: : : :

AD 1993 nr 88

Sammanfattning :

Fråga om facklig förtroendeman vid driftsinskränkning har ägt rätt till företräde till fortsatt arbete enligt 8 § förtroendemannalagen.

» Gå direkt till hela domen

Sammanfattning :

Fråga om facklig förtroendeman vid driftsinskränkning har ägt rätt till företräde till fortsatt arbete enligt 8 § förtroendemannalagen.

Dela :

Parter ( Privata sektorn ) :  [] &  []

Direktstämt mål [ mål nr A 303/92 ]

Dom meddelad :

Ledamöter i Arbetsdomstolen ( 7 st. ♀ 1 ♂ 6allmän sammansättning ):

Ordförande :

 [] #

Vice ordförande :

 [] *

”Tredje man” :

 [] #

Arbetsgivarledamöter :

 [] *

SAF

 [] #

Kommunförbundet

Arbetstagarledamöter :

 [] *

LO

 [] #

Saco

[ Enhälligt ]

# Ordinarie ledamot* Förordnad ersättare

Andel ordinarie ledamöter : 57,1% ( 4 st. )
Andel kvinnliga ledamöter : 14,3% ( 1 st. )

Sekreterare :  []

Lagrum : 8 § lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen

Anförda rättsfall ( 2 st. ) : AD 1977 nr 94 [ Zeteo ] [ Karnov ] | AD 1992 nr 144 [ Zeteo ] [ Karnov ]

Anförda förarbeten : Omslaget till SOU 1973:56 Trygghet i anställningen 2SOU 1973:56 Trygghet i anställningen 2 [ pdf ]

Rättsfall som hänvisar till AD 1993 nr 88 ( 1 st. ): AD 1993 nr 212

Klicka på länkarna till lag­stift­ning, rätts­fall och för­arbeten i doms­referatet nedan för att se doku­mentet (öppnas i nytt fönster).

Innehållsförteckning ( AD 1993 nr 88 ) :

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Biltrafikens Arbetsgivareförbund

Transport

Domskäl

Bakgrund

Skall hänsyn tas till förhållandena efter förhandlingarna i uppsägningsfrågan?

Skall K-H.S. ges företräde till fortsatt arbete?

Sammanfattning

Domslut

Klicka på rubriken för att komma dit. Är avsnittet med utveckling av parternas talan dolt, kan du dock inte komma till rubrikerna där.
Rubrikerna har identifierats automatiskt, så det kan förekomma fel och ofullständigheter.

Domslut

Arbetsdomstolen fastställer att K-H.S:s funktion såsom facklig förtroendeman inte är av särskild betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen enligt 8 § förtroendemannalagen.

Svenska Transportarbetareförbundet skall ersätta Biltrafikens Arbetsgivareförbund för rättegångskostnader i målet med tjugofyratusentrehundraferntio (24 350) kr, varav 18 000 kr för ombudsarvode jämte ränta på förstnämnda belopp enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Referat ( AD 1993 nr 88 ) :

AD 1993 nr 88

Parter ( Privata sektorn ): Biltrafikens Arbetsgivareförbund mot Svenska Transportarbetareförbundet

Ledamöter i Arbetsdomstolen : Hans Tocklin, Karl-Ingvar Rundqvist, Margit Strandberg, Bengt Huldt, Lars Ahlvarsson, Hans Karlsson och Bo Hjern. Enhälligt.

Sekreterare : Lena Jönsson (tidigare Bernhardsson)

AD 1993 nr 88    Dom den 12 maj 1993 – Direktstämt mål

Sökord : Facklig förtroendeman | Företrädesrätt för fackliga förtroendemän | Turordning vid uppsägning | Uppsägning från arbetsgivarens sida

Lagrum : 8 § förtroendemannalagen | Lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen

Rättsfall : AD 1977 nr 94 | AD 1992 nr 144

Förarbeten : SOU 1973:56 Trygghet i anställningen 2

Parter:

Biltrafikens Arbetsgivareförbund

mot

Svenska Transportarbetareförbundet

Hellgrens Expressfrakt AB (bolaget) är medlem i Biltrafikens Arbetsgivareförbund (BA) och därmed bundet av åkeri-, billots- och maskinförareavtalet i förhållande till Svenska Transportarbetareförbundet (Transport).

Bolaget som är beläget i Skellefteå har en driftsenhet i Sundsvall. Enheten i Sundsvall har bl.a. utfört lokaldistribution åt ASG. Den 5 augusti 1992 sade ASG upp transportöravtalet med bolaget. Till följd av uppsägningen av avtalet uppstod arbetsbrist på bolagets driftsenhet i Sundsvall och bolaget blev nödsakat att säga upp 15 av de 26 kollektivanställda arbetstagarna vid enheten. Bland de arbetstagare som bolaget ville säga upp fanns K-H.S. som är medlem i Transport och som är facklig förtroendeman på arbetsplatsen. Transport däremot menade att K-H.S. skulle ges företräde till fortsatt arbete enligt 8 § lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen (förtroendemannalagen).

Tvist råder således mellan parterna om huruvida den facklige förtroendemannen K-H.S:s funktion på arbetsplatsen är av särskild betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen enligt 8 § förtroendemannalagen och om han därför skall ges företräde till fortsatt arbete.

8 § och 9 § första stycket förtroendemannalagen har följande lydelser.

8 § Vid uppsägning på grund av arbetsbrist och vid permittering skall facklig förtroendeman, utan hinder av 22 § lagen (1982:80) om anställningsskydd, ges företräde till fortsatt arbete, om det är av särskild betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen. Kan förtroendemannen endast efter omplacering beredas fortsatt arbete, gäller som förutsättning för att han skall ges företräde att han har tillräckliga kvalifikationer för detta arbete.

Uppsägning som sker i strid med första stycket skall på yrkande av förtroendemannen förklaras ogiltig. Härvid skall 34 § andra och tredje styckena, 37, 39, 40 och 42 §§ samt 43 § andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd gälla.

9 § Uppkommer tvist om tillämpning på en facklig förtroendeman av 1, 3, 4, 6 eller 7 § eller 8 § första stycket eller kollektivavtalsbestämmelse som med stöd av 2 § andra stycket har trätt i stället för 1, 6 eller 7 § eller 8 § första stycket, gäller den lokala arbetstagarorganisationens mening om lagens eller kollektivavtalets rätta innebörd intill dess tvisten har slutligt prövats. I kollektivavtal som har trätt i lagens ställe kan föreskrivas att arbetstagarpartens bestämmanderätt i stället skall tillkomma huvudorganisationen.

BA har yrkat att arbetsdomstolen skall fastställa att K-H.S:s funktion såsom facklig förtroendeman inte är av särskild betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen enligt 8 § förtroendemannalagen. Transport har bestritt käromålet.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

[Parternas utveckling av talan kan ha uteslutits här]

Biltrafikens Arbetsgivareförbund

Hellgrens Expressfrakt AB som har 411–50 personer anställda har sitt huvudkontor i Skellefteå. Det finns därutöver 10–12 driftsenheter i landet, varav en i Sundsvall och det är denna driftsenhet som är aktuell i målet. Driftsenheten i Sundsvall har bl.a. utfört lokaldistribution av olika varor åt ASG. Den 5 augusti 1992 sade ASG upp transportöravtalet med bolaget. Avtalet löpte med en uppsägningstid om tre månader. Uppsägningstiden kom sedan att förlängas till den 31 december 1992. I samband med att avtalet sades upp uppstod arbetsbrist för 15 av de totalt 26 anställda chaufförerna vid Sundsvallsenheten.

Lokal förhandling rörande uppsägningar på grund av arbetsbrist ägde rum den 19 augusti 1992. Förhandlingen avslutades den 21 augusti 1992 genom telefonkontakter. Vid förhandlingen motsatte sig Transport att K-H.S. skulle sägas upp från sin anställning. Transport åberopade därvid 8 § förtroendemannalagen och uppgav att det var av särskild betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen att K-H.S. fick företräde till fortsatt anställning. Bolaget däremot ansåg att turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen skulle tillämpas beträffande K-H.S. Förhandlingen slutade i oenighet. Den 24 augusti 1992 sades 15 anställda upp på grund av arbetsbrist. Central förhandling hölls den 1 oktober 1992, varvid parterna vidhöll sina ståndpunkter och Transport gjorde gällande tolkningsföreträde enligt 9 § för troendemannalagen.

Effekten av att K-H.S. får företräde till fortsatt anställning är att en annan anställd vid namn G.S. får sluta i stället.

Det är förhållandena fram till den 19 och 21 augusti 1992 som bör ligga till grund för bedömningen av K-H.S:s fackliga funktion på arbetsplatsen eftersom det var det materialet som arbetsgivaren grundade sitt beslut på. Någon hänsyn bör alltså inte tas till vad som skett efter nämnda tidpunkt.

K-H.S. anställdes av bolaget i maj 1988 och utsågs till facklig förtroendeman den 21 januari 1991. Han hade alltså varit facklig förtroendeman, s.k. kontaktombud, i ett och ett halvt år när uppsägningarna skedde.

K-H.S. har under sin tid som facklig förtroendeman fram till den 21 augusti 1992 deltagit i fackliga kurser den 25 november, den 2 och 6 december 1991 samt från och med den 30 mars till och med den 3 april 1992, d.v.s. under totalt åtta dagar. Deltagande i dessa kurser och deltagande vid ett par förhandlingar är allt fackligt arbete som K-H.S. har utfört som har kommit till arbetsgivarens kännedom.

Det som är känt för bolaget angående K-H.S:s fackliga verksamhet är alltså, förutom deltagande i de angivna kurserna, att han varit närvarande vid tre förhandlingstillfällen. Vid samtliga dessa tillfällen avhandlades en och samma fråga, nämligen vinterkläder till de anställda. Den första av dessa förhandlingar var en lokal förhandling som ägde rum den 8 januari 1990, d.v.s. innan K-H.S. utsågs till facklig förtroendeman. Förhandlingen avslutades i oenighet och Transport påkallade central förhandling, vilken hölls den 30 januari 1991. Vid den centrala förhandlingen hänvisades frågan om vinterkläder åter till de lokala parterna varefter ny lokal förhandling hölls den 20 augusti 1991. Vid dessa förhandlingar var K-H.S. närvarande men deltog inte aktivt på något sätt. Även den facklige förtroendemannen G.M. var närvarande vid de tre förhandlingarna. G.M. hade vid dessa tillfällen begärt ledigt och fått betalt enligt förtroendemannalagen. Den som formellt förhandlade för Transport vid dessa tillfällen var emellertid varken G.M. eller K-H.S. utan en ombudsman från Transports avdelning 29.

G.M. har förut varit facklig förtroendeman vid Sundsvallsenheten och var även arbetstagarrepresentant i bolagets styrelse. Han är nu långtidssjukskriven och avsade sig uppdraget som facklig förtroendeman den 20 oktober 1992, d.v.s. efter de lokala och centrala uppsägningsförhandlingarna.

Vid lokala förhandlingar mellan bolaget och Transport är det alltid Transports avdelning 29 som är part. Avdelningen företräds i sådana sammanhang oftast av ombudsmannen B.A. Ibland är det avdelningens ordförande H. M.P. som företräder avdelningen. Däremot är det aldrig den facklige förtroendemannen på arbetsplatsen.

K-H.S. är inte i något avseende behörig företrädare för Transport. Han är inte förhandlingsombud enligt kollektivavtalet 17 § 2 mom., vari stadgas bl.a. följande.

Part som vill förhandla skall göra framställning hos motpartens organisation om förhandling. Om parterna ej enas om annat skall framställningen vara skriftlig och ange den fråga, om vilken förhandling påkallats.

Har Svenska Transportarbetareförbundet skriftligen meddelat arbetsgivaren och Biltrafikens Arbetsgivareförbund, att någon hos arbetsgivaren anställd utsetts att föra förhandlingar enligt mom. 3, skall framställning om förhandling enligt första stycket i stället göras hos arbetsgivaren.

Till BA har inte inkommit något sådant meddelande som anges i angivna stadgande. Det är därför alltid Transports avdelning 29 i Sundsvall som uppträder som lokal part i förhandlingar.

Transport har en väl uppbyggd och omfattande regional och lokal organisation med cirka 30 lokalkontor. Avdelning 29 har enligt Transports matrikel en ombudsman, ett regionalt skyddsombud, en studieorganisatör och två kontorister anställda.

Vid de tillfällen då bolaget av någon orsak behöver kontakta Transport och det är någon fråga av vikt sker detta alltid genom ombudsmannen på avdelning 29. K-H.S. är nämligen inte behörig företrädare för Transport enligt medbestämmandelagen eller enligt någon annan lagstiftning. Han är alltså inte heller behörig mottagare av information enligt 19 § medbestämmandelagen.

BA gör sammanfattningsvis gällande följande.

K-H.S:s uppgifter som kontaktombud har inte haft särskild betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen.

Utgångspunkten vid bedömningen bör vara enbart de uppgifter K-H.S. hade vid tidpunkten för uppsägningarna och vad som hänt därefter bör inte tillmätas någon relevans. Stöd för denna uppfattning finns i lagtextens ordalydelse samt i förarbetena och det måste förhålla sig på det sättet eftersom arbetsgivaren i uppsägningssituationen inte kan överblicka annat än det som inträffat fram till dess.

I fråga om K-H.S:s uppgifter som facklig förtroendeman har han inte behörighet att företräda Transport enligt någon arbetsrättslig lagstiftning utan det är Transports avdelning 29 som har den behörigheten.

Transport har en väl utbyggd regional och lokal verksamhet med cirka 30 avdelningar i landet. Organisationen fungerar bra hittills och det har inte krävts utseende av särskilt förhandlingsombud på någon arbetsplats.

Dessutom har Transport kunnat utse en annan person att vara kontaktombud i stället för K-H.S.

Det är i målet fråga om en liten arbetsplats varför det måste krävas mer än vad som framkommit om K-H.S:s fackliga verksamhet för att han skall omfattas av 8 § förti oendemannalagen.

Transport

K-H.S. anställdes som chaufför hos bolaget 1988. Han utsågs i januari 1991 till kontaktombud på arbetsplatsen och anmäldes som facklig förtroendeman till bolaget.

Att vara kontaktombud på bolagets enhet i Sundsvall innebär att vara det dagliga språkröret i kontakterna mellan medlemmarna, arbetsgivaren och Transports avdelning 29 i Sundsvall. I denna egenskap har K-H.S. medverkat i ett stort antal fackliga angelägenheter. Han har haft både diskussioner och förhandlingar med bolaget om t.ex. frågan om värmare i bilarna och vinterkläder till de anställda. Han har deltagit i förhandlingarna rörande arbetsbristen i bolaget och uppsägningarna. Vidare har han fört lönediskussioner med arbetsgivaren och lyckats förhandla fram höjda premieersättningar till en av de anställda. Han har också medverkat till att en arbetstagare med lång anställningstid undvek att säga upp sig själv i samband med arbetsbristen och i stället sades upp av bolaget på grund av arbetsbrist enligt avtalad turordningslista. K-H.S. har haft flera möten med bolagets platschef i Sundsvall S.L. om turordningsfrägor samt om placeringen av personalen efter uppsägningarna och om uppläggningen av trafiklinjerna. En av de anställda har känt sig förföljd. Även denna sak har K-H.S. diskuterat med företrädare för bolaget. Andra frågor som K-H.S. har engagerat sig i är om en av de anställda skall få förtidspension och om en annan anställd skall omplaceras på grund av en arbetsskada. Vidare är K-H.S. som kontaktombud, i motsats till vad BA hävdar, behörig mottagare av information enligt 19 § medbestämmandelagen. Under sin tid som facklig förtroendeman har K-H.S. kallat till tre fackliga möten. Ytterligare ett fackligt möte hölls i samband med bolagets julfest 1992. Två av mötena hölls före och två efter den 19 augusti 1992.

När det blev aktuellt med uppsägningar ställde K-H.S. sin plats till förfogande. Vid en omröstning bland arbetskamraterna röstade de för att han skulle få behålla anställningen.

Kontaktombuden fungerar som basen i Transports fackliga verksamhet. Bara inom det område som avdelning 29 verkar finns cirka 400 företag där det finns anställda medlemmar. Detta gör att kontaktombuden har en viktig funktion. Avdelningen har ingen möjlighet att klara alla de dagliga problem som kan uppstå på varje arbetsplats. Om arbetsdomstolen skulle bifalla BA:s talan kommer den fackliga verksamheten på arbetsplatsen att avta och avdelning 29 har ingen möjlighet att kompensera detta. Det är dessutom meningen att kontaktombuden skall bli förhandlingsombud och alltså överta avdelningens roll i de lokala förhandlingarna.

Kontaktombuden har som läget är idag till uppgift att underlätta för lokalavdelningen för det fall det skulle bli aktuellt med förhandlingar. Kontaktombudet biträder i sådana situationer avdelningsombudsmannen med sakfakta och utredningsmaterial.

K-H.S. har deltagit i vissa fackliga kurser och har aktualiserats som förhandlingsombud på arbetsplatsen enligt kollektivavtalet § 17 mom. 2. Om K-H.S. utses till förhandlingsombud kommer det att innebära att K-H.S. formellt övertar förhandlingsmandatet från avdelningen.

Sedan januari 1992 är K-H.S. den ende vid bolagets enhet i Sundsvall verksamme facklige förtroendemannen. Tidigare fanns ytterligare en facklig förtroendeman anmäld till bolaget, nämligen G.M. G.M. var emellertid inte kontaktombud utan arbetstagarrepresentant i bolagets styrelse. När det förutvarande kontaktombudet, A.V. slutade sin anställning inträdde G.M. i dennes ställe som kontaktombud tillfälligt under ett övergångsskede i ett halvårs tid till dess K-H.S. tog över uppdraget. G.M. är långtidssjukskriven sedan januari 1992 och det finns inga utsikter för honom att kunna återgå i tjänst hos bolaget. Han har därför avsagt sig uppdraget som arbetstagarrepresentant i bolagets styrelse. Det finns sedan G.M. blev sjukskriven i januari 1992 ingen utöver K-H.S. som är fackligt aktiv på arbetsplatsen.

Transport gör sammanfattningsvis gällande följande. K-H.S:s uppgifter som kontaktombud är av särskild betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen.

K-H.S. har arbetat med aktivitet och intensitet med de fackliga frågorna. Han har företrätt sina medlemmar i en rad frågor inför arbetsgivaren. Han har genomgått facklig utbildning som omfattat sammanlagt 28 dagar. Vidare har han aktualiserats som förhandlingsombud på arbetsplatsen. Transport har inte förut haft någon verksamhet med förhandlingsombud utan det är en nystartad verksamhet.

Om K-H.S. sägs upp från sin anställning kommer samordningen mellan arbetstagarna på arbetsplatsen och liansports avdelning 29 att gå förlorad. Avdelningen har ingen möjlighet att kompensera detta.

Bolaget är sett ur branschsynpunkt inget litet företag. Om arbetsdomstolen skulle komma fram till att arbetsplatsens storlek inte motiverar någon facklig verksamhet kan Transports lokala fackliga verksamhet komma att undanröjas.

Det är i stället för arbetsplatsens storlek faktiskt visad aktivitet i förening med den fackliga organisationens behov som bör avgöra frågan om 8 § förtroendemannalagen är tillämplig. Därvid kan erinras om att det i första hand är den fackliga organisationen som avgör om det är av särskild betydelse med facklig verksamhet i en situation som den förevarande.

Bolaget står inför en tid av förändringar. Att i en sådan tid ta bort medlemmarnas språkrör och avdelningens informationskälla torde stå i strid med både lagstiftning och praxis.

Domskäl

Bakgrund

Bolaget drabbades under hösten 1992 av arbetsbrist och 15 av de totalt 26 kollektivanställda arbetstagarna vid driftsenheten i Sundsvall sades upp. Vid en tillämpning av turordningsreglerna i anställningsskyddslagen och med stöd av en turordningslista upprättad i enlighet med de reglerna skulle den facklige förtroendemannen K-H.S. ha sagts upp från sin anställning i stället för G.S. Transport begärde emellertid tolkningsföreträde enligt 9 § förtroendemannalagen, vilket innebar att G.S. sades upp medan K-H.S. fick behålla sin anställning.

Tvisten i målet rör frågan huruvida det är av särskild betydelse för den fackliga verksamheten på bolagets arbetsplats i Sundsvall att K-H.S. ges företräde till fortsatt anställning.

BA har uppfattningen att det inte är av särskild betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen att K-H.S. ges företräde till fortsatt anställning medan Transport intagit motsatt ståndpunkt.

BA har som muntlig bevisning åberopat förhör under sanningsförsäkran med bolagets VD, B-O.S. samt vittnesförhör med bolagets platschef i Sundsvall, S.L. Därutöver har åberopats viss skriftlig bevisning.

Transport har som muntlig bevisning åberopat förhör under sanningsförsäkran med K-H.S. samt vittnesförhör med ombudsmannen på Transports avdelning 29, B.A. och med G.M. Vidare har viss skriftlig bevisning åberopats.

I målet är ostridigt att K-H.S. från januari 1991 är utsedd att såsom kontaktombud vara facklig förtroendeman på arbetsplatsen.

Skall hänsyn tas till förhållandena efter förhandlingarna i uppsägningsfrågan?

BA har gjort gällande att vid bedömningen av tvistefrågan i målet ingen hänsyn skall tas till förhållandena efter den 19 och 21 augusti 1992, d.v.s. efter förhandlingarna i uppsägningsfrågan. Transport däremot har intagit ståndpunkten att även förhållandena efter förhandlingarna i uppsägningsfrågan skall tillmätas betydelse.

Arbetsdomstolen anser att det ligger i sakens natur att, när arbetsgivaren gör sin bedömning i det enskilda fallet av hur regeln i 8 § förtroendemannalagen skall tillämpas, han måste i viss mån blicka framåt och fråga sig vilken betydelse för den fortsatta fackliga verksamheten som det har att den facklige förtroendemannen får företräde till fortsatt arbete. Att man vid bedömningen skulle helt bortse ifrån den fortsatta fackliga verksamheten kan inte ha varit lagstiftarens mening. Detta framgår även i viss mån av förarbetena. Utredningen rörande ökad anställningstrygghet och vidgad behörighet för arbetsdomstolen föreslog i delbetänkandet SOU 1973:56 [ pdf ] att 8 § förtroendemannalagen skulle ha följande lydelse.

8 § Vid uppsägning på grund av arbetsbrist och vid permittering skall facklig förtroendeman, utan hinder av 22 § lagen (1973:000) om anställningsskydd, ges företräde till fortsatt arbete, om det fordras för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen. Kan förtroendemannen ---

Sker uppsägning i strid mot ---

I propositionen 1974:88 [ pdf ] är den föreslagna lydelsen ändrad och avfattad i enlighet med vad som sedan kom att gälla. Föredragande statsrådet anförde i den allmänna motiveringen bLa. att flera remissinstanser hade invänt att en regel om företrädesrätt till fortsatt anställning för fackliga förtroendemän kunde framkalla föreställningen att förtroendemannaskapet var förenat med personliga privilegier. Hon anförde vidare följande.

Betydelsen av en särskild turordningsregel bör inte överdrivas. Det framgår redan av utredningens förslag att den särskilda företrädesrätten endast avser förtroendemän som i driftsinskränkningssituationer fullgör uppgifter av väsentlig betydelse för hela arbetstagarkollektivet. Lagtexten bör dock enligt min mening kompletteras så, att det klart framgår att företrädesrätten avser endast förtroendemän med fackliga uppgifter av särskild betydelse för den fortsatta verksamheten på arbetsplatsen.

Arbetsdomstolen anser således att hänsyn bör tas till den betydelse för den fortsatta fackliga verksamheten på arbetsplatsen som K-H.S:s uppdrag kunde antas få vid den tidpunkt då förhandlingarna om uppsägningarna skedde.

Skall K-H.S. ges företräde till fortsatt arbete?

Till stöd för sin uppfattning att K-H.S. inte skall ges företräde till fortsatt arbete har BA anfört att, med beaktande av att det är fråga om en liten arbetsplats, K-H.S:s fackliga verksamhet varit av så liten omfattning att han inte bör omfattas av 8 § förtroendemannalagen.

Transport har mot BA:s talan invänt att det i första hand är den fackliga organisationen som avgör om det är av särskild betydelse med facklig verksamhet i en situation som den förevarande och att det är den aktivitet som K-H.S. visat i förening med den fackliga organisationens behov som bör avgöra frågan om 8 § förtroendemannalagen är tillämplig.

Som arbetsdomstolen uttalade i AD 1977 nr 94 [ Zeteo ] [ Karnov ] (jfr AD 1992 nr 144 [ Zeteo ] [ Karnov ]) ligger det i sakens natur att det i första hand bör vara den berörda fackliga organisationens sak att ta ställning till om fortsatt anställning för en förtroendeman är av särskild betydelse för den fackliga verksamheten på en arbetsplats som berörs av en driftsinskränkning, eftersom det är den fackliga organisationen som kan bedöma vilka fackliga insatser som bör göras och på vilket sätt de bör göras Arbetsdomstolen tillade att det mot den bakgrunden inte kan vara så stort utrymme för utomståendes bedömningar. Arbetsdomstolen uttalade vidare följande.

En princip som synes ha stöd i förarbetenas behandling av ämnet är att en facklig organisation inte skall ha möjlighet att undanta från den ordinarie turlistan flera förtroendemän än den eller dem vilkas fortsatta verksamhet på arbetsplatsen verkligen är av särskild betydelse. Det typfall som anges i motivtexten är att man vid behov undantar klubbordföranden för att han skall få möjlighet att fortsätta att utöva sina funktioner i hela arbetstagarkollektivets intresse Förarbetena torde däremot inte ge stöd för ett allmänt krav för att 8 § skall kunna tillämpas att arbetsplatsen eller antalet fackligt anslutna arbetstagare skall vara av en viss storlek eller den fackliga verksamheten av en viss omfattning. Även när arbetsplatsen är liten och antalet arbetstagare begränsat torde det åtminstone ibland kunna sägas vara av särskild betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen, att en förtroendeman får stanna kvar trots att han är yngre i anställningen än andra arbetstagare som blir permitterade eller uppsagda

Arbetsdomstolen har alltså tidigare konstaterat att förtroendemannalagen och dess förarbeten inte ger stöd för ett allmänt krav på ett visst antal fackligt anslutna eller på viss omfattning av den fackliga verksamheten för att 8 § skall vara tillämplig. Däremot finns det självfallet en gräns där antalet medlemmar eller den fackliga verksamhetens omfattning medför att det inte kan anses vara av särskild betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen att en förtroendeman får företräde till fortsatt arbete.

l förevarande fall anser arbetsdomstolen att antalet kvarvarande medlemmar på arbetsplatsen, elva stycken, inte ensamt kan utgöra grund för en bedömning av om det är av särskild betydelse att K-H.S. får företräde till fortsatt arbete. Även andra faktorer måste vägas in, främst den fackliga verksamhetens omfattning.

K-H.S. har såsom facklig förtroendeman varit kontaktombud för Transports medlemmar i nästan två och ett halvt år. Av utredningen framgår att hans uppgifter som kontaktombud främst har varit att verka som en förmedlande länk mellan Transports medlemmar på arbetsplatsen, Transports avdelning 29 och arbetsgivaren. I denna egenskap har han uppenbarligen fyllt en viktig funktion. Som BA har påpekat har K-H.S. emellertid inte varit behörig att företräda Transport vid förhandlingar.

Transports organisation är uppbyggd med ett trettiotal avdelningar runt förbundets centrala enhet i Stockholm. Enligt vad som framgått i målet har avdelningarna aldrig använt sig av någon permanent delegering av förhandlingsrätten till någon facklig förtroendeman. Avdelningarna har i stället förhandlat på varje arbetsplats genom sina ombudsmän utom vid enstaka tillfällen då förhandlingsmandatet för en viss förhandling förts över på den facklige förtroendemannen. Transport har i målet anfört att man inom förbundet håller på att ändra på denna ordning och att förbundet har för avsikt att ge fackliga förtroendemän på arbetsplatserna fullt förhandlingsmandat för lokala förhandlingar med arbetsgivaren. Bland andra K-H.S. har aktualiserats som ett sådant förhandlingsombud

Arbetsdomstolen kan konstatera att K-H.S. ännu inte genomgått den kurs som erfordras för att han skall kunna utses till förhandlingsombud. Det är därför osäkert när han kan komma att uppträda i denna funktion. Vid bedömningen av K-H.S:s uppgifter som facklig förtroendeman i det avseende som är aktuellt i vrålet menar arbetsdomstolen därför att man får bortse ifrån att K-H.S. kan bli utsedd till förhandlingsombud.

G.M. var vid tidpunkten för uppsägningarna också facklig förtroendeman på as företrädesrätt till fortsatt arbete. G.M. är nämligen en av dem som inte berör arbetsplatsen och frågan är hur detta påverkar bedömningen i fråga om K-H.S. av arbetsbristen och har alltså fått behålla sin anställning hos bolaget. Enligt Transport var G.M. kontaktombud bara under ett övergångsskede fram till dess att K-H.S. övertog uppgiften. Att G.M. var utsedd till facklig förtroendeman hade närmast att göra med att han var arbetstagarrepresentant i bolagets styrelse. Han hade alltså inte samma funktioner som K-H.S. Det avgörande är emellertid enligt arbetsdomstolens mening att han är längtidssjukskriven och att det inte finns några utsikter att han skall kunna återgå i arbete hos bolaget. Detta förhållande var känt för bolaget redan i samband med att uppsägningarna skedde och gör att arbetsdomstolen anser att hans uppdrag inte skall påverka bedömningen i fråga om K-H.S:s företrädesrätt till fortsatt arbete.

Utgångspunkten för bedömningen blir då de uppgifter som K-H.S. har haft alltsedan han blev utsedd till facklig förtroendeman. Som konstaterats ovan har K-H.S. fyllt en viktig funktion som kontaktombud och förmedlande länk mellan medlemmarna, Transports avdelning 29 och arbetsgivaren. Detta har framgått av förhören med K-H.S. själv och även av förhöret med bolagets platschef på arbetsplatsen, S.L. Förhören utvisar att K-H.S. har tagit vara på medlemmarnas intressen i förhållande till arbetsgivaren i frågor som uppkommit på arbetsplatsen. Frågan är emellertid om K-H.S:s uppdrag är av den särskilda betydelse för den fackliga verksamheten som krävs för att han skall omfattas av 8 § förtroendemannalagen.

Härvid kan först konstateras att det inte är K-H.S. utan avdelning 29 som har förhandlingsrätten för arbetsplatsen. Detta förhållande måste enligt arbetsdomstolens mening tillmätas stor betydelse eftersom avdelningen i alla situationer där det blir fråga om formella förhandlingar företräds av en avdelningsombudsman, inte av K-H.S. Därtill kommer att K-H.S:s uppgifter måste anses vara av relativt begränsad omfattning, även om de i vissa fall är viktiga för kontakten mellan medlemmarna, avdelningen och arbetsgivaren i sådana frågor som kan uppkomma i den dagliga verksamheten och inför lokala förhandlingar. I detta sammanhang beaktar arbetsdomstolen att det är fråga om en arbetsplats med endast elva anställda. Med hänsyn till arbetsplatsens ringa storlek i förening med den förhållandevis begränsade omfattning som K-H.S:s fackliga uppdrag har anser därför arbetsdomstolen att K-H.S:s funktion som facklig förtroendeman utan beaktansvärda problem bör kunna fullgöras på annat sätt. Möjlighet kan t.ex. finnas att utse en annan facklig förtroendeman på arbetsplatsen. Transport har inte bestritt att en sådan möjlighet skulle finnas.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis finner arbetsdomstolen att, även om det är av betydelse, det inte är av särskild betydelse för den fackliga verksamheten vid bolaget i den mening som avses i 8 § förtroendemannalagen att K-H.S. ges företräde till fortsatt arbete. BA:s fastställelseyrkande skall därför bifallas.

Vid denna utgång skall Transport svara för BA:s rättegångskostnader. Om beloppets storlek råder inte tvist.

Domslut

Arbetsdomstolen fastställer att K-H.S:s funktion såsom facklig förtroendeman inte är av särskild betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen enligt 8 § förtroendemannalagen.

Svenska Transportarbetareförbundet skall ersätta Biltrafikens Arbetsgivareförbund för rättegångskostnader i målet med tjugofyratusentrehundraferntio (24 350) kr, varav 18 000 kr för ombudsarvode jämte ränta på förstnämnda belopp enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 1993‑05‑12, målnummer A‑303‑1992

Ledamöter: Hans Tocklin, Karl-Ingvar Rundqvist, Margit Strandberg, Bengt Huldt, Lars Ahlvarsson, Hans Karlsson och Bo Hjern. Enhälligt.

Sekreterare: Lena Bernhardsson