: : : :

AD 1995 nr 106

Sammanfattning :

Mellan Scanair och de svenska, danska och norska pilotföreningarna har träffats en överenskommelse om inhyrning av externa flygbolag. Tvist huruvida Scanair i visst fall har åsidosatt vad som överenskommits om förhandlingsskyldighet före inhyrning.

» Gå direkt till hela domen

|  ]

Arbetsdomstolens egna sökord :  ]

Sammanfattning :

Mellan Scanair och de svenska, danska och norska pilotföreningarna har träffats en överenskommelse om inhyrning av externa flygbolag. Tvist huruvida Scanair i visst fall har åsidosatt vad som överenskommits om förhandlingsskyldighet före inhyrning.

Dela :

Parter ( Privata sektorn ) :  [] &  [] &  [] &  []

Direktstämt mål [ mål nr A 13/94 ]

Dom meddelad :

Ledamöter i Arbetsdomstolen ( 7 st. ♀ 2 ♂ 5privat arbetsgivare / tjänsteman ):

Ordförande :

 [] #

Vice ordförande :

 [] *

”Tredje man” :

 [] #

Arbetsgivarledamöter :

 [] [ skiljaktig ] #

SAF

 [] [ skiljaktig ] #

SAF

Arbetstagarledamöter :

 [] #

TCO

 [] #

TCO

[ Med skiljaktig mening ]

# Ordinarie ledamot* Förordnad ersättare

Andel skiljaktiga ledamöter : 28,6% ( 2 st. )
Andel ordinarie ledamöter : 85,7% ( 6 st. )
Andel kvinnliga ledamöter : 28,6% ( 2 st. )

Sekreterare :  []

Lagrum : 38 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Klicka på länkarna till lag­stift­ning, rätts­fall och för­arbeten i doms­referatet nedan för att se doku­mentet (öppnas i nytt fönster).

Innehållsförteckning ( AD 1995 nr 106 ) :

Till utveckling av sin talan har parterna anfört följande.

Pilotföreningarna

Scanair

Pilotföreningarna

Domskäl

Är inhyrningsavtalet tillämpligt i en avvecklingssituation?

Utgör Conairs flygningar en inhyrning i avtalets mening?

Har Scanair uppfyllt sina åligganden enligt inhyrningsavtalet?

Skadestånd m.m.

Domslut

Ledamöterna Lennart Hörnlunds och Ulf E. Nilssons skiljaktiga mening

Klicka på rubriken för att komma dit. Är avsnittet med utveckling av parternas talan dolt, kan du dock inte komma till rubrikerna där.
Rubrikerna har identifierats automatiskt, så det kan förekomma fel och ofullständigheter.

Domslut

1. Scanair i likvidation förpliktas att utge allmänt skadestånd till envar av Svensk Pilotförening, Dansk Pilotförening och Norske SAS-Flygeres Forening med sjuttiotusen (70 000) kr jämte ränta på beloppen enligt 6 § räntelagen från den 30 januari 1994 till dess betalning sker.

2. Scanair i likvidation skall utge ersättning för pilotföreningarnas gemensamma rättegångskostnader med etthundratjugoåttatusenetthundratjugofem (128 125) kr, varav 127 500 kr avseende ombudsarvode, jämte ränta på det förstnämnda beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker. I det sammanlagda beloppet ingår mervärdesskatt med 25 625 kr.

Referat ( AD 1995 nr 106 ) :

AD 1995 nr 106

Parter ( Privata sektorn ): Svensk Pilotförening, Dansk Pilotforening och Norske SAS-Flygeres Forening mot Scanair i likvidation i Stockholm

Ledamöter i Arbetsdomstolen : Lars Johan Eklund, Brita Swan, Palle Landin, Lennart Hörnlund (skiljaktig), Ulf E. Nilsson (skiljaktig), Stig Ahlin och Solveig Paulsson.

Sekreterare : Gunilla Svahn Lindström

AD 1995 nr 106    Dom den 30 augusti 1995 – Direktstämt mål

Sökord : Förhandlingsskyldighet | Kollektivavtal

Lagrum : 38 § medbestämmandelagen

Parter:

Svensk Pilotförening, Dansk Pilotforening och Norske SAS-Flygeres Forening

mot

Scanair i likvidation i Stockholm

Konsortiet Scanair har bedrivit charterflygverksamhet. Mellan Scanair å ena sidan samt Svensk Pilotförening, Dansk Pilotforening och Norske SAS-Flygeres Forening å andra sidan har gällt kollektivavtal om löner och anställningsvillkor i övrigt för flygkaptener och flygstyrmän hos Scanair.

I mars 1993 beslutade styrelsen i Scanair att verksamheten skulle avvecklas. Scanair har därefter gått i likvidation. I det följande används beteckningen Scanair för såväl Konsortiet Scanair som för Konsortiet Scanair i likvidation.

Den 20 mars 1991 träffades mellan parterna ett kollektivavtal angående inhyrning av externa flygbolag (inhyrningsavtalet). Inhyrningsavtalet innehåller följande bestämmelser.

1. Scanair äger rätt att inhyra externa flygbolag som finnes upptagna på av parterna godkänd inhyrningslista (bilaga).

2. Inhyrning skall vara förorsakad av plötsligt uppkommen operationell eller teknisk störning, som Scanair ej rimligen kan täcka med egen kapacitet.

3. Inhyrning enligt ovan skall normalt omfatta enstaka flygning (en tur och retur-flygning). Därest behov finnes för ytterligare inhyrning, och förhandling enligt punkt 4 av praktiska skäl ej kan ske, kan ytterligare inhyrning godkännas av enskild pilotförening, intill dess förhandling kan genomföras.

4. Övrig inhyrning skall överenskommas i förhandling.

Det danska flygbolaget Conair, som finns upptaget på den i avtalets punkt 1 angivna inhyrningslistan, utförde med början den 23 september 1993 och under resten av hösten detta år flygproduktion som Scanair för samma tidsperiod hade åtagit sig att utföra. Tvist har uppkommit mellan parterna i målet huruvida Scanair i detta sammanhang har åsidosatt sin förhandlingsskyldighet enligt punkt 4 i inhyrningsavtalet. Tvistefrågan har varit föremål för såväl lokal som central förhandling utan att parterna kunnat enas.

Pilotföreningarna har därefter i arbetsdomstolen väckt talan mot Scanair och gjort gällande att Scanair hyrt in Conair utan att någon överenskommelse med föreningarna föregick dessa inhyrningar. Scanair har därmed enligt pilotföreningarna åsidosatt sin skyldighet enligt punkt 4 i inhyrningsavtalet. Pilotföreningarna har, under åberopande av att Scanair gjort sig skyldigt till kollektivavtalsbrott, yrkat att arbetsdomstolen skall förplikta Scanair att till envar av föreningarna utge allmänt skadestånd med 300 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämningsansökan i målet till dess betalning sker.

Scanair har bestritt käromålet i dess helhet. Yrkad ränta har dock vitsordats som i och för sig skälig. För det fall skadeståndsskyldighet skulle anses föreligga har ett skadestånd på 20 000 kr per pilotförening vitsordats som i och för sig skäligt.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

För den händelse att pilotföreningarna skulle förlora målet har de yrkat att Scanair skall förpliktas svara för den del av föreningarnas kostnader som hänför sig till huvudförhandlingstillfället den 1 december 1994 och till den muntliga förberedelsen den 15 februari 1995. Pilotföreningarna har angivit dessa kostnader till 20 000 kr respektive 10 000 kr. På dessa belopp tillkommer mervärdesskatt.

Scanair har inte haft något att erinra mot yrkandet avseende huvudförhandlingstillfället men har bestritt yrkandet avseende den muntliga förberedelsen.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört följande.

[Parternas utveckling av talan kan ha uteslutits här]

Pilotföreningarna

Scanair var ett konsortium med samma ägare som SAS. Konsortiets ägare har bedrivit reguljär flygtrafik inom ramen för SAS och charterflygverksamhet inom ramen för Scanair. Scanair är ett systerkonsortium till SAS. Mellan Scanair och pilotföreningarna har genom åren träffats kollektivavtal om löner och andra anställningsvillkor för flygkaptener och flygstyrmän. Den 20 mars 1991 träffades också ett särskilt kollektivavtal mellan Scanair och pilotföreningarna om inhyrning av externa flygbolag, det s.k. inhyrningsavtalet.

Hösten 1993 hade Scanair gentemot ett antal resebyråer åtagit sig att utföra charterflygningar till sydligare breddgrader. En av de större uppdragsgivarna bland resebyråerna var Vingresor. Flygningarna skulle ha genomförts med MD-80-flygplan som Scanair disponerade genom leasingavtal. Från och med den 23 september 1993 och under resten av det året lät Scanair dock Conair genomföra denna flygproduktion.

Conair använde vid dessa flygningar sina egna flygplan av typ A-320. Vid flygningarna användes Conairs egna pilotbesättningar men Scanairs flygvärdinnor och pursers. Passagerarna togs emot av Scanairs incheckningspersonal och utrustades med Scanairs boardingpass. Även bagaget märktes med Scanairs bagagelappar. Under flygresan serverades passagerarna måltider med Scanairs förberedda måltidsförpackningar och de erbjöds att handla varor ur Scanairs taxfreesortiment.

Scanairs personal informerades om dessa förhållanden genom intern skriftlig information. Pilotföreningarna informerades om inhyrningen av Conair genom ett telefaxmeddelande från Scanairs flygavdelning den 24 september 1993. I meddelandet angavs följande. ”Enligt tidigare information har vi nu börjat avveckla de av SAS inhyrda MD83or. Som en konsekvens av detta beflygs GOT:s MD80 produktion fr o m 23 september 1993 med Conairs A-320 på deras operationella ansvar. KC prefix F/D och Scanair C/A.” Meddelandet var undertecknat av H.O. (controller på Scanairs flygavdelning) för S.C. (administrativ flygchef i Scanair). Pilotföreningarna reagerade genom att den 27 september 1993 skicka ett telefaxmeddelande till S.C. där pilotföreningarna krävde förhandling för brott mot inhyrningsavtalet.

Den 5 oktober 1993 hölls lokal förhandling. Av protokollet framgår att pilotföreningarna framhöll dels att Scanair gjort sig skyldigt till bl.a. brott mot inhyrningsavtalet genom att låta Conair utföra viss produktion som tidigare hade utförts av Scanair, dels att någon information inte hade lämnats och att förhandling inte ägt rum. Vidare anges i protokollet att S.C. uppgav att information delgivits pilotföreningarna av Scanairs VD T.R. vid ett möte den 13 september 1993. I protokollet är också antecknat att S.C. kortfattat redogjorde för bakgrunden till beslutet men bad att få återkomma med mer detaljerad information senare. Pilotföreningarna kunde dock enligt protokollet inte erinra sig att Scanair givit dem information tidigare.

Central förhandling ägde rum den 18 november 1993. I protokollet från den centrala förhandlingen anges i § 5 att Scanair medger brott mot inhyrningsavtalet då överenskommelse formellt inte träffats om inhyrning av Conair, men att Scanair dock anser att skadestånd inte skall utgå då föreningarna varit fullt informerade och Scanair uppfattat att föreningarna inte motsatte sig inhyrningen. Vidare anges i protokollet att Conair är upptaget på inhyrningsförteckningen och att Scanair avser att undersöka om man kan upphöra med inhyrning av Conair och skall återkomma med besked inom förhoppningsvis två veckor.

Pilotföreningarna har som grund för talan åberopat följande: Scanair har inte träffat någon överenskommelse med pilotföreningarna om inhyrning av Conair. Inhyrningen avsåg inte någon enstaka flygning och var heller inte förorsakad av plötsligt uppkommen operationell eller teknisk störning. På grund härav är Scanair skyldigt att utge skadestånd till envar av pilotföreningarna för brott mot inhyrningsavtalet. Scanair har på ett flagrant sätt åsidosatt kollektivavtalet. Scanair har inte initierat någon förhandling utan har berövat pilotföreningarna varje form av inflytande. Skadeståndet bör därför sättas högt.

Scanair

Scanair befann sig 1993 i en akut ekonomisk kris. Under de första sex månaderna 1993 uppvisade Scanair en förlust på 70 miljoner kronor. Ägarna fattade därför beslut om att lägga ned Scanair. Scanair har därefter gått i likvidation och 800 arbetstagare har sagts upp på grund av arbetsbrist.

Inhyrningsavtalet är enligt Scanairs mening över huvud taget inte tillämpligt i en situation som den som föreligger i detta mål, dvs. att företaget befann sig i ett avvecklingsskede. Även om avtalet i och för sig skulle anses vara tillämpligt är det Scanairs uppfattning att det i detta sammanhang över huvud taget inte är fråga om en inhyrningssituation. Skulle arbetsdomstolen finna att inhyrningsavtalet är tillämpligt och att det är fråga om en inhyrningssituation är det Scanairs uppfattning att avtalets bestämmelser har efterkommits.

Scanair bedrev charterverksamhet med två sorters flygplan, DC 10–10 och MD-80. Scanair ägde inte flygplanen utan disponerade dessa genom leasingavtal med bl.a. SAS. När ägarna beslutade att Scanair skulle läggas ned blev leasegivarna oroliga och tog upp en diskussion med Scanair. Leasegivarna krävde att MD-80-flygplanen skulle lämnas tillbaka. SAS tog i förtid tillbaka två flygplan som kunde användas i SAS regi redan från återlämnandet.

Inom Scanair diskuterades hur man skulle säkerställa den produktion som Scanair åtagit sig att utföra fram till årsskiftet 1993/94. Spieskoncernens flygbolag Conair befann sig, liksom Scanair, i en akut ekonomisk kris. Scanair utförde viss produktion åt Spieskoncernen med DC 10–10-flygplan. Spieskoncernen hade varslat Scanair om att det kontraktet skulle komma att brytas och att Conair skulle ta över den produktionen. Det innebar att Scanair riskerade att förlora den produktion som utfördes med DC 10–10-flygplan. Scanair tog då upp en diskussion om situationen med Spieskoncernen. De kom tillsammans fram till en lösning på problemen. Lösningen innebar att Scanair fick en utökad produktion med DC 10–10-flygplanen mot att Conair fick ansvaret för de flygningar som Scanair till följd av beslutet från leasegivarna inte kunde utföra med MD-80-planen. Conair utförde den produktionen med A-320-flygplan. Researrangören erlade ersättningen även för dessa flygningar till Scanair. På samma sätt uppbar Conair ersättning för de utökade flygningar som Scanair utförde med DC 10–10. Någon särskild avräkning mellan Scanair och Conair avseende dessa intäkter har inte ägt rum. De kan sägas ha kvittats mot varandra.

Scanair har inte hyrt in Conair för att utföra denna flygproduktion. Vid inhyrning utnyttjar man det ursprungligen kontrakterade bolagets prefix och tillstånd. Det har Conair inte gjort i detta fall. Scanair hade från den svenska luftfartsmyndigheten tillstånd att utföra dessa flygningar med MD-80-flygplan. Conair utnyttjade emellertid inte dessa tillstånd utan skaffade egna tillstånd hos luftfartsmyndigheten i Danmark. Flygningarna utfördes med användande av Conairs eget prefix, KC, i stället för Scanairs prefix, som var DK. Detta innebär att det inte är fråga om inhyrning.

Conair bar det fulla operationella och tekniska ansvaret för flygningarna med A-320-flygplanen. Conair flög alltså dessa flygningar på eget ansvar. Att flyga under eget ansvar betyder att det bolag som faktiskt flyger övertar det andra flygbolagets ansvar. I sådana fall kan man inte tala om inhyrning. En situation liknande den i målet uppstod under våren 1993. Även då hävdade pilotföreningarna brott mot inhyrningsavtalet. Pilotföreningarna ansåg att Scanair hade hyrt in flygbolaget Nordic East för att utföra viss del av Scanairs produktion bestående av trafik till och från Nice. Efter att Scanair förklarat att Nordic East bar det tekniska och operativa ansvaret för trafiken till och från Nice och att Nordic East flög under eget prefix tog pilotföreningarna tillbaka sitt påstående om brott mot inhyrningsavtalet. En liknande situation inträffade under 1993 också i förhållande till Sterling Airways.

Om arbetsdomstolen skulle anse att det är fråga om en inhyrning och att inhyrningsavtalet är tillämpligt har Scanair uppfattningen att avtalet har efterkommits. T.R. och S.C. träffade representanter för pilotföreningarna den 13 september 1993. Vid detta möte fick pilotföreningarna information om att Scanair skulle använda sig av flygproduktion utförd av Conair och hur det skulle gå till. Några invändningar från föreningarnas sida framfördes inte. I telefaxet från S.C. till pilotföreningarna den 24 september 1993 anges att ”enligt tidigare information” har Scanair börjat avveckla de av SAS inhyrda MD-83-orna. Det tar sikte på mötet den 13 september 1993. Den 17 september 1993 skickade personalchefen i Scanair, A.H., ett meddelande till bl.a. pilotföreningarna där Scanair underrättade om vilka MD-80-flygplan som skulle återlämnas till SAS. Även genom detta meddelande har föreningarna fått information om att Scanair skulle använda sig av flygproduktion utförd av Conair. Även av intern information från Scanair till de anställda framgår att information om detta har gått ut.

Scanair har sammanfattningsvis följande grunder för bestridande av talan.

1. Inhyrningsavtalet är inte tillämpligt i en avvecklingssituation, särskilt inte då arbetsgivaren gått i likvidation. Inhyrningsavtalet är ett kollektivavtal för särskilda situationer, men det har inte helt tagit över bestämmelsen i 38 § medbestämmandelagen.

2. Det är i detta fall över huvud taget inte fråga om en inhyrningssituation. För att inhyrningsavtalet skall vara tillämpligt förutsätts att det är fråga om en inhyrning och inte om en förmedling som det närmast varit fråga om i det här fallet. Att det inte är inhyrning beror på att Conair flugit på sitt eget prefix med fullt tekniskt och operationellt ansvar.

3. Om det är fråga om en inhyrning och inhyrningsavtalet är tillämpligt har Scanair den 13 september 1993 förhandlat med pilotföreningarna angående inhyrning av Conair. Scanair har därför fullgjort sina skyldigheter i enlighet med avtalet.

Skulle Scanair anses vara skyldigt att utge skadestånd bör detta enligt Scanairs mening jämkas av följande skäl. Beslutet om nedläggning kom som en överraskning som försatte Scanair i en oförutsebar och svår situation. Den valda lösningen innebar att Scanair, som även riskerade att förlora den flygproduktion som utfördes med DC 10–10-flygplanen, kunde bevara och utöka denna. Scanair har informerat pilotföreningarna om arrangemanget med Conair och har i vart fall handlat i god tro genom den tidigare erfarenheten när flygbolaget Nordic East anlitades. Det bör också beaktas att det inte var på Scanairs initiativ, utan efter krav från SAS, som MD-80-flygplanen lämnades tillbaka i förtid.

Pilotföreningarna

Någon gemensam partsavsikt att inhyrningsavtalet inte skulle vara tillämpligt i en avvecklingssituation fanns inte vid tillkomsten av kollektivavtalet.

För bedömning av om inhyrning enligt inhyrningsavtalet förelegat är det ovidkommande vilket prefix som användes vid flygningen eller på vems tillstånd den utfördes. Prefixet är kopplat till flygbolaget och inte till flygplanen. Varje flygplan måste ha ett tillstånd för att få flygas.

Scanair har inte levt upp till inhyrningsavtalet genom vad som förekom vid förhandlingen den 13 september 1993. I MBL-protokollet från den förhandlingen anges inte med ett enda ord att det skulle vara fråga om inhyrning av Conair under hösten 1993. Det görs inte heller i meddelandet den 17 september från A.H. Det handlar om att MD-80-flygplanen skulle komma att återlämnas till SAS och saknar varje omnämnande om inhyrning av Conair hösten 1993.

Domskäl

Scanair hade åtagit sig att under hösten 1993 utföra viss charterflygproduktion. Sedan Scanairs styrelse beslutat att verksamheten skulle läggas ned utfördes en del av denna produktion av flygbolaget Conair.

Tvisten mellan parterna gäller om Scanair genom att låta Conair utföra den nämnda flygproduktionen har åsidosatt bestämmelsen i punkt 4 i det mellan parterna gällande inhyrningsavtalet. Avtalet är återgivet i inledningen till denna dom.

Parterna har i målet åberopat såväl skriftlig som muntlig bevisning. På pilotföreningarnas begäran har ordföranden i SPF:s kaptenssektion L.J., ordföranden i DPF E.K. och ordföranden i NSF O.E. hörts upplysningsvis och vice ordföranden i SPF:s kaptenssektion T.P. hörts som vittne. På Scanairs begäran har VD T.R., administrative flygchefen S.C., controllern H.O. och personalchefen A.H., alla tidigare verksamma i Scanair, hörts upplysningsvis.

Scanair har i målet gjort gällande dels att inhyrningsavtalet inte är tillämpligt på åtgärder som vidtas i en avvecklingssituation, dels att det inte har varit fråga om någon inhyrning av Conair samt att Scanair under alla förhållanden har uppfyllt sina skyldigheter i enlighet med inhyrningsavtalet.

Är inhyrningsavtalet tillämpligt i en avvecklingssituation?

I anslutning till att Scanair har gjort gällande att inhyrningsavtalet inte är tillämpligt i en avvecklingssituation har Scanair också allmänt framfört att avtalet inte är heltäckande. Med detta synes Scanair avse att inhyrningsavtalet skulle vara att uppfatta som ett tillägg till 38 § medbestämmandelagen och att det således utanför området för avtalet skulle finnas en möjlighet för Scanair att åberopa det undantag vid synnerliga skäl från kravet på förhandling som anges i nämnda lagregel. Scanair har emellertid inte närmare utvecklat skälen för denna ståndpunkt eller för varför inhyrningsavtalet eljest inte skulle vara tillämpligt i en avvecklingssituation. Scanair har dock framhållit att ingen av parterna vid avtalets ingående över huvud taget tänkte på situationen att Scanair skulle kunna vara i likvidation.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

I 38 § medbestämmandelagen finns bestämmelser om arbetsgivares skyldighet att förhandla innan han låter någon utföra visst arbete för hans räkning eller i hans verksamhet utan att denne därvid skall vara arbetstagare hos honom. Från dessa bestämmelser får enligt 4 § andra stycket samma lag avvikelse göras genom kollektivavtal. Parterna har genom inhyrningsavtalet närmare reglerat omfattningen av Scanairs förhandlingsskyldighet i inhyrningssituationer. Av inhyrningsavtalets ordalydelse kan inte utläsas att avtalet har någon begränsning i sin tillämplighet av det slag som Scanair gör gällande. Ordalydelsen ger närmast intrycket av att avtalet är avsett att utgöra en fullständig reglering av förhandlingsskyldighetens omfattning i inhyrningssituationer.

Scanair har inte gjort gällande att det i samband med att inhyrningsavtalet träffades skulle ha förelegat någon gemensam partsavsikt att avtalet inte skulle vara tillämpligt i en avvecklingssituation. Utredningen i målet ger inte heller stöd för att så skulle ha varit fallet.

L.J., E.K. och A.H. har i huvudsak lämnat samstämmiga uppgifter om hur inhyrningsavtalet kom till. De kan sammanfattas på följande sätt. Vid förhandlingarna utgick man från det inom SAS tillämpliga inhyrningsavtalet. Scanair önskade göra vissa anpassningar för charterbranschen. Det var aldrig tal om avtalets tillämplighet i en avvecklingssituation eller vid en eventuell konkurs. Det var situationer som inte var aktuella vid avtalets tillkomst eftersom Scanair var inne i en expansionsfas. A.H. har också uttalat att han anser att det inte var fråga om ett heltäckande avtal.

Allmänt gäller att den som i en rättegång påstår att ett avtal har en annan innebörd än vad som framgår av dess ordalydelse har bevisbördan för sitt påstående. Inhyrningsavtalet innehåller som redan framgått inte något förbehåll för avvecklingssituationer. Inte heller kan av avtalet utläsas att det inte skulle vara tillämpligt i sådana situationer som avses i 38 § tredje stycket medbestämmandelagen. Utredningen ger inte stöd för att inhyrningsavtalet ändå skulle ha de begränsningar i sin tillämplighet som Scanair gjort gällande. Arbetsdomstolen kommer därför fram till att förhandlingsskyldighetens omfattning enligt inhyrningsavtalet får bedömas utifrån bestämmelserna i detta avtal. Något utrymme för att därutöver tillämpa undantagsbestämmelsen för synnerliga skäl i 38 § medbestämmandelagen föreligger inte.

Utgör Conairs flygningar en inhyrning i avtalets mening?

Scanair har gjort gällande att Conairs utförande av den flygproduktion som är aktuell i målet inte är att karakterisera som inhyrning eftersom Conair utfört flygningarna med användande av eget prefix och egna tillstånd samt haft fullt tekniskt och operationellt ansvar för flygningarna.

Inhyrningsavtalet innehåller inte någon beskrivning av vad som avses med inhyrning. Av avtalets ordalydelse kan heller inte utläsas att det prefix eller det tillstånd som har använts vid flygningen har någon särskild betydelse för bedömningen av om det är fråga om inhyrning i avtalets mening. Utredningen har heller inte visat att parterna i samband med att avtalet träffades närmare diskuterade vare sig innebörden av begreppet inhyrning eller betydelsen i sammanhanget av vilket prefix och vilket tillstånd som kommit till användning vid flygningen.

L.J. har uppgett att såväl prefixet som vilket tillstånd som använts vid en flygning är ovidkommande vid bedömningen av om det är fråga om inhyrning enligt inhyrningsavtalet. S.C. har utan närmare förklaring uppgett att det inte är fråga om en inhyrning då det bolag som utför flygningen använt egna tillstånd och eget prefix. T.R. har uppgett att det i detta fall inte varit fråga om någon inhyrning av Conair utan om en förmedling till Conair av åtaganden som Scanair hade gentemot researrangören.

Parterna har uppehållit sig relativt mycket vid frågan om användandet av prefix och tillstånd för flygning. Utredningen kan visserligen inte sägas ha helt klarlagt betydelsen av att ett visst prefix eller ett visst tillstånd har använts. Enligt arbetsdomstolens mening har dock utredningen inte visat att någon avgörande betydelse bör tillmätas just dessa omständigheter vid bedömningen av om en inhyrning ägt rum. Den frågan får i stället avgöras genom en helhetsbedömning av de omständigheter som föreligger i det enskilda fallet.

Pilotföreningarna har, för att styrka att det är fråga om inhyrning, åberopat ett antal interna meddelanden till anställda i Scanair. Meddelandena är från tiden september – oktober 1993. I meddelandena sägs bl.a. att Scanairs MD-80-produktion skall upphöra för att därefter utföras med A-320-flygplan. Det sägs vidare att Conairs A-320 börjar flyga i Scanairs regi med början den 23 september och att flygningarna av operativa skäl kommer att ha KC-prefix, dvs. Conairs prefix. Vidare sägs att flygningarna kommer att helt ske enligt Scanairs normala rutiner. I ett av meddelandena rapporterar en person att han varit med vid Scanairs första flygning med Conairs A-320-flygplan. Pilotföreningarna har även påpekat att passagerarna vid de ifrågavarande flygningarna behandlades som Scanairs passagerare vad gäller bl.a incheckning, märkning av bagage, måltider och taxfreevaror, samt att cabinpersonalen kom från Scanair.

Scanair har på sin sida gjort gällande att pilotföreningarna i tidigare liknande situationer har gått med på att det inte var något brott mot inhyrningsavtalet då andra flygbolag under eget prefix, någon gång under 1993, utförde viss del av Scanairs produktion. T.R. har uppgett att flygbolaget Nordic East på Scanairs uppdrag utfört flygningar på eget prefix och att pilotföreningarna därvid inte har framställt någon invändning om brott mot inhyrningsavtalet. H.O. har uppgett att det sommaren 1993 kom ett telefax från, troligtvis, T.P. på SPF med frågor kring flygbolaget Nordic East som då med användande av eget prefix utförde viss produktion åt Scanair. Enligt H.O. talade då S.C. om för honom att pilotföreningarna visste att Nordic East flög på eget prefix och att pilotföreningarna tidigare inte haft några invändningar mot det. H.O. har vidare uppgett att han meddelade detta till SPF, som inte återkom i ärendet, samt att det var mot denna bakgrund som han den 24 september 1993 skickade ett telefax till pilotföreningarna där han uppgav att Conair hade det operationella ansvaret för flygningarna och att Conair flög på eget prefix. Slutligen har T.R. också uppgett att researrangören erlade betalning för de aktuella flygningarna till Scanair som i sin tur betalade till Conair.

L.J., E.K. och O.E. har uppgett att de inte känner till några fall där pilotföreningarna lämnat medgivanden på grund av att flygningar utförts av andra bolag med användande av deras egna tillstånd och prefix. T.P. har förklarat att han inte kan minnas någon sådan kontakt med Scanair angående Nordic East som H.O. omnämnt. Det är enligt T.P. L.J. ensam eller styrelsen i den svenska pilotföreningen som sköter inhyrningsärenden.

Arbetsdomstolen anser till en början att det mot föreningarnas bestridande inte är styrkt att pilotföreningarna skulle ha godkänt att inhyrningsavtalet inte är tillämpligt då ett utomstående flygbolag flugit åt Scanair under sitt eget prefix. Något stöd för Scanairs uppfattning i pilotföreningarnas tidigare agerande har alltså inte framkommit genom utredningen i målet.

Scanair har i målet uttryckligen förklarat att det inte har varit fråga om någon överlåtelse av verksamhet till Conair. Utredningen har klart visat att det var som ett resultat av Scanairs agerande som Conair mot ersättning utförde den aktuella flygproduktionen. Även med beaktande av att Scanair i sammanhanget synes i sin tur ha utfört viss flygproduktion åt Conair talar dessa omständigheter med styrka för att det varit fråga om ett förfarande som faller inom ramen för vad som måste vara att betrakta som inhyrning i inhyrningsavtalets mening. För detta talar också den bild som ges av arrangemanget i de tidigare nämnda interna meddelandena till Scanairs personal och att Scanair i protokollet från den centrala förhandlingen den 18 november 1993 har medgett brott mot inhyrningsavtalet.

Vid en samlad bedömning finner arbetsdomstolen att Conairs utförande av den aktuella flygproduktionen är att anse som inhyrning i inhyrningsavtalets mening. Inhyrningsavtalet är därmed tillämpligt i tvisten.

Har Scanair uppfyllt sina åligganden enligt inhyrningsavtalet?

Pilotföreningarna har gjort gällande att Scanair inte har träffat någon överenskommelse med dem om inhyrning av Conair och att detta står i strid med punkt 4 i inhyrningsavtalet. Scanair har för sin del gjort gällande att en överenskommelse om inhyrning av Conair har träffats med pilotföreningarna vid förhandling den 13 september 1993 genom att T.R. lämnade information till pilotföreningarna om att Scanair skulle använda sig av flygproduktion utförd av Conair.

T.R. har berättat att han vid mötet informerade om överenskommelsen med Spies och om nedläggningen av Scanair. Det var en övergripande diskussion om hur avvecklingen av Scanair skulle gå till. Han berättade också att Conair skulle flyga med A-320 flygplan från Göteborg från den 20 september. Pilotföreningarna reagerade inte mot detta.

S.C. har berättat att T.R. vid mötet redogjorde för beslutet att Scanair skulle läggas ned och att A-320-flygplan under avvecklingstiden skulle utföra den produktion som annars skulle ha utförts med MD-80-plan.

L.J. har berättat att mötet den 13 september var en fortsatt MBL-förhandling med anledning av beslutet om nedläggning av Scanair och de uppsägningar på grund av arbetsbrist som detta förde med sig efter utgången av år 1993. Från Scanairs sida sades ingenting om att Conair skulle ta över flygningar under hösten 1993 eller om vad som skulle hända med MD-80-planen. Det som diskuterades var pilottillgången för DC 10–10-flygplanen efter årsskiftet 1993/94. Själv fick han kännedom om att Conair skulle utföra flygningarna genom ett telefax den 24 september.

O.E. och E.K. har även de berättat att det vid mötet den 13 september inte nämndes något om att Conair skulle ta över Scanairs produktion och att förhandlingen rörde nedläggningen av Scanair och att ett nytt bolag skulle bildas.

I MBL-protokollet från förhandlingen den 1 september 1993 som fortsatte den 13 september anges över huvud taget inte att det förekommit någon information, eller att det träffats en överenskommelse, om att Conair skulle utföra vissa av Scanairs flygningar under hösten 1993. Det framgår inte heller av telefaxet från S.C. den 24 september, meddelandet från A.H. den 17 september eller den i målet åberopade interna information som gått ut till anställda i Scanair.

Något som enligt arbetsdomstolen är märkligt i sammanhanget är att Scanair vid den centrala förhandlingen den 18 november avseende inhyrning av Conair medgett brott mot inhyrningsavtalet då överenskommelse formellt inte träffats om inhyrning av Conair. I protokollet finns också antecknat att Scanair avser att undersöka om man kan upphöra med inhyrning av Conair och skulle återkomma med besked inom förhoppningsvis två veckor. S.C. har skrivit under protokollet för Scanairs räkning. Han har i målet uppgett att det var ett misstag av honom att skriva under protokollet eftersom Scanair inte har begått något brott mot inhyrningsavtalet.

Arbetsdomstolen finner mot denna bakgrund inte styrkt att Scanair i detta sammanhang har träffat någon överenskommelse med pilotföreningarna om inhyrning av flygbolaget Conair. Scanair har därmed gjort sig skyldigt till brott mot inhyrningsavtalet.

Skadestånd m.m.

Arbetsdomstolen har funnit att Scanair har brutit mot inhyrningsavtalet. För detta kollektivavtalsbrott är Scanair skyldigt att utge skadestånd. Scanair har vitsordat ett skadestånd till var och en av pilotföreningarna på 20 000 kr som skäligt, men har också gjort gällande att skadeståndet under alla förhållanden bör understiga 40 000 kr. Till stöd för sin ståndpunkt har Scanair i huvudsak anfört att beslutet om nedläggning och Spies-koncernens varsel om minskning av DC-10–10-produktionen innebar en oförutsebar och svår situation för Scanair, att MD-80-flygplanen inte återlämnades i förtid på Scanairs eget initiativ, samt att Scanair handlat i god tro mot bakgrund av den information som lämnats till pilotföreningarna och deras agerande i samband med Nordic East-fallet.

När det gäller frågan om storleken av det skadestånd som Scanair har att utge till följd av kollektivavtalsbrottet bör beaktas att den uppkomna situationen för Scanair synes ha framstått som akut och som en tvångssituation för företaget. Det bör emellertid också beaktas att den aktuella inhyrningen var mycket omfattande och att det måste anses som extra angeläget att i situationer av detta slag ta upp förhandling med berörda fackliga organisationer i syfte att träffa överenskommelse om inhyrningen. Det är därför belastande för Scanair att inga initiativ togs till att genomföra sådana förhandlingar innan inhyrningen genomfördes. Arbetsdomstolen finner att skadeståndsbeloppet till var och en av föreningarna bör bestämmas till 70 000 kr.

Vid denna utgång skall Scanair förpliktas att utge ersättning för pilotföreningarnas rättegångskostnader. Det råder inte tvist om skäligheten av yrkade rättegångskostnader.

Domslut

1. Scanair i likvidation förpliktas att utge allmänt skadestånd till envar av Svensk Pilotförening, Dansk Pilotförening och Norske SAS-Flygeres Forening med sjuttiotusen (70 000) kr jämte ränta på beloppen enligt 6 § räntelagen från den 30 januari 1994 till dess betalning sker.

2. Scanair i likvidation skall utge ersättning för pilotföreningarnas gemensamma rättegångskostnader med etthundratjugoåttatusenetthundratjugofem (128 125) kr, varav 127 500 kr avseende ombudsarvode, jämte ränta på det förstnämnda beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker. I det sammanlagda beloppet ingår mervärdesskatt med 25 625 kr.

Dom 1995‑08‑30, målnummer A‑13‑1994

Ledamöter: Lars Johan Eklund, Brita Swan, Palle Landin, Lennart Hörnlund (skiljaktig), Ulf E. Nilsson (skiljaktig), Stig Ahlin och Solveig Paulsson.

Sekreterare: Gunilla Svahn Lindström

Ledamöterna Lennart Hörnlunds och Ulf E. Nilssons skiljaktiga mening

Vi är skiljaktiga vad beträffar storleken av det allmänna skadeståndet och anser att detta bör utgå med 40 000 kr till var och en av föreningarna.

Överröstade i denna fråga har vi i övrigt ingen annan mening än majoriteten.