AD 1997 nr 123

Plåtslagareförbundet

Bröderna B. och B.A. driver sedan år 1975 tillsammans rörelse som består i plåtslageriverksamhet. Deras ursprungliga företag försattes i konkurs i början av nittiotalet. Sedan dess har de drivit plåtslagerirörelsen genom det i målet instämda bolaget, Bröderna Areskougs Byggnadsplåt AB.

Hösten 1995 hade bolaget ett tiotal anställda plåtslagare. Av dem hade Å.L. och P.N. anställts sist; de anställdes år 1994. B. och B.A. meddelade under hösten 1995 att bolaget övervägde uppsägning av samtliga plåtslagare. Enligt bolaget förelåg arbetsbrist då det saknades arbeten för den kommande vintersäsongen. Vid medbestämmandeförhandling den 12 oktober 1995 enades parterna om att uppsägning skulle ske i enlighet med en turordningslista av visst innehåll. Den 19 oktober 1995 verkställdes uppsägningarna. Uppsägningstiderna varierade mellan en och fyra månader, dvs. varade som längst t.o.m. den 19 februari 1996.

Efter nyåret 1995/96 upptäckte några av de uppsagda plåtslagarna att P.N. fortfarande arbetade i bolaget, trots att hans uppsägningstid hade löpt ut den 19 december. De tog därför kontakt med en ombudsman vid plåtslagareförbundets distrikt 6 i Malmö, T.F., och informerade honom om vad som hade skett. T.F. påkallade med anledning därav tvisteförhandling med bolaget rörande brott mot anställningsskyddsavtalets bestämmelser om turordning vid återanställning. Plåtslagareförbundets förhandlingsframställan skickades i väg den 19 februari 1996 och förhandlingen ägde rum den 27 samma månad. Vid tidpunkten för tvisteförhandlingen hade samtliga uppsägningstider löpt ut. Bl.a. hade Å.L:s uppsägningstid gått till ända den 19 februari. Likväl arbetade såväl han som P.N. kvar i bolaget.

Uppenbarligen gjordes, någon gång efter uppsägningarna i oktober 1995, från bolagets sida den bedömningen att det åter fanns möjlighet att bereda två plåtslagare arbete. I den situationen ålåg det bolaget att lämna ett erbjudande om återanställning till i första hand de två plåtslagare som hade bäst plats i turordningslistan. Först på listan stod T.N. och G.B. Dessa var emellertid sjuka och kunde därför inte arbeta. Näst i tur stod L.B. P.A. stod på fjärde plats i turordningslistan, omedelbart efter M.A. som hade förklarat att han inte var intresserad av återanställning. Det nu anförda innebär att bolaget borde ha erbjudit L.B. och P.A. återanställning. Något sådant erbjudande lämnades dock inte. I stället återanställde bolaget P.N. och Å.L., dvs. de två plåtslagare som hade de kortaste anställningstiderna.

Vid tvisteförhandlingen den 27 februari 1996 uppgav bolagets företrädare, X.X., att P.N. och Å.L. från årsskiftet hade blivit delägare i bolaget och därför var undantagna från turordningsbestämmelserna. Från bolagets sida presenterades två avtal om aktieöverlåtelse jämte två reverser. Av dessa handlingar framgick att var och en av P.N. och Å.L. hade från B. och B.A. förvärvat 50 aktier à nominellt 100 kr i bolaget. Köpeavtalen var daterade den 1 januari 1996 vad gällde P.N:s förvärv och den 19 februari 1996 i fråga om Å.L:s förvärv. Köpeskillingen för aktierna skulle erläggas genom revers. Reverserna var på 5 000 kr och utställda av B. och B.A. De löpte med en årlig ränta om 5 procent, som förföll till betalning årsvis med början den 31 december 1996. Aktieöverlåtelserna till P.N. och Å.L. innebar alltså inte något kapitaltillskott till bolaget.

Före tvisteförhandlingen den 27 februari hade arbetstagarsidan inte fått några uppgifter om den nya ägarkonstruktionen i Bröderna Areskougs Byggnadsplåt. Exempelvis var det först vid förhandlingen som skuldebreven och reverserna visades upp för arbetstagarsidan. Det finns skäl att i detta sammanhang peka på dels att avtalet och reversen beträffade Å.L:s förvärv är dagtecknat samma datum som plåtslagareförbundets förhandlingsframställan, dels att bolaget redan under år 1994 övervägde uppsägningar och därvid – i enlighet med den dåvarande regleringen på området – från turordningen ville undanta P.N. och Å.L., som också vid den tiden var de senast anställda plåtslagarna hos bolaget.

Enligt plåtslagareförbundets mening grundade inte de åberopade aktieöverlåtelserna till P.N. och Å.L. något kompanjonskap i bolaget. De bör i stället ses som en efterhandskonstruktion, ett sätt att söka kringgå anställningsskyddsavtalets bestämmelser om turordning vid återanställning. Överlåtelserna utgjorde inte ett led i en ombildning av bolaget. Alltjämt hade och har bröderna Areskoug en dominerande ställning i bolaget såväl vad gäller aktieinnehav som beträffande den reella makten.

Att det sålunda finns en skillnad mellan å ena sidan bröderna Areskoug och å andra sidan P.N. och Å.L. framgår även av att de senare men inte bröderna är anmälda till Plåtslageribranschens Semesterkassa. Vidare förhåller det sig så, att bröderna Areskoug i motsats till Å.L. och P.N. är styrelseledamöter och firmatecknare i bolaget. Visserligen har arbetsgivarsidan uppgett att Å.L. och P.N. på grund av tidigare konkurs är förhindrade att nu bli ledamöter i bolagets styrelse men skall bli styrelseledamöter så snart det är möjligt. Häremot kan dock sägas att det nu har gått ungefär ett och halvt år sedan aktieöverlåtelserna skedde och att P.N. eller Å.L. alltjämt inte är vare sig ledamöter i styrelsen eller firmatecknare.

Enligt plåtslagareförbundet finns det inte någon omständighet som tyder på att P.N. eller Å.L. verkligen var eller är bröderna Areskougs kompanjoner. Oavsett hur man besvarar frågan huruvida aktieöverlåtelserna lett eller avsett att leda till ett reellt delägarskap för Å.L. och P.N. eller ej, är det enligt plåtslagareförbundets åsikt inte fråga om att rörelsen nu bedrivs i ett kompanjonbolag av sådant slag att reglerna om företrädesrätt till återanställning inte är tillämpliga.

Grunderna för plåtslagareförbundets talan

Å.L. och P.N. skall enligt plåtslagareförbundets mening anses ha blivit återanställda hos Bröderna Areskougs Byggnadsplåt. Eftersom bolaget inte erbjöd någon av arbetstagarna med bättre företrädesrätt än Å.L. och P.N. återanställning gjorde bolaget sig skyldigt till ett brott mot turordningsbestämmelserna i punkterna 24 och 25 i anställningsskyddsavtalet. Samtliga plåtslagare som plåtslagareförbundet företräder i målet hade bättre plats i turordningen än Å.L. och P.N. Därmed är bolaget skyldigt att utge allmänt skadestånd till var och en av dessa arbetstagare. Och som tidigare anförts är det plåtslagareförbundets uppfattning att bolaget rätteligen skulle ha erbjudit i första hand P.A. och L.B. återanställning. Eftersom något sådant erbjudande inte lämnades är bolaget pliktigt att ersätta den ekonomiska skada som åsamkats P.A. och L.B. till följd av brottet mot företrädesrättsreglerna.

Bröderna Areskougs Byggnadsplåt tog inte initiativ till förhandling med plåtslagareförbundet innan Å.L. och P.N. återanställdes. Därmed bröt bolaget även mot bestämmelserna i punkten 31 i anställningsskyddsavtalet angående förhandling om avsteg från turordningen vid återanställning. För detta brott skall bolaget betala allmänt skadestånd till förbundet. I detta sammanhang bör framhållas att plåtslagareförbundet inte kan vitsorda riktigheten av arbetsgivarsidans beskrivning av telefonsamtalet i början av år 1996 från X.X. till ombudsmannen R.H. vid förbundets kontor i Malmö. Enligt arbetstagarsidan får det t.ex. hållas för uteslutet att R.H. vid telefonsamtalet skulle ha lämnat något slags godkännande från förbundet med anledning av de uppgifter som X.X. må ha lämnat om att Bröderna Areskougs Byggnadsplåt hade ombildats till ett kompanjonbolag.

Yrkandena om ekonomiskt skadestånd

Mot plåtslagareförbundets yrkanden om ekonomiskt skadestånd till P.A. och L.B. har arbetsgivarsidan i och för sig rest olika invändningar. Det har bl.a. gjorts gällande att Bröderna Areskougs Byggnadsplåt sökte ordna nya anställningar åt P.A. och L.B. Arbetstagarsidan kan i och för sig vitsorda att L.B. fick ett tips från X.X. om en anställning hos företaget Lödde Plåt, vilken han dock hade bärande skäl att inte acceptera och därför aldrig tillträdde. L.B. ordnade i stället, utan hjälp från bröderna Areskougs sida, en ny anställning hos ett företag i Malmö, ”Hellbergs”. Från arbetsgivarsidan har vidare hävdats att P.A. borde ha accepterat ett erbjudande om anställning hos Modigs Plåt AB för att på så sätt begränsa sin ekonomiska skada. Erbjudandet avsåg emellertid en kortvarig anställning för arbete i Tyskland – det handlade om endast några veckors arbete – och när P.A. angav vilken lön han fordrade hörde inte Modigs Plåt AB av sig mer. Till detta bör läggas att Modigs Plåt AB självt i början av år 1996, alltså en kort tid efter det att P.A. erbjöds anställning där, på grund av arbetsbrist minskade antalet arbetstagare med tolv kollektivanställda. Under alla förhållanden hade därför P.A. strax mist anställningen hos Modigs Plåt AB. Sedermera har Modigs Plåt AB försatts i konkurs.

När det gäller de yrkade beloppen avseende ekonomiskt skadestånd till L.B. och P.A. kan följande sägas. Enligt kollektivavtalet har en arbetstagare betalt per timme. Parterna är ense om att avtalet bygger på en årsarbetstid om 1 806 timmar. Till detta kommer dels semester om årligen 200 timmar, dels den genomsnittliga arbetstiden för vilken s.k. helglön utgår, nämligen 68 timmar per år. En utgångspunkt för plåtslagareförbundets beräkningar av de i målet yrkade ekonomiska skadestånden har till följd härav varit en månatlig arbetstid för heltid om ([1 806 + 200 + 68]/12 ») 172,8 timmar.

Bolaget självt, genom D.A. som sedan lång tid sköter dess ekonomifunktion, har i ett arbetsgivarintyg angett att P.A:s timlön uppgick till 133 kr. I ett motsvarande intyg rörande L.B. har bolaget uppgett att dennes timlön var 110 kr. De sålunda lämna inkomstuppgifterna har gällt P.A:s respektive L.B:s genomsnittliga kollektivavtalsenliga lön – de hade ackordslön – under det sista anställningsåret hos bolaget. Inkomstuppgifterna har lämnats i enlighet med av Arbetsmarknadsstyrelsen utfärdade anvisningar, enligt vilka semesterersättning inte skall ingå. Plåtslagareförbundet vill i detta sammanhang understryka att det inte vitsordar riktigheten av de inkomstuppgifter, om P.A:s och L.B:s löner under sista halvåret av anställningen, som finns i en skriftlig sammanställning som arbetsgivarparterna har gett in i målet.

Plåtslagareförbundet har alltså utgått från den timlön som bolaget självt angett i de nyssnämnda arbetsgivarintygen. Enligt plåtslagareförbundet är det dessa faktiska löner som skall läggas till grund för beräkningen av ekonomiskt skadestånd. Således skall beräkningen inte bygga t.ex. på bestämmelserna om uppsägningslön vilka finns i protokollsanteckningen till punkten 11 i anställningsskyddsavtalet eller på arbetsgivarsidans sammanställning med uppgifter om P.A:s och L.B:s löner under det sista halvåret av anställningen.

Plåtslagareförbundet har vid sin beräkning avseende inkomstförlust fr.o.m. den 1 april 1996 räknat upp timlönen enligt arbetsgivarintygen – alltså 133 kr respektive 110 kr – med den höjning av ackordslön som enligt bestämmelserna i § 5 punkten 1 a) i kollektivavtalet skulle ha skett per det datumet, alltså med ett index om (7,70 – 3,75 =) 3,95 procent. Detta leder till en timlön fr.o.m. den 1 april 1996 på för P.A. 138 kr och för L.B. 114 kr 30 öre. Vid skadeståndsberäkningen har hänsyn inte tagits till den höjning som avtalsenligt skedde år 1997. Arbetstagarsidan har dock skäl att i det följande återkomma till denna aspekt, nämligen när skadeståndet till L.B. behandlas.

I fråga om den ekonomiska skada som har drabbat P.A. vill plåtslagareförbundet vidare nämna följande.

P.A:s uppsägningstid hos Bröderna Areskougs Byggnadsplåt var till ända den 22 november 1995. Per den 1 januari 1996 startade P.A. och en annan av de uppsagda plåtslagarna, L.M., ett eget handelsbolag. Endast P.A. och L.M. är verksamma i handelsbolaget. För tiden den 1 januari – den 30 juni 1996 erhöll P.A. s.k. starta eget-bidrag motsvarande arbetslöshetsersättning, 564 kr per dag under 22 dagar per månad, eller med andra ord månatligen 12 408 kr. Vad gäller tiden fr.o.m. den 1 juli 1996 var P.A. och L.M. ense om att var och en av dem kunde ”ta ut” en timlön om 69 kr från handelsbolaget. P.A:s månadslön från handelsbolaget kan med denna utgångspunkt skattas till (172,8 x 69 =) 11 923 kr såvitt gäller tiden fr.o.m. den 1 juli 1996.

Här bör följande inskjutas. Under år 1996 uppbar P.A. de facto ett nettobelopp om 45 000 kr från sitt handelsbolag. Med utgångspunkt häri och i en skattesats om 30 procent uppgick hans månadslön från handelsbolaget till 11 700 kr brutto. På grund av skattemässiga avsättningar i bolaget kom hans deklarerade inkomst därifrån att bli ännu lägre. Likväl har arbetstagarsidan utgått från den timlön om 69 kr som P.A. och L.M. var ense om att de kunde ”ta ut” från handelsbolaget.

Enligt plåtslagareförbundets mening borde Bröderna Areskougs Byggnadsplåt rätteligen ha erbjudit P.A. återanställning från den tidpunkt när Å.L:s uppsägningstid hos bolaget löpte ut, alltså den 19 februari 1996. Förbundets yrkande om ekonomiskt skadestånd till P.A. har följaktligen beräknats för tid fr.o.m. den 20 februari 1996. Om P.A. hade blivit återanställd hos Bröderna Areskougs Byggnadsplåt skulle han från bolaget ha uppburit en månatlig lön om (172,8 x 133 =) 22 982 kr i tiden före den 1 april 1996, respektive (172,8 x 138 =) 23 846 kr i tiden fr.o.m. det datumet. Hans ekonomiska förlust under den tid när han erhöll starta eget-bidrag kan alltså skattas till ett månatligt belopp om (22 982 – 12 408 =) 10 574 kr vad gäller tiden före den 1 april 1996 och till (23 846 – 12 408 =) 11 438 kr fr.o.m. april t.o.m. juni månad 1996. Fr.o.m. den 1 juli 1996 uppgår hans månatliga förlust till (23 846 – 11 923 =) 11 923 kr.

I tillägg till vad som har angetts i det föregående bör följande sägas om beräkningen av ekonomiskt skadestånd till L.B.

Enligt plåtslagareförbundets åsikt borde L.B. i och för sig ha erbjudits återanställning hos Bröderna Areskougs Byggnadsplåt när P.N:s uppsägningstid var till ända och denne blev återanställd, den 20 december 1995. Uppsägningstiden för L.B:s egen del löpte dock ut först den 20 februari 1996, varför det yrkas ekonomiskt skadestånd till honom för tid fr.o.m. den 21 sistnämnda månad.

Om L.B. hade blivit återanställd hos Bröderna Areskougs Byggnadsplåt skulle han därifrån ha uppburit en lön per månad om (172,8 x 110 =) 19 008 kr i tiden före den 1 april 1996 respektive – med beaktande av den tidigare berörda indexuppräkningen – (172,8 x 114 kr 30 öre =) 19 751 kr i tiden fr.o.m. det datumet. L.B:s faktiska inkomst från sin nya arbetsgivare sedan början av år 1996, ”Hellbergs”, var inledningsvis 97 kr per timme, eller månatligen (172,8 x 97 =) 16 762 kr. Hans ekonomiska förlust per månad uppgår således till (19 008 – 16 762 =) 2 246 kr i tiden före den 1 april 1996 och till (19 751 – 16 762 =) 2 989 kr i tiden fr.o.m. det datumet.

L.B:s timlön hos ”Hellbergs” är numera visserligen 99 kr 50 öre. Å andra sidan har arbetstagarsidan vid bestämmande av skadeståndsyrkandet inte beaktat den uppräkning av lönerna som avtalsenligt har skett år 1997. Om en sådan uppräkning görs, visar den att L.B:s ekonomiska skada överstiger vad som yrkas i målet. Plåtslagareförbundet står mot denna bakgrund fast vid att bolaget skall utge ekonomiskt skadestånd till L.B. med 2 989 kr per månad såvitt gäller tiden fr.o.m. april 1996.

Arbetsgivarparterna

Bröderna B. och B.A. arbetade som anställda plåtslagare, bl.a. hos Modigs Plåt AB, innan de år 1975 tillsammans började driva ett plåtslageriföretag. Detta företag hade omkring 15 anställda. Till följd av främst två mycket stora och oväntade kundförluster försattes företaget i konkurs år 1992.

Efter konkursen fortsatte bröderna Areskoug plåtslagerirörelsen, nu genom det i målet instämda bolaget. Även detta företag hade omkring 15 anställda. Bröderna trodde att de ekonomiska förhållandena skulle bli bättre. Någon förbättring inträdde dock inte på byggmarknaden; tvärtom blev det ännu sämre. På grund av den dåliga lönsamheten inledde bröderna hösten 1995 en diskussion om vad som borde och kunde göras. De förde diskussioner dels inbördes och dels i förhållande till bolagets anställda och plåtslagareförbundet. Diskussionerna mynnade ut i ett beslut om att alla anställda plåtslagare sades upp. Enighet i uppsägningsfrågan nåddes vid en medbestämmandeförhandling i oktober 1995 med plåtslagareförbundets distrikt 6. Bolagets ekonomiska bekymmer hade även andra konsekvenser, bl.a. nödgades bröderna Areskoug sälja en hälftendel av den fastighet där bolaget hade verkstad och kontor.

Bröderna Areskougs Byggnadsplåt blir ett kompanjonbolag

Plåtslagareförbundet har gjort gällande att Å.L. och P.N. blivit återanställda i Bröderna Areskougs Byggnadsplåt. Arbetsgivarsidan bestrider i första hand att någon återanställning av dem har skett. I denna del vill arbetsgivarparterna inledningsvis lägga fram följande.

Å.L. och P.N. startade år 1988 ett eget plåtslageri som de drev genom ett handelsbolag, Plåtmästarna HB. Detta hade inte några anställda, utan det var endast Å.L. och P.N. som var verksamma däri. De hade viss framgång med verksamheten, särskilt under de första åren; bolaget anlitades bl.a. av Skanska. Handelsbolaget hade visst samarbete med bröderna Areskougs företag, och bröderna Areskoug å ena sidan och Å.L. och P.N. å den andra diskuterade om företagen skulle använda sig av samma lokaler; handelsbolaget skulle ”hyra in sig” i de lokaler som bröderna Areskougs företag disponerade. Tanken på gemensamma lokaler kom dock inte att genomföras. Lönsamheten i handelsbolaget försämrades nämligen på grund av kundförluster och år 1994 försattes det i konkurs. Å.L. och P.N. ådrog sig i samband därmed stora skulder för egen del. I anslutning till handelsbolagets konkurs blev Å.L. och P.N. anställda hos Bröderna Areskougs Byggnadsplåt men sades i likhet med övriga plåtslagare upp i oktober 1995.

Någon gång kring månadsskiftet november – december 1995 började B. och B.A. samt Å.L. och P.N. att diskutera om Å.L. och P.N. skulle bli delägare i Bröderna Areskougs Byggnadsplåt och om bolaget därvid kunde grundas på en helt ny affärsidé. Dessa diskussioner utgick från – utöver de förhållanden som nyss har redovisats – i korthet följande.

Fram till uppsägningarna hösten 1995 hade Bröderna Areskougs Byggnadsplåt drygt 15 anställda och en verksamhet som bestod i större arbeten på entreprenad. B. och B.A. kunde konstatera att denna affärsidé inte längre ”höll”, av de konjunkturella och strukturella skäl som har antytts i det föregående. Bröderna samt Å.L. och P.N. tänkte sig därför en ny inriktning av verksamheten. I denna skulle de fyra – alltså B. och B.A. samt Å.L. och P.N. – vara delägare och kompanjoner. I stället för entreprenadarbeten skulle bolaget åta sig mindre arbeten, serviceavtal. Bolaget skulle fortsättningsvis vända sig till andra slags kunder än tidigare och även utföra andra typer av arbeten än förr, arbeten som gick att driva i kompanjonskap med alla fyra delägare som aktiva också ”ute på fältet”. I sammanhanget hade det sitt intresse att Å.L. och P.N., i motsats till de övriga uppsagda plåtslagarna, hade erfarenhet av att driva näringsverksamhet och således bl.a. av att utföra arbeten utan att någon annan var företags- eller arbetsledare åt dem. Enkelt uttryckt förstod de sig på företagandets villkor.

Efter diskussionerna mellan bröderna Areskoug, Å.L. och P.N. tog X.X. någon gång i december 1995 kontakt med Plåtslageriernas Riksförbund för rådgivning i anslutning till den nya inriktning och uppläggning som man tänkte att bolaget skulle ha fortsättningsvis. Han kontaktade även en advokat i Malmö för att få hjälp med upprättande av handlingar som behövdes för aktieöverlåtelser till Å.L. och P.N. Advokaten gav råd om hur ett i överlåtelsehandlingarna intaget förbehåll, om rätt för Å.L. och P.N. att erhålla plats i bolagets styrelse den dag dessas ekonomi kunde anses sanerad, kunde utformas. När avtalen om aktieöverlåtelserna undertecknades var bröderna Areskoug, Å.L., P.N. och bolagets revisor närvarande.

Genom aktieägaravtalen förvärvade var och en av Å.L. och P.N. 50 aktier, eller aktier motsvarande 10 procent av aktiekapitalet. Köpeskillingen för vart och ett av förvärven var 5 000 kr, vilket ungefär motsvarade 10 procent av bolagets substansvärde omkring årsskiftet 1995/96. Avtalen daterades den 1 januari 1996 för P.N:s del och den 19 februari samma år för Å.L:s del. De olika dateringarna hängde samman med när respektive uppsägningstider löpte ut: man var angelägen om att hålla en rågång mellan å ena sidan den tid när P.N. och Å.L. var anställda hos bolaget och å andra sidan den tidpunkt när de blev delägare och kompanjoner i detta. I och för sig var P.N:s uppsägningstid till ända strax före julen 1995, men på grund av de mellankommande helgerna daterades avtalet i hans fall den 1 januari 1996.

Med anledning av den konkurs som hade drabbat P.N:s och Å.L:s handelsbolag var envar av dem skyldig bl.a. staten hundratusentals kronor. Av hänsyn till Bröderna Areskougs Byggnadsplåts kreditvärdighet kom därför avtalsparterna överens om att Å.L. och P.N. inte skulle inträda i styrelsen eller bli firmatecknare förrän deras ekonomier var sanerade. Som angetts finns sålunda i aktieöverlåtelseavtalen ett förbehåll om rätt för P.N. och Å.L. att ta del i bolagets styrelse så snart deras respektive ekonomier har sanerats. Det bör nämnas att Å.L. och P.N. har hos kronofogdemyndigheten ansökt om skuldsanering och att de räknar med att saneringsfrågan kommer att bli löst inom en relativt nära framtid. I enlighet med aktieöverlåtelseavtalen kommer de då att bli medlemmar i bolagets styrelse och få firmateckningsrätt i bolaget.

Plåtslagareförbundet har påpekat att P.N. och Å.L. i motsats till bröderna Areskoug är anmälda till Plåtslageribranschens Semesterkassa. Dessa anmälningar har emellertid sin grund i bestämmelser i kollektivavtalet, nämligen i protokollsanteckningen till § 8 punkten 3 vari föreskrivs att redovisning skall ske även för delägare som – i likhet med P.N. och Å.L. – äger mindre än 1/3 av företaget. Semesterkassan har även fått besked om att P.N. och Å.L. har slutat som anställda i bolaget och att de i stället är delägare i detta. Det förhållandet att P.N. och Å.L. är anmälda till semesterkassan ger med andra ord inte något som helst stöd åt plåtslagareförbundets påstående om att de inte är kompanjoner och delägare i bolaget.

Alltsedan P.N. och Å.L. omkring årsskiftet 1995/96 blev delägare och kompanjoner i Bröderna Areskougs Byggnadsplåt är bolaget organiserat på ett annat sätt än tidigare och uppbyggt kring en för bolaget helt ny affärsidé i enlighet med vad som har skisserats i det föregående. Sammanfattningsvis kan följande sägas i denna del.

Bolagets fyra delägare utför arbeten självständigt, dvs. utan arbetsledning från någon av de andra delägarna. Ibland utför de arbeten gemensamt, ibland var för sig. Å.L. och P.N. sköter i tillämpliga fall sina ”egna jobb”. Exempelvis svarar de för inköp av material till dessa arbeten. I regel träffas delägarna varje morgon och kväll för att gå igenom bl.a. frågor om vilka arbeten bolaget skall åta sig. Delägarna beslutar gemensamt om större investeringar och går tillsammans igenom kalkyler av beskaffenhet. Beslutsfattandet i bolaget går över huvud taget till på det sätt som är brukligt i mindre företag.

Samtliga delägare brukar bjudas in till och vara med vid kundträffar, möten med plåtleverantörer och liknande. Delägarna inbördes ”tar ut” i princip lika stor ersättning från bolaget i form av en fast månadslön på ca 16 000 kr. Deras lön kan dock variera och, i vart fall i teorin, bli noll för den händelse bolagets ekonomi föranleder detta. Deras engagemang i bolaget innefattar sålunda ett moment av risktagande för var och en av dem. Visserligen är det vanligtvis X.X. ensam som undertecknar bolagets offerter, men detta kan inte anses ha någon betydelse från de synpunkter som är tvistiga i målet; det är naturligt och i enlighet med praxis på byggmarknaden att en person – i detta fall den verkställande direktören – ensam skriver under t.ex. sådana handlingar.

Invändningarna mot käromålet

Till stöd för bestridandet av plåtslagareförbundets talan åberopar arbetsgivarsidan sammanfattningsvis följande.

P.N. och Å.L. har inte ”återanställts” i Bröderna Areskougs Byggnadsplåt i den mening som avses i bestämmelserna i punkterna 24 och 25 i anställningsskyddsavtalet. I stället har det träffats ett avtal mellan å ena sidan B. och B.A. och å andra sidan P.N. och Å.L. om att de senare skall bli delägare i bolaget och bröderna Areskougs kompanjoner. Det var och är alltså avtalsparternas gemensamma avsikt att P.N. och Å.L. skall vara delägare och kompanjoner, inte anställda, i bolaget. Även rent faktiskt har P.N. och Å.L. intagit rollen som kompanjoner. Från de synpunkter som är av intresse i målet råder det enligt arbetsgivarparterna inget tvivel om att P.N. och Å.L. rättsligt sett är delägare och kompanjoner i Bröderna Areskougs Byggnadsplåt.

Men även om man skulle utgå från att P.N. och Å.L. har blivit ”återanställda” i bolaget och att de är arbetstagare hos detta, tillhör de i vart fall den undantagskrets som enligt punkten 1 i anställningsskyddsavtalet inte omfattas av bestämmelserna i avtalet: som delägare och kompanjoner i bolaget utövar de ett väsentligt inflytande i dess verksamhet. Med hänsyn åtminstone härtill saknar arbetstagarsidan fog för sin talan i målet.

På grund av det anförda har bolaget inte varit skyldigt att enligt punkten 31 i anställningsskyddsavtalet förhandla med plåtslagareförbundet innan P.N. och Å.L. blev – enligt arbetstagarsidans synsätt – ”återanställda”. Likväl tog bolaget genom X.X. troligen under vecka 3 år 1996 telefonkontakt med plåtslagareförbundets distrikt 6 i Malmö. Han sökte ombudsmannen T.F. men fick beskedet att denne var sjuk, varför han i stället talade med T.F:s kollega R.H. och informerade denne om delägarskapet och om att ingen skulle återanställas i bolaget. R.H. sade då ungefär ”Bra, då vet vi”, men nämnde ingenting om t.ex. att ett protokoll behövde upprättas med anledning av samtalet eller att plåtslagareförbundet hade någon erinran mot vad som hade skett i bolaget.

De yrkade ekonomiska skadestånden

I tiden efter uppsägningarna tog X.X. och i någon mån B.A. kontakt med olika plåtslageriföretag i Skåne, bl.a. Modigs Plåt AB och företaget Lödde Plåt, i syfte att söka bereda de uppsagda ny anställning på annat håll. L.B. t.ex. fick därigenom ett erbjudande från Lödde Plåt om anställning men tackade nej till denna, tydligen eftersom han ansåg att det var för långt avstånd mellan bostaden och arbetsplatsen. I stället ordnade han, efter tips från bröderna Areskougs sida, en anställning hos ”Hellbergs Plåt”, vilken han alltjämt innehar. P.A. å sin sida erbjöds en anställning hos Modigs Plåt AB. I den anställningen skulle hans timlön ha varit 100 kr. Han avböjde dock anställningen och började i stället tillsammans med en kollega att driva plåtslagerirörelse genom ett handelsbolag.

I fråga om de yrkande ekonomiska skadestånden till P.A. och L.B. vill arbetsgivarparterna anlägga följande synpunkter.

Enligt protokollsanteckningen till punkten 11 i anställningsskyddsavtalet skall ersättningen under uppsägningstiden utges med ett belopp för varje timma beräknat på vederbörande arbetstagares genomsnittliga förtjänst för tidlön och ackord under de senaste sex månaderna. Denna bestämmelse skall enligt arbetsgivarsidan vara utgångspunkten vid bestämmandet av eventuella ekonomiska skadestånd. Arbetsgivarsidan har i målet gett in en uppställning över de exakta belopp avseende tidlön och ackord som under de sista sex månaderna av anställningen utbetalades till P.A. respektive L.B.; beloppen inkluderar eventuell helglön. Det är på dessa inkomstuppgifter som den genomsnittliga inkomsten skall beräknas. Detta innebär en genomsnittlig lön per timme för P.A. om ca 100 kr och för L.B. om ca 90 kr.

Vid beräkningen av eventuell inkomstförlust för P.A. eller L.B. skall vidare – enligt arbetsgivarparternas mening – utgångspunkt tas i en årsarbetstid om 1 806 timmar jämte 200 timmar för semester, vilket leder till en arbetstid om ungefär ([1 806 + 200]/12 ») 168 timmar per månad. Arbetsgivarsidan vitsordar alltså inte riktigheten av vad plåtslagareförbundet har anfört därom, att frågan om inkomstförlust skall bedömas utifrån en månatlig arbetstid om 172,8 timmar. Sedan lång tid har kollektivavtalsparterna varit överens om att årsarbetstiden uppgår till just 1 806 timmar. Så t.ex. har semesterkassan alltsedan åttiotalet använt sig av detta årsarbetstidsmått som beräkningsgrund, och parternas uppfattning i frågan framgår av protokollet från de avtalsförhandlingar som fördes den 25 februari – den 17 april 1997.

Sedan P.A. hade sagts upp av Bröderna Areskougs Byggnadsplåt erbjöds han anställning hos Modigs Plåt AB men tackade nej till denna. I anställningen hos Modigs Plåt AB skulle hans timlön ha varit omkring 100 kr. Hans timlön hos Bröderna Areskougs Byggnadsplåt var i genomsnitt ca 99 kr. I det handelsbolag som P.A. och L.M. startade på nyåret 1996 uppgick P.A:s andel i bolagets vinst till 133 356 kr enligt den deklaration som han år 1997 har ingett till skattemyndigheten, dvs. utan hänsyn till de avdrag som kan ha gjorts i handelsbolagets deklaration. Utöver denna inkomst från handelsbolaget uppbar P.A. drygt 70 000 kr i starta eget-bidrag under år 1996. Detta innebär att hans timförtjänst det året var ca 103 kr och att han således inte har åsamkats någon ekonomisk förlust i och för sig på grund av det brott mot företrädesrättsreglerna som plåtslagareförbundet gör gällande i målet.

Som nyss angetts fick L.B., efter det att han hade sagts upp från anställningen hos Bröderna Areskougs Byggnadsplåt, ett erbjudande om anställning hos Lödde Plåt. Denna anställning avböjde han dock, eftersom han ansåg att det var för lång sträcka mellan hans bostad och Lödde Plåts kontor; mellan bostaden och kontoret är det omkring 3 mil enkel resa. Enligt arbetsgivarparterna var det av L.B. angivna skälet att avböja anställningen hos Lödde Plåt inte bärkraftigt i det nu aktuella sammanhanget. I och för sig fick L.B. sedermera en anställning hos Hellbergs Plåt, där hans timlön ursprungligen var 97 kr men numera är 99 kr 50 öre. Hans genomsnittliga timlön hos Bröderna Areskougs Byggnadsplåt uppgick som redan angetts till ca 90 kr. Det senast anförda innebär sammanfattningsvis att L.B. i vart fall inte har drabbats av någon ekonomiskt förlust med anledning av det brott mot företrädesrättsreglerna som plåtslagareförbundet påstår att Bröderna Areskougs Byggnadsplåt har gjort sig skyldigt till.