AD 1996 nr 135

Den huvudsakliga tvistefrågan i målet gäller om A.J. har varit anställd hos Ny Demokrati under tiden januari – mars 1992. A.J. har gjort gällande att så är fallet. Hon har därvid i första hand åberopat att hon med företrädare för Ny Demokrati har träffat ett muntligt avtal om anställning. I andra hand har hon gjort gällande att de faktiska omständigheterna leder till att ett avtal om anställning har uppkommit. Det sistnämnda har av arbetsdomstolen uppfattats så att A.J. gör gällande att ett anställningsförhållande har uppstått genom parternas agerande, dvs. genom s.k. konkludent handlande.

Ny Demokratis inställning är att något anställningsavtal inte har förelegat mellan parterna, vare sig genom uttryckligt avtal eller genom konkludent handlande från parternas sida. Enligt Ny Demokrati har A.J:s verksamhet för partiet varit av ideell natur.

Frågan om parterna träffat muntligt anställningsavtal

Enligt A.J. träffade hon ett muntligt anställningsavtal med Ny Demokrati i slutet av november 1991. Partiet företräddes av I.W. och S.L. Avtalet innebar enligt A.J. att hon anställdes av partiet på halvtid fr.o.m. den 1 januari 1992 med en lön på 8 000 kr per månad. Närvarande när avtalet träffades var dessutom J.S., med vilken ett liknande avtal träffades.

Ny Demokratis inställning är att något avtal om anställning inte har träffats.

Genom utredningen i målet har i denna del bl.a. följande framkommit.

A.J. har berättat bl.a. följande. Sedan partiet kommit in i riksdagen ökade arbetsbelastningen på henne och J.S. Det var främst service till partiets medlemmar som tog mycket tid i anspråk. Det inträffade ständigt att medlemmar ringde till dem för att få hjälp. Hon och J.S. ansåg att deras situation hade blivit ohållbar eftersom de lade ner så mycket tid på arbete för partiet utan att få någon ersättning. De tog därför i slutet på november 1991 i partiets lokaler på Mynttorget upp en diskussion om situationen med I.W. och S.L. Diskussionen resulterade i att hon och J.S. anställdes i Ny Demokrati, med uppgift främst att värva sponsorer och ge service åt partiets medlemmar

J.S. har uppgett bl.a. följande. Hon deltog vid ett flertal möten under hösten 1991 varvid hennes och A.J:s eventuella anställning diskuterades. Diskussionerna inleddes vid ett protokollfört möte med Stockholmsgruppen eftersom det då var aktuellt att de skulle börja arbeta för den gruppen. Den lön om 8 000 kr per månad som då erbjöds tyckte J.S. emellertid var för dålig. Hon välkomnade dock att man hade börjat diskutera frågan om ersättning till henne och A.J. De hänvisades emellertid att ta upp frågan med partiet på riksnivå. En av anledningarna till det var att Stockholmsgruppen inte ville betala lönerna eftersom J.S:s och A.J:s arbetsinsatser skulle utnyttjas av i vart fall samtliga partiets grupper inom Stockholms län. J.S. och A.J. diskuterade därefter frågan med I.W., J.H-B. och S.L. vid ett möte i partiets lokaler på Mynttorget. Detta möte bör ha ägt rum efter den 16 december 1991. Parterna enades då om att A.J. och J.S. skulle anställas för att ansvara för servicen till medlemmarna i Stockholm. Vid detta tillfälle fattades inget beslut i vilken omfattning de skulle arbeta men det bestämdes att de skulle börja arbeta mot ersättning fr.o.m. den 1 januari 1992. Det var heller inte klart vilken ersättning som skulle utgå. Hon minns dock att ca 15 000 kr i månaden skulle motsvara en heltidstjänst och att ersättningen för en deltidstjänst skulle beräknas utifrån detta. J.S. skulle för egen del arbeta deltid motsvarande maximalt 40 procent av en heltidstjänst eftersom hon redan hade en annan deltidsanställning. Hur stor omfattning A.J:s anställning skulle ha känner J.S. inte till.

I.W. har berättat bl.a. följande. Han deltog i vart fall i ett möte med A.J., J.S. och S.L. kring den tidpunkt då A.J. påstår att ett anställningsavtal skall ha träffats. Varken han eller S.L. kan påminna sig att A.J. utlovades någon anställning. Om så hade varit fallet hade det inte funnits någon anledning att förneka det. Vid mötet avhandlades i stället olika förslag till projekt som A.J. och J.S. hade. I stort sett varje tisdag höll partiets verkställande utskott möten, vilka protokollfördes. Om någon skulle anställas i partiet fattades beslut om det vid dessa möten. Besluten antecknades i mötesprotokollet. Anställningsförfarandet gick regelmässigt till på detta sätt. Möjligen kan det tidigare ha gått annorlunda till vid anställningen av dem som anställdes direkt när partiet kom in i riksdagen. Flertalet anställda, dock inte alla, hade vid denna tidpunkt dessutom skriftliga anställningsavtal.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Det enda mer påtagliga stöd för A.J:s påstående att ett anställningsavtal har träffats mellan henne och Ny Demokrati som framkommit i utredningen är hennes egna och J.S:s uppgifter om vad som förekom vid ett möte mellan dem och i vart fall I.W. och S.L. Deras uppgifter skiljer sig åt i vissa hänseenden. Bl.a. har de framfört olika uppfattning om tidpunkten för det aktuella mötet. A.J. har vidare uppgivit att avtal då träffades om tjänstgöring på halvtid fr.o.m. den 1 januari 1992 mot en ersättning på 8 000 kr per månad, medan J.S:s berättelse innebär att parterna egentligen inte skulle ha varit ense om annat än att hon och A.J. skulle börja arbeta mot ersättning efter årsskiftet 1991/92 och att anställningarnas omfattning och lönen inte var bestämd. J.S:s berättelse ger också närmast det intrycket att vad som diskuterades var anställningar hos partiets lokala organisation Ny Demokrati Stockholms stad. I sammanhanget bör framhållas att A.J. inte har gjort gällande att något uttryckligt avtal om anställning skulle ha träffats vid något annat tillfälle än det nu behandlade mötet.

Ny Demokratis ståndpunkt i målet vinner i allt väsentligt stöd av de uppgifter som lämnats av I.W., M.Ö. och C.W. Utredningen visar enligt arbetsdomstolens mening att A.J. i olika avseenden inte har hanterats på det sätt som partiet eljest har hanterat sina anställda. Domstolen syftar då främst på avsaknaden av ett beslut i Ny Demokratis verkställande utskott om att A.J. skulle anställas, avsaknaden av skriftligt anställningsavtal, det faktum att hon inte anmälts till riksdagens förvaltningskontor som anställd vid partiet samt att hon inte erhållit nyckel till partiets lokaler och passerkort till riksdagen.

Vid en samlad bedömning av det nu anförda finner arbetsdomstolen att A.J. mot Ny Demokratis bestridande inte har förmått styrka att hon träffat ett uttryckligt anställningsavtal med partiet.

Frågan om ett anställningsförhållande, trots avsaknaden av uttryckligt avtal, ändå har uppstått

I målet är ostridigt att A.J. har varit verksam på ideell grund för partiets räkning i varierande men relativt stor omfattning under större delen av år 1991. Verksamheten har sedan partiet efter valet kommit in i riksdagen främst bestått i att värva sponsorer och att ge service åt partiets medlemmar i olika avseenden. Som arbetsdomstolen uppfattat hennes talan gör A.J. gällande att det förhållandet att hon efter årsskiftet 1991/92 i partiets lokaler har fortsatt att med partiets vetskap utföra sådana uppgifter innebär att ett avtal om anställning har uppkommit mellan henne och partiet. Ny Demokrati har bestritt att något anställningsförhållande har uppkommit mellan A.J. och partiet på detta sätt.

Arbetsdomstolen har åtskilliga gånger ställts inför frågan huruvida en person intar ställningen av arbetstagare. Det vanliga är då att alternativen är att betrakta personen i fråga antingen som arbetstagare eller som självständig företagare och uppdragstagare. För hur sådana situationer skall bedömas finns en väl utvecklad praxis. Det nu aktuella fallet avser emellertid en annan situation. Det har i målet inte påståtts att A.J. skulle ha varit verksam för Ny Demokrati i egenskap av uppdragstagare. Saken gäller nu i stället om A.J. har verkat för Ny Demokrati i egenskap av arbetstagare hos partiet eller om det har varit fråga om insatser av ideellt slag.

Ett politiskt parti är att anse som en ideell förening som utgör en juridisk person. Att en sådan förening i och för sig kan uppträda som arbetsgivare står helt klart. Det är också klart att en medlem i en sådan förening, vilken utför arbete för föreningens räkning kan vara att anse som arbetstagare hos föreningen (se SOU 1975:1 [ pdf | ] s. 731 [  ] och där angivna rättsfall). Frågan om en person är att anse som arbetstagare får, även när den ifrågasatte arbetsgivaren är ett politiskt parti, bedömas med hänsyn tagen till de omständigheter som föreligger i det enskilda fallet. Det bör dock framhållas att bedömningen i sådana fall måste ske med beaktande av de särskilda förhållanden som är förknippade med politisk verksamhet. Arbetsdomstolen syftar då på att det inte utan vidare kan komma i fråga att betrakta personer, som inom ramen för ett politiskt partis verksamhet gör insatser av olika slag för att främja partiets intressen som arbetstagare hos partiet. Det ligger i sakens natur att det måste finnas ett relativt stort utrymme för att anse att sådana insatser ligger utanför relationen arbetsgivare – arbetstagare.

I den föreliggande situationen gör arbetsdomstolen följande bedömning.

För att en person skall vara att betrakta som arbetstagare krävs att hans verksamhet för arbetsgivarens räkning vilar på avtalsgrund. Ett avtal om att en part åtar sig att prestera arbete för motpartens räkning skall alltså kunna konstateras föreligga mellan kontrahenterna, även om detta inte kräver någon viss form. Undantagsvis kan det förekomma att en sådan överenskommelse inte ens är direkt uttalad, utan framgår underförstått av parternas agerande, s.k. konkludent handlande (se AD 1981 nr 131 [ NJ ] [ Karnov ]). För att ett avtal skall anses ha uppkommit på sådant sätt torde normalt förutsättas dels att arbetstagaren har haft fog för sin uppfattning att ett anställningsförhållande har uppstått, dels att arbetsgivaren har insett eller borde ha insett arbetstagarens uppfattning utan att klargöra sin egen motsatta uppfattning för denne.

Utredningen visar att A.J. under den i målet aktuella tidsperioden, dvs. den 1 januari till mitten av mars 1992, tillsammans med i vart fall J.S. disponerade ett kontorsutrustat rum i Ny Demokratis partilokaler och att hon där utförde olika uppgifter av viss omfattning för partiets räkning. Det förhållandet att A.J. under hösten 1991 förde viss diskussion om anställning med företrädare för partiet ger visst stöd för att A.J. med fog skulle ha kunnat uppfatta sig som anställd hos partiet. I sammanhanget bör emellertid även följande beaktas.

Utredningen har visat att A.J:s verksamhet för Ny Demokratis räkning inte genomgick någon påtaglig förändring efter årsskiftet 1991/92. Tvärtom har framgått att hon, särskilt under hösten 1991, har varit verksam för partiets räkning på motsvarande sätt och att det då enligt parternas samstämmiga uppfattning var fråga om en rent ideell verksamhet. Det bör även i detta sammanhang framhållas att de uppgifter J.S. lämnat, och som stöds av den i målet åberopade protokollshandlingen från interimsstyrelsen i Ny Demokrati Stockholms stad från den 16 december 1991, tyder på att den diskussion som förts om anställning avsåg anställning hos annan juridisk person än det i målet instämda partiet.

A.J. har påstått att hon i februari 1992 erhållit lön från partiet med 7 500 kr. Även J.S. har uppgivit att hon ungefär samtidigt erhöll motsvarande utbetalning. Enligt henne var S.L. utbetalare av ersättningen. Ingen av dem har emellertid kunnat styrka den påstådda utbetalningen. Ny Demokrati har förnekat att något sådant belopp skulle ha betalats ut till A.J. Mot partiets bestridande har A.J. inte förmått visa att hon erhållit det påstådda beloppet från partiet. Det är alltså inte visat att A.J. utfört arbete för Ny Demokratis räkning mot vederlag.

Arbetsuppgifterna och det sätt på vilka de utfördes har i sig enligt arbetsdomstolens uppfattning inte gett A.J. anledning att tro att hon efter årsskiftet 1991/92 hade anställts av partiet. Vid en samlad bedömning finner arbetsdomstolen att det i målet inte har framkommit sådana omständigheter som gett A.J. fog för att anse sig som anställd av Ny Demokrati.

Som arbetsdomstolen redan anfört torde en ideell förening som ett politiskt parti få i hög grad anses vara beroende av att dess medlemmar bidrar med ideellt arbete. Till skillnad från vad som skulle kunna vara fallet på arbetsplatser av annat slag innebär därför inte A.J:s blotta närvaro i partiets lokaler och hennes arbetsinsats där att partiet borde ha kommit till insikt om att hon ansåg sig vara anställd av partiet. Detta gäller särskilt med beaktande av att hon redan under en längre tid hade utfört ideellt arbete för partiet på detta sätt.

Det anförda innebär sammanfattningsvis, såvitt gäller huvudsaken, att A.J:s ändringsyrkande inte skall bifallas.

Arbetsdomstolen finner ej skäl till kvittning av rättegångskostnaderna enligt 5 kap. 2 § första stycket arbetstvistlagen. Med hänsyn härtill och till utgången i huvudsaken skall A.J. ersätta Ny Demokrati för rättegångskostnader såväl vid tingsrätten som i arbetsdomstolen.