: : : :

AD 2001 nr 47

Sammanfattning :

Sedan samarbetsproblem uppstått bland lärare i ett arbetslag genomförde skolledningen en enkätundersökning som gav vid handen att problemen orsakades av en viss lärares beteende. Arbetsgivaren träffade då en överenskommelse med lärarens fackliga organisation som innebar att läraren ”tjänstebefriades” tills vidare och att arbetsgivaren skulle undersöka möjligheterna att finna en annan placering av henne. Arbetsdomstolen finner att överenskommelsen i förhållande till den enskilde läraren utgjort ett av arbetsgivaren fattat ensidigt beslut innebärande en avstängning av läraren. Domstolen finner emellertid att arbetsgivaren enligt det gällande kollektivavtalet, AB 98, haft vägande skäl för åtgärden och därför inte gjort sig skyldig till något kollektivavtalsbrott.

» Gå direkt till hela domen

Sammanfattning :

Sedan samarbetsproblem uppstått bland lärare i ett arbetslag genomförde skolledningen en enkätundersökning som gav vid handen att problemen orsakades av en viss lärares beteende. Arbetsgivaren träffade då en överenskommelse med lärarens fackliga organisation som innebar att läraren ”tjänstebefriades” tills vidare och att arbetsgivaren skulle undersöka möjligheterna att finna en annan placering av henne. Arbetsdomstolen finner att överenskommelsen i förhållande till den enskilde läraren utgjort ett av arbetsgivaren fattat ensidigt beslut innebärande en avstängning av läraren. Domstolen finner emellertid att arbetsgivaren enligt det gällande kollektivavtalet, AB 98, haft vägande skäl för åtgärden och därför inte gjort sig skyldig till något kollektivavtalsbrott.

Dela :

Parter ( Kommunala sektorn ) :  [] &  []

Ombud ( ♀ 0 ♂ 2 ) [ Bara män ] :  []  []

Direktstämt mål [ mål nr A 96/00 ]

Dom meddelad :

Ledamöter i Arbetsdomstolen ( 7 st. ♀ 5 ♂ 2offentlig arbetsgivare / tjänsteman ):

Ordförande :

 [] #

Vice ordförande :

 [] #

”Tredje man” :

 []

Arbetsgivarledamöter :

 [] #

Staten

 [] *

Landstingsförbundet

Arbetstagarledamöter :

 [] *

TCO

 [] *

Saco

[ Enhälligt ]

# Ordinarie ledamot* Förordnad ersättare

Andel ordinarie ledamöter : 42,9% ( 3 st. )
Andel kvinnliga ledamöter : 71,4% ( 5 st. )

Sekreterare :  []

Klicka på länkarna till lag­stift­ning, rätts­fall och för­arbeten i doms­referatet nedan för att se doku­mentet (öppnas i nytt fönster).

Innehållsförteckning ( AD 2001 nr 47 ) :

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

Kommunen

Domskäl

Innebär överenskommelsen den 28 juli 1998 att kommunen förflyttat och avstängt M.D. från hennes arbete?

Har kommunen under sommaren 1998 haft vägande skäl för att avstänga M.D. från hennes arbete?

Har det förelegat vägande skäl för den fortsatta avstängningen?

Sammanfattning, rättegångskostnader

Domslut

Klicka på rubriken för att komma dit. Är avsnittet med utveckling av parternas talan dolt, kan du dock inte komma till rubrikerna där.
Rubrikerna har identifierats automatiskt, så det kan förekomma fel och ofullständigheter.

Domslut

1. Arbetsdomstolen avslår Lärarnas Riksförbunds talan.

2. Arbetsdomstolen förpliktar Lärarnas Riksförbund att ersätta Halmstads kommun för dess rättegångskostnader med sjuttiotvåtusentrettionio (72 039) kr, varav 42 644 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på totala beloppet från dagen för denna dom tills betalning sker.

Referat ( AD 2001 nr 47 ) :

AD 2001 nr 47

Parter ( Kommunala sektorn ): Lärarnas Riksförbund mot Halmstads kommun

Ombud : Gunnar Bergström och Nils Erik Solberg

Ledamöter i Arbetsdomstolen : Michaël Koch, Maj Johansson, Inga Jerkeman, Inger Mattsson Kasserud, Ulf Perbeck, Lise-Lotte Ewerhard och Marie-Louise Strömgren. Enhälligt.

Sekreterare : Håkan Lundquist

AD 2001 nr 47    Dom den 16 maj 2001 – Direktstämt mål

Sökord : Avstängning | Förflyttning | Kollektivavtal | Kommunala sektorn | Offentlig anställning | Samarbetssvårigheter | Vägande skäl | Överenskommelse

Parter:

Lärarnas Riksförbund

mot

Halmstads kommun

Mellan Halmstads kommun och Lärarnas Riksförbund gäller kollektivavtalet Allmänna Bestämmelser, AB 98, som bland annat innehåller regler om förflyttning och avstängning av arbetstagare. I avtalet föreskrivs bland annat följande.

§ 8 Allmänna åligganden

Mom 1. Arbetstagare ska utföra de arbetsuppgifter som framgår av för arbetstagaren gällande anställningsavtal och de åligganden i övrigt, som är förenade med anställningen. Om behov finns är arbetstagare dessutom skyldig att vikariera för annan arbetstagare hos kommunen och därvid helt eller delvis utföra även egna arbetsuppgifter, att byta schema eller förskjuta arbetstiden, att arbeta utöver fastställd arbetstid samt att fullgöra jour och beredskap.

Vid stadigvarande förflyttning av arbetstagare ska beaktas, att vägande skäl ska finnas för att förflytta arbetstagaren mot hennes eller hans önskan.

- - - - –

§ 9 Avstängning m.m. med eller utan avlöningsförmåner

Förseelser m.m.

Mom. 1 Arbetstagare kan på grund av förseelse tillfälligt tas ur arbete av arbetsgivaren. /…/

Mom. 2 Är arbetstagare på sannolika skäl misstänkt för eller bevisligen skyldig till svårare fel eller försummelse i arbetet, /…/, har arbetsgivaren rätt att i avvaktan på att ärendet avgörs avstänga arbetstagaren från arbete.

- - - - –

Mom 4. Finns annars vägande skäl att avstänga arbetstagare har arbetsgivaren rätt att besluta om detta för högst 30 kalenderdagar i sänder. Under en sådan avstängning behåller arbetstagare grupp 1 avlöningsförmånerna.

- - - - –

M.D., som är medlem i förbundet, anställdes år 1993 som vikarierande grundskolelärare i kommunen. Inför läsåret 1997/1998 erhöll hon en tillsvidareanställning med placering på Örjansskolan. Där ingick hon tillsammans med sju andra lärare i ett arbetslag. Under läsåret försämrades gradvis relationen mellan M.D. och övriga lärare i arbetslaget.

Vid en överläggning den 28 juli 1998 mellan företrädare för kommunen respektive förbundet träffades en överenskommelse som bland annat innebar att M.D. ”tjänstebefriades” tills vidare och att kommunen skulle undersöka möjligheterna att finna en annan placering av henne.

M.D. återgick därefter inte till sitt arbete på Örjansskolan utan gick utan arbetsuppgifter men med bibehållen lön fram till höstterminen 1999, under vilken hon undervisade på deltid vid Fyllingeskolan. Inför vårterminen 2000 placerades hon på Östergårdsskolan, där hon alltjämt arbetar.

Mellan parterna har uppkommit tvist om huruvida kommunen har brutit mot §§ 8 och 9 i AB 98 genom att förflytta och avstänga M.D. från hennes arbete utan att vägande skäl har förelegat för åtgärderna.

Sedan parterna fört lokala och centrala förhandlingar utan att nå någon lösning av tvisten, har förbundet väckt talan i Arbetsdomstolen och yrkat att domstolen skall förplikta kommunen att utge allmänt skadestånd till M.D. med 50 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning (den 22 maj 2000) tills betalning sker.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

[Parternas utveckling av talan kan ha uteslutits här]

Förbundet

M.D. är behörig grundskolelärare i samhällsorienterade ämnen. Hennes examen från lärarhögskolan omfattar samhällskunskap, historia och geografi.

Under läsåret 1997/1998 blev stämningen i det arbetslag M.D. arbetade i på Örjansskolan gradvis sämre. M.D. upplevde att hon blev utfryst ur arbetslaget och mådde allt sämre. Hon tog upp problemen med skolledningen. Skolledningen ansåg emellertid att det inte förelåg något arbetsmiljöproblem samt att de problem som förelåg hängde samman med M.D:s personliga svårigheter.

I slutet av vårterminen 1998 genomförde skolledningen en enkätundersökning i M.D:s arbetslag angående eventuella missförhållanden. Detta uppfattade M.D. som att skolledningen äntligen vidtog åtgärder för att komma till rätta med problemen.

Med anledning av resultatet av enkätundersökningen anordnade Örjansskolans rektor, P.B., ett möte till vilket M.D. och förbundets lokala företrädare B.A. kallades. Vid mötet, som hölls den 15 juni 1998, förklarade P.B. för M.D. att alla problem i arbetslaget var relaterade till henne personligen och att hon inte skulle få vara kvar på skolan.

M.D. mådde under sommaren 1998 mycket dåligt. Hon hade självmordstankar.

Den 28 juli 1998 hölls ett möte mellan L.B., ordförande i kommunens barn- och ungdomsnämnd, och P.B., å ena sidan, samt förbundets lokala representanter B.A. och M.S., å andra sidan. Vid mötet enades parterna om att M.D. skulle tjänstebefrias tills vidare och att arbetsgivaren skulle undersöka möjligheterna att finna någon annan tjänstgöring åt henne. Detta utgjorde egentligen bara en bekräftelse av det besked som P.B. hade gett M.D. vid mötet den 15 juni. De fackliga representanterna hade inte fullmakt från M.D. att träffa någon överenskommelse för hennes vidkommande. M.D. har heller aldrig accepterat vad de lokala parterna enades om vid mötet den 28 juli.

I augusti 1998 erhöll M.D. ett brev från P.B. P.B. uppgav i brevet att det fanns en tjänst åt M.D. vid Grundvux. Rektorn där, Margareta Hultén, förklarade emellertid för M.D. att det inte fanns någon egentlig tjänst men att hon kunde få gå bredvid lärare och hjälpa till med bland annat undervisning i svenska för invandrare. M.D. accepterade inte detta.

Höstterminen 1998 gick utan att M.D. erhöll något besked från arbetsgivaren hur det skulle bli med hennes fortsatta tjänstgöring. Under hösten kontaktade M.D. förbundet centralt och i januari 1999 hölls en lokal tvisteförhandling mellan kommunen och förbundet.

Inför vårterminen 1999 var det tal om en tjänst vid Östergårdsskolan. Rektorn där förklarade emellertid för M.D. att tjänsten redan var tillsatt och att det för övrigt inte var något för henne, eftersom det var fråga om undervisning i svenska.

Inför höstterminen 1999 uppkom fråga om att M.D. skulle arbeta vid Sannarpsgymnasiet. Det stod emellertid klart att tjänsten inte passade M.D., eftersom hon inte var behörig och inte hade erforderlig erfarenhet.

Senare under hösten 1999 kom förbundets nya lokala ombud med idén att M.D. skulle vikariera för henne på halvtid vid Fyllingeskolan. Så blev det också under resterande del av höstterminen och det fungerade mycket bra. Slutligen erhöll M.D. en tjänst i sina ämnen vid Östergårdsskolan fr.o.m. vårterminen 2000. Där arbetar hon alltjämt.

Sammanfattningsvis gör förbundet gällande följande.

Det görs i första hand gällande att kommunens agerande den 28 juli 1998 är att betrakta som en förflyttning och avstängning av M.D. Åtgärderna har skett i strid mot bestämmelserna i AB 98 §§ 8 och 9, eftersom vägande skäl för åtgärderna inte förelegat. I andra hand – om domstolen skulle finna att vägande skäl har förelegat för åtgärderna den 28 juli 1998 – görs gällande att det förhållandet att M.D. inte erhållit adekvata arbetsuppgifter är att betrakta som en fortlöpande avstängning och att vägande skäl inte har förelegat vid de tidpunkter som förnyade prövningar skulle ha skett enligt kollektivavtalet. De förslag till placeringar som gjorts har inte legat inom ramen för hennes anställningsavtal. Även om kommunen inte skulle anses ha brutit mot kollektivavtalet den 28 juli 1998, så har kommunen därför gjort sig skyldig till sådant brott under tiden därefter, när de vägande skälen för avstängningen upphört.

Kommunen

M.D. tog i december 1996, under sin tid på Vallåsskolan, kontakt med kommunens skolkansli. M.D. hade då önskemål om att bli placerad på någon annan skola. M.D. uppgav att hon upplevde förhållandet mellan skolledningen på Vallåsskolan och hennes arbetslag som dåligt. Kommunen erbjöd M.D. placering på Örjansskolan, där hon alltså började hösten 1997.

Rektorn vid Örjansskolan, P.B., kände till att M.D. hade haft samarbetsproblem på Vallåsskolan. För att göra M.D:s övergång smidig fick hon dela handledarskap med en annan lärare, K-Å.N. Det fungerade bra till en början, men sedan uppgav K-Å.N. för rektorn att M.D. hade uppträtt aggressivt. K-Å.N. bad P.B. om att befrias från att arbeta med M.D., men P.B. övertalade honom att fortsätta. Samarbetet mellan M.D. och K-Å.N. förbättrades emellertid inte och inför vårterminen 1998 förklarade K-Å.N. för P.B. att han inte stod ut längre. K-Å.N. befriades då från att arbeta med M.D.

Under höstterminen 1997 pågick ett projekt initierat av Svenska Kommunförbundet. Projektet, som leddes av psykologkonsulten L-L.A., syftade till att ge stöd åt skolans arbetsgrupper men arbetet kom efterhand att inriktas på M.D:s samarbetsproblem.

P.B. och den biträdande rektorn besökte under hösten M.D:s arbetslag. De blev då varse att stämningen i arbetslaget var mycket dålig och att det förekom konflikter och störningar. När de hörde sig för om orsakerna till detta kom det fram att den dåliga stämningen berodde på M.D:s förhållningssätt.

I december 1997 tog en kvinnlig lärare upp en fråga med M.D. som gällde undervisningen i M.D:s klass. En elev i klassen hade uppgett för läraren att eleven kände olust inför undervisningen. M.D. reagerade på detta med ett aggressivt utbrott.

Den 15 december 1997 hade skolledningen ett samtal med M.D. vid vilket M.D. uppmanades att försöka ha en mer positiv attityd och minska konflikterna. Skolledningen och M.D. enades om att M.D. skulle besöka en psykolog. Psykologkontakt kom därefter till stånd genom Kommunhälsans försorg på arbetsgivarens bekostnad.

När det inför vårterminen 1998 blev aktuellt att anställa en ny lärare i M.D:s arbetslag ansökte en nyexaminerad lärare till tjänsten. Läraren var i och för sig kvalificerad, men valdes bort med anledning av att skolan inte ansåg det lämpligt att en ung och oerfaren lärare gick in i M.D:s arbetslag. Skolan behöll i stället en icke behörig lärare som hade större livserfarenhet.

Under vårterminen tog P.B. kontakt med L-L.A. och hörde sig för om utvecklingen i M.D:s arbetslag. L-L.A. uppgav att hon var optimistisk och att hon trodde att det skulle komma att fungera. Senare erhöll P.B. emellertid signaler från arbetslaget att lärare var på väg att säga upp sina anställningar med anledning av M.D:s samarbetsproblem.

Den 19 maj 1998 blev M.D. slagen av en kvinnlig elev. Elevens föräldrar ansåg att M.D. hade mobbat eleven. Skolledningen ville ha ett möte med M.D. och elevens föräldrar men M.D. vägrade att delta. Händelsen ledde till kommunikationsproblem mellan M.D. och klassen.

Den 20 maj 1998 tog P.B. upp samarbetsproblemen med M.D. M.D. uppgav för P.B. att hon kände sig mobbad i arbetslaget. P.B. tog även kontakt med L-L.A. L-L.A. uppgav nu att hon trodde det skulle ta fem–sju år att komma till rätta med problemen i M.D:s arbetslag.

Den 25 maj 1998 förklarade en lärare i M.D:s arbetslag för P.B. att situationen var ohållbar. M.D. hade fått ett nytt aggressivt utbrott. P.B. genomförde därefter en enkätundersökning i arbetslaget. Resultatet av undersökningen visade att problemen i arbetslaget berodde på M.D. De övriga lärarna uppgav bland annat att M.D. uttalat sig kränkande och nedsättande om sina kolleger.

Den 15 juni 1998 hade P.B. en genomgång av resultatet av enkätundersökningen med M.D. och B.A. P.B. förklarade därvid för M.D. att han ansåg att hon inte kunde vara kvar på Örjansskolan. P.B. vände sig därefter till kommunkansliet och talade med L.B. P.B. förklarade att han ansåg att M.D:s arbetsuppgifter borde övertas av någon annan. L.B. tog i sin tur kontakt med förbundet om problemen och diskuterade hur de skulle lösas. Han tog även kontakt med Kommunhälsan.

Den 28 juli 1998 hölls en överläggning mellan L.B. och P.B., å ena sidan, samt förbundets lokala representanter B.A. och M.S., å andra sidan. Diskussionerna ledde fram till en överenskommelse om att M.D. skulle tjänstebefrias tills vidare med bibehållna löneförmåner, att arbetsgivaren skulle undersöka möjligheterna att finna någon annan tjänstgöring åt M.D. samt att M.D:s samtalsterapi skulle fortsätta under hösten. Det skall observeras att initiativet till denna lösning på problemen togs av B.A.

Den 30 juli 1998 hölls ett möte på Kommunhälsan. Syftet med mötet var att diskutera den fortsatta planeringen för M.D:s vidkommande. M.D. framförde vid mötet inga invändningar mot tjänstebefrielsen. Arbetsgivaren hade därför anledning att uppfatta det som att M.D. samtyckte till överenskommelsen som träffats den 28 juli.

Kommunen började därefter att arbeta för att hitta en lämplig placering för M.D. Hon erbjöds först att arbeta på Grundvux, men hon infann sig inte till tjänstgöring där. M.D. gav inte något besked om varför hon inte accepterade erbjudandet. M.D. hade erforderlig kompetens och erfarenhet för arbetet. Hon erinrades genom två brev om sin tjänstgöringsskyldighet. Kommunen övervägde i detta skede att dra in M.D:s lön.

Under hösten 1998 hölls ett planeringsmöte, vid vilket L.B., M.D., B.A. och en psykoterapeut deltog. Olika alternativa placeringar diskuterades men det ledde inte till något resultat. M.D. hade börjat studera på halvtid.

Inför vårterminen 1999 erbjöds M.D. ett vikariat på Östergårdsskolan. Kommunens förslag var att M.D. skulle börja arbeta halvtid för att småningom utöka tjänstgöringsgraden. M.D. avböjde emellertid erbjudandet. Anledningen torde ha varit att hon inte ville börja på en skola där det var aktuellt med vissa omstruktureringar.

Arbetet hos kommunen med att finna en lämplig placering för M.D. övertogs sedermera av kommunens personalsekreterare L.Ö. L.Ö. genomförde ett antal träffar med M.D. och samrådde med förbundets lokala företrädare. Förbundets företrädare föreslog en del placeringar men ingen av dem var genomförbar.

Inför höstterminen 1999 erbjöds M.D. att arbeta på Sannarpsgymnasiet men hon tackade nej även till denna placering. Arbetet avsåg att undervisa vissa ungdomsgrupper med särskilt behov av stödinsatser. M.D. hade erforderlig kompetens för arbetet.

M.D. accepterade slutligen placeringen på Östergårdsskolan vårterminen 2000.

Sammanfattningsvis gör kommunen gällande följande.

Beträffande förbundets förstahandsgrund gör kommunen gällande att överenskommelsen den 28 juli 1998 inte kan anses innebära en förflyttning och avstängning av M.D. Det var inte fråga om en avstängning enligt kollektivavtalet utan om en överenskommen tjänstebefrielse, och en förflyttning kom att äga rum först då M.D. vårterminen 2000 placerades på Östergårdsskolan. Med förflyttning menas nämligen i kollektivavtalet en faktisk förändring i geografiskt eller organisatoriskt hänseende eller i vart fall en faktisk förändring av arbetsuppgifterna av genomgripande slag. För det fall domstolen skulle anse att överenskommelsen innebär en avstängning, gör kommunen gällande att det funnits vägande skäl för åtgärden. De vägande skälen består i att M.D. haft svåra samarbetsproblem. Beträffande förbundets andrahandsgrund görs gällande att det inte heller under den efterföljande tiden har varit fråga om någon avstängning utan om en överenskommen tjänstebefrielse. Kommunen anser i och för sig att M.D. varit tjänstgöringsskyldig med avseende på de arbeten som hon erbjudits efter överenskommelsen sommaren 1998. Om domstolen skulle finna att det har varit fråga om en fortlöpande avstängning, görs gällande att det har förelegat vägande skäl för den. Under alla förhållanden gör kommunen gällande att ett eventuellt skadestånd för kollektivavtalsbrott skall jämkas till noll, därför att förbundet varit medvållande till att kommunen bibringats en missuppfattning om sakläget i M.D:s fall.

Domskäl

M.D. erhöll inför läsåret 1997/98 en tillsvidareanställning i kommunen som grundskolelärare med placering på Örjansskolan. Där ingick hon tillsammans med sju andra lärare i ett arbetslag. Relationen mellan M.D. och de övriga lärarna i laget försämrades gradvis under läsåret. Enligt resultatet av en enkätundersökning, som rektorn P.B. genomförde mot slutet av vårterminen, ansåg sex av lärarna i laget att problemen orsakades av M.D:s beteende. P.B. gjorde då bedömningen att M.D. inte kunde arbeta kvar på Örjansskolan. En överläggning den 28 juli 1998 mellan företrädare för kommunen respektive förbundet resulterade i en överenskommelse som innebar bland annat att M.D. ”tjänstebefriades” tills vidare och att kommunen skulle undersöka möjligheterna att finna en annan placering för henne. M.D. återgick inte till arbetet på Örjansskolan. Under tiden som följde erbjöds hon några gånger arbete på skolor i kommunen, men hon började inte arbeta igen förrän höstterminen 1999, då hon undervisade på deltid vid Fyllingeskolan. Inför vårterminen 2000 placerades hon slutligen på Östergårdsskolan där hon arbetar alltjämt.

Förbundet har sammanfattningsvis gjort gällande följande till stöd för sitt skadeståndsyrkande. I första hand påstås att kommunen den 28 juli 1998 gjort sig skyldig till brott mot AB 98 §§ 8 och 9 genom att förflytta och avstänga M.D. från hennes arbete utan att det för åtgärderna funnits vägande skäl enligt kollektivavtalet. För det fall domstolen skulle anse att vägande skäl förelegat den 28 juli, påstås i andra hand att kommunen gjort sig skyldig till brott mot AB 98 § 9 genom att hålla M.D. avstängd från arbetet fram till dess hon placerades på Östergårdsskolan vårterminen 2000. De arbetsuppgifter som M.D. erbjudits dessförinnan har inte legat inom ramen för hennes anställningsavtal. Det har inte funnits vägande skäl för avstängning vid varje tillfälle då arbetsgivaren skulle ha gjort en förnyad prövning enligt kollektivavtalet. Även om kommunen inte skulle anses ha brutit mot kollektivavtalet den 28 juli, har kommunen därför gjort sig skyldig till sådant brott under tiden därefter, när de vägande skälen för avstängningen upphört.

Kommunens ståndpunkt i tvisten kan sammanfattas enligt följande. Beträffande förbundets förstahandsgrund har kommunen gjort gällande att överenskommelsen den 28 juli 1998 inte kan anses innebära att M.D. förflyttats och avstängts. Det var inte fråga om en avstängning utan om en överenskommen tjänstebefrielse, och en förflyttning ägde rum först då M.D. vårterminen 2000 placerades på Östergårdsskolan. För det fall domstolen skulle anse att överenskommelsen innefattat en avstängning, har det för åtgärden funnits vägande skäl, bestående i att M.D. haft svåra samarbetsproblem på Örjansskolan. Beträffande förbundets andrahandsgrund har kommunen gjort gällande att det inte heller under den efterföljande tiden har varit fråga om någon avstängning utan om en överenskommen tjänstebefrielse. M.D. har i och för sig varit arbetsskyldig med avseende på de arbetsuppgifter som hon erbjudits. För det fall domstolen skulle finna att det varit fråga om en fortlöpande avstängning, har kommunen påstått att det hela tiden förelegat vägande skäl för den. Under alla förhållanden har kommunen gjort gällande att något skadestånd inte skall utdömas, eftersom förbundet varit medvållande till eventuellt kollektivavtalsbrott. Det var förbundets företrädare som tog initiativet till den lösning på problemen som valdes vid överläggningen den 28 juli 1998.

I målet är således i första hand tvistigt om överenskommelsen den 28 juli 1998 mellan arbetsgivaren och förbundets lokala företrädare skall anses innebära att M.D. förflyttats och avstängts från sitt arbete.

Innebär överenskommelsen den 28 juli 1998 att kommunen förflyttat och avstängt M.D. från hennes arbete?

Överenskommelsen träffades vid en överläggning mellan på ena sidan kommunens företrädare P.B. och L.B. samt på andra sidan förbundets lokala företrädare B.A. och M.S. Överenskommelsen gick bland annat ut på att M.D. ”tjänstebefriades” tills vidare med bibehållna löneförmåner och att arbetsgivaren skulle undersöka möjligheterna att finna en annan placering åt henne.

Parternas olika uppfattningar om överenskommelsens verkningar för M.D. rör frågan i vad mån en arbetstagarorganisation är behörig att för en enskild medlem träffa bindande överenskommelser med arbetsgivaren rörande medlemmens individuella förhållanden. Sådana förhållanden kan exempelvis avse frågor om att tills vidare ta ifrån en arbetstagare dennes arbetsuppgifter eller att förflytta arbetstagaren. Behörigheten för arbetstagarorganisationen att med bindande verkan för den enskilde medlemmen träffa överenskommelser i sådana frågor förutsätter enligt fast praxis inom den kollektiva arbetsrätten att organisationen har ett särskilt bemyndigande från medlemmen. Behörighet att ingå avtal rörande en medlems individuella förhållandena i anställningen anses nämligen inte följa av organisationens allmänna uppgift enligt stadgarna att förhandla och träffa avtal för sina medlemmar.

Det har i målet framkommit att förbundets företrädare vid överläggningen den 28 juli 1998 inte hade fullmakt från M.D. att med bindande verkan för henne träffa ifrågavarande överenskommelse. Förbundets företrädare saknade därmed behörighet att företräda henne med avseende på överenskommelsen. Att kommunens företrädare vid överläggningen måhända var i god tro beträffande de fackliga representanternas behörighet kan inte föranleda att M.D. anses bunden av överenskommelsen. Det står vidare klart att M.D. i efterhand inte har accepterat överenskommelsen eller att hon på något sätt genom sitt agerande givit kommunen fog för uppfattningen att hon godtog den. Överenskommelsen saknar därför rättslig betydelse i förhållandet mellan kommunen och M.D.

Det nu anförda leder fram till slutsatsen att överenskommelsen den 28 juli 1998 i förhållande till M.D. utgjorde ett ensidigt beslut av kommunen rörande hennes tjänstgöringsförhållanden. Arbetsdomstolen kan alltså inte godta kommunens invändning att det var fråga om en överenskommen tjänstebefrielse. Någon annan invändning har kommunen inte gjort i denna del av målet. Det betyder att kommunens ensidiga beslut skall anses ha innefattat en avstängning av M.D. från hennes arbete.

Förbundet har gjort gällande att kommunens beslut även innefattade en förflyttning av M.D. Med tanke på att kommunens avsikt var att hon skulle placeras på en annan lärartjänst står det klart att avstängningen i varje fall utgjorde första ledet i en omplaceringsåtgärd, dvs. en förflyttning. Det kan å andra sidan konstateras att omplaceringen inte fullbordades förrän M.D. under våren 2000 fick arbete på Östergårdsskolan, en placering som i och för sig inte är föremål för tvist i målet. Mot den bakgrunden ter det sig enligt domstolens mening främmande att betrakta överenskommelsen som innebärande inte bara en avstängning utan dessutom en förflyttning av M.D. Detta ställningstagande saknar emellertid betydelse för prövningen. Det står nämligen under alla händelser klart att kommunens handlande enligt kollektivavtalets regler har förutsatt att det förelåg vägande skäl. Domstolen skall nu gå över till att behandla den frågeställningen.

Har kommunen under sommaren 1998 haft vägande skäl för att avstänga M.D. från hennes arbete?

Kommunen har menat att vägande skäl har förelegat mot bakgrund av att M.D. haft samarbetsproblem på Örjansskolan. Kommunens uppfattning kan beskrivas på följande sätt. M.D:s samarbetsproblem på Örjansskolan uppträdde första gången under höstterminen 1997 och utvecklade sig på ett oacceptabelt sätt under vårterminen 1998. Vid flera tillfällen visade hon omotiverad, uttalad aggression mot sina lärarkolleger. Hennes beteende medförde att en kollega på egen begäran befriades från att vara handledare tillsammans med M.D., att andra lärarkolleger hotade med att säga upp sina anställningar och att skolan tvingades till särskild omsorg vid nyrekryteringar, såtillvida att man fick prioritera livserfarenhet framför annan kompetens med hänsyn till de problem som gällde beträffande M.D. Skolledningen försökte komma till rätta med problemen genom att ha samtal med M.D. och låta henne på kommunens bekostnad besöka en psykolog. Under läsåret kom dessutom ett särskilt projekt som leddes av psykologen L-L.A. alltmer att inriktas på att lösa problemet med M.D:s oförmåga att samarbeta med övriga lärare i arbetslaget. De vidtagna åtgärderna gav emellertid inte resultat. Kommunen kunde till slut inte låta M.D. arbeta kvar på skolan.

Förbundets inställning kan sammanfattas enligt följande. Det har inte förelegat vägande skäl för avstängningen. Det är i och för sig riktigt att M.D:s relation till övriga lärare i hennes arbetslag på Örjansskolan blev sämre och sämre under läsåret. Problemen var emellertid inte hänförliga till att M.D. hade samarbetsproblem. Det var i stället hon som blev mobbad och utfryst av sina lärarkolleger. Detta ledde till att M.D. mådde dåligt och om hon ibland tappade humöret så berodde det på att hon blev illa behandlad av kollegerna. Skolledningen var väldigt passiv trots att problemen blev kända tidigt. De åtgärder som vidtogs misslyckades eftersom de byggde på den felaktiga föreställningen att de problem som fanns var hänförliga till M.D:s beteende.

I målet har förebringats muntlig bevisning bland annat om förhållandena på Örjansskolan och händelseutvecklingen där under läsåret 1997/1998. På förbundets begäran har hållits förhör under sanningsförsäkran med M.D. och B.A. samt vittnesförhör med L-L.A. På kommunens begäran har hållits vittnesförhör med P.B.

När det gäller M.D:s förhållanden på Örjansskolan, har till en början framkommit att hennes samarbete med läraren K-Å.N., med vilken hon delade handledarskap för en klass i årskurs nio under höstterminen, inte fungerade. Redan efter en och en halv månad tog K-Å.N. kontakt med P.B. och bad att få bli befriad från att dela handledarskapet med M.D. med motiveringen att han hamnat i konflikt med henne. På P.B:s uppmaning fortsatte K-Å.N. att arbeta med M.D., men relationen mellan dem blev inte bättre och i slutet av terminen förklarade K-Å.N. för P.B. att han hade fått nog, varefter det delade handledarskapet upphörde. M.D. har uppgett att hon blev förvånad när K-Å.N. förklarade att han inte skulle fortsätta med handledarskapet, men hon har medgett att relationen dem emellan var spänd.

M.D. har uppgett följande om förhållandena i hennes arbetslag. Hon blev gradvis under läsåret med början mot slutet av höstterminen alltmer nonchalerad och utfryst i arbetslaget. Medan hon engagerade sig för att få till stånd förändringar och utveckla arbetet i laget, motsatte sig de övriga medlemmarna i laget en utveckling och de var ovilliga att anamma några nya sätt att arbeta. Allteftersom började de övriga lärarna i laget att vända henne ryggen och sluta tala med henne. Hon kände sig provocerad av deras sätt att bemöta henne. Hon ville att de skulle tala klarspråk och ge besked om vad de tyckte och tänkte. Till följd av problemen i arbetslaget blev hon nervös och mådde dåligt varje arbetsdag.

Vad M.D. har berättat om förhållandena överensstämmer i allt väsentligt med vad psykologen L-L.A. har uppgett inför domstolen. L-L.A., som tycks ha haft god insyn i förhållandena i arbetslaget, hade till uppgift bland annat att motivera de medverkande att utveckla sitt samarbete. I arbetet ingick ett flertal träffar med medlemmarna i arbetslaget. L-L.A. kunde konstatera att lärargruppen fungerade dåligt som lag och att flera av lärarna var frustrerade. Beträffande M.D:s roll i sammanhanget har L-L.A. uppgett att M.D. engagerade sig för att utveckla samarbetet, att hon vågade säga vad hon tyckte och att hon ville att de övriga medlemmarna skulle tala klarspråk så att de eventuella problem som fanns ventilerades. L-L.A. kunde vidare konstatera att M.D:s agerande ledde till att de övriga lärarna kände sig trängda och att det blev mycket ovidkommande tal om M.D. som person. Enligt L-L.A. gick det så långt att de övriga lärarna i laget utsatte M.D. för personliga påhopp. Hon kunde se att M.D. på grund härav mådde allt sämre.

När det gäller skolledningens kännedom om problemen i M.D:s arbetslag och ledningens åtgärder med anledning härav har följande framkommit av utredningen. Ledningen tycks ha uppmärksammat att det fanns problem i arbetslaget under senare delen av höstterminen 1997. P.B. och den biträdande rektorn talade med M.D. om saken den 15 december 1997. De uppmanade därvid M.D. att inte engagera sig så mycket i sina kollegers sätt att arbeta. Det var vid detta tillfälle som skolledningen tog initiativ till att M.D. skulle besöka en psykolog. Det har vidare framkommit att M.D. senare vid skilda tillfällen talade med den biträdande rektorn om problemen i arbetslaget och att hon även vid något tillfälle under vårterminen, möjligen den 20 maj, talade med P.B. Andra lärare i arbetslaget tog också under våren kontakt med P.B., varvid de uppgav att problemen i arbetslaget berodde på M.D. En av lärarna uppgav till och med att han övervägde att säga upp sig på grund av förhållandena i arbetslaget. P.B. och biträdande rektor diskuterade problemen sinsemellan, och under vårterminen hade P.B. vid flera tillfällen kontakt med L-L.A. för att höra sig för hur förhållandena i arbetslaget utvecklade sig. L-L.A. gav först beskedet att det säkert skulle ordna sig. I maj uppgav hon emellertid att det skulle ta tid innan problemen var lösta, kanske fem–sju år. P.B. lät därefter genomföra enkätundersökningen bland lärarna i arbetslaget. Resultatet av enkätundersökningen utvisade att sex av de åtta lärarna i arbetslaget ansåg att problemen berodde på M.D. Vid ett möte den 15 juni redogjorde P.B. för resultatet för M.D. och förklarade att hon inte kunde arbeta kvar på skolan. Den 28 juli träffades den omtvistade överenskommelsen som i enlighet med vad domstolen tidigare kommit fram till måste betraktas som en avstängning av M.D.

Arbetsdomstolen har inte fått ta del av resultatet av enkätundersökningen på annat sätt än genom uppgifter som lämnats muntligen av P.B. och B.A. B.A. har uppgett att han sedan han tagit del av resultatet insåg att det hade gått för långt och att problemen inte gick att rätta till på mindre ingripande sätt än att M.D. förflyttades från skolan.

När det gäller att mot den nu tecknade bakgrunden besvara frågan om kommunen haft vägande skäl för att avstänga M.D. från hennes arbete på Örjansskolan fäster Arbetsdomstolen avseende vid följande omständigheter. Samarbetsproblemen mellan M.D. och de övriga lärarna i hennes arbetslag tycks ha uppstått under höstterminen 1997 och sedan blivit större och större under läsåret. Utredningen ger entydigt vid handen att samarbetsproblemen var mycket svåra mot slutet av läsåret. Detta gav otvivelaktigt anledning för skolledningen att se med betydande allvar på situationen. Det måste anses ha varit en försvarlig bedömning som P.B. gjorde när han mot slutet av vårterminen fann skäl att vidta långtgående åtgärder för att komma till rätta med problemen.

Frågan är då om kommunen handlade rätt genom att välja alternativet att inrikta åtgärderna mot M.D. Bakgrunden till det var tydligtvis att P.B. hade uppfattningen att samarbetsproblemen i arbetslaget berodde på att M.D. hade betett sig illa. Den i målet framlagda utredningen ger enligt domstolens mening inte klart belägg för att M.D. bar större skuld till samarbetsproblemen i arbetslaget än någon annan. Detta är emellertid av underordnad betydelse vid prövningen av om det var befogat att vidta åtgärder mot henne i stället för mot någon eller några andra i arbetslaget. I den situation som förelåg kan kommunen inte kritiseras för att den valde att inrikta åtgärderna på M.D. i stället för att göra en mera omfattande omorganisation, som skulle beröra flera andra lärare.

Förbundet har menat att skolledningen borde ha ingripit med åtgärder för att komma till rätta med problemen i M.D:s arbetslag tidigare än vad som skedde. Det tycks emellertid som om skolledningen inte förrän under vårterminen blev medveten om svårighetsgraden i de samarbetsproblem som förelåg. Det är i viss mån förståeligt att ledningen valde att avvakta resultatet av det arbete som utfördes av psykologen L-L.A. för att utveckla samarbetet i laget innan ingripande åtgärder vidtogs. P.B. hörde sig för med L-L.A. om hur förhållandena utvecklade sig och hon gav honom tydligen först intrycket att problemen snart skulle kunna lösas genom hennes fortsatta arbete. P.B. kan knappast kritiseras för att han först sedan L-L.A. förklarat att det skulle ta fem–sju år att komma till rätta med problemen gjorde bedömningen att andra åtgärder var nödvändiga.

Mot bakgrund av det anförda kommer Arbetsdomstolen till slutsatsen att kommunen får anses ha haft vägande skäl under sommaren 1998 för att avstänga M.D. från hennes arbete på Örjansskolan. Förbundets talan kan alltså inte bifallas på den av organisationen i första hand åberopade grunden.

Har det förelegat vägande skäl för den fortsatta avstängningen?

Förbundet har i andra hand gjort gällande att kommunen gjort sig skyldig till brott mot AB 98 § 9 genom att hålla M.D. avstängd från arbetet fram till dess hon placerades på Östergårdsskolan vårterminen 2000. De arbetsuppgifter som hon dessförinnan erbjudits har enligt förbundet inte legat inom ramen för hennes anställningsavtal och det har inte funnits vägande skäl för avstängning vid varje tillfälle då arbetsgivaren skulle ha gjort en förnyad prövning enligt kollektivavtalet.

Kommunens inställning är att M.D. under den efterföljande tiden har lämnats flera erbjudanden som hon dock själv har avvisat trots att hon varit skyldig enligt anställningsavtalet att anta erbjudandena.

Av utredningen framgår att M.D. under hösten 1998 erbjöds arbete som lärare vid Grundvux, vilket hon dock avböjde. Under vårterminen 1999 var det tal om arbete vid Östergårdsskolan, men inte heller detta ledde till något resultat. Inför höstterminen 1999 uppkom fråga om arbete vid Sannarpsgymnasiet, men även detta avvisades av M.D.

Det har enligt Arbetsdomstolens uppfattning inte framkommit annat än att kommunen tillvaratog de möjligheter som stod till buds för att hitta en ny placering för M.D. under tiden som följde efter den 28 juli 1998. Att kommunen strävade efter en sådan lösning ter sig naturligt, eftersom det tydligtvis inte låg i kommunens intresse att låta henne gå utan arbete under lång tid med bibehållna löneförmåner. Av utredningen framgår sammanfattningsvis att M.D. erbjöds arbete vid olika skolor men att hon inte godtog att börja arbeta förrän hon erbjöds en placering där hon kunde undervisa i de ämnen hon var behörig i.

Parterna har haft skilda uppfattningar huruvida M.D. varit arbetsskyldig med avseende på de olika arbeten hon erbjöds. Domstolen anser sig inte ha anledning att ta ställning till den frågan. Även om de erbjudna arbetsuppgifterna inte låg inom ramen för hennes anställningsavtal står det nämligen klart att det under den aktuella tiden alltjämt förelåg sådana vägande skäl som under sommaren 1998 föranledde beslutet att M.D. inte kunde vara kvar vid Örjansskolan. Och som framgått i det föregående saknades andra möjligheter för kommunen att fullfölja omplaceringen genom att finna en lämplig lärarsyssla för M.D.

Slutsatsen av det anförda blir att kommunen under tiden efter sommaren 1998 inte har gjort sig skyldig till brott mot kollektivavtalet på det sätt som förbundet påstått.

Sammanfattning, rättegångskostnader

Den överenskommelse som träffades mellan företrädare för kommunen respektive förbundet den 28 juli 1998 har saknat rättsverkningar i anställningsförhållandet mellan kommunen och M.D. Kommunen kan därmed inte anses ha förflyttat M.D. men väl avstängt henne från arbetet. Kommunen får emellertid anses ha haft vägande skäl för att avstänga M.D. Detta betyder att förbundets talan skall avslås.

Vid den nu angivna utgången i målet skall förbundet utge ersättning för kommunens rättegångskostnader. Det fordrade beloppet är vitsordat som skäligt i och för sig.

Domslut

1. Arbetsdomstolen avslår Lärarnas Riksförbunds talan.

2. Arbetsdomstolen förpliktar Lärarnas Riksförbund att ersätta Halmstads kommun för dess rättegångskostnader med sjuttiotvåtusentrettionio (72 039) kr, varav 42 644 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på totala beloppet från dagen för denna dom tills betalning sker.

Dom 2001‑05‑16, målnummer A‑96‑2000

Ledamöter: Michaël Koch, Maj Johansson, Inga Jerkeman, Inger Mattsson Kasserud, Ulf Perbeck, Lise-Lotte Ewerhard och Marie-Louise Strömgren. Enhälligt.

Sekreterare: Håkan Lundquist