AD 1995 nr 89

I.J. blev den 28 augusti 1994 avskedad från sin anställning som affärsbiträde hos bolaget. Tvisten gäller om bolaget har haft tillräckliga skäl för avskedandet och, för den händelse så inte varit fallet, om saklig grund för uppsägning förelegat.

Arbetsgivarparternas uppfattning är att det föreligger tillräckliga skäl för avskedande och i vart fall saklig grund för uppsägning. Till stöd för detta har bolaget åberopat i huvudsak följande. I.J. har enligt en anmälan som upprättats i samband med en kontroll av henne under ett arbetspass vid tre tillfällen tagit pengar ur kassan och stoppat dem i fickan samt vid tio tillfällen underlåtit att registrera försäljningar. Arbetsgivarparterna har gjort gällande att I.J. har tillägnat sig de pengar som hon stoppat i fickan, att förfarandet är att betrakta som förskingring och att detta utgör grund för avskedande. De har vidare gjort gällande att förfarandet, även om arbetsdomstolen inte skulle anse att I.J. tillägnat sig pengarna, är ett så allvarligt åsidosättande av bolagets rutiner för hantering av pengar att det utgör grund för avskedande. Arbetsgivarparterna har också gjort gällande att I.J. genom att underlåta att registrera försäljningar har brutit mot rutiner som det ålegat henne att iaktta i arbetet och att saklig grund för uppsägning av henne därför har förelegat.

Förbundets uppfattning är att det inte föreligger tillräckliga skäl för avskedande och inte heller saklig grund för uppsägning av I.J. Förbundet har därvid gjort gällande att I.J. inte har tillägnat sig några pengar ur kassan och inte heller har brutit mot några rutiner för verksamheten i bolaget. Förbundet har dock förklarat att I.J. kan ha glömt att registrera någon försäljning. Enligt förbundets mening är den kontroll som gjorts av I.J:s arbete behäftad med stor osäkerhet.

Som muntlig bevisning har förbundet åberopat förhör under sanningsförsäkran med I.J. samt vittnesförhör med ombudsmannen vid förbundet J.E. och förhandlingsombudsmannen vid förbundet A.G.P. och arbetsgivarparterna vittnesförhör med M.H. och F.W. Som skriftlig bevisning har båda partssidorna åberopat den av M.H. upprättade anmälan samt kassaremsan. Arbetsgivarparterna har därutöver åberopat fotografier över butiken.

Hur har kontrollen av I.J. gått till?

Av utredningen framgår följande.

M.H. har berättat följande: Hon har sedan 1979 arbetat med säkerhetsfrågor, varav tio år på handelns område. De senaste två åren har hon varit säkerhetschef i bolaget. Sedan anmärkningar framkommit mot I.J. i samband med ett antal provköp beslutade företrädare för bolaget och butikschefen att göra en närmare kontroll av I.J. vid ett av hennes arbetspass. M.H. och F.W. kom till Kristianstad sent på kvällen måndagen den 13 juni 1994. De lånade nycklar till butiken för att förbereda kontrollen av I.J. De konstaterade att de genom ett fönster på gaveln till vänster om entren skulle kunna iaktta henne när hon stod vid kassan. Det fanns inga skyltar som skymde sikten i fönstret den 14 juni.

I samband med att I.J. öppnade butiken på morgonen den dagen placerade sig M.H. utanför detta fönster. M.H. hade en röststyrd bandspelare med sig i innerfickan på sin kavaj. Hon placerade mikrofonen till bandspelaren i klockarmbandet. I samband med att hon gjorde sina iakttagelser pratade hon in dem och tidpunkten på bandspelaren. Den text som finns i anmälan är ordagrant det hon dikterade in på bandspelaren. Ingenting är redigerat och inga kompletteringar har skett i efterhand. När I.J. började sitt arbete hade hon en kassalåda med sig ut i butiken. Den lådan satte hon på plats i kassaapparaten. Enligt M.H. hade I.J. inte någon kassett med sig.

Vid tre tillfällen kunde M.H. iaktta hur I.J. stoppade pengar i sin rockficka. Vid ett tillfälle lade hon mynt som hon hade fått från en kund på avsatsen precis under kassalådan. Hon tog sedan mynten med höger hand och stoppade ner dem i höger rockficka. Vid ett annat tillfälle kunde M.H. iaktta hur I.J. med båda händerna plockade i vänstra sidan av kassalådan. M.H. såg sedan hur I.J. rullade ihop sedlar och med vänster hand stoppade ner dem i sin vänstra rockficka. M.H. är säker på att det var mer än en sedel och tror att det var 20-kronorssedlar. Vid det tredje tillfället var kassalådan också öppen. M.H. såg hur I.J. tog flera mynt med höger hand ur kassalådan, flyttade över mynten i vänster hand och stoppade ner dem i sin vänstra ficka.

M.H. har också iakttagit att I.J. vid flera tillfällen har skrivit på lappar. M.H. har inte uppfattat att I.J. hade några problem med att stänga kassalådan. M.H. kunde utan problem se vilka varor som kunderna handlade. Kunderna bar ofta varorna i händerna. M.H. har även kunnat se varorna när kunderna lyfte ner dem på bänken eller I.J. flyttade på varorna. M.H. har inte haft till uppgift att se vad som stod på displayen till kassapparaten utan endast att se om registrering har skett eller inte. Detta har M.H. kunnat se. M.H. har varit oerhört koncentrerad under hela tiden som hon iakttog I.J. Hon var nära att bli upptäckt av I.J. vid något tillfälle. I.J. har lämnat kassan vid åtminstone vid tre tillfällen.

Efter I.J:s arbetspass gjorde M.H. och butikschefen en kassaavstämning. Kassan visade en minusdifferens på 62 kr. På kvällen samma dag skrev M.H. ut för hand det hon dikterat in på bandspelaren. Nästa dag hade hon och F.W. ett möte med I.J. På I.J:s begäran deltog även en fackrepresentant. M.H. läste då upp för I.J. det hon ordagrant skrivit ut från bandspelaren. I.J. uppgav på frågor från M.H. att hon hade stämplat in alla köp och att hon inte hade tagit några pengar. Hon förnekade också att hon hade skrivit några lappar. M.H. letade efter lapparna men kunde inte hitta några.

F.W. har bekräftat att han och M.H. åkte till butiken på kvällen den 13 juni för att se hur det såg ut på platsen och att de från fönstret på gaveln till vänster om entren kunde iaktta I.J. när hon stod i kassan. Han har vidare berättat: M.H. stod vid fönstret hela den aktuella tiden den 14 juni och iakttog I.J. Det fanns då inga skyltar som kunde skymma sikten genom fönstret. Själv fanns han hela tiden i bakgrunden. Ibland gömde han sig bakom buskar tvärs över gatan och tittade in i butiken genom ett fönster direkt till vänster om entredörren och ibland tittade han in i butiken genom samma fönster som M.H. Han hade en kraftig tubkikare. Strax efter kl 10.00 gick han in i butiken och köpte en datatidning av I.J., som lade pengarna i kassalådan utan att registrera köpet. Hon ropade honom tillbaka och lämnade en krona i växel. Strax efter kl 11.00 såg han hur I.J. tog pengar ur kassalådan och stoppade ner dem med vänster hand i vänstra sidan av sin rock. Han såg detta genom samma fönster som M.H. tittade genom.

J.E. och A.G.P. har båda lämnat uppgifter av innebörd att det måste ha varit mycket svårt att genom fönstret göra några exakta iakttagelser av arbetet vid kassaapparaten bl.a. eftersom sikten bör ha varit skymd såväl av I.J:s kropp som skyltar i fönstret.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Förbundet har inte ifrågasatt att kontrollen har skett mot I.J. men har hävdat att den är behäftad med stor osäkerhet.

M.H. har haft som enda uppgift att under drygt sex timmar kontrollera om I.J. redovisade mottagna medel för försäljning enligt bolagets regler och rutiner. M.H. har mycket noggrant redogjort för hur kontrollen gick till och hur hon dokumenterade sina iakttagelser. Hon har också berättat att uppgifterna i anmälan är en direkt utskrift av den bandupptagning som hon gjorde vid kontrollen. Hennes uppgifter stöds också av vad F.W. berättat. Även I.J:s egna uppgifter om att hon stoppade ner pengar i fickan och hennes egna uppgifter om händelseförloppet under anmärkningarna 3, 4, 6 och 10 ger stöd för att M.H. har gjort de iakttagelser som framgår av anmälan.

Sammanfattningsvis har det enligt arbetsdomstolen inte framkommit några omständigheter som talar för att M.H:s uppgifter om vad hon iakttagit inte skulle vara riktiga.

Har I.J. tillägnat sig pengarna?

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att I.J. har tillägnat sig de pengar som hon har stoppat i fickan vid den åberopade kontrollen. I.J. har bekräftat att hon lagt pengar i fickan, men har förnekat att hon skulle ha tillägnat sig pengarna.

Genom M.H:s uppgifter är i målet utrett att I.J. under det aktuella arbetspasset vid tre tillfällen har lagt ner pengar i sin ficka. I.J. har för övrigt själv uppgivit att hon vid tre tillfällen under det aktuella arbetspasset stoppade pengar i fickan. Hon har förklarat sitt handlande med att hon vid två tillfällen skulle återställa extraväxel som hon lånat ur en annan kassa i kassaskåpet och att hon vid ett tillfälle till kassaskåpet skulle flytta pengar som inte behövdes för växeländamål. Någon ytterligare utredning om vad som hänt med de pengar I.J. stoppat i fickan har inte förebragts. Enligt arbetsdomstolens mening kan utredningen mot I.J:s förnekande inte anses visa att hon skulle ha tillägnat sig de pengar hon stoppat i fickan.

Har I.J. underlåtit att registrera köp?

De försäljningar som I.J. enligt arbetsgivarparterna har underlåtit att registrera har redovisats inledningsvis i domen som anmärkningarna 1 – 6 och 9 – 11.

I.J. har förklarat att hon inte har någon minnesbild beträffande de händelser som redovisats under anmärkningarna 1, 2, 5, 9 och 11. Hon har dock beträffande anmärkning 5 sagt sig minnas att hon inte lagt kundens mynt på en kant intill kassalådan. Av anmälan och kassaremsan framgår att någon registrering av de försäljningar som avses i dessa anmärkningar inte har skett i samband med att de ägt rum eller under den närmaste tiden därefter. Det har inte heller framkommit några omständigheter som tyder på att I.J. registrerat dessa försäljningar vid någon senare tidpunkt under dagen, något som för övrigt inte ens påståtts från hennes sida. När det gäller anmärkning 5 har dessutom F.W. uppgivit att I.J. inte registrerade köpet av datatidningen. Sammanfattningsvis drar arbetsdomstolen den slutsatsen av utredningen att I.J. inte har registrerat de försäljningar som avses i anmärkningarna 1, 2, 5, 9 och 11.

Vad gäller köpet under anmärkning 3 kl 9.02 har I.J. invänt att cigarettköpet registrerades först vid köpet kl 9.05 men att cigaretterna då felaktigt kom att registreras som ”press”. Enligt I.J. köpte kunden kl 9.05 bara en tidning och det är på grund av det felaktigt registrerade cigarettköpet som det på kassaremsan kl 9.05 anges köp av två tidningar. Mot detta står M.H:s iakttagelse enligt anmälan att kunden kl 9.05 handlade två tidningar. Enligt arbetsdomstolens mening får det därför även i detta fall anses utrett att I.J. inte registrerat försäljningen.

Beträffande köpen under anmärkning 4, 6 och 10 har I.J. invänt att kunderna ångrade sig och bestämde sig för att inte handla de aktuella varorna. De av M.H. iakttagna inledda köpen skulle alltså inte ha fullföljts. Det förefaller inte särskilt troligt att M.H. inte skulle ha observerat en sådan utveckling av händelseförloppen. Även om det, som arbetsdomstolen tidigare har konstaterat, i och för sig saknas anledning att ifrågasätta M.H:s iakttagelser finns här trots allt ett utrymme för tvekan om vad som egentligen förekommit. Arbetsdomstolen finner därför att utredningen inte visar att I.J. underlåtit att registrera några försäljningar i dessa fall.

Har I.J. brutit mot bolagets rutiner?

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att I.J. har brutit mot bolagets rutiner dels genom underlåtenheten att registrera köp, dels genom att stoppa pengar i fickan på det sätt som I.J. har gjort. De har uppgett att det är en självklar rutin för en kassörska att köpen skall registreras och att detta inte behöver sägas uttryckligen av arbetsgivaren.

Förbundet har invänt att I.J. inte har brutit mot några rutiner.

Arbetsdomstolen har tidigare haft anledning att uttala sig i fråga om underlåten kassaregistrering (se AD 1994 nr 102). Där uttalade arbetsdomstolen att det måste anses vara en självklar rutin för kassatjänsten att alla köp registreras. Domstolen uttalade också att underlåtenhet att registrera inköp gäller ett avgörande moment i verksamheten och att ett sådant förfarande från en kassörskas sida typiskt sett är ägnat att öppna möjlighet att dölja brister i redovisningen av anförtrodda medel. Detta synsätt gör sig gällande även i förevarande mål. Arbetsdomstolen finner att I.J:s underlåtenhet att registrera köp har inneburit ett brott mot bolagets rutiner.

När det gäller frågan om I.J. har brutit mot bolagets rutiner när hon stoppade pengar i fickan för att, som hon själv påstått, transportera dem till kassaskåpet gör arbetsdomstolen följande bedömning.

Arbetsgivarparterna har i målet anfört att pengar över huvud taget inte skall transporteras löst inom butikslokalen. För den händelse växelkassan skulle behöva förstärkas har de uppgivit att en kassett bör användas. Arbetsgivarparterna har emellertid inte förebragt någon utredning om huruvida några muntliga eller skriftliga instruktioner faktiskt lämnats för hur transport av pengar i butiken skulle äga rum. Med hänsyn härtill är det inte visat att I.J. med sitt agerande i detta avseende har brutit mot bolagets rutiner.

Föreligger grund för avskedande eller finns saklig grund för uppsägning?

Som redan framgått har arbetsdomstolen inte funnit att I.J. tillägnat sig de pengar hon stoppat i fickan. Det har också framgått att arbetsdomstolen inte har funnit att I.J:s förfarande i detta hänseende har inneburit något brott mot bolagets rutiner för transport av pengar. Arbetsdomstolen har alltså underkänt de skäl som arbetsgivarparterna har anfört till stöd för bolagets avskedande av I.J.

Frågan är då om bolaget hade saklig grund för uppsägning när I.J. avskedades. Arbetsgivarparterna har gjort gällande att hennes underlåtenhet att registrera köp utgör sådan grund.

En kassörska har ett ansvar gentemot sin arbetsgivare att på ett korrekt sätt redovisa de medel som hon anförtrotts i arbetet. En arbetsgivare måste också kunna ha förtroende för sina anställda. I.J. har enligt vad utredningen visar vid upprepade tillfällen under det kontrollerade arbetspasset underlåtit att registrera köp. Därigenom har hon åsidosatt en central förpliktelse i anställningsförhållandet. Det är självfallet av grundläggande betydelse för bolaget att all försäljning registreras i kassan.

Av utredningen har framgått att bolaget med anledning av vad som framkommit vid tidigare provköpskontroller som riktats mot de anställda i butiken under hösten 1993 tog upp frågor av detta slag vid två tillfällen. Det var dels ett personalmöte den 17 november där bl.a. säkerhetsfrågor diskuterades, dels en säkerhetsutbildning den 15 december då bl.a. kassarutiner och rutiner vid återlämning av videofilmer behandlades. I.J. var närvarande vid båda dessa tillfällen. Även om informationen vid dessa tillfällen inte direkt riktades mot I.J. kan hon enligt arbetsdomstolens mening inte ha undgått att uppfatta den vikt bolaget fäste vid ett korrekt utförande av kassatjänsten, något som för övrigt måste anses ligga i sakens natur.

I målet har inte framkommit någon förklaring till I.J:s handlande som gör att detta kan betraktas som ursäktligt. Även om arbetsdomstolen, som förut anförts, inte funnit att I.J. har tillägnat sig några pengar har hennes beteende emellertid kommit att allvarligt skada arbetsgivarens förtroende för henne. Bolaget får därför anses ha haft saklig grund för att säga upp henne.

Enligt 35 § första stycket anställningsskyddslagen får ett avskedande förklaras ogiltigt om en arbetstagare har blivit avskedad under omständigheter som inte ens skulle ha räckt till för en giltig uppsägning. Med den bedömning arbetsdomstolen gjort skall förbundets yrkande att avskedandet av I.J. skall förklaras ogiltigt därför avslås.

Skadestånd

Med hänsyn till att bolaget har avskedat I.J. utan att tillräckliga skäl för det har förelegat är bolaget skyldigt att utge såväl allmänt som ekonomiskt skadestånd till I.J.

Förbundet har yrkat att bolaget till henne skall utge allmänt skadestånd med 85 000 kr.

Arbetsgivarparterna har för sin del yrkat att skadeståndet skall jämkas till noll kronor på grund av att I.J. genom sitt agerande har varit medvållande till den uppkomna situationen.

Arbetsdomstolen anser att I.J. har varit i sådan grad medvållande till den uppkomna situationen och som lett till avskedandet att det allmänna skadeståndet bör kraftigt jämkas. Arbetsdomstolen bestämmer det allmänna skadeståndet till 15 000 kr.

Förbundet har yrkat ränta på det allmänna skadeståndet från den 1 november 1994. Detta är den dag då den centrala förhandlingen avslutades. Arbetsgivarparterna har vitsordat att ränta skall utgå från dagen för delgivning av stämningsansökan, dvs. den 14 november 1994. Av 4 § andra och tredje styckena räntelagen följer att ränta i detta fall skall löpa från dagen för delgivning av stämning.

Om beräkningen av det ekonomiska skadeståndet råder ingen tvist.

Rättegångskostnader

Målets utgång i arbetsdomstolen innebär att parterna är ömsom vinnande och förlorande. Vardera parten skall därför bära sin rättegångskostnad.