: : : :

AD 1995 nr 59

Sammanfattning :

Fråga huruvida en arbetsgivares uppsägning av en arbetstagare på grund av arbetsbrist stått i strid med turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen. Hade arbetstagaren i anställningsskyddslagens mening tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete i viss befattning?

» Gå direkt till hela domen

Sammanfattning :

Fråga huruvida en arbetsgivares uppsägning av en arbetstagare på grund av arbetsbrist stått i strid med turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen. Hade arbetstagaren i anställningsskyddslagens mening tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete i viss befattning?

Dela :

Parter ( Privata sektorn ) :  [] &  [] &  []

Direktstämt mål [ mål nr A 79/94 ]

Dom meddelad :

Ledamöter i Arbetsdomstolen ( 7 st. ♀ 1 ♂ 6allmän sammansättning ):

Ordförande :

 [] #

Vice ordförande :

 [] *

”Tredje man” :

 [] **

Arbetsgivarledamöter :

 [] *

SAF

 [] *

Kommunförbundet

Arbetstagarledamöter :

 [] #

LO

 [] *

TCO

[ Enhälligt ]

# Ordinarie ledamot* Förordnad ersättare** Tillfällig ersättare

Andel tillfälliga ersättare : 14,3% ( 1 st. )
Andel ordinarie ledamöter : 28,6% ( 2 st. )
Andel kvinnliga ledamöter : 14,3% ( 1 st. )

Sekreterare :  []

Lagrum : 22 § lagen (1982:80) om anställningsskydd

Anfört rättsfall ( 1 st. ) : AD 1994 nr 1

Anförda förarbeten : Prop. 1973:129 med förslag till lag om anställningsskydd m.m. [ pdf ]

Rättsfall som hänvisar till AD 1995 nr 59 ( 1 st. ): AD 2011 nr 5

Klicka på länkarna till lag­stift­ning, rätts­fall och för­arbeten i doms­referatet nedan för att se doku­mentet (öppnas i nytt fönster).

Innehållsförteckning ( AD 1995 nr 59 ) :

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

LEDARNA

Arbetsgivarparterna

Domskäl

Har R.J. haft tillräckliga kvalifikationer för arbetet som objektledare?

Skadeståndens storlek

Rättegångskostnader

Domslut

Klicka på rubriken för att komma dit. Är avsnittet med utveckling av parternas talan dolt, kan du dock inte komma till rubrikerna där.
Rubrikerna har identifierats automatiskt, så det kan förekomma fel och ofullständigheter.

Domslut

1. Arbetsdomstolen förpliktar Luftkonditionering Norr AB att till R.J. utge

a) allmänt skadestånd med sjuttiofemtusen (75 000 kr) jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 25 maj 1994 tills betalning sker, samt

b) ekonomiskt skadestånd med artontusensjuttiofem (18 075) kr per månad fr.o.m. den 19 september 1993 t.o.m. den 9 mars 1995, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det till varje kalendermånad hänförliga beloppet från den 25 i respektive månad tills betalning sker.

2. LEDARNA förbehålls rätt att i mån av befogenhet senare väcka talan med yrkande om ersättning för ekonomisk skada som R.J. kan komma att lida för tiden efter den 9 mars 1995.

3. Plåtslageriernas Riksförbund och Luftkonditionering Norr AB skall med hälften vardera ersätta LEDARNA för rättegångskostnader med trettiotvåtusensexhundratjugofem (32 625) kr, varav 31 500 kr utgör ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom tills betalning sker.

Referat ( AD 1995 nr 59 ) :

AD 1995 nr 59

Parter ( Privata sektorn ): LEDARNA i Stockholm mot Plåtslageriernas Riksförbund och Luftkonditionering Norr Aktiebolag i Örebro

Ledamöter i Arbetsdomstolen : Ove Sköllerholm, Brita Swan, Johnny Sköldvall (f.d. föredraganden i Riksdagens Arbetsmarknadsutskott; tillfällig ersättare), Mats Holmgren, Ola Bengtson, Alf Karlsson och Lennart Andersson. Enhälligt.

Sekreterare : Claes-Göran Sundberg

AD 1995 nr 59    Dom den 3 maj 1995 – Direktstämt mål

Sökord : Arbetsbrist | Ekonomiskt skadestånd | Skadestånd | Tillräckliga kvalifikationer | Turordning vid uppsägning | Uppsägning från arbetsgivarens sida

Lagrum : 22 § anställningsskyddslagen

Rättsfall : AD 1994 nr 1

Förarbeten : Prop. 1973:129 med förslag till lag om anställningsskydd m.m.

Parter:

LEDARNA i Stockholm

mot

Plåtslageriernas Riksförbund och Luftkonditionering Norr Aktiebolag i Örebro

Mellan Plåtslageriernas Riksförbund och arbetstagarförbundet LEDARNA (i det följande Ledarna) gäller kollektivavtal. Luftkonditionering Norr AB (Luftkonditionering) är medlem i Plåtslageriernas Riksförbund och därigenom bundet av detta kollektivavtal.

Luftkonditionering bedriver sedan slutet av 1950-talet en verksamhet som består huvudsakligen i projektering och installation av ventilationsanläggningar. Bolaget har sitt huvudkontor i Stockholm samt driftsenheter (avdelningar) på ett antal olika platser i landet. Det sysselsätter sammanlagt närmare 300 personer.

Luftkonditionering övertog den 1 januari 1993 den verksamhet som dittills bedrivits av Palmator Ventilation AB (Palmator) i Örebro. Den sålunda övertagna verksamheten bildar idag Luftkonditionerings driftsenhet (avdelning) i Örebro, medan Palmator numera är ett s.k. vilande aktiebolag.

R.J., som är medlem i Ledarna, anställdes år 1965 som ventilationsmontör hos Palmator och blev år 1984 arbetsledare hos detta bolag. Vid Luftkonditionerings övertagande av Palmators verksamhet övergick hans anställning som arbetsledare till Luftkonditionering.

Luftkonditionering sade i mars 1993 upp R.J. från hans anställning på grund av arbetsbrist. Anställningen upphörde den 18 september 1993. Mellan parterna har uppkommit tvist i frågan huruvida Luftkonditionering brutit mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen genom att säga upp R.J. trots att denne hade längre anställningstid än två andra arbetsledare hos bolaget. Den tvistiga frågan är närmare bestämt, om R.J. hade tillräckliga kvalifikationer för en av de tre befattningar som objektledare vilka vid tiden för uppsägningen ersatte de fyra tidigare befattningarna som arbetsledare.

Efter resultatlösa lokala och centrala tvisteförhandlingar har Ledarna väckt talan vid arbetsdomstolen mot Plåtslageriernas Riksförbund och Luftkonditionering. Under påstående att Luftkonditionering genom uppsägningen av R.J. brutit mot 22 § anställningsskyddslagen har Ledarna, såsom dess talan slutligt bestämts, yrkat att arbetsdomstolen skall förplikta Luftkonditionering att till R.J. utge

1. allmänt skadestånd med 75 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning (den 25 maj 1994) tills betalning sker, samt

2. ekonomiskt skadestånd med 18 075 kr per månad fr.o.m. den 19 september 1993 t.o.m. dagen för huvudförhandling i målet (den 9 mars 1995), jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det till varje kalendermånad hänförliga beloppet från den 25 i respektive månad tills betalning sker.

Ledarna har vidare yrkat förbehåll för rätt att senare väcka talan med yrkande om ersättning för ekonomisk skada som R.J. kan komma att lida för tiden efter dagen för huvudförhandlingen.

Arbetsgivarparterna har bestritt samtliga yrkanden. De har vitsordat skäligheten i och för sig av det belopp per månad som yrkats i ekonomiskt skadestånd och av att sådant skadestånd yrkats för tiden fr.o.m. den 19 september 1993 men förklarat sig inte kunna vitsorda skäligheten i och för sig av något ekonomiskt skadestånd för tiden efter den 6 december 1993, vilken dag R.J. enligt deras mening avböjde ett skäligt erbjudande om en annan anställning hos Luftkonditionering som skulle ha begränsat hans ekonomiska skada därefter till noll. Ränteyrkandena har vitsordats som i och för sig skäliga.

Parterna har fordrat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

[Parternas utveckling av talan kan ha uteslutits här]

LEDARNA

Från år 1965 arbetade R.J. hos Palmator som ventilationsmontör. År 1981 drabbades han emellertid av allvarliga ryggbesvär och blev på grund därav långtidssjukskriven. Sjukskrivningen kunde upphöra först år 1984, då han erhöll anställning som arbetsledare hos bolaget.

I samband med att R.J. tillträdde anställningen som arbetsledare gavs han utbildning enligt en utbildningsplan som hade utarbetats av Palmator i samråd med Länsarbetsnämnden i Örebro län. Planen omfattade företagsintern utbildning avseende beredning av kalkylunderlag (180 timmar), kalkylering och prissättning (130 timmar), mängdberäkning och styckning (80 timmar), ventilationsteknik (250 timmar), installationsplanering och inköp (60 timmar) samt arbetsledning (280 timmar). Den företagsinterna utbildningen genomfördes i huvudsak. Vidare gick R.J. år 1984, i enlighet med utbildningsplanen, en extern kurs i entreprenadjuridik omfattande två eller tre dagar. År 1990 uppdaterades hans kunskaper i entreprenadjuridik genom en motsvarande extern kurs.

Under det första året som arbetsledare arbetade R.J. tillsammans med den mer erfarne arbetsledaren Å.G., men efter denna inkörningsperiod delade de båda upp Palmators olika entreprenadobjekt mellan sig. År 1989 anställde Palmator ytterligare två arbetsledare, kallade projektledare, nämligen C.F. och R.H. Dessa två har alltsedan de anställdes arbetat tillsammans med de entreprenadobjekt som de tilldelats.

R.J:s, liksom de övriga arbets- eller projektledarnas, arbete bestod i huvudsak i följande. Sedan Palmator med en beställare avtalat om ett entreprenadobjekt fick R.J. ut ritningar och andra entreprenadhandlingar. Med ledning av dessa kunde han konstatera vilka slags material som behövdes, beräkna materialmängder och inköpa erforderligt material. Vidare utsåg han den montörspersonal som behövdes och fanns tillgänglig. Sedan drev han objektet i enlighet med beställningen, utövade den nödvändiga arbetsledningen, deltog i eventuella arbetsplatsmöten med andra entreprenörer, såg till att tidplanen följdes och att arbetet blev kontraktsenligt. Vid den s.k. slutbesiktningen av objektet eller del därav företrädde han Palmator, mestadels ensam. Sedan såg han till att fel som upptäcktes vid slutbesiktningen blev åtgärdade, varefter han normalt företrädde Palmator vid den s.k. efterbesiktningen, även då för det mesta ensam. De entreprenadobjekt som han sålunda ledde var både mindre och större; räknade i utförandetid kunde de variera från några timmar till ett par år. Vanligen drev han liksom de övriga arbets- eller projektledarna flera objekt eller projekt parallellt.

På sommaren 1991 råkade R.J., i samband med en ventilationsentreprenad på ett större bostadsprojekt med Asplunds Bygg AB i Örebro som beställare, ut för ett benbrott med sjukskrivning under ca två månader. I samband därmed beslöts hos Palmator att R.J. och Å.G. skulle övergå till att arbeta på samma sätt som C.F. och R.H., dvs. leda sina olika entreprenadobjekt tillsammans. Enligt vad R.J. fick veta valdes denna ordning därför att man som en följd av problem på grund av hans sjukskrivning för benbrottet hade konstaterat att ett entreprenadobjekt inte borde vara beroende av en enda arbetsledare.

Efter beslutet om att även R.J. och Å.G. skulle bilda ett arbetslag slutförde R.J. ensam de objekt som han redan dessförinnan tilldelats, samtidigt som nya objekt lades på honom och Å.G. tillsammans. Någon gång efter årsskiftet 1991/92 var övergången till lagarbete dem emellan i huvudsak genomförd. Därefter arbetade de vanligen så, att Å.G. skötte administrationen av objekten, inköpen av apparatur för installationerna samt besiktningarna, medan R.J. skötte beräkningen och inköpen av plåtmaterial, anskaffandet av personal samt den egentliga arbetsledningen. Skälet till att uppdelningen av uppgifter mestadels blev denna var att R.J. under sin anställning hos Palmator hade i högre grad än Å.G. sysslat med själva monteringsarbetet. Det fanns dock inget som hindrade att de två själva delade upp arbetsuppgifterna på annat sätt. – Särskilt skall framhållas att ingen av dem, såsom arbetsgivarparterna har påstått, var underställd den andre. Något sådant har aldrig hävdats beträffande C.F. och R.H., trots att dessa alltid har arbetat och arbetar tillsammans med en motsvarande fördelning av arbetsuppgifterna sig emellan.

Under de första åren av 1990-talet minskade efterhand orderingången hos Palmator, vilket ledde till att Luftkonditionering efter sitt övertagande av verksamheten vid årsskiftet 1992/93 ansåg att det var nödvändigt att dra ned antalet arbetsledare från fyra till tre. I samband därmed ville Luftkonditionering också i viss mån ändra innehållet i arbetsledarbefattningarna samt kalla dem för objektledarbefattningar. Vid medbestämmandeförhandlingar om den nämnda organisationsförändringen enades Luftkonditionering och Ledarna om att en arbetsledare var övertalig. Luftkonditionering sade därefter upp R.J. under åberopande av den konstaterade arbetsbristen, detta trots att han kunde tillgodoräkna sig betydligt längre anställningstid än både C.F. och R.H.

Ledarna påtalade att Luftkonditionering genom uppsägningen av R.J. hade brutit mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen. Med anledning därav hölls lokal och sedermera central tvisteförhandling. I den senare medverkade Luftkonditionerings arbetsgivarorganisation, Plåtslageriernas Riksförbund. Vid tvisteförhandlingarna gjorde arbetsgivarparterna gällande att R.J. inte hade tillräckliga kvalifikationer för arbetet som objektledare, en inställning som arbetsgivarparterna alltsedan dess har vidhållit.

Ledarna bestrider att R.J. skulle sakna tillräckliga kvalifikationer för arbetet som objektledare. Först under den centrala tvisteförhandlingen lade arbetsgivarsidan fram en handling med rubriken ”Funktionsbeskrivning för objektledning”, som enligt arbetsgivarparterna angav de funktioner som en objektledare skulle kunna fylla. Funktionsbeskrivningen har följande innehåll.

FUNKTIONSBESKRIVNING FÖR OBJEKTLEDNING

OMFATTNING

Svarar för objektets genomförande och för samordning mellan berörda funktioner. Ansvarig för genomförandekvalitet.

ARBETSUPPGIFTER

Kontrollera beställningserkännande och medverka vid utskrift (utskrivet av säljare).

Kontrollera att erforderliga försäkringar och bankgarantier tecknats.

Vara företagets kontaktman och informatör mot beställare och sidoentreprenör.

Skaffa grundläggande kunskap om tilldelat objekt beträffande handlingar såsom

– förfrågningsunderlag

– anbudskalkyl

– entreprenadhandlingar

– tidplaner

Anskaffa erforderliga produktionshandlingar.

Kontrollera handlingars riktighet.

Samordna installationen tillsammans med beställare, sidoentreprenörer och underentreprenörer.

Medverka vid arbetsplatsplanering.

Svara för:

– arbetsledning på objektet

– inköpslista

– produktionskalkyl

– planeringsunderlag

– produktionstidplan

– montagebeläggning

– leveranstidplan

– betalningsplan

– materialspecifikation

– rapport till uppdragsredovisning

– underlag för drift- och skötselinstruktioner

– att berednings- och inköpsarbete följer upprättad tidplan

– att tilläggsarbeten registreras

– att dag/veckobok förs

– att säkerhetsföreskrifter följs

– att inventeringsarbetet utförs

– att egenkontroll utföres

Förberedelser på arbetsplats:

– placering av bodar och kontor

– kontroll av transportvägar, upplagsplatser och hjälpmedel

– val av montagetillbehör

– delta i entreprenörsmöten (samordning)

Upprättar montörspärm

Instruerar montör om objektets förutsättningar, material och om anslagen tid, egenkontroll.

Leder och fördelar tillsammans med basmontör arbetet på objektet.

Leveransbevakning och materialkontroll.

Kontinuerlig kontroll av värdet på utfört arbete samt avstämning mot tidplan.

Uppföljning av:

– delfakturering

– debitering tilläggsarbeten

– inventering och prognoser

– montagearbete/kontinuerlig avsyning, egenkontroll

– materialleveranser

– tidplan

– utnyttjande av arbetstid (egen personal)

– underentreprenör

– uppföljning av sidoentreprenör i relation till eget arbete

Avslutande arbeten:

– intern syn, egenkontroll

– förbereder och svarar för igångkörning och injustering

– anmälan om besiktning

– slutfakturering

– efterkalkyl, reglering av premie

– åtgärda eventuella besiktningsanmärkningar

– anmälan om nedskrivning av garantibelopp

– arkivering av produktionshandlingar

– avetablering

– felfritt material returneras till leverantör, eget förråd eller överlämnas till beställaren

Ledarna vitsordar att den sålunda redovisade funktionsbeskrivningen – trots att den lades fram först sedan tvisten hade uppkommit – kan läggas till grund för bedömningen av innehållet i arbetet som objektledare.

Det finns inte något i funktionsbeskrivningen som visar att R.J. skulle sakna tillräckliga kvalifikationer för en objektledarbefattning. I själva verket skiljer sig funktionsbeskrivningen knappast alls från vad som skulle ha gällt enligt en motsvarande beskrivning av det arbete som arbetsledare eller projektledare som R.J. utfört sedan år 1984. Han har sålunda en fullt tillräcklig utbildning för och en gedigen erfarenhet av de aktuella arbetsuppgifterna. Det skall understrykas att R.J. i samband med uppsägningen sökte och erhöll Boverkets bevis om riksbehörighet att vara ansvarig arbetsledare för ventilationsarbete av komplicerad art. Detta bevis, som utfärdats efter prövning med stöd av 17 och 18 §§ plan- och byggförordningen, medför behörighet för honom att inom hela riket vara ansvarig arbetsledare för alla slag av ventilationsarbeten. Inte någon av de andra tre arbetsledarna – Å.G., C.F. och R.H. – innehade eller innehar ett sådant behörighetsbevis.

Till stöd för sin ståndpunkt att R.J. skulle sakna tillräckliga kvalifikationer för arbete som objektledare angav arbetsgivarparterna följande, i protokollet från den centrala tvisteförhandlingen redovisade, skäl.

De främsta skälen för företagets bedömning är att R.J.

– saknar teknisk utbildning och har bristande teknisk kunskap

– har svårigheter att arbeta med viktiga beställare

– saknar förmågan att kontrollera handlingarnas riktighet

– har bristande planerings- och samordningsförmåga i synnerhet vid totalentreprenader

– har svårigheter med att hålla tidplaner

– har bristande helhetssyn över pågående entreprenader

– har svårigheter att uppnå ställda lönsamhetsmål.

Det kom vid den centrala tvisteförhandlingen som en fullständig nyhet för R.J. att han enligt arbetsgivarsidans mening skulle ha de sålunda påstådda bristerna. Något sådant hade aldrig tidigare påtalats eller ens nämnts för honom. När Ledarnas företrädare vid förhandlingen, ombudsmannen A.A., fick veta detta blev han så förvånad att han två gånger frågade Luftkonditionerings företrädare O.N., då platschef i Örebro och under år 1992 verkställande direktör för Palmator, om det var riktigt att de påstådda bristerna aldrig hade diskuterats med eller nämnts för R.J. O.N. bekräftade båda gångerna att detta var riktigt.

Det har också visat sig att arbetsgivarparterna har mycket svårt att konkretisera de påstådda bristerna. De har sålunda från R.J:s hela tid som arbetsledare endast kunnat dra fram tre eller fyra fall i vilka han enligt arbetsgivarsidans mening på ett eller annat sätt skulle ha fungerat mindre väl som arbetsledare. Det är då att märka att R.J. under årens lopp lett hundratals entreprenadobjekt. Vidare har arbetsgivarparterna antytt att R.J. inte skulle ha tillräckliga förutsättningar för att leda s.k. totalentreprenader, dvs. entreprenader vid vilka Luftkonditionering som entreprenör har inte bara utförandeansvar utan även s.k. funktionsansvar för sin installation. Då är emellertid att märka att R.J. självständigt har lett mer än 100 och troligen 150–200 totalentreprenader av större eller mindre omfattning.

Allt tyder på att Luftkonditionering vid sitt beslut att säga upp R.J. låtit sig ledas av att man hos bolaget tyckt att C.F. och R.H. varit bättre än R.J. som arbetsledare och objektledare. Oavsett hur därmed må ha förhållit sig är det emellertid en helt annan fråga än frågan, om R.J. i den mening som avses i 22 § anställningsskyddslagen haft tillräckliga kvalifikationer för arbetet som objektledare och därmed i kraft av sin längre anställningstid haft företräde till fortsatt anställning framför C.F. och R.H. Enligt Ledarnas mening kan det inte råda tvekan om att R.J. uppfyllt alla verklighetsförankrade krav på tillräckliga kvalifikationer för ifrågavarande arbete. Luftkonditionering har alltså brutit mot 22 § anställningsskyddslagen genom att säga upp R.J. och har därmed ådragit sig skyldighet att till honom utge såväl allmänt som ekonomiskt skadestånd i enlighet med Ledarnas yrkanden.

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att R.J. underlåtit att begränsa sin ekonomiska skada genom att avböja ett anställningserbjudande som Luftkonditionering lämnade i slutskedet av den centrala tvisteförhandlingen. Erbjudandet avsåg anställning som s.k. ledande montör hos bolaget. Med hänsyn till R.J:s ryggskada fanns det inte någon möjlighet för honom att anta erbjudandet, vilket alltså var orealistiskt och för övrigt inte skäligt med hänsyn till omständigheterna.

Arbetsgivarparterna

När konjunkturen försämrades i början av 1990-talet drabbade det byggnadsindustrin och därmed ventilationsbranschen hårt. Ventilationsföretagens marknad minskade från 6 miljarder kr år 1990 till 2,8 miljarder kr år 1993. För Palmator innebar detta under samma period att bolagets omsättning sjönk från 65 miljoner kr till 30 miljoner kr och att bolaget tvingades reducera sin personal från 60 till 25 anställda. Samtidigt har pågått en snabb utveckling av ventilationstekniken som inneburit bl.a. att ventilationsanläggningarna blivit alltmer komplicerade.

Vidare ökar för företagen inom ventilationsbranschen andelen totalentreprenader ständigt i förhållande till andelen s.k. general- eller utförandeentreprenader. Skillnaden mellan entreprenadformerna kan beskrivas på följande sätt. – En general- eller utförandeentreprenad innebär att entreprenören får i uppdrag att utföra ett projekt utifrån i förväg färdigställda handlingar. Detta betyder att det är någon annan, oftast en fristående konsult, som konstruerat och ritat den anläggning som skall byggas. Entreprenören har i dessa fall s.k. funktionsansvar, dvs. ansvar för att anläggningen uppfyller beställarens funktionskrav, endast om och i den mån entreprenören har föreslagit ändringar i förhållande till grundhandlingarna. I övrigt har entreprenören enbart ansvaret för det fackmässiga i själva byggandet av anläggningen. – Vid en totalentreprenad får entreprenören ett uppdrag som innebär att beställaren anger vad som skall uppnås med anläggningen, exempelvis att det i olika utrymmen skall vara en viss luftväxling, temperatur och luftfuktighet. Entreprenören får därefter konstruera och montera anläggningen och bär därmed även funktionsansvaret för densamma.

Luftkonditionering har alltid arbetat mycket med totalentreprenader som gått ut på att bygga ”skräddarsydda” anläggningar. Man har därvid strävat efter att de olika driftsenheterna skall arbeta på sinsemellan likartat sätt. Det innebär bl.a. att man arbetat med s.k. projekt- eller objektledare som lett entreprenaderna och som efter hand fått förändrade arbetsuppgifter. Från att det i slutet av 1980-talet fortfarande funnits särskilda avdelningar som utfört vissa uppgifter av typ projektering, konstruktion och inköp har en del av dessa uppgifter lagts på projekt- eller objektledarna samtidigt som en del rena arbetsledningsuppgifter flyttats från dessa till s.k. ledande montörer eller basmontörer.

Det var de nu redovisade förhållandena som utgjorde bakgrunden till de medbestämmandeförhandlingar som hölls på förvåren 1993, sedan Luftkonditionering hade övertagit Palmators verksamhet i Örebro. Vid dessa förhandlingar konstaterades dels att det förelåg arbetsbrist för en av de fyra arbetsledarna, dels att arbetsledarbefattningarna skulle ersättas med tre befattningar som objektledare. En sådan objektledares arbetsuppgifter och ansvar framgår av den funktionsbeskrivning som redovisats av Ledarna. De krav som ställs på en objektledare är att han eller hon skall tillse att en entreprenad som Luftkonditionering har åtagit sig blir utförd enligt kontraktet. Objektledaren skall kunna sätta sig in i entreprenadhandlingarnas innehåll, beställa material, leda arbetet, delta i s.k. byggmöten och se till att eventuella fel eller brister blir avhjälpta. Vidare skall objektledaren kunna delta i slutbesiktning, efterbesiktning och garantibesiktning samt då inför beställaren och besiktningsmannen kunna försvara de lösningar som valts och det arbete som utförts. Det sagda innebär att det ställs krav på tekniska kunskaper, administrativ förmåga och förmåga att kommunicera. Några formella krav av typ ingenjörsexamen e.d. ställs dock inte, även om Luftkonditionering i ett längre tidsperspektiv ser det som önskvärt att objektledarna skall vara civilingenjörer.

R.J. har i grunden sjuårig folkskola och tvåårig yrkesskola för metallarbetare. Sina tekniska kunskaper har han förvärvat – förutom i yrkesskolan – genom sitt praktiska arbete hos Palmator. Det kan betvivlas att han i samband med att han anställdes som arbetsledare år 1984 verkligen fick utbildning i den omfattning som Ledarna har uppgett. Under alla förhållanden var det fråga om en utbildning som till större delen bestod i att han hos Palmator handleddes i de olika utbildningsmomenten, varjämte han genomgick de av Ledarna nämnda externa kurserna. Enligt uppgift var det fråga om att utbilda honom så långt att han skulle kunna fungera som arbetsledare.

Det vitsordas att R.J. innehar Boverkets bevis om riksbehörighet att vara ansvarig arbetsledare för ventilationsarbete av komplicerad art och att de tre arbetsledare som fick objektledarbefattningarna inte har sådant behörighetsbevis. Något krav på att de skall ha sådant bevis för att kunna arbeta som objektledare uppställs emellertid inte, och enligt arbetsgivarparternas mening saknar riksbehörigheten betydelse för bedömningen av huruvida R.J. haft tillräckliga kvalifikationer för arbetet som objektledare eller ej. Man lägger numera större vikt vid ansvaret för kvaliteten hos det utförda arbetet än vid ansvaret för arbetsledningen i traditionell mening, och författningsreglerna om ansvarig arbetsledare torde inom kort komma att ersättas av regler om att en entreprenör skall ha en s.k. kvalitetsansvarig person vid varje entreprenadobjekt.

Det är riktigt att R.J. under sin första tid som arbetsledare hos Palmator arbetade tillsammans med Å.G. Efter kanske ett år fick han egna entreprenadobjekt av varierande omfattning och det kan stämma att han har lett utförandet av entreprenader i den omfattning som Ledarna har uppgett. Efter hand visade sig då de brister som arbetsgivarparterna – enligt vad Ledarna har redovisat – vid den centrala tvisteförhandlingen framförde som de främsta skälen för Luftkonditionerings bedömning att R.J. inte hade tillräckliga kvalifikationer som objektledare.

Grunden för dessa anmärkningar var och är de klagomål som under årens lopp har kommit till A.P., som var Palmators verkställande direktör under åren 1984 – 1991, samt till O.N. som sedan år 1988 var Palmators marknadschef, under år 1992 var dess verkställande direktör och sedan årsskiftet 1992/93 är Luftkonditionerings platschef i Örebro. – År 1989 kallades A.P. till den inledda slutbesiktningen av ett av R.J:s objekt, Palmators arbeten vid Centralskolan i Laxå. Det hade visat sig att besiktningsmannen inte godkände brandisoleringen av ventilationskanalerna. Läget var kritiskt eftersom skolan påföljande dag skulle användas för elevupprop. Kommunen övervägde att ställa in uppropet i skolan eller att låta brandkåren gå bland elever och föräldrar för att övervaka lokalerna. Palmators rykte stod därmed på spel. Problemet kunde dock lösas genom att A.P. såg till att isolerarna återinkallades och fick avhjälpa bristerna under natten. – År 1990 kontaktades A.P. av en irriterad företrädare för landstinget i Örebro län som påtalade missljud i en ventilationsanläggning i ett barndaghem i Kumla efter ett mindre arbete som hade utförts under R.J:s ledning. Arbetet hade slutbesiktigats och A.P. förstod att felet hade ”varit på tapeten” tidigare. Han talade därför med R.J. och förvissade sig om att denne var på det klara med vad som måste göras och att han inte fick dröja med att söka avhjälpa missljudet, då detta sällan lyckas vid ett första försök. Trots detta visade det sig att arbetet med att avhjälpa felet blev utfört först så sent som dagen före efterbesiktningen. – Något år senare kontaktades A.P. av en beställare i Lindesberg som klagade på att ett av R.J:s arbeten inte hade färdigställts i tid. – O.N. blev vid flera tillfällen uppringd av beställare som framförde klagomål på R.J:s sätt att utföra sina arbetsuppgifter. Det gällde bl.a. en totalentreprenad för Asplunds Bygg AB i Örebro, som uppförde ett stort bostadsområde inför Bomässa 1992. Asplunds Bygg AB:s byggnadschef hade kontaktat O.N. redan när R.J. hade utsetts till projektledare och ifrågasatt valet av honom. O.N. hade emellertid lyckats övertyga byggnadschefen om att R.J. skulle kunna fungera som projektledare eftersom entreprenaden var relativt okomplicerad. Det visade sig sedan att det likväl blev vissa problem i samarbetet med Asplunds Bygg AB. Framför allt klagades det på att R.J. inte ”tog tag i” en del i och för sig ”normala” fel som anmärktes vid besiktningar och såg till att de blev avhjälpta i tid. Förhållandet ledde bl.a. till att Asplunds Bygg AB under en tid innehöll en del av betalningen för Palmators arbeten. – Liknande kritik mot R.J. framfördes vid ungefär samma tid till O.N. från Katrineholms Husbyggen, för vilket företag Palmator inför samma bostadsmässa utförde ett annat arbete med R.J. som projektledare.

Det är riktigt att Palmator eller Luftkonditionering inte framfört några anmärkningar mot R.J. innan de lades fram vid den centrala tvisteförhandlingen. Detta torde närmast ha berott på att man inte ville chikanera honom. Det var emellertid de nu redovisade och liknande problem med R.J:s arbeten som ledde till att Palmators ledning år 1991 beslöt att låta R.J. återgå till att arbeta tillsammans med Å.G. De två skulle fungera som ett lag vid ledningen av arbetet med olika entreprenadobjekt, varvid Å.G. skulle sköta de administrativa delarna och vara resultatansvarig för projekten, medan R.J. skulle ägna sig huvudsakligen åt den egentliga arbetsledningen. I praktiken innebar detta att R.J. blev underställd Å.G. Om R.J. fått en av befattningarna som objektledare skulle det alltså ha inneburit en befordran av honom.

Sammanfattningsvis gör arbetsgivarparterna alltså gällande att R.J. på grund av vad som har angetts i det av Ledarna redovisade avsnittet i protokollet från den centrala tvisteförhandlingen saknat tillräckliga kvalifikationer för arbetet som objektledare, något som också visat sig i hans arbete som arbetsledare under åren 1984 – 1992. Såväl C.F. som R.H. har däremot uppfyllt Luftkonditionerings krav på en objektledare, genom att de har en gedignare teoretisk utbildning och lång erfarenhet dels av arbetet som arbetsledare och projektledare hos Palmator, dels av liknande arbete och av arbete som konstruktörer och ritare i tidigare anställningar. Det är enligt arbetsgivarparternas mening viktigt att framhålla att Palmator eller Luftkonditionering aldrig har fått motta några klagomål på C.F:s eller R.H:s arbete.

Det anförda innebär att Luftkonditionering inte har brutit mot turordningsreglerna 22 § anställningsskyddslagen genom sin uppsägning av R.J.

För det fall att arbetsdomstolen likväl skulle finna att Luftkonditionering åsidosatt R.J:s rätt enligt 22 § anställningsskyddslagen bestrider arbetsgivarparterna att han är berättigad till ekonomiskt skadestånd för tiden efter den 6 december 1993. Det erbjudande som vid den centrala tvisteförhandlingen lämnades till honom om anställning hos Luftkonditionering som ledande montör eller basmontör borde han skäligen ha accepterat. Det är riktigt att R.J. har en ryggskada, men arbetet som ledande montör är med hänsyn bl.a. till nutida hjälpmedel i arbetet inte så fysiskt påfrestande att ryggskadan bort utgöra något hinder. Eftersom R.J. den 6 december 1993 efter betänketid definitivt avböjde erbjudandet, vilket skulle ha gett honom samma lön som han haft som arbetsledare, är han inte berättigad till ersättning för ekonomisk förlust för tiden efter nämnda dag.

Domskäl

Luftkonditionering sade i mars 1993 upp R.J. från hans anställning som arbetsledare vid bolagets avdelning i Örebro på grund av arbetsbrist. Ledarna har gjort gällande att Luftkonditionering därvid åsidosatt turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen och ådragit sig skyldighet att utge allmänt och ekonomiskt skadestånd till R.J. Lagbrottet har enligt Ledarna bestått i att bolaget inte berett R.J. fortsatt arbete genom att omplacera honom till en av de tre vid tillfället nyinrättade befattningarna som s.k. objektledare vid avdelningen i Örebro, utan i stället omplacerat två arbetsledare med kortare anställningstid än R.J. till två av dessa anställningar.

Arbetsgivarparterna har bestritt att Luftkonditionering genom uppsägningen av R.J. brutit mot 22 § anställningsskyddslagen och har till stöd för sitt bestridande påstått att R.J. saknat tillräckliga kvalifikationer för det ifrågavarande arbetet som objektledare. Detta påstående har i sin tur bestritts av Ledarna.

Har R.J. haft tillräckliga kvalifikationer för arbetet som objektledare?

Den grundläggande tvistefrågan mellan parterna är således huruvida R.J. i den mening som avses i 22 § anställningsskyddslagen haft tillräckliga kvalifikationer för arbetet som objektledare eller ej.

Det i 22 § anställningsskyddslagen uppställda kravet på tillräckliga kvalifikationer för omplacering till visst arbete i en arbetsbristsituation har hämtats från motsvarande bestämmelse i 1974 års anställningsskyddslag. Av förarbetena till den lagen framgår att kravet inte bör avse annat än att arbetstagaren skall ha de allmänna kvalifikationer som normalt krävs av den som söker en sådan anställning som det är fråga om (jfr prop. 1973:129 [ pdf ] s. 158 [  ] f., s. 165 [  ] och s. 260). En arbetsgivare som vid tvist hävdar att en arbetstagare inte har sådana tillräckliga kvalifikationer för ett visst arbete har bevisbördan för riktigheten av detta påstående.

Beträffande frågan om R.J:s kvalifikationer för arbetet som objektledare har i målet åberopats skriftlig bevisning. Vidare har på Ledarnas begäran R.J. hörts under sanningsförsäkran samt vittnesförhör hållits med objektledaren hos Luftkonditionering Å.G. På arbetsgivarparternas begäran har Luftkonditionerings verkställande direktör C.R. hörts under sanningsförsäkran samt vittnesförhör hållits med Palmators förre verkställande direktör A.P., med Palmators förre verkställande direktör O.N., numera Luftkonditionerings platschef i Örebro, ävensom med arbetschefen hos Asplunds Bygg AB i Örebro H.G.

Arbetsdomstolen finner sig till en början böra konstatera att det visserligen är ostridigt mellan parterna att fortsatt arbete för R.J. som objektledare skulle ha inneburit en omplacering av honom, men att arbetsgivarparterna inte har förmått påvisa att det skulle föreligga några väsentliga skillnader mellan det arbete som Å.G. och R.J., var för sig eller tillsammans, under ett flertal år utfört som arbetsledare hos Palmator och arbetet som objektledare hos Luftkonditionering. R.J. har sålunda obestritt uppgett att han som arbetsledare haft att inom ramen för sina olika objekt utföra i princip alla de uppgifter och bära i princip det ansvar som kan utläsas av den i målet företedda funktionsbeskrivningen för objektledare. Även Å.G. har förklarat att hans arbetsuppgifter som objektledare inte i något väsentligt hänseende skiljer sig från de arbetsuppgifter han tidigare haft som arbetsledare hos Palmator. Så som man från arbetsgivarsidan har beskrivit skillnaderna mellan de olika befattningarna skulle dessa skillnader huvudsakligen bestå i ett något större ansvar för objektledarna när det gäller val och inköp av apparatur, i att objektledarens arbete är mera självständigt än de tidigare arbetsledarnas och att objektledarna i högre grad än arbetsledarna har att företräda det egna företaget utåt, mot beställare och besiktningsmän. Det har emellertid inte visats någon egentlig, konkret innebörd hos dessa påstådda skillnader mellan de båda befattningarna. Såvitt framgått av utredningen har såväl R.J. som Å.G. haft att fylla de av arbetsgivarparterna nämnda funktionerna även som arbetsledare och därvid i stor utsträckning arbetat självständigt; de gradskillnader i olika hänseenden som det närmast synes vara fråga om har i målet knappast gjorts gripbara.

I målet är ostridigt att några krav på formella kvalifikationer för arbetet som objektledare inte har uppställts av Luftkonditionering. Med hänsyn till det nyss anförda måste enligt arbetsdomstolens mening utgångspunkten därför bli att R.J:s mångåriga arbete som arbetsledare hos Palmator, under vilket han enligt vad utredningen visar lett utförandet av ett stort antal större eller mindre entreprenader, i och för sig får antas ha gett honom tillräckliga kvalifikationer för arbetet som objektledare. Detta gäller i all synnerhet som han vid en jämförelse med de kvalifikationer som visats föreligga hos C.F. och R.H. inte kan sägas ha så mycket sämre kvalifikationer i teoretiskt hänseende, att man kan iaktta en skillnad som kan ha gjort dem tillräckligt kvalificerade för arbetet som objektledare men däremot inte R.J. I sammanhanget kan givetvis inte bortses från att en utomstående part, Boverket, efter författningsenlig prövning funnit R.J. kvalificerad att handha ledningen av komplicerade ventilationsarbeten. Inte heller kan bortses från att Å.G., med sin kännedom om R.J. och sin betydande erfarenhet både som arbetsledare hos Palmator och som objektledare hos Luftkonditionering, enligt sitt vittnesmål bedömt R.J. som tillräckligt kvalificerad och lämplig för arbetet som objektledare.

Arbetsgivarparterna har emellertid som framgått riktat ett antal anmärkningar mot R.J:s arbete som arbetsledare hos Palmator, anmärkningar som upptagits i protokollet från den centrala tvisteförhandlingen i tvisten och redovisats i Ledarnas sakframställning. Samma anmärkningar har av arbetsgivarparterna åberopats i målet. Den utredning som inför arbetsdomstolen har förebringats till stöd för det berättigade i anmärkningarna har dock inte gett täckning för den svepande kritik som sålunda framförts mot R.J. I förhållande till antalet av de projekt som han enligt vad utredningen visat lett och genomfört, framstår de händelser som arbetsgivarparterna velat påvisa som brister i hans sätt att utföra sitt arbete som arbetsledare som helt enstaka företeelser, som man måste räkna med kan inträffa för vilken skicklig arbetsledare, projektledare eller objektledare som helst. Anmärkningarna har ostridigt aldrig heller framförts till eller diskuterats med R.J. innan tvisten i målet uppkommit.

Den enda anmärkning mot R.J:s arbete som arbetsledare, som genom utredningen i målet har getts viss tyngd, är att han visat en brist på initiativ och aktivitet när det gällt att tillse att eventuella fel eller andra ofullkomligheter i utfört arbete blivit avhjälpta, vilket lett till ett antal klagomål. Det har dock inte visats ha varit fråga om några ofta förekommande eller på annat sätt mer anmärkningsvärda förhållanden, som skulle kunna tillmätas avgörande betydelse vid bedömningen av hans kvalifikationer för arbetet som objektledare. Därtill kommer att det här uppenbarligen rört sig om en brist av sådant slag att det måste antas att den kunnat elimineras, om företagsledningen fäst R.J:s uppmärksamhet på att han enligt ledningens mening borde söka ändra sitt agerande. Av A.P:s vittnesmål har framgått att den påtalade bristen inte varit att uppfatta som härrörande från någon nonchalant eller likgiltig inställning till arbetet från R.J:s sida.

Sammanfattningsvis anser sig arbetsdomstolen på den i målet förebragta utredningen inte kunna komma till annan slutsats än att arbetsgivarparterna inte har styrkt, att R.J. saknat i anställningsskyddslagens mening tillräckliga kvalifikationer för det omtvistade arbetet som objektledare hos Luftkonditionering. Utredningen i målet ger snarare anledning till antagande att man hos bolaget, när man valt att ge C.F. och R.H. företräde till objektledarbefattningar framför R.J., kommit att träffa sitt val utifrån sin mer eller mindre välgrundade uppfattning om vem som bäst skulle kunna fullgöra uppgifterna i befattningen. Som arbetsdomstolen i tidigare domar har framhållit är det emellertid inte lagens innebörd att arbetsgivaren har frihet att träffa ett val med ledning av sådana överväganden (jfr bl.a. AD 1994 nr 1).

Det anförda innebär att Luftkonditionering genom uppsägningen av R.J. har åsidosatt turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen och därmed ådragit sig skyldighet att utge såväl allmänt som ekonomiskt skadestånd till honom.

Skadeståndens storlek

Det allmänna skadeståndet bör bestämmas till yrkat belopp, 75 000 kr. När det gäller det ekonomiska skadeståndet är yrkat belopp för månad otvistigt, likaså att detta ekonomiska skadestånd skall utgå för tid fr.o.m. den 19 september 1993. Arbetsgivarparterna har emellertid bestritt skyldighet för Luftkonditionering att utge ekonomiskt skadestånd för tiden efter den 6 december 1993, varvid de invänt att R.J. kunnat eliminera sin ekonomiska skada för tiden därefter genom att anta ett av bolaget vid den centrala tvisteförhandlingen lämnat erbjudande om anställning som s.k. ledande montör hos bolaget. Mot Ledarnas och R.J:s uppgifter har emellertid inte visats annat än att det med hänsyn till R.J:s ostridigt föreliggande ryggskada inte skäligen kunnat krävas att han skulle acceptera den sålunda erbjudna anställningen. Arbetsdomstolen finner därför redan på denna grund att arbetsgivarparternas nu berörda invändning mot yrkandet om ekonomiskt skadestånd inte kan godtas.

Rättegångskostnader

Med hänsyn till utgången i målet skall arbetsgivarparterna förpliktas ersätta Ledarna för dess rättegångskostnader.

Domslut

1. Arbetsdomstolen förpliktar Luftkonditionering Norr AB att till R.J. utge

a) allmänt skadestånd med sjuttiofemtusen (75 000 kr) jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 25 maj 1994 tills betalning sker, samt

b) ekonomiskt skadestånd med artontusensjuttiofem (18 075) kr per månad fr.o.m. den 19 september 1993 t.o.m. den 9 mars 1995, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det till varje kalendermånad hänförliga beloppet från den 25 i respektive månad tills betalning sker.

2. LEDARNA förbehålls rätt att i mån av befogenhet senare väcka talan med yrkande om ersättning för ekonomisk skada som R.J. kan komma att lida för tiden efter den 9 mars 1995.

3. Plåtslageriernas Riksförbund och Luftkonditionering Norr AB skall med hälften vardera ersätta LEDARNA för rättegångskostnader med trettiotvåtusensexhundratjugofem (32 625) kr, varav 31 500 kr utgör ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom tills betalning sker.

Dom 1995‑05‑03, målnummer A‑79‑1994

Ledamöter: Ove Sköllerholm, Brita Swan, Johnny Sköldvall (f.d. föredraganden i Riksdagens Arbetsmarknadsutskott; tillfällig ersättare), Mats Holmgren, Ola Bengtson, Alf Karlsson och Lennart Andersson. Enhälligt.

Sekreterare: Claes-Göran Sundberg