: : : :

AD 1999 nr 47

Sammanfattning :

Fråga om en arbetsgivare haft skäl för avskedande eller saklig grund för uppsägning av en arbetstagare som dömts för narkotikabrott.

» Gå direkt till hela domen

Sammanfattning :

Fråga om en arbetsgivare haft skäl för avskedande eller saklig grund för uppsägning av en arbetstagare som dömts för narkotikabrott.

Dela :

Parter ( Statliga sektorn ) :  [] &  []

Direktstämt mål [ mål nr A 173/98 ]

Dom meddelad :

Ledamöter i Arbetsdomstolen ( 7 st. ♀ 3 ♂ 4allmän sammansättning ):

Ordförande :

 [] #

Vice ordförande :

 [] #

”Tredje man” :

 []

Arbetsgivarledamöter :

 [] **

 

 [] #

Kommunförbundet

Arbetstagarledamöter :

 [] *

LO

 [] *

TCO

[ Enhälligt ]

# Ordinarie ledamot* Förordnad ersättare** Tillfällig ersättare

Andel tillfälliga ersättare : 14,3% ( 1 st. )
Andel ordinarie ledamöter : 42,9% ( 3 st. )
Andel kvinnliga ledamöter : 42,9% ( 3 st. )

Sekreterare :  []

Lagrum : 7 § och 18 § lagen (1982:80) om anställningsskydd

Anförda rättsfall ( 2 st. ) : AD 1984 nr 9 [ Zeteo ] [ Karnov ] | AD 1998 nr 52

Rättsfall som hänvisar till AD 1999 nr 47 ( 1 st. ): AD 2005 nr 86

Klicka på länkarna till lag­stift­ning, rätts­fall och för­arbeten i doms­referatet nedan för att se doku­mentet (öppnas i nytt fönster).

Innehållsförteckning ( AD 1999 nr 47 ) :

BAKGRUND

YRKANDEN M.M.

PARTERNAS UTVECKLING AV TALAN

ST

SJ

DOMSKÄL

DOMSLUT

Klicka på rubriken för att komma dit. Är avsnittet med utveckling av parternas talan dolt, kan du dock inte komma till rubrikerna där.
Rubrikerna har identifierats automatiskt, så det kan förekomma fel och ofullständigheter.

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen förklarar att Statens järnvägars avskedande av K.S. är ogiltigt.

2. Arbetsdomstolen förpliktar Statens järnvägar att till K.S. utge allmänt skadestånd med femtiotusen (50 000 kr) jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 25 augusti 1998 tills betalning sker.

3. Arbetsdomstolen förpliktar Statens järnvägar att utge ersättning till Statstjänstemannaförbundet för rättegångskostnad med etthundratjugofyratusentrehundratjugo (124 320) kr, varav 114 500 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom tills betalning sker.

Referat ( AD 1999 nr 47 ) :

AD 1999 nr 47

Parter ( Statliga sektorn ): Statstjänstemannaförbundet mot Staten genom Statens järnvägar

Ledamöter i Arbetsdomstolen : Hans Tocklin, Brita Swan, Inga Jerkeman, Birgitta Laurent (jur. kand. i Svenska Arbetsgivareföreningen; tillfällig ersättare), Ola Bengtson, Staffan Holmertz och Magnus Neuberg. Enhälligt.

Sekreterare : Gudrun Persson Härneskog

AD 1999 nr 47    Dom den 31 mars 1999 – Direktstämt mål

Sökord : Avskedande | Brott utom tjänsten | Brottslig gärning | Narkotikabrott | Offentlig anställning | Statliga sektorn

Lagrum : 7 § och 18 § anställningsskyddslagen

Rättsfall : AD 1984 nr 9 | AD 1998 nr 52

Parter:

Statstjänstemannaförbundet

mot

Staten genom Statens järnvägar

BAKGRUND

Mellan Statstjänstemannaförbundet (ST) och Statens järnvägar (SJ) föreligger kollektivavtal.

K.S. som är född 1957, är medlem i ST. Han har varit anställd vid SJ sedan 1974 och arbetade vid den i målet aktuella tiden vid SJ Express i Nässjö.

Den 17 december 1997 dömdes K.S. av Eksjö tingsrätt för narkotikabrott till fängelse ett år. Sedan han överklagat domen till Göta hovrätt ogillade hovrätten i dom den 13 februari 1998 viss del av åtalet och sänkte fängelsestraffets längd till tio månader. Det narkotikabrott K.S. slutligen dömdes för bestod av att han förvärvat och innehaft, huvudsakligen i överlåtelsesyfte, sammanlagt 593 gram cannabis varav han överlåtit sammanlagt 200 gram. Av narkotikan förvarade K.S. ca 264 gram i en jackficka i sitt låsta omklädningsskåp på arbetsplatsen. K.S. har avtjänat fängelsestraffet. Han frigavs villkorligt den 7 juli 1998 och står under övervakning till den 7 juli 1999.

SJ beslutade den 8 maj 1998 att avskeda K.S. under åberopande av att denne genom ovan nämnda brottslighet grovt åsidosatt sina åligganden mot SJ.

Tvist har uppstått om avskedandet. Tvisteförhandlingar har förts utan att parterna har kunnat enas.

I beslut den 28 september 1998 avslog Arbetsdomstolen ett yrkande från ST om att domstolen skulle förordna att anställningen, trots avskedandet, skulle bestå till dess tvisten slutligt avgjorts.

YRKANDEN M.M.

ST har yrkat att Arbetsdomstolen skall i första hand

1. förklara avskedandet av K.S. ogiltigt och

2. förplikta SJ att till K.S. utge allmänt skadestånd med 100 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning (den 25 augusti 1998) tills betalning sker.

I andra hand, för det fall Arbetsdomstolen skulle finna att SJ inte haft laglig grund för avskedande men väl saklig grund för uppsägning, har ST yrkat att Arbetsdomstolen skall förplikta SJ att till K.S.utge

1. ekonomiskt skadestånd motsvarande lön under uppsägningstiden och däremot svarande semesterersättning med 71 629 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 13 923 kr från den 25 juli 1998, på 16 940 kr från den 25 augusti 1998, på 16 940 kr från den 25 september 1998, på 16 151 kr från den 25 oktober 1998 och på 7 675 kr från den 29 november 1998; allt tills betalning sker och

2. allmänt skadestånd med 80 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning tills betalning sker.

SJ har bestritt yrkandena och beträffande sin inställning i övrigt tillagt följande. Beträffande förstahandsyrkandena vitsordas som i och för sig skäligt allmänt skadestånd 50 000 kr. Vidare vitsordas ränteyrkandet. När det gäller andrahandsyrkandena vitsordas det ekonomiska skadeståndet som skäligt i och för sig med förbehåll att från beloppet skall avräknas den ersättning K.S. erhåller från annat håll. Inget belopp vitsordas som skäligt allmänt skadestånd. Ränteyrkandena vitsordas som skäliga.

ST har beträffande frågan om avräkning uppgett följande. K.S. erhöll från den 7 juli 1998 till den 20 augusti 1998 socialbidrag med ca 4 000 kr. Det överlämnas till Arbetsdomstolen att avgöra huruvida denna ersättning skall avräknas från ett ekonomiskt skadestånd eller ej. Från den 20 augusti 1998 har K.S. erhållit ersättning från arbetslöshetskassa med 580 kr per dag fem dagar per vecka. Det bestrids att denna ersättning skall avräknas från ett ekonomiskt skadestånd.

SJ har beträffande frågan om avräkning tillagt att såväl socialbidrag som ersättning från arbetslöshetskassa skall avräknas från ett ekonomiskt skadestånd.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

PARTERNAS UTVECKLING AV TALAN

[Parternas utveckling av talan kan ha uteslutits här]

ST

K.S. anställdes vid SJ 1974 när han var 17 år gammal. Han har under åren haft en rad olika arbetsuppgifter och arbetade vid den i målet aktuella tiden vid SJ Express i Nässjö. När han avskedades i maj 1998 hade han nästan 25 års prickfri anställning vid SJ.

K.S. lever under ordnade sociala förhållanden. Han lever med samma kvinna sedan 20 år tillbaka. De gifte sig för tio år sedan och har tre barn som i dag är 21, 16 och 13 år gamla. Familjen bor i villa. Under sin anställning vid SJ innehade K.S. flera fackliga förtroendeuppdrag och han brukade även under senare år vikariera för J-E.H., som är platsansvarig vid SJ Express i Nässjö, när denne hade semester eller av annan orsak var ledig. Krister S är uppskattad på sin arbetsplats.

För några år sedan drabbades K.S. av diskbråck vilket föranledde flera sjukskrivningar i sammanlagt ca ett års tid. Diskbråcket var mycket smärtsamt för K.S. SJ vidtog inga reella rehabiliteringsåtgärder med anledning av diskbråcket. Av en bekant fick K.S. tipset att använda hasch som smärtlindring. Han prövade hasch under 1997 och fann att det gav smärtlindring. K.S. hamnade snart i ett haschmissbruk. Han använde hasch hemma och har aldrig använt det när han har varit i tjänst. I samband med att polisen spanade på en bekant till K.S. kom det till polisens kännedom att K.S. höll på med hasch. K.S. anhölls den 14 november och häktades den 18 november 1997. Han dömdes av Eksjö tingsrätt den 17 december 1997 för narkotikabrott till fängelse ett år. Göta hovrätt ändrade i dom den 13 februari 1998 straffets längd till fängelse tio månader. K.S. dömdes för narkotikabrott bestående av dels innehav, dels försäljning för att finansiera sitt eget bruk. Han sålde endast narkotika till bekanta och inte till missbrukare eller ungdomar. När brottmålen var uppe till behandling var K.S. ännu inte avskedad. Varken tingsrätten eller hovrätten har vid straffmätningen beaktat att ett avskedande eller en uppsägning kunde komma att bli aktuellt. K.S. godtar de bedömningar som har gjorts i brottmålen. Frågan är i stället om det han dömts för utgör tillräckliga skäl för avskedande eller uppsägning.

K.S. satt häktad i 84 dagar under tiden den 14 november 1997 till den 6 februari 1998 då hovrätten försatte honom på fri fot. K.S. började relativt snart efter hovrättens dom att avtjäna sitt fängelsestraff. Han frigavs villkorligt den 7 juli 1998. Efter att K.S. hade försatts på fri fot av hovrätten kontaktade han omgående Previa för att få försöka få hjälp att bli fri från sitt drogmissbruk. Han hade redan under den tid han satt häktad kommit ifrån sitt missbruk dock till priset av att han fick äta så mycket som upp till 22 smärtstillande tabletter per dag. Han har konsekvent sedan han började avtjäna sitt fängelsestraff på eget initiativ genomgått drogtester och gör det alltjämt. Han är sedan 15 månader tillbaka helt drogfri. Den 8 maj 1998, två månader innan K.S. skulle friges villkorligt, beslutade SJ att han skulle avskedas. Han delgavs beslutet den 29 maj 1998. Att det i SJ:s policy beträffande narkotikafrågor står bl.a. att ”den som är beredd att bryta sitt bruk av narkotika får hjälp och stöd av SJ” hindrade inte SJ från att avskeda honom.

Under den tid som K.S. avtjänade sitt fängelsestraff gick han dels på en ”starta eget”-kurs, dels på en datakurs. När han frigavs den 7 juli 1998 var han arbetslös och var till att börja med ”spärrad” från arbetslöshetskassan eftersom han hade avskedats. Han anmälde sig till Arbetsförmedlingen. Under hösten 1998 påbörjade han ett ettårig kurs inom ramen för det s.k. kunskapslyftet. Han studerar bl.a. logistik. Han har presterat mycket bra studieresultat. Han har även tagit körkort för truck. Hans körkort drogs in med automatik i tio månader i samband med att han dömdes från den 16 mars 1998 till den 16 januari 1999. Allt talar för att han nu kommer att återfå körkortet. Frågan behandlas för närvarande av länsstyrelsen.

Det förekommer inga narkotikaproblem på arbetsplatsen och K.S. har aldrig sålt narkotika där eller till arbetskamrater. Den enda anknytning K.S:s narkotikabrott hade till arbetsplatsen var att han, med tanke på sina barn, förvarade narkotika i en jackficka i sitt låsta privata omklädningsskåp på arbetsplatsen. Det brott K.S. dömts för saknar betydelse för SJ:s affärsförhållanden. SJ omnämndes inte ens när narkotikabrottet refererades i lokaltidningarna. SJ har tagit beslutet om avskedande av K.S. enbart av principiella skäl.

SJ har inte gjort någon omplaceringsutredning. SJ:s omplaceringsskyldighet omfattar hela landet.

Sammanfattningsvis har det inträffade inte ens utgjort saklig grund för uppsägning enligt 7 § anställningsskyddslagen. Avskedandet av K.S. skall i första hand förklaras ogiltigt och han skall för SJ:s brott mot 18 § anställningsskyddslagen tillerkännas ett allmänt skadestånd. För det fall Arbetsdomstolen skulle finna att SJ inte haft laga grund för avsked men väl saklig grund för uppsägning, skall Krister S tillerkännas ekonomiskt och allmänt skadestånd för SJ:s brott mot 18 § anställningsskyddslagen.

SJ

SJ Express transporterar mindre gods, t.ex. paket i vissa fall som ren budservice. Man transporterar även, på vissa orter, resgods. Transporterna skall oftast ske tämligen snabbt och det gods som transporteras har ofta ett inte obetydligt värde. K.S. har varit anställd vid SJ i Nässjö ca 24 år och arbetade vid den i målet aktuella tidpunkten vid SJ Express i Nässjö. Vid SJ Express är arbetet organiserat i två grupper, en utegrupp och en kassagrupp. Utegruppen lastar och lossar gods och kör det med truck på perrongerna. Kassagruppen tar emot kunder, registrerar fraktsedlar på dator, levererar gods och fungerar även som ”backup” för utegruppen. Det förekommer nattarbete. Uthyraren av truckarna ställer som krav att de personer som kör truckarna skall ha körkort. Det görs inte gällande att K.S. skulle ha finansierat sitt missbruk genom förmögenhetsbrott mot SJ. Dock föreligger det en risk att SJ skall drabbas av skada eftersom det typiskt sett finns ett samband mellan narkotikamissbruk och förmögenhetsbrott då sådana brott ofta är ett sätt att finansiera ett missbruk. Typiskt sett inger det inte förtroende gentemot SJ:s kunder att låta en person som är dömd för narkotikabrott hantera expressgods och kassa. SJ riskerar även att drabbas av skada genom negativ publicitet vilken skulle kunna leda till att SJ hamnar i ett sämre konkurrensläge. K.S:s brott har uppmärksammats av tidningarna i Nässjö. Det påstås alltså inte att K.S. skulle ha skadat SJ. Dock föreligger det typiskt sett en risk för skada.

Det finns ingen erinran från SJ:s sida mot K.S:s sätt att sköta sitt arbete. Han har tvärt om varit en mycket god arbetstagare. Det är riktigt att K.S. varit facklig förtroendeman och att han har fått vikariera för den platsansvarige J-E.H. Det görs inte gällande att K.S:s tjänst vid SJ är säkerhetsklassad såsom t.ex. lokförartjänster. SJ vill dock betona att man även i övrigt har ett högt säkerhetstänkande.

Den 14 november 1997 kom inte K.S. till arbetet. När det under dagen kom ett besked att han var anhållen med anledning av misstanke om narkotikabrott slog det ned ”som en blixt från en klar himmel” på arbetsplatsen. Det hade inte funnits några som helst misstankar att K.S. höll på med narkotika. K.S. häktades och åtalades för narkotikabrott.

Gärningsbeskrivningen hade följande lydelse. ”K.S. har för eget bruk under tiden den 1 januari 1997 t.o.m. den 31 juli 1997 av olika personer i Nässjö olovligen förvärvat och därefter innehaft och brukat ca 45 gram cannabis som är narkotika. K.S. har även i Nässjö under augusti månad 1997 olovligen och i överlåtelsesyfte förvärvat 100 gram cannabis av R.S. Av dessa 100 gram cannabis har K.S. sedan till S. med löfte om att få tillbaka lika mycket överlåtit 70 gram med vetskap om att S. skulle sälja narkotikan vidare. K.S. har efter ett par veckor fått tillbaka 70 nya gram cannabis av S. som K.S. därefter till stora delar har sålt. I början av november månad 1997 har K.S. återigen med vetskap om att narkotikan skulle säljas vidare till andra och efter löfte om att få tillbaka ny cannabis överlåtit ytterligare 30 gram till S. K.S. har slutligen i Nässjö under oktober månad 1997 olovligen och i överlåtelsesyfte förvärvat ett parti på totalt 400 gram cannabis. Av detta parti har han fram till den 14 november 1997 sålt omkring 150 gram. K.S. har beställt narkotikan via T.L. som har tagit emot pengar av honom och som sedan har genomfört köpet av narkotikan. Den 14 november 1997 innehade K.S. i sin bostad och på sin arbetsplats totalt 321 gram cannabis.”

Av beslagsprotokoll upprättade vid husrannsakan dels hemma hos K.S. dels på arbetsplatsen framgår att av de totalt 321 gram cannabisharts som polisen beslagtog förvarade K.S. 57 gram i bostaden och 264 gram i en jacka i sitt skåp på arbetsplatsen.

K.S. dömdes den 17 december 1997 av Eksjö tingsrätt för narkotikabrott enligt 1 § narkotikastrafflagen till fängelse ett år. Tingsrätten fann det utrett att K.S. förvärvat och innehaft, huvudsakligen i överlåtelsesyfte, som ett sätt att bekosta sitt eget missbruk sammanlagt minst 590 gram cannabis och att han därav överlåtit sammanlagt 250 gram. Tingsrätten fann att för sådant omfattande narkotikabrott kunde annan påföljd än fängelse inte komma i fråga och bestämde straffets längd till fängelse ett år.

K.S. överklagade domen till Göta hovrätt och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet. I dom den 13 februari 1998 fann hovrätten att K.S. skulle fällas till ansvar för att ha förvärvat och innehaft, huvudsakligen i överlåtelsesyfte, sammanlagt 593 gram cannabis och för att ha överlåtit sammanlagt 200 i stället för 250 gram cannabis. Hovrätten sänkte fängelsestraffets längd till tio månader. En vecka innan hovrätten meddelade sin dom, troligen i samband med huvudförhandlingen, försatte hovrätten K.S. på fri fot. Han började ganska snart att avtjäna sitt fängelsestraff. Han frigavs villkorligt den 7 juli 1998.

Den 17 februari 1998 avstängdes K.S. från arbetet och den 8 maj 1998 beslutade personalansvarsnämnden att avskeda honom. Han delgavs beslutet om avskedande den 29 maj 1998. Personalansvarsnämnden angav i beslutet om avskedande bl.a. följande. ”K.S. har dömts för att bland annat ha förvarat en icke oväsentlig mängd narkotika på arbetsplatsen. Det råder en sträng syn på narkotikahantering inom det svenska samhället. Genom sitt agerande har K.S. på ett allvarligt sätt rubbat Statens järnvägars förtroende för honom i framtiden. Vid en samlad bedömning av vad som framkommit i ärendet finner nämnden att K.S. genom sin brottslighet grovt åsidosatt sina skyldigheter mot SJ.” Det SJ lägger K.S. till last är den brottsliga gärningen i sig som han dömts för enligt hovrättens dom och särskilt det faktum att han förvarat narkotika på arbetsplatsen.

Några månader innan K.S. anhölls hölls det ett möte i en s.k. samverkansgrupp på arbetsplatsen. I mötet deltog K.S. såsom facklig förtroendeman för ST, hans chef M.v.S. och flera andra personer. Vid mötet gick man igenom SJ:s policy i alkohol- och narkotikafrågor. Därav framgår bl.a. följande. ”All hantering och bruk av narkotika är kriminell och kan inte accepteras hos någon anställd vare sig på arbetstid eller fritid. Bruk av narkotika äventyrar i hög grad säkerheten. Chefer och arbetsledare är skyldiga att tidigt uppmärksamma eventuellt bruk eller annan hantering av narkotika. Vidare att omgående tala med anställd som misstänks bruka eller på annat sätt hantera narkotika. Även bland arbetskamraterna bör det vara naturligt att tala med och stödja en kamrat som misstänks ha eller har problem med narkotika.” K.S. var således väl medveten om SJ:s inställning till bruk av narkotika och hantering av narkotika på arbetsplatsen. K.S. påbörjade i januari 1997 sitt missbruk vilket eskalerade under hösten 1997. När mötet hölls missbrukade han alltså narkotika.

Det råder en sträng syn på narkotika och narkotikamissbruk i samhället. Den är helt annorlunda än synen på alkohol och alkoholmissbruk. Cannabis påverkar omdömet. Det skiljer sig från bruk av alkohol bl.a. på så sätt att det är kvar i kroppen under en mycket längre tid och att man kan få s.k. ”flashbacks”, dvs. det finns rester kvar i kroppen som kan frigöras långt efter det att man tagit narkotikan och man kan då få en ”kick” kanske flera dagar efteråt. Det är inte lätt att se på en person huruvida denne är påverkad av cannabis eller ej. Det är t.ex. svårare än att se att någon är alkoholpåverkad. Cannabis är en vanlig inkörsport till tyngre narkotika. Det fängelsestraff som utmättes bestämdes slutligen till tio månaders fängelse. Straffets längd tyder på att man sett allvarligt på brottet. Det faktum att varken tingsrätten eller hovrätten vid sin straffmätning beaktade att K.S. riskerade att bli avskedad eller uppsagd kan inte medföra att SJ skulle vara förhindrat att vidta sådana åtgärder. Om K.S. var missnöjd med att ett eventuellt avskedande inte beaktades vid straffmätningen borde han ha ansökt om resning.

SJ har mot bakgrund av den brottslighet som K.S. dömts för helt förlorat förtroendet för honom. Han hade tidigare t.ex. fått förtroendet att vikariera för den platsansvarige och även varit facklig förtroendeman. K.S. har handlat på sätt han gjort trots att han varit väl medveten om SJ:s inställning till narkotika och den policy som finns. Tillräckliga skäl för avskedande föreligger. I vart fall föreligger det saklig grund för uppsägning. Den kritik SJ riktar mot K.S. gäller den brottsliga gärningen i sig och inte hans sätt att utföra sina arbetsuppgifter. K.S. har använt sig av sin arbetsplats för att förvara 264 gram cannabisharts. Rehabiliteringstanken gör sig inte gällande i en situation som den aktuella. Det har för övrigt inte varit möjligt för SJ att genomföra rehabiliteringsåtgärder eftersom K.S. har varit frihetsberövad alltsedan SJ fick reda på att han missbrukade narkotika. När Krister S frigavs villkorligt var han enligt uppgift redan rehabiliterad.

Det är riktigt att SJ inte har gjort någon omplaceringsutredning.

Sammanfattningsvis görs gällande att det har förelegat i första hand laga grund för avskedande. I vart fall har det förelegat saklig grund för uppsägning.

DOMSKÄL

K.S. anställdes vid SJ 1974 då han var 17 år gammal. Vid den i målet aktuella tiden arbetade han vid SJ Express i Nässjö. Hans arbetsuppgifter bestod bl.a. av hantering av expressgods och kassa.

Den 17 december 1997 dömdes K.S. av Eksjö tingsrätt för narkotikabrott till fängelse ett år. Sedan han överklagat domen ogillade Göta hovrätt i dom den 13 februari 1998 viss del av åtalet och avkortade fängelsestraffet till tio månader. Det narkotikabrott som K.S. slutligen dömdes för bestod av att han förvärvat och innehaft, huvudsakligen i överlåtelsesyfte, sammanlagt 593 gram cannabis varav han överlåtit sammanlagt 200 gram. Av narkotikan förvarade K.S. ca 264 gram i en jackficka i sitt låsta omklädningsskåp på arbetsplatsen.

Den 8 maj 1998 beslutade SJ att avskeda K.S. under åberopande av att han genom nämnda brottslighet grovt åsidosatt sina åligganden mot SJ. K.S. har avtjänat sitt fängelsestraff. Han frigavs villkorligt den 7 juli 1998 och står under övervakning till den 7 juli 1999.

Tvisten i målet gäller frågan om SJ haft grund för att avskeda K.S. och, om så inte varit fallet, om SJ haft saklig grund för uppsägning av honom.

SJ:s uppfattning är att det föreligger grund för avskedande eller i vart fall saklig grund för uppsägning. Till stöd för detta har SJ åberopat i huvudsak följande. Genom den narkotikabrottslighet som K.S. har dömts för, särskilt det faktum att han förvarat en icke oansenlig mängd narkotika på arbetsplatsen, har SJ helt förlorat förtroendet för honom. K.S.har handlat på det sätt han gjorde trots att han varit väl medveten om SJ:s inställning till narkotikahantering enligt den policy som finns i narkotikafrågor. Det görs inte gällande att K.S. skulle ha skadat SJ genom sitt agerande. Det föreligger dock typiskt sett en risk för att SJ skall drabbas av skada. Vid SJ Express transporteras gods som ofta har ett inte obetydligt värde. SJ riskerar att drabbas av skada eftersom det typiskt sett finns ett samband mellan narkotikamissbruk och förmögenhetsbrott och det inte inger förtroende hos kunderna om SJ låter en person som är dömd för narkotikabrott hantera expressgods och kassa. SJ riskerar dessutom att drabbas av skada genom negativ publicitet vilken skulle kunna leda till att SJ hamnar i ett sämre konkurrensläge. K.S:s narkotikabrott har uppmärksammats av lokaltidningarna i Nässjö.

ST:s uppfattning är att det inte föreligger grund för avskedande eller saklig grund för uppsägning. Till stöd för detta har ST åberopat i huvudsak följande. K.S. har arbetat vid SJ i nästan 25 år utan att några anmärkningar riktats mot honom. Han lever under ordnade sociala förhållanden. K.S. hade flera fackliga förtroendeuppdrag och han brukade även vikariera för den platsansvarige. Han är uppskattad på sin arbetsplats. K.S. prövade hasch under 1997 för att se om det gav smärtlindring mot hans diskbråck. Han fann att det gjorde det och kom snart att hamna i ett missbruk. Han använde hasch hemma och har aldrig använt det när han har varit i tjänst. K.S. sålde narkotika för att finansiera sitt eget missbruk. Han sålde bara till bekanta och inte till missbrukare eller ungdomar. Han kontaktade på eget initiativ Previa och har konsekvent sedan han började avtjäna sitt fängelsestraff på eget initiativ genomgått drogtester. Han är sedan 15 månader tillbaka helt drogfri. Han avskedades trots att det i SJ:s policy beträffande narkotikafrågor står att den som är beredd att bryta sitt bruk av narkotika skall få stöd och hjälp av SJ. K.S. har både under och efter fängelsetiden vidareutbildat sig. Han kommer med största sannolikhet snart att återfå sitt körkort som med automatik drogs in i samband med att han dömdes. Det förekommer ingen narkotika på arbetsplatsen och K.S. har aldrig sålt narkotika där. Den enda anknytning K.S:s narkotikabrott hade till arbetsplatsen var att han, med tanke på sina barn, förvarade narkotika i en jackficka i sitt låsta privata omklädningsskåp på arbetsplatsen. Det brott K.S. dömts för saknar betydelse för SJ:s affärsförhållanden. SJ omnämndes inte ens när det skrevs om narkotikabrottet i lokaltidningarna i Nässjö.

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på ST:s begäran hållits förhör under sanningsförsäkran med K.S. samt vittnesförhör med K.S:s övervakare S.J., frivårdsinspektören I.N.Ö. och distriktsläkaren R.L. På SJ:s begäran har hållits vittnesförhör med affärsområdeschefen vid SJ Express L.S. chefsläkaren vid SJ L.A. och områdeschefen vid SJ Express i bl.a. Nässjö M.v.S. På båda parters begäran har vittnesförhör hållits med den platsansvarige vid SJ Express i Nässjö J-E.H. ST har åberopat skriftlig bevisning.

Samhället ser mycket allvarligt på all olovlig befattning med narkotika. Detta gäller inte minst sådan befattning som innebär att man överlåter narkotika till någon annan. I Arbetsdomstolens dom 1998 nr 52 har domstolen framhållit att utgångspunkten måste vara att det skall kunna krävas att en arbetstagare inte gör sig skyldig till någon typ av narkotikabrott på eller i samband med arbetet. Till detta kan tilläggas att även narkotikabrott som begås utan någon anknytning till arbetet många gånger kan vara ägnade att skada arbetsgivarens förtroende för den anställde och göra en fortsatt anställning osäker eller till och med omöjlig. Med detta är dock inte sagt att det faktum att en arbetstagare dömts för narkotikabrott, vare sig brottet har anknytning till arbetet eller ej, skulle medföra att arbetstagaren alltid kan skiljas från sin anställning. Arbetsdomstolen har i domen 1984 nr 9 [ Zeteo ] [ Karnov ] uttalat sig om bedömningen av avskedande- eller uppsägningsfall som har arbetstagarens befattning med narkotika som bakgrund. Arbetsdomstolen har där framhållit att det även i sådana fall måste bli fråga om att väga samman olika omständigheter till en helhetsbedömning för att kunna avgöra det berättigade i ett avskedande eller en uppsägning. Av nämnda dom framgår att bedömningen i hög grad torde påverkas bl.a. av arbetsplatsens och arbetsmiljöns beskaffenhet. Vidare framhålls att det är av särskild betydelse hur narkotikahanteringen närmare har yttrat sig och vilken situation i fråga om drogmissbruk som råder vid företaget och på orten. Arbetstagarens personliga förhållanden, såsom ålder, anställningstid, levnadsförhållanden m.m., måste också vägas in.

Såvitt framgår av utredningen har den narkotikabrottslighet som K.S. gjort sig skyldig till bestått i att han förvärvat och innehaft cannabis i överlåtelsesyfte samt försålt delar av narkotikan till bekanta för att finansiera sitt eget missbruk. K.S. har inte använt eller sålt narkotika på sin arbetsplats. Den anknytning hans brottslighet har haft till arbetsplatsen är att han i en jackficka i sitt omklädningsskåp, vilket var låst, förvarade viss del av narkotikan. Såvitt utredningen visar torde några narkotikaproblem inte förekomma på arbetsplatsen, och det har inte heller påståtts att narkotikasituationen i Nässjö eller vid SJ Express i Nässjö skulle motivera en särskild bedömning.

K.S. som nu är snart 42 år gammal, har hela sitt vuxna liv varit anställd vid SJ. Under de ca 24 år som han varit anställd har inga som helst anmärkningar riktats mot hans sätt att sköta sina arbetsuppgifter. Han har tvärtom, vilket SJ vitsordat, varit en mycket uppskattad arbetstagare. Utredningen ger stöd för att han snart kommer att återfå sitt körkort, som nu är återkallat i anledning av narkotikabrottet, och som han har visst behov av i tjänsten. Han har såväl under som efter fängelsetiden gjort stora ansträngningar för att komma tillrätta med sin livssituation. Krister Ss befattning med narkotika har numera helt upphört och ingenting talar nu för att han kommer att återfalla i missbruk eller brottslighet. Hans framtida prognos tycks sammantaget vara mycket god och han lever enligt vad som framkommit i målet under ordnade sociala förhållanden.

SJ har inte gjort gällande att K.S. orsakat SJ någon skada men väl att SJ med anledning av dennes narkotikabrott riskerar att drabbas av skada. SJ har framhållit att det föreligger ett samband mellan narkotikabrott och förmögenhetsbrott. Enligt Arbetsdomstolens mening måste man emellertid i detta sammanhang beakta att det inte ens har påståtts att K.S. har begått något förmögenhetsbrott samt att han inte längre missbrukar narkotika. Mot denna bakgrund förefaller risken för att K.S. om han får behålla sin anställning, skulle begå något förmögenhetsbrott och på så sätt skada SJ, liksom risken för att han genom narkotikabruk skulle komma att utgöra en säkerhetsrisk t.ex. i samband med truckkörning, som liten.

SJ har vidare gjort gällande att SJ med anledning av K.S:s narkotikabrott riskerar att drabbas av skada dels genom att kunder kan tänkas reagera negativt på att en person som dömts för narkotikabrott får hantera expressgods och kassa, dels genom den publicitet som brottet getts i lokaltidningarna i Nässjö. SJ skulle på så sätt kunna hamna i ett sämre konkurrensläge. ST har bestritt att K.S:s narkotikabrott skulle ha någon betydelse för SJ:s affärsförhållanden och har gjort gällande att SJ inte ens omnämndes när det skrevs om narkotikabrottet i lokaltidningarna i Nässjö. Utredningen visar inte att SJ omnämndes i lokaltidningarna i samband med att det skrevs i dem om K.S:s narkotikabrott. Enligt Arbetsdomstolens mening framstår SJ:s farhågor om att kunder skulle kunna tänkas reagera negativt på att K.S. är fortsatt anställd som överdrivna. Även i detta sammanhang måste nämligen beaktas att K.S. inte lastats för något förmögenhetsbrott och att han inte längre missbrukar narkotika.

SJ:s huvudsakliga skäl för att avskeda K.S. är dock att SJ uppger sig helt ha förlorat förtroendet för honom på grund av det brott han begått och särskilt det förhållandet att han förvarat en inte oansenlig mängd narkotika på arbetsplatsen. Frågan är då om SJ kan anses ha fog för denna uppfattning. Som redan nämnts har K.S. visserligen förvarat narkotika i ett skåp på arbetsplatsen men något bruk eller försäljning av narkotika har inte förekommit där, varför någon avgörande vikt inte bör fästas vid denna omständighet. SJ synes också mena att den brottsliga gärning som K.S. dömts för i sig utgör grund för att skilja honom från anställningen. I det sammanhanget har SJ hänvisat till innehållet i SJ:s policy i alkohol- och narkotikafrågor, där det sägs att all hantering och bruk av narkotika är kriminell och inte kan accepteras hos någon anställd. ST har å sin sida pekat på att det i policyn anges att den som är beredd att bryta sitt bruk av narkotika får hjälp och stöd av SJ.

Enligt Arbetsdomstolens mening kan det inte komma ifråga att vid en bedömning enligt anställningsskyddslagen fästa en så avgörande vikt vid det begångna brottet som SJ synes vilja göra. Som Arbetsdomstolen framhållit i det tidigare nämnda avgörandet från 1984 måste det nämligen även vid narkotikabrott göras en samlad bedömning av omständigheterna när det gäller att avgöra det berättigade i ett avskedande eller en uppsägning. Utredningen i målet ger inte heller vid handen att andra anställda vid K.S:s arbetsplats i Nässjö skulle sakna förtroende för honom och att en återgång i arbete av det skälet skulle vara förenat med några problem.

Vid den samlade bedömning Arbetsdomstolen har att göra kommer domstolen till den slutsatsen att omständigheterna är sådana att det förelegat varken skäl för avskedande eller saklig grund för uppsägning av K.S. trots det allvarliga brott han dömts för. Arbetsdomstolen beaktar därvid främst följande omständigheter. K.S. har inte orsakat SJ någon skada och någon påtaglig risk för att SJ skall skadas av att han får behålla sin anställning har inte påvisats. K.S. har en mycket lång anmärkningsfri anställningstid hos SJ, 24 år. Det brott han dömts för har hängt samman med hans eget narkotikamissbruk och han har kommit ur detta missbruk. Han lever under välordnade sociala förhållanden och risken för att han skall återfalla i missbruk och brottslighet måste betecknas som liten.

ST:s yrkande om ogiltigförklaring av avskedandet skall alltså bifallas och SJ förpliktas utge allmänt skadestånd. Arbetsdomstolen finner att skadeståndet bör bestämmas till det av SJ vitsordade beloppet 50 000 kr.

Vid denna utgång skall SJ förpliktas utge ersättning för ST:s rättegångskostnad. ST har yrkat ersättning för rättegångskostnad med 124 320 kr, varav 114 500 kr avser ombudsarvode och 9 820 kr avser kostnader för förhörspersoners inställelser. SJ har överlämnat till Arbetsdomstolen att bedöma skäligheten av den yrkade ersättningen. Arbetsdomstolen finner den yrkade ersättningen vara skälig.

DOMSLUT

1. Arbetsdomstolen förklarar att Statens järnvägars avskedande av K.S. är ogiltigt.

2. Arbetsdomstolen förpliktar Statens järnvägar att till K.S. utge allmänt skadestånd med femtiotusen (50 000 kr) jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 25 augusti 1998 tills betalning sker.

3. Arbetsdomstolen förpliktar Statens järnvägar att utge ersättning till Statstjänstemannaförbundet för rättegångskostnad med etthundratjugofyratusentrehundratjugo (124 320) kr, varav 114 500 kr avser ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom tills betalning sker.

Dom 1999‑03‑31, målnummer A‑173‑1998

Ledamöter: Hans Tocklin, Brita Swan, Inga Jerkeman, Birgitta Laurent (jur. kand. i Svenska Arbetsgivareföreningen; tillfällig ersättare), Ola Bengtson, Staffan Holmertz och Magnus Neuberg. Enhälligt.

Sekreterare: Gudrun Persson Härneskog