AD 2000 nr 97

Parter:

Domskäl

Domslut

BILAGA

REDOGÖRELSE FÖR SAKEN, YRKANDEN M.M.

M.Å., som är ställföreträdare för och ägare till Aktiebolaget B.Å:s Partiförsäljning (bolaget), och R.C. flyttade ihop i januari 1998. Under hösten samma år talade de om att hon skulle börja en anställning hos bolaget. Hon hade tidigare sedan drygt tio år tillbaka en fast anställning hos Leaf AB i Malmö som försäljare. Bolaget marknadsför godsaker. R.C. sade i november 1998 upp sig från sin anställning hos Leaf till den siste december samma år. Parterna träffade ett muntligt avtal om hennes anställningsförhållanden. Hon började den 11 januari 1999 arbeta för bolaget som försäljare av kött. Hon polisanmälde den 6 juni 1999 M.Å. för olaga hot och misshandel. R.C. sades sedan upp och slutade arbeta för bolaget den 30 juni 1999. Hon och M.Å. flyttade isär i juni 1999. Hon har i samband med huvudförhandlingen i målet fått ersättning för lön och semesterersättning för tiden till och med juni 1999.

R.C. har, under anförande att hon hade en fast anställning hos bolaget men sagts upp utan saklig grund, yrkat att hon tillerkänns ekonomiskt skadestånd enligt 38 § lagen om anställningsskydd (LAS) för lön under uppsägningstid juli till och med oktober 1999 med 20 000 kr i månaden eller sammanlagt 80 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på respektive månadslön, som förfaller den 30 i respektive månad. Därtill kommer semesterersättning för angiven tid med 9 600 kr jämte ränta efter samma beräkningsgrund från delgivningsdagen. Hon har vidare, under hänvisning till att saklig grund för uppsägning inte förelegat och att formföreskrifterna i 8 § LAS inte följts, yrkat allmänt skadestånd med 40 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från delgivningsdagen. I andra hand, för det fall tingsrätten finner att LAS inte är tillämplig, har R.C. yrkat skadestånd på grund av kontraktsbrott från bolagets sida med ovan angivna belopp för lön och semesterersättning jämte ränta.

Bolaget har bestritt käromålet, men har vitsordat månadslönen, beräkningen av semesterersättningen och ränteberäkningen. Bolaget har anfört att LAS inte gäller på grund av undantaget i 1 § för arbetstagare som tillhör arbetsgivarens familj. R.C. var i vart fall endast provanställd och fick avsluta sin anställning efter sex månader. Ett eventuellt allmänt skadestånd bör jämkas till noll. Något kontraktsbrott föreligger inte. Bolaget har vid bifall till R.C:s första- eller andrahandsgrund anfört en kvittningsgill motfordran om 13 000 kr.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

R.C. har anfört att familjeundantaget inte gäller i hennes fall. Hon och M.Å. har visserligen varit sambor, men bara under en relativt kort tid; från januari 1998 till juni 1999. De har inga barn tillsammans. LAS är därför tillämplig. Bolaget anställde R.C. genom ett muntligt avtal mellan henne och M.Å. Hon sade i samband med det upp sig från sin tidigare fasta anställning. Hon och bolaget har inte avtalat att hennes anställning skulle vara något annat än en fast anställning. Efter bråk i samboförhållandet polisanmälde hon i juni 1999 M.Å. för olaga hot och misshandel. Han sade sedan upp henne och påstod att hon hade haft en provanställning. Hon blev i princip förbjuden att återvända till arbetsplatsen. Uppsägningen var inte sakligt grundad. Vidare fick hon ingen skriftlig uppsägning och inget besked från arbetsgivaren vad hon enligt 8 § LAS hade att iaktta om hon ville göra gällande att uppsägningen var ogiltig eller om hon ville yrka skadestånd m.m. Hon fick visserligen en skriftlig uppsägning från Lorensborgs Kött men hon hade inte varit anställd där, vilket bolaget senare medgav. Bolaget har, för det fall tingsrätten inte bifaller käromålet på förstahandsgrunden, i vart fall genom att avskeda R.C. gjort sig skyldigt till ett avtalsbrott som medfört skada för henne med belopp som motsvarar lön och semesterersättning för fyra månader.

Bolaget har anfört att R.C:s och M.Å:s samboförhållande har haft sådan varaktighet att det bör omfattas av familjeundantaget. LAS är därför inte tillämplig. R.C. har vidare i samband med att hon började anställningen fått muntligt besked av M.Å. att hon var anställd på prov. Det var naturligt att hon endast fick en provanställning eftersom hon inte var branschkunnig. Om tingsrätten finner att LAS är tillämplig och att det inte var fråga om en provanställning har bolaget anfört att ett allmänt skadestånd bör jämkas till noll. R.C. har nämligen gravt åsidosatt sina förpliktelser mot bolaget på följande sätt. Hon har utan skäl återtagit sålda livsmedel, vilket inte är brukligt. Hon har efter uppsägningen inte återlämnat eller redovisat för två mobiltelefoner, som hon har fått för att använda i arbetet. Hon har efter uppsägningen misskrediterat bolaget inför kunder, som brutit sina affärsförhållanden med bolaget. Uppsägningen har inte inneburit något kontraktsbrott från bolagets sida. Ifall tingsrätten finner att hon har rätt till ersättning enligt första- eller andrahandsgrunden har bolaget anfört en kvittningsgill motfordran om 13 000 kr, varav 3 000 kr för mobiltelefonerna och resterande belopp för vad hon i övrigt enligt ovan har åsidosatt till förfång för bolaget.

Bolaget har tillagt att grunden för uppsägningen inte var R.C:s polisanmälan, men att denna gjorde det omöjligt för henne och M.Å. att arbeta tillsammans. Han uppmanade henne därför att inte komma tillbaka till arbetsplatsen.

DOMSKÄL

Bolaget har åberopat en uppsägning från Lorensborgs Kött AB som skriftlig bevisning, enligt vilken R.C:s provanställning upphör från och med den 30 juni 1999. R.C. och M.Å. har hörts under sanningsförsäkran. Vidare har hållits vittnesförhör, på R.C:s begäran, med G.A., K.L., A.H. och C-J.B. samt, på bolagets begäran, med I.B. och M.N.

Följande har bl.a. framkommit vid förhören i målet.

R.C.: Då hon träffade M.Å. hade hon en fast anställning hos Leaf. Under hösten 1998 diskuterade de att hon skulle börja arbeta i hans bolag. M.Å. ansåg att hon inte skulle behöva ta tjänstledigt från sitt tidigare arbete utan att hon skulle säga upp sig. Hon skulle aldrig ha sagt upp sig från sitt tidigare arbete om hon inte hade fått en ny fast anställning. Hon ordnade många nya kunder för bolaget. M.Å. klagade aldrig på hennes arbetsinsatser. Vid två tillfällen hämtade hon reklamerade varor på uppmaning av M.Å. Han hade ett mycket dåligt humör. Det slutade med att han hotade henne med pistol på morgonen den 1 juni 1999 och misshandlade henne. Han slog sönder två mobiltelefoner som hon hade fått för att använda i arbetet.

M.Å.: Han uppmanade R.C. att söka tjänstledigt från Leaf, men hon sa att det inte gick. Han var ”jätteförälskad” och frågan om tjänstledighet rann ut i sanden. Han sa till sina anställda då de befann sig i fikarummet att hon skulle prova på jobbet som försäljare hos bolaget. R.C. satt då på sitt kontor. Hon ”fixade” en del nya kunder till företaget, men det var kunder som han egentligen inte ville ha. Hon tog utan anledning tillbaka kött som levererats till bolagets kunder. Detta hände ett par gånger i veckan. Det var inte i någon ”jättestor” omfattning. Fjorton dagar in i juni 1999 sa han till henne att provanställningen var slut. Det gick inte att fortsätta under de förhållanden som rådde. Hon hade anmält honom för olaga hot och misshandel och han satt frihetsberövad i två dagar. Det var det som var skälet till uppsägningen. Efter den här händelsen började hon misskreditera företaget inför kunder. Han har inte slagit sönder några telefoner. Dessa har R.C. kvar.

G.A.: Han var fram till maj 1999 anställd hos Lorensborgs Kött. Han har inte hört av M.Å. om R.C. var fast anställd eller provanställd och inte heller att hon skulle ha misskött sig i arbetet.

K.L.: Hon har tidigare arbetat tillsammans med R.C. på Leaf. Hon besökte henne på det nya arbetet. M.Å. visade runt. Han berättade att R.C. var duktig. R.C. sa att hon var fast anställd.

A.H.: Hon har varit arbetskamrat med R.C. i fem år på Leaf. Hon träffade R.C. och M.Å. på det nya arbetet. M.Å. var ”jättenöjd” med R.C. Hon vet inte något om R.C:s anställningsvillkor.

C-J.B.: Han hade en lägenhet som han i juni 1999 ville hyra ut i andra hand. Han ville då veta om hon hade ett arbete. Han blev anmodad att ringa upp hennes arbetsgivare. Han talade med M.Å., som uppgav att han inte behövde vara orolig eftersom R.C. hade arbete i bolaget tills hon hittade något annat.

I.B.: Han är sedan 1995 anställd hos bolaget som styckare. Han blev i januari 1999 informerad av M.Å. att R.C. skulle prova på att vara försäljare hos bolaget. Han känner inte till vad R.C. och M.Å. diskuterat om hennes anställningsvillkor.

M.N.: Han blev i fikarummet informerad av M.Å. att R.C. ville prova på arbetet som säljare i bolaget. Han känner inte till vad hon och M.Å. avtalat om hennes anställningsvillkor.

Tingsrättens bedömning

Bestämmelsen i 1 § 2 p LAS omfattade vid sitt införande i LAS 1982 inte sambor utan barn. Frågan om familjeundantaget skall omfatta även sambor utan barn har diskuterats i senare lagstiftningsärenden. Någon ändring i 1 § 2 p LAS har emellertid inte gjorts och tingsrätten finner mot den bakgrunden att bestämmelsen inte innebär något undantag beträffande R.C:s anställning i bolaget.

Bolaget har i andra hand gjort gällande att R.C. endast haft en provanställning. M.Å:s vaga och motsägelsefulla beskrivning av vad parterna överenskommit i samband med att R.C. anställdes av bolaget stöds inte av vad något vittne har berättat. Bolaget har inte visat att det endast var fråga om en provanställning. R.C. har alltså varit tillsvidareanställd.

R.C:s ekonomiska förmåner har vitsordats av bolaget. Hon har alltså rätt till uppsägningslön och semesterersättning i enlighet med sitt yrkande.

Bolaget har inte ens påstått att det funnits en saklig grund för att säga upp R.C:s anställningsavtal. Dessutom har inte formföreskrifterna enligt 8 § LAS följts. Hon har därför rätt till allmänt skadestånd på grund av den felaktiga uppsägningen. Bolaget har inte visat att det förekommer grund för jämkning av skadeståndet. Tingsrätten finner att allmänt skadestånd bör utgå med yrkat belopp.

Någon kvittningsgill motfordran har inte visats föreligga.

Käromålet skall därmed bifallas fullt ut.

Den av S.B. yrkade ersättning enligt rättshjälpslagen får anses skälig.

Bolaget skall vid angiven utgång i målet utge ersättning för R.C:s rättshjälpskostnader.

DOMSLUT

1. Aktiebolaget B.Å:s Partiförsäljning skall till R.C. utge

a. ekonomiskt skadestånd avseende uppsägningslön under tiden från och med juli till och med oktober 1999 med åttiotusen (80 000) kr och semesterlön för samma tid med niotusensexhundra (9 600) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 20 000 kr från 1999‑07‑30, på 20 000 kr från 1999‑08‑30, på 20 000 kr från 1999‑09‑30, på 20 000 kr från 1999‑10‑30 och på 9 600 kr från 1999‑08‑16, allt tills betalning sker,

b. allmänt skadestånd med fyrtiotusen (40 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från 1999‑08‑16 tills betalning sker.

2. Tingsrätten fastställer ersättning enligt rättshjälpslagen åt S.B. till tjugosextusenniohundraåttiofyra (26 984) kr, varav 26 875 kr för arbete och 109 kr för utlägg.

3. Aktiebolaget B.Å:s Partiförsäljning skall utge ersättning för R.C:s rättshjälpskostnader med tjugoåttatusenniohundraåttiofyra (28 984) kr på sätt som rättshjälpsmyndigheten bestämmer.