Hem: Teman: Arbetsrätt: Arbetsdomstolens domar:

Arbetsdomstolens domarAD 1999 nr 14

Sammanfattning :

I mål om skadestånd för åsidosättande av företrädesrätten till återanställning uppkommer följande frågor.

1. Tre arbetstagare, vilkas företrädesrätt till återanställning har åsidosatts av arbetsgivaren A, erhöll anställning hos arbetsgivaren B. Denne gick senare i konkurs. Två av arbetstagarna blev arbetslösa. Den tredje arbetstagaren kunde återgå till en annan anställning från vilken han var tjänstledig. Arbetsdomstolen har ansett att ingen av de tre arbetstagarna har rätt till ersättning från arbetsgivaren A för ekonomisk skada som avser tid efter konkursen.

2. En annan arbetstagare, vilkens företrädesrätt till återanställning har åsidosatts, påbörjade en tid efter det att hon blivit arbetslös en högskoleutbildning till socionom. Studierna bedrevs på heltid under tre och ett halvt år. Arbetsdomstolen anser att det inte är visat i målet att arbetstagaren under terminstiderna har stått till arbetsmarknadens förfogande på det sätt som krävs för att hon skall vara berättigad till ekonomiskt skadestånd.

» Gå direkt till hela domen

AD 1999 nr 14

[  | | | | |  ]

[ Arbetsdomstolens egna sökord :  ]

Sammanfattning :

I mål om skadestånd för åsidosättande av företrädesrätten till återanställning uppkommer följande frågor.

1. Tre arbetstagare, vilkas företrädesrätt till återanställning har åsidosatts av arbetsgivaren A, erhöll anställning hos arbetsgivaren B. Denne gick senare i konkurs. Två av arbetstagarna blev arbetslösa. Den tredje arbetstagaren kunde återgå till en annan anställning från vilken han var tjänstledig. Arbetsdomstolen har ansett att ingen av de tre arbetstagarna har rätt till ersättning från arbetsgivaren A för ekonomisk skada som avser tid efter konkursen.

2. En annan arbetstagare, vilkens företrädesrätt till återanställning har åsidosatts, påbörjade en tid efter det att hon blivit arbetslös en högskoleutbildning till socionom. Studierna bedrevs på heltid under tre och ett halvt år. Arbetsdomstolen anser att det inte är visat i målet att arbetstagaren under terminstiderna har stått till arbetsmarknadens förfogande på det sätt som krävs för att hon skall vara berättigad till ekonomiskt skadestånd.

Dela :

Referat ( AD 1999 nr 14 ) :

AD 1999 nr 14

Parter ( Privata sektorn ) : Tjänstemannaförbundet HTF mot Premiair A/S i Dragör, Danmark

Ledamöter i Arbetsdomstolen : Michaël Koch, Hans Stark (f.d. justitieråd; tillfällig ersättare), Margit Strandberg, Ulf E. Nilsson (f.d. direktören i Svenska Arbetsgivareföreningen; tillfällig ersättare), Ola Bengtson, Göte Larsson (f.d. bitr. förbundsordföranden i Svenska Metallindustriarbetareförbundet; tillfällig ersättare) och Sven Kinnander. Enhälligt.

Sekreterare : Catharina Nordlander

AD 1999 nr 14    Dom den 3 februari 1999 – Direktstämt mål

Sökord : Ekonomiskt skadestånd | Företrädesrätt till återanställning | Konkurs | Mellandom | Skadestånd | Tjänstledighet

Lagrum : 25 § och 38 § anställningsskyddslagen

Rättsfall : AD 1995 nr 108 | AD 1996 nr 92 | AD 1998 nr 59

Parter:

Tjänstemannaförbundet HTF

mot

Premiair A/S i Dragör, Danmark

BAKGRUND

Scanair var ett systerkonsortium till SAS. Verksamheten i Scanair bestod främst i att utföra flygningar för charterföretag. Den 31 december 1993 upphörde Scanairs verksamhet. Samtliga anställda sades upp på grund av arbetsbrist.

Den 1 januari 1994 inledde det nystartade danska företaget Premiair A/S (nedan Premiair) sin verksamhet inom i huvudsak samma område som Scanair. Premiair anställde ett stort antal arbetstagare som tidigare varit anställda hos Scanair.

Under sommaren 1993 var Scanair under avveckling. Den 19 juli 1993 träffade Scanairs lokala HTF-klubb och Scanair ett lokalt kollektivavtal som innebar att ett antal kabinanställda hos Scanair inte skulle ha företrädesrätt till återanställning på grund av de stundande uppsägningarna. I kollektivavtalet angavs även att parterna gemensamt skulle fastställa en turordningslista varigenom skulle fastslås i vilken ordning arbetstagarna skulle sägas upp samt att parterna var överens om att endast de personer som befanns lämpliga för anställning hos Premiair hade företrädesrätt till återanställning. Premiair förband sig att återanställa viss personal i enlighet med överenskommelsen i kollektivavtalet. En turordningslista upprättades senare. Listan är enligt Arbetsdomstolens dom 1995 nr 108 att anse som ett mellan parterna den 15 augusti 1993 träffat kollektivavtal.

Enligt Premiairs uppfattning skulle turordningslistan tjäna som underlag för vilka av de kabinanställda som skulle erbjudas anställning i Premiair och Premiair följde listan när Premiair erbjöd de tidigare Scanairanställda anställning i bolaget. Tjänstemannaförbundet HTF (nedan HTF) bestred att listan skulle fungera som en turordningslista för återanställning.

Den 17 december 1993 förordnade Arbetsdomstolen interimistiskt att de kabinanställda vid Scanair som sagts upp på grund av arbetsbrist och som varit anställda av Scanair minst tolv månader under de senaste två åren hade företrädesrätt till återanställning. I dom 1995 nr 108 fastställde domstolen att de kollektivavtal som träffades under sommaren 1993 var ogiltiga till den del de innehöll att kabinanställd personal vid Scanair saknade företrädesrätt till återanställning. Arbetsdomstolen fastställde även det tidigare meddelade interimistiska beslutet.

Under år 1994 väckte HTF talan mot Premiair och gjorde bl.a. gällande att Premiair övertagit Scanairs verksamhet samt att kabinanställda i Scanair därför hade rätt till återanställning hos Premiair. Arbetsdomstolen biföll i mellandom 1996 nr 92 HTF:s talan och fastställde således att de kabinanställda som tidigare sagts upp av Scanair hade företrädesrätt till återanställning hos Premiair i den turordning som föreskrivs i anställningsskyddslagen. Arbetsdomstolen uttalade i domen att de kabinanställda vilkas rätt till återanställning blivit åsidosatt av Premiair kan ha rätt till skadestånd.

Efter mellandomen år 1996 har parterna fört förhandlingar i syfte att lösa de skadeståndsfrågor som aktualiserats. Parterna är överens om att de ekonomiska skadestånden skall beräknas utifrån en uppskattning av den inkomst arbetstagarna skulle ha uppburit om de fått anställning i Premiair. Ett antal skadeståndsfrågor återstår ännu att lösa.

Arbetsdomstolen har i mellandom den 13 maj 1998, dom 1998 nr 59, prövat vissa frågor om allmänt och ekonomiskt skadestånd. Parterna har begärt att få ytterligare frågor rörande ekonomiskt skadestånd avgjorda av domstolen. Dessa frågor rör de enskilda arbetstagarna A.N., M-L.D. G.B. och C.M. Parterna har dock uppgivit att det finns även andra arbetstagare som berörs av frågeställningarna.

YRKANDEN M.M.

HTF har yrkat att Arbetsdomstolen skall fastställa

1. att A.N. från den 1 januari 1998 i första hand äger rätt till ekonomiskt skadestånd motsvarande det belopp som utgör skillnaden mellan den lön som han skulle ha uppburit i Premiair och den lön som han uppbär hos Braathens Sverige AB (Braathens), efter det att anställningen hos Sunways Airlines AB (Sunways) upphört, och i andra hand att A.N. i vart fall äger rätt till ekonomiskt skadestånd, dock högst motsvarande det belopp som utgör skillnaden mellan den lön som han skulle ha uppburit från Premiair och den lön som han uppburit hos Sunways, även efter det att anställningen hos Sunways upphört.

2. att M-L.D. i första hand äger rätt till ekonomiskt skadestånd motsvarande förlust av den inkomst som hon skulle ha uppburit från Premiair under tiden den 1 april – den 25 november 1998 och i andra hand äger rätt till ekonomiskt skadestånd under samma tid motsvarande det belopp som utgör skillnaden mellan den lön som hon skulle ha uppburit från Premiair och den lägre lön som hon uppburit från Sunways, även efter det att anställningen hos Sunways upphört.

3. att G.B. i första hand äger rätt till ekonomiskt skadestånd motsvarande förlust av den inkomst som han skulle ha uppburit från Premiair under tiden den 1 februari – den 25 november 1998 och i andra hand äger rätt till ekonomiskt skadestånd under samma tid motsvarande det belopp som utgör skillnaden mellan den lön som han skulle ha uppburit från Premiair och den lägre lön som han uppburit från Sunways, även efter det att anställningen hos Sunways upphört.

4. att C.M. äger rätt till ekonomiskt skadestånd motsvarande förlust av den inkomst som hon skulle ha uppburit från Premiair minskat med avräkningsbara inkomster under de terminer åren 1994, 1995, 1996, 1997 och 1998 som hon studerat vid högskola.

HTF har förbehållit sig rätt att i mån av befogenhet framställa yrkanden om ytterligare ekonomiskt skadestånd till M-L.D. och G.B. för tid efter den 25 november 1998.

Premiair har bestritt samtliga yrkanden.

PARTERNAS SAKFRAMSTÄLLNINGAR

[ Parternas utveckling av talan kan ha uteslutits här ]

1. Har A.N., M-L.D. och G.B. rätt till ekonomiskt skadestånd från Premiair efter det att deras anställning hos Sunways upphört?

HTF

Sunways var ett i Sverige registrerat bolag som ägdes av turkiska intressen. Bolaget började sin flygverksamhet i Sverige under sommarsäsongen år 1995. Bolagets personal var anställd i Turkiet, men av olika nationaliteter. Sunways hade till att börja med inte någon bas i Sverige. Den flygande personalen kunde därför inte påbörja och avsluta sin tjänstgöring i Sverige, utan tvingades bosatta sig i länder där Sunways hade baser. Under vintersäsongerna 1995/96 och 1996/97 hade Sunways en bas i Sverige. Sunways gick i konkurs under hösten 1997.

Omständigheter som åberopas avseende A.N:s förhållanden

A.N. anställdes hos Scanair i maj 1974. Hans anställning upphörde den 31 mars 1994. Den 1 april 1994 fick han en tillsvidareanställning hos Transwede AB, numera Braathens. Under tiden maj 1996 – 31 december 1997 var han tjänstledig från Braathens för att tjänstgöra hos Sunways. Anställningen hos Sunways gällde tills vidare, men avsåg arbetsuppgifter av projektkaraktär. A.N. hade marktjänst i Sverige hos Sunways och behövde därför inte flytta utomlands. I september 1997 bestämde A.N. sig för att återgå i tjänst hos Braathens. Han hade tidigare beviljats tjänstledighet till och med november 1997. Han begärde ytterligare en månads tjänstledighet för att hinna slutföra det projekt han arbetade med hos Sunways. Den 1 januari 1998 återgick han i tjänst hos Braathens. A.N. skulle i en anställning hos Premiair ha uppburit en lön som är högre än den som han har uppburit hos såväl Braathens som Sunways.

A.N. accepterade anställning hos Sunways endast för att minimera sin ekonomiska skada. Han hyste farhågor om att Sunways inte skulle kunna konkurrera med de väletablerade flygbolagen. Av den anledningen begärde han tjänstledighet från sin anställning hos Braathens. Om A.N. inte hade erhållit tjänstledighet skulle han aldrig ha accepterat anställningen hos Sunways. Han tog anställningen hos Sunways enbart för att erhålla högre lön än den han hade hos Braathens.

A.N. lider ekonomisk skada motsvarande skillnaden mellan den lön som han skulle ha uppburit hos Premiair och den lön som han uppbär hos Braathens. I andra hand görs gällande att han lider ekonomisk skada motsvarande skillnaden mellan den lön som han skulle ha uppburit hos Premiair och den lön som han skulle ha uppburit hos Sunways om bolaget inte försatts i konkurs.

Omständigheter som åberopas avseende M-L.D:s förhållanden

M-L.D. anställdes i Scanair den 1 december 1966 och hennes anställning upphörde den 31 mars 1994. Under tiden 1 april 1994 – 30 juni 1995 var hon arbetslös och erhöll ersättning från arbetslöshetskassan. Våren 1995 var M-L.D:s rätt till arbetslöshetsersättning på väg att upphöra. När Sunways startade sin verksamhet sökte M-L.D. anställning i bolaget. Hennes familjesituation gjorde det omöjligt för henne att flytta utomlands. Hon fick emellertid möjlighet att arbeta halvtid och kunde därigenom vara bosatt i Sverige. M-L.D:s anställning hos Sunways påbörjades den 1 juli 1995 och upphörde den 28 februari 1998 på grund av Sunways konkurs. Under anställningen hos Sunways uppbar M-L.D. arbetslöshetsersättning motsvarande halvtidsanställning. Hon är numera på nytt helt arbetslös. Om M-L.D. erhållit anställning i Premiair hade hennes lön överstigit den lön som hon uppbar från Sunways.

M-L.D. kände sig tveksam till att ta anställning hos Sunways och accepterade anställningen endast för att begränsa sin ekonomiska skada. Hon är därmed berättigad till fullt ekonomiskt skadestånd från Premiair efter det att anställningen hos Sunways upphört. I andra hand har hon rätt till ekonomiskt skadestånd motsvarande det belopp som utgör skillnaden mellan den lön som hon skulle ha uppburit från Premiair och den lägre lön som hon uppbar i Sunways.

Omständigheter som åberopas avseende G.B:s förhållanden

G.B. anställdes hos Scanair i september 1977. Anställningen upphörde den 31 mars 1994. Under tiden 1 april 1994 – 31 maj 1995 var G.B. arbetslös och uppbar ersättning från arbetslöshetskassan samt utbildningsbidrag från försäkringskassan. Den 1 juni 1995 påbörjade han en tillsvidareanställning på heltid hos Sunways. G.B. valde att tillfälligt bosätta sig utomlands för att få anställningen, men han behöll sin lägenhet i Sverige under anställningstiden. Anställningen hos Sunways upphörde i januari 1998 på grund av Sunways konkurs. G.B. är nu på nytt arbetslös. Den lön som G.B. erhöll hos Sunways var lägre än den lön han skulle ha fått hos Premiair.

G.B. accepterade anställningen hos Sunways enbart för att minimera sin ekonomiska skada. Han har därför rätt till fullt ekonomiskt skadestånd från Premiair efter det att anställningen hos Sunways upphört. I vart fall har han rätt till ekonomiskt skadestånd motsvarande skillnaden mellan den inkomst som han skulle ha uppburit från Premiair och den lägre lön han uppbar från Sunways.

Premiair

Premiair vitsordar de faktiska uppgifter som HTF har lämnat om A.N:s, M-L.D:s och G.B:s anställningar och förhållanden i övrigt, däri inbegripet vad HTF har gjort gällande om skilda lönenivåer i de olika anställningarna. Premiair bestrider emellertid att den enda anledningen till att A.N., M-L.D. och G.B. accepterade anställning i Sunways var att de ville begränsa sin ekonomiska skada. Arbetsdomstolen har i domen 1998 nr 59 funnit att en arbetstagare inte var berättigad till ekonomiskt skadestånd avseende tid efter det att hennes anställning hos Sunways upphört efter konkursen. Det fall som domstolen då bedömde skiljer sig principiellt sett inte från de nu föreliggande fallen. Premiair vill särskilt framhålla att anställningarna i Sunways inte var av enbart tillfällig karaktär. Beträffande A.N. kan tilläggas att han haft två tillsvidareanställningar efter tiden hos Scanair och att orsakssambandet mellan hans nuvarande situation och Premiairs handlande därmed är ytterligare uttunnat.

2. Har C.M. rätt till ekonomiskt skadestånd under de terminer då hon studerat vid högskola?

HTF

Om Premiair hade återanställt kabinanställda i enlighet med anställningsskyddslagens regler skulle C.M. ha erhållit en visstidsanställning hos Premiair den 1 april 1994 och en tillsvidareanställning den 1 november 1994. C.M. erbjöds emellertid inte någon anställning hos Premiair. Hon blev i stället arbetslös. C.M. påbörjade den 29 augusti 1994 en tre och ett halvt år lång högskoleutbildning till socionom vid Stockholms universitet. Hon har under de terminer under åren 1994 – 1998 som hon genomgått utbildning varit anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen, vilket är tillräckligt för att hon skall anses ha stått till arbetsmarknadens förfogande. Om C.M. hade erhållit anställning i Premiair skulle hon inte ha påbörjat sina högskolestudier. Den ekonomiska skada som C.M. lider har förorsakats av Premiair. Premiair skall därför ersätta hennes skada.

Premiair

Premiair vitsordar de faktiska omständigheter som HTF har anfört beträffande C.M:s förhållanden. Enligt Premiairs uppfattning har emellertid C.M. inte stått till arbetsmarknadens förfogande på det sätt som krävs för att hon skall ha rätt till ekonomiskt skadestånd. C.M. har bedrivit heltidsstudier. HTF har inte påstått att C.M. varit aktivt arbetssökande under sin studietid och på grund av sina studier har hon inte snabbt kunnat ta ett erbjudet arbete. C.M. har därmed inte haft rätt till ersättning från arbetslöshetskassan under sin studietid. Hon kan därför inte heller anses vara berättigad till ekonomiskt skadestånd från Premiair.

DOMSKÄL

Arbetsdomstolen har att ta ställning till följande frågor:

1. Har A.N., M-L.D. och G.B. rätt till ekonomiskt skadestånd från Premiair avseende tid efter det att deras anställning hos Sunways upphört?

2. Har C.M. rätt till ekonomiskt skadestånd avseende tiden under de terminer då hon studerat vid högskola?

På HTF:s begäran har förhör under sanningsförsäkran hållits med A.N., M-L.D. och G.B. Någon bevisning därutöver har inte åberopats.

1. Har A.N., M-L.D. och G.B. rätt till ekonomiskt skadestånd från Premiair avseende tid efter det att deras anställning hos Sunways upphört?

Arbetsdomstolen har i mellandomen den 13 maj 1998 (1998 nr 59) prövat frågan om en arbetstagare haft rätt till ekonomiskt skadestånd från Premiair efter det att arbetstagarens anställning hos Sunways upphört på grund av Sunways konkurs. I domskälen anförde Arbetsdomstolen följande. När arbetstagaren efter sin anställning i Scanair accepterade en anställning hos Sunways gjorde hon detta inte i första hand för att minimera sin ekonomiska skada utan för att även i fortsättningen ha arbete. Vid anställningens ingående var avsikten inte att anställningen skulle vara endast en begränsad tid. Omständigheterna gjorde emellertid att anställningen avslutades efter cirka två och ett halvt år i samband med Sunways konkurs. Under sådana förutsättningar ansåg domstolen att det inte kunde anses vara Premiair som hade försatt arbetstagaren i den ekonomiska situation som arbetstagaren befann sig i efter det att anställningen hos Sunways upphört. Domstolen konstaterade med hänsyn till det anförda att arbetstagaren inte ägde rätt till ekonomiskt skadestånd från Premiair efter det att anställningen hos Sunways upphört. Arbetsdomstolen uttalade därtill att förhållandet möjligen skulle kunna vara annorlunda i fall där arbetstagaren accepterat en anställning endast för att begränsa sin ekonomiska skada.

HTF har som stöd för sitt påstående att A.N., M-L.D. och G.B. äger rätt till ekonomiskt skadestånd från Premiair efter det att deras anställning hos Sunways upphört anfört att de accepterade anställning hos Sunways endast för att begränsa sin ekonomiska skada. Premiair har bestritt att så har varit fallet samt har beträffande A.N. dessutom anfört att orsakssambandet mellan hans nuvarande situation och Premiairs skadegörande handling år 1994 är så uttunnat att skadeståndsskyldighet inte föreligger.

A.N., M-L.D. och G.B. har bekräftat de uppgifter som HTF har lämnat sakframställningsvis. De har alla anfört att de accepterade anställning hos Sunways endast för att begränsa sin ekonomiska skada och att de såg anställningen hos Sunways som en tillfällig lösning i den ekonomiska situation som de befann sig i. M-L.D. och G.B. har därtill, var och en för sitt vidkommande, tillagt att de sökte anställning hos Sunways för att kvalificera sig för en ny period av arbetslöshetsersättning.

Arbetsdomstolen gör följande bedömande.

Såväl M-L.D. som G.B. har efter drygt ett års arbetslöshet accepterat en tillsvidareanställning med flygtjänst hos Sunways. Även om deras avsikt vid anställningarnas ingående var att arbeta endast under den kortare tid som erfordras som kvalifikation för en ny period av arbetslöshetsersättning kom deras anställningar att pågå under drygt två och ett halvt år, och anställningarna upphörde på grund av att Sunways försattes i konkurs. Med hänsyn härtill finner domstolen att utvecklingen blev sådan att anställningarna hos Sunways inte kom att innebära en endast tillfällig lösning i syfte att begränsa den ekonomiska skadan. Därtill skall läggas att yrkandena i målet avser skadestånd för M-L.D:s och G.B:s inkomstbortfall efter den 1 april respektive den 1 februari 1998, dvs. omkring fyra år efter Premiairs skadegörande handling. Under de nu angivna förhållandena kan det enligt domstolens mening inte anses vara Premiair som har försatt M-L.D. och G.B. i deras nuvarande ekonomiska situation. Domstolen vill tillägga att det under de angivna omständigheterna inte finns anledning att göra skillnad mellan dem av det skälet att deras anställningar hos Sunways avsåg halvtid respektive heltid.

Beträffande A.N. konstaterar domstolen att han omedelbart efter det att anställningen i Scanair upphörde den 31 mars 1994 erhöll en tillsvidareanställning i Transwede AB, numera Braathens. Hans anställning hos Braathens består fortfarande. Under tiden den 1 maj 1996 – den 31 december 1997 var A.N. tjänstledig från sin anställning hos Braathens och hade en tillsvidareanställning hos Sunways. Vid den tidpunkt då A.N:s anställning hos Sunways upphörde hade fyra år förflutit efter Premiairs skadegörande handling, och A.N. hade under den tiden ingått två tillsvidareanställningar. Under sådana förhållanden får enligt domstolens mening sambandet mellan Premiairs skadegörande handling och det inkomstbortfall som efter den 1 januari 1998 kvarstår för A.N. anses vara så uttunnat att Premiair inte längre till någon del har skyldighet att utge ekonomiskt skadestånd till honom.

Det anförda innebär att det inte föreligger någon skadeståndsskyldighet för Premiair gentemot M-L.D., G.B. och A.N. efter det att deras anställningar hos Sunways upphört. HTF:s fastställelseyrkande kan därför inte bifallas.

2. Har C.M. rätt till ekonomiskt skadestånd under de terminer då hon studerat vid högskola?

HTF har anfört att C.M. varit anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen under terminstid åren 1994 – 1998. Enligt HTF:s mening är detta förhållande tillräckligt för att C.M. skall anses ha stått till arbetsmarknadens förfogande på ett sådant sätt att hon har rätt till ekonomiskt skadestånd från Premiair avseende denna tid. Premiairs uppfattning är att C.M. under de angivna förhållandena inte kan anses ha stått till arbetsmarknadens förfogande och att hon därför inte har rätt till ekonomiskt skadestånd.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

C.M. har en tid efter det att hon blev arbetslös påbörjat en tre och ett halvt år lång högskoleutbildning till socionom, dvs. en utbildning som bygger på studier under en längre tid enligt en planerad studiegång och som syftar mot ett bestämt utbildningsmål. HTF har gjort gällande att C.M. inte skulle ha påbörjat sina studier om hon hade erhållit arbete i Premiair under år 1994. Arbetsdomstolen finner inte anledning att ifrågasätta det påståendet. Enligt domstolens mening är emellertid detta inte tillräckligt. För att C.M. skall kunna sägas ha stått till arbetsmarknadens förfogande krävs dessutom att hon varit beredd att avbryta sina studier om hon erbjudits godtagbart arbete, även en kortvarig anställning. Det är visserligen tänkbart att C.M. i början av sin studietid hade varit beredd att göra detta. Vid den bedömning i efterhand beträffande C.M:s hela studietid som domstolen nu har att göra kan det emellertid inte anses visat att C.M. hade varit villig att avbryta studierna för att ta en erbjuden anställning.

På grund av det anförda finner Arbetsdomstolen att HTF inte har förmått visa att C.M. stått till arbetsmarknadens förfogande under terminstid åren 1994 – 1998 på det sätt som krävs för att hon skall vara berättigad till ekonomiskt skadestånd från Premiair avseende denna tid. HTF:s fastställelseyrkande i den delen skall därför ogillas.

DOMSLUT

Arbetsdomstolen avslår Tjänstemannaförbundet HTF:s fastställelseyrkanden.

Mellandom 1999‑02‑03, målnummer A‑52‑1994, A‑227‑1994, A‑89‑1997

Ledamöter: Michaël Koch, Hans Stark (f.d. justitieråd; tillfällig ersättare), Margit Strandberg, Ulf E. Nilsson (f.d. direktören i Svenska Arbetsgivareföreningen; tillfällig ersättare), Ola Bengtson, Göte Larsson (f.d. bitr. förbundsordföranden i Svenska Metallindustriarbetareförbundet; tillfällig ersättare) och Sven Kinnander. Enhälligt.

Sekreterare: Catharina Nordlander

Dela :