: : : :

Prejudikat från Arbetsdomstolen:

AD 1998 nr 94

| |  ]

Arbetsdomstolens egna sökord:  ]

Arbetsdomstolen leder rätts­ut­veck­lingen inom arbets­rätten genom sina prejudikat

Sammanfattning:

Två fotografer vid Västgöta-Tidningar AB har sagts upp på grund av arbetsbrist. Fråga om dessa hade tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete som allmänreportrar. Vid bedömningen av fotografernas kvalifikationer har arbetsdomstolen utgått från de kvalifikationskrav för arbetena som allmänreportrar som gällde vid den tidpunkt då fotograferna sades upp från sina anställningar och omplaceringsfrågan aktualiserades.

Dom meddelad: Onsdagen den 26 augusti 1998

Dela :

» Gå direkt till domskälen

Parter:

Svenska Journalistförbundet

mot

Svenska Tidningsutgivareförening och Västgöta-Tidningar Aktiebolag i Skara

Mellan Svenska Tidningsutgivareföreningen och Svenska Journalistförbundet gäller varandra avlösande kollektivavtal. Västgöta-Tidningar AB är medlem i Svenska Tidningsutgivareföreningen och därigenom bundet av kollektivavtalet.

D.N. och H.S. är medlemmar i förbundet. D.N. har arbetat som fotograf vid Falköpings Tidning medan H.S. arbetat som fotograf vid Västgöta-Bladet i Tidaholm. Under 1995/96 skedde en sammanslagning av Skaraborgs Läns Nyheter, Skövde Nyheter, Falköpings Tidning och Västgöta-Bladet till ett gemensamt bolag, Västgöta-Tidningar AB. Det beslutades att fotoavdelningarna vid Falköpings Tidning och Västgöta-Bladet skulle läggas ned. Till följd av nedläggningen sades D.N. och H.S. i oktober 1996 upp på grund av arbetsbrist.

Tvist har uppstått mellan parterna om huruvida bolaget genom att inte omplacera D.N. till ett arbete som skrivande journalist vid Falköpings Tidning som utfördes av B.A. och H.S. till ett arbete som skrivande journalist vid Västgöta-Bladet som utfördes av T.G. ådragit sig skadeståndsansvar för åsidosättande av turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen.

Tvisteförhandlingar har förts mellan parterna utan att de kunnat enas.

Förbundet har därefter väckt talan mot arbetsgivarparterna i arbetsdomstolen och yrkat att arbetsdomstolen skall förplikta bolaget att till

1. D.N. utge

a) ekonomiskt skadestånd med 217 657 kr för tiden fr.o.m. den 1 juli 1997 t.o.m. den 28 maj 1998 jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 19 931 kr från den 25 i envar av månaderna juli–december 1997 och januari–april 1998 samt på 18 347 kr från den 25 maj 1998, allt till dess betalning sker,

b) allmänt skadestånd med 80 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning (den 14 augusti 1997) till dess betalning sker.

2. H.S. utge

a) ekonomiskt skadestånd med 248 126 kr för tiden fr.o.m. den 1 juli 1997 t.o.m. den 28 maj 1998 jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 22 721 kr från den 25 i envar av månaderna juli–december 1997 och januari–april 1998 samt på 20 916 kr från den 25 maj 1998, allt till dess betalning sker,

b) allmänt skadestånd med 80 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning (den 14 augusti 1997) till dess betalning sker.

Förbundet har vidare yrkat att det skall förbehållas rätten att, i mån av befogenhet, föra talan om ytterligare ekonomiskt skadestånd till D.N. och H.S. avseende tiden efter huvudförhandlingen i målet.

Arbetsgivarparterna har bestritt samtliga yrkanden och har vad gäller de allmänna skadestånden inte kunnat vitsorda något belopp som skäligt i och för sig. När det gäller de ekonomiska skadestånden har de yrkade beloppen vitsordats som skäliga i och för sig, i den mån D.N. och H.S. inte har haft inkomster av annat arbete under den aktuella tiden. Sättet att beräkna ränta har vitsordats.

Arbetsgivarparterna har vidare förklarat att man inte har något att erinra mot att förbundet, i mån av befogenhet, förbehålls rätten att föra talan om ekonomiskt skadestånd till D.N. och H.S. för tiden efter huvudförhandlingen i målet.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Svenska Journalistförbundet

Västgöta-Tidningar AB ger ut sammanlagt fyra tidningar, däribland Falköpings Tidning och Västgöta-Bladet. Dessa fyra tidningar var tidigare skilda juridiska personer men 1996 skedde en sammanslagning och tidningarna blev fyra olika enheter inom Västgöta-Tidningar AB.

Målet gäller förbundets medlemmar D.N. och H.S. vilka båda i samband med sammanslagningen av de fyra tidningarna i oktober 1996 sades upp på grund av arbetsbrist. Vid tidpunkten för uppsägningarna arbetade D.N. som fotograf på Falköpings Tidning i Falköping medan H.S. arbetade som fotograf på Västgöta-Bladet i Tidaholm. Förbundet menar att uppsägningarna skett i strid mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen då D.N. och H.S. hade tillräckliga kvalifikationer för att omplaceras till journalisttjänster som innehades av arbetstagare med kortare anställningstid vilka inte sades upp.

D.N.

D.N. är född 1945. Han anställdes vid Falköpings Tidning 1979, varvid han till en början arbetade som s.k. helgfotograf. Under de tre–fyra inledande åren av hans anställning arbetade han både som fotograf och som skrivande journalist, allmänreporter. Under denna period skrev han ett hundratal artiklar i tidningen. Falköpings Tidnings ordinarie fotograf drabbades emellertid av sjukdom och D.N. kom i allt större grad att vikariera som fotograf. När den ordinarie fotografen sjukpensionerades fick D.N. en fast anställning som fotograf. I och med detta avtog hans skrivande verksamhet.

Under den tid som D.N. arbetade vid Falköpings Tidning samarbetade han med cirka 30 journalister. Karakteristiskt för tidningen var att av dessa 30 journalister saknade 26 journalistisk utbildning. Inte ens de två chefredaktörer som D.N. arbetat med har haft journalistisk utbildning. Tidningen rekryterade istället medarbetare från andra yrkesgrupper eller personer som just hade avslutat sin skolgång. Falköpings Tidning är en utpräglad lokaltidning och det viktiga vid rekryteringen av journalister har varit att man fått medarbetare med lokal förankring. Det har gällt att ha god kännedom om människor och företag på orten. D.N. har bott i Falköping under hela sitt liv så han uppfyller väl kravet på lokal förankring.

Den ovan nämnda sammanslagningen skedde 1996. Samma år beslöt den nya företagsledningen att lägga ned fotoavdelningen på Falköpings Tidning. Istället infördes den ordningen att de skrivande journalisterna själva skulle fotografera. Nedläggningen av fotoavdelningen ledde till att D.N. sades upp på grund av arbetsbrist den 30 oktober 1996 med sista anställningsdag den 30 juni 1997. Trots hans långa anställningstid, hans bakgrund som både skrivande och fotograferande journalist samt den nya policyn att en och samma person både skulle skriva och fotografera erbjöds inte D.N. en omplacering till tjänst som allmänreporter vid tidningen.

Förbundet menar att D.N. borde ha omplacerats till den tjänst som allmänreporter som innehades av B.A. B.A. hade cirka sju års anställningstid, dvs. inte ens hälften så lång anställningstid som D.N. hade vid tidpunkten för uppsägningen. B.A. hade en viss journalistisk erfarenhet när han anställdes men liksom den stora majoriteten av tidningens journalister saknade han journalistisk utbildning. Genom att säga upp D.N. och behålla B.A. bröt bolaget mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen. D.N. hade tillräckliga kvalifikationer för B.A:s tjänst. Hans meriter var väl så goda som B.A:s när denne nyanställdes.

Den nyss redovisade rekryteringspolicyn är alltjämt gällande. Tidningen har visserligen i princip inte nyanställt några journalister men man har istället engagerat allt fler fritids- och frilansmedarbetare. Falköpings Tidning har i en annons i september 1997 sökt fritidsmedarbetare. I annonsen understryks att man främst söker personer med stark lokal förankring. I en annons i januari 1998 där tidningen söker frilansare till sportredaktionen anges att det räcker att man har intresse för idrott. Några krav på journalistutbildning eller motsvarande ställs inte.

H.S.

H.S. är född 1944. Han började i tidningsbranschen redan 1961 efter att ha utbildat sig till fotograf. Han arbetade först på Idrottsbladet och sedan på Uppsala Nya Tidning. Därefter arbetade han vid Aftonbladet fram till det att han började sin anställning vid Västgöta-Bladet 1981. H.S. har främst arbetat som fotograf men också skrivit artiklar, om än inte i samma utsträckning som D.N. Han har också arbetat med layout.

H.S. hade således arbetat i 20 år inom tidningsvärlden när han började som fotograf vid Västgöta-Bladet 1981. På Västgöta-Bladet hade man samma synsätt som vid Falköpings Tidning när det gällde rekryteringen av medarbetare till redaktionen. Man ville ha medarbetare som kände till de lokala förhållandena. Innan H.S. anställdes vid Västgöta-Bladet hade han under ett antal år pendlat mellan Stockholm och Tidaholm så han var väl insatt i de lokala förhållandena. Inte någon av de anställda på Västg öta-Bladet hade journalistisk utbildning och det var bara en person som vid anställningstillfället hade tidigare journalistisk erfarenhet.

Den nya ledningen beslöt 1996 att lägga ned fotoavdelningen även vid Västgöta-Bladet och att i stället införa en ordning innebärande att de skrivande journalisterna också skulle fotografera. Detta ledde till att H.S. sades upp på grund av arbetsbrist den 28 oktober 1996 med sista anställningsdag den 30 juni 1997. Även i H.S:s fall borde, enligt förbundets uppfattning, en omplacering till en tjänst som allmänreporter ha skett.

Förbundet menar att H.S. borde ha omplacerats till den tjänst som allmänreporter som innehades av T.G. Denne hade fem anställningsår mot H.S:s 15 år vid tidpunkten för uppsägningen. Vid uppsägningstillfället hade H.S. arbetat 35 år i tidningsbranschen varav 15 år vid Västgöta-Bladet vilket skall ställas mot T.G:s meriter när denne nyanställdes. T.G. hade då genomgått tvåårigt gymnasium på sociallinje samt arbetat som montör vid en möbelfabrik. Förbundet menar att H.S. tveklöst hade tillräckliga kvalifikationer för den tjänst som allmänreporter som T.G. innehade. När H.S. tvingades att lämna sin anställning vid Västgöta-Bladet hade han bott 16 år i Tidaholm och han var således väl lokalt förankrad. Detta är av stor vikt för arbetet som allmänreporter vid tidningen vilket innebär många kontakter med människor, myndigheter och företag på orten.

Sammanfattning

Förbundet gör sammanfattningsvis gällande att bolaget brutit mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen genom att inte omplacera D.N. och H.S. till tjänster som allmänreportrar med uppgift att både skriva och fotografera, vilka arbeten D.N. och H.S. hade tillräckliga kvalifikationer för. Bolaget är därför skyldigt att enligt 38 § anställningsskyddslagen utge såväl ekonomiskt som allmänt skadestånd till D.N. och H.S. Vid bedömningen av kvalifikationskravet skall man utgå från de krav som uppställdes avseende arbetena som allmänreportrar när B.A. respektive T.G. nyanställdes.

Arbetsgivarparterna

Arbetsgivarparternas inställning är att D.N. och H.S. saknar tillräckliga kvalifikationer för det arbete som utförs av B.A. respektive T.G.

Falköpings Tidning och Västgöta-Bladet har fram till 1996 varit skilda aktiebolag. De två tidningarna ingick tillsammans med bl.a. Skövde Nyheter och Skaraborgs läns Tidning i en koncern. 1995 beslutades att Skövde Nyheter och Skaraborgs läns Tidning skulle ges ut som en tidning fast i två editioner och bilda ett gemensamt bolag, Västgöta-Tidningar AB. Under 1996 skedde också en sammanslagning med Falköpings Tidning och Västgöta-Bladet. Avsikten med sammanslagningarna har varit att skapa ett omfattande samarbete och en samproduktion mellan de olika tidningarna för att kunna genomföra rationaliseringar och uppnå effektivitetsvinster. Vad som har skett är således att fyra självständiga bolag som gav ut var sin tidning och hade egna journalister och fotografer anställda slagits samman till ett bolag som internt, produktionsmässigt och administrativt egentligen skall betraktas som en enda tidning, även om den ges ut i fyra editioner. Varje edition skall även fortsättningsvis behålla sitt namn och för läsarna fortfarande framstå som en särskild tidning. Sammanslagningarna leder till en kraftig minskning av den totala organisationen. Antalet tillsvidareanställda medarbetare minskas från cirka 215 vid årsskiftet 1995/96 till 85 vid millenniumskiftet.

Under 1996 sades sammanlagt 23 journalister upp vid de fyra tidningarna, däribland D.N. och H.S. Samma år blev även 60 grafiker och cirka 20 tjänstemän uppsagda. För närvarande pågår förhandlingar om uppsägningar av ytterligare cirka 20 journalister.

Vad gäller de fyra tidningarnas ekonomiska ställning gjordes en löntagarkonsultutredning i samband med beslutet att säga upp de 23 journalisterna. När det gällde Skövde Nyheter var både nettomarginalen och räntabiliteten på det totala kapitalet negativ för åren 1992–95. För Skaraborgs läns Tidnings del sjönk nettomarginalen från 13,1 % 1992 till 4,8 % 1995 och räntabiliteten från 13,3 % till 2 % under samma tid. Vad avsåg Falköpings Tidning så sjönk nettomarginalen från 16,3% 1992 till 5,3 % 1995 och räntabiliteten från 8,8 % till 1 % för samma period. I Västgöta-Bladets fall sjönk nettomarginalen från 19,4 % 1992 till 11,5 % 1995 och räntabiliteten från 15,1 % till 9,6 % under samma period. Av den branschjämförelse som gjordes i utredningen framgår att nettomarginalen ökade med 3,9% för branschen som helhet under perioden 1991–1994 och att räntabiliteten ökade med 3,2 % under samma period. För att de fyra tidningarna skulle kunna överleva krävdes således att man gjorde en omfattande omorganisation av verksamheten.

I och med sammanslagningen har all redigering centraliserats. Istället för att som tidigare redigeringen skett på var och en av tidningarna, dvs. på fyra olika orter, så sker nu all redigering i Skara. Vidare har tryckeriverksamheten vid de fyra tidningarna lagts ned och tryckningen av samtliga fyra editioner sker nu vid moderbolagets tryckeri i Jönköping. Samtidigt har utgivningsfrekvensen ökat i och med att samtliga tidningar övergått till sexdagarsutgivning. Det ökade samarbetet mellan de fyra editionerna och de tekniska investeringarna som gjordes avseende redigering och digital fotografering har fått till resultat att personalen kan minskas. Samtidigt har kompetenskraven på de kvarvarande medarbetarna ökat.

Beslutet att säga upp ett antal fotografer, däribland D.N. och H.S., baseras på införandet av en nytt sätt att sköta bildhanteringen vid de fyra tidningarna. De genomförda förändringarna bygger på att de bilder som publiceras i tidningarna kan delas upp i två kategorier. Den ena kategorin kan kallas för fotografiska bilder; bilder som i sig berättar någonting och förmedlar nyhetsmaterial. Den andra kategorin är vad man kan kalla för bilder och enkla fotografier som kanske bara avbildar en person eller en grupp av personer men som ändå kan ha ett värde för läsaren. Vid tidningarna har genomförts en teknikförändring på så sätt att man har gått över till digitala kameror. Bolaget har utrustat reportrarna med sådana kameror för att de skall kunna ta bilder eller enklare fotografier. Denna förändring har resulterat i att flera fotografer i Falköping och i Tidaholm har sagts upp. Bolaget har dock fortfarande anställda fotografer som tar de fotografiska bilderna, dvs. gör bildreportagen. Dessa fotografer är stationerade i Skara och Skövde. Eftersom det geografiska område där de fyra tidningarna ges ut totalt sett är ganska begränsat kan de kvarvarande fotograferna också täcka Falköpings Tidnings och Västgöta-Bladets utgivningsområden.

För att kortfattat beskriva rationaliseringseffekterna med den nya bildhanteringen kan sägas att man tidigare skickade ut en reporter och en fotograf på ett uppdrag men att ett uppdrag numera utförs av en reporter utrustad med en digital kamera. Förr lämnade reportern över materialet till en inskrivare medan fotografen framkallade bilderna. Idag finns det egentligen inte några inskrivare kvar utan reportern skriver in materialet direkt i tidningens datasystem. Tidigare fanns även redigerare som redigerade det material som reportern hade författat och som sedan hade skrivits in av inskrivaren. Idag är redigerarna betydligt färre och antalet redigerare vid de fyra tidningarna kommer att minska kraftigt med det system som nu är tekniskt möjligt att införa och som innebär att reportrarna direkt skriver in texten på en färdig layoutad sida i en dator. Förut fanns också korrekturläsare men inte heller dessa finns kvar i verksamheten. Resultatet av den här rationaliseringsprocessen, där man gått från ett 90-tal till ett 40-tal journalister, är att det ställs ökade krav på de kvarvarande medarbetarna. Detta framgår tydligt av den redaktionella policy som tagits fram av företaget där man säger att textanalys, textkritik och bearbetning av texterna skall prioriteras.

Ett utmärkande drag för en reportertjänst på en lokaltidning är att det krävs breda allmänkunskaper och hög produktivitet. Produktivitetskravet har ökat i och med att antalet journalister har minskat. Det krävs också mångsidighet. Den skrivande reportern skall ha förmågan att i en kontroversiell fråga självständigt nyhetsvärdera, analysera och kritiskt granska det material som tagits fram och även att söka vidare efter nya källor. Arbetet sker ofta under tidspress. I andra fall kan arbetet som reporter innebära att man presenterar ett stilistiskt genomarbetat reportage eller en intervju. Arbetet som lokalreporter innebär också att man bidrar med korta referat från föreningsmöten, notiser om ”väder och vind” samt referat från sportevenemangen på orten. Tanken är dock att denna form av mycket lokalt material skall kunna skrivas av icke anställda medarbetare, s.k. fritidsmedarbetare, medan de anställda reportrarna skall koncentrera sig på nyhetsvärdering, materialanalys och kontakter med nya källor etc. Då rationaliseringarna inom företaget inneburit att man har lagt ned ett stort antal lokalredaktioner, är vidare avsikten att fritidsmedarbetarna skall kunna fungera som rapportörer till de anställda reportrarna vad gäller lokala nyheter. Man kan därför inte, vilket görs gällande från förbundets sida, jämföra de krav bolaget ställer när det gäller rekryteringen av fritidsmedarbetare eller frilansare med de krav som ställs på de reportrar som är tillsvidareanställda. Det skall poängteras att varken D.N. eller H.S. har visat något intresse för att bli fritidsmedarbetare.

D.N:s och H.S:s kvalifikationer jämfört med B.A:s respektive T.G:s

Det är korrekt att såväl B.A. som T.G. saknar formell journalistisk kompetens, som utbildning vid journalisthögskola eller motsvarande. Det är också riktigt att även andra reportrar på de aktuella fyra tidningarna saknar formell journalistkompetens. Dessa personer har dock skaffat sig de kunskaper som krävs genom en lång yrkeserfarenhet. En vanlig väg för att skaffa sig dessa erfarenheter har varit att börja som fritidsmedarbetare och frilansare. Detta var en modell som fungerade i en gammal tidningsorganisation där man hade många journalister och möjligheter att ta in en medarbetare som saknade journalistutbildning eller tidigare erfarenhet av journalistiskt arbete för att låta denne successivt växa in i journalistrollen och så småningom bli tillsvidareanställd. Kraven på nyanställda journalister är idag helt annorlunda. Detta gäller såväl vid Falköpings Tidning och Västgöta-Bladet som vid övriga lokaltidningar.

Det är riktigt att D.N. under sin anställningstid har arbetat som fotograf. Förbundet har redovisat ett antal artiklar från Falköpings Tidning vilka har skrivits av honom. Det kan dock konstateras att det redovisade materialet tillkommit innan han blev tillsvidareanställd som fotograf. Det kan vidare konstateras att det rör sig om fullständigt okontroversiellt material som den enklaste formen av redovisningsjournalistik från föreningsmöten o.dyl. Sådant material är i och för sig nödvändigt i en lokaltidning men i den nya, minskade organisationen är det tänkt att fritidsmedarbetare skall producera detta. Något prov på avancerad journalistik har inte lämnats från D.N:s sida.

B.A. började sin journalistiska bana på Västgöta-Bladet direkt efter gymnasiet. Därefter så skaffade han sig ytterligare erfarenhet genom att arbeta på Expressen i Jönköping för att 1992 börja på Falköpings Tidning. En stor del av hans arbete är koncentrerat till att bevaka landsting, kommun och företag. Detta är områden som inom journalistiken, även på lokaltidningar, anses som ”tunga” och kräver väl meriterade yrkeskunskaper. Det är bolagets uppfattning att det inte finns något som tyder på att D.N. under en normal inlärningstid skulle uppnå de nödvändiga färdigheter som B.A. har. D.N. saknar därför tillräckliga kvalifikationer för B.A:s arbetsuppgifter.

H.S. anställdes på Västgöta-Bladet enbart på sina meriter som fotograf. I den mån han har medverkat med mer än foto har det varit fråga om bildtexter där texten snarast tjänat som ett stöd åt bilden. Det finns inte i H.S:s fall något exempel som visar att han ens skulle besitta de allmänna kvalifikationer som uppställs för att komma ifråga för en reportertjänst.

Från förbundets sida har åberopats visst material som producerats av H.S. Det kan dock konstateras att materialet till största delen består av bildreportage och saknar text av något värde.

T.G. anställdes vid Västgöta-Bladet 1991 och har arbetat som sport- och allmänreporter. Han besitter den mångsidighet och det kunnande som är utmärkande för en allmänreporter på Västgöta-Bladet. Bolagets uppfattning är att H.S. inte efter en normal inlärningstid kunnat ersätta T.G. varför H.S. saknar tillräckliga kvalifikationer för T.G:s arbetsuppgifter.

Grunden för arbetsgivarparternas bestridande är således att D.N. och H.S. saknar tillräckliga kvalifikationer för B.A:s respektive T.G:s arbetsuppgifter. Det är arbetsgivarparternas uppfattning att bedömningen av kvalifikationskravet måste ske utifrån förhållandena vid den tidpunkt då D.N. och H.S. sades upp från sina anställningar och inte, som förbundet menar, utifrån de förhållanden som gällde när B.A. och T.G. anställdes.

Domskäl

Allmänt om tvisten

Västgöta-Tidningar AB sade i oktober 1996 upp D.N. och H.S. på grund av arbetsbrist. Svenska Journalistförbundet har gjort gällande att bolaget därvid åsidosatt turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen och ådragit sig skyldighet att utge allmänt och ekonomiskt skadestånd till D.N. och H.S. Brottet mot anställningsskyddslagen har enligt förbundet bestått i att bolaget inte berett D.N. och H.S. fortsatt arbete genom att omplacera D.N. till det arbete som skrivande journalist/allmänreporter vid Falköpings Tidning som utfördes av B.A. och H.S. till det arbete som skrivande journalist/allmänreporter vid Västgöta-Bladet som utfördes av T.G.

Arbetsgivarparterna har bestritt att bolaget genom uppsägningarna av D.N. och H.S. brutit mot 22 § anställningsskyddslagen och har till stöd för sitt bestridande påstått att D.N. och H.S. saknat tillräckliga kvalifikationer för de ifrågavarande arbetena som allmänreportrar. Detta påstående har i sin tur bestritts av förbundet.

Det är i målet ostridigt att D.N. och H.S. hade längre anställningstid än de arbetstagare vars arbete förbundet hävdar att de hade tillräckliga kvalifikationer för.

Utredningen i målet

Målet har avgjorts efter huvudförhandling. Vid denna har på förbundets begäran D.N. och H.S. hörts under sanningsförsäkran samt vittnesförhör hållits med B.A., T.G., förbundets klubbordförande vid Västgöta-Bladet J.H. och redaktionssekreteraren vid Falköpings Tidning M.K. På arbetsgivarparternas begäran har redaktionschefen vid Nya Wermlands Tidningen PO.E. och redaktionschefen vid Dala-Demokraten M.L. hörts upplysningsvis samt vittnesförhör hållits med redaktionschefen vid Västg öta-Tidningar AB H.O., förste redaktören för Falköpings Tidning B.J. och journalisten vid Västgöta-Bladet J.K. Förbundet har som skriftlig bevisning åberopat bl.a. artiklar av D.N. och H.S. medan arbetsgivarparterna å sin sida som skriftlig bevisning åberopat artiklar av B.A. och T.G.

Har D.N. och H.S. haft tillräckliga kvalifikationer för de arbeten som skrivande journalister/allmänreportrar vilka utfördes av B.A. respektive T.G.?

Vid uppsägning på grund av arbetsbrist gäller enligt 22 § anställningsskyddslagen som huvudregel att en arbetstagare med längre anställningstid hos arbetsgivaren har företräde till fortsatt arbete framför arbetstagare med kortare anställningstid inom samma turordningskrets. Om arbetstagaren endast efter omplacering kan beredas fortsatt arbete hos arbetsgivaren, gäller dock som en förutsättning för företräde enligt turordningen att arbetstagaren skall ha tillräckliga kvalifikationer för arbetet. Det i 22 § anställningsskyddslagen uppställda kravet på tillräckliga kvalifikationer för omplacering till visst arbete i en arbetsbristsituation har hämtats från motsvarande bestämmelse i 1974 års anställningsskyddslag. Av förarbetena till den lagen framgår att kravet inte bör avse annat än att arbetstagaren skall ha de allmänna kvalifikationer som normalt krävs av den som söker en sådan anställning som det är fråga om. En viss kortare inlärningsperiod får dock ofta accepteras (jfr prop. 1973:129 [ pdf ] s. 158 [  ] f., s. 165 [  ] och s. 260; jfr även prop. 1981/82:71 [ pdf ] s. 54 [  ] ff.). Det krävs således inte att arbetstagaren fullständigt behärskar de nya arbetsuppgifterna från början utan endast att han eller hon har möjlighet att inom rimlig tid lära sig dem. Arbetsgivaren kan således inte kräva att en arbetstagare fullständigt behärskar nya arbetsuppgifter från första dagen. Å andra sidan kan en arbetstagare inte göra anspråk på arbetsuppgifter som skulle kräva omskolning eller som kräver yrkesvana som denne inte besitter. Turordningsreglerna får inte ge till resultat att en arbetstagare får företrädesrätt till ett arbete som han inte kan sköta. En arbetsgivare som vid en tvist hävdar att en arbetstagare inte har tillräckliga kvalifikationer för ett visst arbete har bevisbördan för riktigheten av detta påstående.

Från förbundets sida har gjorts gällande att bedömningen av om D.N. och H.S. hade tillräckliga kvalifikationer för arbetena som allmänreportrar skall utgå från de krav som uppställdes för arbetena ifråga när B.A. respektive T.G. nyanställdes. Arbetsgivarparterna har däremot hävdat att bedömningen av kvalifikationskravet skall ske utifrån förhållandena vid den tidpunkt när D.N. och H.S. sades upp från sina anställningar. Som framgår av de ovan redovisade förarbetsuttalandena bör kravet på tillräckliga kvalifikationer inte avse annat än att arbetstagaren skall ha de allmänna kvalifikationer som normalt krävs av den som söker en sådan anställning som det är fråga om. Med detta uttalande kan rimligen inte avses annat än att utgångspunkten vid bedömningen av frågan om en arbetstagare har tillräckliga kvalifikationer för ett arbete måste vara de kvalifikationskrav som uppställs för arbetet vid den tidpunkt då frågan om en omplacering rent faktiskt uppkommer (jfr AD 1996 nr 42). Annars skulle det kunna inträffa att en arbetstagare får företrädesrätt till ett visst arbete trots att han saknar förutsättningar för att sköta detta. Arbetsdomstolen utgår mot bakgrund härav vid sin bedömning av om D.N. och H.S. hade tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete hos bolaget från de kvalifikationskrav för arbetena som allmänreportrar som gällde vid den tidpunkt då de sades upp från sina anställningar och omplaceringsfrågan aktualiserats.

Förbundets inställning är att D.N. och H.S. har haft tillräckliga kvalifikationer för att omplaceras till, i D.N:s fall det arbete som allmänreporter vid Falköpings Tidning som utfördes av B.A. och i H.S:s fall det arbete som allmänreporter vid Västgöta-Bladet som utfördes av T.G. Förbundet har därvid gjort gällande att D.N. och H.S. med hänsyn till deras långa yrkeserfarenhet som även innefattat skrivande journalistiskt arbete varit kvalificerade för arbetena som allmänreportrar. Arbetsgivarparterna har för sin del hävdat att varken D.N. eller H.S. hade tillräckliga kvalifikationer för de ifrågavarande arbetena. Till stöd för sin ståndpunkt har arbetsgivarparterna anfört att de omfattande rationaliseringarna vid Falköpings Tidning och Västg öta-Bladet, vilka bl.a. lett till att antalet journalister vid tidningarna minskat, inneburit ökade krav på de kvarvarande journalisterna vad gäller textanalys, textkritik, bearbetning av texter och produktivitet. Enligt arbetsgivarparterna saknar D.N. och H.S. den erfarenhet av skrivande journalistiskt arbete som krävs för att de, efter en normal inlärningstid, skulle ha kunnat utföra de ifrågavarande arbetsuppgifterna.

D.N. och H.S. arbetade vid tidpunkten för uppsägningarna som fotografer vid Falköpings Tidning respektive Västgöta-Bladet. Vad gäller deras erfarenheter av skrivande journalistiskt arbete kan konstateras att D.N., vilken började sin anställning vid Falköpings Tidning 1979 som s.k. helgfotograf och 1982 blev fast anställd vid tidningen, under de tre–fyra inledande åren av anställningen arbetade både som fotograf och som skrivande journalist men att hans skrivande arbete därefter i princip kom att upphöra. H.S., som började i tidningsbranschen 1961 och anställdes vid Västgöta-Bladet 1981, har huvudsakligen arbetat som fotograf men i viss mindre utsträckning också skrivit artiklar. Förbundet har i målet åberopat ett antal artiklar som skrivits av D.N. och H.S. För samtliga artiklar som skrivits av D.N. liksom merparten av dem som skrivits av H.S. gäller emellertid att det rör sig om material som ligger längre tillbaka i tiden. Materialet är inte av den mer kvalificerade art som allmänreportrar vid tidningarna ifråga numera framställer. Det innehåller inga påtagliga inslag av självständig nyhetsvärdering, efterforskning och sammanvägning av olika källor, kritisk granskning av ett svårbedömt underlag eller liknande. Enligt arbetsdomstolens mening går det inte att utifrån det åberopade materialet bilda sig någon uppfattning om vilken stilistisk förmåga D.N. och H.S. hade vid tidpunkten för uppsägningarna. Det råder enligt arbetsdomstolens mening dock inte någon tvekan om att D.N. och H.S. genom lång yrkeserfarenhet som fotografer kommit att skaffa sig goda kunskaper om tidningsbranschen.

Vid bedömningen av om en arbetstagare har tillräckliga kvalifikationer för ett arbete skall en jämförelse ske med de krav som arbetsgivaren normalt uppställer vid en nyanställning till det ifrågavarande arbetet. Vad gäller förhållandena vid Falköpings Tidning och Västgöta-Bladet visar utredningen klart att de rationaliseringar som ägt rum inneburit att kraven på de anställda skrivande journalisterna ökat. De förändringar som skett av verksamheten har också inneburit att tidningarna inte längre har resurser att tillsvidareanställa medarbetare med begränsad journalistisk erfarenhet i syfte att successivt lära den anställde journalistarbetet. Av förhören med H.O. och B.J. framgår att bolaget vid en nyanställning av en allmänreporter numera kräver att den arbetssökande kan visa att denne har förmåga att utföra skrivande journalistiskt arbete.

Sammanfattningsvis finner arbetsdomstolen att utredningen ger vid handen att D.N. och H.S. inte har de allmänna kvalifikationer som bolaget med fog kan uppställa som krav vid nyanställning av allmänreportrar. Bolaget har således inte åsidosatt turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen när bolaget sade upp dem. Förbundets talan skall därför avslås.

Rättegångskostnader

Med hänsyn till utgången i målet skall förbundet förpliktas att ersätta arbetsgivarparterna för deras rättegångskostnader. Om det yrkade beloppets storlek råder inte tvist.

Domslut

1. Arbetsdomstolen avslår Svenska Journalistförbundets talan.

2. Svenska Journalistförbundet skall ersätta Svenska Tidningsutgivareföreningen och Västgöta-Tidningar AB för rättegångskostnader med etthundrafemtontusensexhundrafyrtio (115 640) kr, varav 88 000 kr utgör ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 1998‑08‑26, målnummer A‑156‑1997

Ledamöter: Hans Tocklin, Gudmund Toijer, Karin Isacsson, Mats Holmgren, Lotta Kärger (förhandlaren i Svenska Kommunförbundet; tillfällig ersättare), Thore Ziethén (f.d. ombudsmannen i Svenska Byggnadsarbetareförbundet; tillfällig ersättare) och Jon-Erik Eriksson. Enhälligt.

Sekreterare: Susanne Sjöblom

Detta är inte officiella texter. Den officiella versionen av Arbetsdomstolens avgöranden finns hos Arbetsdomstolen, , tfn 08‑617 66 00, fax 08‑617 66 15, Stora Nygatan 2 A–B, Box 2018, 103 11 Stockholm.

» Se och sök bland alla Arbetsdomstolens domar (sedan 1993)

» Se alla prejudikat med Sören Öman

Sören Öman
» CV
» Föredrag
» Skrifter