: : : :

Prejudikat från Arbetsdomstolen:

AD 1998 nr 4

| | | |  ]

Arbetsdomstolens egna sökord:  ]

Arbetsdomstolen leder rätts­ut­veck­lingen inom arbets­rätten genom sina prejudikat

Sammanfattning:

I träindustriavtalet finns bl.a. en s.k. återföringsklausul. Den innebär att, om arbete på övertid kompenseras med ledighet, skall vid uttag av kompensationsledighet motsvarande tid återföras som tillgänglig övertid enligt arbetstidslagen. Fråga om bestämmelserna i 8 § arbetstidslagen om begränsning av övertidsuttag kommit att utgöra kollektivavtalsinnehåll trots att avtalet inte innehåller någon hänvisning till dessa bestämmelser.

Dom meddelad: Onsdagen den 14 januari 1998

Dela :

» Gå direkt till domskälen

Parter:

Svenska Träindustriarbetareförbundet

mot

Träindustriförbundet och Ballingslöv Aktiebolag i Ballingslöv

Arbetstidslagen innehåller regler rörande bl.a. omfattningen av ordinarie arbetstid och övertid. I 5 § anges att den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 40 timmar i veckan eller, när det behövs med hänsyn till arbetets natur eller arbetsförhållandena i övrigt, till 40 timmar i veckan i genomsnitt för en tid av högst fyra veckor. Beträffande beräkning av övertid föreskrivs i 7 § andra stycket att kompensationsledighet eller annan ledighet som förläggs till arbetstagarens ordinarie arbetstid eller jourtid skall likställas med fullgjord ordinarie arbetstid respektive jourtid. Vidare stadgas i 8 § att, när det finns särskilt behov av ökad arbetstid, får övertid tas ut med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en kalendermånad, dock med högst 200 timmar under ett kalenderår. Genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan slutits eller godkänts av central arbetstagarorganisation får avsteg göras från nu angivna begränsningar. Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen skall utöva tillsyn över efterlevnaden av arbetstidslagen. Arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet anlitar arbetstagare i strid med lagens bestämmelser kan dömas till böter. Dessutom utgår en särskild avgift, övertidsavgift, för en arbetsgivare som har överträtt bl.a. bestämmelsen i 8 § utan att vederbörande har stöd i kollektivavtal eller har fått dispens. Frågor om övertidsavgift, som tillfaller staten, prövas av allmän domstol efter ansökan av allmän åklagare.

Mellan Svenska Träindustriarbetareförbundet (STIAF) och Träindustriförbundet (TIF) gäller kollektivavtal, träindustriavtalet. Ballingslöv Aktiebolag (bolaget) är genom medlemskap i TIF bundet av det i detta mål aktuella träindustriavtalet för 1995 och 1996 med giltighetstid i första hand t.o.m. den 31 mars 1997.

Träindustriavtalet innehåller bl.a. följande bestämmelser.

§ 5 ORDINARIE ARBETSTID MM

Ordinarie arbetstid

Mom 1

Arbetstidens början och slut samt rastetider bestämmes genom skriftlig överenskommelse för varje arbetsplats.

Dagarbete

Den ordinarie arbetstiden är 40 timmar per helgfri vecka.

---

Protokollsanteckningar

---

3. Parterna är ense om att vid uppgörelser om arbetstidsförläggningen beakta såväl produktionens som arbetarnas berättigade intressen. Bl a skall härvid olika förläggning av arbetstiden under olika tidsperioder liksom olika lång arbetstid under olika delar av året kunna genomföras.

Parterna konstaterar att ovanstående innebär

att lokal överenskommelse skall träffas om arbetstidens förläggning,

att i överenskommelsen skall anges arbetstidens början och slut samt raster,

att kalenderåret utgör begränsningsperiod.

---

§ 6 ARBETE PÅ ÖVERTID OCH PÅ KVÄLLAR, NÄTTER SAMT HELGER

Övertidsarbete

Mom 1. Arbetare som utför beordrat arbete utöver det för heltidsarbetande gällande arbetstidsmåttet per dag erhåller tillägg med 2 735 öre per timme.

Om arbetaren så önskar och arbetsgivaren med hänsyn till verksamheten vid företaget bedömer att övertidsuttaget kan ersättas i form av ledig tid, kompensationsledighet, kan överenskommelse härom träffas med arbetaren.

Kompensationsledigheten utges med en timme för varje övertidstimme.

Vid övertidsarbete som skall kompenseras i form av ledig tid, utges för övertidsarbetet övertidstillägg och i förekommande fall ersättning enligt mom 2.

Arbetsgivaren bör, så långt det är möjligt, beakta arbetarens önskemål om när kompensationsledigheten skall utläggas.

Vid uttag av kompensationsledighet skall motsvarande tid återföras som tillgänglig övertid enligt arbetstidslagen.

---

KOMMENTAR TILL §§ 5,6 OCH 7 I TRÄINDUSTRIAVTALET

A. Övertid (§ 6 mom 1)

Som övertidsarbete räknas arbete utöver det för heltidsarbetande gällande arbetstidsmåttet per dag (§ 6 mom 1), dvs vid dagarbete som regel 8 timmar. Med ordinarie arbetstidsmått förstås det antal arbetstimmar som den lokala arbetstidsöverenskommelsen innehåller per dag.

---

Under 1995 utförde ett antal träarbetare vid Ballingslöv AB övertidsarbete i sådan omfattning att begränsningsreglerna för övertidsarbete per år respektive kalendermånad överskreds med sammanlagt (125,7 + 47,1=) 172,8 timmar.

STIAF har gjort gällande att arbetstidsuttaget strider mot den begränsning av övertidsuttaget som följer av kollektivavtalet och grunderna för detsamma, då parterna får anses ha disponerat över innehållet i 8 § arbetstidslagen. STIAF har med hänvisning härtill yrkat förpliktande för bolaget att utge allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott med (172,8 timmar x 1 % av basbeloppet för år 1995, dvs. 35 700 kr=) 61 689 kr.

Arbetsgivarparterna har bestritt STIAF:s talan. De har förklarat sig avstå från att uttala sig om skäligheten av det yrkade beloppet. Emellertid har de vitsordat att de berörda arbetstagarna utfört övertidsarbete i den omfattning som STIAF angivit. Vidare har de gjort gällande att eventuellt skadestånd för kollektivavtalsbrott skall bedömas med tillämpning av medbestämmandelagens skadeståndsbestämmelser och inte med tillämpning av arbetstidslagens regler om övertidsavgifter.

Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

PARTERNAS UTVECKLING AV TALAN

STIAF

Under år 1995 utförde de berörda träarbetarna övertidsarbete i följande utsträckning:

1. S.A. 246,9 timmar

2. B.C. 242,5 timmar

3. S.H. 208,1 timmar

4. G-B.L 200,5 timmar

5. K.N. 225,7 timmar

6. O.R. 202 timmar

Vidare utfördes övertidsarbete under en kalendermånad enligt följande:

1. B.C. 54,5 timmar i augusti

2. P.M. 50,6 timmar i oktober

3. K.N. 70,3 timmar i oktober

4. C.P. 57,9 timmar i oktober

5. L.R. 55,7 timmar i oktober

6. J.Å. 58,1 timmar i september

Begränsningsreglerna för övertidsarbete per år respektive kalendermånad har således, av produktionsskäl, överskridits med 125,7 respektive 47,1 timmar. Tvisten i målet gäller huruvida överträdelsen är ett brott mot kollektivavtalet, vilket STIAF gör gällande, eller ett brott mot 8 § arbetstidslagen, vilket arbetsgivarparterna har påstått.

Av bl.a. § 5 träindustriavtalet följer att parterna har möjlighet att genom lokala överenskommelser låta arbetstiden variera under ett kalenderår. Avtalets § 6 innehöll ursprungligen endast regler om ersättning i kontanter vid övertidsarbete. I början av 1990-talet tog STIAF upp frågan om införande av regler om kompensationsledighet vid övertidsarbete och bestämmelserna i § 6 1 mom. 2–5 styckena angående möjligheten till kompensationsledighet infördes fr.o.m. den 1 april 1993. På TIF:s begäran infördes sedan den s.k. återföringsklausulen fr.o.m. den 1 september 1993, efter några kortare kontakter mellan parterna. Regeln innebär att när kompensationsledighet tas ut återförs motsvarande tid som tillgänglig arbetstid; den anställde har alltså en ”tidsbank” i vilken uttag och insättningar av tid kan göras. Någon sådan möjlighet finns inte enligt bestämmelserna i arbetstidslagen, där i stället i 7 § andra stycket föreskrivs att, vid beräkning av övertid, skall kompensationsledighet eller annan ledighet som förläggs till arbetstagarens ordinarie arbetstid eller jourtid, likställas med fullgjord ordinarie arbetstid respektive jourtid. Enligt STIAF:s mening föreligger ett sådant samband mellan 5, 7 och 8 §§ arbetstidslagen att kollektivavtalsparterna, genom att i avtalet disponera över begreppen ordinarie arbetstid och övertid, får anses i dess helhet ha förfogat över nu nämnda bestämmelser. TIF:s representant formulerade den s.k. återföringsklausulen och borde ha klargjort innebörden härav för STIAF. Arbetarskyddsstyrelsen har dessutom i direktiv uttryckt att införandet av en återföringsklausul i ett kollektivavtal får den verkan att avtalsparterna anses ha disponerat över arbetstidslagens övertidsbegrepp i dess helhet, varför myndighetstillsynen och straffsanktionerna har bortfallit. Mot bakgrund därav har yrkesinspektionen avstått från att vidta åtgärder i de fall där kollektivavtal träffats om en återföringsklausul. – STIAF hade inte anledning att diskutera synen på den s.k. återföringsklausulen då parterna hade kontakter 1995, eftersom det då gällde överträdelser som skett under 1992 och våren 1993, dvs. innan klausulen togs in i träindustriavtalet.

STIAF gör således gällande att den i målet aktuella överträdelsen utgör kollektivavtalsbrott. Skadeståndet har beräknats enligt bestämmelserna i 26 § arbetstidslagen. Skälet till detta är att det enligt förbundets mening inte ”bör vara billigare” att begå ett avtalsbrott än att överträda en offentlig föreskrift.

Arbetsgivarparterna

STIAF:s uppgifter om antalet timmar de berörda arbetstagarna arbetat vitsordas, liksom att arbetstidsuttaget strider mot 8 § arbetstidslagen. Arbetsgivarparterna bestrider emellertid att föreskrifterna i 8 § arbetstidslagen utgör avtalsinnehåll i träindustriavtalet, dvs. det görs gällande att parterna inte genom avtalet förfogat över 8 § arbetstidslagen. Konsekvensen av detta är att reglerna i arbetstidslagen om straff och övertidsavgift blir tillämpliga och att prövning i sådant fall skall ske i allmän domstol.

Ballingslöv AB ingår i Elektroluxkoncernen. Bolaget sysslar med tillverkning och försäljning av köks- och badrumsinredningar. Av bolagets 310 anställda är 227 träarbetare. Anledningen till det stora arbetstidsuttaget 1995 var ordersituationen, men också det förhållandet att mycket produktionstid gick förlorad på grund av bristande punktlighet från träarbetarnas sida. Arbetsledningen kände till att endast ett fåtal arbetare var intresserade av övertidsarbete och erbjöd dessa tjänstgöring, vilket medförde att övertidsarbete kom att koncentreras på alltför få personer. Fabriksklubben hade dessutom avvisat önskemålen om extra övertid.

Det är riktigt att den s.k. återföringsklausulen i september 1993 infördes på TIF:s begäran. Arbetsgivarparterna gör emellertid gällande att parterna med uttrycket enligt arbetstidslagen i klausulen endast avsett att göra en hänvisning till begränsningsreglerna i 8 §. Innehållet i 8 § arbetstidslagen har inte tagits in i träindustriavtalet. Däremot är det ostridigt att parterna i avtalet enats om avvikelser från 5 § och 7 § andra stycket arbetstidslagen.

Under 1987 hade STIAF träffat ett komplett arbetstidsavtal med Sveriges Skogsindustriförbund för arbete vid sågverk, vilket bl.a. innehöll en s.k. återföringsklausul. Detta avtal hade TIF:s förhandlare Leif Forshall som förebild när han skrev avtalstexten i motsvarande klausul i träindustriavtalet. En skillnad är dock att sågverksavtalet i stället för uttrycket enligt arbetstidslagen innehåller texten enligt arbetstidsavtal. Först i samband med en annan lokal tvisteförhandling i januari 1996 fick TIF kännedom om STIAF:s syn på den s.k. återföringsklausulen. Trots att förbunden hade underhandskontakter våren 1995 i anledning av ett brottmål angående de aktuella arbetstidsreglerna nämnde inte STIAF något om sin inställning vid det tillfället. – Arbetarskyddsstyrelsen har framhållit att det i första hand är de avtalsslutande parterna som skall bedöma om en s.k. återföringsklausul utgör ett undantag från lag. Arbetarskyddsstyrelsen har även uttalat att det kan vara svårt att veta hur långt en avtalsregel sträcker sig och har även tillagt att yrkesinspektionens tillsynsskyldighet kvarstår, även om det innebär att myndigheten nödgas tolka kollektivavtalsbestämmelser om arbetstid.

DOMSKÄL

Parterna är ense om att de av STIAF angivna arbetstagarna har utfört övertidsarbete under en tid som överstigit vad som är tillåtet enligt arbetstidslagen. Tvisten i detta mål gäller huruvida bestämmelserna i 8 § arbetstidslagen utgör kollektivavtalsinnehåll och om arbetstidsuttaget således utgör kollektivavtalsbrott.

Det nu aktuella kollektivavtalet mellan TIF och STIAF innehåller vissa regler om arbetstiden. I dessa regler anges dock endast den ordinarie arbetstidens längd. Frågan om övertidsarbetets längd är däremot, vilket är ostridigt, inte uttryckligt reglerad i kollektivavtalet. STIAF har emellertid gjort gällande att kollektivavtalsparterna – med hänsyn till att ett så nära samband mellan 5, 7 och 8 §§ arbetstidslagen föreligger – genom att disponera över begreppen ordinarie arbetstid och övertid får anses ha förfogat över de aktuella bestämmelserna i deras helhet, oavsett vad parterna avsett vid själva avtalsslutet. STIAF har vidare gjort gällande att det ålegat TIF:s representant att klargöra innebörden av bestämmelserna i avtalet respektive arbetstidslagen och förhållandet dem emellan. TIF har däremot hävdat att bestämmelserna i 8 § arbetstidslagen inte gjorts till avtalsinnehåll och att det heller aldrig varit avsikten.

Vid huvudförhandling i målet har lagts fram skriftlig bevisning avseende Arbetarskyddsstyrelsens inställning i den aktuella frågan. Vidare har L.F., TIF, hörts upplysningsvis.

För tolkningen av kollektivavtal liksom för tolkningen av andra avtal är i första hand det som kollektivavtalsparterna själva har kommit överens om, den gemensamma partsavsikten, och de gemensamma förutsättningar de har utgått från vid avtalets tillkomst avgörande.

Ostridigt i målet är att den s.k. återföringsklausulen tillkom på TIF:s initiativ och att det var L.F. som utformade avtalstexten. Han har inför arbetsdomstolen oemotsagd uppgett att det inte förekom diskussioner om något annat än själva återföringen av övertid i samband med avtalets ingående. L.F. har också uppgett att han i samband med den s.k. återföringsklausulens tillkomst inte kände till vilken inställning Arbetarskyddsstyrelsen intagit i frågan. Vad som framkommit genom L.F:s uppgifter ger således i vart fall inte något stöd för att parternas gemensamma avsikt varit att reglera övertidsarbetets längd i kollektivavtalet.

Mot denna bakgrund måste avtalets ordalydelse tillmätas stor betydelse. I detta sammanhang finns det anledning att erinra om att arbetsdomstolen i tidigare avgöranden uttalat att för att en lag helt eller delvis skall anses utgöra innehåll i ett kollektivavtal bör ställas kravet att detta kommer till tydligt uttryck i avtalet (jfr AD 1946 nr 67 III, 1973 nr 19 [ Karnov ] och 1977 nr 87 [ Zeteo ] [ Karnov ]). Bakgrunden till denna inställning är bl.a. det förhållandet att, om regler i en lag också görs till kollektivavtalsinnehåll, blir, om kollektivavtalet inte föreskriver annat, både medbestämmandelagens regler om allmänt skadestånd och de påföljdsbestämmelser som finns i lagen tillämpliga på överträdelser av reglerna.

Det i tvisten tillämpliga kollektivavtalet innehåller, som tidigare konstaterats, inte någon uttrycklig hänvisning till 8 § arbetstidslagen. I § 6 mom. 1 st. 6 anges endast att ”vid uttag av kompensationsledighet skall motsvarande tid återföras som tillgänglig övertid enligt arbetstidslagen”. Denna formulering kan enligt arbetsdomstolens mening inte uppfattas på det sättet att 8 § arbetstidslagen därigenom har gjorts till avtalsinnehåll. Det förhållandet att parterna i kollektivavtalet infört vissa regler om ordinarie arbetstid och om ersättning för arbete på övertid är inte heller något tydligt uttryck för att 8 § arbetstidslagen skulle utgöra innehåll i kollektivavtalet.

Arbetsdomstolen finner med hänvisning till det anförda att arbetstidslagens regler i dess 8 § om det maximala uttaget av övertid vid en sedvanlig tolkning av kollektivavtalet inte kan anses utgöra del av detta. Arbetarskyddsstyrelsens inställning, sådan den redovisats i målet, medför dock att arbetstidslagens regler om tillsyn och påföljder faktiskt inte tillämpas i ett fall som det förevarande. I ett fall där Arbetarskyddsstyrelsens inställning varit känd för avtalsparterna vid avtalets ingående kan det visserligen med visst fog sägas att det inte finns samma skäl som i andra fall att kräva att det kommer till tydligt uttryck att lagregler gjorts till kollektivavtalsinnehåll. Enligt arbetsdomstolens mening finns det dock i ett fall som det nu förevarande – då inte båda parter känt till Arbetarskyddsstyrelsens inställning till frågan om tillsyn och påföljder enligt arbetstidslagen – inte tillräckliga skäl att med anledning av denna inställning frångå sedan tidigare fastlagda principer för tolkning av kollektivavtal. Käromålet skall således lämnas utan bifall.

Vid denna utgång skall STIAF utge ersättning för arbetsgivarparternas rättegångskostnader i arbetsdomstolen. Tvist råder inte om beloppets storlek.

Domslut

1. Arbetsdomstolen avslår Svenska Träindustriarbetareförbundets talan.

2. Svenska Träindustriarbetareförbundet skall ersätta arbetsgivarparterna för rättegångskostnader med tjugosjutusen (27 000) kr, avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på beloppet från dagen för denna dom tills betalning sker.

Dom 1998‑01‑14, målnummer A‑155‑1996

Ledamöter: Hans Tocklin, Dag Ekman, Margit Strandberg, Ulf E. Nilsson, Leif Haglund, Inger Karlsson och Jörgen Andersson. Enhälligt.

Sekreterare: Inger Andersson

Detta är inte officiella texter. Den officiella versionen av Arbetsdomstolens avgöranden finns hos Arbetsdomstolen, , tfn 08‑617 66 00, fax 08‑617 66 15, Stora Nygatan 2 A–B, Box 2018, 103 11 Stockholm.

» Se och sök bland alla Arbetsdomstolens domar (sedan 1993)

» Se alla prejudikat med Sören Öman

Sören Öman
» CV
» Föredrag
» Skrifter