de utredningar som gjordes av M.G. och C.W. tillsattes. Den senare slutfördes dock inte förrän beslutet att omplacera E.A. redan var fattat. Föreningen beslutade under våren 2001 att inrätta en ny tjänst på kansliet för att avlasta J.L. Tjänsten tillsattes efter det att E.A. blivit omplacerad. E.A. fick aldrig någon möjlighet att arbeta under de bättre förutsättningar som skapades när den nya tjänsten tillsattes. Det är fullkomligt orimligt att som ett led i E.A:s rehabilitering placera henne på Hagebo. E.A. saknar den utbildning som krävs och hon känner att hon inte kan ge den aktuella vårdtagaren, som är mycket vårdkrävande, vad denna behöver.

Föreningens ståndpunkt kan sammanfattas på följande sätt. Alla anställda, oavsett arbetsuppgifter, betraktas som medarbetare i verksamheten. En medarbetare äger inte sitt arbete. Det finns således inte något befattningsskydd, däremot finns ett friställningsskydd. Tanken har dock aldrig varit att medarbetarna skall kunna flyttas hur som helst i verksamheten. Men om det är absolut nödvändigt för verksamhetens bästa kan ändringar göras i en befattningsbeskrivning även mot medarbetarens vilja. De samarbetsproblem som fanns mellan J.L. och E.A. ledde under våren 2001 till att situationen på kansliet blev ohållbar. Styrelsen stod därför inför en situation där man var tvungen att ändra antingen J.L:s eller E.A:s befattningsbeskrivning. Mot bakgrund av de betydande svårigheter som föreligger när det gäller att rekrytera föreståndare med erforderliga kvalifikationer och då föreningen riskerade att stå utan föreståndare beslutade styrelsen att ändra E.A:s befattningsbeskrivning. Det var således absolut nödvändigt för verksamhetens bästa att ändra E.A:s befattningsbeskrivning. Vid de förhandlingar som föregick beslutet erbjöds E.A. att själv komma med förslag på var hon ville arbeta, utom på kansliet. Hon kom inte med något förslag. Styrelsen valde att placera E.A. på det nystartade gruppboendet Hagebo eftersom den gjorde bedömningen att E.A. har den kompetens och förmåga som krävs för att arbeta där.

Utredningen i målet

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på begäran av samorganisationen hållits förhör under sanningsförsäkran med E.A. samt vittnesförhör med E.K. och R.N-J. På arbetsgivarparternas begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med J.L. samt vittnesförhör med M.G., C.W., L.L., A.T. och C.A. Därutöver har skriftlig bevisning åberopats av båda partssidor.

Arbetsdomstolen har berett parterna i det aktuella kollektivavtalet, Huvudmannaförbundet och Medarbetareförbundet, tillfälle att skriftligen yttra sig i målet, vilket de också gjort.

Huvudmannaförbundet har när det gäller vad kollektivavtalsparterna avsett med fastställandet av befattningsbeskrivningen och den årliga omprövningen anfört följande.

– Grundtesen är att inom ramen för verksamhetens helhet ge medarbetaren såväl önskade som lämpliga arbetsuppgifter.

– Det antas att det varje år behöver göras förändringar för ett antal medarbetare i deras befattningsbeskrivningar.

– Det förväntas att förändringar av medarbetares befattningsbeskrivning mot medarbetarens vilja endast sker om det är absolut nödvändigt för verksamhetens bästa.

– Detta innebär att man inte ”äger” sin befattning utan är skyldig att tillsammans med alla andra medarbetare ställa sina förmågor till helhetens förfogande även på andra arbetsuppgifter än de man själv helst skulle önska.

– Eftersom man strävar efter att skilja på lön och arbete styrs normalt sett inte lön och övriga anställningsvillkor av befattningsbeskrivningen.

Medarbetareförbundet har i sitt yttrande anfört följande.

Det är gynnsamt för alla medarbetare, liksom för verksamheten som sådan, att medarbetaren har såväl önskade som lämpliga arbetsuppgifter.

– Med hänsyn till medarbetarens och verksamhetens utveckling behöver årligen en översyn göras av medarbetarnas befattningsbeskrivningar.

– Förändringar av en medarbetares befattningsbeskrivning mot dennes vilja får endast ske om det är absolut nödvändigt för verksamhetens bästa.

– Medarbetarnas ”befattningar” behöver årligen omprövas mot bakgrund av det gemensamma intresset för verksamheten. Alla medarbetare ställer sina förmågor till helhetens förfogande, där de bäst behövs.

– Lönen skall inte styras av befattningsbeskrivningen.

Innebar föreningens åtgärd att E.A. skildes från anställningen?

Föreningen har alltså fattat ett beslut som innebar att E.A. inte som tidigare skulle arbeta vid kansliet utan inom vården vid Hagebo gruppboende. Föreningen har uttryckt denna åtgärd så att E.A:s befattningsbeskrivning ändrades. Samorganisationen har betecknat åtgärden som en omplacering. Domstolen väljer här att beteckna åtgärden som en omplacering.

Arbetsdomstolen har att ta ställning till om föreningen kan anses ha skilt E.A. från hennes anställning, vilket samorganisationen gjort gällande men arbetsgivarparterna bestritt.

Uttrycket omplacering används i olika sammanhang och har inte någon given rättslig innebörd. En omplacering kan vara en arbetsledningsåtgärd genom vilken en arbetstagare inom ramen för en bestående anställning tilldelas nya arbetsuppgifter. De nya arbetsuppgifterna ligger i ett sådant fall inom ramen för arbetstagarens arbetsskyldighet. En såsom omplacering betecknad åtgärd kan emellertid innebära sådana förändringar av anställningsförhållandet att arbetstagaren i realiteten skiljs från en anställning även om han samtidigt får en annan anställning. Åtgärder av det senare slaget kan arbetsgivaren inte företa ensidigt på annat sätt än genom uppsägning enligt anställningsskyddslagen. Åtgärder av detta slag måste givetvis kunna angripas med stöd av anställningsskyddslagen även om de inte betecknats som en uppsägning utan som en omplacering eller, som föreningen gjort i detta fall, som en ändring av en befattningsbeskrivning. Beträffande det nu anförda kan hänvisas till AD 1991 nr 114 [ Zeteo ] [ Karnov ] och 1995 nr 50 samt där anförda rättsfall.

Domstolen anser det inte påkallat att i detta mål gå närmare in på vilka förändringar en arbetsgivare kan göra av en arbetstagares förhållanden utan att arbetstagaren anses ha fått en annan anställning och de skillnader i detta avseende som kan föreligga mellan olika sektorer på arbetsmarknaden. Domstolen inskränker sig här till att påpeka att denna bedömning skall göras på grundval av främst den berörde arbetstagarens enskilda anställningsavtal och eventuellt tillämpligt kollektivavtal.

Samorganisationen har inte ens påstått att det i E.A:s enskilda anställningsavtal skulle finnas någon bestämmelse som uttryckligen anger vilka arbetsuppgifter som åligger E.A. i hennes anställning hos föreningen. Arbetsdomstolen noterar också att E.A. sedan hon anställdes av föreningen 1984 haft flera olika arbetsuppgifter – inom trädgård, dagverksamhet, familjehem och gruppbostad – innan hon 1994 började arbeta på föreningens kansli. Detta talar enligt Arbetsdomstolens mening för vad arbetsgivarparterna gjort gällande i målet, nämligen att E.A:s anställning inte är knuten till vissa arbetsuppgifter utan att hon kan vara skyldig att utföra olika arbetsuppgifter som förekommer i föreningens verksamhet. Föreningens åtgärd kan mot bakgrund härav i vart fall inte anses strida mot E.A:s enskilda anställningsavtal.

Det ostridigt tillämpliga kollektivavtalet bygger otvivelaktigt på att arbetsuppgifterna i en bestående anställning kan förändras, förutsatt givetvis att de nya arbetsuppgifterna ligger inom ramen för arbetsgivarens verksamhet, något som kollektivavtalsparterna också gett klart uttryck för i sina yttranden. Arbetsdomstolen vill i detta sammanhang framhålla att detta, som kollektivavtalet är uppbyggt, måste anses gälla trots förekomsten av befattningsbeskrivningar. Dessa kan alltså inte anses utgöra preciseringar av arbetsskyldigheten, vilket de ibland ansetts utgöra på de delar av arbetsmarknaden där anställningen, åtminstone tidigare, knutits till ett bestämt tjänste- eller befattningsbegrepp (jfr AD 1980 nr 51 [ Zeteo ] [ Karnov ]).

Kollektivavtalet ger alltså stöd åt uppfattningen att E.A. inom ramen för sin anställning är skyldig att utföra även andra arbetsuppgifter inom föreningens verksamhet än dem vid kansliet. Ett sådant synsätt överensstämmer vidare med vad som allmänt sett har ansetts gälla som en princip vid tolkning av kollektivavtal och som innebär att en arbetstagare har en vidsträckt skyldighet att utföra sådant arbete som naturligt faller inom arbetsgivarens verksamhet, under förutsättning att arbetet ligger inom ramen för arbetstagarens yrkeskvalifikationer (den s.k. 29/29-principen).

Arbetsgivarparterna i detta mål synes inte heller vilja göra gällande något annat än att en förutsättning för att en arbetstagare skall kunna tilldelas nya arbetsuppgifter är att arbetstagaren har kvalifikationer för dessa. Till detta återkommer domstolen i det följande.

Av yttrandena från kollektivavtalsparterna framgår att de är ense om att en förutsättning för att mot en arbetstagares vilja ändra dennes befattningsbeskrivning, dvs. ge denne nya arbetsuppgifter, är att detta är absolut nödvändigt för verksamhetens bästa.

Arbetsgivarparterna har i denna del gjort gällande följande. Det förelåg sådana samarbetsproblem på kansliet att det var nödvändigt att ändra antingen J.L:s eller E.A:s befattningsbeskrivning, dvs. att omplacera någon av dem från kansliet. Om J.L. omplacerades riskerade föreningen att stå utan föreståndare, eftersom det är svårt att rekrytera en ny föreståndare med erforderliga kvalifikationer. Mot den bakgrunden var det absolut nödvändigt för verksamhetens bästa att E.A. omplacerades.

Samorganisationen har däremot gjort gällande följande. Omplaceringen av E.A. har berott på föreningens ovilja att rehabilitera E.A., så att hon kunde återgå till arbetet på kansliet, och inte på samarbetsproblemen, som inte var svåra. Det bestrids att J.L. skulle ha ställt ett ultimatum att han skulle sluta som föreståndare, om inte E.A. slutade.

Genom förhöret med E.A. har framkommit att hon upplevde brister dels i den fysiska arbetsmiljön bl.a. i form av trånga och icke funktionsdugliga lokaler, dels i den psykosociala arbetsmiljön bestående i bl.a. bristande information, svårigheter att få klara besked och löften som inte infriades. Hon har vidare uppgett att hon lämnat förslag till styrelsen på hur bristerna skulle kunna åtgärdas, men utan att några förändringar skett. Hon har också gjort gällande att problemen på kansliet inte bottnar i samarbetsproblem utan i dåliga rutiner. E.A:s påståenden om arbetsmiljön har i stort bekräftats vid förhören med R.N-J. och E.K., som båda arbetat åt föreningen. Å andra sidan har L.L. och A.T., vilka numera arbetar på föreningens kansli, uppgett att arbetsmiljön där är tillfredsställande, även om det finns sådant som kan förbättras.

Av förhöret med J.L. har framgått bl.a. följande. Samarbetet mellan E.A. och honom fungerade mycket dåligt. Konflikten mellan dem lamslog hela verksamheten. Han kände att han till följd härav fungerade dåligt som föreståndare och medarbetare, vilket var anledningen till att han i ett e-brev till L.L-B. den 13 juni 2001 skrev att han hade för avsikt att träda tillbaka från tjänsten som föreståndare. Han har inte delgivit styrelsen detta e-brev. Han har dock tagit upp med styrelsen och Medarbetarförbundet att situationen på kontoret var ohållbar och att han övervägde att sluta som föreståndare. Vid förhandlingarna med förbundet har det fokuserats på E.A. och hennes situation, vilket är orsaken till att han inte tagit upp sin egen situation vid dessa förhandlingar. Idag fungerar kansliet bra. Samarbetet mellan dem som nu arbetar där fungerar också bra.

Att samarbetet vid kansliet numera fungerar bra har bekräftats av L.L. och A.T. vid förhören med dem.

Vid en bedömning av utredningen i målet kan Arbetsdomstolen konstatera att E.A., J.L., R.N-J. och E.K. vid de förhör som hållits med dem i Arbetsdomstolen har bekräftat att det förelåg missförhållanden med dålig stämning och konflikter på kansliet. De har dock uttryckt skilda uppfattningar om orsaken till detta och om hur pass allvarligt detta var. Genom M.G:s vittnesmål har framkommit att den samtalsprocess som hon förde med E.A. och J.L. angående den psykosociala miljön på kontoret avbröts eftersom samtalsparterna bedömde samtalen som resultatlösa. Denna omständighet ger enligt Arbetsdomstolens bedömning tydliga indikationer på att samarbetssvårigheterna var av allvarligt slag. Att så var fallet styrks av det e-brev som J.L. skickade till L.L-B. den 13 juni 2001 samt av förhandlingsprotokollet från den 13 juli 2001, av vilket bl.a. framgår att ordväxlingen vid förhandlingen blev häftig mellan E.A. och J.L. och att J.L. ansåg att han hade svårt att få säga något utan att bli rättad av E.A. Mot bakgrund av det anförda finner Arbetsdomstolen det utrett att de missförhållanden som förelåg på kansliet var av en annan art än vad samorganisationen gjort gällande och att samarbetsproblemen mellan E.A. och J.L. var av sådant slag att det var absolut nödvändigt för verksamhetens bästa att omplacera en av dem. Det är vidare klarlagt att valet föll på E.A. på grund av att man ville behålla J.L. som med anledning av samarbetsproblemen övervägde att lämna tjänsten som föreståndare. Föreningens påstående om svårigheterna att rekrytera en ny föreståndare med erforderliga kvalifikationer har samorganisationen lämnat obestritt.

Arbetsdomstolen finner att arbetsgivarsidan visat att det var absolut nödvändigt för verksamhetens bästa att föreningen omplacerade E.A.

Föreningens beslut innebar att E.A. skulle omplaceras till vårdmedarbetare vid gruppboendet Hagebo. Noteras bör att E.A. bereddes tillfälle att själv komma med förslag på nya arbetsuppgifter, vilket hon ostridigt inte gjorde.

När det slutligen gäller frågan om E.A. har tillräckliga kvalifikationer för arbetet som vårdmedarbetare i gruppboendet Hagebo har E.A. uppgett att en av vårdtagarna där är mycket vårdkrävande, vilket bekräftas vid förhören med R.N-J. och E.K. E.A. har vidare uppgett bl.a. följande. Hon saknar erforderlig utbildning. Hon har ”upplevelser av vårdtagaren” som gör att hon inte kan arbeta med denna person. Vidare saknar hon på grund av sin ålder kraft och engagemang nog att arbeta på Hagebo.

Genom förhören med J.L. och C.A., som arbetar vid Hagebo, har framkommit uppgifter som tyder på att arbetstagarsidans påståenden om att vårdtagaren är mycket vårdkrävande är överdrivna. C.A. har som sin uppfattning uppgett att E.A. absolut skulle klara arbetet vid Hagebo.

Klart är att det inte uppställs några formella krav på en vårdare enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Arbetsdomstolen konstaterar att det råder olika uppfattningar om hur vårdkrävande den aktuella vårdtagaren på Hagebo är. E.A., som ostridigt har arbetat inom vården på Ensjöholm i sju år, bör typiskt sett ha den kompetens och erfarenhet som krävs för det aktuella arbetet, vilket hon ännu inte utfört. Mot denna bakgrund är E.A. enligt Arbetsdomstolens mening i vart fall skyldig att arbetspröva på Hagebo.

Det hittills anförda leder till slutsatsen att föreningen inte kan anses ha skilt E.A. från hennes anställning hos föreningen. Samorganisationens yrkande om ogiltigförklaring av avskedande eller uppsägning av E.A. skall alltså lämnas utan bifall liksom yrkandet om allmänt skadestånd.

Stred föreningens åtgärd mot E.A:s enskilda anställningsavtal?

Samorganisationen har i andra hand yrkat fastställelse av att föreningens omplacering av E.A:s strider mot hennes enskilda anställningsavtal. Som redan framgått i det föregående är detta inte fallet. Även detta yrkande skall därför lämnas utan bifall.

Rättegångskostnader

Vid den angivna utgången skall samorganisationen utge ersättning för arbetsgivarparternas rättegångskostnader. Om beloppet råder inte tvist.

Domslut

1. Arbetsdomstolen avslår Norrköpings Lokala Samorganisation av Sveriges Arbetares Centralorganisations yrkanden.

2. Arbetsdomstolen förpliktar Norrköpings Lokala Samorganisation av Sveriges Arbetares Centralorganisation att ersätta Huvudmannaförbundet och Föreningen Ensjöholm dess rättegångskostnader med sjuttiotvåtusentvåhundrafemtio (72 250) kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 2002‑08‑28, målnummer A‑187‑2001

Ledamöter: Hans Tocklin, Gertrud Forkman (hovrättsassessor; tillfällig ersättare), Inga Jerkeman, Mats Holmgren, Göran Söderlöf, Valter Carlsson (f.d. förbundsordföranden i Grafiska Fackförbundet; tillfällig ersättare) och Margareta Zandén. Enhälligt.

Sekreterare: Annica Hellström