: : : :

Prejudikat från Arbetsdomstolen:

AD 2002 nr 44

| | |  ]

Arbetsdomstolens egna sökord: | |  ]

Arbetsdomstolen leder rätts­ut­veck­lingen inom arbets­rätten genom sina prejudikat

Sammanfattning:

En arbetstagare har blivit uppsagd under åberopande av bristfälliga arbetsprestationer och illojalitet mot arbetsgivaren. Fråga om de åberopade omständigheterna gjort uppsägningen motiverad och om saklig grund för uppsägningen förelegat trots att denna inte föregåtts av att arbetstagaren erhållit någon uttrycklig varning eller erinran om att anställning var i fara. Även fråga om åsidosättande av överläggningsskyldigheten enligt 30 § LAS.

Dom meddelad: Onsdagen den 27 mars 2002

Dela :

» Gå direkt till domskälen

Parter:

Sveriges Naturvetareförbund

mot

Kommunala Företagens Samorganisation och Inregia Aktiebolag i Stockholm

Mellan Sveriges Naturvetareförbund (förbundet) och Kommunala Företagens Samorganisation (KFS) gäller kollektivavtal. Inregia AB (bolaget) är genom medlemskap i KFS bundet av kollektivavtalet. B.A. är medlem i förbundet.

Bolaget säljer tjänster i form av utredningar och analyser på olika samhällsområden, bl.a. miljöområdet. De angivna tjänsterna utförs av ca 35 kvalificerade i bolaget anställda konsulter. B.A. har varit en av dessa.

B.A. är naturvetare inom områdena kemi, botanik och zoologi. Han anställdes år 1974 av Stockholms läns landsting på Regionplane- och trafikkontoret. Den 1 januari 1994 övergick delar av dess verksamhet till bolaget, som då var nybildat och helt landstingsägt. Omkring årsskiftet 1998/99 övergick aktierna i bolaget från landstinget till de anställda, bland dem B.A. Bolaget sade den 28 juni 2000 upp B.A. från dennes anställning. Som grund för uppsägningen har åberopats personliga skäl varmed avses att B.A:s arbetsprestationer inte varit tillfredsställande eftersom han inte har haft tillräckligt många debiterbara timmar, vilket har medfört att hans arbete gett bolaget alltför låga intäkter.

Mellan parterna har tvist uppkommit i frågan om bolaget enligt 7 § lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) haft saklig grund för uppsägningen av B.A. Förbundet har gjort gällande att de omständigheter som åberopats av bolaget inte utgör tillräckliga skäl för uppsägning, att bolaget underlåtit att före uppsägningen ge B.A. erinringar eller varningar och att det därmed försummat att ge honom tillfälle att förbättra sina prestationer och öka sina marknadsaktiviteter, samt att bolaget har underlåtit att erbjuda B.A. omplacering till annat arbete. Bolaget har invänt att B.A. har visat en bristande vilja och förmåga att skaffa tillräckligt med uppdrag, att B.A. varit medveten om det ohållbara i sin underlåtenhet att i skälig omfattning bidra till rörelseresultatet, att B.A. under år 2000 varit illojal mot bolaget genom att undanhålla detta material avseende ett visst projekt, samt att det inte funnits någon möjlighet att omplacera B.A. och att det under alla förhållanden inte skäligen har kunnat krävas av bolaget att det skulle ha omplacerat B.A., eftersom denne inte visat vilja och förmåga att förbättra sina arbetsprestationer. Tvist föreligger också i frågan om bolaget har fullgjort sin överläggningsskyldighet enligt 30 § LAS i anledning av bolagets varsel om uppsägning av B.A. Parterna har fört förhandlingar lokalt och centralt utan att kunna enas.

Förbundet har väckt talan i Arbetsdomstolen och yrkat att domstolen skall förplikta bolaget att utge

1) allmänt skadestånd till B.A. med 125 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 14 september 2000 till dess full betalning sker,

2) allmänt skadestånd till förbundet med 25 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 14 september 2000 till dess full betalning sker, och

3) ekonomiskt skadestånd till B.A. med 20 000 kr för perioden januari – april 2001, med 20 000 kr per månad för perioden maj – december 2001 och med 10 320 kr för perioden den 1 – den 16 januari 2002, tillhopa 190 320 kr, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på skadeståndet avseende januari – april 2001 från den 25 april 2001 och i övrigt på månadsvis förfallande belopp från den 25 i varje månad, allt till dess full betalning sker.

Förbundet har förbehållit sig rätt att för B.A. senare väcka talan beträffande ekonomisk skada som infaller efter huvudförhandlingen i målet.

Arbetsgivarparterna har bestritt yrkandena. De har inte vitsordat några skadeståndsbelopp som skäliga men väl beräkningarna av dessa. Arbetsgivarparterna har dessutom vitsordat ränteyrkandena som skäliga i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

Bakgrund

B.A. är född 1945. Han började arbeta som konsult i miljöfrågor 1974. De första 20 åren var han anställd vid Stockholms läns landsting. Den 1 januari 1994 bolagiserades den verksamhet som B.A. arbetade i. Den 1 januari 1999 överläts aktierna i bolaget till de anställda.

B.A. är naturvetare inom områdena biologi, botanik och zoologi. Han har i första hand arbetat som konsult på miljöområdet, dvs. han har haft ställning som konsult gentemot bolagets uppdragsgivare. En viss del av arbetet har bestått i att skaffa uppdrag.

När B.A. var anställd hade bolaget 45 anställda, varav 35 konsulter. Av dessa var 20 verksamma inom den avdelning som B.A. arbetade på. Avdelningen hade C.H. som chef.

Bolaget har i en promemoria från den 21 juni 2000 angett skälen för uppsägningen av B.A. Det är dessa som skall läggas till grund för Arbetsdomstolens prövning av om bolaget haft saklig grund för uppsägningen.

Påståendet om bristande arbetsprestationer. Bolagets underlåtenhet att erinra eller varna i anledning härav.

B.A:s prestationer har inte utgjort saklig grund för att säga upp honom. Att han med början under år 1997 har haft något färre debiterbara timmar än de övriga konsulterna i bolaget har berott på att efterfrågan på konsulttjänster inom miljöområdet har varit något lägre än tidigare.

Vidare var B.A. under perioden den 20 juni 1999 – den 9 januari 2000 sjukskriven på grund av ett benbrott, dock bara till hälften från någon gång i december 1999. Bolaget vidtog inga rehabiliteringsåtgärder för att underlätta B.A:s återgång i arbete efter sjukskrivningsperioden. Därmed bröt bolaget mot arbetsmiljölagen. B.A. hade inga möjligheter att skaffa uppdrag under den långa frånvaro som hans sjukskrivning föranledde, vilket utgör en delförklaring till att antalet debiterbara timmar som han redovisat gått ned.

Våren 2000 hade B.A. dels ett större uppdrag som projektledare för Stockholms län landstings Regionplane- och trafikkontor, dels medverkade han i andra projekt bl.a. rörande social statistik för kommuner och om tillgängligheten inom sjukvården.

Stockholms läns landsting har avskaffat sin miljövårdsfond och lagt ned sitt nyhetsbrev REMIS, vilket har haft betydelse för B.A:s resultat. Detsamma gäller beträffande det förhållandet att Folkhälsokommittén, som hade anslag på 50 miljoner kronor, har avskaffats.

Det finns även andra omständigheter som har inverkat på B.A:s resultat. En sådan omständighet är att han inte har fått tillräckligt med stöd från bolaget. Bolagets ledning har inte haft tillräckligt stort intresse av att utveckla B.A:s projekt. Cheferna har varit kallsinniga mot honom. Vidare har ledningen inte lämnat några tydliga signaler om att den har ansett att B.A:s prestationer varit otillräckliga. Han har inte tilldelats några muntliga eller skriftliga varningar.

Vidare har det lagts B.A. till last att han för tid från och med början av maj månad 2000 angav i sin tidrapportering att han hade arbetsbrist. Vid denna tid avstängdes emellertid B.A. och sattes i ”karantän” – dock med anmodan om att han ändå skulle gå till arbetet. När B.A. meddelade den verkställande direktören att han saknade arbetsuppgifter uppmanade denne honom att sätta upp just ”arbetsbrist” i sin tidrapportering. Det är orimligt att nu åberopa detta mot B.A.

Efter maj 2000 kallades inte B.A. till några möten. Inte heller var det någon i bolaget som brydde sig om honom i övrigt. Efter att ha haft semester sjukskrev sig B.A. i augusti.

Bolaget har i en PM den 21 juni 2000 upprättad av Eilert Uusijärvi angett skälen för uppsägningen av B.A. Denne har i en skrivelse den 2 juli 2000 bemött vad bolaget anfört. Bolagets verkställande direktör B.H. har i sin tur i en odaterad skrivelse kommenterat vad B.A. har anfört. B.H. har där bl.a. skrivit att B.A. har utfört vissa arbetsuppgifter utanför sitt vanliga område på ett bra sätt.

Från och med år 1994 och framåt har B.A. haft hand om ca 80 projekt. Det absoluta flertalet av dem har han avslutat. Bolagets påstående att B.A. inte slutfört projekt ger alltså en felaktig bild av vad som har förekommit. Vidare var B.A. mellan åren 1994 och 2000 projektledare för 17 projekt gentemot Stockholms läns landstings Regionplane- och trafikkontor. Bolagets kritik mot B.A. förefaller mot den bakgrunden vara diffus och grundlös.

År 1997 hade B.A. en högst genomsnittlig situation. Han uppvisade för det året samma bild som de övriga konsulterna i bolaget. År 1998 var något sämre för B.A:s vidkommande men hans arbete gav ändå ett nettobidrag på 100 000 kr till rörelsen.

Utredningen i målet ger närmast vid handen att uppsägningen av B.A. har föranletts av arbetsbrist och inte av personliga skäl. Att Stockholms läns landsting lade ned sin miljövårdsfond och gav uppdraget att ge ut ett nyhetsbrev till ett annat företag än bolaget kan knappast läggas B.A. till last.

Påståendet om illojalitet

I samband med den muntliga förberedelsen i målet den 14 maj 2001 åberopade bolaget en ny omständighet till stöd för uppsägningen, nämligen att B.A. skulle ha undanhållit bolaget information om förlusterna i samband med det s.k. GIS-projektet. Detta har inte framförts i bolagets PM den 21 juni 2000, och bolaget är därför förhindrat att åberopa den. Bolaget påstår nu att det inte kände till förlusterna vid den tidpunkt då PM:n upprättades. Detta är emellertid inte sant. GIS-projektet inleddes år 1998 och var ett avancerat projektet. Det hade en budget om ca 500 000 kr och utfördes under medverkan av professorerna M.R., Socialstyrelsen, och F.D., Samhällsmedicin, SLL, som externa rådgivare. Upphandlingen av datastatistik till projektet blev emellertid inte lyckad. Detta uppdagades dock redan i projektets inledningsskede. Datastatistiken, som upphandlades från Socialstyrelsen, SCB och Lantmäteriverket, kostade nämligen mer än man hade räknat med. C.H., som var B.A:s chef, informerades om detta från första början och hon vidtog vissa åtgärder. Hon fick även veckotidsrapporter och kvartalsvisa rapporter vilket gjorde att hon fortlöpande kunde följa utvecklingen av B.A:s projekt. Påståendet om att B.A. illojalt har undanhållit information om förlusterna i projektet saknar grund.

Under våren 2000 var GIS-projektet nästan klart. Hela projektmaterialet fanns hos en extern konsult, G.B., för faktagranskning. B.A. meddelade C.H. att projektet gick på sparlåga eftersom han avvaktade faktagranskningen. Bolagets påstående att B.A. i detta skede skulle ha lagt ned 400 timmar på projektet är helt taget ur luften. Det mesta av den angivna tiden lades ned under åren 1998 och 1999. B.A. uppskattar att han under maj och juni 2000 lade ned sammanlagt 10 – 20 timmar på projektet.

Efter maj månad frystes B.A. ut ur verksamheten. I augusti blev han sjukskriven. Han blev då uppmanad att överlämna GIS-projektet till U.P. Sedan hon hade slutat i januari 2001 övertogs projektet av ytterligare en annan konsult. Det är troligen fortfarande inte slutfört.

Datafiler avseende projektet har hela tiden funnits hos bolagets konsulter B.E. och J-Å.E. Allt material i projektet har överlämnats till U.P. Det finns följaktligen inte något skäl till kritik mot B.A. i anledning av hans handhavande av projektet. Däremot finns det anledning till kritik mot bolaget.

Omplaceringsskyldigheten

När det gäller frågan om omplacering av B.A. påstås att bolaget inte har genomfört någon omplaceringsutredning. Det förs inga resonemang om möjligheter till omplacering i bolagets PM den 21 juni 2000. Bolaget påstår att B.A. inte har varit kvalificerad för de lediga anställningar som funnits. Emellertid framgår det av B.H:s skriftliga bemötande av B.A:s kommentarer till PM:n att B.A. har utfört administrativt arbete i bolaget till B.H:s fulla belåtenhet.

Vidare har bolaget angett att man inte har undersökt möjligheten att placera B.A. på någon av de åtta konsulttjänster som tillsattes under år 2000 eftersom bolaget inte visste hur denne skulle lyckas med GIS-projektet. Uttalandet är mycket märkligt och ger anledning att ställa sig frågan om det bara är B.A:s insatser i det projektet som har lagts till grund för uppsägningen – i annat fall borde omplacering av B.A. ha skett. Förbundet gör gällande att bolaget har underlåtit att pröva möjligheterna att erbjuda B.A. annat arbete. Det är uppenbart att bolaget inte har fullgjort sin omplaceringsskyldighet.

Överläggningsskyldigheten

I samband med att förbundet begärde överläggning i anledning av bolagets varsel om uppsägning av B.A. kom parterna överens om att sådan skulle hållas den 19 juni 2000. Samma dag som överläggningen skulle hållas var den ombudsman från förbundet som skulle delta i denna sjuk. Ombudsmannen L.S., som skulle ersätta den sjuke ombudsmannen, begärde en timmes uppskov med överläggningen och kontaktade därför B.H:s sekreterare, som lämnade beskedet att det inte gick. L.S. begärde då i stället en ny tid för överläggningen. Bolaget återkom emellertid inte till honom i anledning av denna begäran. B.A. blev sedan uppsagd den 28 juni 2000 utan någon föregående överläggning.

L.S. hade alltså inte möjlighet att delta i den planerade överläggningen med mindre än att en timmes senareläggning skedde. Eftersom bolaget inte hade möjlighet att skjuta på överläggningen en timme kom denna inte till stånd den utsatta dagen. Detta kan inte rimligen innebära att bolaget skall anses ha fullgjort sin överläggningsskyldighet och att det därmed är berättigat att vägra att överlägga med förbundet vid en annan tidpunkt. Vid tillfället bereddes B.A. möjlighet att möta bolagets representanter utan deltagande av facket, men han har naturligtvis rätt att företrädas av ombud i en sådan angelägenhet.

Det anförda innebär att bolaget inte kan undgå skadeståndsskyldighet för vägran att överlägga med förbundet i anledning av varslet om uppsägning av B.A.

Grunder

Förbundet har åberopat följande rättsliga grunder till stöd för sin talan.

De av bolaget åberopade omständigheterna utgör inte tillräckliga skäl för att uppsägningen av B.A. skall anses vara sakligt grundad. Bolaget har dessutom underlåtit att erinra eller varna B.A. innan man har vidtagit åtgärden att säga upp honom.

Vidare har bolaget underlåtit att erbjuda B.A. omplacering. Det görs gällande att det har funnits möjligheter till omplacering av honom. Under alla förhållanden har bolaget inte utrett huruvida sådana möjligheter funnits. Bolagets omplaceringsskyldighet är därmed inte fullgjord.

Bolaget har åberopat en ny omständighet till stöd för uppsägningen, nämligen att B.A. skulle ha undanhållit bolaget information om förlusterna i samband med GIS-projektet. Det görs gällande att denna omständighet är prekluderad, eftersom bolaget kunde ha åberopat den i sin PM den 21 juni 2000.

Slutligen gör förbundet gällande att bolaget inte har fullgjort sin skyldighet att delta i överläggning med förbundet i anledning av varslet om uppsägning av B.A.

Arbetsgivarparterna

Bakgrund

Bolaget har haft uppdrag bl.a. inom miljöområdet. Det var inte bara B.A. som sysslade med miljöfrågor. Flera anställda arbetade med miljöfrågor i vid bemärkelse. Bolagets konsulter är specialiserade med ganska snävt avgränsade kompetenser. Ofta kräver bolagets projekt medverkan av flera olika konsulter.

Bolagets miljörelaterade projekt omsatte under åren 1997 – 2000 omkring 10 000 000 kr. I vissa av dessa projekt har B.A. varit med.

En konsult får sina projekt genom intern och extern marknadsföring. Marknadsföringen skall syfta till att väcka förtroende för bolagets produkter såväl inom som utanför bolaget. För att underlätta för konsulterna att erhålla uppdrag håller bolaget möte varje månad. Under mötena rapporteras vilken beläggning varje konsult har. Meningen är att alla skall ges rättvisa chanser att få arbetsuppgifter.

Bristande arbetsprestationer. Bolagets åtgärder i anledning härav.

Fram till och med våren 1997 var B.A:s beläggningsgrad inte särskilt låg. Det berodde på att han fram till dess hade haft en stadigvarande uppgift som bestod i att ansvara för text, utformning och spridning av en tidskrift inom miljöområdet, REMIS. Uppdraget tog i anspråk ca 500 timmar per år av B.A:s budgeterade 1 200 timmar. Under år 1997 gjorde emellertid uppdragsgivaren Stockholms läns landsting en ny upphandling. Därvid angavs att man önskade ett mer lättsamt framställningssätt vid utformningen av tidskriften. B.A:s chefer uppmanade honom att avge en offert i enlighet med kundens önskemål men detta ignorerades av B.A. Den offert som denne avgav föll inte beställaren i smaken, varför uppdraget att framdeles ge ut en tidsskrift inom miljöområdet gick till en annan.

Ett annat uppdrag som B.A. hade vid den tiden rörde hälsa och miljö för Mälarrådet, där bl.a. Stockholms läns landsting ingår. Rådets miljöutskott ville i början av år 1998 få ett underlag inom området ”Miljö och livsstil i Östersjöområdet”. Detta var ett större uppdrag. B.A. fick i projektet särskilt stöd av projektledaren. B.A:s presentation av resultatet av projektet ledde till att uppdragsgivaren ifrågasatte bolagets kompetens. En ny presentation fick genomföras av projektledaren.

Ytterligare ett av bolagets uppdrag som visar B.A:s bristande vilja och förmåga utfördes åt Miljöförvaltningen i Stockholms stad. Uppdraget avsåg ett stort EU-projekt gällande elbilar och deras introduktion i Stockholm. Miljöförvaltningen avböjde B.A:s medverkan i teamet från bolaget.

Vidare erbjöd bolaget efter samråd med B.A. hans konsulttjänster till Regionplane- och trafikkontoret (RTK). B.A. var bekant för RTK genom sin tidigare anställning hos Stockholms läns landsting, och RTK handlägger frågor som föll inom ramen för B.A:s kompetens. RTK begärde emellertid inte B.A:s konsulttjänster.

Det administrativa arbete som B.A. skötte bra och som omtalas i B.H:s av förbundet omnämnda skrivelse, gällde att ringa upp kunder och be dem lämna vissa uppgifter. Det arbetet är givetvis långt mindre kvalificerat än en konsults normala arbetsuppgifter.

När bolaget hade uppdraget att producera tidskriften REMIS tog detta nästan halva B.A:s arbetstid i anspråk. År 1997 omfattade B.A:s debiterbara tid 70 procent av hans arbetstid, vilket låg nästan i nivå med genomsnittet för konsulterna i bolaget. Därefter sjönk emellertid B.A:s debiterbara andel av arbetstiden till 61 procent år 1998, 58 procent år 1999 och 39 procent år 2000. Samtidigt låg konsulternas genomsnittliga nivå kvar över 70 procent. Siffrorna bygger på konsulternas egen redovisning av sin arbetstid och är korrigerad för sjukfrånvaro.

Med början i mars 2000 gick B.A:s debiterbara andel av arbetstiden rakt ned. När bolaget upptäckte detta ville den verkställande direktören, B.H., ha ett samtal med honom. Samtalet kom till stånd den 15 maj 2000. B.A. kom då in till B.H. och sade: ”Du vill väl säga upp mig nu.”

År 1999 var medianvärdet av konsulternas nettointäkter ca 200 000 kr. B.A:s nettointäkt samma år var negativ. Den uppgick till ca – 175 000 kr.

Vidare framgår av B.A:s tidredovisning för år 1999 att han lade ned 212,5 timmar på marknadsföring. Det är den största posten näst efter posten avseende sjukfrånvaro. År 2000 lade B.A. ned 129 timmar på extern marknadsföring och 316,6 timmar på intern marknadsföring. De båda posterna är de största näst efter posten avseende sjukfrånvaro.

B.A. avgav alldeles för få offerter. Normalt avger en konsult i bolaget ca två offerter per månad. Alla leder dock inte till att uppdrag erhålls. B.A. avgav emellertid bara fyra offerter för hela år 1997, fem för hela år 1998 och två för hela år 1999. Av de sammanlagt elva offerterna accepterades fem. Två av de elva offerterna avgavs till Regionplane- och trafikkontoret. Ingendera accepterades.

Frågan är då om B.A. var medveten om det ohållbara i sin situation. Den år 1994 genomförda bolagiseringen av verksamheten medförde att de anställda konsulterna fick en mer uttalad konsultroll än tidigare. År 1998 blev bolaget personalägt. B.A. satsade ett visst belopp och blev en av delägarna. Inför de anställdas övertagande av bolaget hölls ett flertal möten med intressenter. Därvid gick det nog upp för alla att man nu skulle sälja bolagets produkter. B.A. påmindes också om sin situation i samband med de årliga lönerevideringarna. Han har haft en mycket dålig löneutveckling. Från år 1996 till år 2000 steg hans månadslön med endast 700 kr.

B.A. var fortlöpande föremål för insatser från bolagets sida. En sådan insats var att det tillsattes en särskild arbetsgrupp i syfte att öka hans beläggning. B.A. utsågs att vara sammankallande. Gruppen höll ett möte, varvid flera förslag till åtgärder lämnades. Förslagen togs emellertid inte upp av B.A. Han sammankallade inte heller några fler möten med gruppen. Vidare höll företrädare för bolaget utvecklingssamtal på tu man hand med B.A., varvid samtalstemat genomgående var B.A:s låga beläggning. Det hölls också möten i samband med kaffepauser m.m. B.A. uteblev dock från vissa av dem. Bolagets verkställande direktör B.H. och chefen för den avdelning som B.A. arbetade på, C.H., uppmanade också B.A. att delta i seminarier och liknande för att få kunder.

Illojalitet

B.A. var hela tiden projektledare för GIS-projektet. Som sådan hade han att fortlöpande följa projektet vad gäller innehåll och ekonomi. Våren 2000 meddelade B.A. att allt var under kontroll och att projektet i stort sett var klart. Sedermera har det emellertid visat sig att kostnader för ca 200 000 kr återstod vid den tidpunkten. Inför semestern år 2000 förstod C.H. att projektet inte var klart. I mitten av augusti började hon leta i servern och i hårddisken efter vad som ändå borde vara det dittillsvarande resultatet avseende projektet, men hon kunde inte finna detta. Det fanns ingen förteckning över vilka kartor som skulle vara med etc. Vidare fattades delar av texten; bara rådata fanns. C.H. tog då kontakt med G.B., som sade att han hade en textfil, men att B.A. hade instruerat honom att inte lämna ut filen till någon annan än denne. G.B. övertalades till slut att lämna ut filen.

Vad som läggs B.A. till last som illojalitet gentemot bolaget är att han i samband med GIS-projektet undanhöll bolaget arbetsmaterial. Att material undanhölls från bolaget blev inte känt förrän i samband med C.H:s kontakter med G.B., som ägde rum efter upprättandet av PM:n den 21 juni 2000. Omständigheten att B.A. undanhållit information är därför inte prekluderad, även om projektets ekonomi kanske var känd för bolaget i ett tidigare skede.

Omplaceringsskyldigheten

Bolaget tillsatte under år 2000 ett visst antal tjänster. B.A. var emellertid inte tillräckligt kvalificerad för någon av dessa. Andra lediga befattningar har inte funnits. Dessutom har det inte skäligen kunnat krävas att bolaget skulle omplacera B.A., då denne inte har visat vilja och förmåga att förbättra sina arbetsprestationer.

Överläggningsskyldigheten

Den 26 maj 2000 begärde förbundet att överläggning skulle hållas i anledning av bolagets varsel om uppsägning av B.A. Bolaget föreslog att mötet skulle hållas den 5 juni 2000 men förbundet ville att mötet i stället skulle hållas den 20 juni 2000. Det blev bestämt att mötet skulle äga rum den dag som förbundet önskat. Den 19 juni 2000 meddelade förbundet att man inte kunde komma till överläggningen eftersom ombudsmannen hade fått förhinder. Bolaget föreslog att förbundet i stället skulle skicka en annan ombudsman. Bolagets ombud Eilert Uusijärvi ringde till förbundets ombudsman L.S. och föreslog att bolaget till denne skulle skicka över en PM med grunderna för uppsägningen per fax, varefter förbundet i sin tur kunde skicka meddelande till bolaget på motsvarande sätt. L.S. sade att förbundet inte kunde yttra sig i ärendet på det föreslagna sättet, dvs. utan att något möte för muntlig överläggning mellan bolaget och förbundet kom till stånd. Bolaget faxade den 21 juni 2000 ändå över sin PM med grunderna för uppsägningen till förbundet. Förbundet bereddes tillfälle att yttra sig över PM:n. Bolaget väntade på svar i en veckas tid utan att förbundet hördes av. Dessutom erbjöds B.A. personligen att framföra sina synpunkter i anledning av den tilltänkta uppsägningen, men B.A. ville inte göra det. Genom vad som sålunda har förekommit anser arbetsgivarparterna att bolaget har fullgjort sin överläggningsskyldighet enligt LAS.

Grunder

Arbetsgivarparterna har åberopat följande grunder till stöd för sin talan.

B.A:s arbetsprestationer har varit alltför bristfälliga, vilket har tagit sig uttryck i att en för liten del av hans arbetstid har varit debiterbar. Han har haft en bristande vilja och förmåga att förbättra sina arbetsprestationer. Bristen har varit fortlöpande. I GIS-projektet, för vilket B.A. var ansvarig projektledare, betedde han sig dessutom illojalt mot bolaget genom att under år 2000 undanhålla bolaget arbetsmaterial avseende projektet. – Bolaget har på flera olika sätt och under flera års tid gjort klart för B.A. att hans beläggningsgrad, dvs. den andel av hans arbetstid som har varit debiteringsbar, var ohållbart låg. – Det har inte funnits någon möjlighet att omplacera B.A. eftersom han inte har varit kvalificerad för de lediga tjänster som funnits. Det har dessutom inte skäligen kunnat krävas att bolaget skulle omplacera honom då han inte har visat vilja och förmåga att förbättra sina arbetsprestationer. De åberopade omständigheterna medför sammantagna att bolaget har haft saklig grund för att säga upp B.A. av skäl som hänför sig till honom personligen.

Bolaget kände visserligen till problemen med GIS-projektets ekonomi, men det blev först efter den 21 juni 2000 känt för bolaget att B.A. hade undanhållit bolaget material i detta projekt. Ifrågavarande omständighet är därför inte prekluderad.

Bolaget har fullgjort sin överläggningsskyldighet genom att inställa sig till det avtalade mötet med förbundet den 20 juni 2000 och genom att därefter ge förbundet tillfälle till skriftväxling i anledning av den tilltänkta uppsägningen.

DOMSKÄL

Tvisten

Bolaget sade upp B.A. från hans anställning den 28 juni 2000.

Den huvudsakliga tvistefrågan i målet är om det har förelegat saklig grund för uppsägningen av honom. Denna fråga innefattar dels frågan om de omständigheter som bolaget åberopat till grund för uppsägningen, främst hans bristande arbetsprestationer, i sig har varit tillräckliga för att motivera uppsägningen, dels frågan om bolaget gjort tillräckligt klart för B.A. vilka konsekvenser det kunde få för hans anställning om hans arbetsprestationer inte förbättrades, dels ock frågan om bolaget fullgjort sin omplaceringsskyldighet före uppsägningen. En annan fråga är om bolaget har uppfyllt kravet på överläggning med förbundet innan uppsägningen verkställdes.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets begäran hållits förhör under sanningsförsäkran med B.A. samt vittnesförhör med fil. lic. L.Ö. och med förbundets ombudsman L.S. På arbetsgivarparternas begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med verkställande direktören i bolaget, B.H., samt vittnesförhör med affärsområdeschefen i bolaget, C.H. Därutöver har skriftlig bevisning åberopats av båda partssidor.

Arbetsgivarparternas inställning i tvisten är i korthet följande. En för liten andel av B.A:s arbetstid har varit debiterbar och andelen har dessutom varit sjunkande. Detta har berott på att B.A. inte i tillräcklig omfattning har förmått behålla gamla kunder och skaffa nya sådana. Han har haft en bristande vilja och förmåga att förbättra sina arbetsprestationer. Bristen har varit fortlöpande. I GIS-projektet, som B.A. var projektledare för, betedde han sig dessutom illojalt genom att undanhålla bolaget arbetsmaterial avseende projektet. Bolaget har på flera olika sätt och under flera års tid gjort klart för B.A. att hans beläggningsgrad, dvs. den andel av hans arbetstid som varit debiteringsbar, har varit ohållbart låg. Han har därmed haft möjlighet att försöka förbättra sina arbetsprestationer. Det har inte skäligen kunnat krävas att bolaget skulle omplacera B.A. då han inte visat vilja och förmåga att förbättra sina arbetsprestationer. Det har inte heller varit möjligt att omplacera honom, eftersom han inte har varit kvalificerad för de lediga tjänster som funnits. Bolaget har fullgjort sin överläggningsskyldighet genom att inställa sig till det avtalade mötet med förbundet och genom att därefter ge förbundet tillfälle till skriftväxling i anledning av den tilltänkta uppsägningen.

Förbundets inställning i tvisten är i korthet följande. De av bolaget åberopade omständigheterna utgör inte tillräckliga skäl för att uppsägningen av B.A. skall vara sakligt grundad. Hans arbetsprestationer har inte varit så dåliga att de motiverat uppsägningen och påståendet att han varit illojal mot bolaget är grundlöst. Bolaget har dessutom underlåtit att erinra eller varna B.A. innan man vidtog åtgärden att säga upp honom. Han har därför inte getts tillfälle att förbättra sina prestationer. Vidare har bolaget åsidosatt sin omplaceringsskyldighet, i första hand genom att underlåta att omplacera B.A., i andra hand genom att inte ens utreda huruvida det funnits möjlighet att omplacera honom. Slutligen har bolaget brutit mot sin skyldighet att delta i överläggning med förbundet i anledning av varslet om uppsägning av B.A.

Förbundet har även gjort gällande att arbetsgivarparterna till grund för uppsägningen inte får åberopa andra omständigheter än sådana som upptas i bolagets PM av den 21 juni 2000, i vilken skälen för uppsägningen anges. Detta innebär enligt förbundet att arbetsgivarparterna till stöd för uppsägningen inte äger åberopa att B.A. undanhållit bolaget information om förlusterna i samband med GIS-projektet eftersom ifrågavarande omständighet inte fanns angiven i sagda PM, och därför är prekluderad.

Arbetsgivarparterna har invänt att även om bolaget redan tidigare varit bekant med projektets ekonomi var det först efter den 21 juni 2000 som det blev känt att B.A. hade undanhållit material och att den angivna omständigheten därför inte är prekluderad.

Domstolen skall i det följande i skilda avsnitt behandla de olika frågor som aktualiseras genom parternas inställning i tvisten.

Har B.A:s arbetsprestationer brustit på ett sådant sätt att detta har motiverat uppsägningen av honom?

I målet har arbetsgivarparterna lagt fram utredning beträffande B.A:s verksamhet i bolaget under åren 1997 – 2000. Av denna utredning framgår bl.a. följande.

B.A. avgav fyra offerter för år 1997, fem för år 1998 och två för år 1999. Av de sammanlagt elva offerterna accepterades fem, medan de återstående inte ledde till affär. Enligt arbetsgivarparterna avger en konsult i bolaget normalt ca två offerter per månad.

Den andel av B.A:s närvarotid som har varit debiterbar har efter år 1997 successivt minskat samtidigt som genomsnittet av konsulternas motsvarande andel var högre år 2000 än år 1997. Under år 1997 var sålunda 70 procent av B.A:s närvarotid debiterbar medan 71 procent av samtliga i bolaget anställda konsulters närvarotid var debiterbar. År 1998 var 61 procent av B.A:s närvarotid debiterbar medan 78 procent av samtliga konsulters närvarotid var debiterbar. År 1999 var 58 procent av B.A:s närvarotid debiterbar medan 79 procent av samtliga konsulters närvarotid var debiterbar. År 2000, slutligen, var 39 procent av B.A:s närvarotid debiterbar medan 74 procent av samtliga konsulters närvarotid var debiterbar.

Arbetsgivarparterna har också genom en ekonomisk utredning sökt visa att B.A:s verksamhet under åren 1999 och 2000 har medfört en direkt ekonomisk förlust för bolaget, och att hans resultat varit sämre än någon annan konsults. Enligt arbetsgivarparternas utredning skulle sålunda B.A:s verksamhet under år 1999, sedan han påförts bolagets kostnad för hans lön och en andel av bolagets fasta kostnader som motsvaras av hans arbetstid dividerad med den totala arbetstiden i bolaget, ha medfört en förlust på 174 590 kr för bolaget, medan konsulterna i genomsnitt genererat en vinst om 166 110 kr. Enligt samma utredning skulle hans verksamhet under år 2000 ha medfört en på motsvarande sätt beräknad förlust på 205 785 kr för bolaget, medan konsulterna i genomsnitt genererat en vinst om 142 586 kr.

Det har inte påståtts att de av arbetsgivarparterna redovisade siffrorna avseende B.A:s avgivna offerter, debiteringsgrad och ekonomiska resultat skulle vara felaktiga.

Arbetsdomstolen konstaterar att det av utredningen framgår att den andel av B.A:s närvarotid som varit debiterbar kontinuerligt har minskat efter år 1997 samtidigt som genomsnittsandelen debiterbar närvarotid för konsulterna i bolaget varit större år 2000 än år 1997. För år 2000 är B.A:s andel debiterbar tid bara drygt hälften så stor som den genomsnittliga andelen för konsulterna i bolaget.

Arbetsdomstolen konstaterar också att det av utredningen framgår att B.A. både för 1999 och för år 2000 har haft det sämsta resultatet av alla konsulterna i bolaget. Han är emellertid inte den enda konsult vars resultat varit negativt. Både för år 1999 och år 2000 medförde även andra konsulters verksamhet förluster för bolaget, men med lägre belopp än B.A. Utöver B.A. var det emellertid endast två konsulter – under år 1999 nyanställda – vars verksamhet medförde förluster för bolaget under båda åren.

Parterna har vidare argumenterat i frågorna om orsakerna till B.A:s försämrade resultat och om bolaget på något sätt kan lastas för det försämrade resultatet.

Förbundet har i denna del anfört följande.

Så sent som år 1997 hade B.A. en beläggningsgrad som var fullt i paritet med de övriga konsulternas. Att den debiterbara andelen av B.A:s närvarotid sjönk till ca 60 procent under åren 1998 och 1999 berodde bl.a. på att han drabbades av en försämrad marknad på miljöområdet. Sålunda avsatte Stockholms läns landsting mindre pengar än tidigare för insatser på detta område. Dessutom upphörde bolagets uppdrag att för landstingets räkning producera nyhetsbrevet REMIS, som B.A. hade lagt ned en betydande del av sin arbetstid på. Bolaget gav inte B.A. tillräckligt med stöd när hans läge hade försämrats på detta sätt. Vidare var B.A. sjukskriven under perioden den 20 juni 1999 – den 9 januari 2000, dock bara till hälften från någon gång i december 1999. Bolaget vidtog inga rehabiliteringsåtgärder för att underlätta B.A:s återgång i arbete efter sjukskrivningsperioden. Han hade inga möjligheter att skaffa uppdrag under den långa frånvaro som hans sjukskrivning föranledde, vilket utgör ytterligare en förklaring till hans minskade andel debiterbara timmar. Den redovisade siffran avseende B.A:s debiterbara arbetstid för år 2000 är bland annat därför i högsta grad orimlig. B.A:s förutsättningar var då helt annorlunda än tidigare. Utöver det förhållandet att han hade varit sjukskriven en lång tid, tillkom att han inte tjänstgjorde efter mötet mellan honom och VD:n B.H. den 8 maj det året. Vid mötet uppmanades han att ange arbetsbrist i tidrapporteringen. Dessutom frystes han i detta skede ut ur verksamheten.

I fråga om vad som föranlett B.A:s minskade beläggning och om det kan läggas bolaget till last att detta inte har hjälpt B.A. att vända utvecklingen har B.H. i Arbetsdomstolen uppgett följande. Bolaget har gjort mycket för att stödja B.A. När en konsult får för mycket eller för litet att göra diskuteras det inom den avdelning som han tjänstgör på. C.H., som var chef för den avdelning som B.A. arbetade på, har haft återkommande samtal med honom. Vidare har andra konsulter försökt sälja in B.A:s tjänster, dock utan att lyckas. Av en konsult krävs förmåga att sälja och att göra ett så bra arbete så att kunden vill ha konsultens tjänster på nytt. Konsulten måste själv skaffa sig arbetsuppgifter. B.A. tillhörde dem som inte passade som konsult. I samband med att han har hållit föredrag har han uppvisat en negativ och skeptisk attityd. Vidare har det förekommit att en kund på grund av dåliga erfarenheter av B.A. har avböjt dennes medverkan i projekt som bolaget har utfört.

C.H. har i samma frågor uppgett följande. På den avdelning som B.A. tillhörde och som hon från och med den 1 juni 1997 var chef för hölls månadsmöten för att diskutera uppdrag, beläggning, arbetsfördelning m.m. Det diskuterades vad var och en skulle göra för att få flera uppdrag. B.A. fick också komma till tals under dessa möten. Han hade genomgående en bekymmersam beläggningsgrad, men han var trots detta normalt inte intresserad av att ”ta tag i” förslag som lämnades. Detta var desto mer beklagligt som den viktigaste marknadsföringen ofta är intern och består i att visa sina kolleger att man är duglig och snabb. I samband med ett möte år 1997 sade B.A. till henne att han helst ville skriva referat av vetenskapliga artiklar. Till nästa möte dem emellan samma år hade hon klart för sig att B.A. ville arbeta inom ett mycket snävt område. Hon bad B.A. att specificera vilka kollegor han helst ville samarbeta med, men hon fick ingen respons. Vid ett möte år 1998 pratade hon med B.A. om att bolaget skulle stötta honom om han ville starta eget. Eftersom hans område var så smalt behövde debiteringsnivån avseende hans arbete sänkas i förhållande till den som tillämpades inom bolaget. Efter att en konsult har varit frånvarande en längre tid på grund av sjukdom försöker man se till att det finns jobb åt denne. Hon kan dock inte minnas exakt vad de hade för idéer i samband med att B.A. återkom från sin sju månader långa sjukfrånvaro. B.A. skulle ha behövt dra in för 80 000 kr per månad. För att lyckas med detta måste man skriva ganska många offerter per år. Ett par, tre offerter per månad är inte orimligt. B.A. har emellertid inte haft den förmågan att skriva offerter och att dra in jobb som krävs för att en konsult skall kunna sysselsätta sig.

L.Ö. har uppgett följande. Han arbetade i bolaget fram till år 1997, då han gick i pension. Han hade fortlöpande kontakt med B.A. i samband med olika projekt på miljöområdet. Under åren 1994 – 1997 arbetade de tillsammans med 5 – 10 stora projekt. B.A. arbetade för det mesta med att skaffa fram grunddata. B.A. arbetade snabbt och seriöst och skötte sin del i projekten. Han har positiva erfarenheter av B.A. som medarbetare. Eftersom han även var facklig förtroendeman vet han emellertid att ledningen tyckte att B.A. varken drog in mycket pengar eller drev sina projekt ”på det där konsultsättet”. Efter det att han och ytterligare en person hade slutat i bolaget blev B.A. ensam i sin roll. Han tror inte att ledningen förstod hur man skulle utnyttja B.A:s kompetens. Ledningen gjorde nog vad den kunde för att försöka få B.A. mer produktiv men man förstod nog inte riktigt hur, eftersom bolaget saknade den ledningskompetens som skulle ha behövts för detta.

Förbundet har vidare åberopat två tjänstgöringsbetyg från 1980-talet, i vilka B.A. har erhållit goda vitsord, samt två intyg utfärdade av kunder år 2001 i vilka B.A. likaledes har fått goda omdömen.

Enligt Arbetsdomstolens mening ger utredningen inte underlag för några helt säkra slutsatser om vad som har föranlett B.A:s försämrade beläggningsgrad från och med slutet av år 1997 och hans negativa bidrag till bolagets resultat under år 1999 och 2000. Så mycket kan emellertid sägas att bolagets förlust av uppdraget att producera tidskriften REMIS för B.A:s del medförde ett avbräck som han inte förmådde att kompensera genom att förvärva nya uppdrag. Av utredningen måste också anses framgå att B.A. visat bristande aktivitet när det har gällt att skaffa nya uppdrag. Vidare får anses klarlagt att bolaget har försökt ge B.A. råd och anvisningar om hur han skulle kunna förbättra sin beläggningsgrad. Mot bakgrund härav och då det i konsultrollen har legat att det har ankommit på den enskilde konsulten att själv skaffa sina uppdrag anser sig Arbetsdomstolen inte kunna lägga bolaget till last att det skulle ha vidtagit otillräckliga åtgärder för att hjälpa B.A. i dennes konsultverksamhet.

I det föregående har redovisats hur B.A:s beläggning efter år 1997 kontinuerligt har minskat så att han år 2000 bara hade drygt hälften så stor beläggning som den genomsnittlige konsulten i bolaget. Vidare har av utredningen i målet inte framkommit något som tyder på att den år 1997 påbörjade negativa trenden endast var tillfällig och att en förändring till det bättre var att vänta. Avgörande för bedömningen av om bolagets uppsägning av B.A. med hänsyn till dennes arbetsprestationer varit motiverad är emellertid att hans verksamhet under åren 1999 och 2000 medförde stora och ökande förluster för bolaget. Under dessa förhållanden har det inte kunnat begäras av bolaget att detta skulle behålla honom som konsult. Bolagets önskan att skilja B.A. från befattningen som konsult får mot denna bakgrund betraktas som motiverad och godtagbar.

Har B.A. varit illojal mot bolaget?

Bolaget har lagt B.A. till last som illojalitet mot bolaget att han i samband med GIS-projektet skall ha undanhållit bolaget information om projektets utveckling och det resultat som arbetet med projektet lett till. Enligt bolaget kunde projektmaterialet inte återfinnas i bolagets datorer och beträffande de textfiler som B.A. hade överlämnat för faktagranskning till en extern konsult, G.B., var denne instruerad att inte lämna ut materialet till någon annan än till B.A.

Utredningen i denna del består främst av C.H:s och B.A:s uppgifter.

Arbetsdomstolen finner att utredningen visar att bolaget inte förrän efter upprättandet av PM:n den 21 juni 2000 fick kännedom om den påstådda omständigheten att B.A. undanhållit bolaget material i GIS-projektet. Ifrågavarande omständighet är alltså inte prekluderad, varför bolaget äger åberopa den i målet.

Emellertid kan inte, ens om C.H:s uppgifter läggs till grund för bedömningen, den slutsatsen dras att B.A. har undanhållit bolaget information om och material i GIS-projektet. Att materialet har saknats i bolagets server utgör inte grund för att påstå att B.A. har undanhållit bolaget detta. För den händelse B.A. skulle ha gett G.B. direktiv att inte lämna ut material till någon annan än B.A. själv kan detta ha skett i syfte att tillse att materialet inte skulle komma i händerna på någon obehörig person; direktivet kan ha lämnats innan bolaget sade upp B.A. från hans anställning. Det anförda innebär att Arbetsdomstolen finner att bolagets påstående att B.A. har förfarit illojalt mot bolaget genom att undanhålla detta material i GIS-projektet är obestyrkt. Ifrågavarande omständighet utgör därför inte något godtagbart skäl för uppsägningen av honom.

Har bolaget klargjort för B.A. vilka konsekvenser det kunde få för hans anställning om hans arbetsprestationer inte förbättrades?

I målet är ostridigt att bolaget inte har gett B.A. någon uttrycklig varning eller erinran innan det vidtog åtgärden att säga upp honom. Bolaget har emellertid gjort gällande att det på flera olika sätt och under flera års tid har gjort klart för B.A. att hans beläggningsgrad varit ohållbart låg. Förbundet har invänt att bolagets ledning inte har lämnat några tydliga signaler om att den har ansett att B.A:s prestationer varit så otillräckliga att uppsägning övervägdes.

B.A. har i denna fråga uppgett följande. Bolagets uppsägning av honom föregicks inte av att han fick någon varning om att han skulle kunna komma att bli uppsagd. Det hölls tre utvecklingssamtal med honom under en tidsperiod på tre till fyra år. Det första ägde rum under våren 1997 när C.H. var nyanställd. De två följande samtalen handlade delvis om hans beläggning. Vid ett av dessa hade C.H. också ett förslag om att han skulle starta eget. Det kan tolkas som att hon ville att han skulle sluta. Någon varning utdelades dock inte. I övrigt skulle möjligen hans dåliga löneutveckling kunna tolkas som en signal om att bolagets ledning ville att han skulle sluta.

Arbetsdomstolens bedömning.

Arbetsdomstolen har i det föregående gjort den bedömningen att det av utredningen får anses framgå att B.A. har visat bristande aktivitet när det har gällt att skaffa nya uppdrag. Domstolen har även funnit det klarlagt att bolaget har försökt ge B.A. råd och anvisningar om hur denne skulle kunna förbättra sin beläggningsgrad och att det därmed inte kan läggas bolaget till last att detta inte vidtagit åtgärder för att hjälpa B.A. i dennes konsultarbete. En annan sak är om bolagets ledning tillräckligt tydligt har gjort klart för B.A. att den har hållit honom ansvarig för den låga beläggningen och att det skulle kunna få konsekvenser för hans anställning om beläggningen inte förbättrades.

I förarbetena till LAS framhålls det som naturligt att en arbetsgivare erinrar arbetstagaren om att ett missförhållande enligt arbetsgivarens uppfattning har betydelse för anställningsförhållandets bestånd. Lagstiftarens tanke är att en uppsägning inte skall komma att framstå som överraskande eller omotiverad, och därför bör sådana tillsägelser och varningar ingå som ett led i arbetsgivarens handläggning av företeelser på arbetsplatsen som kan leda till uppsägning (se prop. 1973:129 [ pdf ] s. 125 [  ] och prop. 1981/82:71 [ pdf ] s. 125 [  ]). Arbetsdomstolen har i sin praxis också lagt stor vikt vid att arbetsgivaren agerar på detta sätt när saklig grund-frågan är tvistig. Som domstolen anförde i domen 1986 nr 160 [ Zeteo ] [ Karnov ] måste naturligtvis de närmare krav som bör ställas på ett klargörande av det slag som här avses ytterst bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, men som regel måste det emellertid erfordras att arbetstagaren erhållit åtminstone en otvetydig varning om att hans anställning är i fara.

Bolaget har gjort gällande att det, genom att klargöra för B.A. att hans beläggning var ohållbart låg, har gett honom tillräckligt tydliga signaler om att hans anställning var i fara om han inte förbättrade sina prestationer. Det kan givetvis ifrågasättas om inte B.A. borde ha förstått att hans anställning var i fara utan att detta uttryckligen påpekades. B.A:s uppgifter ger emellertid vid handen att han visserligen har varit medveten om att bolaget betraktade hans låga beläggning som ett bekymmer, men att han för egen del har betraktat denna som ett resultat av en vikande marknad och att han inte har räknat med möjligheten att bli uppsagd på grund av dåliga arbetsprestationer. Att B.A. måhända i maj 2000 inför B.H. har uttalat sig på ett sätt som tyder på att han då kommit till insikt om möjligheten av att bolaget skulle säga upp honom inverkar inte på denna bedömning, eftersom denna insikt i så fall har infunnit sig alltför sent för att B.A. skulle ha möjlighet att komma till rätta med sin låga beläggning innan bolaget skred till uppsägning av honom. Det är härvidlag av betydelse att vad bolaget lagt B.A. till last inte endast är bristande förmåga att förbättra sina arbetsprestationer utan även en bristande vilja. Det sagda innebär att det inte kan uteslutas att B.A. skulle ha varit motiverad att försöka ändra sitt förhållningssätt och förbättra sina prestationer om bolaget – i god tid innan uppsägningen aktualiserades – genom en varning eller på ett motsvarande sätt hade tydliggjort för honom att just hans bristande arbetsprestationer skulle kunna komma att läggas till grund för en uppsägning av honom om prestationerna inte förbättrades. I avsaknad av ett sådant tydliggörande av det allvarliga i situationen kan bolaget inte anses ha haft saklig grund för att säga upp B.A. Denne är därför berättigad till allmänt och ekonomiskt skadestånd för det brott mot LAS som uppsägningen inneburit.

Med den bedömning Arbetsdomstolen nu har gjort saknar domstolen anledning att gå in på frågan om bolaget har fullgjort sin omplaceringsskyldighet.

Har bolaget fullgjort sin överläggningsskyldighet?

Förbundet har till stöd för sitt påstående att bolaget inte har fullgjort sin överläggningsskyldighet enligt LAS åberopat att bolaget, sedan förbundet den 19 juni 2000 hade anmält förhinder mot att inställa sig till det överenskomna mötet, vägrat att överlägga vid en annan tidpunkt. Bolaget har gjort gällande att det har fullgjort sin överläggningsskyldighet genom att inställa sig till det utsatta mötet den 20 juni och ge B.A. personligen tillfälle till överläggning i samband med detta samt genom att härefter ge förbundet tillfälle till skriftväxling med bolaget i anledning av den tilltänkta uppsägningen av B.A.

Av 30 § första stycket LAS framgår att en arbetsgivare som vill säga upp en arbetstagare på grund av omständigheter som hänför sig till arbetstagaren personligen skall underrätta arbetstagaren om detta minst två veckor i förväg. Är arbetstagaren fackligt organiserad, skall arbetsgivaren samtidigt med underrättelsen varsla den lokala arbetstagarorganisation som arbetstagaren tillhör. Av andra stycket samma lagrum följer att arbetstagaren och den lokala arbetstagarorganisation som arbetstagaren tillhör har rätt till överläggning med arbetsgivaren om den åtgärd som underrättelsen och varslet avser; en förutsättning härför är dock att överläggning begärs senast en vecka efter det att underrättelsen eller varslet lämnades. Har överläggning begärts får, enligt lagrummets tredje stycke, arbetsgivaren inte verkställa uppsägning förrän överläggningen har avslutats.

Av utredningen framgår följande. Den lokala arbetstagarorganisation som B.A. tillhör begärde den 26 maj 2000 – inom föreskriven tid – överläggning i anledning av bolagets varsel om uppsägning av B.A. Bolaget svarade omgående på denna begäran och föreslog att överläggningen skulle äga rum den 5 juni. Senare enades bolaget och förbundet om att överläggningen skulle hållas den 20 juni. Dagen innan meddelade förbundet att den ombudsman som skulle delta i överläggningen blivit sjuk. Ersättaren för denne, ombudsmannen L.S. kunde dock inte komma på utsatt klockslag. L.S. har vid förhöret med honom uppgett att han per telefon bett B.H:s sekreterare framföra till denne att han önskade senarelägga mötet en timme, men fått beskedet att det inte var möjligt eftersom B.H. då var upptagen i ett annat möte. L.S. har också uppgett att han bad B.H:s sekreterare framföra att han ville få en ny tid för överläggning med bolaget, och att hon lovade framföra denna begäran. Arbetsgivarparterna har bestritt att bolaget fått del av en begäran om ny tid för överläggning. B.H. har uppgett att bolaget inte ville ändra den uppgjorda tiden och att man bett förbundet skicka en annan ombudsman. Enligt B.H. samlades han, C.H. och Eilert Uusijärvi på det utsatta klockslaget och väntade på att någon från förbundet skulle dyka upp, men ingen kom.

Arbetsdomstolen gör beträffande vad som nu sagts följande bedömning. För att en arbetsgivare skall kunna befrias från sin förhandlingsskyldighet bör krävas att den fackliga organisationen utan fog avvisar den förhandlingstidpunkt som arbetsgivaren erbjudit (jfr AD 1988 nr 57 [ Zeteo ] [ Karnov ]). Det har från arbetsgivarparternas sida inte ifrågasatts att den ombudsman som skulle delta i överläggningen var förhindrad av sjukdom, vilket borde ha godtagits av bolaget. Det finns inte heller något annat som tyder på att förbundet inte haft giltigt skäl för att utebli från det överenskomna överläggningstillfället. Enligt Arbetsdomstolens mening kan det däremot inte, mot arbetsgivarparternas bestridande, anses utrett att bolaget tagit emot en begäran om ny tid för överläggning.

Utredningen visar vidare att bolaget dagen efter det att förhandlingen skulle ha ägt rum, den 21 juni, tog kontakt med L.S. per telefon genom Eilert Uusijärvi och föreslog att bolaget skriftligen skulle ange de grunder som åberopades för uppsägningen av B.A. Enligt arbetsgivarparterna accepterade L.S. detta. Det är ostridigt att bolaget översänt en den 21 juni daterad PM i vilken bolagets grunder för uppsägningen finns redovisade. I den finns också angivet att bolaget ”enligt överenskommelse” emotser förbundets och B.A:s synpunkter senast den 22 juni.

L.S. har dock i förhöret med honom uppgett att någon sådan överenskommelse inte träffades utan att han tvärtom framförde att han tyckte det var viktigt att ett möte kom till stånd och att han inte ville ersätta ett sådant med ett skriftligt förfarande. Det kan mot bakgrund härav inte anses utrett att bolaget och förbundet varit ense om att bolagets förhandlingsskyldighet skulle fullgöras genom ett skriftligt förfarande.

Det är ostridigt att B.A. beretts tillfälle till överläggning med bolaget men avstått från detta.

Arbetsgivarparterna har uppgett att sedan L.S. per telefon meddelat bolaget att förbundet inte skulle hinna svara på bolagets PM till den 22 juni väntade bolaget till den 27 juni med vidare åtgärder. Den dagen skickade bolaget ytterligare en PM till förbundet, i vilken angavs att då förbundet getts tillfälle att lämna sin syn på uppsägningen men inte hörts av ansåg bolaget sig ha fullgjort sina skyldigheter enligt LAS. Den 28 juni fick B.A. del av uppsägningsbeskedet utan att någon överläggning hade kommit till stånd.

Vid bedömningen av bolagets agerande bör hänsyn tas till att det inte kan anses visat att förbundet framfört en begäran om att bolaget skulle erbjuda en ny tid. Bolagets agerande tyder på att dess företrädare för sin del kan ha haft den – enligt Arbetsdomstolens mening oriktiga – uppfattningen att någon överläggning inte var nödvändig. Man kan inte utan vidare anta att bolaget skulle ha vägrat överlägga med förbundet om förbundet hade föreslagit en ny tid. Bolaget avvaktade med uppsägningen och gav förbundet tillfälle att höra av sig, vilket inte skedde. Även förbundet bör under sådana omständigheter anses ha ett visst ansvar för att en ny tid för den av förbundet önskade överläggningen inte bestämdes.

Arbetsdomstolen konstaterar sammanfattningsvis att förbundet begärt överläggning med anledning av varslet om uppsägning av B.A., och att arbetsgivarparterna inte har lyckats visa att bolaget och förbundet kommit överens om annat än att överlägga vid sammanträde. Sådant sammanträde har ostridigt inte ägt rum. Bolaget har därigenom åsidosatt sin överläggningsskyldighet enligt 30 § LAS. Bolaget kan inte undgå skadeståndsskyldighet härför, men skadeståndet bör med hänsyn till omständigheterna bestämmas till ett lägre belopp än det förbundet yrkat.

Skadestånd

Med den bedömning Arbetsdomstolen har gjort är bolaget skyldigt att utge allmänt skadestånd till förbundet och såväl allmänt som ekonomiskt skadestånd till B.A.

Enligt Arbetsdomstolens mening bör det allmänna skadeståndet till B.A. bestämmas till 60 000 kr.

Vidare är bolaget skyldigt att till B.A. utge ekonomiskt skadestånd för den ekonomiska förlust som han har fått vidkännas till följd av uppsägningen. Yrkandet om ekonomiskt skadestånd är beräknat på B.A:s månadslön, som ostridigt uppgått till 20 000 kr per månad. Såtillvida saknas anledning att ifrågasätta det yrkade skadeståndet. Emellertid har förbundet för tid under vilken B.A. har varit sjukskriven, dvs. för perioden januari – april 2001, yrkat skadestånd för mellanskillnaden mellan den sjukpenning eller sjuklön som B.A. uppburit och hans månadslön. För att rätt till skadestånd avseende denna mellanskillnad skall föreligga krävs det att sjukskrivningen har varit orsakad av uppsägningen. Det finns ingen utredning som visar att så skulle vara fallet. Förbundets yrkande om ekonomiskt skadestånd till B.A. kan därför inte bifallas såvitt avser dennes sjukskrivningsperiod. I övrigt bör dock ekonomiskt skadestånd utgå i enlighet med förbundets yrkande.

Det allmänna skadeståndet till förbundet för brott mot 30 § LAS bör bestämmas till 15 000 kr.

Rättegångskostnader

Med hänsyn till utgången i målet skall arbetsgivarparterna ersätta förbundet för dess rättegångskostnader i detta. Arbetsgivarparterna har överlämnat åt Arbetsdomstolen att pröva skäligheten av förbundets anspråk. Arbetsdomstolen finner att den begärda ersättningen är skälig.

DOMSLUT

1. Inregia AB förpliktas att till B.A. utge allmänt skadestånd med sextiotusen (60 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 14 september 2000 tills betalning sker.

2. Inregia AB förpliktas att till B.A. utge ekonomiskt skadestånd avseende utebliven lön med 20 000 kr per månad för tiden den 1 maj 2001 – den 31 december 2001 och med 10 320 kr för tiden den 1 januari – den 16 januari 2002, tillhopa etthundrasjuttiotusentrehundratjugo (170 320) kr, jämte ränta på beloppen enligt 6 § räntelagen från den 25 i respektive månad till dess betalning sker.

3. Sveriges Naturvetarförbund förbehålles rätt att för B.A. senare väcka talan beträffande ekonomisk skada som kan ha uppkommit efter den 16 januari 2002.

4. Inregia AB förpliktas att till Sveriges Naturvetarförbund utge allmänt skadestånd med femtontusen (15 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 14 september 2000 tills betalning sker.

5. Kommunala Företagens Samorganisation och Inregia AB förpliktas att med hälften var ersätta Sveriges Naturvetareförbund för dess rättegångskostnader med etthundrafjortontusensjuhundrafyra (114 704) kr, varav 114 525 kr avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 2002‑03‑27, målnummer A‑40‑2001

Ledamöter: Inga Åkerlund, Charlotte Abrahamsson (skiljaktig), Siv Kimbré, Peter Ander (skiljaktig), Ola Bengtson (skiljaktig), Staffan Holmertz och Lars E. Rabenius.

Sekreterare: Klas Lohmander

Ledamöterna Charlotte Abrahamssons, Peter Anders och Ola Bengtsons skiljaktiga mening

Vi har en annan uppfattning än majoriteten vad gäller frågan om bolaget har klargjort för B.A. vilka konsekvenser det kunde få för hans anställning om hans arbetsprestationer inte förbättrades och därmed också i fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning.

Inledningsvis vill vi understryka att vi till fullo delar uppfattningen att en uppsägning inte får komma överraskande eller vara omotiverad. Normalt bör en uppsägning föregås av ett tydliggörande från arbetsgivarens sida innebärande att anställningen kan vara i fara, om inte en förbättring sker. För oss blir då frågan, om bolaget låtit B.A. förstå att missnöjet med hans arbetsprestationer var så stort att det kunde leda till en uppsägning.

I målet är klarlagt att B.A:s arbetsprestationer under de i det närmaste tre sista åren av hans anställningstid fortlöpande försämrats. Det är också visat att bolaget å sin sida under samma tidsperiod gjort klart för B.A. att hans bristande lönsamhet var oacceptabel, på olika sätt i samverkan med honom satt in rimliga stödåtgärder för att förbättra hans lönsamhet och visat sitt missnöje genom att endast bevilja honom mycket små löneökningar. Detta till trots har han presterat allt sämre resultat. B.A. har enligt vår mening visat bristande engagemang och vilja att medverka till en förbättring.

Mot nu angiven bakgrund, och med beaktande av att det inte kan råda någon tvekan om att B.A. själv varit medveten om att han som konsult inte kunde sälja sina tjänster på ett lönsamt sätt, kan han inte ha svävat i okunnighet om bolagets missnöje med hans insatser utan får fastmer anses ha varit väl medveten om detsamma. Med tanke på att försämringen skett fortlöpande och pågått under en så lång tid som i det närmaste tre år, kan bolagets uppsägning inte anses ha kommit överraskande eller varit omotiverad – jfr lagstiftarens intentioner – för B.A. Detta bekräftas också av vad B.A. själv uppgett om att han i maj 2000 frågade den dåvarande verkställande direktören B.H. om han skulle bli uppsagd.

Enligt vår mening framgår det vidare av utredningen att möjligheter till omplacering av B.A. inte förelegat. Bolagets uppsägning av B.A. är därför sakligt grundad.

Överröstade i denna del är vi i övrigt ense med majoriteten.

Detta är inte officiella texter. Den officiella versionen av Arbetsdomstolens avgöranden finns hos Arbetsdomstolen, , tfn 08‑617 66 00, fax 08‑617 66 15, Stora Nygatan 2 A–B, Box 2018, 103 11 Stockholm.

» Se och sök bland alla Arbetsdomstolens domar (sedan 1993)

» Se alla prejudikat med Sören Öman

Sören Öman
» CV
» Föredrag
» Skrifter