AD 1994 nr 95

SIF

Tetus tillverkar främst kablage. Tillverkningen är småskalig och produkterna anpassade efter respektive kunds önskemål. K-E.W. leder företaget och kallas verkställande direktör. Det finns ett tjugotal anställda i Tetus. Av dem är drygt tio montörer. S.N. var den som anställdes först, 1986. Han har under hela sin anställningstid varit ansvarig för produktionen. Han har också haft som arbetsuppgift att kapa kabel och att ställa in maskiner. Ibland fick han dessutom själv montera kablage. Kvalitetsansvarig vid Tetus var T.N. Det var han som upprättade alla tillverkningsorder. Under tillverkningen skulle tillverkningsordern alltid följa med produkten. På ordern skulle var och en göra signerade anteckningar om utfört arbete. S.N. brukade följa den instruktionen. Anteckningarna gjordes som ett led i den interna kontrollen. Kablagen slutavsynades av en anställd vid namn C.W. Hos henne samlades alla tillverkningsorder in. Hon upptäckte ibland att någon hade glömt att anteckna utfört arbete. Då brukade hon gå ut till den det gällde och be denne att fylla i och signera i efterhand.

I början av 1993 upprättades nya befattningsbeskrivningar för Tetus anställda. S.N. fick del av sin i mars 1993. I och med att den nya befattningsbeskrivningen började gälla fick han i viss mån nya arbetsuppgifter och nytt ansvar. Han skulle nämligen i fortsättningen även dels ansvara för lagret, dels varje vecka ge skriftliga rapporter om försenade tillverkningsorder och en tillverkningsprognos för kommande tvåveckorsperiod.

Rätt snart började S.N. planera för hur lagret skulle fungera under hans ansvar. Han konstaterade att fler hyllor behövdes och bad någon gång i mars K-E.W. att beställa sådana. K-E.W. åtog sig att ordna det, men hyllorna kom inte förrän i juni 1993. Då sattes de upp och arbetet med att ordna lagret kunde börja. S.N. skulle till att börja med få hjälp med lagret av R.F., som tidigare hade arbetat i lager. R.F. behövde dock utbildning vad avsåg Tetus varor. S.N. hade mycket att göra under våren 1993 och hann då inte med att utbilda R.F. Det betydde att han fick göra det mesta själv då.

Kablarna förvarades på spolar av olika storlek. På de minsta fanns inte mer än 300 meter kabel. S.N. och en anställd vid namn T.L. hade olika meningar om lagersaldot skulle stämmas av varje gång man hade gjort en avspolning från en sådan liten kabelbobin. T.L. ansåg att så måste ske, medan S.N. ansåg det onödigt. Efter att frågan diskuterats gav K-E.W. S.N. rätt.

I vart fall från och med april 1993 skötte S.N. sina nya uppdrag att rapportera förseningar och ge tillverkningsprognoser.

Den 6 april 1993 fick S.N., trots vad som nu redogjorts för, en skriftlig erinran från Tetus genom K-E.W. I denna erinran påstods att han inte hade förbättrat lagerdisciplinen, att han hade vägrat att medverka till att lagersaldot ändrades efter varje avspolning samt att han inte hade efterlevt sin skyldighet att ge skriftliga förseningsrapporter och tillverkningsprognoser.

Om en anställd vid Tetus på grund av sjukdom inte kunde komma till arbetsplatsen rådde den rutinen att han eller hon skulle ringa till bolaget och meddelade detta till någon person som fanns där. Den som fick meddelandet skulle sedan föra det vidare till företagsledningen. S.N. var sällan sjuk, men när han var det följde han den beskrivna rutinen. Såvitt han minns var han inte någon gång frånvarande på grund av sjukdom under våren 1993. Vid ett par tillfällen hände det dock att han kom för sent, på grund av att han hade varit på sjukhuset och vakat hos sin sjuka mor. Då ringde han mycket tidigt på morgonen till den ende nattarbetaren på Tetus och meddelade att han skulle bli sen. När han senare på förmiddagen kom till arbetsplatsen tog han först kontakt med den som under tiden hade tagit över ansvaret för produktionen, i regel T.N. Han hade dessutom alltid kontakt med K-E.W. någon gång under dagen.

Den 23 juni 1993 fick S.N. sin andra erinran från Tetus. I den påstods att han inte kommunicerade med VD vid sjukfrånvaro och återkomst. Innan S.N. fick denna erinran hade ingen krävt att han skulle iaktta en sådan kommunikationsplikt.

Samma dag fick S.N. ytterligare en erinran. K-E.W. påstod i den, för Tetus räkning, att S.N. hade underlåtit att fylla i en tillverkningsorder och att Tetus därför hade belastats med en reklamation. Bakgrunden till att den omnämnda reklamationen gjordes är följande. Ericsson Telecom AB övervägde under våren 1993 att köpa kablage av Tetus. Innan avtal kunde slutas ville Ericsson se prov på produkterna. T.N. var som kvalitetsansvarig vid bolaget också ansvarig för de prover som kom att sändas från Tetus till Ericsson. Från Tetus sida var man angelägen om att se vilka krav Ericsson ställde. De verktyg som användes vid Tetus var sådana att det lätt kunde bli skrapmärken på kablarna. På de prover som sändes till Ericsson fanns små skrapmärken, men Ericsson godtog dem och gjorde sedan en beställning hos Tetus. När Tetus hade levererat 3 000 kablage reklamerades 191 stycken ur ett parti på 400 på grund av skrapmärken. De reklamerade kablagen undersöktes vid Tetus. Det visade sig då att högst 20 exemplar hade skrapmärken som var mer omfattande än de märken som hade funnits på de godkända proverna. Dessa kablage borde därför aldrig ha sänts till Ericsson. Övriga reklamerade kablage hade inte värre skrapmärken än proverna. Över hundra av dem hade så lätta märken att de kunde åtgärdas genom att någon helt enkelt gned lite med fingret runt märket. Det var snarast fråga om missfärgningar. De kablage som inte kunde åtgärdas ersattes snabbt. Ericsson led därför minimal skada. S.N:s roll i produktionen av kablagen till Ericsson inskränkte sig till att han hade ställt in den maskin som användes. De mera omfattande skrapmärkena kunde möjligen ha upptäckts av C.W. vid slutavsyningen. Men hon gjorde bara stickprov, eftersom T.N. hade sagt åt henne att göra så i stället för att kontrollera vartenda exemplar. I september 1993 skrev Ericsson till Tetus och uttryckte allmänt missnöje med kablagens kvalitet och Tetus leveransprecision. Uppenbarligen hade Ericsson höjt sina krav. Genom sitt brev meddelade Ericsson också att inga fler order skulle komma att avropas förrän Tetus presenterat en plan för hur problemen skulle bemästras. Ericsson vidtar ofta liknande åtgärder mot sina leverantörer i syfte att uppnå god kvalitet. Reklamationen och påpekandet innebar inte att Ericsson inte längre godkände Tetus som leverantör. Från och med december 1993 har Ericsson fortsatt att avropa hos Tetus.

S.N:s arbetsuppgift vid Tetus AB var svårbestämd. Han skulle dels vara arbetsledare, dels sköta praktiska uppgifter i lagret och när det gällde att bereda tillverkningen av kablagen.

Efter att S.N. hade sagts upp fick han en rad skriftliga erinringar från Tetus. Den 13 augusti 1993 erinrades han om bland annat att han enligt Tetus mening gled undan sin arbetsledarroll och att han fortfarande själv kapade kabel och beredde order. Att kapa kabel och bereda order ingick dock bland S.N:s arbetsuppgifter. Den 20 augusti erinrades han om att Tetus inte ansåg att han uppfyllde de baskrav som Tetus ställde på sin produktionschef. Han beordrades samtidigt att förbättra sin arbetsledande roll, att hålla samtliga underställda fullt sysselsatta, att delegera beredningen av tillverkningsorder, att fullfölja delegeringen av lagerarbetet och att till VD lämna en konkret förteckning över de verktyg som måste anskaffas. S.N. hade då nyligen kommit tillbaks till Tetus efter att ha haft semester. En verktygsförteckning hade han redan tidigare lämnat in. Den 14 september fick han återigen en erinran, huvudsakligen avseende påstådd olovlig frånvaro. Tetus har dock senare medgett att frånvaron inte var olovlig. Tre dagar senare, den 17 september, fick S.N. en varning igen. Denna gång påpekade Tetus, genom K-E.W., att det hade hittats nio stycken icke ifyllda tillverkningsorder vid slutavsyningen. Samtliga avsåg en beställning från ABB, som var omfattande och lite speciell. Det visade sig att C.W. utan att fråga hade tagit undan tillverkningsorderna och lagt dem åt sidan för att förbereda leveranserna. I efterhand diskuterade S.N. det inträffade med C.W. Han förklarade då att hon i stället borde göra egna kopior om en liknande situation inträffade igen. Den 7 oktober mottog S.N. en skriftlig varning. Tetus påtalade däri att S.N. inte korrekturläste strukturregister, trots att han faktiskt gjorde det. Vidare påtalade Tetus några bagatellartade misstag, exempelvis att S.N. hade vänt några kontakthus fel. Ytterligare en skriftlig varning fick S.N. den 18 oktober. Han varnades då för att ha brustit i planering, övervakning och uppföljning av produktionspersonalens arbetssätt. Anledningen till detta var att man vid slutavsyningen hade funnit kablage som hade tagit skada på grund av felaktigt utförd krympning. S.N. åtgärdade omedelbart problemet så att ingen skada uppkom för Tetus.

Under våren 1993 var arbetsbelastningen hård för S.N. Han fick nya arbetsuppgifter och skulle inskola R.F. i lagerarbetet. Det var sedan tidigare trångt och rörigt i lagret. Man kan inte lasta S.N. för oordning i lagret under denna tid, eftersom uppgiften att ansvara för lagret var så ny för honom då, att han inte hade haft en rimlig chans att åstadkomma ordning ännu. Att S.N., i stället för att invänta K-E.W:s ankomst till Tetus, meddelade nattarbetaren att han skulle komma sent till arbetet efter vaken hos modern kan i vart fall inte ha skadat Tetus. Det kan inte heller vara riktigt att lasta S.N. för reklamationen från Ericsson. Även om han skulle anses ansvarig för de fel som ledde till reklamationen, så kan det inte utgöra saklig grund för uppsägning. Att reklamationer förekommer får man räkna med. Om S.N. har underlåtit att fylla i tillverkningsorder på rätt sätt i anslutning till utfört arbete, så har det berott på att han glömt det eller på att han har fått bråttom med något annat. Det har inte berott på nonchalans. För övrigt saknar det betydelse för kablagens kvalitet hur tillverkningsordern har fyllts i. S.N. hade inte svårt att samarbeta med sina arbetskamrater. Att han var ogillad av företagsledningen innebär inte att han hade samarbetssvårigheter.

De ytterligare varningar S.N. fick från Tetus under hösten 1993 kom efter att han blivit uppsagd och när tvisten med Tetus var ett faktum. Även om man bortser från det, så utgjorde de omständigheter som påpekades i dessa varningar inte saklig grund för uppsägning.

Sammanfattningsvis kan sägas att Tetus under S.N:s uppsägningstid utsatte honom för rena förföljelser eller trakasserier, troligen i syfte att S.N. skulle avstå från det yrkande om ogiltighetsförklaring som han inledningsvis framställde. Tetus borde i stället ha försökt lösa problemet konstruktivt, jfr AD 1987 nr 52 [ NJ ] [ Karnov ] och 111. Trots trakasserierna och arbetskamraternas skämt om dem, gjorde S.N. goda insatser för Tetus under hösten 1993. Men han orkade till sist ändå inte vidhålla sitt yrkande om ogiltigförklaring av uppsägningen.

Tetus kunde i vart fall ha omplacerat S.N. till montör.

Tetus brott mot anställningsskyddslagen måste anses ha varit grovt. S.N. har därför rätt till ett högt skadestånd.

Tetus

Tetus tillverkar kablage och teknisk apparatur. Produkterna håller hög teknisk standard. Bolaget är känt för hög kompetens och leveranssäkerhet. Det bildades 1984. Den förste som anställdes var S.N. Detta skedde 1986. Den 1 april 1987 blev S.N. arbetsledare och produktionschef. Han hade ensam ansvaret för hela produktionen. I slutet av 1980-talet expanderade Tetus, så att ett tjugotal anställda slutligen fanns i bolaget. Det kunde då sägas att Tetus vilade på tre ben, nämligen S.N:s ansvar för produktionen, T.N:s ansvar för planering, beredning och kalkylering och slutligen K-E.W:s ansvar för försäljning och inköp. Visserligen var T.N. ytterst kvalitetsansvarig i förhållande till kunderna, men det var S.N. som under produktionen ansvarade för att kontrollera kvaliteten. När konjunkturen vände i början av 1990-talet ansåg K-E.W. att det måste krävas mer av de anställda. Därför upprättades befattningsbeskrivningar och en ny tillverkningsinstruktion. S.N:s befattningsbeskrivning kodifierades under våren 1993 och var färdigställd den 10 mars. Detta innebar i och för sig ingen förändring av hans arbetsuppgifter, utom möjligen vad gällde lagret. Tidigare hade det varit något oklart vem som ansvarade för lagret, men i befattningsbeskrivningen klargjordes det att S.N. hade det ansvaret. Vidare skrevs det in i befattningsbeskrivningen att S.N. regelbundet skulle göra och redovisa tillverkningsprognoser. Visserligen arbetade man i Tetus huvudsakligen kortsiktigt, med leveranstider på två till sex veckor, men det var ändå väsentligt att en viss planering gjordes så att kapaciteten blev utnyttjad. Vikten av att göra tillverkningsprognoser borde S.N. ha förstått även innan befattningsbeskrivningen upprättades, men han gjorde då över huvud taget ingen sådan planering. I befattningsbeskrivningen skrevs det också in att S.N. skriftligen och regelbundet skulle rapportera förseningar i produktionen samt att han regelbundet skulle kommunicera med K-E.W. S.N. fick del av befattningsbeskrivningen och tillverkningsinstruktionen och förklarade att han var införstådd med att det var viktigt att följa dem. Om befattningsbeskrivningen sade han bland annat: ”ja, det är ju så här det skall fungera”. Det ålåg S.N. som produktionsansvarig att informera sina underställda om tillverkningsinstruktionen och att tillse att de följde den. Instruktionen innebar bland annat att var och en skulle anteckna och signera det arbete han eller hon utfört på en tillverkningsorder som hela tiden följde produkten. Eftersom varje kablage dessutom var märkt kunde man vid en eventuell reklamation sedan lätt konstatera vem som hade utfört det felaktiga arbetet.

Efter hand noterade Tetus att S.N. inte följde befattningsbeskrivningen och tillverkningsinstruktionen. Vidare märktes att han brast i sin arbetsledarroll och att han nonchalerade erinringar och varningar. Till en början hoppades man från Tetus sida att S.N. skulle rätta sig efter de erinringar han fick, men eftersom förhoppningarna inte infriades valde bolaget slutligen att säga upp honom.

Tetus första erinran till S.N. skrevs den 6 april 1993. S.N. hade då ännu inte på något sätt beaktat innehållet i befattningsbeskrivningen. Han erinrades därför om sina skyldigheter att ansvara för lagret, att rapportera förseningar och att lämna tillverkningsprognoser.

Senast någon gång under 1992 förklarade K-E.W. för S.N. att han måste anmäla eventuell sjukfrånvaro direkt till honom. Trots detta och trots att K-E.W. brukade vara på arbetsplatsen från kl. 6.30 varje morgon till kl. 20 anmälde S.N. sjukdom genom att ringa till nattpersonalen. Han underlät dessutom att direkt vid återkomsten till arbetsplatsen ta kontakt med K-E.W. Tetus erinrade honom därför angående detta den 23 juni 1993.

Den 17 juni 1993 reklamerade Ericsson 191 av 400 levererade kablage. Orsaken till reklamationen var att kablagen hade skrapmärken. S.N. hade gjort misstaget att låta två oerfarna arbetstagare ensamma utföra arbetet med dessa kablage. Det visade sig sedan att tillverkningsordern avseende kablagen ifråga var helt blank. Eftersom S.N. således hade brustit i sin plikt enligt tillverkningsinstruktionen att se till att tillverkningsorder alltid fylldes i, gav Tetus honom ytterligare en skriftlig erinran den 23 juni 1993. Han fick alltså två erinringar den dagen.

Efter uppsägningen visade S.N. totalt ointresse för arbetet. Tetus fann ofta anledning att ge honom erinringar och varningar. Det var också angeläget för Tetus att säkra bevisning om S.N:s brister.

När S.N. kom tillbaks efter semestern sommaren 1993 gick han direkt till verkstaden i stället för att först ta kontakt med K-E.W. Han ägnade över hälften av sin arbetstid till att kapa kabel och bereda order. Arbetsledaruppgiften försummade han. Han borde ha prioriterat att planera, leda, fördela och övervaka arbetet samt att vaka över miljö- och arbetsskyddsfrågor. Vid ett tillfälle rullade en av S.N:s underställda upp kabel på ett felaktigt sätt. S.N. ingrep dock inte. Den 13 augusti 1993 erinrade Tetus honom angående vad som nu nämnts.

Ytterligare en skriftlig erinran gav Tetus till S.N. den 20 augusti 1993. Det verkade då som om S.N. inte tog tidigare erinringar på allvar. Han hade ännu inte förbättrat sin arbetsledande roll.

Den 9 september 1993 var S.N. hos SIF. Han hade i förväg begärt och fått ledigt från arbetet denna dag. Han hade dock inte angett orsak till sin begäran. Samma dag som han hade varit där lämnade han en lapp till företagsledningen. På lappen hade han antecknat ”ledighet utan avdrag”. Detta trots att det inte fanns någon överenskommelse om att han inte skulle få löneavdrag. Tetus tillställde honom, främst med anledning av detta, ytterligare en skriftlig erinran den 14 september 1993.

Den 17 september 1993 skrev Tetus nästa erinran till S.N. Då hade man i verkstaden hittat nio icke ifyllda tillverkningsorder avseende kablage som var beställda av ABB Network Control AB. ABB:s kunder kunde när som helst kräva att få göra ett oannonserat besök hos Tetus eller någon annan underleverantör till ABB. Om en ABB-kund vid ett sådant besök skulle få se att en tillverkningsorder inte var ifylld ordentligt, så skulle ABB-kunden kräva skadestånd av ABB och ABB kanske i sin tur bryta avtalet med Tetus.

Under hösten 1993 blev S.N. väldigt passiv. Han förbättrade inte sin arbetsledande roll. Vid ett tillfälle gjorde han misstaget att vända kontakthusen fel på en leverans kablage. Kunden reklamerade. Till följd av felet kunde dyr utrustning ha kommit till skada. Vid ett annat tillfälle gjorde han fel när han kapade kabel. Han underlät sedan att notera detta. Sådana fel förekommer visserligen nästan dagligen, men det är viktigt att de noteras så att det hela tiden finns riktiga uppgifter i lagersaldot. Vidare glömde han en gång bort att i tid leverera en beställning som färdigställts. Tetus utfärdade med anledning av dessa misstag en skriftlig varning till honom den 7 oktober 1993.

Vid krympning av s.k. krympslang har det hos Tetus förekommit problem med att operatören värmer för mycket så att plasten smälter eller missfärgas. Detta hände bland annat med ett parti kablage som skulle levereras till ABB under hösten 1993. Felen upptäcktes vid slutavsyningen och kostade Tetus drygt 16 000 kr. Dessutom stördes relationen till ABB. Det ålåg S.N. att antingen hitta en bra och säker metod för att utföra krympningen eller säga ifrån om att uppgiften inte kunde klaras. Sannolikt berodde felen på att han inte i tillräcklig utsträckning övervakade arbetet med krympningen. Med anledning av detta varnade Tetus skriftligen S.N. den 18 oktober 1993.

Eftersom S.N. under hösten 1993 resignerade allt mer och inte skötte sin arbetsledande uppgift, skrev Tetus ytterligare en varning den 2 november 1993. I den påtalades att han i allt för hög grad hade överlåtit arbetet med att omprioritera tillverkningsorder till T.N., att han inte längre tog sitt ansvar för lagerhanteringen och att han undvek att besvara frågor från underställda. En direkt följd av att S.N. inte fungerade i sin roll som arbetsledare var att T.N. efter hand använde allt större del av sin arbetstid – upp till 50 procent – till att utföra uppgifter som egentligen åvilade S.N.

Det var nödvändigt för Tetus att kunna ställa höga krav på S.N. Han hade en arbetsledande ställning och ett stort ansvar för produktionen. Tetus levererade till kunder som i sin tur ställde stora krav på produkterna och måste därför kunna lita på att S.N. gjorde sin uppgift utan problem. Anledningen till att S.N:s arbetsuppgifter kodifierades i en befattningsbeskrivning var att Tetus funnit att produktionen inte fungerade väl. Egentligen borde S.N. själv ha tagit initiativ till att lösa de problem som förelåg. En produktionschef måste ha den mentala styrka som krävs för att leda arbetet med produktionen; bland annat måste han vara beredd att omplacera underställda om det erfordras för att arbetsresultatet skall bli bra.

Tetus anser sig ha styrkt att S.N. hade samarbetssvårigheter och att han var ointresserad av att följa tillverkningsinstruktionen. Enligt Tetus var uppsägningen sakligt grundad. Om arbetsdomstolen skulle komma till en annan slutsats, är det i vart fall inte skäligt med ett högre allmänt skadestånd än 20 000 kr.