: : : :

AD 1995 nr 84

Sammanfattning :

Genom sitt handlande ingav en person två arbetstagare som arbetade i en restaurangrörelse föreställningen att han var arbetstagarnas nye arbetsgivare i egenskap av förvärvare av restaurangen. Han erbjöd dem emellertid inte uttryckligen fortsatt anställning. Omständigheterna var emellertid sådana att det hade ankommit på personen i fråga att förklara för arbetstagarna att de inte anställdes av honom för arbete fortsättningsvis i restaurangen. Genom att något sådant besked inte lämnades uppkom ett anställningsförhållande mellan honom och arbetstagarna. Arbetsdomstolen tillade att ställningstagandet inte påverkades av att personen vid tidpunkten för anställningsförhållandets uppkomst inte hade förvärvat restaurangen och ej heller senare kom att göra detta.

» Gå direkt till hela domen

|  ]

Arbetsdomstolens egna sökord :  ]

Sammanfattning :

Genom sitt handlande ingav en person två arbetstagare som arbetade i en restaurangrörelse föreställningen att han var arbetstagarnas nye arbetsgivare i egenskap av förvärvare av restaurangen. Han erbjöd dem emellertid inte uttryckligen fortsatt anställning. Omständigheterna var emellertid sådana att det hade ankommit på personen i fråga att förklara för arbetstagarna att de inte anställdes av honom för arbete fortsättningsvis i restaurangen. Genom att något sådant besked inte lämnades uppkom ett anställningsförhållande mellan honom och arbetstagarna. Arbetsdomstolen tillade att ställningstagandet inte påverkades av att personen vid tidpunkten för anställningsförhållandets uppkomst inte hade förvärvat restaurangen och ej heller senare kom att göra detta.

Dela :

Parter i Arbetsdomstolen ( Privata sektorn ) :  [] & &

Överklagat mål [ mål nr B 177/94 ]

Underinstans : Måndagen den 21 november 1994

Ledamöter i tingsrätten ( ♀ 0 ♂ 3 [ Enkönad manlig sammansättning ] ) :  []  []  []

Dom meddelad :
[7 månader efter tingsrättens avgörande ]

Ledamöter i Arbetsdomstolen ( 7 st. ♀ 2 ♂ 5allmän sammansättning ):

Ordförande :

 [] #

Vice ordförande :

 [] *

”Tredje man” :

 [] #

Arbetsgivarledamöter :

 [] *

SAF

 [] #

Kommunförbundet

Arbetstagarledamöter :

 [] #

LO

 [] #

Saco

[ Enhälligt ]

# Ordinarie ledamot* Förordnad ersättare

Andel ordinarie ledamöter : 71,4% ( 5 st. )
Andel kvinnliga ledamöter : 28,6% ( 2 st. )

Sekreterare :  []

Klicka på länkarna till lag­stift­ning, rätts­fall och för­arbeten i doms­referatet nedan för att se doku­mentet (öppnas i nytt fönster).

Innehållsförteckning ( AD 1995 nr 84 ) :

R.B.S.

S.N. och S.R.

Domskäl

Domslut

BILAGA

Tingsrättens dom

YRKANDEN M M

BEVISNING

DOMSKÄL

Domslut

Klicka på rubriken för att komma dit. Är avsnittet med utveckling av parternas talan dolt, kan du dock inte komma till rubrikerna där.
Rubrikerna har identifierats automatiskt, så det kan förekomma fel och ofullständigheter.

Domslut

1. Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens domslut.

2. U.H. tillkommande ersättning enligt rättshjälpslagen för det biträde han lämnat R.B.S. i arbetsdomstolen fastställs till tjugofyratusentvåhundratjugofem (24 225) kr, varav 23 375 kr avser arbete och 850 kr tidsspillan. Av ersättningen utgör 4 845 kr mervärdesskatt.

3. H.H. tillkommande ersättning enligt rättshjälpslagen för det biträde hon lämnat S.N. och S.R. i arbetsdomstolen fastställs till trettontusennittio (13 090) kr, avseende arbete, varav 2 618 kr utgör mervärdesskatt. Beloppet fördelar sig med lika delar på envar av S.N. och S.R.

4. R.B.S. skall utge ersättning för S.N:s och S.R:s rättshjälpskostnader i arbetsdomstolen med tjugotusenfemhundraåttio (20 580) kr, varav 13 090 kr utgör ombudsarvode.

Referat ( AD 1995 nr 84 ) :

AD 1995 nr 84

Parter i Arbetsdomstolen ( Privata sektorn ): R.B.S. med uppgiven firma restaurang Capri i Norsborg mot S.N. i Karlskrona och S.R. i Lyckeby

Ledamöter i Karlskrona tingsrätt : Sven Cavallin, Hans Hedvall och Roy Lindeberg

Ledamöter i Arbetsdomstolen : Hans Stark, Marianne Eliason, Margit Strandberg, Mats Holmgren, Lars Ahlvarsson, Thore Ziethén och Bo Hjern. Enhälligt.

Sekreterare : Susanne Sjöblom

AD 1995 nr 84    Dom den 21 juni 1995 – Överklagat mål ( fastställt )

Sökord : Arbetsgivare | Konkludent handlande

Parter:

R.B.S. med uppgiven firma restaurang Capri i Norsborg

mot

S.N. i Karlskrona och S.R. i Lyckeby

Överklagad dom : Karlskrona tingsrätts dom den 21 november 1994, nr DT 244

[ Ledamöter : Hans Hedvall, Roy Lindeberg och Sven Cavallin ]

Tingsrättens dom, se bilaga.

R.B.S. har yrkat att arbetsdomstolen skall helt ogilla S.N:s och S.R:s vid tingsrätten förda talan samt befria honom från skyldigheten att utge ersättning för S.N:s och S.R:s rättegångskostnader vid tingsrätten. Han har vad gäller skäligheten av de yrkade beloppen intagit samma inställning som vid tingsrätten.

S.N. och S.R. har bestritt ändringsyrkandena.

Arbetsdomstolen har hållit huvudförhandling i målet. Vid denna har förnyade förhör ägt rum med R.B.S., S.N. och S.R. under sanningsförsäkran samt med vittnena G.C., S.B. och A.F. Vittnet J.A:s utsaga vid tingsrätten har återgetts genom uppläsning från tingsrättens dom.

R.B.S. har som skriftlig bevisning åberopat aktieöverlåtelseavtal, hävningsskrift, buntsammandrag och köpnotor. S.N. och S.R. har åberopat samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten.

Till utveckling av sin talan i arbetsdomstolen har parterna anfört i allt väsentligt detsamma som finns antecknat i tingsrättens dom, dock med bl.a. följande förtydliganden och tillägg.

[Parternas utveckling av talan kan ha uteslutits här]

R.B.S.

Trattoria Capri förvärvades i september 1990 av Lyckebykällan AB. Efter förvärvet renoverades restaurangen till en kostnad om 700 000 kr och öppnades åter i april 1991. Restaurangens omsättning under verksamhetsåret 1991 uppgick till 462 000 kr och rörelsen redovisade samma år en förlust om cirka 187 000 kr. S.R. anställdes av Lyckebykällan AB i maj 1991 för att arbeta på Trattoria Capri. S.N. var aldrig formellt anställd av Lyckebykällan AB, utan hon var sedan juni 1991 anställd av Jämjö värdshus, som drevs som enskild firma av G.C., för att arbeta som servitris vid Nicklastorps golfrestaurang. I november 1991 började S.N. att arbeta som servitris på Trattoria Capri men även därvid betalades hennes lön, sociala avgifter och liknande av G.C.

R.B.S., som inte tidigare kände G.C., fick av en bekant reda på att G.C. var intresserad av att sälja Trattoria Capri. R.B.S., som arbetat inom restaurangbranschen en längre tid och nu ville förvärva en egen rörelse, tog tillsammans med en tilltänkt kompanjon, A.F., kontakt med G.C.

I februari 1992 sammanträffade R.B.S. och A.F. med bl.a. G.C. i Karlskrona och diskuterade en överlåtelse av restaurangen. R.B.S. hade inledningsvis för avsikt att bedriva restaurangrörelsen antingen som ett handelsbolag tillsammans med A.F. eller som en enskild firma. Han inregistrerade en enskild firma, restaurang Capri. Vid de kontakter han hade med G.C. fick han dock klart för sig att denne endast var intresserad av att sälja aktierna i Lyckebykällan AB. Eftersom R.B.S. inte hade någon klar idé om i vilken form han skulle bedriva restaurangrörelsen, kunde han även tänka sig en sådan lösning. Det var G.C. och dennes revisor som var aktiva för att förmå honom att förvärva aktierna i bolaget och inte endast inkråmet i form av restaurangen.

Förhandlingarna med G.C. kom att dra ut på tiden då det visade sig att bolaget hade skulder och att det förelåg en tvist angående Trattoria Capris hyresavtal. Det fanns även andra frågor rörande överlåtelsen som måste diskuteras, däribland priset. I juli 1992 undertecknades emellertid överlåtelseavtalet beträffande Lyckebykällan AB. Avtalet kom att antedateras till april 1992. I avtalet uppställdes ett antal förutsättningar för köpet, bl.a. skulle aktierna övergå till R.B.S. sedan han erlagt likviden för aktierna, 15 000 kr. Det fanns också en skuldbelastningsgaranti enligt vilken skulderna i bolaget inte skulle överstiga 800 000 kr. Efter det att avtalet hade undertecknats visade R.B.S. avtalet för en bekant som hade kunskap om bolagsöverlåtelser. Denne rådde honom att genast häva köpet då bl.a. bolagets skulder var avsevärt större än uppgivna 800 000 kr. Någon likvid erlades inte och några aktier traderades inte till R.B.S. I början av augusti 1992 hävde han avtalet. Det hade då även framkommit att bolaget var konkursmässigt och att det var betydligt större problem med hyresavtalet än vad G.C. uppgett. Det var dessutom fortfarande oklart om R.B.S. som ny ägare skulle få överta bolagets bankkrediter. Det var även vissa tillstånd från myndigheter som inte var klara för R.B.S:s del.

Från i vart fall den 10 april 1992 arbetade R.B.S. och A.F. på restaurangen. Från den 10 april 1992 och fram till dess att aktieöverlåtelseavtalet undertecknades i juli 1992 fungerade R.B.S. som restaurangchef vid Trattoria Capri. Under den aktuella perioden skötte han på Lyckebykällan AB:s vägnar det praktiska arbetet beträffande restaurangen. Anledningen till att han och A.F. arbetade på restaurangen var att de skulle få en inblick i hur restaurangen fungerade. Något anställningsavtal har inte förelegat men hans agerande har skett i samråd med G.C. och det var G.C., som företrädare för Lyckebykällan AB, som stod för alla beslut rörande driften av restaurangen. De beställningar av varor som gjordes under den aktuella perioden skedde för Lyckebykällan AB:s räkning. Även skatter, sociala avgifter och rikskuponger administrerades av Lyckebykällan AB. Alla handlingar rörande bolaget undertecknades av G.C. Detta fortgick under hela den tid som förhandlingarna angående förvärvet av aktierna pågick. Han vet inte vad S.N. och S.R. känt till i fråga om de förhandlingar som fördes mellan honom och G.C. angående överlåtelsen av Trattoria Capri eftersom han inte informerat dem om detta. Under den period som han arbetade som restaurangchef på Trattoria Capri hade Lyckebykällan AB en bokförare, S.B., som kom till restaurangen och hämtade underlag för bokföringen. De verifikationer som hämtades fördes in i Lyckebykällan AB:s bokföring. I maj eller juni 1992 fick S.B. dock order om att ta bort redan bokfört material beträffande Trattoria Capri från perioden den 10 april 1992 och framåt ur Lyckebykällans bokföring. Så sent som den 1 juli 1992 har G.C. undertecknat ett sk. buntsammandrag i Trattoria Capris namn.

Efter det att R.B.S. hävt avtalet i början av augusti 1992 lämnade han Karlskrona och flyttade tillbaka till Stockholm. Han har därefter fått en del krav från Lyckebykällan AB:s borgenärer. Dessa borgenärer har i första hand krävt Lyckebykällan AB på betalning och därefter vänt sig till honom. Av det aktieöverlåtelseavtal som undertecknades i juli 1992 framgår att det var bolagets aktier och inte dess inkråm som skulle säljas. Trots detta har G.C. upplyst S.N. och S.R. om att det var R.B.S. personligen som skulle bli deras arbetsgivare fr.o.m. den 10 april 1992. Vare sig S.N. eller S.R. har uppvisat någon skriftlig uppsägning från G.C. som skulle visa att de blivit uppsagda på grund av arbetsbrist.

R.B.S. gör sammanfattningsvis gällande att det är Lyckebykällan AB som har drivit restaurangen och haft det formella arbetsgivaransvaret från den 10 april 1992 och framåt. Han kan därför inte anses vara arbetsgivare för S.N. och S.R. under den period som deras löneyrkanden och övriga ersättningsyrkanden avser.

S.N. och S.R.

Det är riktigt att G.C:s bolag Lyckebykällan AB ägde Trattoria Capri fram till den 10 april 1992. Förutom denna restaurang ägde G.C. även Nicklastorps golfrestaurang och Jämjö värdshus, vilka han drev under enskild firma. S.N. anställdes av G.C. personligen i juni 1991 för att arbeta på Nicklastorps golfrestaurang. I november 1991, när golfsäsongen var över, förflyttades hon till Trattoria Capri men hon var formellt fortfarande anställd av G.C. S.R. anställdes i maj 1991 av Lyckebykällan AB för att arbeta som kock/pizzabagare vid Trattoria Capri. Under vintern 1991/92 ansåg G.C. att det var alltför betungande att driva flera restauranger och han bestämde sig därför för att sälja Trattoria Capri. Från början var hans avsikt att överlåta restaurangen och skulderna i Lyckebykällan AB men behålla själva aktiebolaget och överföra sin enskilda firma till detta.

S.N. och S.R. träffade R.B.S. på Trattoria Capri någon gång under våren 1992 och de fick då veta att han skulle överta restaurangen i april samma år. Från början var tanken att R.B.S. skulle bilda ett handelsbolag men han registrerade senare en enskild firma. Det visade sig emellertid att banken inte var villig att överföra bolagets skulder på R.B.S. personligen. Därför slöts ett avtal enligt vilket R.B.S. övertog aktierna i Lyckebykällan AB.

Inför ägarbytet i april 1992 sades S.N. upp muntligen av G.C. Hon fick slutlön och semesterersättning av Jämjö värdshus per den 9 april 1992. Hon fick också ett arbetsgivarintyg. Hon fortsatte sedan att arbeta som tidigare på Trattoria Capri och R.B.S. hade inte något att invända mot detta. S.R. blev aldrig uppsagd av Lyckebykällan AB utan hans anställning övergick till R.B.S. utan några formaliteter men även han erhöll slutlön inklusive semesterersättning per den 9 april 1992 från sin arbetsgivare Lyckebykällan AB. S.R. talade även med R.B.S. om sin fortsatta anställning vid Trattoria Capri och denne svarade då att han skulle få arbeta kvar på restaurangen. Några anställningsbevis eller andra handlingar rörande dessa anställningar har inte upprättats men ett anställningsförhållande har uppkommit genom parternas agerande; S.N. och S.R. har utfört arbete åt R.B.S. och denne har betalat dem för detta arbete. R.B.S. tog över driften av restaurangen den 10 april 1992. Han delade ut reklamblad i Karlskrona där han tackade G.C. för den tid som varit och informerade om att restaurangen nu bedrevs i ny regi. R.B.S. inregistrerade även en enskild firma, restaurang Capri, någon gång i april 1992 och han använde därefter firmans registreringsnummer vid kontakter med myndigheter och företag. Han ansökte vidare om överföring av tillstånd till alkoholservering på restaurangen. Även miljö- och hälsoskyddskontoret i Karlskrona kommun har uppfattat att ett ägarbyte skett och med anledning av detta tillsänt R.B.S. en skrift. I maj 1992 ansökte R.B.S. dessutom om ett postgirokonto för den enskilda firman Restaurang Capri och i juni upprättade han en ansökan om anslutning till kupongsystemet Rikskuponger AB för Restaurang Capris räkning.

Som framgår av det anförda uppträdde R.B.S. i alla delar, inför de anställda, allmänheten och leverantörer, som restaurangens ägare. I en polisanmälan den 15 juni 1992 står även R.B.S. angiven som restaurangens ägare. Det finns även exempel på kvitton där R.B.S. har använt den enskilda firmans registreringsnummer. Oavsett vad som avtalats mellan G.C. och R.B.S. har det bedrivits verksamhet i restaurangen, en verksamhet som har gått väldigt bra. I denna verksamhet har S.N. och S.R. arbetat och erhållit lön för sitt arbete fram till slutet av juli 1992. R.B.S. har betalat hyra för lokalen och intäkterna från restaurangen under perioden april – juli 1992 har inte kommit Lyckebykällan AB till godo. Vid månadsskiftet juli/augusti 1992 sade R.B.S. upp S.N. och de var överens om att hon skulle sluta omedelbart. När S.R. återkom från sin semester den 19 augusti 1992 var restaurangen stängd och han utförde inte fortsättningsvis något arbete i restaurangen. Härefter har restaurangen varit stängd tills den sommaren 1993 såldes till en ny ägare.

Domskäl

R.B.S., S.N., S.R., G.C., S.B. och A.F. har vid förhör inför arbetsdomstolen anfört i huvudsak detsamma som antecknats i tingsrättens dom, dock med vissa tillägg, ändringar och förtydliganden.

R.B.S. har sammanfattningsvis anfört bl.a. följande. Han har arbetat i restaurangbranschen under många år som kock och även som vikarierande restaurangchef. Genom en gemensam bekant blev han upplyst om att G.C. ville sälja Trattoria Capri i Karlskrona. I februari 1992 åkte han till Karlskrona där han besökte restaurangen och sammanträffade med G.C. och en representant för Scan, Å.W. Scan hade gått i borgen för Lyckebykällan AB:s lån i banken. Vid sammanträffandet diskuterades ett övertagande av Trattoria Capri men något avtal träffades inte vid detta tillfälle. Under perioden februari – april 1992 förekom flera telefonsamtal med G.C. och han besökte även Karlskrona vid ytterligare något tillfälle. Han fick då klart för sig att G.C. i första hand var intresserad av att försälja aktierna i Lyckebykällan AB. Det framgick vidare att G.C. ville att han skulle börja arbeta i restaurangen så snart som möjligt eftersom restaurangen ”gick väldigt dåligt” och G.C. även hade andra restauranger att sköta. Restaurangen hade ett bra läge och han ”trodde på” stället. Den 10 april 1992 började han och hans tilltänkte kompanjon, A.F., att arbeta på restaurangen. Anledningen till detta var dels att G.C. ville att han skulle arbeta på restaurangen, dels att han själv var intresserad av att vara på restaurangen för att knyta kontakter med gäster och leverantörer. Vid denna tidpunkt pågick dock fortfarande förhandlingarna mellan honom och G.C. angående överlåtelsen av restaurangen. Hans plan var då att han skulle driva restaurangen som ett handelsbolag tillsammans med A.F. Någon gång i april 1992, han kommer inte ihåg om det var före eller efter den 10 april, besökte han och G.C. dennes bank och diskuterade ett övertagande av bolagets lån. Han fick senare veta av G.C. att banken inte godtog att han övertog lånen. Vad gäller hans ekonomiska situation i början av 1992 hade han ett sparkapital om 30 000 – 40 000 kr men han hade också skulder som överlämnats till kronofogdemyndigheten för indrivning, avseende bl.a. parkeringsböter. Han insåg därför att han inte skulle ha någon möjlighet att överta banklånen, något som han även på ett tidigt stadium informerade G.C. och Å.W. om. Han inregistrerade den enskilda firman, eftersom det då fortfarande var oklart i vilken form han skulle bedriva restaurangrörelsen. Diskussionerna angående överlåtelsen pågick dock fortfarande och G.C:s, S.B:s och Å.W:s förslag var att han skulle köpa aktierna i Lyckebykällan AB, ett förslag som han själv också ställde sig positiv till. Aktieöverlåtelseavtalet undertecknades omkring den 20 – 25 juli 1992. Det var på G.C:s förslag som avtalet antedaterades. Parternas mening var ju att avtalet skulle ha träffats i april 1992. I juli 1992 uppgav G.C. att bolagets skulder uppgick till över 700 000 kr. Det var ett högt belopp men restaurangen gick mycket bra och han trodde därför att han skulle klara av att betala skulderna inom några år. Priset för aktierna var 15 000 kr. Tre dagar efter det att avtalet undertecknades fick bolaget ett kravbrev avseende en hyresskuld uppgående till 550 000 kr. Denna skuld var obekant för honom. Han tog därför kontakt med en bekant som rådde honom att häva avtalet.

Från den 10 april 1992 skötte han den löpande verksamheten på restaurangen men det var G.C. som hade det faktiska, övergripande ansvaret för restaurangen. Han hade telefonkontakter med G.C. angående restaurangen flera gånger i veckan. Det var han som betalade de anställdas löner och skrev lönespecifikationer men det var G.C. som skulle handha redovisningen av personalens skatter och sociala avgifter. Han betalade även hyran för lokalen på uppmaning av G.C. Pengarna togs ur restaurangens dagskassor. G.C. kom till restaurangen och hämtade återstoden av kassorna varje, ibland varannan, vecka. Även G.C. hade en nyckel till kassaskåpet. G.C. uppgav för honom att han betalade Lyckebykällan AB:s banklån. S.B. skickades till restaurangen för att hämta bokföringsmaterial på uppdrag av G.C. Materialet skulle bokföras i Lyckebykällan AB. Både han, A.F. och S.R. beställde varor till Capri. Det flygblad han lät distribuera i Karlskrona var en ”ren reklamgrej” för att locka gäster till restaurangen. Vid denna tidpunkt var ju också avsikten att han skulle överta restaurangen. Ansökningarna till postgirot och rikskupongsystemet skickades aldrig in. Han har aldrig personligen varit i kontakt med hälso- och miljöskyddskontoret utan de måste ha blivit hänvisade till honom av G.C.

När han träffade S.N. och S.R. i februari 1992, presenterade G.C. honom som den som skulle ta över Trattoria Capri. Han kände inte till S.N:s och S.R:s anställningsförhållanden. Han har själv aldrig sagt till S.N. och S.R. att han skulle överta restaurangen och han har inte anställt S.N. eller lämnat utfästelser till S.R. om att denne skulle få arbeta kvar på restaurangen. Vid ett övertagande av restaurangen tänkte han inte behålla personalen utan meningen var att endast han och A.F. skulle arbeta där. Beslutet att ge S.R. löneförhöjning fattades av G.C. på hans förslag. Det var han som sade upp S.N. då han inte var nöjd med hennes arbetsinsats. Vid denna tidpunkt hade han undertecknat aktieöverlåtelseavtalet och han ansåg därför inte att han behövde samråda med G.C. om saken. S.R. erhöll inte någon slutlön av G.C. den 9 april 1992 utan frågan om slutlön diskuterades fortfarande mellan S.R. och G.C. vid tiden för S.R:s sommarsemester. Han lånade S.R. 6 000 kr privat på grund av att S.R. inte fått någon slutlön. Vid telefonsamtalet med S.R. i augusti 1992 upplyste han S.R. om att G.C. försökt att lura honom och att han inte avsåg att återvända till Karlskrona. Någon diskussion om S.R:s innestående lön fördes inte. Han kan tänka sig att S.N. och S.R. kan ha uppfattat honom som sin arbetsgivare på grund av att han lämnade dem så lite information om de förhandlingar som fördes beträffande hans överlåtelse av rörelsen.

S.N. har sammanfattningsvis anfört bl.a. följande. I april berättade G.C. att R.B.S. skulle ta över Trattoria Capri. Vid detta tillfälle sade G.C. även att han hade talat med R.B.S. och de var överens om att hon skulle få arbeta kvar på restaurangen. Hon erhöll slutlön av G.C. fram till den 9 april 1992. När R.B.S. kom till restaurangen den 10 april ändrades rutinerna vad avsåg redovisningen av kassan och hon fick förvara pengarna i en börs och redovisa pengarna på kvällen istället för att som tidigare genast lägga in pengarna i kassan. Hon och R.B.S. talade inte någonting om hur överlåtelsen av restaurangen gått till. G.C. brukade komma till restaurangen och hämta kassan varje kväll men efter den 10 april 1992 såg hon honom aldrig besöka restaurangen på kvällen. Hon såg inte heller att det förekom några diskussioner angående restaurangen mellan G.C. och R.B.S. R.B.S. har inte personligen talat om för henne att hon var anställd av honom utan det är uppgifter som hon fått av G.C.

S.R. har sammanfattningsvis anfört bl.a. följande. G.C. informerade honom om att R.B.S. skulle överta Trattoria Capri den 10 april 1992. Före den 10 april frågade han G.C. om hur det skulle bli med hans anställning i fortsättningen och denne förklarade att han skulle tala med R.B.S. G.C. berättade senare att R.B.S. uppgett att han skulle få arbeta kvar på restaurangen. Han talade även med R.B.S. om hur denne avsåg att driva restaurangen fortsättningsvis och om han skulle få behålla sin anställning och fick då beskedet att det var självklart att han skulle få arbeta kvar då R.B.S. behövde honom på restaurangen. S.R. begärde av R.B.S. att få viss lönehöjning för att fortsätta arbeta i restaurangen. R.B.S. beviljade honom en högre lön. Efter den 10 april 1992 genomförde R.B.S. många förändringar beträffande restaurangen, bl.a. byttes matsedeln ut och inredningen ändrades i vissa delar. R.B.S. uppträdde som restaurangens ägare gentemot leverantörerna. De flygblad som delades ut hade R.B.S. med sig, färdigtryckta, när han kom till Karlskrona i april 1992. När han talade med R.B.S. den 19 augusti 1992 sade denne att han skulle se till så att S.R. inte skulle bli ekonomiskt drabbad. Det var först efter den 19 augusti som han fick vetskap om att det var problem vad avsåg överlåtelsen av restaurangen.

G.C. har sammanfattningsvis anfört bl.a. följande. Det var på inrådan av Föreningsbanken som han beslöt att avyttra restaurang Capri då restaurangen ansågs vara en belastning för Jämjö värdshus. Hans tanke var att han skulle försälja samtliga inventarier i Lyckebykällan AB och överlåta bolagets skulder, som vid denna tidpunkt beräknades uppgå till omkring 700 000 kr. En förutsättning för försäljningen var att köparen godtogs av Scan, som hade borgensåtaganden för Lyckebykällan AB:s krediter om 400 000 kr samt Nordbanken som långivare. Redan vid hans första sammanträffande med R.B.S. i Karlskrona fördes diskussioner angående priset vid en försäljning av restaurangen. Han hade dessförinnan varit i kontakt med Nordbanken och fått uppgiften att banken skulle godta att en köpare av restaurangen övertog betalningsansvaret för banklånen under förutsättning att köparen godkändes av Scan. I slutet av mars 1992 träffades han, R.B.S. och ekonomichefen vid Scan, Å.W., på golfrestaurangen i Nicklastorp och diskuterade en överlåtelse av Trattoria Capri. R.B.S. gjorde ett gott intryck på Å.W. och det blev vid detta möte klart att Scan godkände att R.B.S. övertog de lån som Lyckebykällan AB hade.

Han trodde inledningsvis att R.B.S. skulle bilda ett handelsbolag tillsammans med A.F. men någon gång omkring den 10 april 1992 berättade R.B.S. att han hade registrerat en enskild firma eftersom A.F. hade dragit sig ur affären. När R.B.S. hade drivit restaurangen under två–tre veckor meddelade Nordbanken att banken inte kunde godkänna att R.B.S. övertog lånen. R.B.S. och han började istället att diskutera en överlåtelse av Lyckebykällans aktier. Aktieöverlåtelseavtalet blev färdigställt först i juli 1992. Det var R.B.S. som önskade att avtalet skulle antedateras. Han och R.B.S. hade träffat en överenskommelse om att R.B.S., fram till dess att ett överlåtelseavtal undertecknats, skulle betala 20 000 kr i månaden avseende lokalhyra och amortering av en hyresskuld. Han minns inte om det skedde någon betalning av räntorna och amorteringarna på banklånen efter R.B.S:s övertagande av restaurangen. I så fall skedde betalningen via Jämjö värdshus.

Han kan ha fått köpnotorna av R.B.S. som betalning för någon skuld. Det är också möjligt att de 9 000 kr som anges i buntsammandraget använts för att betala räntor på Lyckebykällan AB:s lån.

Han har inte gett S.B. order om att ta bort bokföringsmaterial avseende restaurang Capri ur Lyckebykällan AB:s redovisning.

S.N. och S.R. kände till att R.B.S. skulle överta restaurang Capri. Han har inte informerat dem om vilka förhandlingar angående överlåtelsen som förts mellan honom och R.B.S. Han har inte heller informerat S.N. och S.R. om att R.B.S. avsåg att bedriva rörelsen som enskild firma. Han talade med R.B.S. om att S.R. skulle få arbeta kvar på restaurangen. R.B.S. uppgav då att han ville att S.R. skulle arbeta kvar. Han minns inte om han även talade med R.B.S. angående S.N:s anställning men han har säkert sagt till S.N. att hon skulle få arbeta kvar på Capri. Han har inte formellt sagt upp S.N. men både hon och S.R. har erhållit slutlön per den 9 april 1992 av honom.

S.B.: har sammanfattningsvis anfört bl.a. följande. Han skulle fortsätta att sköta restaurang Capris bokföring även efter R.B.S:s övertagande av verksamheten. Någon gång i slutet av april eller i början på maj 1992 besökte han R.B.S. på restaurangen och instruerade honom om hur verifikationer o.dyl. i rörelsen skulle sparas. Han hade då aldrig tidigare träffat R.B.S. Det var antagligen G.C. som sade åt honom att han skulle åka till restaurangen. Han tror att han och R.B.S. kom överens om att han skulle hämta bokföringsmaterialet en gång i månaden. R.B.S. talade aldrig med honom om hur övertagandet av restaurangen skulle gå till. Det var advokat W. som sade åt honom att ta ut bokföringsmaterialet ur Lyckebykällan AB:s redovisning.

A.F. har sammanfattningsvis anfört bl.a. följande. Tanken var att han och R.B.S. skulle driva restaurang Capri som ett handelsbolag, men då det visade sig att de inte skulle få utskänkningstillstånd drog han sig ur affären. Detta måste ha varit efter den 10 april 1992. Han var aldrig involverad i diskussionerna angående överlåtelsen av aktierna i Lyckebykällan AB. Vid något tillfälle såg han att G.C. besökte restaurangen och han såg även att G.C. fick pengar av R.B.S. Det var R.B.S. som sade åt honom att han skulle betala restaurangens fakturor.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning i frågan huruvida S.N. och S.R. kan anses ha blivit anställda av R.B.S.

För att ett giltigt anställningsavtal skall komma till stånd krävs i princip att parterna avger samstämmiga viljeförklaringar i frågan. Ett anställningsförhållande kan emellertid uppkomma också genom s.k. konkludent handlande, dvs. genom att arbetsgivaren uppträder på sådant sätt att den anställningssökande med fog får uppfattningen att denne har blivit anställd.

S.N. och S.R. har gjort gällande att R.B.S. uppträtt på sådant sätt att de bibringats uppfattningen att han övertagit restaurang Capri och godtagit att de arbetade i restaurangen som anställda hos honom. Enligt S.N:s och S.R:s mening kom därigenom ett anställningsförhållande till stånd fr.o.m. den 10 april 1992.

R.B.S. har, å sin sida, anfört att han aldrig förvärvat restaurang Capri eller träffat något anställningsavtal med S.N. eller S.R. Han har i stället påstått att han endast tjänstgjort som restaurangchef i syfte att inför ett eventuellt övertagande av restaurangen få en inblick i hur restaurangen fungerade.

Enligt arbetsdomstolens mening är följande omständigheter av betydelse vid prövningen av om ett anställningsförhållande har kommit till stånd mellan R.B.S. som arbetsgivare samt S.N. och S.R. som arbetstagare. I målet får anses utrett att S.N. och S.R. erhöll slutlön av G.C. respektive G.C:s aktiebolag Lyckebykällan AB per den 9 april 1992 och att i samband därmed deras anställningar i förhållande till G.C. eller dennes bolag upphörde från detta datum. Vidare är utrett att de i samma sammanhang erhöll besked av G.C. att de skulle få arbeta vidare vid restaurang Capri såsom anställda hos R.B.S. Det har också framkommit att G.C. presenterade R.B.S. för dem som restaurangens nye innehavare utan att denne vare sig då eller senare gjorde någon invändning häremot. Det är ostridigt att S.N. och S.R. arbetade i restaurangen även efter den 9 april 1992. R.B.S. var fr.o.m. den 10 april 1992 och fram till början av augusti 1992 otvivelaktigt den som i alla avseenden skötte restaurang Capris löpande verksamhet. Han ändrade restaurangens meny och personalens redovisning av kassan. Anmärkningsvärt är att han lät dela ut av honom undertecknade flygblad med texten att restaurangen numera drevs i ny regi. R.B.S:s skötsel av restaurangen innefattade även sådana åtgärder som normalt ankommer på en arbetsgivare, såsom att svara för löneutbetalning, förhandla med S.R. om löneförhöjning och att skilja S.N. från hennes anställning. På de lönespecifikationer som upprättades av R.B.S. angavs restaurang Capri som deras arbetsgivare i stället för som tidigare Jämjö värdshus respektive Lyckebykällan AB. R.B.S. har själv uppgivit att han inte på något sätt informerade S.N. och S.R. om de förhandlingar som pågick mellan honom och G.C. rörande R.B.S:s övertagande av restaurangen.

R.B.S. har påstått att han fr.o.m. den 10 april 1992 fungerade som restaurangchef vid restaurang Capri. Arbetsdomstolen kan dock inte finna att det föreligger någon realitet bakom detta påstående. Uppenbarligen förelåg ingen överenskommelse om något sådant med G.C. som företrädare för Lyckebykällan AB. I förhållande till bolaget som restaurangens ägare uppträdde R.B.S. otvivelaktigt som den nytillträdande innehavaren. R.B.S. upplyste inte heller S.N. och S.R. om att han endast skulle inta ställningen som restaurangchef.

Enligt arbetsdomstolens mening framgår av vad som nu har redovisats att R.B.S. genom sitt handlande ingivit S.N. och S.R. föreställningen att han fr.o.m. den 10 april 1992 var deras nye arbetsgivare i egenskap av innehavare av restaurang Capri. Det kan inte tillmätas någon betydelse att R.B.S. själv inte uttryckligen erbjöd dem fortsatt anställning. Omständigheterna var sådana att det i stället hade ankommit på R.B.S. att förklara för S.N. och S.R. att de inte anställdes av honom för arbete fortsättningsvis i restaurangen. Genom att något sådant besked inte lämnades uppkom ett anställningsförhållande mellan R.B.S. samt S.N. och S.R.

Det skall tilläggas att det nu gjorda ställningstagandet inte påverkas av det förhållandet att R.B.S. inte vid tidpunkten för anställningsförhållandets uppkomst hade förvärvat restaurangen och inte heller senare kom att göra detta. Det avgörande är att S.N. och S.R. genom R.B.S:s uppträdande fick grundad anledning att uppfatta honom som deras arbetsgivare.

I enlighet med det nu gjorda ställningstagandet skall R.B.S. förpliktas att till S.R. utge lön, uppsägningslön, semesterersättning och allmänt skadestånd samt till S.N. utge lön, semesterersättning och allmänt skadestånd. Om storleken av de fordrade beloppen råder inte tvist. Det saknas skäl att sätta ned de av tingsrätten utdömda allmänna skadestånden.

Det anförda betyder att tingsrättens domslut skall stå fast.

R.B.S. skall även förpliktas att utge ersättning för S.N:s och S.R:s rättshjälpskostnader i arbetsdomstolen.

Domslut

1. Arbetsdomstolen fastställer tingsrättens domslut.

2. U.H. tillkommande ersättning enligt rättshjälpslagen för det biträde han lämnat R.B.S. i arbetsdomstolen fastställs till tjugofyratusentvåhundratjugofem (24 225) kr, varav 23 375 kr avser arbete och 850 kr tidsspillan. Av ersättningen utgör 4 845 kr mervärdesskatt.

3. H.H. tillkommande ersättning enligt rättshjälpslagen för det biträde hon lämnat S.N. och S.R. i arbetsdomstolen fastställs till trettontusennittio (13 090) kr, avseende arbete, varav 2 618 kr utgör mervärdesskatt. Beloppet fördelar sig med lika delar på envar av S.N. och S.R.

4. R.B.S. skall utge ersättning för S.N:s och S.R:s rättshjälpskostnader i arbetsdomstolen med tjugotusenfemhundraåttio (20 580) kr, varav 13 090 kr utgör ombudsarvode.

Dom 1995‑06‑21, målnummer B‑177‑1994

Ledamöter: Hans Stark, Marianne Eliason, Margit Strandberg, Mats Holmgren, Lars Ahlvarsson, Thore Ziethén och Bo Hjern. Enhälligt.

Sekreterare: Susanne Sjöblom

BILAGA

Tingsrättens dom måndagen den 21 november 1994

[ Ledamöter : Hans Hedvall, Roy Lindeberg och Sven Cavallin ]

YRKANDEN M M

Lyckebykällan AB drev i Karlskrona en matservering vid namn Trattoria Capri. S.R. arbetade från maj 1991 som pizzabagare på Capri. S.N. började arbeta i serveringen vid årsskiftet 1991/92. Hon arbetade dessförinnan på Jämjö Värdshus och formellt kvarstod hon som anställd i den firman. Lyckebykällan AB försattes i konkurs den 23 december 1993.

S.N. och S.R. har, såsom talan slutligt bestämts, yrkat dels förpliktande för R.B.S. att till S.N. utge

a) lön för tiden 1992‑07‑27 – 1992‑07‑31 med (30 timmar x 55 kr) 1 650 kr jämte ränta från 1992‑08‑25,

b) semesterersättning för tiden 1992‑04‑10 – 1992‑07‑31 med (21 538 kr x 13 %) 2 800 kr jämte ränta från 1992‑08‑31,

c) allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen med 3 000 kr jämte ränta från 1993‑03‑26,

dels förpliktande för R.B.S. att till S.R. utge

a) lön för perioderna 1992‑07‑26 – 1992‑08‑07 och 1992‑08‑19 – 1992‑08‑25 med 12 486 kr jämte ränta från 1992‑08‑25,

b) uppsägningslön för perioden 1992‑08‑26 – 1993‑01‑25 med 11 245 kr per månad jämte ränta från 1993‑01‑25,

c) allmänt skadestånd för brott mot lagen om anställningsskydd med 15 000 kr jämte ränta från 1993‑03‑26,

d) semesterersättning för perioden 1992‑04‑10 – 1992‑08‑25 med (44 386 kr x 13 %) 5 770 kr jämte ränta från 1993‑02‑25,

e) semesterersättning för perioden 1992‑08‑26 – 1993‑01‑25 med (11 245 kr x 0,13 x 5) 7 310 kr jämte ränta från 1993‑02‑25,

f) allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen med 5 000 kr jämte ränta från 1993‑03‑26.

S.N. och S.R. har yrkat ränta på samtliga belopp enligt 6 § räntelagen till dess betalning sker.

R.B.S. har bestritt käromålet men vitsordat 1 000 kr i allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen, för envar av S.N. och S.R., samt 2 000 kr i allmänt skadestånd för brott mot lagen om anställningsskydd för S.R., jämte å dessa belopp yrkad ränta, såsom skäligt i och för sig. Han har vidare vitsordat övriga yrkade belopp, jämte ränta därå, såsom skäliga i och för sig.

Till utveckling av sin talan har S.N. och S.R. anfört i korthet följande: De anställda på Trattoria Capri fick under våren 1992 veta av Lyckebykällan AB:s ställföreträdare, G.C., att rörelsen skulle övertas av R.B.S. R.B.S. övertog också verksamheten omkring den 10 april 1992. Han bytte då namnet till Restaurang Capri. S.N. och S.R. fick därvid uppfattningen att R.B.S. var deras arbetsgivare. – S.N. har krav på innestående lön samt intjänad semesterersättning. Då R.B.S. ej utbetalat semesterersättningen inom en månad efter det att S.N:s anställning upphört, har han ådragit sig skadeståndsskyldighet enligt 30 § jämförd med 32 § semesterlagen. S.R. har krav på innestående lön, uppsägningslön och semesterersättning. R.B.S. har genom att inte utbetala lön under uppsägningstid brutit mot 12 § lagen om anställningsskydd och ådragit sig skadeståndsskyldighet enligt 38 § samma lag. Genom att inte utbetala semesterersättningen inom en månad efter det att anställningen upphört, har R.B.S. brutit mot 30 § semesterlagen och därmed ådragit sig skadeståndsskyldighet enligt 32 § samma lag.

Till utveckling av sin talan har R.B.S. anfört i korthet följande: Han förde under våren 1992 diskussioner med G.C. om ett övertagande av Lyckebykällan AB, vari Trattoria Capri ingick. I april 1992 började han arbeta som restaurangchef på Capri. I juli undertecknade han och G.C. ett avtal om överlåtelse av Lyckebykällan AB. Någon likvid erlades emellertid inte och aktierna traderades aldrig. I början av augusti hävde han avtalet. Därefter flyttade han från Karlskrona.

BEVISNING

I målet har S.N. och S.R., på egen begäran, hörts under sanningsförsäkran. Vidare har, på kärandesidans begäran, vittnesmål avlagts av G.C., J.A. samt S.B. Som skriftlig bevisning har S.N. och S.R. åberopat:

a) flygblad från Trattoria Capri,

b) hyresinbetalningar för tiden maj t o m augusti 1992,

c) ansökan om överföring av tillstånd för alkoholservering, underrättelse härom 1992‑07‑09,

d) brev från Karlskrona kommuns Miljö- och Hälsoskyddskontor 1992‑04‑23,

e) ansökan om postgirokonto 1992‑05‑13,

f) ansökan om anslutning till rikskupongsystemet 1992‑06‑02,

g) registreringsbevis för Restaurang Capri 1992‑04‑21,

h) polisanmälan 1992‑06‑15,

i) räkning till Ekebackens skolbarntillsyn, kvitterad 1992‑04‑15,

j) arbetsgivarintyg beträffande S.N. samt

k) förvaltarberättelse beträffande Lyckebykällan AB i konkurs.

R.B.S. har, på egen begäran, hörts under sanningsförsäkran. Vidare har, på R.B.S:s begäran, vittnesmål avlagts av A.F. Som skriftlig bevisning har R.B.S. åberopat:

a) aktieöverlåtelseavtal april 1992,

b) hävningsskrift,

c) förvaltarberättelse beträffande Lyckebykällan AB i konkurs,

d) arbetsgivarintyg beträffande S.N. samt

e) buntsammandrag 1992‑07‑01 avseende Trattoria Capri.

DOMSKÄL

S.N. har under sanningsförsäkran uppgett: Hon anställdes i juni 1991 av G.C. på Jämjö Värdshus. Fram till månadsskiftet oktober/november 1991 arbetade hon som servitris på Nicklastorps golfrestaurang. Därefter började hon arbeta på Trattoria Capri. Frampå vårkanten 1992 kom R.B.S. till Capri. G.C. presenterade denne för personalen. Hon kände till att G.C. var intresserad av att avyttra Capri. I början av april 1992 fick hon veta att en ny ägare skulle ta över verksamheten. G.C. sade att R.B.S. hade uttryckt önskemål om att hon skulle arbeta kvar på Capri. Hon erhöll ett arbetsgivarintyg från G.C. samt slutlön, vilken utbetalades den 9 april. Den 10 april kom R.B.S. till Capri. I samband därmed skedde en rad förändringar. Menyn byttes ut, inredningen i restaurangen ändrades, flygblad delades ut på stan. G.C., som tidigare brukade komma till restaurangen och hämta kassan, upphörde med att göra detta. R.B.S. bestämde över verksamheten på restaurangen. Den 25 april erhöll hon lön kontant av R.B.S., dock utan någon specifikation. Till de därpå följande tre månadslönerna bifogades lönespecifikationer. På de specifikationer, som hon tidigare hade erhållit av G.C. i samband med löneutbetalningen, stod det angivet att hon var anställd av Jämjö Värdshus. På de specifikationer hon fick av R.B.S. angavs Restaurang Capri som arbetsgivare. R.B.S. nämnde aldrig att lönen utbetalades på uppdrag av Lyckebykällan AB. I juli upphörde hennes anställning. R.B.S. sade att hon inte behövde komma mer. Den 31 juli 1992 blev hennes sista arbetsdag. – Efter den 10 april uppfattade hon R.B.S. som sin arbetsgivare. R.B.S. ifrågasatte inte hennes närvaro på restaurangen. Hon kände inte till något om överlåtelsen av Lyckebykällan AB.

S.R. har under sanningsförsäkran uppgett: Han anställdes av Lyckebykällan AB för att arbeta som pizzabagare på Trattoria Capri. Anställningen började 1991. I samband med ett möte på restaurangen i början av april 1992 hade R.B.S. sagt, att ”du får vara kvar på restaurangen”. Detta hade även G.C. uppgett för honom. Han erhöll slutlön av G.C. den 9 april. R.B.S. organiserade och bestämde över arbetet på Capri efter den 10 april. G.C. dök sällan upp på restaurangen efter R.B.S:s övertagande. Förutom R.B.S. började även en person vid namn E. arbeta på Capri. Han betraktade E. som R.B.S:s kompanjon, dock att R.B.S., enligt hans uppfattning, var huvudmannen. R.B.S. befann sig på restaurangen i stort sett varje dag efter den 10 april. Den 25 april fick han löneförhöjning efter överenskommelse med R.B.S. I samband därmed erhöll han en lönespecifikation vari Restaurang Capri stod angiven som arbetsgivare. De lönespecifikationer som han tidigare fått av G.C. hade upptagit Lyckebykällan AB som arbetsgivare. R.B.S. hade dessutom uppgett att han skulle driva restaurangen i egen regi. När han återvände från sin semester den 19 augusti 1992 fann han att restaurangen var stängd. R.B.S. ringde till restaurangen och sade att han skulle komma ner till Karlskrona samma kväll. R.B.S. dök emellertid aldrig upp. – Han uppfattade R.B.S. som sin arbetsgivare efter den 10 april 1992. R.B.S. sade inget om att Lyckebykällan AB fortfarande stod för restaurangen.

R.B.S. har under sanningsförsäkran uppgett: I februari 1992 sammanträffade han med G.C., A. ”E.” F. samt några personer från Scan på golfrestaurangen i Nicklastorp. De diskuterade Trattoria Capris framtid. Han var intresserad av att ta över Capri och driva den vidare. I april 1992 återvände han till Karlskrona. Tanken var att, tillsammans med E., bilda ett handelsbolag och driva restaurangen. Länsstyrelsen sade dock att det vore bättre om han bildade en enskild firma. G.C. ville sälja aktierna i Lyckebykällan AB, vari Trattoria Capri ingick. Ett avtal om förvärv av aktierna upprättades i april 1992 men undertecknades först i juli månad samma år. G.C. kunde emellertid inte uppfylla de i avtalet stipulerade villkoren varför avtalet hävdes. Aktierna traderades aldrig och någon köpeskilling erlades ej. Han ansökte om registrering av en enskild firma, men firman kom aldrig i bruk. Han var verksam som restaurangchef på Capri från den 10 april 1992 och skötte då den löpande verksamheten. Även E. arbetade på Capri. Efter överenskommelse med G.C. erhöll de ingen lön för sitt arbete. Han drev Capri för Lyckebykällans räkning. Intäkterna från restaurangen skulle till Lyckebykällans konto. Dagskassorna lades först i kassaskåpet, till vilket han och E. hade nycklar, varefter de hämtades av G.C. Det är möjligt att även G.C. hade en nyckel till kassaskåpet. S.B. hämtade redovisningshandlingarna samt visade även hur man fyller i dessa. Lönerna utbetalades på uppdrag av G.C. G.C. skulle handha redovisningen av personalens skatter samt mervärdeskatten. Fakturorna från leverantörerna var utställda på Capri. Han och E. betalade fakturorna med medel från dagskassorna. Han fick inga fakturor i eget namn. Det förekom ingen diskussion mellan honom och S.N. respektive S.R. angående deras anställningsförhållanden. Han informerade inte dem om att Lyckebykällan AB fortfarande var deras arbetsgivare enär han inte ansåg det nödvändigt. S.R:s lön höjdes efter överenskommelse med G.C. S.N. fick lämna sin anställning i slutet av juli månad. Samma månad började en ungdomspraktikant att arbeta på Capri. Han fann ingen anledning att tala med G.C. om detta.

G.C. har uppgett: Han var ägare till Lyckebykällan AB, som bestod av Trattoria Capri. Därutöver drev han, såsom enskild firma, Jämjö Värdshus samt golfrestaurangen i Nicklastorp. S.N. var anställd på Jämjö Värdshus men arbetade på Capri. S.R. var anställd i Lyckebykällan. Capri drogs med vissa ekonomiska svårigheter. Han fick kontakt med R.B.S. via en kamrat. De diskuterade en överlåtelse av Capri. R.B.S. tänkte driva Capri tillsammans med sin kompanjon E. Tanken var att R.B.S. skulle förvärva Capri samt därjämte överta lånen i Lyckebykällan AB. Den 10 april 1992 tog R.B.S. över verksamheten på Capri. I samband därmed blev S.N. uppsagd från sitt arbete. Han sade till R.B.S. att anställa S.R. på samma villkor som tidigare. R.B.S. fick själv bestämma om S.N. skulle få arbeta kvar på Capri. – Tidigare hade han vistats nästan dagligen på restaurangen. Efter den 10 april gjorde han bara sporadiska besök där. Han hade inte längre någon befattning med verksamheten. Han fick uppfattningen att R.B.S. drev Capri som enskild firma. Nordbanken accepterade inte att R.B.S. övertog lånen i Lyckebykällan AB. Han började då diskutera med R.B.S. om ett övertagande av aktierna i Lyckebykällan. Ett överlåtelseavtal upprättades. Avtalet, som skrevs under i juni, hävdes av R.B.S. cirka tre veckor efter undertecknandet. Han hämtade inte några pengar på restaurangen efter det att R.B.S. tagit över driften. Några diskussioner beträffande S.R:s lön förekom inte mellan honom och R.B.S.

J.A. har uppgett: Han arbetar för Krogab, som sysslar med uthyrning av kaffe- och juicemaskiner. Krogab hade lånat ut en kaffemaskin till G.C. Han sammanträffade med G.C. och R.B.S. i Jämjö. Han fick då uppfattningen att R.B.S. var den nye ägaren. Senare förhandlade han med R.B.S. och en annan person om uthyrning av kaffemaskinen. Fakturorna ställdes till Restaurang Capri. Tidigare hade Jämjö Värdshus fakturerats.

S.B. har uppgett: Han hjälpte till med bokföringen i Lyckebykällan AB 1991/92. Han träffade R.B.S. i april 1992. Trattoria Capri skulle, såsom han uppfattade det, drivas i Lyckebykällan AB av R.B.S. Vid ett par tillfällen besökte han Capri för att hämta bokföringsmaterial. Bokföringsmaterialet fördes först in i Lyckebykällan AB:s redovisning. Därefter fick han, troligen i maj eller juni månad, instruktioner från revisorn och en advokat W. att ta ut bokföringsmaterialet från bolagets redovisning.

A.F. – som hörts per telefon – har uppgett: Tanken var att han, tillsammans med R.B.S., skulle ta över Lyckebykällan AB. De förhandlade under lång tid med G.C. och med folk från Scan. Han ”provarbetade” en tid på Capri i syfte att sätta sig in i verksamheten. Han fick inte betalt för det arbete som han utförde. R.B.S. arbetade också på Capri. Det var R.B.S. som bestämde över verksamheten. På Capri arbetade även S.N. och S.R. Deras löner betalades ut av R.B.S. Under en tid arbetade även S.R:s dotter på restaurangen. Därutöver arbetade en pojke på restaurangen under en veckas tid, en annan pojke arbetade under en dag och en flicka arbetade till och från på restaurangen. Han vet ej vem som bestämde att de skulle arbeta där. Vid ett tillfälle var G.C. på Capri och hämtade pengar. S.B. var även vid några tillfällen på restaurangen för att hämta handlingar. Han känner inte till vad för slag av handlingar det rörde sig om. – På grund av personliga skäl drog han sig ur det tilltänkta övertagandet av Lyckebykällan. R.B.S. hade en enskild firma som var ”vilande”.

I förevarande mål är följande omständigheter ostridiga. Lyckebykällan AB drev restaurangen Trattoria Capri i Karlskrona. S.R. anställdes i Lyckebykällan AB för att arbeta på Trattoria Capri, vilket han också gjorde från och med maj 1991. S.N. började arbeta på Trattoria Capri vid årsskiftet 1991/92. R.B.S. var verksam på Trattoria Capri från den 10 april 1992.

Tingsrätten konstaterar att det mellan R.B.S. och G.C., ägare av Lyckebykällan, förekom förhandlingar om ett övertagande av, till en början, Trattoria Capri jämte de Lyckebykällan åvilande skulderna samt, vid ett senare tillfälle, aktierna i Lyckebykällan. R.B.S. och G.C. undertecknade ett avtal innebärande att R.B.S. förvärvade aktierna i Lyckebykällan. Aktierna traderades emellertid aldrig till R.B.S. och han erlade inte någon likvid för dessa. En kort tid efter undertecknandet hävde R.B.S. avtalet. R.B.S. har således formellt sett inte förvärvat Lyckebykällan.

Tingsrätten går härefter in på frågan huruvida R.B.S., trots att han inte övertagit Lyckebykällan, skall anses som arbetsgivare för S.N. och S.R. S.N. och S.R. har anfört, att de betraktat R.B.S. som sin arbetsgivare. R.B.S. har, å sin sida, hävdat att han drivit Capri för Lyckebykällans räkning och att Lyckebykällan därför är att anse som arbetsgivare för S.N. och S.R.

S.N. och S.R. fick veta att Capri skulle få en ny ägare, R.B.S. De erhöll också slutlön av G.C. den 9 april 1992. I samband därmed blev S.N. av G.C. uppsagd från sin anställning. Hon arbetade emellertid kvar på Capri utan att R.B.S. reagerade över detta. Även S.R. fortsatte att arbeta på Capri. R.B.S. bestämde därefter över verksamheten på Capri. Det har också framkommit att R.B.S. uppträtt på ett sådant sätt som i förhållande till arbetstagarna och utomstående gett intryck av att han själv intog arbetsgivarställning och inte endast företrätt Lyckebykällan. Detta vinner stöd av den skriftliga bevisningen samt av J.A:s vittnesmål. R.B.S. har bl a betalat ut lönerna samt ansökt om överföring till sig själv av tillståndet till alkoholservering på Trattoria Capri. Det har vidare framkommit i målet att R.B.S. inte vid något tillfälle till S.N. eller S.R. angivit att han endast handlade för Lyckebykällans räkning. Det har heller inte framkommit att G.C. under den aktuella tiden tagit sådan befattning med rörelsen att arbetstagarna haft anledning att tro att Lyckebykällan alltjämt kvarstod som ansvarig för driften. Det är R.B.S. som har höjt S.R:s lön och sagt upp S.N. från hennes arbete på Capri. R.B.S. har visserligen förhandlat med G.C. om ett övertagande av verksamheten men dessa förhandlingar har S.N. och S.R., enligt egen uppgift, inte haft någon vetskap om. De har förlitat sig på vad G.C. och R.B.S. sagt till dem och de har utgått ifrån att R.B.S. nu var deras nye arbetsgivare. Med hänsyn till det anförda finner tingsrätten att S.N. och S.R. haft fog för att anse R.B.S. som sin arbetsgivare.

På grund av vad som nu anförts skall ersättningsskyldighet åläggas R.B.S.

Om skäligheten av yrkade belopp i och för sig, såvitt avser lön, uppsägningslön och semesterersättning, föreligger inte tvist.

Vid denna utgång är S.N. och S.R. berättigade att erhålla ersättning av R.B.S. för den skada de lidit p g a anställningens upphörande. När det gäller skadestånd för brott mot semesterlagen finner tingsrätten att ersättningen till S.N. bör bestämmas till vitsordade 1 000 kr. Ersättningen till S.R. kan bestämmas till skäliga ansedda 2 000 kr. För brott mot lagen om anställningsskydd finner tingsrätten att S.R. bör tillerkännas ersättning med skäliga 7 500 kr.

R.B.S. skall förpliktas ersätta kostnaden för S.N:s och S.R:s rättshjälp.

Domslut

1. R.B.S. förpliktas att till S.N. utge femtusenfyrahundrafemtio (5 450) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen

å 1 650 kr från den 25 augusti 1992,

å 2 800 kr från den 31 augusti 1992,

å 1 000 kr från den 26 mars 1993,

allt till dess betalning sker.

2. R.B.S. förpliktas att till S.R. utge nittioentusentvåhundranittioen (91 291) kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen

å 12 486 kr från den 25 augusti 1992,

å 56 225 kr från den 25 januari 1993,

å 13 080 kr från den 25 februari 1993,

å 9 500 kr från den 26 mars 1993,

allt till dess betalning sker.

3. Tingsrätten fastställer att ersättning enligt rättshjälpslagen skall utgå till H.H. med femtiotusensexhundratrettiotre (50 633) kr, varav 31 790 kr för arbete, 11 050 kr för tidsspillan och 7 793 kr för utlägg. Av beloppet utgör 10 126 kr mervärdeskatt.

4. Tingsrätten fastställer att ersättning enligt rättshjälpslagen skall utgå till U.H. med fyrtiotretusenåttahundrafyrtionio (43 849) kr, varav 27 115 kr för arbete, 9 590 kr för tidsspillan och 7 144 kr för utlägg. Av beloppet utgör 8 686 kr mervärdeskatt.

5. R.B.S. skall ersätta kostnaden för S.N:s och S.R:s rättshjälp med femtioentusenfemhundrasextionio (51 569) kr.