: : : :

AD 1996 nr 94

Sammanfattning :

Fråga i tvist om företrädesrätt till återanställning om arbetstagare har haft tillräckliga kvalifikationer för befattning som utbildare inom fordonsteknik.

I målet uppkommer vid prövning av frågor om ekonomiskt skadestånd huruvida avräkning skall ske för ersättning som uppburits från arbetslöshetskassa. Yttrande har inhämtats från tillsynsmyndigheten för arbetslöshetskassorna.

» Gå direkt till hela domen

Sammanfattning :

Fråga i tvist om företrädesrätt till återanställning om arbetstagare har haft tillräckliga kvalifikationer för befattning som utbildare inom fordonsteknik.

I målet uppkommer vid prövning av frågor om ekonomiskt skadestånd huruvida avräkning skall ske för ersättning som uppburits från arbetslöshetskassa. Yttrande har inhämtats från tillsynsmyndigheten för arbetslöshetskassorna.

Dela :

Parter ( Privata sektorn ) :  [] &  [] &  []

Direktstämt mål [ mål nr A 115/95 ]

Andra avgöranden i samma mål : AD 1996 nr 39

Dom meddelad :

Ledamöter i Arbetsdomstolen ( 7 st. ♀ 2 ♂ 5allmän sammansättning ):

Ordförande :

 [] #

Vice ordförande :

 [] *

”Tredje man” :

 [] *

Arbetsgivarledamöter :

 [] #

SAF

 [] **

 

Arbetstagarledamöter :

 [] [ skiljaktig ] *

LO

 [] [ skiljaktig ] *

TCO

[ Med skiljaktig mening ]

# Ordinarie ledamot* Förordnad ersättare** Tillfällig ersättare

Andel skiljaktiga ledamöter : 28,6% ( 2 st. )
Andel tillfälliga ersättare : 14,3% ( 1 st. )
Andel ordinarie ledamöter : 28,6% ( 2 st. )
Andel kvinnliga ledamöter : 28,6% ( 2 st. )

Sekreterare :  []

Lagrum : 25 § första stycket och 38 § lagen (1982:80) om anställningsskydd

Anförda rättsfall ( 2 st. ) : AD 1974 nr 43 [ Zeteo ] [ Karnov ] | AD 1996 nr 39

Anförda förarbeten ( 2 st. ) :

Rättsfall som hänvisar till AD 1996 nr 94 ( 3 st. ): AD 1997 nr 130 | AD 2005 nr 61 | AD 2006 nr 15

Klicka på länkarna till lag­stift­ning, rätts­fall och för­arbeten i doms­referatet nedan för att se doku­mentet (öppnas i nytt fönster).

Innehållsförteckning ( AD 1996 nr 94 ) :

ALLMÄN BAKGRUND

Tvisten rörande AmuGruppen Väst AB

Yrkanden m.m.

Lärarförbundets yrkanden

Arbetsgivarparternas inställning till yrkandena

Parternas utveckling av talan

Lärarförbundet

Tvistefrågorna

Bakgrunden till tvisten

Talan avseende I.C.

Talan avseende B.E.

Talan avseende T.R.

Har bolaget brutit mot tillsättningsavtalet?

Angående avräkning för uppburen arbetslöshetsersättning

Arbetsgivarparterna

Allmänt

Har bolaget brutit mot tillsättningsavtalet?

Domskäl

Tvisten

Har I.C. haft tillräckliga kvalifikationer för den befattning som han har sökt hos bolaget?

Den rättsliga bakgrunden

Vilken verksamhet driver bolaget efter bolagiseringen?

Tillsättningsförfarandet

Utredning om I.C. kvalifikationer för den sökta befattningen

Sammanfattning av I.C. berättelse

Sammanfattning av C.R:s berättelse

Viss ytterligare utredning i kvaliftkationsfrågan

Arbetsdomstolens bedömning

Omfattningen av bolagets skadeståndsansvar mot B.E.

Allmänt om skadeståndsansvaret

Skall allmänt skadestånd utges för brott mot tillsättningsavtalet eller mot anställningsskyddslagen?

Skall avräkning från ekonomiska skadestånd ske för ersättning som uppburits från arbetslöshetskassa?

Omfattningen av bolagets skadeståndsskyldighet mot T.R.

Är bolaget skyldigt att utge allmänt skadestånd till Lärarförbundet för brott mot tillsättningsavtalet?

Rättegångskostnader

Domslut

Ledamöterna Valter Carlssons och Magnus Neubergs skiljaktiga mening

Domsbilaga

Klicka på rubriken för att komma dit. Är avsnittet med utveckling av parternas talan dolt, kan du dock inte komma till rubrikerna där.
Rubrikerna har identifierats automatiskt, så det kan förekomma fel och ofullständigheter.

Domslut

1. Arbetsdomstolen avskriver målet såvitt det rör L.I.B. från vidare handläggning.

2. Arbetsdomstolen avslår Lärarförbundets yrkanden avseende I.C.

3. Arbetsdomstolen förpliktar AmuGruppen Väst AB att till B.E. utge

a) ekonomiskt skadestånd med tvåhundrasextiotusentjugotre (260 023) kr avseende förlust av lön för tiden den 1 augusti 1994–25 april 1996 jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 15 800 kr från den sista i varje månad under tiden augusti 1994–juni 1995, på 4 600 kr från den 31 juli 1995, på 15 800 kr från den sista i varje månad under tiden augusti–november 1995. på 5 684 kr från den 31 december 1995. på 3 392 kr från den sista i varje månad under tiden januari–mars 1996 och på 2 563 kr från den 30 april 1996. allt till dess betalning sker, samt

b) allmänt skadestånd med femtiotusen (50 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 12 juni 1995 till dess betalning sker.

4. Arbetsdomstolen förpliktar AmuGruppen Väst AB att till T.R. utge

a) ekonomiskt skadestånd med trehundrafemtioentusenfemhundrasjutton (351 517) kr avseende förlust av inkomst för tiden den 1 juli 1994–25 april 1996 jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 16 100 kr från den sista i varje månad under tiden juli 1994–mars 1996 och på 13 417 kr från den 30 april 1996. allt till dess betalning sker. samt

b) allmänt skadestånd med femtiotusen (50 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 12 juni 1995 till dess betalning sker.

5. Arbetsdomstolen förpliktar AmuGruppen Väst AB att till Lärarförbundet utge allmänt skadestånd med fyrtiotusen (40 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 12 juni 1995 till dess betalning sker.

6. Lärarförbundet förbehålls rätt att i mån av befogenhet föra talan för B.E:s och T.R:s räkning om ersättning för skada som kan uppkomma efter den 25 april 1996.

7. AmuGruppen Väst AB och Almega Tjänsteförbunden skall med hälften var ersätta Lärarförbundet för rättegångskostnader med sjuttiofyratusensexhundrafyrtionio (74 649) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom tills betalning sker. Av ersättningen utgör 11 000 kr mervärdesskatt.

Referat ( AD 1996 nr 94 ) :

AD 1996 nr 94

Parter ( Privata sektorn ): Lärarförbundet mot ALMEGA Tjänsteförbunden och AmuGruppen Väst Aktiebolag i Skövde

Ledamöter i Arbetsdomstolen : Hans Stark, Ulla Erlandsson, Karin Isacsson, Ulf E. Nilsson, Lennart Grudevall (förre direktören i Svenska Kommunförbundet; tillfällig ersättare), Valter Carlsson (skiljaktig) och Magnus Neuberg (skiljaktig).

Sekreterare : Jan Bergman

AD 1996 nr 94    Dom den 28 augusti 1996 – Direktstämt mål

Sökord : Arbetslöshetsersättning | Avräkning | Ekonomiskt skadestånd | Företrädesrätt till återanställning | Skadestånd | Tillräckliga kvalifikationer

Lagrum : 25 § och 38 § anställningsskyddslagen

Rättsfall : AD 1974 nr 43 | AD 1996 nr 39

Förarbeten : Bet. 1992/93:AU6 Ombildning av AMU-gruppen till aktiebolag | Prop. 1992/93:152 om ombildning av AMU-gruppen till aktiebolag

Parter:

Lärarförbundet

mot

ALMEGA Tjänsteförbunden och AmuGruppen Väst Aktiebolag i Skövde

ALLMÄN BAKGRUND

Arbetsmarknadsutbildning bedrevs tidigare av myndigheter. Det fanns en central myndighet, AMU-styrelsen, och 23 länsmyndigheter. Efter ett riksdagsbeslut ombildades myndigheterna till ett moderbolag, AmuGruppen AB, och tio regionala dotterbolag. Ett av dotterbolagen är AmuGruppen Väst AB (bolaget). Utbildningsverksamheten bedrivs sedan den 1 juli 1993 av bolagen.

Inför bolagiseringen slöt AmuGruppen AB, för de regionala bolagens räkning, å ena sidan, samt SACO-S och TCO-OF/C, för bl.a. Lärarförbundets räkning, å andra sidan den 10 maj 1993 ett kollektivavtal angående tillsättning av tjänster inom koncernen. Avtalet kom av parterna att benämnas tillsättningsavtalet.

Avtalet innehåller följande.

Utgångspunkt

Tjänster inom koncernen (AMU-Gruppen AB) bör i första hand tillsättas med personal från myndigheten och målsättningen bör därvid vara att flertalet av de anställda i AMU-Gruppen skall erbjudas fast eller tillfällig anställning i koncernen, beroende av nuvarande anställningsform. Koncernen har att avgöra dimensioneringen av bolagen med utgångspunkt från efterfrågan. (prop 1992/93:152 [ pdf ]).

Arbetsmarknadsministern anför som sin bedömning att tjänster i AMU-Gruppen AB i första hand bör tillsättas med personal från myndigheten. Målsättningen bör vara att koncernen skall erbjuda flertalet av de anställda i myndigheten anställning. (AU 1992/93:6)

Detta anger tydligt utgångspunkter och policyinriktning vid bemanning av AMU-Gruppen AB.

För att komma fram till vilka som ska anställas inom AMU-Gruppen AB ges tillfälle att lämna intresseanmälan.

En annan viktig utgångspunkt vid bemanning av AMU-Gruppen AB är att de nya bolagen bemannas med personer som har den kompetens som krävs för att kunna bedriva den verksamhet som ska ske i de nya bolagen. Erfarenhet från arbete inom AMU-Gruppen har självklart ett meritvärde vid bemanning av de nya bolagen. Det är de nya bolagen som dimensionerar, beskriver innehållet i tjänsterna samt beskriver vilken kompetens som krävs för de olika befattningarna och för verksamhetens bedrivande.

Finns flera sökande till en befattning och dessa har kompetens som fullt ut svarar mot de för befattningen angivna kraven skall den som har längst sammanlagd anställningstid i staten eller från statligt reglerad anställning först komma ifråga.

Vidare ska hela anställningsprocessen ske samtidigt och på likartat sätt inom hela koncernen.

Sammanfattningsvis

– Bolagen bör i första hand bemannas med de som idag är anställda i resp myndighet.

– Bolagen dimensionerar, beskriver innehållet i befattningar och anger kompetenskrav.

– Bolagen ska bemannas med personer som har den kompetens som krävs för befattningen och för att bedriva verksamhet i bolagen.

Om flera sökande har den kompetens som svarar mot de angivna kraven för befattningen kommer den med längst anställningstid hos staten eller från statligt reglerad anställning först i fråga.

Anställningsprocessen sker likartat och samtidigt inom hela koncernen.

Tillsättning sker i två omgångar

Förutsättningen för att kunna anställa inom AMU-Gruppen AB är att avtal om anställningsvillkor finns, samt att de olika bolagen har presenterat sin framtida verksamhet, dimensionering samt vilken kompetens som krävs för att bedriva verksamheten.

Tillsättningsomgång 1

Alla de som har tillsvidareanställning och som önskar få anställning i resp bolag lämnar in intresseanmälan.

Ansökan i denna omgång sker endast till det bolag som ska bedriva verksamhet inom det län eller motsvarande där man är anställd. Intresseanmälan får ske till tre alternativa anställningar.

De som arbetar åt AMU Media, AMU International, AMU Leasing och AMU-Universitetet får också lämna intresseanmälan till det bolag till vilket resp verksamhet ska höra.

Beslut

De som erbjuds anställning i resp bolag tecknar senast fem dagar efter erbjudandet under ett anställningsavtal. Samtidigt säger de skriftligt upp sina anställningar i AMU-Gruppen.

I de nya bolagen finns ingen möjlighet att överklaga beslut om anställning.

Tillsättningsomgång 2

Om bolagen inte har bemannat sin organisation genom första tillsättningsomgången sker en andra omgång. Vid detta tillfälle får alla övriga visa intresse/söka. Detta innebär att de som har/har haft tidsbegränsad anställning, de som redan är uppsagda, de som söker från en AMU-myndighet till annat bolag än i tillsättningsomgång 1 och externa sökande kan komma i fråga.

Även vid denna tillsättningsomgång gäller det som sagts i fråga om kompetens och anställningstid.

Beslut

De som erbjuds anställning i resp bolag tecknar senast fem dagar efter erbjudandet under ett anställningsavtal.

I de nya bolagen finns ingen möjlighet att överklaga beslut om anställning.

Uppsägning

De som inte erbjudits anställning eller inte lämnat intresseanmälan i omgång 1, sägs upp pga arbetsbrist per den 30 juni 1993, då AMU-Gruppen upphör som myndighet.

Mellan Lärarförbundet och ett antal av de regionala bolagen har tvister uppkommit med anledning av att medlemmar i förbundet med anställning hos myndigheter inom AMU-Gruppen inte erhållit anställning i bolagen. I vissa fall har parterna vid tvisteförhandlingar nått överenskommelser. I andra fall har parterna träffat överenskommelser sedan talan väckts vid arbetsdomstolen. Några tvister kvarstår. Arbetsdomstolen förordnade i rättegångens inledningsskede att de av Lärarförbundet väckta käromålen mot de enskilda regionala bolagen skulle handläggas gemensamt.

Lärarförbundet har i de kvarstående tvisterna gjort gällande att berörda medlemmar har ägt företräde till anställning hos respektive bolag inom koncernen och att bolagen genom att inte erbjuda medlemmarna anställning har ådragit sig skyldighet att utge allmänt och ekonomiskt skadestånd till dessa medlemmar och allmänt skadestånd till förbundet. Med hänsyn till att tvisterna i vart fall delvis ansågs bestå i att parterna hade olika uppfattningar om tillsättningsavtalets innehåll beslöt arbetsdomstolen efter samråd med parterna att genom mellandom pröva ett antal tvistiga frågor rörande detta avtal. Frågorna gällde

dels om tillsättningsavtalet skall tolkas så att bolagen inom AmuGruppen AB haft rätt att på de anställda inom AMU-Gruppens myndigheter ställa högre och andra krav på kvalifikationer än som följer av 25 § anställningsskyddslagen för anställning hos bolagen samt att uppställda krav inte kan prövas rättsligt annat än om de strider mot god sed på arbetsmarknaden, dels om tillsättningsavtalet skall tolkas så att bolagen inom AmuGruppen AB haft rätt att, då det till en befattning eller en befattningsgrupp funnits flera sökande som inte fullt ut svarar mot de för befattningen angivna kraven, anställa den som har den bästa kompetensen även om annan sökande har längre sammanlagd anställningstid i staten eller i statligt reglerad anställning än den som anställts.

dels om tillsättningsavtalet skall tolkas så att de anställda inom AMUGruppens myndigheter som haft rätt att söka i tillsättningsomgång i även haft rätt att i tillsättningsomgång 2 söka anställning i det bolag till vilket den verksamhet i vilken de varit sysselsatta överförts, och

dels om – för det fall att tillsättningsavtalet i ett eller flera hänseenden skall tolkas i enlighet med arbetsgivarsidans uppfattning – tillsättningsavtalet är ogiltigt i den eller de delarna därför att parterna i så fall träffat ett avtal som strider mot grunderna för anställningsskyddslagen och mot god sed på arbetsmarknaden.

I mellandom den 3 april 1996, AD 1996 nr 39, fastställde arbetsdomstolen att bolagen inom AmuGruppen AB inte haft rätt att på de anställda inom AmuGruppens myndigheter ställa högre och andra krav på kvalifikationer än som följer av 25 § anställningsskyddslagen för anställning hos bolagen samt att avtalet inte begränsar möjligheterna till rättslig prövning av uppställda krav.

att bolagen inom AmuGruppen AB inte haft rätt att, då det till en befattning eller befattningsgrupp funnits flera sökande som har tillräckliga kvalifikationer för anställning, anställa den som har den bästa kompetensen även om annan sökande har längre sammanlagd anställningstid i staten eller i statligt reglerad anställning

samt att de anställda inom AMU-Gruppens myndigheter som haft rätt att söka i tillsättningsomgång 1 även haft rätt att i tillsättningsomgång 2 söka anställning i det bolag till vilket den verksamhet i vilken de varit sysselsatta överförts.

Tvisten rörande AmuGruppen Väst AB

Lärarförbundets numera kvarstående talan mot AmuGruppen Väst AB har, efter det att arbetsdomstolen meddelat mellandomen, i enlighet med domstolens förordnande handlagts i särskild rättegång.

Tvisten avser Lärarförbundets medlemmar I.C., B.E., T.R. och L-I.B. Dessa har varit anställda vid AMU-Gruppen och har haft sina arbetsplatser vid skilda utbildningsenheter. I samband med bolagiseringen sökte de olika befattningar i AmuGruppen Väst AB. De erhöll inte anställning i bolaget. De har sagts upp från sina anställningar vid AMU-Gruppen på grund av arbetsbrist och anställningarna har upphört vid uppsägningstidens utgång.

Yrkanden m.m.

Lärarförbundets yrkanden

Vid huvudförhandlingen har Lärarförbundet, sedan parterna anmält att uppgörelse träffats, återkallat sin talan såvitt avser L-I.B.

Lärarförbundet har yrkat att arbetsdomstolen skall förplikta AmuGruppen Väst AB att utge skadestånd enligt följande uppställning.

1.

Allmänt skadestånd till envar av I.C., B.E. och T.R. med 60 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning (12 juni 1995) tills betalning sker.

2.

Ekonomiskt skadestånd till I.C. enligt följande. För tiden den 1 juli 1993 t.o.m. den 30 juni 1994 med 16 000 kr per månad med avräkning för uppsägningslönen under samma period om 16 000 kr per månad och

3.

fr.o.m. 1994‑09‑28 t.o.m. 1994‑09‑30 med 400 kr,

fr.o.m. 1994‑10‑01 t.o.m. 1994‑10‑31 med 5 806 kr,

fr.o.m. 1994‑11‑01 t.o.m. 1994‑12‑31 med 8 000 kr per månad,

fr.o.m. 1995‑01‑01 t.o.m. 1995‑11‑30 med 16 000 kr per månad

samt fr.o.m. 1995‑12‑01 t.o.m. 1995‑12‑14 med 7 225 kr, allt jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den sista i varje månad tills betalning sker.

4.

Ekonomiskt skadestånd till B.E. enligt följande.

5.

För tiden den 1 augusti 1993 t.o.m. den 31 juli 1994 med 15 800 kr per månad med avräkning för uppsägningslönen under samma period om 15 800 kr per månad och

fr.o.m. 1994‑08‑01 t.o.m. 1995‑06‑30 med 15 800 kr per månad,

fr.o.m. 1995‑07‑03 t.o.m. 1995‑07‑31 med 4 600 kr,

fr.o.m. 1995‑08‑01 t.o.m. 1995‑11‑30 med 15 800 kr per månad,

fr.o.m. 1995‑12‑04 t.o.m. 1995‑12‑31 med 5 684 kr,

fr.o.m. 1996‑01‑01 t.o.m. 1996‑03‑31 med 3 392 kr per månad samt

fr.o.m. 1996‑04‑01 t.o.m. 1996‑04‑25 med 2 563 kr, allt jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den sista i varje månad tills betalning sker.

6.

Ekonomiskt skadestånd till T.R. enligt följande.

För tiden den 1 juli 1993 t.o.m. den 30 juni 1994 med 16 100 kr per månad med avräkning för uppsägningslönen under samma period om 16 100 kr per månad och fr.o.m. 1994‑07‑01 t.o.m. 1996‑03‑31 med 16 100 kr per månad samt fr.o.m. 1996‑04‑01 t.o.m. 1996‑04‑25 med 13 417 kr, allt jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den sista i varje månad tills betalning sker.

7.

Allmänt skadestånd till Lärarförbundet med 100 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning tills betalning sker.

Lärarförbundet har förbehållit sig rätten att i senare rättegång framställa yrkanden om ekonomiskt skadestånd för tid efter dagen för avslutad huvudförhandling i målet.

I en inlaga som inkom till arbetsdomstolen den 4 juni 1996 efter avslutad huvudförhandling har Lärarförbundet med åberopande av en dom från Kammarrätten i Göteborg den 2 maj 1996 nedsatt yrkandet om ekonomiskt skadestånd till I.C. för tiden den 1 januari–14 december 1995 till hälften med anledning av att kammarrätten funnit att hans arbetsförmåga under den perioden varit nedsatt till hälften.

Arbetsgivarparternas inställning till yrkandena

AmuGruppen Väst AB har förklarat sig inte ha någon erinran mot att målet såvitt avser L-I.B. avskrivs från vidare handläggning.

Arbetsgivarparterna har bestritt skadeståndsskyldighet mot Lärarförbundet och har beträffande yrkandena om förbehåll att i senare rättegång framställa krav på ekonomiskt skadestånd för tid efter huvudförhandlingen inte framställt någon erinran.

Arbetsgivarparterna har bestritt samtliga yrkanden såvitt avser I.C. För det fall arbetsdomstolen skulle finna att I.C. hade tillräckliga kvalifikationer för den av honom sökta befattningen har bolaget gjort gällande att från yrkat ekonomiskt skadestånd, som vitsordats i och för sig, avräkning skall göras dels för vad I.C. kan komma att uppbära i sjukersättning för tiden den 7 maj–31 december 1995. om han vinner bifall till sin besvärstalan i kammarrätten angående sjukskrivning för den tiden, dels med vad han har uppburit i arbetslöshetsersättning för det fall han inte blir återbetalningsskyldig för sådan ersättning. Bolaget har förklarat sig inte kunna vitsorda något belopp avseende allmänt skadestånd.

Arbetsgivarparterna har beträffande B.E. medgett att utge ekonomiskt skadestånd jämte ränta och har vitsordat yrkade belopp såsom skäliga i och för sig men har gjort gällande att från varje månadsbelopp avräkning skall ske med vad B.E. har uppburit i arbetslöshetsersättning för det fall han inte blir återbetalningsskyldig för sådan ersättning. Bolaget har medgett att utge allmänt skadestånd med 10 000 kr jämte ränta på det beloppet men har bestritt yrkandet i den delen i övrigt.

Arbetsgivarparterna har beträffande T.R. medgett att utge ekonomiskt skadestånd jämte ränta och har vitsordat yrkade belopp såsom skäliga i och för sig men har gjort gällande att från varje månadsbelopp avräkning skall ske med vad T.R. har uppburit i arbetslöshetsersättning för det fall han inte blir återbetalningsskyldig för sådan ersättning. Beträffande det allmänna skadeståndet har bolaget invänt att detta skall jämkas, i första hand till noll.

Arbetsgivarparterna har med anledning av förbundets inlaga den 4 juni 1996 förklarat sig vitsorda yrkat ekonomiskt skadestånd i och för sig beträffande I.C.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Parternas utveckling av talan

[Parternas utveckling av talan kan ha uteslutits här]

Lärarförbundet

Tvistefrågorna

Den kvarstående tvisten gäller tre medlemmar i Lärarförbundet som vid bolagiseringen av myndigheten AMU-Gruppen inte erhöll anställning i det nya bolaget trots längre anställningstid än andra som erhöll anställning.

Beträffande I.C. gäller tvisten huruvida han haft tillräckliga kvalifikationer enligt ett mellan parterna gällande kollektivavtal för befattning som fordonsutbildare vid AmuGruppen Väst AB. Beträffande B.E. och T.R. har bolaget numera medgett att de hade tillräckliga kvalifikationer för befattningar som utbildare. Tvisten avseende dem rör vilka eventuella avdrag som skall göras från de ekonomiska skadestånden samt storleken av de allmänna skadestånden.

Tvist mellan parterna föreligger vidare huruvida bolagets agerande är att anse som brott mot kollektivavtal (tillsättningsavtalet) eller brott mot anställningsskyddslagen, en fråga som närmast får betydelse för om förbundet skall tillerkännas allmänt skadestånd.

Tvist föreligger vidare i frågan om bolaget har rätt till avräkning från det ekonomiska skadeståndet för den ersättning från arbetslöshetsförsäkringen som medlemmarna har uppburit under tid då de varit arbetslösa.

Vidare föreligger tvist huruvida allmänt skadestånd kan jämkas med hänsyn till att bolagets företrädare enligt bolagets påstående skulle ha varit i god tro om tillsättningsavtalets innebörd.

Bakgrunden till tvisten

AMU-Gruppen bedrev tidigare utbildning genom en central myndighet. AMU-styrelsen. och 23 länsmyndigheter. Dessa myndigheter skulle enligt ett riksdagsbeslut i början av år 1993 upphöra och verksamheten skulle i stället bedrivas av aktiebolag, ett moderbolag och ett antal regionala dotterbolag. Sammantaget hade myndigheterna vid den tidpunkten mellan 5 500 och 6 000 anställda. I samband med övergången till drift i aktiebolagsform skulle personalen minskas till ca 3 500–4 000 anställda. Lärarförbundet organiserade ca 4 000 medlemmar vid myndigheterna. Det var alltså ett stort antal av förbundets medlemmar som skulle överföras till de nya bolagen. Med anledning av bolagiseringen träffades, efter ca fem månaders diskussioner och förhandlingar, ett kollektivavtal mellan AmuGruppen AB å ena sidan samt SACO-S och TCO-OF/C å andra sidan angående tillsättning av tjänster inom koncernen AmuGruppen AB. det s.k. tillsättningsavtalet.

Tillsättningsavtalet innehåller bestämmelser om hur tillsättningarna i bolagen närmare skulle gå till. Parterna har haft olika uppfattningar om vad begreppet ”kompetens” i tillsättningsavtalet står för. Lärarförbundet har varit av den uppfattningen att detta begrepp är överensstämmande med anställningsskyddslagens begrepp ”tillräckliga kvalifikationer” samt att därmed bl.a. följer att arbetsgivaren måste tåla att arbetstagaren ges en kortare upplärningstid för en ny befattning. Genom mellandomen den 3 april 1996 biföll arbetsdomstolen Lärarförbundets tolkning av avtalet i den delen.

Vid AmuGruppen Väst AB fanns ursprungligen nio av förbundets medlemmar som inte erhöll anställning i bolaget men som förbundet ansåg ha tillräckliga kvalifikationer för olika befattningar. Sedan uppgörelser träffats för sex av medlemmarna återstår tvist beträffande tre.

Talan avseende I.C.

I.C. är född år 1940. Han anställdes den 14 maj 1985 av Skolöverstyrelsen/AMU. Efter en kortare anställning vid SJ återgick han till AMU under hösten 1985. Från den 1 januari 1986 till dess han blev uppsagd var han anställd som utbildare inom fordonsteknik vid AMU-Gruppen Göteborgs och Bohus län med arbetsplats i Göteborg. I.C. sades upp från sin anställning den 30 juni 1993 med sista anställningsdag den 30 juni 1994. Hans sammanlagda anställningstid i statlig tjänst uppgick då till 17 år.

I.C. anmälde vid bolagiseringen intresse för en befattning med nr 87. Enligt en av bolaget upprättad kravlista fordrades för befattningen följande kompetens.

– – –

UTBILDARE – FORDONSTEKNIK

Tjänster med inriktning fordonsmekaniker/personbilsmekaniker

Gymnasieutbildning eller motsvarande kunskaper

Bred yrkeserfarenhet som personbilsmekaniker

Yrkesteknisk och teoretisk kompetens för personbilsmekanikerutbildning

Kunskap i produktionsteknik, produktionsekonomi, kvalitetsstyrning och gruppsamverkan

Datorteknik

Specialkunskaper i bilel och bilelektronik

Kunskaper i reservdels- och orderhantering

Mätteknik

Antiblockerings- och antispinnregleringssystem

Kylteknik

Hydraulik och pneumatik

Moderna system för bränsle, avgasrening och tändning

Ergonomi

Ref nr Antal Placering Specialkompetens, anm.

86 3 Halmstad Bilelektronik

87 7 Göteborg Minst 7 års yrkeserfarenhet

Kunskaper i teknisk engelska/tyska

Datorvana

Specialkompetens inom

påbyggn.utb. tunga fordon

Special-

kompetens

inom Fords

produkter

88 4 Trollhättan Utbildning och erfarenhet

av fordonsmekaniskt arbete.

– – –

I målet har arbetsgivarsidan anfört att I.C. saknade specialkunskaper i bilelektronik, antiblockerings- och antispinnregleringssystem, kylteknik, moderna system för bränsle, avgasrening och tändning samt att han saknade specialkompetens rörande Fords produkter. Vid den centrala tvisteförhandlingen den 7 maj 1993 gjorde bolaget gällande att I.C.– – – ”inte har den erfarenhet av reparationer av nya personbilar som beskrivs i kraven för tjänsten och att han framför allt saknar kunskap i bilelektronik. Han har tidigare arbetat med tunga fordon och trots hans långa anställningstid har han inte den kompetens som krävs i de nya befattningarna”– – –.

I.C. erhöll alltså inte den önskade befattningen. De som blev anställda på befattningar av denna typ var U.N., R.F. H.I., L.A., L-E.J., L.D. och M.A. De hade samtliga kortare anställningstid än I.C.

Beträffande den kompetens som krävdes för befattningen nr 87 och de av bolaget påstådda bristerna hos I.C. i vissa avseenden kan följande anföras.

Kylteknik, bilelelektronik, antiblockerings- och antispinnreglering, bränsleteknik, avgasreningsteknik och tändning ingår som moment i den utbildning till fordsonsmekaniker som I.C. har genomgått. Även under sin tid vid SJ har han utfört arbete inom samtliga dessa områden. Han har vidare bedrivit undervisning inom områdena kylteknik, bilelektronik och tändning. Beträffande bränsleteknik och avgasreningsteknik har han skrivit en uppsats som visar att han behärskar områdena.

För det fall I.C. kunskaper inom dessa områden inte skulle anses helt fullständiga görs det gällande att han i vart fall med normal upplärningstid skulle ha inhämtat sådana kunskaper att han även med ett sådant synsätt uppfyller kravet på tillräckliga kvalifikationer för befattningen.

Sammanfattningsvis gör förbundet gällande att I.C. hade tillräckliga kvalifikationer för den av honom sökta befattningen, i vart fall efter en kortare upplärningstid. Eftersom bolaget inte anställt honom, har bolaget brutit mot tillsättningsavtalet och därigenom ådragit sig skyldighet att utge såväl allmänt som ekonomiskt skadestånd enligt 54 § medbestämmandelagen. För det fall arbetsdomstolen skulle finna att bolagets åtgärder är att anse som brott mot anställningsskyddslagen skall allmänt och ekonomiskt skadestånd utgå enligt 38 § anställningsskyddslagen.

Talan avseende B.E.

Med hänsyn till att tvist endast föreligger huruvida uppburen ersättning från arbetslöshetsförsäkringen skall avräknas från ett ekonomiskt skadestånd samt i fråga om storleken av allmänt skadestånd begränsar förbundet sin utveckling av talan i denna del till att avse de rättsliga grunderna.

B.E. hade tillräckliga kvalifikationer för den befattning han anmälde intresse för. Bolaget har brutit mot tillsättningsavtalet genom att inte ge honom den sökta anställningen och har därigenom ådragit sig skyldighet att utge såväl allmänt som ekonomiskt skadestånd till honom enligt 54 § medbestämmandelagen. För det fall arbetsdomstolen skulle finna att bolagets åtgärder är att anse som brott mot anställningsskyddslagen skall allmänt och ekonomiskt skadestånd utgå enligt 38 § anställningsskyddslagen.

Talan avseende T.R.

T.R. är född år 1933. Han anställdes av Skolöverstyrelsen/AMU den 1 januari 1978. Den 1 januari 1986 erhöll han tillsvidareanställning vid AMU-Gruppen Göteborgs och Bohus län. T.R. har haft sitt arbete förlagt till den svetstekniska delen av utbildningsverksamheten. Där har han lagt upp och genomfört utbildningar för olika företag. När han sades upp. hade han en anställningstid om 15 år och sex månader i statlig tjänst.

T.R. anmälde vid bolagiseringen intresse för två befattningar som utbildare vilka benämnts industriteknisk utbildning med inriktning på plåt och svets. Dessa befattningar har av arbetsgivaren betecknats med nr 38 och 42 och placeringsorten för dem var i Göteborg.

Bolaget anförde som skäl för att T.R. inte erhöll någon av de sökta befattningarna att han saknade samarbetsförmåga samt förmåga och vilja att arbeta i lag. Det har vidare anförts att det inom den grupp i vilken T.R. tidigare arbetade uppstått stora slitningar och att hans ovilja bl.a. har yttrat sig i att han vägrat att deltaga i arbetsplatsträffar samt att stark kritik mot honom har riktats från hans arbetskamraters sida. Bolaget påstod dessutom att T.R. inte följt givna direktiv eftersom han vid upprepade tillfällen olovligen har avvikit från arbetsplatsen. För detta tilldelades han en skriftlig varning den 1 juli 1992.

Vid beaktande av denna kritik, vilken bestrids i och för sig, vill förbundet fästa uppmärksamheten på följande. T.R. har under lång tid blivit mobbad på arbetsplatsen och särskilt dålig stämning var det under våren 1993 när verksamheten skulle bolagiseras. Vid de tillfällen han lämnade arbetsplatsen hade han alltid dessförinnan meddelat detta. Vid dessa tillfällen har han utfört arbete utanför den ordinarie arbetsplatsen. Sedan han tilldelades en varning har han haft en särskild anmälningsskyldighet som ingen annan haft. När det gäller förläggningen av arbetstiden har T.R. följt det s.k. Mogård-avtalet från den 26 november 1991. Avtalet som förhandlades fram under ledning av förra riksdagsledamoten Britt Mogård träffades mellan Statens arbetsgivarverk och TCO-OF/C och var ett avtal om anställningsförhållanden för arbetstagare inom AMU-Gruppen. Avtalet innebar bl.a. att ett arbetslag kunde besluta att inom ramen för verksamhetens planering utföra arbete på annan plats än den vanliga arbetsplatsen.

T.R:s frånvaro har grundats på detta avtal och han har varit av uppfattningen att han hade rätt att utföra arbete på andra platser. Bolagets påstående om olovlig frånvaro stämmer alltså inte.

Av arbetsbetyg som ingivits i målet beträffande T.R. framgår inte något som tyder på att han i tidigare anställningar haft samarbetsproblem eller att han på annat sätt skulle ha misskött sig.

Förbundet gör sammanfattningsvis gällande att de av arbetsgivarparterna påstådda problemen inte har förelegat. Skulle arbetsdomstolen ändå finna att problem har förekommit, är de inte av den karaktären och betydelsen att de skall föranleda någon jämkning av ett allmänt skadestånd till T.R.

Har bolaget brutit mot tillsättningsavtalet?

Under pågående tillsättningsförfarande beträffande personal vid de olika regionala bolagen fann Lärarförbundet snart att flera av bolagen inte följde tillsättningsavtalets bestämmelser. Lärarförbundet erhöll oavbrutet signaler om detta från olika håll inom landet. Med anledning härav framförde förbundet synpunkter till L.J. vid AMU-enheten och viss skriftväxling förekom dels mellan parterna, dels mellan Lärarförbundet och förbundets regionala förhandlare och dels mellan moderbolaget AmuGruppen AB genom L.J. och de regionala bolagen.

I ett brev från förbundet genom G.R. till de regionala förhandlarna inom AMU, daterat den 22 maj 1993, anförs bl.a. att direktörerna i dotterbolagen skall föra resonemang med företrädare för Lärarförbundet och lämna information och inhämta synpunkter på de viktiga frågorna som rör beslut om dimensionering, kompetensprofil, befattningstyper och kvalifikationskrav. Vidare anges i brevet att de centrala parterna var överens härom. Samma uppgift lär ha lämnats från L.J. till bolagsdirektörerna. I brevet anges också att förbundet erhållit vetskap om att några av de nytillsatta direktörerna agerat i strid med överenskommelsen, att förbundet med anledning härav har för avsikt att ta upp dessa brott mot överenskommelsen med AmuGruppens centrala ledning samt att de regionala förhandlarna, för det fall direktörerna sätter i gång processen med intresseanmälningar utan att dessförinnan ha samrått med förbundet, bör protestera och informera förbundet.

I ett faxmeddelande från G.R. till L.J. ger den förstnämnda uttryck för att innehållet i de handlingar som skickades ut till de anställda som underlag för intresseanmälan till anställning i ett av de regionala bolagen inte stämmer med den överenskommelse om tillsättning av tjänster som träffats mellan AMU-Gruppen och Lärarförbundet. Vidare framhålls att Lärarförbundet såg allvarligt på det inträffade.

Mot bakgrund av den kritik L.J. erhöll från Lärarförbundet skrev hon ett brev den 8 juni 1993 till samtliga regionbolagsdirektörer. I brevet anges bl.a. följande.

– – –

Vi har emellertid bundit oss vid att informera våra nuvarande fackliga motparter vid två tillfällen, dels när beslut om bolagens organisation var klar och dels inför beslut om anställningserbjudanden i bolagen. Information i den här meningen innebär naturligtvis även att lyssna på och att ta del av de fackliga synpunkter på bemanningen. Vi har ju också tecknat ett avtal om hur tillsättningen av tjänsterna ska gå till i de nya bolagen. Vid den information som ni har inför erbjudande om anställning är det viktigt att ni också kontrollerar att både ni och de fackliga organisationerna är överens om att avtalets intentioner är uppfyllda. Annars kan vi riskera tvisteförhandlingar.

– – –

Dessa brev, jämte ett brev den 28 juni 1993 från G.R. till förbundsstyrelsens ledamöter i vilket anges att förbundet förbereder tvisteförhandlingar med anledning av att tillsättningsavtalet ej följts, visar att Lärarförbundet så snart förbundet uppmärksammat att tillsättningsavtalet inte följdes påtalade detta för sin förhandlingsmotpart. Vidare framgår att information härom har sänts ut till bolagen genom L.J. Det föreligger därför inte någon grund för jämkning av skadeståndet till förbundet.

Genom att inte anställa I.C., B.E. och T.R. har bolaget på sätt angetts brutit mot tillsättningsavtalet. Bolaget skall därför förpliktas utge allmänt skadestånd till förbundet med yrkat belopp. Bolaget har brutit mot en mycket viktig och för förbundet central bestämmelse, vilket fått till följd att flera av förbundets medlemmar förlorade möjligheten till fortsatt anställning.

Angående avräkning för uppburen arbetslöshetsersättning

Enligt förbundets uppfattning saknas rättslig grund för den av bolaget fordrade avräkningen. Det saknas anledning att i detta mål frångå arbetsdomstol ens tidigare praxis.

Arbetsgivarparterna

Allmänt

Våren 1992 fattade riksdagen ett principbeslut om att AMU:s verksamhet skulle drivas i bolagsform. – Hösten samma år påbörjade arbetsgivarsidan interna åtgärder för bolagiseringen. Bland annat färdigställdes en informationsbroschyr som skickades ut till de anställda inom myndigheterna. I denna beskrevs översiktligt den tänkta bolagiseringen. Man diskuterade på arbetsgivarsidan även den tänkta organisationstillhörigheten för bolagen. finansieringsfrågor samt nya datasystem för löner och ekonomi.

Det är viktigt att notera att ungefär samtidigt började marknaden för AMU-Gruppen att vika. Detta berodde på att den totala marknaden minskade och på att ett antal konkurrenter började att etablera sig. Detta ledde till uppsägningar inom AMU-Gruppen på grund av arbetsbrist.

I början av 1993 var marknaden fortfarande vikande. Detta belyses bl.a. av att vid ett möte den 20 maj 1992 med Länsarbetsnämnden förslaget var att antalet platser för utbildningen Fordon skulle förbli oförändrat. dock med en viss förskjutning åt spetsutbildningar, medan det vid ett annat möte den 17 maj 1993 aviserades att antalet platser för utbildningen Fordon skulle minska från 79 till 54. lett avtal med Länsarbetsnämnden den 17 juni 1993 överenskoms om totalt 52 platser på fordonsutbildningen, varav 13 fordonsmekaniska, 15 spetsutbildningsplatser för fordonsmekaniker och 24 platser vid den gren som benämns bilskade. Under hösten 1993 genomfördes ytterligare neddragningar av antalet utbildningsplatser.

I och med bolagiseringen halverades verksamheten med arbetsmarknadsutbildning. Redan under år 1992 och även fortsättningsvis har trenden varit att kunderna efterfrågade större volym vidareutbildning för dem som redan har branscherfarenhet och en mindre volym grundutbildning. Kursplanerna har därför förändrats på så sätt att en stor del av de grundläggande momenten har tagits bort från grundutbildningarna medan avsnitt som tidigare genomgicks under påbyggnadsutbildningarna har tagits in i grundutbildningarna. Dessa förändringar innebar att kraven på lärarnas kompetens skärptes betydligt. Särskilt påtagliga har förändringarna varit i de fordonstekniska utbildningarna.

I.C.

I.C. har endast arbetat som lärare i grundutbildning. Under sitt sista anställningsår, juli 1992–juni 1993, utbildade han eleverna under de första 10 veckorna av en 60 veckors baskurs. Han undervisade under denna tid enbart i grundläggande moment. Den delen av utbildningen fungerade även som en förlängd testperiod inför prövningen av om eleverna var lämpade för att genomgå hela utbildningen. Under första delen av år 1992 deltog I.C. i något som benämndes Ånäs-projektet. Detta var en orienteringskurs för invandrare inom fordonsteknik.

I.C. anställdes av AMU med hänsyn till sin kompetens beträffande tunga fordon. Han kom även att arbeta som utbildare av mekaniker för tunga fordon. När den utbildningen lades ner. placerades han som lärare vid fordonsutbildningen avseende grundläggande moment. I.C. har aldrig arbetat med annan utbildning inom personbilsteknik än grundutbildning. Han saknar arbetslivserfarenhet från modern personbilsteknik. Enligt arbetsgivarparternas uppfattning gör I.C. anspråk på en befattning som kräver en yrkesvana som han inte besitter. Han skulle först behöva genomgå påbyggnadsutbildning i de ämnen i vilka han tidigare inte har undervisat. Därutöver fordras lång yrkeserfarenhet som personbilsmekaniker, minst fem år, för att kunna utbilda elever i påbyggnadskurserna.

I.C. har inte tillräckliga kvalifikationer för att utbilda elever inom modern personbilsteknik. Han uppfyllde inte de krav som var relevanta och som ställdes för att komma i fråga för den befattning han sökte.

B.E.

B.E. hade tillräckliga kvalifikationer för den befattning han ansökte om. Han är därför berättigad till såväl allmänt som ekonomiskt skadestånd. Det allmänna skadeståndet bör skäligen bestämmas till 10 000 kr.

T.R.

Arbetsgivarparterna vitsordar numera att T.R. hade tillräckliga kvalifikationer för de av honom sökta befattningarna. Det bör dock understrykas att det i de allmänna kraven som uppställdes för all personal bl.a. anges att den sökande skall ha god samarbetsförmåga, skall medverka i arbetslagsarbetet, skall ha vilja att medverka till förändringar i arbetsmetoder och i effektivisering av verksamheten samt skall ha god social förmåga och hög arbetskapacitet.

T.R. har haft samarbetsproblem med flertalet kollegor inom de arbetslag han arbetat i. Det har vidare förelegat relationsproblem mellan T.R. och dennes chef G.A. T.R. har visat misskötsamhet bestående i att han vid ett flertal tillfällen, trots tillsägelser från G.A., vägrat att följa de regler som gällde enligt Mogårdavtalet. Avtalet innebar att man inom arbetslaget och i syfte att reglera utbildningstid och utbildningsfri tid hade möjlighet att förlägga viss arbetstid utanför den ordinarie arbetsplatsen. Viktigt var dock att kollegorna inom arbetslaget var ense om vilka personer som vid varje tidpunkt skulle handha utbildningen och vilka som hade utbildningsfri tid. Detta var av betydelse för att kollegorna och chefen skulle veta var lärarna befann sig. G.A. skulle därför alltid underrättas. Det hände emellertid vid ett stort antal tillfällen att varken kollegorna eller G.A. visste var T.R. befann sig. Denna misskötsamhet påtalades för T.R. av G.A. Även personalchefen M.N. talade vid ett möte den 13 maj 1992 om för T.R. att hans förfarande inte accepterades. Efter detta samtal uteblev T.R. på nytt från arbetsplatsen den 30 juni 1992 utan att följa de regler som gällde. För denna förseelse tilldelades han den 1 juli 1992 en varning och fick vidkännas avdrag på lönen.

Sedan T.R. tilldelats varningen blev stämningen inom arbetslaget än mer spänd. G.A. och M.N. fann då inte annan råd än att omplacera T.R. och låta honom ensam utgöra ett arbetslag. Det bör vidare beaktas att T.R. redan tidigare hade omplacerats från ett arbetslag till ett annat p. g. a. samarbetsproblem.

Har bolaget brutit mot tillsättningsavtalet?

Bolaget har hanterat tillsättningarna på ett noggrant och seriöst sätt. M.N. sände ut skriftligt informationsmaterial såväl till de olika länsmyndigheterna som till fackliga företrädare om hur tillsättningsförfarandet skulle genomföras.

Allmänt skadestånd till Lärarförbundet skall ej utgå eftersom något brott mot tillsättningsavtalet inte har skett. Beträffande B.E. och T.R. har bolaget brutit mot anställningsskyddslagen. För åsidosättande av anställningsskyddslagen kan allmänt skadestånd inte utgå till förbundet. För det fall arbetsdomstolen skulle finna att kollektivavtalsbrott föreligger, skall skadeståndet till förbundet jämkas dels med anledning av att avtalet – som uppenbarligen har blivit otydligt – har upprättats av parterna gemensamt, dels med hänsyn till att bolagets VD och M.N. haft fog för sin tolkning av avtalet, dels på grund av att tillsättningsförfarandet har skötts på ett korrekt och noggrant sätt.

Domskäl

Tvisten

Statlig arbetsmarknadsutbildning bedrevs tidigare av en central myndighet, AMU-styrelsen, och 23 länsmyndigheter. Efter riksdagsbeslut ombildades denna myndighetsgrupp, AMU-Gruppen, till bolag i form av ett moderbolag, AmuGruppen AB, och tio regionala bolag. Ett av dessa bolag är AmuGruppen Väst AB. Inför bolagiseringen slöt AmuGruppen AB för de regionala bolagens räkning, på den ena sidan, samt SACO-S och TCOOF/C för bl.a. Lärarförbundets räkning, på den andra sidan, den 10 maj 1993 ett kollektivavtal angående tillsättning av tjänster i bolagen. det s.k. tillsättningsavtalet.

Mellan Lärarförbundet och ett flertal av de regionala bolagen har rättegång inletts i arbetsdomstolen med anledning av att medlemmar i förbundet som varit anställda hos myndigheter inom AMU-Gruppen inte erhållit fortsatt anställning i bolagen. Tvisterna har till en början handlagts i gemensam rättegång. I mellandom den 3 april 1996 har domstolen uttalat sig i vissa tvistefrågor rörande innebörden av tillsättningsavtalet. Sedan domen meddelats har Lärarförbundets käromål mot AmuGruppen Väst AB handlagts i särskild rättegång. Förbundets numera kvarstående talan avseende detta bolag rör förbundets medlemmar I.C., B.E. och T.R.

Målet gäller numera följande tvistefrågor:

– Har I.C. haft tillräckliga kvalifikationer för den befattning som han har sökt hos bolaget?

– Omfattningen av bolagets skadeståndsansvar gentemot enskilda arbetstagare.

– Skall allmänt skadestånd utges för brott mot tillsättningsavtalet eller mot anställningsskyddslagen?

– Skall avräkning från ekonomiskt skadestånd ske för ersättning som uppburits från arbetslöshetskassa?

– Är bolaget skyldigt att utge allmänt skadestånd till Lärarförbundet för brott mot tillsättningsavtalet?

Har I.C. haft tillräckliga kvalifikationer för den befattning som han har sökt hos bolaget?

Den rättsliga bakgrunden

I mellandomen förklarade arbetsdomstolen att bolagen inom AmuGruppen AB inte haft rätt att på de anställda inom AMU-Gruppens myndigheter ställa högre och andra krav på kvalifikationer än som följer av 25 § anställningsskyddslagen. Prövningen av om bolaget hade bort erbjuda I.C. fortsatt anställning skall alltså i realiteten ske med utgångspunkt från kvalifikationskravet i denna lagparagraf.

Kravet på tillräckliga kvalifikationer i 25 § anställningsskyddslagen innebär inte mera än att arbetstagaren skall ha de allmänna kvalifikationer som normalt krävs av den som söker det arbete det är frågan om. Det fordras inte att arbetstagaren fullständigt behärskar de nya arbetsuppgifterna från början. Han eller hon måste ges rimlig tid att lära sig dem. Arbetstagaren har däremot inte ansetts kunna göra anspråk på arbetsuppgifter som kräver speciella yrkeskunskaper som inte kan erhållas utan omskolning eller arbetsuppgifter som fordrar yrkeserfarenhet. Bevisbördan för att en arbetstagare saknat tillräckliga kvalifikationer ligger på arbetsgivaren.

Vilken verksamhet driver bolaget efter bolagiseringen?

Arbetsdomstolen behandlar först vad som framkommit i målet om verksamheten hos bolaget efter bolagiseringen. Utredningen härom består främst av uppgifter som har lämnats vid förhör med dåvarande personalchefen vid länsmyndigheten AMU-Gruppen Göteborgs och Bohus län, numera personalchefen i bolaget M.N. samt med dåvarande chefen för utbildningsområdet fordonsteknik vid samma länsmyndighet C.R. Sammanfattningsvis har framkommit följande.

Sedan början av år 1993 försköts kundernas efterfrågan på utbildning hos länsmyndigheten från grundutbildning till påbyggnadsutbildning. Detta hängde troligen samman med att personbilsförsäljningen hade gått ned kraftigt under början av 1990-talet med arbetslöshet bland bilmekanikerna som följd. Det förelåg vidare krav på att den totala volymen av utbildning av fordonstekniker skulle minskas. Platsantalet drogs ned från totalt 89 platser till 54 platser fr.o.m. den 1 juli 1993 och förändringen drabbade främst personbilsmekanikersidan, som minskade från ca 55 platser till ca 30 platser. Samtidigt beslutades att vidareutbildningen av yrkeserfarna bilmekaniker skulle prioriteras och att nyutbildningen av mekaniker skulle minska. Dessa förändringar innebar att det var ofrånkomligt att kraftigt minska personalen oberoende av bolagiseringen.

Vid länsmyndigheten hade redan flera år tidigare ett utvecklingsarbete inletts för att förnya och förändra utbildningen inom fordonsområdet. Orsaken var den snabba utveckling som hade skett av personbilstekniken under de senaste tio åren och den kritik myndigheten hade mött från olika branschorganisationer och från kunderna. Syftet var att modernisera utbildningen. Från att utbildningen tidigare varit av grundkaraktär eftersträvades nu mer avancerad utbildning med bl.a. större inslag av elektronik.

En reviderad utbildningsplan för hela utbildningsområdet fordonsteknik presenterades under våren 1993. Planen innebar en koncentration på spetsutbildning, varmed avsågs kompletterande utbildning för personbilsmekaniker med minst tre års yrkeserfarenhet.

I samband med att Ford Motor Company AB lade ned sin internutbildning år 1991 anställde länsmyndigheten en av Fords utbildare. Ungefär ett år senare framställde Ford önskemål om att AMU skulle överta ansvaret för utbildningen av Fords mekaniker när det gällde nya modeller och ny teknik m.m. Från år 1993 har först länsmyndigheten och senare bolaget haft avtal med Ford härom. Ford krävde att utbildarna skulle ha en lång erfarenhet som personbilsmekaniker och att de skulle vara certifierade för att utbilda inom området kylteknik. Vid tidpunkten för bolagiseringen var det främst en lärare vid AMU, L-E.J., som hade utbildat Fords mekaniker men även en annan lärare, X.X., hade i viss mån hjälpt till i denna verksamhet. Av dem som anställdes var det endast H.I. som var certifierad att undervisa i fråga om kylteknik.

Den utbildning som länsmyndigheten bedrev fram till år 1991 för blivande bilmekaniker var uppdelad i en grunddel och en påbyggnadsdel om vardera 30 veckor. Som ett led i förändringen av utbildningen delades denna in i en del som omfattade de tio första veckorna av den dåvarande utbildningen om totalt 60 veckor och en påbyggnadskurs. Därutöver läste eleverna språk. De som var invandrare fick en del av sin invandrarundervisning i svenska under de första tio veckorna av yrkesutbildningen. Sammanlagt erhöll dessa elever undervisning i detta block om ca 30 veckor, varav alltså tio veckor avsåg yrkesutbildning.

Fr.o.m. den 1 juli 1993 övergick bolaget till att inleda den fordonstekniska grundutbildningen med en två veckors testperiod. Vid denna prövas elevens lämplighet för yrket och dennes tidigare kunskaper. Vidare försöker man fastställa elevens inlärningstakt. Syftet med testet är att varje elev skall erhålla en individuell utbildningsplan. Därefter fattar arbetsförmedlingen beslut huruvida eleven skall få genomgå utbildningen. Om eleven skall påbörja utbildningen, fastställs en utbildningsplan. Motsvarande test görs av dem som eventuellt skall genomgå en spetsutbildning. Den nya grundutbildningen är förkortad från 60 till 48 veckor. Egentligen är neddragningen ännu större, eftersom nya ämnen har tillkommit. Skillnaderna består främst i att en koncentration numera ligger på felsökningsmetodik och systemförståelse. Undervisning i sådana ämnen erhöll eleverna tidigare först vid spetsutbildning, medan den alltså nu ligger i grund utbildningen.

Mycket av det mekaniska inslaget har tagits bort eller minskats. Tidigare arbetade eleverna ofta vid olika stationer där eleverna fick arbeta utanför bilen med redan uttagna delar och sedan lära sig hur man tog bort och satte tillbaks delarna, vilket upprepades ett flertal gånger. Numera finns inte denna stationsundervisning utan eleverna arbetar direkt vid bilarna och gör demonteringen och återplaceringen på en gång. Spetsutbildningar erbjuds numera mekaniker med minst ett års erfarenhet av yrket och utbildningstidens längd spänner från en vecka till 21 veckor, beroende på vilken utbildning eleven behöver.

Tillsättningsförfarandet

Om tillsättningsförfarandet har M.N. och C.R. uppgivit i huvudsak följande.

Redan år 1992 kände länsmyndigheten till att en bolagisering av verksamheten skulle komma att ske. Vid den tidpunkten var det dock ännu okänt när förändringen skulle inträffa. Tidigt på våren 1993 stod det emellertid klart att den skulle genomföras per den 1 juli 1993. Den definitiva informationen om hur tillsättningarna skulle ske och vilken tidsplan som skulle följas fick bolagen först i början av maj 1993. Samtidigt härmed erhölls information bl.a. om att tillsättningarna skulle ske parallellt inom hela landet samt om vilka som hade utsetts till VD i de olika bolagen.

Informationen till personalen skulle sändas ut den 15 maj och personalen skulle före den 1 juli 1993 anmäla intresse för de olika befattningar som erbjöds. Senast den 15 juli skulle tillsättningsförfarandet vara avslutat. Bolaget höll under tiden täta kontakter med de fackliga organisationerna. Den redan då utsedda VD:n för bolaget. A-M.J., bad personalcheferna inom de dåvarande fyra länsmyndigheter som skulle uppgå i bolaget att ta fram underlag för all personal som fanns anställd hos myndigheterna. Vid ett möte den 11 maj 1993 samlades samtliga fackliga företrädare, varvid A-M.J. redogjorde för hur den nya organisationen skulle se ut och hur tillsättningsförfarandet skulle genomföras. Dessförinnan och även därefter hölls ytterligare möten. Personalcheferna hade redan tidigare uppmanat varje länsmyndighet att lämna underlag för att en tjänstekatalog skulle kunna utarbetas. De uppgifter som begärdes in var information om hur befattningarna skulle beskrivas och vilka krav på kompetens som skulle ställas. I detta arbete medverkade alla dåvarande chefer. När informationen erhållits, bearbetade personalcheferna materialet så att samma befattning skulle ges en så likformad beskrivning som möjligt. oavsett var inom länen den fanns. Det var VD:n som slutligen med det material som hon erhållit om marknadsförutsättningarna och den budget hon hade till förfogande som bestämde hur många befattningar det nya bolaget skulle ha.

C.R. var med om att utarbeta beskrivningen av önskvärda kvalifikationer för befattningen ”utbildare fordonsteknik”. Tillsammans med sina kollegor arbetade hon fram kravspecifikationen i vilken angavs den kompetens som krävdes av de sökande samt att man när specifikationen togs fram också beaktade det utvecklingsarbete som pågått för att förändra utbildningsinnehållet.

Sedan ansökningarna inkommit och dessa sorterats fick de dåvarande cheferna inkomma med yttranden beträffande de personer som hade sökt befattningar inom deras område med angivande i vilken ordning de sökande skulle prioriteras. Därefter gick M.N. och A-M.J. igenom samtliga handlingar och gjorde den slutliga bedömningen. Vid ett antal tillfällen hade cheferna rangordnat sökandena i en annan ordning än efter anställningstid. När oklarhet rådde om skälen härför, kontaktades chefen som fick ange skälen för sin inställning. I vissa fall accepterades förklaringen medan den i andra situationer förkastades. Vid denna bedömning var anställningstidens längd ett viktigt kriterium. Viktigt var också, särskilt inom de områden där kraftiga neddragningar och stora förändringar av utbildningen skulle ske, att man erhöll sådan kompetens bland personalen att förändringarna kunde genomföras. Inom fordonsteknik innebar förändringarna att det inte längre fanns någon utbildning med enbart grundinriktning eller med inriktning för enbart invandrare. Man visste dessutom genom signaler från bl.a. branschorganisationer att ytterligare förändringar skulle behöva genomföras inom området fordonsteknik.

Eftersom enligt VD:s beslut endast sju personer skulle anställas i bolaget som utbildare i fordonsteknik var det nödvändigt att samtliga kunde utbilda inom såväl grundutbildningen som vid olika påbyggnadskurser. Tidigare hade länsmyndigheten betydligt större volymer på antalet elever och det fanns då möjlighet att ha särskilda avdelningar. När volymerna blev mindre kunde inte några särskilda avdelningar för olika typer av utbildningar inom fordonsteknik behållas. Alla skulle helst kunna spänna över hela utbildningsområdet men det viktigaste var att man bland de personer som skulle utgöra ett arbetslag totalt sett erhöll den kompetens som kravspecifikationen gav uttryck för. Av de sju personer som anställdes skulle tre arbeta med utbildning av Fords mekaniker. De övriga fyra skulle arbeta med personbilsmekanikerutbildning som sålts främst till länsarbetsnämnden och arbetsförmedlingen. Denna utbildning riktade sig i första hand till personbilsmekaniker som var arbetslösa eller riskerade att bli det och som behövde påbyggnadsutbildning. Grund utbildningen tonades ned i betydelse och förkortades. Vid länsmyndigheten fanns liksom senare i bolaget ett krav på 5–7 års yrkeserfarenhet som fordonsmekaniker för att en person skulle anställas som utbildare.

Utredning om I.C. kvalifikationer för den sökta befattningen

Sammanfattning av I.C. berättelse

Han arbetade inom olika industrier under åren 1965–74. Därefter gick han igenom en fordonsmekanikerutbildning vid AMU under 76 veckor. Han arbetade sedan hos SAAB ANA som personbilsmekaniker under en tid av tre månader. Härefter blev han anställd vid SJ som fordonsmekaniker. Han arbetade främst med elektronik och med tunga fordon samt i viss mån med service av SJ:s personbilar. I december 1984 tillfrågades han av en lärare vid AMU om han önskade arbeta som lärare. Han tackade ja och började med att utbilda elever inom fordonsteknik avseende lastbilar och bussar. Redan under år 1986 övergick han emellertid till att undervisa blivande personbilsmekaniker. Han undervisade främst i teoretiska ämnen under grundutbildningens första 30 veckor. Under åren 1989 och 1990 genomgick han vid Göteborgs universitet en lärarutbildning om 40 poäng. Utbildningen utgör en högskoleutbildning på Industri- och hantverkslärarlinjen för tjänst som lärare inom fordonsteknik, maskintekniker, med särskild inriktning på tunga fordon. Utbildningen omfattar dock huvudsakligen studier av och praktik med personbilar.

Som lärare vid AMU föredrog han grundutbildningen, eftersom han tyckte om att undervisa i teoretiska ämnen. Det var också av betydelse att han hade goda relationer till de övriga lärare som undervisade i teoretiska ämnen. Någon gång föreslog U.N., som främst undervisade i påbyggnadsutbildning, att de skulle byta undervisningsområden med varandra. Han tyckte det lät bra men bytet blev aldrig av. Allmänt kan sägas att påbyggnadsutbildning utgör mer praktisk undervisning i verkstaden medan grundutbildningen är mer teoretisk. Han och andra tyckte att påbyggnadsutbildningen hade för lite karaktär av skola och för mycket av verkstadsarbete. Han behärskar den moderna tekniken, eftersom han har utbildat eleverna om det senaste inom branschen. Det kan vidare i frågasättas vad som avses med modern teknik eftersom utveckling sker ständigt. Det finns säkert områden som han inte behärskar fullt ut men med självstudier från ett par timmar till högst två veckor skulle han ha kunnat lära sig allt det som bolaget angav i sin kravspecifikation. Andra lärare kanske skulle behöva längre tid men med hans bakgrund och långa erfarenhet skulle två veckor vara tillräckligt.

I fråga om de kriterier som uppställts i kravspecifikationen har han uppgett följande.

Kylteknik: Kylteknik är ett stort område men det har funnits så länge det funnits bilar. Ny teknik kommer fortlöpande men det viktiga är att man har grunderna, vilket han har. Den moderna tekniken har ingått i hans arbetsuppgifter och han har undervisat i ämnet i grundutbildningen. För bussar är området särskilt utvecklat och innehåller ett stort inslag av elektronik. I sitt arbete vid SJ kom han därför att i stor utsträckning arbeta med kylteknik.

Modern elektronik: För att kunna lära sig ämnet krävs grundläggande kunskaper i ellära. Av studieplanerna framgår att han har undervisat i ämnet. I undervisningen användes den modernaste utrustningen. I Ånäs-projektet fick han själv ombesörja inköp av utrustning och endast det modernaste inköptes. Vad så gäller det som är datoriserat i en bil motor har I.C. haft den allra senaste utrustningen till sitt förfogande i sin undervisning. Han har dessutom av andra lärare lärt sig det mesta härom.

Antiblockerings- och antispinnregleringssystem: Dessa system utgör en liten del av fordonets bromssystem. De har vidare anknytning till styrsystemet, eftersom avsikten med dem är att en inbromsning inte skall äventyra styregenskaperna. I.C. har inte arbetat praktiskt med systemen i någon större utsträckning men har undervisat i teorin om hur de fungerar. Undervisning rörande dessa system har nämligen ingått i grundutbildningen. Systemen är inte på något sätt nya inom fordonstekniken men liksom på andra områden har en fortlöpande utveckling skett. För att undervisa färdigutbildade bilmekaniker skulle han vara tvungen att praktiskt arbeta med systemen från några timmar upp till två veckor.

Moderna system för bränsle, avgasrening och tändning: Momenten ingår i grundutbildningen och I.C. har arbetat praktiskt med dessa områden bl.a. under sin anställning vid SJ. Noteras bör dock att tändsystemet för tunga fordon, som vanligen drivs med diesel, är helt annorlunda än de system som finns i personbilar. I ämnena bränsle- och avgasreningsteknik har han dessutom skrivit en uppsats. Uppsatsen riktades mot allmänheten och han ville med den kontrollera om allmänheten körde miljövänligt. Den går visserligen inte att använda i något utbildningssyfte men visar att han behärskar områdena. I.C. anser sig kunna utbilda blivande bil mekaniker i dessa ämnen genom hela kursen. För att kunna utbilda redan utbildade bilmekaniker skulle han behöva några dagars praktiskt arbete med komponenterna. Tändsystemet har han erhållit utbildning i vid den grundutbildning som han genomgått och han har undervisat i ämnet på samma nivå. Genom åren har förändringar skett. På senare år har motorlära och ellära inom detta området kommit att gå hand i hand. Han skulle behöva högst några dagar för att sätta sig in i den senaste tekniken.

I.C. har vidare berättat att man generellt kan säga att han behärskade det som arbetsgivaren ville att han skulle undervisa i ”från A–Ö”. Någon extra utbildning skulle han inte behöva för att utbilda elever som går grundutbildningen om 48 veckor. För att undervisa i spetsutbildning skulle han, som tidigare har angetts, maximalt behöva 2 veckor till sitt förfogande för att kunna undervisa. Detta gäller även de utbildningar som riktas mot Ford. Han har vidare uppgett att han från arbetsgivaren i slutet av juni 1993 genom C.R. fick veta att det inte var p. g. a. bristande kvalifikationer som han inte erhöll anställning i bolaget. Hon uppgav att det var p. g. a. att de andra inte ville samarbeta med honom. I AMU:s regi har han genomgått ett antal kortare interna kurser.

Sedan han sades upp har han under längre perioder varit sjukskriven i varierande grad, huvudsakligen p. g. a. ryggproblem. Läraryrket var dock relativt skonsamt för ryggen och det är hans uppfattning att han skulle ha kunnat arbeta i den utsträckning han gjort tidigare om han inte hade blivit uppsagd. Allt sedan han blev uppsagd har han varit anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen. Han har dock inte erhållit något annat arbete.

Sammanfattning av C.R:s berättelse

Hon har erhållit kännedom om I.C. kvalifikationer dels genom den meritförteckning han gav in tillsammans med sin ansökan, dels genom samtal som hon haft med honom under de år hon varit hans chef. Det som hon fäste särskilt avseende vid var att han saknade lång och bred yrkeserfarenhet som personbilsmekaniker. Viktigt var också att de sökande hade en färsk yrkesteknisk, teoretisk och praktisk utbildning som bilmekaniker. De formella kraven i det senare hänseendet uppfyllde I.C. även om det bör beaktas att han genomgick sin yrkesutbildning åren 1974 och 1975, varför den knappast kan betecknas som färsk. Han hade emellertid med undantag för ett par månader vid SAAB ANA ingen erfarenhet från yrket som personbilsmekaniker. I.C. var duktig inom området grundläggande bilel men bilelektronik har han inte undervisat i eftersom detta område ingick i den tidigare påbyggnadsutbildningen. Från år 1991 undervisade I.C. eleverna endast under baskursens första tio veckor. Dessförinnan utbildade han eleverna under grundutbildningens första hälft. Hon bedömde vidare att han saknade kunskap beträffande antiblockerings- och antispinnregleringssystem eftersom han aldrig har undervisat i ämnena och inte heller arbetat som personbilsmekaniker. Han saknade vidare kunskaper inom moderna system för bränsle, avgasrening och tändning samt certifikat för utbildning i kylteknik. Inte heller hade han särskild erfarenhet från Fords produkter. Sammantaget ansåg hon att I.C. kompetens inte hade den bredd som krävdes med hänsyn till den nya kursplanen.

Viss ytterligare utredning i kvaliftkationsfrågan

Övrig utredning i målet innehåller bl.a. följande.

Det har framkommit att under de år då I.C. utbildade elever under grundutbildningens första tio veckor så ansvarade U.N. och R.F. för utbildningens övriga 50 veckor. U.N. har berättat att kursen riktade sig till relativt svagpresterande elever och att den inköptes av länsarbetsnämnden.

U.N. och R.F. har vidare anfört följande. Med hänsyn till att de tyckte att eleverna var svagpresterande även efter utbildningens första tio veckor frågade de I.C. om denne inte kunde byta med någon av dem. Ett annat skäl till deras förfrågan var att det var bra om de kunde rotera för att på så vis kunna vikariera för varandra om någon blev sjuk. I.C. svarade emellertid nekande utan angivande av något närmare skäl. Det märktes på eleverna att I.C. saknade praktisk erfarenhet från arbete som bilmekaniker. Det är viktigt att i undervisningen direkt kunna relatera till bilen.

U.N. har ytterligare berättat följande. Han fick en förfrågan år 1987 om han ville arbeta med företagsutbildning inom AMU. I sina förberedelser härför studerade han den senaste tekniken inom branschen på heltid under ca ett halvt år tillsammans med två kollegor. De lärde sig allt som var nödvändigt och var dessutom ute och praktiserade vid några bilverkstäder. Han undervisade därefter mekaniker vid olika bil företag under ca två år för att sedan främst undervisa inom påbyggnadsutbildningen vid AMU. Tidvis har han även undervisat i grundutbildningen.

Såväl U.N. som R.F. har betonat vikten av att ha en lång yrkesverksamhet som bilmekaniker för att kunna fungera som lärare i den utbildning som bolaget numera erbjuder och då främst beträffande spetsutbildningen.

Arbetsdomstolens bedömning

En första fråga vid prövningen av om I.C. hade tillräckliga kvalifikationer för befattningen som utbildare inom fordonsteknik är vilken betydelse som skall tillmätas den av arbetsgivarparterna åberopade kravspecifikationen.

Specifikationens beskrivning av de krav på kompetens som skulle ställas på en utbildare inom fordonsteknik hade, enligt vad utredningen visar, sammanställts gemensamt av personalcheferna vid de fyra länsmyndigheter som vid bolagiseringen gick upp i AmuGruppen Väst AB. Till grund för arbetet hade legat ett underlag med befattningsbeskrivningar och kompetenskrav som hade utarbetats under medverkan av berörda chefer inom organisationen. Såvitt framkommit har i kravspecifikationen befattningen beskrivits och kompetenskraven angivits i överensstämmelse med utgångspunkter som fastställts i tillsättningsavtalet.

Såväl M.N. i sin egenskap av personalchef och C.R. såsom chef för utbildningsområdet fordonsteknik har uppgivit att de vid tillsättningsförfarandet jämförde sökandenas meriter utifrån kravspecifikationen under beaktande av deras anställningstid. Från Lärarförbundets sida har inte rests någon invändning mot specifikationens innehåll av innebörd att specifikationen i något avseende skulle uppta kvalifikationskrav som inte hade bort tillmätas betydelse vid tillsättningen.

Arbetsdomstolen anser att I.C. kvalifikationer skall bedömas utifrån de i kravspecifikationen angivna kriterierna. Det skall emellertid framhållas att både M.N. och C.R. har angivit att ingen av sökandena till de sju befattningarna uppfyllde samtliga krav i specifikationen. C.R. har tillagt att vissa av kriterierna vägde tyngre än de övriga, medan andra kriterier hade marginell betydelse. Utan att uttömmande ange vilka kriterier som vägde tungt respektive var av marginell betydelse har hon som exempel på kriterier som vägde tungt angett kravet på bred yrkeserfarenhet som personbilsmekaniker.

Lärarförbundet har gjort gällande att arbetsgivarparterna vid den centrala tvisteförhandlingen inte skulle ha åberopat att I.C. ej uppfyllde specifikationens krav på bred yrkeserfarenhet som personbilsmekaniker. Arbetsdomstolen finner dock, utan att därmed ta ställning till den rättsliga betydelsen av förbundets invändning, att det genom såväl muntlig som skriftlig bevisning i målet har blivit klarlagt att arbetsgivarsidan vid tvisteförhandlingarna angivit att det var I.C. avsaknad av bred yrkeserfarenhet som personbilsmekaniker som utgjorde det främsta skälet till att han inte erhöll anställning hos bolaget.

Arbetsdomstolen konstaterar att I.C. inte uppfyller specifikationens kunskapskrav i ett flertal avseenden. Utredningen får sålunda anses visa att han har kunskapsbrister på områdena bilelektronik, antiblockerings- och antispinnregleringssystem och kylteknik samt beträffande moderna system för bränsle, avgasrening och tändning ävensom att han saknar specialkompetens i fråga om Fords produkter. I.C. har själv velat förringa betydelsen av dessa kunskapsbrister och har anfört att han på en mycket begränsad tid – några veckor – i tillräcklig utsträckning skulle ha kunnat komplettera sina brister i de angivna hänseendena. Domstolen har emellertid vid en bedömning på grundval av den utredning som föreligger i målet fått intrycket att kunskapsbristerna kräver betydligt längre tid att överbrygga och att de därför måste beaktas vid ställningstagandet till om I.C. skall anses ha tillräckliga kvalifikationer för befattningen.

Enligt arbetsdomstolens mening föreligger också anledning att uppmärksamma det förhållandet att I.C. obestridligen inte uppfyller specifikationens krav på bred yrkeserfarenhet som personbilsmekaniker. Detta krav skall, enligt vad utredningen visar, ses mot bakgrund av de förändringar som utbildningsverksamheten för fordonsmekaniker undergick inom AMU-Gruppen Göteborgs och Bohus läns område vid tiden för bolagiseringen. Myndighetens kunder började i betydligt större utsträckning än tidigare efterfråga påbyggnadskurser för fordonsmekaniker och i mindre utsträckning grundutbildning. Samtidigt gick den totala undervisningsvolymen kraftigt ned. Detta medförde att det blev nödvändigt att avsevärt minska antalet utbildare och det blev väsentligt att den personal som anställdes kunde undervisa inom hela utbildningsområdet. Det har uppgivits att bolaget inte fann det möjligt att anställa personal som endast hade erfarenhet av viss typ av utbildning.

Det har framkommit att I.C. anställdes av AMUGruppen Göteborgs och Bohus län främst med hänsyn till de kunskaper och den yrkeserfarenhet han förvärvat beträffande tunga fordon. Han har visserligen sedan år 1986 varit verksam som utbildare inom området personbilsteknik. Av utredningen framgår emellertid att han i första hand har undervisat i grundläggande moment samt över huvud taget inte avseende påbyggnadskurserna.

Enligt arbetsdomstolens mening ligger nära till hands att se ett samband mellan å ena sidan I.C. bristande yrkeserfarenhet som personbilsmekaniker och hans därmed sammanhängande kunskapsbrister på personbilssidan samt å andra sidan det förhållandet att han föredragit att främst undervisa i grundläggande moment och inte alls velat undervisa inom den för redan utbildade fordonsmekaniker avsedda kompletterande utbildningen. Genom den inriktning som I.C. verksamhet som utbildare sålunda givits, har hans kompetensområde avsevärt begränsats. Han kom därigenom att vara väsentligt mycket mindre användbar i det nya läge som uppstod i samband med bolagiseringen.

Det finns givetvis anledning att ställa frågan vilket ansvar bolaget har att bära för att I.C. inte under årens lopp blivit föremål för den kompetensutveckling som en undervisningsverksamhet på ett bredare utbildningsområde skulle ha inneburit. Såvitt arbetsdomstolen kan finna är detta ansvar dock inte framträdande. Avgörande vikt måste nämligen fästas vid att det även enligt I.C. egen berättelse varit hans eget bestämda val som har föranlett att han undervisat inom grundutbildningen och företrädesvis i vad han betecknat som teoretiska ämnen. Utredningen får anses ge vid handen att det var hans egen negativa inställning som ledde till att förslaget att han i viss utsträckning även skulle undervisa inom påbyggnadsutbildningen inte förverkligades.

Enligt arbetsdomstolens åsikt finns grund för att. utöver I.C. kunskapsbrister avseende speciella ämnesområden, även tillmäta hans brist på bred yrkeserfarenhet som personbilsmekaniker betydelse vid bedömandet av hans kompetens för den sökta befattningen som utbildare i fordonsteknik.

Arbetsdomstolen kommer vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet till den slutsatsen att I.C. inte kan anses ha haft tillräckliga kvalifikationer för befattningen som utbildare inom fordonsteknik.

Med hänvisning till det anförda finner arbetsdomstolen att Lärarförbundets yrkanden avseende I.C. skall avslås.

Omfattningen av bolagets skadeståndsansvar mot B.E.

Allmänt om skadeståndsansvaret

I fråga om B.E. har bolaget vitsordat att denne hade tillräckliga kvalifikationer för den befattning han ansökt om och att bolaget därmed förfarit felaktigt genom att inte anställa honom. Bolaget har härigenom ådragit sig skyldighet att utge skadestånd.

Skall allmänt skadestånd utges för brott mot tillsättningsavtalet eller mot anställningsskyddslagen?

Parterna i målet är ense om att bolaget och Lärarförbundet är bärare av rättigheter och skyldigheter enligt tillsättningsavtalet. Syftet med avtalet var att reglera vissa förhållanden i samband med bolagiseringen. Genom avtalet reglerades hur bolagen skulle bemannas och det närmare förfarandet vid tillsättningen av personal. Det anges bl.a. att bemanningen i första hand skulle ske med dem som vid tidpunkten för avtalets träffande var anställda i respektive myndighet. Vidare anges att bolagen dimensionerar, beskriver innehållet i befattningar och anger kompetenskrav. Enligt avtalet skall bolagen bemannas med personer som har den kompetens som krävs för befattningen och för att bedriva verksamhet i bolagen. Om flera sökande har den kompetens som svarar mot de angivna kraven för befattningen, kommer sökande med längst anställningstid först i fråga.

Tillsättningsavtalet innehåller i de delar vari den erforderliga kompetensen beskrivs inga hänvisningar till anställningsskyddslagen och avtalstextens lydelse är inte densamma som lagtexterna. Parterna har i avtalet reglerat vilken kompetens bolagen kunde kräva av de sökande. Tvisten i detta mål, liksom i övriga mål, handlade fram till dess arbetsdomstolen meddelade mellandom den 3 april 1996 om parternas olika tolkningar av avtalet rörande främst kompetensen. Att arbetsdomstolen i mellandomen funnit att begreppet ”kompetens” i avtalets mening inte hade annan innebörd än anställningsskyddslagens ”tillräckliga kvalifikationer” innebär inte att lagtexten i detta avseende har blivit avtalsinnehåll.

Arbetsdomstolen finner att tillsättningsavtalets parter genom avtalet har överenskommit om en reglering som ersätter anställningsskyddslagens motsvarande bestämmelser. Bolagets underlåtenhet att anställa B.E. utgör ett åsidosättande av tillsättningsavtalet och därmed ett kollektivavtalsbrott.

Arbetsdomstolen finner skäligt att bestämma det allmänna skadestånd som bolaget har att utge till B.E. för åsidosättandet av tillsättningsavtalet till 50 000 kr.

Skall avräkning från ekonomiska skadestånd ske för ersättning som uppburits från arbetslöshetskassa?

I domen AD 1974 nr 43 [ Zeteo ] [ Karnov ] uttalade arbetsdomstolen att det bör vara självklart att rätten till arbetslöshetsersättning är beroende av att arbetstagaren inte sedermera kommer i åtnjutande av lön eller annan ersättning från arbetsgivaren för samma tid. I domen konstaterade domstolen att beslutet om utgivande av ersättning från arbetslöshetskassa med hänsyn härtill regelmässigt får anses grundat på förutsättningen att ersättningen skall återbetalas, om arbetstagaren senare skulle erhålla lön eller motsvarande ersättning från arbetsgivaren för samma tid. Arbetsdomstolen fann med anledning därav att arbetstagaren i det aktuella målet var skyldig att återbetala uppburen ersättning från arbetslöshetsförsäkringen i den mån denne tilldömdes skadestånd avseende förlust av inkomst för tid som ersättningen avsåg. Arbetsdomstolen ansåg därför att någon avräkning inte skulle ske från arbetstagaren tillkommande ekonomiskt skadestånd.

I förevarande mål har påståtts att det förhållandet att ekonomiskt skadestånd inte begärs av den f. d. arbetsgivaren utan av den som övertog verksamheten skulle äga betydelse vid prövningen av om avräkning skall ske.

Efter huvudförhandlingen i målet har arbetsdomstolen inhämtat ett yttrande från tillsynsmyndigheten över arbetslöshetskassorna. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). Arbetsdomstolen hemställde att AMS uttalade sig dels i frågan om medlemmarnas återbetalningsskyldighet för arbetslöshetsersättning som uppburits för tid efter uppsägningstidens utgång för det fall de skulle tillerkännas ekonomiskt skadestånd, dels huruvida tid då medlem erhåller ekonomiskt skadestånd anses som tid då vederbörande enligt 6 § lagen om arbetslöshetsersättning utför förvärvsarbete och om det i så fall innebär att arbetsvillkoret är uppfyllt.

AMS har i yttrandet, se bilaga, bl.a. uttalat följande. Medlemmarna i målet är återbetalningsskyldiga för den ersättning som utgått enligt arbetslöshetsförsäkringen för det fall de för tid efter uppsägningstidens utgång tillerkänns ekonomiskt skadestånd motsvarande inkomstbortfallet. Detta följer av att grundförutsättningen för rätten till arbetslöshetsersättning, nämligen ett inkomstbortfall, därmed försvunnit. Denna inställning förändras varken av att det är annan än den tidigare arbetsgivaren som har att utge skadeståndet eller av om parterna träffar en förlikning. Den tid som skadeståndet avser att täcka ses som tid då de varit lediga med bibehållen lön och sådan tid anses som förvärvsarbete vid prövningen av om arbetsvillkoret är uppfyllt.

Arbetsdomstolen finner med hänsyn till det tidigare avgörandet och under beaktande av den nu redovisade inställningen från AMS att B.E. är skyldig att återbetala uppburen ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Någon avräkning skall därför inte ske från det yrkade ekonomiska skadeståndet.

Omfattningen av bolagets skadeståndsskyldighet mot T.R.

Arbetsgivarsidan har vitsordat att T.R. hade tillräckliga kvalifikationer för den befattning han ansökte om samt att bolaget handlade felaktigt genom att inte anställa honom. Arbetsdomstolen finner att bolaget härigenom har brutit mot tillsättningsavtalet och ådragit sig skyldighet att utge allmänt och ekonomiskt skadestånd till T.R.

Arbetsgivarsidan har gjort gällande att det allmänna skadeståndet skall jämkas, i första hand till noll. Förbundet har bestritt att det föreligger skäl för jämkning.

Som skäl för jämkningsyrkandet har arbetsgivarsidan anfört att T.R. haft samarbetsproblem med flertalet kollegor och med sin chef samt att han visat misskötsamhet bestående i att han vid upprepade tillfällen, trots tillsägelser från sin närmaste chef, olovligen uteblivit från arbetsplatsen. Då han trots dessa tillsägelser fortsatte med att utebli från arbetsplatsen, tilldelades han en varning den 1 juni 1992 och fick samtidigt vidkännas löneavdrag för en dags arbetsinkomst.

Förbundet har i första hand gjort gällande att vad som har lagts T.R. till last saknar grund och i andra hand att sådana omständigheter inte skall föranleda jämkning av det allmänna skadeståndet.

I denna fråga har förutom T.R. ett flertal personer hörts. Dessa personer har uttalat sig om hur deras och andra personers relationer till T.R. har varit, hur T.R. uppträtt på arbetsplatsen, i vilken utsträckning och under vilka förhållanden han har uteblivit från sin ordinarie arbetsplats samt kring omständigheterna då han tilldelades varning.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Först bör framhållas att uppsägningen av T.R. har varit föranledd av arbetsbrist och inte av skäl som har hänfört sig till honom personligen ävensom att det på grund av arbetsgivarsidans medgivande är ostridigt att bolaget handlade avtalsstridigt genom att inte anställa honom på den sökta befattningen.

Arbetsgivarsidans inställning synes vara att T.R. genom sitt agerande skulle ha ett medansvar för att anställningsärendet kom att handläggas felaktigt. Bolagets handläggning skulle vara ursäktlig med hänsyn härtill men även på grund av att bolagets felaktiga tolkning av tillsättningsavtalet har varit ursäktlig.

Arbetsdomstolen beaktar särskilt att det inte ens har påståtts att T.R. skulle ha misskött sig efter det att han tilldelats varningen. Domstolen finner i övrigt att vad som har åberopats mot T.R. inte bör inverka på storleken av det allmänna skadestånd som skall utges till denne på grund av den felaktiga handläggningen av tillsättningsärendet.

Arbetsdomstolen finner att allmänt skadestånd skall utges till T.R. med 50 000 kr.

Någon avräkning av den ersättning från arbetslöshetskassa som T.R. uppburit skall inte ske. Bolaget skall därför förpliktas utge ekonomiskt skadestånd till T.R. i enlighet med vad som har yrkats.

Är bolaget skyldigt att utge allmänt skadestånd till Lärarförbundet för brott mot tillsättningsavtalet?

Genom att inte anställa Lärarförbundets medlemmar B.E. och T.R. har bolaget brutit mot tillsättningsavtalet i förhållande även till förbundet. För detta kollektivavtalsbrott är bolaget skyldigt att utge allmänt skadestånd till förbundet.

Arbetsdomstolen finner att vid bestämmandet av det allmänna skadeståndet hänsyn inte skall tas till att ansvaret för det inträffade helt eller delvis kan åvila moderbolaget AmuGruppen AB.

Arbetsdomstolen finner vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet att allmänt skadestånd skall utges till förbundet med 40 000 kr.

Rättegångskostnader

Ansvaret för rättegångskostnaderna skall enligt rättegångsbalkens bestämmelser fördelas mellan parterna med hänsyn till den slutliga utgången i målet och alltså utan hänsyn till vilken part som kan anses ha varit vinnande i mellandomsprövningen.

Lärarförbundet är att anse som vinnande part i de delar av målet som inte angår I.C. I fråga om yrkandena avseende denne är arbetsgivarparterna vinnande. Arbetsdomstolen finner att förbundet bör tillerkännas ersättning med en tredjedel av sina kostnader i målet.

Parterna har förklarat sig ense om att de ombudskostnader som har uppstått fram till dagen för mellandomen skall fördelas lika mellan de fem återstående målen samt att övriga gemensamma kostnader skall belasta detta mål. Det föreligger inte någon tvist om skäligheten av yrkade rättegångskostnader.

Domslut

1. Arbetsdomstolen avskriver målet såvitt det rör L.I.B. från vidare handläggning.

2. Arbetsdomstolen avslår Lärarförbundets yrkanden avseende I.C.

3. Arbetsdomstolen förpliktar AmuGruppen Väst AB att till B.E. utge

a) ekonomiskt skadestånd med tvåhundrasextiotusentjugotre (260 023) kr avseende förlust av lön för tiden den 1 augusti 1994–25 april 1996 jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 15 800 kr från den sista i varje månad under tiden augusti 1994–juni 1995, på 4 600 kr från den 31 juli 1995, på 15 800 kr från den sista i varje månad under tiden augusti–november 1995. på 5 684 kr från den 31 december 1995. på 3 392 kr från den sista i varje månad under tiden januari–mars 1996 och på 2 563 kr från den 30 april 1996. allt till dess betalning sker, samt

b) allmänt skadestånd med femtiotusen (50 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 12 juni 1995 till dess betalning sker.

4. Arbetsdomstolen förpliktar AmuGruppen Väst AB att till T.R. utge

a) ekonomiskt skadestånd med trehundrafemtioentusenfemhundrasjutton (351 517) kr avseende förlust av inkomst för tiden den 1 juli 1994–25 april 1996 jämte ränta enligt 6 § räntelagen på 16 100 kr från den sista i varje månad under tiden juli 1994–mars 1996 och på 13 417 kr från den 30 april 1996. allt till dess betalning sker. samt

b) allmänt skadestånd med femtiotusen (50 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 12 juni 1995 till dess betalning sker.

5. Arbetsdomstolen förpliktar AmuGruppen Väst AB att till Lärarförbundet utge allmänt skadestånd med fyrtiotusen (40 000) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 12 juni 1995 till dess betalning sker.

6. Lärarförbundet förbehålls rätt att i mån av befogenhet föra talan för B.E:s och T.R:s räkning om ersättning för skada som kan uppkomma efter den 25 april 1996.

7. AmuGruppen Väst AB och Almega Tjänsteförbunden skall med hälften var ersätta Lärarförbundet för rättegångskostnader med sjuttiofyratusensexhundrafyrtionio (74 649) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom tills betalning sker. Av ersättningen utgör 11 000 kr mervärdesskatt.

Dom 1996‑08‑28, målnummer A‑115‑1995

Ledamöter: Hans Stark, Ulla Erlandsson, Karin Isacsson, Ulf E. Nilsson, Lennart Grudevall (förre direktören i Svenska Kommunförbundet; tillfällig ersättare). Valter Carlsson (skiljaktig) och Magnus Neuberg (skiljaktig).

Sekreterare: Jan Bergman

Ledamöterna Valter Carlssons och Magnus Neubergs skiljaktiga mening

I.C. hade 9 års yrkeserfarenhet som fordonsmekaniker när han år 1985 anställdes som utbildare i fordonsteknik vid AMU. Han kom visserligen att under den allra första tiden undervisa beträffande tunga fordon men när den utbildningen under påföljande år lades ned lät AMU honom gå över till att utbilda inom personbilsteknik. Myndigheten valde därvid att placera honom som utbildare främst i teoretiska ämnen. Detta medförde givetvis inte att han förlorade sin genom långvarig yrkeserfarenhet förvärvade, grundläggande kompetens som fördonsmekaniker. Därtill kommer att I.C. under åren 1989 och 1990 genomgick en högskoleutbildning inom fordonsteknik på industri- och hantverkslärarlinjen vid Göteborgs universitet. Denna utbildning var avsedd för tjänst som lärare med särskild inriktning på tunga fordon men I.C. har uppgivit att utbildningen huvudsakligen omfattade studier av och praktik med personbilar. Det har också framkommit att I.C. har deltagit i skilda fortbildningskurser under årens lopp.

När I.C. lämnade sin anställning vid AMU-Gruppen den 1 juli 1994 kunde han tillgodoräkna sig 17 års statstjänst. Under hela denna tid hade han verkat inom det fordonstekniska området, varav 9 år som utbildare inom AMU

Vid en bedömning mot denna bakgrund kan vi inte finna annat än att I.C. hade sådana kvalifikationer inom det fordonstekniska området att han i varje fall efter viss kortare kompletterande utbildning och viss praktiktjanstgöring med särskild inriktning på några olika ämnen inom den nyaste personbilstekniken skulle ha varit fullt kompetent att verka som utbildare inom en bred sektor av det område inom vilket bolaget skulle bedriva fordonsteknisk utbildning. Enligt vår mening hade det ålegat bolaget att ge honom möjlighet att komplettera sin kompetens i den utsträckning som kunde anses erforderlig. I detta avseende hade bolaget längre gående skyldigheter än som i allmänhet kan föreligga med hänsyn till att AMU tydligtvis hade försummat att bereda honom kompetenshöjande fortbildning och annan erfarenhet som måhända behövts för att göra honom omedelbart fullt användbar inom bolagets hela fordonstekniska utbildningsområde.

Arbetsgivarparterna har fäst avgörande vikt vid att I.C. inte hade bred yrkeserfarenhet som personbilsmekaniker. Som vi ser det kan inte ett sådant kvalifikationskrav uppställas för en person som likt I.C. har ägnat en avsevärd del av sitt yrkesverksamma liv åt verksamhet som utbildare på det personbilstekniska området. I den mån vissa brister i enlighet med vad som nyss anförts eventuellt kan föreligga för I.C. vad gäller rent praktisk yrkeserfarenhet som mekaniker samt i ett eller annat avseende vad gäller de senaste årens tekniska förändringar uppvägs detta mer än väl av det kunnande och den erfarenhet han förvärvat under sina många år som fordonstekniker. Genom utredningen i målet har också framkommit att I.C. har visat särskilt intresse och särskilda ambitioner på sitt yrkesområde som bör tillgodoräknas honom i ett sammanhang som detta.

Sammanfattningsvis kommer vi till den uppfattningen att I.C. har haft tillräckliga yrkeskvalifikationer för en befattning hos bolaget som utbildare i fordonsteknik och att bolaget ådragit sig skadeståndsskyldighet genom att inte anställa honom på sådan befattning.

Överröstade i denna fråga är vi i övriga hänseenden ense med majoriteten.

Domsbilaga

ARBETSMARKNADSSTYRELSEN

Försäkringsenheten 1996‑06‑10 Dnr F 96–5205–40 AA

Avdelningsdirektör

Birgitta G, cn

Arbetsdomstolen

Box 2018

103 11 STOCKHOLM

Hemställan om yttrande

Mål nr A 115/95

Arbetsmarknadsstyrelsen har följande svar på de två frågor som domstolen ställt.

1. Någon återbetalningsskyldighet för medlemmarna enligt 36 § lagen om arbetslöshetsförsäkring föreligger inte. Ersättningen har, när den utbetalades, utgått i enlighet med reglerna i nämnda lag och har inte uppburits obehörigen.

En grundförutsättning för rätten till stöd från arbetslöshetsförsäkringen är emellertid att det föreligger ett inkomstbortfall. Även om ett inkomstbortfall inledningsvis förelegat är så inte längre fallet om medlemmarna senare erhåller skadestånd som motsvarar den förlorade inkomsten. Om detta inträffar brister den grundläggande förutsättningen för rätt till ersättning och återbetalning skall ske. Enligt AMS mening gäller detta även om medlemmarna, vid den tid då arbetslöshetsersättningen uppbars, inte hade anledning tro att de skulle komma att erhålla ekonomiskt skadestånd som motsvarade den förlorade inkomsten.

Det är inkomstbortfallet som ligger till grund för beräkning av ersättningen. En arbetslös medlem är medveten om detta sammanhang och torde normalt se det som självklart att arbetslöshetsersättningen skall återbetalas om den förlorade inkomsten senare ersätts från annat håll.

Ovanstående överensstämmer med den inställning som AMS tidigare redovisat till Arbetsdomstolen och Försäkringsöverdomstolen (Arbetsdomstolens domar 1974 Nr 43 [ Zeteo ] [ Karnov ], FÖD Mål 1501/82:7 [FÖD 1984:51]).

I de remitterade handlingarna görs gällande att Försäkringsöverdomstolens senare domar, bl.a. 1961/92:1 och 2096/92:1 [FÖD 1992:32], skulle ha ändrat rättsläget. AMS har gått igenom dessa och ett antal andra domar som rörde ”avgångsvederlag”, avkunnade under tiden närmast efter de två nämnda. Det som kännetecknar dessa domar är att de rör enskilda personer som sagt upp sig eller gått med på att avsluta ett anställningsförhållande och fått ekonomisk ersättning för detta. Det kan kallas avgångsvederlag, avgångsersättning, startbidrag e. dyl. Genom överenskommelserna har de befriat arbetsgivarna från att avsluta anställningsförhållandet och från att utge uppsägningslön enligt lag eller avtal. Det torde kunna antas att Försäkringsöverdomstolen har ansett att parterna i vart fall inte skall kunna avtala bort den i lag stadgade uppsägningstiden på detta sätt. Kännetecknande för så gott som alla de i frågavarande avgångssituationerna är att det inte, i vart fall inte av en administrativ myndighet. går att klarlägga det bakomliggande skeendet och vad som var den egentliga orsaken till att anställningsförhållandet upphörde.

I det mål som remissen rör är situationen en annan. Återbetalning av arbetslöshetsersättning skall därför ske på de grunder som AMS framhållit ovan. De aktuella lärarna har sagts upp på lagenligt sätt och deras uppsägningstid har löpt ut. Någon uppsägningstid att lägga ut som i Försäkringsöverdomstolens domar finns inte. Deras situation överensstämmer i allt väsentligt med den tidigare nämnda domen från Arbetsdomstolen 1974 och med Försäkringsöverdomstolens dom 1501/82:7 [FÖD 1984:51].

Med den syn på grunderna för återbetalningsskyldighet som AMS tidigare redogjort för, saknar det betydelse om ett ekonomiskt skadestånd eller annan ersättning, motsvarande förlorad arbetsinkomst, utbetalas av den tidigare arbetsgivaren eller av annan. AMS bedömer således inte denna fråga på samma sätt som Arbetslöshetskassan för Service och Kommunikation uppges ha gjort.

AMS inställning till återbetalningsskyldigheten förändras inte heller om parterna i det aktuella målet skulle välja att förlikas.

2. Eftersom ett ekonomiskt skadestånd skall motsvara förlorad arbetsinkomst och försatta lärarna i samma ekonomiska situation som om de hade varit kvar i sina anställningar får den tid som skadeståndet täcker, ses som tid då de varit lediga med bibehållen lön. Sådan tid anses som förvärvsarbete vid prövningen av arbetsvillkoret enligt 6 § första stycket 2 sista meningen lagen om arbetslöshetsförsäkring.

(L.T.) (B G)