: : : :

AD 1994 nr 153

Sammanfattning :

Mellan en arbetsgivare och en anställd hade överenskommits att den senares anställning skulle upphöra viss dag. Någon dag efter anställningens upphörande avtalade parterna om att arbetsgivaren skulle utge ett ersättningsbelopp till arbetstagaren. Arbetsdomstolen konstaterar att parterna avsåg att beloppet skulle utgöra lön. Fråga om skadestsåndsskyldighet för arbetsgivaren på grund av att socialavgifter och ITP-premier inte har betalats på ersättningsbeloppet.

» Gå direkt till hela domen

Sammanfattning :

Mellan en arbetsgivare och en anställd hade överenskommits att den senares anställning skulle upphöra viss dag. Någon dag efter anställningens upphörande avtalade parterna om att arbetsgivaren skulle utge ett ersättningsbelopp till arbetstagaren. Arbetsdomstolen konstaterar att parterna avsåg att beloppet skulle utgöra lön. Fråga om skadestsåndsskyldighet för arbetsgivaren på grund av att socialavgifter och ITP-premier inte har betalats på ersättningsbeloppet.

Dela :

Parter i Arbetsdomstolen ( Privata sektorn ) : &  []

Överklagat mål [ mål nr B 176/93 ]

Underinstans : Hemsida Onsdagen den 20 oktober 1993

Ledamot i tingsrätten :  []

Dom meddelad :
[1 år 1 månad 27 dagar efter tingsrättens avgörande ]

Ledamöter i Arbetsdomstolen ( 3 st. ♀ 1 ♂ 2 ):

Ordförande :

 [] #

Arbetsgivarledamot :

 [] *

SAF

Arbetstagarledamot :

 [] *

Saco

[ Enhälligt ]

# Ordinarie ledamot* Förordnad ersättare

Andel ordinarie ledamöter : 33,3% ( 1 st. )
Andel kvinnliga ledamöter : 33,3% ( 1 st. )

Sekreterare :  []

Klicka på länkarna till lag­stift­ning, rätts­fall och för­arbeten i doms­referatet nedan för att se doku­mentet (öppnas i nytt fönster).

Innehållsförteckning ( AD 1994 nr 153 ) :

Domskäl

Bakgrund

Tvisten

Utgör ersättningsbeloppet lön eller avgångsvederlag?

Har skada uppkommit för B.N. genom att socialavgifter inte är erlagda för ersättningsbeloppet?

Har skyldighet förelegat för Yamaha att erlägga ITP-premier på ersättningsbeloppet?

Sammanfattning och rättegångskostnader

Domslut

BILAGA

Tingsrättens dom

BAKGRUND

YRKANDEN

GRUNDER OCH UTVECKLING AV TALAN

DOMSKÄL

DOMSLUT

Klicka på rubriken för att komma dit. Är avsnittet med utveckling av parternas talan dolt, kan du dock inte komma till rubrikerna där.
Rubrikerna har identifierats automatiskt, så det kan förekomma fel och ofullständigheter.

Domslut

1. Med ändring av tingsrättens dom i huvudsaken avslår arbetsdomstolen B.N:s talan.

2. Med ändring av tingsrättens dom i fråga om rättegångskostnader befriar arbetsdomstolen Yamaha Scandinavia AB från skyldigheten att ersätta B.N:s rättegångskostnader vid tingsrätten samt förpliktar arbetsdomstolen B.N. att ersätta Yamaha Scandinavia AB för rättegångskostnader vid tingsrätten med tjugosextusenfemhundra (26 500) kr, varav 22 500 kr utgör ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på förstnämnda belopp från den 20 oktober 1993 tills betalning sker.

3. Arbetsdomstolen förpliktar B.N. att ersätta Yamaha Scandinavia AB för rättegångskostnader i arbetsdomstolen med fjortontusentrehundra (14 300) kr, varav 12 000 kr utgör ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på förstnämnda belopp från dagen för denna dom tills betalning sker.

Referat ( AD 1994 nr 153 ) :

AD 1994 nr 153

Parter i Arbetsdomstolen ( Privata sektorn ): Yamaha Scandinavia Aktiebolag i Göteborg mot B.N. i Umeå

Ledamot i Göteborgs tingsrätt : Tommy Persson

Ledamöter i Arbetsdomstolen : Hans Stark, Bengt Huldt och Marie-Louise Strömgren. Enhälligt.

Sekreterare : Claes-Göran Sundberg

AD 1994 nr 153    Dom den 16 december 1994 – Överklagat mål ( ändrat )

Sökord : Avgångsvederlag | Ekonomiskt skadestånd | ITP | Lön | Skadestånd | Överenskommelse | Överenskommelse om anställnings upphörande

Parter:

Yamaha Scandinavia Aktiebolag i Göteborg

mot

B.N. i Umeå

Överklagad dom : Göteborgs tingsrätts, avd. 1:5, dom den 20 oktober 1993, nr DT 996

[ Ledamot : Tommy Persson ]

Tingsrättens dom, se bilaga.

Yamaha Scandinavia AB (Yamaha) har yrkat att arbetsdomstolen, med ändring av tingsrättens dom, skall ogilla B.N:s talan och befria Yamaha från skyldigheten att ersätta B.N. för hans rättegångskostnader vid tingsrätten samt förplikta B.N. att till Yamaha utge ersättning för dess rättegångskostnader vid tingsrätten med 26 500 kr.

B.N. har bestritt ändringsyrkandena.

Parterna har yrkat ersättning för sina kostnader i arbetsdomstolen.

Arbetsdomstolen har avgjort målet efter huvudförhandling. Vittnesförhören med A.S. och C.A. har på begäran av B.N. förebringats genom uppspelning av bandupptagningarna från förhören vid tingsrätten. B.N. har åberopat samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten.

Parterna har till utveckling av sin talan anfört i huvudsak detsamma som finns antecknat i tingsrättens dom.

Yamaha har dock gjort följande förtydliganden. Yamaha bestrider att bolaget – såsom har angivits i tingsrättens dom – vitsordat att, för det fall det utbetalade beloppet är att anse som lön, B.N. har lidit skada på grund av att Yamaha inte erlagt socialavgifter och ITP-premier. Skulle arbetsdomstolen finna att ersättningsbeloppet är att anse som lön, har B.N. ändå inte lidit skada på grund av att socialavgifter inte är betalade. Däremot har B.N. sannolikt lidit skada på grund av att ITP-premier inte erlagts.

B.N. har invänt att den skada han lidit på grund av de uteblivna socialavgifterna följer av det förhållandet att han på grund av Yamahas agerande får lägre pensionsgrundande inkomst.

Domskäl

Bakgrund

Mellan Yamaha och B.N. hade överenskommits att den senares anställning hos bolaget skulle upphöra med sista anställningsdag den 4 januari 1990. Genom ett avtal mellan parterna den 7 januari samma år förband sig bolaget att till B.N. utge ett ersättningsbelopp om 437 000 kr. I avtalet formulerades åtagandet på följande sätt: ”Som avgångsvederlag skall bolaget till B.N. 1990‑04‑02 utbetala en årslön, 437.000 kr, med sedvanligt skatteavdrag”. Utbetalning i enlighet med åtagandet skedde på avtalad dag. I ett lönebesked som B.N. mottog från bolaget i april 1990 betecknades ersättningsbeloppet som avgångsvederlag. B.N. reagerade mot detta och krävde att beloppet skulle anges som lön och att bolaget skulle betala socialavgifter på beloppet. Detta ledde till att bolaget ändrade lönebeskedet och betalade in socialavgifter. Sedermera har emellertid avgiftsbeloppet restituerats på bolagets begäran. Bolaget erlade inte några försäkringspremier avseende ITP-försäkring.

Tvisten

Mellan parterna är tvistigt huruvida Yamaha ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot B.N. genom att socialavgifter och ITP-premier inte är betalade på ersättningsbeloppet.

Grunden för B.N:s talan låter sig sammanfattas enligt följande. Den ersättning som bolaget utgivit till B.N. utgör lön, oavsett att den kom att i avtalet betecknas som avgångsvederlag. Bolaget har varit skyldigt att betala socialavgifter och ITP-premier på grundval av beloppet. Genom att avgifterna och premierna inte är betalda har bolaget orsakat B.N. skada och ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot denne.

Yamaha har som grund för bestridandet anfört följande. Ersättningen är ett avgångsvederlag och bolaget har därför enligt vid tidpunkten för utbetalningen gällande lagbestämmelser inte varit skyldigt att erlägga socialavgifter. Till detta kommer att någon skada för B.N. under alla förhållanden inte har kunnat uppkomma genom att socialavgifter inte är erlagda. Det kan visserligen vara av betydelse för B.N:s rätt om han äger tillgodoräkna sig ersättningsbeloppet såsom årslön. Denna fråga prövas emellertid av vederbörande myndighet och det är vid denna prövning utan betydelse huruvida socialavgifter är betalade av arbetsgivaren eller ej. I fråga om ITP-premierna är avgörande för bolagets skyldighet att betala premier huruvida ersättningsbeloppet utgör pensionsmedförande lön enligt ITP-planens bestämmelser. Enligt bolagets mening utgör avgångsvederlaget inte pensionsmedförande lön.

Utgör ersättningsbeloppet lön eller avgångsvederlag?

Arbetsdomstolen ansluter sig till tingsrättens bedömning att avtalet den 7 januari 1990 mellan Yamaha och B.N. måste förstås på det sättet att ersättningsbeloppet utgör lön.

Detta ställningstagande leder emellertid inte utan vidare till att B.N:s talan skall bifallas. Yamaha har nämligen, såsom framgår av redovisningen av grunden för bolagets bestridande, riktat andra invändningar mot talan än att ersättningsbeloppet enligt bolagets mening utgjort avgångsvederlag. Vid sin fortsatta prövning har domstolen att ta ställning till dessa ytterligare invändningar. Såvitt gäller socialavgifterna har domstolen att pröva invändningarna att Yamaha inte varit lagenligt skyldigt att erlägga sådana avgifter på ersättningsbeloppet och att skada inte uppkommit för B.N. genom att avgifterna ej är betalade. Beträffande ITP-premierna har domstolen att beakta invändningen att ersättningsbeloppet inte utgjort pensionsmedförande lön och att bolaget av det skälet ej varit skyldigt att betala ITP-premier.

Har skada uppkommit för B.N. genom att socialavgifter inte är erlagda för ersättningsbeloppet?

Det skall först anmärkas att arbetsdomstolen i och för sig finner anledning att anta att avtalet mellan Yamaha och B.N. innebär att bolaget åtog sig i förhållande till B.N. att betala in socialavgifter.

När det gäller betydelsen rättsligt sett av att socialavgifterna inte är inbetalade väljer domstolen att först pröva frågan huruvida skada härigenom har uppkommit för B.N.

I lagen (1981:691) om socialavgifter finns bestämmelser om avgifter för finansieringen av bl.a. den allmänna försäkringen. Av bestämmelserna framgår att arbetsgivare skall betala socialavgifter med vissa procenttal på ett avgiftsunderlag som anges i lagen. Uppbörd av socialavgifter sker enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Beslut enligt den lagen meddelas av skattemyndighet.

Bestämmelser om den allmänna försäkringens skilda förmåner ges i lagen (1962:381) om allmän försäkring. I detta sammanhang synes endast försäkringen för tilläggspension vara av intresse. Rätten till tilläggspension grundas på inkomst av förvärvsarbete enligt närmare regler därom. Beslut om tilläggspension meddelas av allmän försäkringskassa.

Allmänt kan sägas att en arbetsgivares utbetalning av ersättning till anställd kan påverka dels storleken av de socialavgifter som arbetsgivaren har att utge enligt beslut av skattemyndighet, dels storleken av den pensionsgrundande inkomst som fastställs av allmän försäkringskassa och som ligger till grund för bestämmande och utbetalning av tilläggspension. Socialavgifterna och den pensionsgrundande inkomsten fastställs emellertid i skilda förfaranden och av skilda myndigheter. Vidare förhåller det sig på det sättet att resultatet av vederbörande myndigheters uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare inte påverkar anställds förmåner enligt den allmänna försäkringen. Dessa förmåner kan påverkas av storleken av den ersättning den anställde har uppburit men inte av om ersättningen inräknats i arbetsgivarens avgiftsunderlag för beräkningen av socialavgifter och inte av om debiterade avgifter har erlagts.

Mot bakgrund av det anförda gör arbetsdomstolen följande sammanfattande bedömande. Frågan huruvida Yamaha är skyldigt att betala socialavgifter på det till B.N. utgivna ersättningsbeloppet är en fråga mellan bolaget och vederbörande skattemyndighet, medan frågan huruvida ersättningsbeloppet skall påverka B.N:s pensionsgrundande inkomst för inkomståret 1990 ankommer på försäkringskassan att ta ställning till. Försäkringskassans prövning påverkas inte av om bolaget debiteras avgifter på grundval av beloppet och inte av om sådana avgifter är betalda eller ej.

Det anförda leder arbetsdomstolen till slutsatsen att B.N. inte orsakats skada av att socialavgifter ej är betalade av Yamaha för ersättningsbeloppet. B.N:s skadeståndstalan såvitt gäller socialavgifter skall därför redan på denna grund avslås.

Har skyldighet förelegat för Yamaha att erlägga ITP-premier på ersättningsbeloppet?

Arbetsdomstolen har i det föregående konstaterat att ersättningsbeloppet är att betrakta som lön och att parterna i och för sig varit ense om att bolaget skulle betala in socialavgifter på beloppet. Frågan gäller nu om Yamahas åtagande också innefattat skyldighet att betala ITP-premier.

Utredningen i målet ger entydigt vid handen att parterna – till skillnad mot vad som gäller i fråga om socialavgifterna – över huvud taget inte mellan sig berört frågan om inbetalning av ITP-avgifter. Detta förhållande utesluter, såsom arbetsdomstolen ser saken, att i Yamahas åtagande rörande ersättningsbeloppet tolka in någon längre gående förpliktelse för bolaget än att bolaget haft att betrakta beloppet som lön vid fullgörande i pensionshänseende av sina avtalsenliga skyldigheter som arbetsgivare.

Skyldigheten för Yamaha att för anställda tjänstemän betala ITP-premier följer av regler som gäller för industrins och handelns tilläggspension för tjänstemän – ITP-planen. Reglerna innebär för en sådan situation som är aktuell i tvisten sammanfattningsvis följande. En hos arbetsgivaren anställd tjänstemans pensionsförmåner enligt ITP-planen beräknas med utgångspunkt från tjänstemannens pensionsmedförande lön. Förmånerna finansieras av arbetsgivaren genom avgifter (ITP-premier) enligt försäkringsavtal som denne tecknar hos SPP. Avgifterna utgår med viss procent på tjänstemannens pensionsmedförande lön. Den pensionsmedförande lönen har alltså direkt betydelse för storleken av såväl tjänstemannens pensionsförmåner som de ITP-premier som arbetsgivaren har att betala. I ITP-planen är i detalj reglerat hur den pensionsmedförande lönen skall bestämmas (punkt A 3). I den pensionsmedförande lönen ingår den aktuella fasta lönen, naturaförmåner, vissa regelmässigt utgående ersättningar för obekväm arbetstid samt genomsnittlig inkomst i form av provision, tantiem eller dylikt. Uppräkningen av vad som ingår i den pensionsmedförande lönen är inte exemplifierande utan utesluter i princip att andra av arbetsgivaren till tjänstemannen utgivna ersättningar utgör pensionsmedförande lön.

Enligt arbetsdomstolens bedömande är det ställt utom allt tvivel att enligt ITP-planens regler en av arbetsgivaren till en tidigare anställd utbetalad ersättning som inte är hänförlig till anställningstiden ej utgör pensionsmedförande lön. Detta gäller oberoende av om arbetsgivare och arbetstagare sinsemellan överenskommit att ersättningen skall anses som lön.

Med hänvisning till det anförda finner arbetsdomstolen att det mellan Yamaha och B.N. avtalade ersättningsbeloppet inte är att anse som pensionsmedförande lön enligt ITP-planens regler. Härav följer att bolaget inte har varit skyldigt att ta hänsyn till beloppet vid betalning av ITP-premier till SPP.

Slutsatsen blir att någon skyldighet för Yamaha att betala in ITP-premier avseende ersättningsbeloppet inte har förelegat. B.N:s talan kan därför inte heller bifallas såvitt gäller ITP-premierna.

Sammanfattning och rättegångskostnader

Arbetsdomstolen finner att B.N:s talan skall avslås i dess helhet.

Vid denna utgång skall B.N. ersätta Yamahas rättegångskostnader såväl vid tingsrätten som i arbetsdomstolen. B.N. har vitsordat skäligheten av Yamahas rättegångskostnader i arbetsdomstolen. Yamaha har vid tingsrätten yrkat ersättning för sina rättegångskostnader med 26 500 kr, varav 22 500 kr avseende ombudsarvode motsvarande 15 timmars arbete och 4 000 kr avseende muntlig bevisning. B.N. har vid tingsrätten inte velat yttra sig över Yamahas kostnadsanspråk. Domstolen finner att den av Yamaha vid tingsrätten yrkade ersättningen är skälig.

Domslut

1. Med ändring av tingsrättens dom i huvudsaken avslår arbetsdomstolen B.N:s talan.

2. Med ändring av tingsrättens dom i fråga om rättegångskostnader befriar arbetsdomstolen Yamaha Scandinavia AB från skyldigheten att ersätta B.N:s rättegångskostnader vid tingsrätten samt förpliktar arbetsdomstolen B.N. att ersätta Yamaha Scandinavia AB för rättegångskostnader vid tingsrätten med tjugosextusenfemhundra (26 500) kr, varav 22 500 kr utgör ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på förstnämnda belopp från den 20 oktober 1993 tills betalning sker.

3. Arbetsdomstolen förpliktar B.N. att ersätta Yamaha Scandinavia AB för rättegångskostnader i arbetsdomstolen med fjortontusentrehundra (14 300) kr, varav 12 000 kr utgör ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på förstnämnda belopp från dagen för denna dom tills betalning sker.

Dom 1994‑12‑16, målnummer B‑176‑1993

Ledamöter: Hans Stark, Bengt Huldt och Marie-Louise Strömgren. Enhälligt.

Sekreterare: Claes-Göran Sundberg

BILAGA

Tingsrättens dom onsdagen den 20 oktober 1993

[ Ledamot : Tommy Persson ]

BAKGRUND

B.N. och Yamaha Scandinavia AB (Yamaha) ingick den 7 januari 1990 avtal, se bilaga 1 (uteslutes här), i anledning av att parterna överenskommit att B.N:s anställning i bolaget skulle upphöra. I avtalets tredje stycke anges att bolaget skall som avgångsvederlag till B.N. den 2 april 1990 utbetala en årslön, 437 000 kr, med sedvanligt skatteavdrag. I avtalet regleras även frågor rörande det fortsatta samarbetet mellan parterna. Tvist har sedan uppkommit huruvida utbetalningen om 437 000 kr utgör lön – med skyldighet för bolaget att erlägga sociala avgifter och ITP- premier – eller avgångsvederlag – utan sådan skyldighet.

YRKANDEN

B.N. har – såsom hans yrkande slutligen utformats – yrkat att tingsrätten skall fastställa att Yamaha, genom att ej erlägga sociala avgifter och ITP-premier för 1990 på beloppet 437 000 kr, något som bolaget haft att göra enär beloppet utgjorde lön, gjort sig skyldigt till brott mot avtalet och brott mot av bolaget gjorda utfästelser såväl i brev av den 2 januari 1990, i brev av den 4 april 1991 som i den korrigering av lönebesked som gjordes den 29 maj 1990, i följd varav bolaget ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot B.N.

Yamaha har bestritt bifall till käromålet men har, för det fall tingsrätten skulle finna att det utbetalade beloppet utgör lön, vidgått att B.N. kommer att lida skada på grund av att bolaget inte erlagt sociala avgifter och ITP-premier.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnad.

GRUNDER OCH UTVECKLING AV TALAN

Till utveckling av sin talan har B.N. anfört följande. Han var anställd hos Yamaha som försäljningsdirektör. I december 1989 meddelade bolaget att det önskade att hans anställning i bolaget skulle upphöra. Även B.N. ansåg i det uppkomna läget att hans anställning borde upphöra. Under slutet av december 1989 fördes förhandlingar mellan honom och bolagets ställföreträdare, styrelseordföranden advokaten C.A., vilka ledde fram till ovan nämnda avtal. Under förhandlingarna diskuterades olika ersättningsnivåer och uppgörelsen blev att han skulle få oförändrade ekonomiska villkor under ett år, innebärande att han som kompensation för att han slutade skulle få en årslön om 437 000 kr. Beloppet utgörs av tolv månadslöner om vardera 32 000 kr jämte ytterligare förmåner beräknat efter samma nivå som för 1989. I och med att beloppet utgjorde lön utgick B.N. från att bolaget skulle erlägga sociala avgifter och ITP-premier. Frågan om sociala avgifter diskuterades på initiativ av B.N., varvid C.A. lovade att det bestämda beloppet skulle utgöra lön och att sociala avgifter skulle inbetalas. ITP-premier diskuterades däremot inte. För B.N. var det viktigt att han behöll samma sociala status efter anställningens upphörande. Frågan om sociala avgifter var därför viktigt för honom. De diskuterade även när och hur det överenskomna beloppet skulle utbetalas. Till sist kom de överens om att hela beloppet skulle utbetalas den 2 april 1990. Avtalet upprättades av C.A. B.N., som hade gott förtroende för C.A., läste igenom avtalet men vägde inte varje ord. Begreppet avgångsvederlag gjorde han ingen tolkning av. När B.N. fick ett lönebesked av den 2 april 1990 reagerade han över att det utbetalade beloppet var upptaget som avgångsvederlag och inte som lön såsom C.A. utfäst vid förhandlingarna. B.N. kontaktade därför A.S., som var ansvarig för bolagets löneutbetalningar. Denne hänvisade till C.A. eftersom han själv inte deltagit i förhandlingarna. Efter att B.N. för C.A. påpekat att avtalet innebar att det utbetalade beloppet skulle vara lön, bekräftade C.A. denna överenskommelse, varefter korrigering av lönebeskedet gjordes vid nästa utbetalningstillfälle, den 29 maj 1990, till att avse lön. Detta bekräftades senare i bolagets kontrolluppgift för 1990. I början av februari 1991 upptäckte B.N. att han hade möjlighet att själv förlänga ITP-försäkringen inom ett år från anställningens upphörande. När B.N. kontrollerade med försäkringsbolaget SPP fick han veta att han sedan ett år varit utförsäkrad efter anmälan av Yamaha. Han tog då omedelbart kontakt med Yamaha som i brev den 4 april 1991 bekräftade att bolaget utfäst sig att betala sociala avgifter. I brevet uttryckte bolaget glädje över att dessa avgifter kom B.N. till del, men bolaget konstaterade även att det inte var villigt att betala några ITP-premier. B.N. väckte då talan mot Yamaha för att förmå bolaget att betala ITP-premier. Under rättegången fick han ett s k fribrev från försäkringsbolaget SPP, vilket innebar att han fick behålla ITP-förmånerna i ett år. I augusti 1991 fick B.N. ett brev vari Yamaha uppgav att bolaget begärt och fått restitution avseende de sociala avgifter bolaget erlagt. På inrådan av sitt dåvarande ombud återkallade B.N. talan varpå målet skrevs av. Han väckte senare talan i detta mål avseende både ITP-premier och sociala avgifter.

B.N. har som grund för sin talan anfört. Yamahas betalning till honom den 2 april 1990 var lön och inte avgångsvederlag. Yamaha har genom utfästelse i brev av den 4 januari 1990, genom avtalet av den 7 januari 1990, genom att ändra lönebeskedet den 29 maj 1990, genom brevbekräftelse av den 4 april 1991 och vid muntliga diskussioner med honom åtagit sig att erlägga sociala avgifter och ITP-premier för 1990. Bolaget har varit skyldigt att erlägga sociala avgifter och inbetala ITP-premier eftersom det utbetalade beloppet utgjort lön. Då Yamaha inte har erlagt sociala avgifter och ITP-premier har bolaget brutit mot avtalet och de utfästelser bolaget gjort. B.N. kommer som följd härav att drabbas av betydande ekonomisk skada och är därför berättigad till skadestånd från bolaget.

Yamaha har som grund för bestridandet anfört. Det mellan parterna ingångna avtalet avsåg avgångsvederlag, vilket inte är pensionsmedförande lön. Det har därför inte ålegat bolaget att betala ITP-premier eller sociala avgifter. Bolaget har inte heller genom utfästelser, konkludent handlande eller annorledes iklätt sig någon förpliktelse att betala angivna premier eller avgifter. Bolaget är därför inte skadeståndsskyldigt mot B.N.

Yamaha, som i stort bekräftat riktigheten av de uppgifter som B.N. lämnat rörande händelseförloppet, har vidare anfört. B.N:s anställning hos bolaget upphörde den 4 januari 1990. Det har ej varit bolagets avsikt med skrivningen i avtalet att utbetalningen skulle avse annat än ett avgångsvederlag. Angivandet av årslön var endast till för att markera på vilket sätt kompensationen beräknats. Meningen var att B.N. skulle tillförsäkras samma standard. C.A. och B.N. förhandlade om olika belopp och nådde till slut fram till en uppgörelse om 437 000 kr. Utgångspunkten i beräkningen var den lön som B.N. uppburit under 1989. Begreppet årslön saknar därför självständig betydelse. Det faktum att bolaget efter korrigeringen av lönebeskedet i maj 1990 inbetalat sociala avgifter medför inte att någon överenskommelse om detta träffats. När B.N. påpekade att det utbetalade beloppet felaktigt betecknats som avgångsvederlag gick bolaget med på att ändra detta. Bolaget utgick dock ifrån att sociala avgifter skulle erläggas oavsett om beloppet avsåg lön eller avgångsvederlag och man gjorde därför ingen materiell prövning av B.N:s framställan. De brev som B.N. omnämnt utgör inga utfästelser om att erlägga sociala avgifter eller ITP-premier. Brevet av den 2 januari 1990 skrevs innan avtalet slutits och har inget med avtalet att göra. Att C.A. i samtal med verkställande direktören uppgett att han hade uppfattningen att sociala avgifter skall utgå och att detta skrevs i ett brev av den 4 april 1991 medför inte att bolaget påtagit sig att göra en sådan inbetalning. Dessutom angavs i brevet att bolaget inte var berett att betala något ytterligare, dvs ITP-premier. Verkställande direktören hade dessutom missuppfattat gällande lagstiftning när han skrev att de inbetalade sociala avgifterna kom B.N. till del.

B.N. har åberopat förhör under sanningsförsäkran med sig själv och vittnesförhör med A.S. Han har vidare åberopat viss skriftlig bevisning. Båda parter har åberopat förhör under sanningsförsäkran med C.A.

DOMSKÄL

Av utredningen i målet framgår följande.

B.N:s och C.A:s uppgifter om vad som sades under förhandlingarna mellan dem går isär. B.N. har uppgett att han och C.A. på initiativ av B.N. diskuterade frågan huruvida bolaget skulle erlägga sociala avgifter eller inte och att B.N. därvid utgick ifrån att beloppet skulle utgöra lön. C.A. har uttalat att han är ganska säker på att frågan om sociala avgifter inte diskuterades. Det är ostridigt att ITP-premier aldrig nämndes under förhandlingarna.

A.S. har berättat att han förelades avtalet och att han, enbart på grund av att avtalet angav att det överenskomna beloppet var ett avgångsvederlag, betalade ut beloppet som ett sådant vederlag och att några sociala avgifter därför inte erlades.

En kort tid efter att utbetalningen ägt rum i april 1990 kontaktade B.N. A.S. och påpekade att den inte stod i överensstämmelse med den överenskommelse som han hade med C.A. Han samtalade även med C.A., som enligt B.N. bekräftade att de kommit överens om att beloppet skulle avse lön. C.A. har uttalat att han vid detta samtal uppgett att det var fråga om ett avgångsvederlag och att det härpå skulle erläggas sociala avgifter. C.A. har tillagt att det vid det tillfället för bolaget var ointressant huruvida det avtalade beloppet utgjorde lön eller avgångsvederlag.

A.S. har berättat att han efter samtalet med B.N. tog kontakt med C.A. för att efterhöra vad som avtalats. A.S. har uttalat att han är osäker på exakt hur orden föll, men att han däremot minns att han för C.A. klargjorde att han ansåg, att det rörde sig om ett avgångsvederlag och att det därför – till skillnad mot om beloppet utgjort lön – inte skulle erläggas sociala avgifter, ävensom att han redogjorde för vilka ekonomiska konsekvenser som en löneutbetalning skulle medföra. A.S. har vidare uppgett att C.A. därefter gav honom klartecken att beloppet skulle utbetalas som lön, något som enligt A.S:s uppfattning var felaktigt. C.A. har däremot uppgett att A.S. berättade för honom att beloppet utgjorde ett avgångsvederlag och att sociala avgifter sålunda inte skulle erläggas och att C.A. därefter gav A.S. ansvar för den fortsatta handläggningen. C.A. har sagt sig inte kunna erinra sig när detta samtal ägde rum. Både C.A. och A.S. har uppgett att de inte diskuterat ITP-premier. C.A. har inte kunnat uttala sig om på vems initiativ eller varför B.N:s lönebesked ändrades.

I avtalet anges att Yamaha skall som avgångsvederlag utbetala en årslön om 437 000 kr. Enbart på grundval av avtalet kan man inte bedöma huruvida det utbetalade beloppet utgör lön eller avgångsvederlag.

Ej heller ger vad som framkommit om förhandlingarna mellan C.A. och B.N. säkert belägg för endera uppfattningen.

De av B.N. åberopade breven kan inte, varken var för sig eller tillsammans, anses innefatta en utfästelse från bolaget att inbetala sociala avgifter och ITP-premier.

Frågan huruvida det utbetalade beloppet utgör lön eller avgångsvederlag får därför avgöras med utgångspunkt i vad som förevarit under samtalet mellan A.S. och C.A. och vilken vikt man bör fästa vid den av bolaget gjorda ändringen av lönebeskedet.

Av A.S:s utsaga framgår att han, efter att han kontaktat C.A. och redogjort för rättsläget avseende avgångsvederlag, av denne fick klartecken att utbetalningen skulle utgöra lön och att sociala avgifter därför skulle inbetalas. A.S:s utsaga stöds av det faktiska händelseförloppet, dvs att beloppet först hade utbetalts som avgångsvederlag utan att bolaget erlagt sociala avgifter och att lönebeskedet efter B.N:s begäran därom ändrades till att avse lön, varvid bolaget betalade in sociala avgifter på beloppet. Enligt tingsrättens mening måste A.S:s uppgifter läggas till grund för bedömningen. Bolagets påstående om att det för bolaget var oväsentligt huruvida beloppet utbetalades som lön eller avgångsvederlag kan med hänsyn till A.S:s uppgifter inte tillmätas någon betydelse. På grund av det nu anförda finner tingsrätten utrett att parternas avtal måste så förstås att det utbetalade beloppet utgör lön.

Vid sådant förhållande och då Yamaha inte erlagt sociala avgifter och ITP-premier för 1990 på lönebeloppet, har bolaget brutit mot avtalet. Vid denna bedömning har bolaget vitsordat att B.N. kommer att tillfogas skada. Följaktligen skall käromålet bifallas.

DOMSLUT

1. Tingsrätten fastställer att Yamaha Scandinavia Aktiebolag, genom att ej erlägga sociala avgifter och ITP-premier för 1990 på det belopp om 437 000 kr som upptas i det mellan parterna den 7 januari 1990 ingångna avtalet, något som bolaget haft att göra enär beloppet utgjorde lön, gjort sig skyldigt till brott mot avtalet, i följd varav bolaget ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot B.N.

2. Yamaha Scandinavia Aktiebolag skall ersätta B.N. för rättegångskostnad med tolvtusenfemhundraåttio (12 580) kr jämte ränta enligt lag.