AD 1997 nr 34

Parter:

Domskäl

Domslut

BILAGA

YRKANDEN M.M.

G.W. har yrkat att tingsrätten skall fastställa att Skandinaviska Enskilda Banken Aktiebolags uppsägning av honom den 10 augusti 1995 är ogiltig. G.W. har vidare yrkat att tingsrätten skall förplikta banken att till honom utge skadestånd för kränkning med 22 000 kr.

Banken har bestritt bifall till käromålet men vitsordat yrkat skadeståndsbelopp som i och för sig skäligt. Vidare har banken yrkat att tingsrätten i samband med att dom meddelas interimistiskt förordnar att G.W:s anställning skall upphöra från dagen för domen.

Banken har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

G.W. har till utveckling av sin talan anfört: Han har varit anställd i banken i drygt 37 år och under de senaste 24 åren har han arbetat med beviljning av krediter. Det har aldrig framförts någon anmärkning mot hans sätt att sköta sitt arbete. G.W. var, tillsammans med några andra vid banken anställda, medlem i ett konsortium som ägde en travhäst. Konsortiet, som hade arbetsnamnet Stall Porto, var ingen registrerad juridisk person. I samband med konsortiets bildande år 1988 beviljade banken Stall Porto en checkkontokredit på 150 000 kr. Konsortiet hade då elva medlemmar. Två av dem, Y.B. och B.L., undertecknade kreditkontraktet men det var Stall Porto som med ett fiktivt organisationsnummer uttryckligen angavs som kredittagare. Detta förfarande strider mot bankens regler. En kredit till ett enkelt bolag skall läggas upp antingen i någon av medlemmarnas namn eller i alla medlemmarnas namn med angivande av personnummer. Travhästen var framgångsrik och av skatteskäl bildade man ett aktiebolag till vilket hästen fördes. 1993 fick emellertid hästen problem och under våren 1994 såldes den. Den 22 september 1994 såldes aktiebolaget och likviden fördelades mellan medlemmarna i Stall Porto. I samband därmed utträdde de flesta medlemmarna ur konsortiet. I slutet av 1994 fanns tre medlemmar kvar, nämligen G.W., Y.B. och B.L. De diskuterade vad de skulle göra med Stall Porto. Kvar fanns endast den outnyttjade krediten på 150 000 kr. Krediten löpte till utgången av 1994. När banken i november 1994 aviserade om förlängning av krediten tog G.W. åter upp frågan vad som skulle göras med Stall Porto. Y.B. sade att han inte var intresserad av att vara kvar och B.L. ställde sig tveksam. Den senare framkastade att G.W. kunde lägga sina hästar i Stall Porto. G.W. övervägde detta. Eftersom han var mycket engagerad i hästverksamhet och han och hans dotter hade hästar beslutade han sig för att ta över Stall Porto då han var intresserad av att utnyttja namnet. Han tog kontakt med Y.B. och meddelade sitt beslut. Y.B. hade inget att invända. För att markera att G.W. därefter ensam var ansvarig för krediten tecknade han den 14 december 1994 en förbindelse på baksidan av en kopia av kreditkontraktet, se domsbilaga 1. I övrigt vidtogs inga förändringar och Y.B. uppställde inte några särskilda villkor. G.W. började utnyttja krediten två dagar senare. Han använda krediten för att täcka kostnader i samband med hästverksamhet och han hade också en fordran på konsortiet genom att han lagt in två hästar i Stall Porto till ett sammanlagt ingångsvärde på 138 000 kr. Han hade inte behov av någon kredit för egen del och krediten avsåg fortfarande Stall Porto. Han hade en månadslön på 22 000 kr. Därutöver var han nationell domare i hästhoppning och hade därav en årsinkomst efter skatt på 40 000 till 50 000 kr. Det är riktigt att han hade skulder men han har inte använt krediten för att förstärka sin likviditet. I början av juli 1995 kom ett kontoutdrag till Stall Porto adresserat till bankens boxnummer, vilket hela tiden använts som adress för konsortiet. En tidigare medlem i konsortiet, som hade gått ur detsamma cirka ett år tidigare och således inte kände till de senaste händelserna, öppnade kuvertet och konstaterade att krediten hade utnyttjats. Bankens internrevision underrättades om förhållandet. Den 17 juli 1995 ringde en av bankens jurister, P.R., upp G.W. på bankens kontor i Borås och frågade om det var riktigt att han utnyttjat krediten. Eftersom G.W. var i god tro beträffande sakernas tillstånd svarade han givetvis att så var fallet. P.R. uppmanade då G.W. att omgående lämna arbetsplatsen. Vidare uppmanade hon G.W. att infinna sig för förhör på huvudkontoret i Göteborg påföljande dag den 18 juli 1995. Vid detta förhör var P.R., G.W., internrevisorn Stefan R.K., fackordföranden R.K. och vice fackordföranden P.J. närvarande. Den 23 juli 1995 hade G.W. kontakt med R.K. och denne meddelade då att det fanns tre alternativ till påföljd för G.W:s del, nämligen erinran, omflyttning eller avsked. De närvarande vid mötet den 18 juli 1995 hade, enligt R.K., enats om att rekommendera regionledningen alternativet erinran. Ett par dagar senare tog den fackliga organisationen kontakt med G.W. och meddelade att ”det hänt saker under resans gång” och att regionledningen hade beslutat sig för att säga upp G.W. eftersom banken hade tappat förtroendet för honom. Det sades att det låg honom särskilt till last att han inte kände till reglerna trots att han hade varit anställd i banken under så lång tid. Den långa prickfria karriären låg alltså uppenbarligen honom till last. Den 15 augusti 1995 erhöll G.W. skriftligt besked om uppsägning på grund av personliga förhållanden. I detta besked utlovades skriftlig motivering för uppsägningen om så önskades. G.W. framförde omedelbart önskemål härom. Den skriftliga motiveringen kom G.W. tillhanda den 28 augusti 1995. Motiveringen för uppsägningen av G.W. var följande: ”Banken beviljade den 17 mars 1988 medlemmarna i konsortiet ’Stall Porto’ en checkräkningskredit på 150 000 kronor. Sedan den 16 december 1994 har checkräkningskrediten utnyttjats för egen del. Förfarandet är att likställa med att Du utan bankens medgivande har beviljat Dig själv en kredit.”. – G.W. bestrider att han skulle ha förfarit felaktigt. När han utnyttjade krediten var det fortfarande Stall Porto som var kredittagare men nu med andra medlemmar, nämligen förutom G.W. själv, hans döttrar och svärsöner. Om banken hade haft synpunkter på vilka medlemmar som skulle ingå i konsortiet borde detta satts upp som villkor redan när krediten beviljades. G.W. har under inga omständigheter beviljat sig själv kredit, som banken har påstått. Han har, precis som banken påpekat, under lång tid arbetat med beviljning av krediter och trots detta aldrig ens snuddat vid tanken att det i förevarande fall rört sig om någon kreditbeviljning för egen del. G.W. är vidare medveten om den stränga internkontroll som förekommer inom banken och om han ansett sig handla felaktigt skulle han naturligtvis inte ha ställt Stall Portos post till bankens boxnummer. Har någon handlat felaktigt är det inte i första hand G.W. De uttag som gjorts från Stall Portos konto har använts för de nya medlemmarnas verksamhet i konsortiet och G.W. har den 8 augusti 1995 återbetalat utnyttjat kreditbelopp. Varken banken eller någon annan har lidit skada. Det yrkade skadeståndets storlek motsvarar en månadslön för G.W. – Sammanfattningsvis görs gällande att G.W. inte beviljat sig själv en kredit eller på annat sätt handlat felaktigt. Bankens uppsägning av G.W. har inte varit sakligt grundad och skall således jämlikt 34 § lagen om anställningsskydd förklaras ogiltig. Vidare har G.W. utsatts för en kränkande behandling av banken genom att han omedelbart tvingades lämna sin arbetsplats och han är således jämlikt 38 § nämnda lag berättigad till skadestånd.

Banken har till utveckling av sin talan anfört: Inom banken gäller högt uppställda krav i fråga om personalens agerande och stränga regler finns för hur personalens egna bankaffärer, däribland krediter, skall handläggas. Reglerna är hos banken under ständig och noggrann uppsikt och Finansinspektionen är hård i sin kontroll. Banken har en ”Instruktionsbok för Personal” enligt vilken en anställd i banken inte får handlägga sina egna eller närståendes bankaffärer. Med bankaffärer avses bl.a. att delta i beslut om beviljning av kredit. Instruktionsböckerna finns tillgängliga för all personal och personalen informeras fortlöpande om instruktionsböckernas innehåll. Ett av de områden inom bankverksamheten som är föremål för särskilt sträng kontroll är just personalens förhållande till och åtgärder riktade mot banken. Då det handlar om en handling som strider mot bankens instruktioner eller mot vad som annars gäller för tjänst i banken och som genomförs i avsikt att t.ex. ekonomiskt gynna den som utför handlingen talar banken i sammanhanget om oegentlighet. Enligt för banken gällande regelsystem gäller att vid oegentlighet av allvarligare slag, exempelvis om oegentligheten avser ett inte obetydligt belopp, bör vederbörande avskedas. Avser oegentligheten ett mindre belopp eller är den annars av mindre allvarlig karaktär skall banken vidta lämplig åtgärd. Därvid kan ifrågakomma avsked, uppsägning, avstängning eller omplacering. Alla incidenter skall rapporteras till Finansinspektionen. Banken är också skyldig att rapportera vilka åtgärder som i det enskilda fallet vidtas. – G.W. har under lång tid varit verksam på de avdelningar inom banken som arbetat med beviljning av krediter. Han har också vid upprepade tillfällen utnyttjat möjligheten att erhålla personalkredit. Han har inte varit okunnig om vilka regler och villkor som gällt i dessa sammanhang. – Stall Porto var ett enkelt bolag som startades år 1988 av ett tiotal personer. Deltagarna i bolaget upprättade stadgar som undertecknades av alla de ursprungliga medlemmarna. I samband med bildandet erhöll Stall Porto en checkkontokredit på sammanlagt 150 000 kr, vilken enligt ett särskilt protokollsutdrag skulle tecknas av Y.B., som var kontorschef vid det kontor där G.W. var anställd, och B.L. i förening. Krediten beviljades av regionkontoret i Göteborg på föreskrivet sätt och lämnades till Stall Porto med hänsyn till att det fanns en förteckning över medlemmarna i Stall Porto fogad till kreditkontraktet. Detta var av avgörande betydelse för bankens beslut att bevilja krediten. Endast den bolagsman som deltar i avtal för ett enkelt bolags räkning är förpliktad i förhållande till motparten och eftersom Y.B. och B.L. träffade kreditavtalet med banken var det dessa som ansvarade gentemot banken. Under 1994 beslutade delägarna i konsortiet att detta skulle upplösas och avvecklas, för vilket regler fanns i stadgarna. Vid upplösningen hade Stall Porto sammanlagt elva medlemmar. Den 23 september 1994 har på Stall Portos checkräkning antecknats ett uttag på sammanlagt 22 063 kr använt såsom likvid för elva insättningar på medlemmarnas respektive konton. Av uttaget har 2 406 kr använts till insättning på G.W:s konto. Innebörden härav är att det enkla bolaget har likviderats och samtliga delägare har erhållit på var och en belöpande andel i bolagets tillgångar. Efter uttaget och efter en räntebelastning den 30 september 1994 har Stall Portos konto haft ett saldo på 6 kr 70 öre, kontohavaren till godo. Det enkla bolaget har härigenom upplösts. I samband därmed träffade G.W. och Y.B. en överenskommelse om att G.W. skulle överta ansvaret för Stall Portos checkräkningskredit. Y.B. var då pensionerad. Även B.L. hade lämnat banken. Y.B. ställde som villkor för övertagandet att krediten skrevs om på G.W. innan denne började utnyttja krediten så att Y.B. och B.L. blev befriade från sitt ansvar för den. Gentemot de övriga medlemmarna i Stall Porto undertecknade G.W. på en kopia på kreditkontraktets baksida en förbindelse där han övertog betalningsansvaret för krediten. Detta var en handling mellan Y.B. och G.W. och den kom inte till bankens kännedom. Av förbindelsens ordalydelse framgår att även G.W. ansåg att Stall Porto vid denna tidpunkt var helt avvecklat och krediten nollställd. G.W. struntade i Y.B:s villkor att skriva över krediten på sig själv och började redan två dagar senare, den 16 december, att göra uttag från kontot. Uttag har härefter, utöver räntebelastningar, gjorts vid 26 tillfällen på sammanlagt 121 099 kr. Uttagen, som huvudsakligen haft karaktär av privatuttag, har gjorts som kontantuttag. Med hänsyn till G.W:s ställning i banken och då han var kassör i Stall Porto har banken accepterat uttagen trots att Y.B. och B.L. stod som kredittagare och tecknade kontot. G.W. återbetalade det uttagna beloppet när det hela uppdagades. Banken har gjort den bedömningen att G.W:s utnyttjande av krediten är att jämställa med att han beviljat sig själv en kredit. Detta gäller i all synnerhet som han inte infriat överenskommelsen med Y.B. om att krediten skulle skrivas om på G.W. innan den började utnyttjas. G.W. var, med hänsyn till sin mångåriga erfarenhet av att handlägga krediter inom banken, väl medveten om de villkor som gällde för personalkrediter och kan därför inte anses varit i god tro vad gäller sitt handlande. Han var också medveten om att en framställning till banken där han skulle få överta Stall Portos kredit inte skulle ha beviljats med hänsyn till hans ekonomiska ställning. G.W:s fackliga organisation, Finansförbundet, har också ansett att det förelegat saklig grund för uppsägning. – Sammanfattningsvis görs gällande att G.W. gått förbi regelsystemet och därigenom fått tillgång till en kredit som han annars inte skulle fått. Detta är att jämställa med att han själv, i strid med bankens regler, beviljat sig en kredit. Detta är en oegentlighet av sådant slag att det förelegat saklig grund för uppsägning av G.W. med iakttagande av uppsägningstid. Med beaktande av de omständigheter som rådde när G.W:s förfarande uppdagades var det sakligt motiverat att anmoda honom att lämna arbetsplatsen. G.W. har inte utsatts för någon kränkande behandling som motiverar ett skadestånd.

DOMSKÄL

På G.W:s begäran har han själv hörts under sanningsförsäkran samt vittnesförhör ägt rum med Y.B.

Båda parter har åberopat viss skriftlig bevisning.

Tingsrättens bedömning

Det är numera ostridigt mellan parterna att konsortiet Stall Porto var ett enkelt bolag. Det är vidare ostridigt att Y.B. och B.L. undertecknat kontraktet avseende den aktuella krediten och att de i förening tecknade Stall Portos konto. Då Stall Porto inte var något rättssubjekt som kunde förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter har Y.B. och B.L. i förhållandet till banken varit personligen ansvariga för krediten. Det är därvid utan avgörande betydelse att Stall Porto angetts som kredittagare.

Y.B. har uppgett att sedan Stall Portos tillgångar fördelats mellan medlemmarna hösten 1994 avsikten var att krediten skulle avslutas men att man bestämde att låta den löpa till 1994 års utgång eftersom G.W. förklarat sig intresserad av att lägga in en ny häst i Stall Porto. Y.B. har vidare uppgett att han inte hade något emot att G.W. övertog betalningsansvaret för krediten men att han gjorde klart för G.W. att denne först måste ”skriva om krediten” på sig själv så att Y.B. och B.L. inte längre svarade för den och att detta gällde även om krediten inte utnyttjades eftersom den ändå skulle belastas med avgifter. Genom att underlåta att efterkomma Y.B:s uppmaning och i stället genast börja utnyttja krediten har G.W. vid sidan av bankens regelsystem tillgodogjort sig en kredit, som han enligt banken annars inte skulle fått tillgång till. G.W., som uppgett att han väl kände till bankens regler för kreditgivning och som inte var formellt behörig att teckna krediten, måste ha varit medveten om det felaktiga i sitt handlande. Han kan inte rimligen ha trott att det räckte med den förbindelse han tecknade den 14 december 1994. G.W. kan alltså inte anses ha varit i god tro rörande rätten att förfoga över krediten. Även om banken enligt sina interna regler förfarit felaktigt i samband med att krediten beviljades, vilket G.W. hävdat, har detta inte gett genom rätt att använda krediten. Om sedan hans handlande är att bedöma som att han beviljat sig själv en kredit eller som att han obehörigen utnyttjat annans kredit är inte av avgörande betydelse. Från bankens synpunkt måste G.W:s handlande varit av allvarlig natur, ägnat att rubba bankens förtroende för honom.

Sammantaget finner tingsrätten att G.W:s handlande, som möjliggjorts genom den ställning han haft på banken, utgjort sådan oegentlighet att det har förelegat saklig grund för uppsägning av honom med iakttagande av uppsägningstid. Med hänsyn till bankens uppgifter har det enligt tingsrättens mening alltså inte skäligen kunnat krävas att banken skulle bereda G.W. annat arbete inom banken. Hans fastställelsetalan kan därför inte vinna bifall.

Vidare finner tingsrätten att det med hänsyn till omständigheterna har förelegat särskilda skäl att avstänga G.W. från arbetet. Uppmaningen från banken till G.W. att omedelbart lämna densamma kan sålunda inte grunda rätt till skadestånd.

Med hänsyn till utgången bör bankens interimistiska yrkande bifallas.

G.W. bör enligt huvudregeln förpliktas ersätta banken för dess rättegångskostnader. Tingsrätten finner att begärd ersättning är skälig.

DOMSLUT

1. Tingsrätten lämnar G.W:s fastställelse- och fullgörelsetalan utan bifall

2. Tingsrätten förordnar att G.W:s anställning hos Skandinaviska Enskilda Banken Aktiebolag skall upphöra från denna dag

3. Tingsrätten fastställer Nilssons ersättning för arbete enligt rättshjälpslagen till tjugoniotusenfemhundrasjuttiofyra (29 574) kr, varav sjutusentrehundranittiotre (7 393) kr 50 öre utgör mervärdesskatt

4. G.W. skall ersätta Skandinaviska Enskilda Banken Aktiebolag för rättegångskostnader med sjuttiofemtusentrehundrafemtio (75 350) kr, varav 75 000 kr avser ombudsarvode. På förstnämnda belopp löper ränta enligt 6 § 1 p räntelagen (1975:635) från denna dag till dess betalning sker.

Domsbilaga 1