AD 1996 nr 144

Förbundet

Tvisten och dess bakgrund

Tvisten gäller i första hand om kommunen haft saklig grund för att säga upp de tre medlemmarna i förbundet. Enligt förbundet har kommunen inte på ett korrekt sätt fullgjort sin omplaceringsskyldighet enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen och uppsägningarna är därför inte sakligt grundade.

Våren 1994 genomfördes i stadsdelsförvaltningen Lundby i Göteborg en omorganisation inom barnomsorgen och skolbarnomsorgen. I stort innebar omorganisationen att förskolan, låg- och mellanstadieskolan och skolbarnomsorgen integrerades. Antalet föreståndare inom förskolan och skolbarnomsorgen och rektorer minskades då från 19 till elva.

De i målet aktuella medlemmarna i förbundet fick inte anställning som verksamhetschef. De erbjöds inte heller under våren 1994 omplaceringar till några andra befattningar. Först i januari 1995 erhöll de omplaceringserbjudanden. Enligt förbundet har dessa erbjudanden varit oskäliga. Erbjudandena har avsett arbeten som förskollärare, fritidspedagog och fritidsassistent samtidigt som det funnits andra mer lämpliga arbeten lediga inom kommunen. Arbetstagarna har avböjt erbjudandena och därefter sagts upp i juni 1995.

I andra hand gäller tvisten om kommunen genom att inte våren 1994 tillsätta de lediga befattningarna som verksamhetschef i turordning vid omorganisationen samt därefter i juni 1995 säga upp de tre arbetstagarna från deras anställningar brutit mot 22 § anställningsskyddslagen.

De tre arbetstagarna har från den tidpunkt då de förlorat sina arbetsuppgifter haft kvar sina titlar och löneförmåner men erbjudits och fullgjort olika arbetsuppgifter av kortvarig karaktär, vikariat o.d., och detta pågår fortfarande.

De tre arbetstagarnas utbildning och arbetsuppgifter

M.K-N. är född 1955 och utbildad fritidspedagog. Hon började arbeta på ett nystartat fritidshem år 1976 och anställdes år 1979 i kommunen som föreståndare för ett fritidshem. Under åren 1980–1991 var hon under vissa perioder studieledig för att utbilda sig inom textilverksamhet. Därefter fortsatte hon som föreståndare inom skolbarnomsorgen. Hon hade i denna anställning budgetansvar, ansvar för den pedagogiska ledningen och ansvar för personal m.m. Sedan år 1990 har hennes arbetsuppgifter inte inneburit att hon arbetat direkt i barngrupp; hon var som föreståndare arbetsledare med enbart administrativa uppgifter.

M.K-N. har svåra ryggbesvär. Hon är stelopererad på grund av skolios. Hon är därför av medicinska skäl förhindrad att arbeta med rent ryggbelastande arbete där hon måste lyfta, böja eller vrida sig. Hon förlorade sina arbetsuppgifter som föreståndare under våren 1994 och erbjöds under år 1995 omplacering till fritidspedagog eller förskollärare. Hon har avböjt erbjudandena dels därför att de har varit oskäliga mot bakgrund av hennes anställning som föreståndare, dels därför att hon inte kan arbeta i barngrupp på grund av sina ryggbesvär. Hon har accepterat att få andra arbetsuppgifter som inte är arbetsledande, dock inte arbete i barngrupp.

O.M-P. är född 1951 och utbildad till fritidspedagog i Danmark. Han har i Göteborgs kommuns regi genomgått grundutbildning till föreståndare på daghem och fritidshem. Sedan år 1977 har han arbetat som föreståndare, först på kombinerad förskola/fritidshem och senare på fritidshem. Som föreståndare har han haft budgetansvar, ansvar för den pedagogiska ledningen, ansvar för personal m.m. Hans arbetsuppgifter har inte inneburit att han arbetat direkt i barngrupp sedan år 1990.

För O.M-P:s del genomfördes omorganisationen av skolan och skolbarnomsorgen redan under år 1991 då han förlorade sina tidigare arbetsuppgifter. Efter förhandlingar med Lärarförbundet fick han tillfälligt fram till våren 1994 dels halvtidsanställning som föreståndare vid sin gamla arbetsplats, dels halvtidsanställning som vikarierande föreståndare. Han har erbjudits omplacering till arbete som förskollärare eller fritidsassistent. Han har avböjt erbjudandena, eftersom de varit oskäliga mot bakgrund av hans anställning som föreståndare.

L.S. är född 1953. Hon är utbildad barnskötare och fritidspedagog. Hon har vidareutbildat sig vid Umeå och Göteborgs universitet och har 20 poäng efter genomgången kurs för utbildning till föreståndare, 20 poäng i sociologi och 10 poäng i etnologi (barn-samhälle-kultur). Från år 1984 har hon, med undantag av en period då hon haft anställning i Mölndals kommun, arbetat som biträdande föreståndare och föreståndare först vid Backa och därefter vid Lundby stadsdelsförvaltningar. Från och med år 1989 var hon områdesföreståndare inom förskolan, skolbarnomsorgen, deltidsförskolan, dagbarnvården samt familjeförskolan vid Lundby stadsdelsförvaltning. Som föreståndare och områdesföreståndare har hon haft budgetansvar, ansvar för den pedagogiska ledningen, ansvar för personal m.m. Hennes arbetsuppgifter har inte inneburit arbete direkt i barngrupp. Hon förlorade sina arbetsuppgifter som områdesföreståndare under våren 1994. Hon hade då ansvar för daghemmet på Prebendegatan och ett antal dagmammor. Hon har erbjudits omplacering till arbete som förskollärare eller fritidspedagog. Hon har avböjt erbjudandena därför att de varit oskäliga mot bakgrund av henne anställning som områdesföreståndare.

Kommunens skyldighet att erbjuda annat arbete i övertalighetssituationer

Mellan Lärarförbundet och Göteborgs kommun gäller ett flertal kollektivavtal; det kommunala huvudavtalet, det lokalt tecknade löneavtalet LOK som bygger på det mellan centralorganisationerna träffade ÖLA, samt Allmänna bestämmelser, AB. Det har tidigare också funnits specialbestämmelser, Befattningsområde kommuner (BOK), för olika yrkesgrupper.

Sedan lång tid tillbaka och fram till den 1 januari 1995 gällde ett lokalt kollektivavtal för Göteborgs kommun, MBA-Göteborg. I avtalet fanns bland annat bestämmelser om omplacering och personalavveckling. Enligt avtalet var kommunen i omplaceringshänseende att betrakta som en arbetsgivare. Förvaltningarna hade ett gemensamt ansvar i de nämnda frågorna och skulle samarbeta. I personalplaneringen skulle ingå inventering av befattningar som var lämpliga för de som behövde omplaceras. Omplacering skulle erbjudas i första hand inom egen förvaltning och i andra hand inom annan förvaltning. Om omplaceringsfrågorna inte kunde lösas inom förvaltningarna, skulle de hänskjutas till personalnämnden.

I de nu redovisade delarna menar förbundet att MBA-Göteborg följde bestämmelserna i 7 § andra stycket anställningsskyddslagen om hur en arbetsgivare skall gå till väga i en omplaceringssituation.

MBA-Göteborg gällde mellan kommunen och olika fackliga organisationer dock inte det dåvarande facklärarförbundet, SFL, som inte hade tecknat avtalet. SFL organiserade bland annat förskollärare, föreståndare och fritidspedagoger. För dåvarande Sveriges Lärarförbund, SL, gällde avtalet inte för de lärare som hade statligt reglerade anställningsvillkor. Däremot gällde avtalet för ett fåtal kommunalt anställda lärare, cirka 40 personer.

Den 1 januari 1991 sammanslogs SFL och SL till nuvarande Lärarförbundet. I samband med detta sades MBA-Göteborg upp. Därmed var Lärarförbundet inte till någon del bundet av avtalet. Förbundet menar att även om man inte har varit bunden av avtalet, så speglar detta ändå den hantering av omplacering vid övertalighet som kommunen tillämpade.

Under år 1990 utfärdade personalnämnden i kommunen riktlinjer med anledning av att kommunstyrelsen hade beslutat om anställningstopp. Riktlinjerna, kommunens policy, innebar i korthet att de arbetstagare som var tillsvidareanställda och de som hade tidsbegränsade anställningar på mer än två år inte skulle sägas upp. Riktlinjerna utgjorde inte något kollektivavtal, men organisationerna kunde ställa sig bakom dem. Lärarförbundet gjorde inte detta, eftersom förbundet ansåg att vissa delar av riktlinjerna inte var i överensstämmelse med en del tvingande bestämmelser i anställningsskyddslagen. Riktlinjerna tillämpades dock av kommunen även för Lärarförbundets medlemmar. I mars 1992 sammanställde kommunen på grundval av dessa riktlinjer och delvis även MBA-Göteborg en handbok med namnet ”Gällande regler m m avseende hantering av personalminskningar, övertalighet m m”.

MBA-Göteborg gällde fram till den 1 januari 1995, då ett lokalt samverkansavtal träffades för Göteborgs stad, Samverkan Göteborg. Till att börja med omfattades dock inte Lärarförbundet av detta avtal. Samverkan Göteborg har stora likheter och är i vissa avseenden identiskt med det tidigare gällande MBA-Göteborg. I avtalet uttalas bl.a. att omplacering med stöd av överenskommelsen sker inom ramen för anställningsavtalet och innebär en utvidgad arbetsskyldighet för arbetstagaren. Uttalandet skall ställas mot regleringen i § 6 AB, av vilken framgår att det skall finnas vägande skäl för att en arbetstagare skall kunna tilldelas nya arbetsuppgifter inom ramen för sitt anställningsavtal. Kommunen har velat tolka samverkansavtalet så att den anställde har en arbetsskyldighet i hela kommunen, t.ex. skulle en förskollärare ha skyldighet att arbeta som kokerska. Förbundet har reagerat mot detta och hävdar att omplacering skall ske till lika eller likvärdiga befattningar.

Sedan den 1 februari 1996 gäller Samverkan Göteborg också i förhållande till Lärarförbundet. I samband med att förbundet tecknade avtalet gjorde förbundet dock ett förbehåll för det fall att förbundet bedömde att enskild medlems rätt enligt anställningsskyddslagen i något avseende skulle anses kränkt genom kollektivavtalet.

Enligt förbundets uppfattning har kommunen under en lång tid haft en policy i fråga om omplaceringsskyldighetens vidd som kommunen varit skyldig att tillämpa även i förhållande till förbundets medlemmar. Förbundet menar att oberoende av att Lärarförbundet inte omfattades av MBA-Göteborg, och inte ställde sig bakom kommunens policy, är det skäligt att kräva att kommunen skulle ha gjort individuella undersökningar för varje arbetstagares möjlighet till fortsatt arbete inom ramen för anställningsavtalet eller i alla fall till arbetsuppgifter som legat nära. Förutsättningarna för anställningar vid andra stadsdelsförvaltningar än den där arbetstagaren hade sin anställning hade bort undersökas även för Lärarförbundets medlemmar.

Kommunens organisation och verksamhet

I Göteborgs kommun finns en central organisation med kommunstyrelse, stadskansli och personalnämnd. I denna centrala organisation finns en personalchef som har det övergripande ansvaret för omplaceringsfrågor inom kommunen. I nivån under den centrala organisationen finns ett antal nämnder med olika ansvarsområden. Frågor avseende grundskola, socialtjänst, omsorg, lokal kultur och fritid ligger under vad som kallas stadsdelsnämnder. Inom kommunen finns 21 stadsdelsnämnder, bland vilka Lundby stadsdelsnämnd är en.

Tidigare hade Lundby stadsdelsnämnd en geografisk indelning som innebar att det fanns avdelningar med avdelningschefer som var ansvariga för var sin geografisk del. Sedan år 1994 är Lundby stadsdelsnämnd funktionsindelad. En funktion omfattar skolor, barnomsorg och kommunal musikskola. En särskild funktion omfattar personal och arbetsmiljö. I Lundby finns cirka 1 525 personer anställda inom skilda verksamheter. Inom skola och barnomsorg finns cirka 580 personer anställda. Chef för den verksamheten är avdelningschefen J.L., vilken tillika är personalchef över sitt område.

Samtidigt som förändringen från geografisk indelning till funktionsindelning ägde rum, gjordes en omorganisation inom skolan, förskolan och skolbarnomsorgen. Denna förändring innebar att sexåringsgrupp, fritidshem samt låg- och mellanstadieskola sammanfördes till en enhet, att flera daghem sammanfördes till en enhet eller att ett daghem kom att utgöra en särskild enhet. På detta sätt skapades elva enheter med varierande typ av integration. Antalet enheter i Lundby minskades därvid från 19 till elva och motsvarande minskning gjordes av antalet chefer. Det innebar att åtta tidigare föreståndare och rektorer inte kunde erbjudas anställning inom enheterna.

Uppsägningarna av de tre arbetstagarna

I slutet av år 1993 inleddes diskussionerna mellan Lundby stadsdelsförvaltning och förbundet om hur befattningarna i den nya, krympta organisationen skulle tillsättas. I december 1993 fick föreståndarna och rektorerna besked om att de kunde anmäla intresse till tre av de nya befattningarna som verksamhetschef. En annons utformades och enligt denna skulle intresseanmälan ges in till personalavdelningen senast den 12 januari 1994. De i målet aktuella arbetstagarna anmälde var och en för sig intresse för tre eller flera befattningar.

Den 23 februari 1994 lämnade kommunen information enligt 19 § medbestämmandelagen om bemanningen av de elva tjänsterna inom skola/barnomsorg. Därefter hölls den 15 mars 1994 en förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen om tillsättning av chefstjänsterna. Förbundet begärde då att dessa tjänster skulle tillsättas efter turordning, men yrkandet avvisades av arbetsgivaren. Förbundet yrkade vidare att de övertaliga skulle erhålla likvärdiga arbetsuppgifter efter turordning. Arbetsgivaren uppgav att så skulle ske, men så blev det inte.

Befattningarna som verksamhetschef tillsattes i enlighet med kommunens uppfattning. De nu i målet aktuella arbetstagarna erbjöds inte några varaktiga omplaceringar vid det tillfället utan fick tillfälliga lösningar, vilket de alltjämt har.

Den 21 november och den 9 december 1994 samt den 11 och 30 januari 1995 hölls förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen, då kommunen lämnade förslag på två omplaceringsalternativ för var och en av de tre arbetstagarna. Förbundet avvisade förslagen med hänvisning till att förslagen låg utanför anställningsavtalet. Kommunen angav att den utrett omplaceringsmöjligheterna både inom Lundby och inom hela kommunen. Förbundet yrkade att LOK skulle gälla som turordningsområde, vilket kommunen accepterade.

Den 22 februari och den 17 mars 1995 hölls en central förhandling gällande uppsägningarna. Kommunen vidgick vid förhandlingarna att undersökningar gjorts avseende lediga befattningar i andra stadsdelsnämnder. Av de erbjudanden till omplaceringar som kommunen hade tagit fram gällde vissa anställningar inom andra förvaltningar. Skälet till att ingen av de tre medlemmarna hade fått tjänst som verksamhetschef var enligt kommunen att de saknade tillräckliga kvalifikationer. Kommunen accepterade också då att LOK skulle vara turordningsområde.

Uppsägningen av de tre arbetstagarna ägde rum den 15 juni 1995. Härefter hölls lokala och centrala tvisteförhandlingar. Kommunen hävdade under den centrala förhandlingen att inte LOK utan BOK skulle utgöra turordningsområde.

Arbetsuppgifter och omplaceringsskyldighet

M.K-N. och O.M-P. hade som redan sagts anställningar som föreståndare och L.S. anställning som områdesföreståndare. De befattningar som kommunen erbjudit omplacering till var förskollärare, fritidspedagog eller fritidsassistent. Förbundet hävdar att detta inte var omplaceringserbjudanden som svarade mot vad som krävs enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen.

Innehållet i befattningarna som förskollärare och fritidspedagog framgår i stort av befattningsbeskrivningar daterade den 5 mars 1982, se domsbilagorna 1 och 2 (uteslutes här). Av beskrivningarna framgår bl.a.att arbetet i barngrupp vid den tiden beskrivningarna upprättades avsåg 85 procent av den totala arbetstiden. Efter de nedskärningar som gjorts inom barnomsorgen, utgör denna typ av arbete nu en större del av den totala arbetstiden.

Arbetsuppgifterna för en föreståndare framgår i stort av en arbetsbeskrivning av den 1 juli 1992, se domsbilaga 3 (uteslutes här). Av beskrivningen framgår bl.a. att föreståndare skulle vara underställd rektor i bland annat budgetarbetet. I praktiken kom dock rektorerna att delegera detta ansvar till föreståndarna och medlemmarna i målet har också i sitt arbete som föreståndare haft ett eget budgetansvar. Det fanns inget arbete i barngrupp i dessa befattningar.

Av en befattningsbeskrivning daterad den 5 mars 1982 för föreståndare daghem med två eller flera avdelningar, se domsbilaga 4 (uteslutes här), och som i stort beskriver de arbetsuppgifter som L.S. hade, framgår att inget arbete i barngrupp ingått. Det har således rört sig enbart om arbetsledande uppgifter.

I tidigare gällande specialbestämmelser gavs i fråga om skolledare, vilket motsvarar rektor inom Lundby stadsdelsförvaltning, den arbetsbeskrivningen att en sådan är en arbetstagare som direkt under nämnd eller förvaltningschef planerar, leder, samordnar, utvecklar och utvärderar skolverksamheten inom enhet, område, kommundel.

Enligt förbundet har de omplaceringserbjudanden som kommunen lämnat inte varit skäliga mot bakgrund av dels arbetena som sådana, dels på grund av att det funnits andra lediga befattningar inom kommunen som medlemmarna hade kunnat omplaceras till och vars arbetsuppgifter legat inom ramen för deras anställningsavtal eller i vart fall närmare ramen för deras anställningsavtal och tidigare arbetsuppgifter som föreståndare än de av kommunen föreslagna befattningarna.

Vad gäller M.K-N. har dessutom arbetsgivaren sedan lång tid känt till att hon har problem med sin rygg. I januari 1994 diskuterade hon en befattning med sin chef J.L. och det stod då helt klart för honom att hon var förhindrad att utföra arbete i barngrupp på grund av ryggbesvären.

Förbundet gör gällande att kommunen varit skyldig att lämna följande erbjudanden om omplacering. Datumangivelsen inom parentes i det följande avser den dag då ansökan till den lediga befattningen senast skulle göras. Den gjorda numreringen utgår från den som förbundet använt under målets handläggning och som före huvudförhandlingen omfattat flera befattningar än de som upptagits här.

1. Föreståndare på fritidshem vid stadsdelsförvaltningen Linnestaden. Befattningen tillsattes den 1 februari 1995 med en person som heter B.A. Hon var inte övertalig. Alla de tre arbetstagarna i målet hade kunnat erbjudas befattningen.

2. Rektor vid stadsdelsförvaltningen Kortedala. Befattningen tillsattes den 28 november 1994 med en arbetstagare som inte var övertalig. Alla arbetstagarna i målet hade kunnat erbjudas befattningen.

4. Rektor/huschef, skola/förskola vid stadsdelsförvaltningen Torslanda. Två arbetstagare anställdes som inte var övertaliga. Samtliga arbetstagare i målet hade kunnat erbjudas befattningen.

5. Chef för mat och städ vid stadsdelsförvaltningen Biskopsgården. Befattningen tillsattes den 1 februari 1995 med L.R., som inte var övertalig. Samtliga arbetstagare i målet hade kunnat erbjudas befattningen.

5 a. När L.R. erhöll befattningen blev hennes tidigare befattning som föreståndare vid ett gruppboende ledig. Även denna befattning hade kunnat erbjudas alla tre arbetstagare i målet.

6. Samordnare, medborgarkontoret vid stadsdelsförvaltningen i Lundby. Befattningen tillsattes med en arbetstagare som inte var övertalig. Samtliga arbetstagare i målet hade kunnat erbjudas befattningen. (940825)

7. Generalist, tre tjänster, medborgarkontoret vid stadsdelsförvaltningen Bergsjön. Befattningarna, som inte innehåller några arbetsledande moment, tillsattes med en arbetstagare den 19 april 1994 och med två arbetstagare den 19 september 1994. Ingen av dem var övertalig. Senare, den 14 juni 1995, tillsattes ytterligare en arbetstagare och hon var övertalig. I vart fall M.K-N. kunde ha erbjudits en sådan tjänst.

10. Verksamhetssekreterare inom barn och ungdom vid stadsdelsförvaltningen Kortedala. Befattningen tillsattes med en arbetstagare som inte var övertalig. Samtliga arbetstagare i målet hade kunnat erbjudas befattningen. (950209)

11. Lägersamordnare, stadsdelsförvaltningen Frölunda. Befattningen tillsattes den 30 mars 1995 med en arbetstagare som inte var övertalig. Samtliga arbetstagare i målet hade kunnat erbjudas befattningen.

13. Förskolekonsulent, stadsdelsförvaltningen Frölunda. Befattningen tillsattes den 28 april 1994 med en arbetstagare som inte var övertalig. Befattningen hade kunnat erbjudas L.S. och O.M-P.

14. Enhetschef, vård och boende, vid stadsdelsförvaltningen Gunnared. Befattningen tillsattes med den 18 maj 1995 med en arbetstagare som inte var övertalig. Samtliga arbetstagare i målet hade kunnat erbjudas befattningen.

15 Enhetschef/rektor vid stadsdelsförvaltningen Högsbo. Befattningen tillsattes den 15 juni 1995 med en arbetstagare som tidigare hade varit övertalig föreståndare i Kortedala. Hon hade en anställningstid om cirka 13 år. O.M-P. och M.K-N. hade längre anställningstid, 19 år.

16. Föreståndare i stadsdelsförvaltningen Tynnered, Aprikosgatans gruppbostad. Eventuellt var befattningen inte varit lämplig för M.K-N. på grund av hennes ryggbesvär. De andra två arbetstagarna i målet hade dock kunnat erbjudas befattningen. (940127)

17. Rektor vid stadsdelsförvaltningen Backa, Erikslundsskolan. Samtliga arbetstagare i målet hade kunnat erbjudas befattningen. (940210)

18. Rektor vid stadsdelsförvaltningen Älvsborg, Gamla Påvelundsskolan. Samtliga arbetstagare i målet hade kunnat erbjudas befattningen. (940324)

19. Rektor vid stadsdelsförvaltningen Styrsö, Kalvhagsskolan. O.M-P. och L.S. hade kunnat erbjudas befattningen. (940324)

20. Enhetschef vid stadsdelsförvaltningen Centrum, individ och familjeomsorgen Cityverksamheten. Samtliga arbetstagare i målet hade kunnat erbjudas befattningen. (940519)

22. Föreståndare vid stadsdelsförvaltningen Örgryte avseende gruppbostäderna Barrskogsgatan och Lilla Danska Vägen. Samtliga arbetstagare i målet hade kunnat erbjudas befattningen. (940602)

23. Föreståndare vid stadsdelsförvaltningen Örgryte avseende gruppbostaden Welandergatan. Samtliga arbetstagare i målet hade kunnat erbjudas befattningen. (940602)

Arbetsgivarens omplaceringsskyldighet har omfattat hela Göteborgs kommun. De lediga befattningar som förbundet nu redovisat har tillsatts med personer som inte varit övertaliga inom den stadsdelsförvaltning där den lediga befattningen funnits. Kommunen har fram till endast några dagar före huvudförhandlingen hävdat att förbundets tre medlemmar inte hade tillräckliga kvalifikationer för dessa tjänster. Det är dock numera ostridigt att de haft det.

Det är endast medlemmar i Lärarförbundet som blivit uppsagda under 1990-talet. Förbundet hävdar att kommunen under hela tiden från vintern 1994, då man visste att personalneddragningar skulle komma att ske, fram till mitten av juni 1995, då uppsägningarna ägde rum, haft skyldighet att erbjuda de tre arbetstagarna annat arbete enligt bestämmelserna i 7 § andra stycket anställningsskyddslagen. Varken förbundet eller de tre arbetstagarna har godtagit någon annan ordning. Eftersom kommunen inte fullgjort sin omplaceringsskyldighet, skall uppsägningarna förklaras ogiltiga och medlemmarna tilldömas allmänt skadestånd.

Kommunens turordningsbrott enligt förbundet

Vid omorganisationen våren 1994 av verksamheterna inom barnomsorg och skola i Lundby uppstod en situation, då samtliga föreståndare och rektorer drabbades av arbetsbrist i den meningen att deras tidigare arbetsuppgifter inte längre fanns kvar. 19 personer blev inledningsvis övertaliga. Vid en turordningskrets där LOK utgör kollektivavtalsområde skulle samtliga dessa 19 ha erbjudits omplacering till inom kommunen lediga befattningar.

Det fanns elva lediga befattningar som verksamhetschef inom det aktuella området. De 19 övertaliga skulle ha erbjudits dessa elva befattningar utifrån kriterierna längst anställningstid i kommunen och tillräckliga kvalifikationer för befattningarna. Befattningarna tillsattes under våren 1994 i stället efter kriterierna bästa kvalifikationer och utan hänsynstagande till arbetstagarnas anställningstid. Härigenom gjorde kommunen sig skyldig till turordningsbrott i förhållande till de i målet nu aktuella arbetstagarna. De blev härigenom i realiteten skilda från sina anställningar och beordrades till annat arbete.

Om de tre arbetstagarna våren 1994 i stället hade erbjudits andra befattningar, av samma karaktär, inom någon annan stadsdelsförvaltning hade fråga varit om skäliga omplaceringar både enligt 7 och 22 §§ anställningsskyddslagen. De erbjöds emellertid inte då någon varaktig omplacering över huvud taget, varken inom eller utom anställningsavtalets ram.

I slutet av år 1994 aviserade kommunen sin avsikt att säga upp de tre arbetstagarna, om de inte antog kommunens omplaceringserbjudanden. Inför uppsägningarna begärde förbundet att LOK skulle tillämpas som kollektivavtalsområde, vilket kommunen sedermera accepterade. De tre arbetstagarna blev uppsagda, trots att de hade längre anställningstid än andra anställda. Skälet för uppsägningarna av de tre angavs vara bristande kvalifikationer för de anställningar som förbundet ansåg borde ha kommit i fråga och till att de tre fått skäliga erbjudanden om andra arbeten. Det förelåg dock inga bristande kvalifikationer och de erbjudanden de hade fått var inte skäliga. Genom att kommunen ändå sade upp de tre i juni 1995 uppkom samma turordningsbrott som tidigare. De tre arbetstagarna blev utslagna av arbetstagare med kortare arbetstid, vilka redan hade erhållit andra befattningar.

Förbundet menar att kommunens hantering av frågan utgör ett brott mot 22 § anställningsskyddslagen eller eventuellt mot grunderna för denna bestämmelse. För det fall förbundets talan inte vinner bifall när det gäller påståendet om brott mot 7 § andra stycket anställningsskyddslagen, har de tre medlemmarna därför rätt till allmänt skadestånd för brott mot 22 § denna lag eller grunderna för bestämmelsen.

Kommunen

Göteborgs kommun har en budgetomslutning om drygt 40 miljarder kronor per år. I kommunen arbetar totalt 52 000 personer. Det finns 21 stadsdelsförvaltningar i kommunen, varav Lundby är en. I Lundby stadsdelsförvaltning finns cirka 1 500 anställda. Förvaltningens budgetomslutning uppgår till 700 miljoner kronor per år.

Det pågår nära nog kontinuerligt omorganisationer inom kommunen. Parallellt med att skola och barnomsorg integrerades i Lundby våren 1994, skedde motsvarande integrering inom andra stadsdelsförvaltningar i kommunen. Samtidigt genomfördes stora neddragningar i den verksamhet som avser hemspråkslärarna och dessa neddragningar berörde också Lundby.

Den 14 december 1993 fattades beslut i Lundby stadsdelsnämnd om att det skulle genomförs en integreringen av verksamheterna i skola och barnomsorg. Det innebar att tjänster som föreståndare inom förskola, daghem och fritidshemsverksamhet skulle dras in och att de framtida rektorstjänsterna skulle tilläggas dessa ansvarsområden utöver skolverksamheten. Målsättningen var att omorganisationen skulle genomföras från och med den 1 april 1994.

Redan när beslutet fattades stod det klart att det skulle uppkomma en övertalighetssituation i den meningen att nio tjänster som föreståndare och rektorer skulle komma att dras in. För fem av de arbetstagare som innehade dessa tjänster hittades ganska snart alternativ som dessa godtog. En arbetstagare, som var 64 år, fick förtida pension och lönepåfyllnad. Två rektorer accepterade att framdeles arbeta som lärare. En av föreståndarna blev en administrativ resursperson på stadsdelskontoret. En av föreståndarna accepterade omplacering till en förskollärarbefattning. En arbetstagare, som inledningsvis omfattades av detta mål, accepterade några dagar före huvudförhandlingen i målet en tjänst som kvalificerad resursperson vid stadsdelsförvaltningen Biskopsgården. De tre kvarvarande medlemmarna i Lärarförbundet som är aktuella i målet har inte accepterat de förslag de fått.

Redan vid årsskiftet 1993/94 inledde stadsdelsförvaltningen försök att finna annat arbete för de arbetstagare som annars skulle komma att bli övertaliga. Kommunen har aldrig påstått att försöken enbart varit inriktade mot den egna stadsdelsförvaltningen. I första hand har dock sökts efter lösningar inom den förvaltningen och detta tillvägagångssätt svarar också mot vad som uttalats i förarbetena till anställningsskyddslagen. Att en befattning ligger inom en annan stadsdelsförvaltning än den inom vilken arbetstagaren hittills arbetat, kan enligt kommunens uppfattning dock påverka bedömningen enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen om det är skäligt att arbetstagaren erbjuds befattningen. Kommunen anser att det inte är skäligt att kommunen skulle ha erbjudit de tre arbetstagarna omplacering till en befattning som en annan arbetstagare erhållit, vilken lämnat en tjänst inom staden.

När kommunen sökt efter omplaceringsalternativ har en övergripande princip varit att hitta så likvärdiga arbetsuppgifter som möjligt. Stadsdelsförvaltningen har bevakat alla tjänster inom förvaltningen, bevakat den kommuninterna platsjournalen, haft kontakter med en kommuncentral enhet som är kopplad till personalnämnden och som har till uppgift att hitta tjänster utanför den egna stadsdelsförvaltningen (Jobb-Info) samt haft genomgångar med personalchefer från övriga stadsdelsförvaltningar och sjukvården. Kommunen har med utgångspunkt i de tre arbetstagarnas teoretiska kunskaper och utbildning sökt alternativ inom samma verksamhetsområde som det inom vilket de tre hade sina arbeten. En sådan ordning svarar också mot uttalanden som gjorts i AD 1984 nr 141 [ NJ ] [ Karnov ].

Genom politiskt beslut vid budgethanteringen i kommunen uttalades klart att en fortsatt minskning av personalkostnaderna skulle komma att vara nödvändig under år 1994. Detta skulle ske med hjälp av naturlig avgång, vakanssättning av tjänster och fortsatt anställningsstopp avseende externrekrytering. Inga uppsägningar skulle ske så länge uttalandet gällde. Det förekom inte heller några uppsägningar då; anställningstryggheten låg inom ramen för arbetstagarnas anställningsavtal. För Lärarförbundets medlemmar gällde kommunens uttalande fram till den 24 augusti 1994, då det nya kollektivavtalet Samverkan Göteborg trädde i kraft i förhållande till vissa andra fackliga organisationer. Efter underställning från personalnämnden godkände kommunstyrelsen i anslutning till ikraftträdande av detta avtal ett uttalande om att kommunens åtagande att eftersträva anställningstrygghet fortsättningsvis skulle omfatta medlemmar i personalorganisationer som ingått avtalet Samverkan Göteborg. Eftersom Lärarförbundet inte hade undertecknat avtalet, kom den i förhållande till anställningsskyddslagen tidigare utökade anställningstryggheten för Lärarförbundets medlemmar således inte längre att gälla från den 24 augusti 1994. Eftersom de anställda inom kommunen fram till denna dag hade varit garanterade anställningstrygghet, tillsattes fram till denna dag tjänster i stadsdelsförvaltningarna utan att bestämmelserna i 7 § andra stycket anställningsskyddslagen blev aktuella.

De tre arbetstagarna i målet har var och en erhållit flera anställningserbjudanden. M.K-N. har fått sammanlagt tre erbjudanden och L.S. fem erbjudanden. Att O.M-P. enbart fått två erbjudanden har sin förklaring i att i vart fall kommunen uppfattat det så att han inte var intresserad av någon anställning utöver föreståndarskap. Kommunen menar att de erbjudanden som givits varit sådana att de mot bakgrund av den situation som rådde får betraktas som i huvudsak likvärdiga med de arbeten de tidigare haft. I vart fall har erbjudandena inte varit så olikvärdiga att de kan betraktas som oskäliga enligt anställningsskyddslagen. Erbjudandena har varit rimliga och i paritet med de anställningar arbetstagarna tidigare haft.

I samband med förhandlingen enligt 11 § medbestämmandelagen den 21 november och den 9 december 1994 samt den 11 och 30 januari 1995 erbjöds M.K-N. en befattning som fritidspedagog vid Lerlyckeskolan alternativt en som förskollärare vid Prebendegatans daghem. O.M-P. erbjöds en befattning som förskollärare vid Eketrägatans daghem alternativt fritidsassistent vid Heldags-Bjurslättskolan och L.S. en befattning som förskollärare vid Hällskriftsgatans daghem alternativt fritidspedagog vid stadsdelsförvaltningen Älvsborg. Erbjudandena avvisades och detta trots att arbetstagarna var medvetna om att de därmed riskerade att bli uppsagda. Även vid förhandlingen enligt 14 § medbestämmandelagen den 22 februari och den 17 mars 1995 lämnades erbjudanden om dessa tjänster, vilka avvisades.

Kommunen har varit noggrann i sin utredning för att söka finna andra arbetsuppgifter till de tre arbetstagarna. I första hand har kommunen företagit undersökningar inom arbetstagarnas egen förvaltning, dvs. Lundby.

Vidare har kommunen sökt finna andra arbetsuppgifter inom det verksamhetsområde inom vilket de tre arbetat. Detta stämmer också överens med uttalanden i AD 1984 nr 141 [ NJ ] [ Karnov ]. Några erbjudanden om omplacering till administrativ verksamhet har t.ex. inte lämnats. Tjänsterna som generalist, städledare, enhetschef och lägersamordnare har alla omfattat arbete inom en annan verksamhet än den inom vilken de tre arbetat. Uppgifterna inom de rektorstjänster som förbundet anser att de tre arbetstagarna borde ha erbjudits har inte stått i paritet med de arbetsuppgifter som de tre hade i sina föreståndartjänster vad avser personliga ledaregenskaper och teoretisk kompetens. Vidare har de som föreståndare haft ansvar för mindre enheter med endast visst inslag av skolverksamhet. Vad gäller tjänsten som förskolekonsulent låg tyngdpunkten i specialpedagogik för elever med handikapp. De tre arbetstagarna saknade denna kompetens, medan det fanns arbetstagare med sådan kompetens att tillgå i kommunen. Tjänsten som föreståndare inom Linnestaden tillsattes med en annan föreståndare som hade en tillsvidareanställning i kommunen. Det var först våren 1995, när tjänsten redan var tillsatt, som kommunen fick klart för sig att Lärarförbundet ansåg att den borde ha erbjudits någon av de tre arbetstagarna. Dessa hade då fått en andra omgång erbjudanden om omplacering till andra tjänster.

Kommunen har erbjudits omplacering till anställningar direkt relaterade till de tre arbetstagarnas utbildning och yrkeserfarenhet. De tre arbetstagarna har innan de blev föreståndare arbetat som förskollärare och fritidspedagoger och under en stor del av sin verksamma tid i kommunen arbetat med barn. L.S. har arbetat fyra månader som förskollärare och nio år och tre månader som fritidspedagog. O.M-P. har fram till år 1990 arbetat med barn. Han blev föreståndare redan den 17 juli 1978 och har haft barngrupper under sin tid som sådan. M.K-N. har varit föreståndare sedan den 17 september 1979. Dessförinnan arbetade hon tre år och två månader som fritidspedagog. Hon har också fritidspedagogexamen. De erbjudanden som lämnats om omplacering har alla avsett arbeten inom Lärarförbundets avtalsområde. Kommunen har varit medveten om de ryggproblem som M.K-N. har. Kommunen anser dock att det funnits möjligheter att finna lösningar för de problem som följer av ryggbesvären inom de anställningar hon erbjudits.

Sammanfattningsvis hävdar kommunen att den har fullgjort sin omplaceringsskyldighet enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen.

Det kan för det första inte krävas att arbetsgivaren skall kunna blicka framåt och förutse vilka befattningar som kan bli lediga under så lång tid som förbundet har gjort gällande. Som redan sagts hade Lärarförbundets medlemmar fram till den 24 augusti 1994 på grund av kommunens uttalade policy en total anställningstrygghet. Enligt kommunens mening är det därför rimligt att se omplaceringsfasen först från hösten 1994 till mitten av 1995, då de tre sades upp.

Kommunen vitsordar att de tre arbetstagarna hade tillräckliga kvalifikationer för de befattningar som förbundet hävdar att kommunen skulle erbjudit dem omplacering till. Kommunen anser dock, för det andra, att arbetsgivaren måste få ta hänsyn också till arbetstagarens personliga lämplighet, även om det inte handlar om otillräckliga kvalifikationer. Ur placeringssynpunkt måste få vägas in att man hittar rätt nivå och rätt person för arbetsuppgifterna. Kommunen menar vidare att det inte finns någon senioritetsprincip när det gäller omplaceringar enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen.

För det tredje anser kommunen att man måste ta hänsyn till att det varit fråga om en komplicerad beslutsprocess. Göteborg är en stor kommun med flera stadsdelsförvaltningar och det har förekommit flera övertalighetssituationer. I Lundby berördes 70 chefer av omstruktureringar och 13 arbetsledare fick efter omorganisationen inte några arbetsledande befattningar. I andra stadsdelsförvaltningar uppkom i princip samma övertalighetssituation som i Lundby efter motsvarande omorganisationer. Kommunen kan då inte ha varit skyldig att sätta igång en omfattande kedja av omplaceringar för att tillfredsställa varje arbetstagares anspråk på att få syssla med de uppgifter som denne tycker passar bäst med hänsyn till vad han eller hon gjort tidigare. En mer generellt hantering av omplaceringsfrågan måste vara tillåten. Beaktas bör också att kommunens 21 stadsdelsförvaltningar arbetar självständigt.

Eftersom de tre arbetstagarna fått erbjudanden om arbetsuppgifter som de skäligen hade bort godta och eftersom de avvisat erbjudandena, har kommunen haft rätt att verkställa uppsägningarna av dem. Vad särskilt gäller M.K-N. har kommunen varit medveten om de ryggproblem hon har och om sitt lagstadgade rehabiliteringsansvar. Om hon hade tackat ja till de omplaceringserbjudanden som lämnats, hade kommunen fått vidta lämpliga åtgärder för att stödja henne, t.ex. genom att engagera en resursperson som stöd för henne under den tid hon arbetade. På sikt hade det varit möjligt att få till stånd en lösning som kunde passa henne, kanske i en öppen förskola eller inom sexåringsverksamheten. I vart fall hade det inte varit orimligt att M.K-N. hade prövat på vilka möjligheter som fanns innan hon avvisade kommunens erbjudanden.

Det har inte förelegat något turordningsbrott våren 1994. En turordning görs upp först inför en eventuell uppsägning. Tillsättningen av tjänsterna som verksamhetschef skedde i tiden långt innan uppsägningarna av de tre arbetstagarna blev aktuella. Dessa erhöll skäliga erbjudanden om andra arbeten efter det att turordningsplaceringen gjorts, men innan de sades upp i juni 1995. Frågan om turordningsbrott förekommit är subsidiär till frågan om det funnits saklig grund för att säga upp de tre. Kommunen bestrider därför även påståendet om brott mot turordningsbestämmelserna.