: : : :

AD 1993 nr 197

Sammanfattning :

Fråga huruvida uppsägningar av anställda på grund av arbetsbrist har inneburit att arbetsgivaren åsidosatt turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen.

» Gå direkt till hela domen

Sammanfattning :

Fråga huruvida uppsägningar av anställda på grund av arbetsbrist har inneburit att arbetsgivaren åsidosatt turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen.

Dela :

Parter ( Privata sektorn ) :  [] &  [] &  []

Direktstämt mål [ mål nr A 35/93 ]

Dom meddelad :

Ledamöter i Arbetsdomstolen ( 7 st. ♀ 1 ♂ 6allmän sammansättning ):

Ordförande :

 [] #

Vice ordförande :

 [] #

”Tredje man” :

 [] #

Arbetsgivarledamöter :

 [] #

SAF

 [] *

Landstingsförbundet

Arbetstagarledamöter :

 [] **

 

 [] #

Saco

[ Enhälligt ]

# Ordinarie ledamot* Förordnad ersättare** Tillfällig ersättare

Andel tillfälliga ersättare : 14,3% ( 1 st. )
Andel ordinarie ledamöter : 71,4% ( 5 st. )
Andel kvinnliga ledamöter : 14,3% ( 1 st. )

Sekreterare :  []

Lagrum : 22 § lagen (1982:80) om anställningsskydd

Rättsfall som hänvisar till AD 1993 nr 197 ( 1 st. ): AD 2005 nr 75

Klicka på länkarna till lag­stift­ning, rätts­fall och för­arbeten i doms­referatet nedan för att se doku­mentet (öppnas i nytt fönster).

5. Domslut

Arbetsdomstolen avslår SIF:s talan.

SIF skall ersätta arbetsgivarparterna för rättegångskostnader med fyrtioåttatusenåttahundratrettioen (48 831) kr, varav 44 000 kr utgör ombudsarvode, samt ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Referat ( AD 1993 nr 197 ) :

AD 1993 nr 197

Parter ( Privata sektorn ): Svenska Industritjänstemannaförbundet mot Sveriges Verkstadsförening och Rank Xerox Aktiebolag i Stockholm

Ledamöter i Arbetsdomstolen : Hans Stark, Erik Lempert, Margit Strandberg, Ulf E. Nilsson, Ulf Perbeck, Nils Lang (f.d. avtalsombudsmannen i Svenska Kommunalarbetareförbundet; tillfällig ersättare), Bo Hjern. Enhälligt.

Sekreterare : Gunilla Svahn Lindström

AD 1993 nr 197    Dom den 24 november 1993 – Direktstämt mål

Sökord : Arbetsbrist | Turordning vid uppsägning | Uppsägning från arbetsgivarens sida

Lagrum : 22 § anställningsskyddslagen

Parter:

Svenska Industritjänstemannaförbundet

mot

Sveriges Verkstadsförening och Rank Xerox Aktiebolag i Stockholm

1. Bakgrund

Mellan Sveriges Verkstadsförening (VF) och Svenska Industritjänstemannaförbundet (SIF) gäller kollektivavtal om bl.a. allmänna anställningsvillkor. Rank Xerox AB (bolaget) är genom medlemskap i VF bundet av kollektivavtalet.

Bolaget tillhör en internationell koncern och har cirka 600 anställda i Sverige. Bolaget säljer och utför service på kopieringsmaskiner, telefaxer, ordbehandlingsmaskiner, laserskrivare m.m. Verksamheten är indelad i regioner och distrikt. Inom varje distrikt finns ett antal kontor. På kontoren finns serviceingenjörer placerade. Servicen utförs av serviceingenjörerna vid besök hos bolagets kunder.

S.E. är född år 1938 och är medlem i SIF. Han anställdes som serviceingenjör i bolaget är 1964. Bolaget öppnade ett servicekontor i Arboga år 1977 där S.E. placerades. Kontoret lades ner år 1987. Det är tvistigt mellan parterna om S.E. även fortsättningsvis varit placerad i Arboga eller om han blivit omplacerad till Eskilstuna.

L.P. är född är 1951 och medlem i SIF. Han anställdes som serviceingenjör i bolaget är 1976 med placering i Västerås.

Under hösten 1991 fördes lokala förhandlingar i bolaget avseende driftsinskränkning och ny organisation. Bolaget hade för avsikt att minska antalet serviceingenjörer. Förhandlingarna gällde bl.a. turordning och uppsägning.

S.E. och L.P. sades upp på grund av arbetsbrist den 2 december 1991 med sista anställningsdag den 5 juni 1992. S.E. är sedan dess arbetslös. L.P. erhöll en ny anställning hos annan arbetsgivare den 6 juni 1992 men sade upp sig den 23 mars 1993. Under uppsägningstiden var L.P. sjukskriven. Efter den 23 juni är han arbetslös och från den 30 juni 1993 uppbär han inte någon ersättning från försäkringskassan.

Tvist har uppstått mellan parterna huruvida bolaget åsidosatte turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen genom att säga upp S.E. och L.P. från deras anställningar.

2. Yrkanden

SIF har yrkat att arbetsdomstolen förpliktar bolaget att utge

1. allmänt skadestånd till vardera S.E. och L.P. med 50 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning tills betalning sker, samt

2. ekonomiskt skadestånd till S.E. med 13 121 kr per månad och till L.P. med 17 030 kr (lön 13 929 kr och förmånsvärde av bil 3 101 kr) per månad, i båda fallen från den 6 juni 1992 till dagen för huvudförhandling i målet jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 27:e i respektive månad tills betalning sker.

För L.P:s del har SIF medgivit avräkning enligt följande:

– För tiden mellan den 6 juni 1992 och den 28 februari 1993 medges avräkning med 15 000 kr per månad.

– För tiden mellan den I mars och den 30 juni 1993 medges avräkning med i första hand 50 430 kr (lön, sjuklön och ersättning från försäkringskassan) och i andra hand med 60 000 kr (lön, uppsägningslön och ersättning från försäkringskassan).

SIF har vidare yrkat att arbetsdomstolen förbehåller SIF rätt att senare väcka talan med yrkande om ersättning för ekonomisk skada som S.E. och L.P. kan komma att lida för tiden efter huvudförhandlingen i målet.

Arbetsgivarparterna har bestritt samtliga yrkanden. Om bolaget skulle befinnas vara skadeståndsskyldigt, har arbetsgivarparterna vitsordat att ekonomiskt skadestånd skall utgå till S.E. med yrkat belopp per månad under angiven tid. När det gäller L.P. har arbetsgivarparterna vitsordat att ekonomiskt skadestånd skall utgå med 13 929 kr per månad under angiven tid, alltså motsvarande månadslönen utan att förmånsvärdet av bilen räknas med. Arbetsgivarparterna har vidare beträffande L.P. vitsordat att avräkning från det ekonomiska skadeståndet skall ske med 15 000 kr per månad för tiden mellan den 6 juni 1992 och den 28 februari 1993. När det gäller tiden mellan den 1 mars och den 30 juni 1993 har arbetsgivarparterna vitsordat att avräkning från det ekonomiska skadeståndet skall ske med sammanlagt 60 000 kr. Vad slutligen gäller ränteyrkandet avseende det ekonomiska skadeståndet har arbetsgivarparterna vitsordat ränta från dagen för delgivning av stämningsansökan i målet och för tiden därefter i enlighet med yrkandet.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

3. Parternas utveckling av talan

[Parternas utveckling av talan kan ha uteslutits här]

3.1 SIF

3.1.1 Grunderna för talan

Bolaget har brutit mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen genom att säga upp S.E. och L.P. på grund av arbetsbrist trots att de hade längre anställningstid än anställda som inte sades upp. S.E. har varit placerad i Eskilstuna. Arboga har inte utgjort en egen driftsenhet.

S.E. och L.P. hade inte behövt omplaceras för fortsatt anställning. De serviceingenjörstjänster som fanns kvar var i princip identiska med de tjänster som S.E. och L.P. innehade. Skillnaden var att de anställda hade olika internutbildning. Detta innebär att S.E:s och L.P:s rätt till fortsatt arbete skall bedömas enbart utifrån anställningstiden i bolaget. L.P. hade längre anställningstid än serviceingenjörerna B.J. och H.H. i Västerås och S.E. hade längre anställningstid än serviceingenjörerna J.L. och N-E.L. i Eskilstuna.

Om arbetsdomstolen skulle komma fram till att S.E. och L.P. endast kunnat beredas fortsatt arbete efter omplacering, gör SIF gällande att S.E. och L.P. hade tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete. De uppfyllde de allmänna grundkrav som gällde för anställning som serviceingenjör i bolaget. Den vidare kompetens som krävs kan de få endast genom internutbildning. Den behövliga internutbildningen ligger inom ramen för skälig inlärningstid.

S.E. och L.P. orsakades löneförluster genom uppsägningarna. Vid uppsägningstillfället var S.E:s lön 13 121 kr per månad och L.P:s lön 13 929 kr per månad. För L.P:s del innebar uppsägningen också förlust av tjänstebil. Det beskattningsbara förmånsvärdet för bilen var 3 101 kr per månad.

3.1.2 Driftenhetsfrågan

Under kort tid som nyanställd var S.E. placerad i Stockholm men blev därefter organisatoriskt överförd till Örebro. S.E. bodde i Arboga sedan hösten 1964. År 1977 öppnade bolaget ett servicekontor i Arboga och S.E. placerades där. År 1987 lades kontoret i Arboga ner. S.E. blev då organisatoriskt omplacerad till Eskilstuna. Lagret flyttades till Västerås och Eskilstuna. I Eskilstuna fanns bl.a. ett skrivbord och telefon som S.E. hade tillgång till. Hans post skickades till kontoret i Eskilstuna. S.E. var i Eskilstuna ungefär tre gånger i veckan. Möten hölls på kontoret i Eskilstuna. I bolagets servicefolder stod han med namn och bild under Eskilstuna-kontoret. S.E. hade ett litet lager av reservdelar och förbrukningsmaterial i bilen. Han försökte också att beställa reservdelar som han behövde till den plats där han skulle utföra service. Annars var det till Eskilstuna som han åkte för att hämta material. Han hade inte något kontor hemma.

Innan kontoret i Arboga lades ner, levererades reservdelarna dit. Det skulle därför bli problem på grund av avståndet, om reservdelarna skulle finnas i Eskilstuna. Efter en tid kom S.E. på eget initiativ överens med expeditionsföreståndaren på ASG i Arboga att reservdelarna skulle lämnas in på expeditionen i ASG:s lokaler. S.E. disponerade inget utrymme och hade ingen nyckel till expeditionen. Han kunde bara komma in när expeditionen var öppen under kontorstid. Ingen kunde nå honom där på telefon. På detta sätt kunde S.E. hämta reservdelar i Arboga i stället för att åka till Eskilstuna innan han gav sig ut på serviceuppdrag. Bolaget betalade inget för detta uppdrag. Detta var ingen s.k. drop point. S.E. har aldrig varit placerad i Arboga efter det att kontoret där lades ner. Han använde Arboga som utgångspunkt för rese- och traktamentsberäkningen, eftersom resorna påbörjades och avslutades där.

3.1.3 Kvalifikationsfrågan

3.1.3.1 Allmänt

Både S.E. och L.P. har en stabil teknisk utbildning på gymnasienivå. Denna utbildning utgör förutsättningen för att bli anställd i bolaget. Därutöver har S.E. och L.P. genomgått internutbildning i bolaget. De internkurser som serviceingenjörerna deltar i är mellan en dag och tre till fyra veckor långa. Den vanligaste kurstiden är ungefär en vecka. På de flesta kurserna arbetar man praktiskt med en maskin samtidigt som man läser sig till hur maskinen fungerar. Efter kursen kan man oftast börja arbeta med maskinen på en gång.

3.1.3.2 S.E.

S.E. har tillräckliga kvalifikationer för de befattningar som innehas av J.L. och N-E.L. i Eskilstuna, båda med kortare anställningstid än S.E. S.E. har genomgått 7-årig folkskola och därefter 4-ärig yrkesskola för byggnadssnickare. På grund av en skada blev han tvungen att omskola sig. Han gick en kurs i styr- och reglerteknik. Därefter har han erhållit internutbildning vid bolaget. Vid utvecklingssamtal en gång per är har han tillsammans med sin chef diskuterat vilka kurser han skall genomgå. S.E. har utbildning för vad bolaget betecknar som låg- och mellanvolymsprodukter men inte för högvolymsprodukter och nätverksprodukter. Han har klarat alla utbildningar och inga klagomål har riktats mot honom i hans arbete. Han har vid ett tillfälle erbjudits utbildning för högvolymsprodukten 1065 men tackade nej till erbjudandet bl.a. på grund av att han trodde att maskinen snart skulle vara borta från marknaden. Han valde att gå en annan kurs som rörde ritkopiering. S.E. har sedan han började hos bolaget använt sig av manualer på engelska. Han har tillräckliga kunskaper i engelska för att klara utbildning även för högvolymsprodukter.

3.1.3.3 L.P.

L.P. har tillräckliga kvalifikationer för de befattningar som innehas av B.J. och H.H. i Västerås, båda med kortare anställningstid än L.P. L.P. har genomgått 9-årig grundskola och har därefter erhållit ingenjörsexamen från en treårig utbildning vid ASEA:s industriskola. Han har även gått i fackskola i Västerås. Han anställdes i bolaget år 1976. Han har liksom S.E. utbildats internt hos bolaget. L.P. har framför allt inriktat sig på nätverksprodukter och då speciellt ordbehandlare. ABB har varit en stor kund där han utfört mycket arbete. Han har inte arbetat med högvolymsprodukter. Han har diskuterat vilka kurser han skulle genomgå vid utvecklingssamtalen. Han trivdes att arbeta med ordbehandlare och andra nätverksprodukter. Han har aldrig fått några klagomål på det arbete han utfört utan han har tvärtom varit efterfrågad bland kunderna.

S.E. och L.P. kan inom ramen för skälig inlärningstid genomgå behövlig internutbildning hos bolaget.

3.1.4 Ekonomiskt skadestånd

L.P. erhöll från och med den 6 juni 1992 en ny anställning vid ett företag i Strömsund cirka 70 mil från Surahammar där hans familj bodde kvar. Han trivdes mycket bra till en början men efter det att provanställningstiden på sex månader var över förändrades klimatet mellan honom och hans chef. L.P. utsattes för en form av mobbning av chefen. Det slutade med att L.P. inte kunde sova och fick magproblem. Han uppsökte en läkare som rådde honom att säga upp sig. Han försökte att vara kvar på arbetsplatsen en tid i alla fall men till slut klarade han det inte längre. Han sade upp sig själv den 23 mars 1993. Han sjukskrevs av läkaren från och med den 23 mars 1993 till och med den 30 juni 1993 för magsäcks- och grovtarmskatarr samt sömnproblem. Han har aldrig haft samarbetsproblem tidigare och aldrig sjukdomssymtom av detta slag. L.P:s sjukskrivning orsakades av den nya anställningen. Han ansåg sig tvungen att acceptera denna för att begränsa den skada som orsakats av bolagets uppsägning av honom. Avräkning för tiden mellan den 1 mars till den 30 juni 1993 skall därför i första hand vara 50 430 kr. Uppsägningen från bolaget innebar att L.P. förlorade sin tjänstebil. Han hade rätt att använda bilen privat och bolaget stod för bensinkostnaden. Det beskattningsbara förmånsvärdet för tjänstebilen var 3 101 kr per månad. Det skedde ingen justering av lönen när han vid ett tidigare tillfälle under anställningen i bolaget valde att inte längre ha tjänstebil.

3.2 VF och Rank Xerox

3.2.1 Grunderna för talan

Bolaget har inte gjort sig skyldigt till turordningsbrott. Beträffande S.E. görs i första hand gällande att Arboga är att betrakta som en egen driftsenhet där S.E. varit placerad. Eftersom S.E. varit den ende anställde där har det inte funnits någon turordningskrets att ta hänsyn till. Skulle domstolen finna att S.E. tillhörde samma turordningsområde som serviceingenjörerna i Eskilstuna görs i andra hand gällande att S.E. vid omplacering saknade tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete hos bolaget. Beträffande L.P. görs gällande att han vid omplacering saknade tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete hos bolaget. Tjänstebil utgjorde inte någon anställningsförmån i bolaget.

3.2.2 Allmänt

Bolagets organisation i Sverige består av fyra regioner. I varje region finns flera distrikt. Ett distrikt är ett geografiskt avgränsat område med en ansvarig distriktschef. Inom distriktet kan finnas flera orter där serviceingenjörer är stationerade. Den norra regionen har tre distrikt: Gävle, Umeå och Västerås. Västerås-distriktet består av orterna Uppsala, Eskilstuna, Arboga och Västerås. Inom bolagets serviceverksamhet finns tre typer av enheter. De största enheterna är stora service- och försäljningskontor som t.ex. Västerås. Sedan finns servicekontor med endast ett fåtal serviceingenjörer. Sevicekontoren består i regel endast av ett lagerutrymme samt ett skrivbord som kan disponeras av ingenjörerna när de är på kontoret. Eskilstuna-kontoret tillhör denna kategori. Slutligen finns det s.k. drop points. Dessa kan beskrivas som endast ett försörjningsställe för reservdelar. En drop point kan t.ex. vara förlagd till en bensinmack eller finnas hemma i bostaden hos en serviceingenjör. Dit beställs delar som serviceingenjören akut behöver till nästa dag. Leveransen sker oftast nattetid. Det finns mellan 25–40 drop points i Sverige.

Bolaget har fyra olika typer av produkter som man arbetar med. Högvolymsprodukter är de tekniskt mest avancerade. Därefter kommer nätverksprodukter som t.ex. PC och kraftfullare laserskrivare. Mellanvolymsprodukter kommer som nummer tre och därefter lågvolymsprodukter. Låg- och mellanvolymsprodukter är mindre tekniskt avancerade.

3.2.3 Driftenhetsfrågan

Det utrymme hos ASG i Arboga som S.E. hade tillgång till var en drop point. Där hämtade S.E. reservdelar och förbrukningsmaterial som han behövde för sitt servicearbete. Annars hade S.E., som de flesta serviceingenjörerna, sitt lager i bilen. Serviceingenjörerna har också möjlighet att fylla på lagret vid besök på något av kontoren. Det kostade bolaget ungefär 400 kr per dygn att ha en drop point i Arboga. Den är numera nedlagd.

L.L. var servicechef i bolaget för bl.a. Arboga och Eskilstuna under åren 1986–1988. Kontoret i Arboga lades ner för att sänka kostnaderna i bolaget och bolaget upprättade en drop point i stället. L.L. hade att verkställa beslutet att kontoret i Arboga skulle läggas ner. Han ombesörjde att de flesta reservdelarna flyttades till kontoret i Västerås. S.E. har själv betraktat Arboga som en självständig driftsenhet. Han har bl.a. konsekvent använt Arboga som utgångspunkt i rese- och traktamentshänseende liksom beträffande sin arbetstid. Om S.E. varit placerad i Eskilstuna, hade han inte fått traktamente där. S.E:s verksamhet har också mestadels varit förlagd norr om Mälaren, medan de serviceingenjörer som är placerade i Eskilstuna till övervägande delen haft sin verksamhet förlagd söder om Mälaren. L.L. skickade S.E:s post till bostaden och inte till kontoret i Eskilstuna. Det fanns två stycken postfack i Eskilstuna men inget tillhörde S.E. S.E. besökte kontoret i Eskilstuna ungefär tre gånger i månaden. MBL-förhandlingar skedde när serviceingenjörer skulle byta placeringsort. Inga sådana förhandlingar har skett när det gäller S.E. S.E. stod upptagen under Eskilstuna i bolagets servicefolder som riktar sig till kunderna. Det betyder inte att han var placerad där. Han var placerad i Arboga som utgjorde en egen driftsenhet. Eftersom S.E. var den enda anställde där, har det inte funnits någon turordningskrets att ta hänsyn till.

Vid den lokala förhandlingen den 15 november 1991 krävde SIF att Arboga och Västerås skulle utgöra en gemensam driftsenhet. Bolaget menade att Arboga utgjorde en egen driftsenhet. Man enades dock om att under förhandlingarna behandla Arboga och Västerås gemensamt för att inte fastna på denna fråga. I stället koncentrerade man förhandlingarna på frågan om erforderliga kvalifikationer förelåg.

3.2.4 Kvalifikationsfrågan

3.2.4.1 Allmänt

Före omorganisationen var serviceingenjörernas kompetens olika beroende på att man ofta specialiserade sig på skilda produkter genom internutbildning. Arbetet var ungefär lika till innehåll men med olika svårighetsgrad. Beträffande nätverksprodukterna krävs ett stort mätt av kunnande inom data. För högvolymsprodukter fordras mer utbildning än för låg- och mellanvolymsprodukter. Vissa högvolymsprodukter som t.ex. stora kopiatorer är mer komplexa än andra högvolymsprodukter och kräver mer utbildning.

På grund av att bolaget hade svåra ekonomiska problem, hade man under hösten 1991 MBL-förhandlingar om bl.a. turordning och uppsägningar. Bolaget ansåg att man behövde minska antalet anställda serviceingenjörer. De som skulle vara kvar i bolaget måste ha en bred kompetens och klara av de arbetsuppgifter som varje servicekontor krävde. I Eskilstuna skulle det finnas två tjänster som tidigare. För att bedriva en godtagbar serviceverksamhet i Västerås behövdes fem befattningar. Bolaget undersökte vilka maskiner som fanns i Västerås-området och vilken typ av serviceingenjörsprofil som krävdes för att nå upp till kundernas förväntningar. Man konstruerade fem tjänster. Man visste inte då vilka personer som skulle vara kvar. Man gick igenom befattningarna och prövade alla personer utifrån turordningslistan. Därvid granskades noggrant varje serviceingenjörs kompetens. För samtliga tjänster ställdes efter omorganisationen högre krav på kompetens både vad gällde omfattning och svårighet. Därmed blev det en omplacering för dem som skulle vara kvar i bolaget. Sex månaders utbildning ansågs vara en rimlig tid för att kunna klara de nya tjänsterna på ett godtagbart sätt. Serviceingenjörer med smal kompetens, t.ex. de som var utbildade för endast låg- och mellanvolymsprodukter, kunde inte komma i fråga för de nya tjänsterna. Vid de lokala förhandlingarna var parterna överens om att S.E. och L.P. skulle sägas upp, därför att de inte uppfyllde kompetenskraven.

3.2.4.2 S.E.

S.E. saknade den kompetens som krävdes i den nya organisationen. I Eskilstuna skulle det finnas kvar två serviceingenjörstjänster som tidigare. Innehavarna av dessa tjänster måste ha kunskaper i fråga om hög-, mellan- och lågvolymsprodukter samt nätverksprodukter och måste kunna lappa över varandra vad gällde kompetensområden. J.L. hade kunskaper vad gäller hög-, mellan- och lågvolymsprodukter medan N-E.L. kunde lågvolymsprodukter och nätverksprodukter samt en särskild högvolymsmaskin, 5090. S.E. hade utbildning för låg- och mellanvolymsprodukter. Han hade vid ett tillfälle tackat nej till utbildning för en högvolymsprodukt, 1065, på grund av bristande kunskaper i engelska. S.E. saknade de särskilda kunskaper som krävdes för att kunna få J.L:s befattning, d.v.s. kunskaper beträffande högvolymsprodukter. I N-E.L:s fall saknade S.E. kunskaper beträffande nätverksprodukter och kunde därför inte heller få den tjänsten.

3.2.4.3 L.P.

L.P. arbetade framför allt med nätverksprodukter som han var utbildad för. Det var stor skillnad på produktkunskap mellan å ena sidan B.J. och H.H. samt å andra sidan L.P. Skillnaden bestod främst i att L.P. saknade kunskap vad gällde högvolymsprodukter. B.J. och H.H. hade utbildning på ett flertal högvolymsprodukter. För L.P:s del skulle det fordras cirka tre års utbildning för B.J:s och H.H:s tjänster. Även B.J. och H.H. måste erhålla viss utbildning innan de kunde fullgöra de arbetsuppgifter som de nya tjänsterna krävde. I deras fall fordrades dock klart mer begränsade utbildningsinsatser. Före omorganisationen var det fyra serviceingenjörer som arbetade med högvolymsprodukter i Västerås. Det var tillräckligt och därför hade bolaget ingen möjlighet att utbilda L.P. inom detta område.

3.2.5 Ekonomiskt skadestånd

Det belopp som skall avräknas från det ekonomiska skadeståndet för tiden mellan den 1 mars och den 30 juni 1993 är 60 000 kr eftersom L.P. hade ett nytt arbete. L.P. har gjort gällande att hans sjukdom skulle vara orsakad av bolaget. Detta har ingen grund. Att L.P. blev sjuk har inget med bolaget att göra.

Tjänstebil utgjorde inte någon anställningsförmån. Det följde av ett särskilt reglemente för tjänstebilar i bolaget. Bilen är ett arbetsredskap för serviceingenjörerna. Anställda i bolaget kunde välja mellan att använda tjänstebil och att köra med egen bil och göra avdrag för det i deklarationen. Det skedde ingen justering av lönen beroende på om man hade tjänstebil eller inte.

4. Domskäl

4.1 Tvisten

Serviceingenjörerna S.E. och L.P. sades upp från sina anställningar hos Rank Xerox AB på grund av arbetsbrist.

Mellan parterna är tvistigt huruvida uppsägningarna har inneburit att bolaget åsidosatt turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen. Enligt denna paragraf skall vid uppsägning på grund av arbetsbrist bestämmas viss turordning mellan arbetstagarna. Arbetstagare med längre anställningstid hos arbetsgivaren har företräde till fortsatt arbete framför arbetstagare med kortare anställningstid. Om arbetstagaren endast efter omplacering kan beredas fortsatt arbete hos arbetsgivaren, gäller dock som förutsättning för företrädet att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet. Har arbetsgivaren flera driftsenheter, gäller som huvudregel att turordningen fastställs för varje driftsenhet för sig.

Parterna är beträffande S.E. oense om huruvida Arboga eller Eskilstuna skall betraktas som driftsenhet vid tillämpning av turordningsreglerna. Utgör Arboga turordningskrets för S.E., föreligger enligt vad som är ostridigt i målet inte något brott mot turordningsreglerna. Skulle däremot Eskilstuna vara att anse som turordningskrets, har arbetsdomstolen även att pröva dels huruvida en omplaceringssituation föreligger, dels – för den händelse så skulle visa sig vara fallet – huruvida S.E. har tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet. Beträffande L.P. föreligger endast de två sistnämnda tvistefrågorna.

Som framgår av det anförda uppkommer följande tvistefrågor i målet:

– Utgör Arboga eller Eskilstuna driftställe för S.E.?

– Har S.E. och L.P. kunnat beredas fortsatt arbete endast efter omplacering?

– Har S.E. och L.P. tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet?

4.2 Har S.E. och L.P. kunnat beredas fortsatt arbete endast efter omplacering?

Arbetsdomstolen väljer såvitt gäller S.E. att till en början bortse från alternativet att Arboga utgör driftställe för honom och har som utgångspunkt för prövningen att han är att hänföra till driftsstället Eskilstuna.

Parterna är ense om att S.E. har längre anställningstid än serviceingenjörerna J.L. och N-E.L. i Eskilstuna samt att L.P. har längre anställningstid än serviceingenjörerna B.J. och H.H. i Västerås. Enligt huvudregeln om turordning efter anställningstid har S.E. och L.P. därmed företräde till fortsatt arbete framför de nämnda arbetstagarna. Det är emellertid tvistigt mellan parterna om en omplaceringssituation har uppkommit som kan föranleda tillämpning av det i turordningsreglerna uppställda kravet på tillräckliga kvalifikationer.

Arbetsdomstolen bedömer tvistefrågan på följande sätt.

Vad först gäller L.P. framgår av utredningen att denne arbetade framför allt med nätverksprodukter och då speciellt ordbehandlare. De tjänster som B.J. och H.H. kom att erhålla efter omorganisationen innefattade arbete med inte bara låg- och mellanvolymsprodukter utan även skilda typer av komplexa högvolymsprodukter. En jämförelse mellan L.P:s arbetsuppgifter och dessa sistnämnda arbetsuppgifter ger enligt arbetsdomstolens mening vid handen att ett skifte mellan dessa arbetsuppgifter otvivelaktigt är att anse som en omplacering i den mening som avses i anställningsskyddslagens turordningsregler.

Beträffande härefter S.E. framgår av utredningen att denne inte arbetat med andra produkter än låg- och mellanvolymsprodukter. De två tjänster som i den nya organisationen skulle finnas i Eskilstuna innefattade låg-, mellan- och högvolymsprodukter samt nätverksprodukter. Det råder enligt arbetsdomstolens mening ingen tvekan om att ett skifte mellan S.E:s arbetsuppgifter och de arbetsuppgifter som sålunda innefattades i tjänsterna i Eskilstuna är att uppfatta som en omplacering i den mening som avses i anställningsskyddslagens turordningsregler.

Det nu anförda innebär att en omplacering skulle ha krävts för att bereda S.E. och L.P. fortsatt arbete. Detta betyder att kravet på tillräckliga kvalifikationer i 22 § anställningslagen får aktualitet för såväl S.E. som L.P.

4.3 Har S.E. och L.P. tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete?

Även denna prövning sker såvitt gäller S.E. utifrån den förutsättningen att han är att hänföra till driftstället Eskilstuna.

Den principiella innebörden av kravet på tillräckliga kvalifikationer enligt 22 § anställningsskyddslagen brukar i rättstillämpningen med stöd av uttalanden i lagstiftningens förarbeten beskrivas på följande sätt. Kravet på tillräckliga kvalifikationer får inte ges en vidare innebörd än att arbetstagaren skall ha de allmänna kvalifikationer som normalt ställs på den som söker det arbete det är fråga om. Det kan inte krävas att arbetstagaren fullständigt behärskar sina nya arbetsuppgifter från början utan endast att han har möjlighet att inom rimlig tid lära sig dem. I princip är det arbetsgivaren som är bevisskyldig för ett påstående om att en arbetstagare saknar tillräckliga kvalifikationer för det arbete som turordningstvisten avser.

Arbetsdomstolen prövar först L.P:s kvalifikationer.

Bolaget har åberopat följande till stöd för att L.P. inte har tillräckliga kvalifikationer för att fortsätta som serviceingenjör i den nya organisationen. Enligt denna skulle B.J. erhålla en tjänst med beteckningen Si 1 och H.H. en tjänst med beteckningen Si 2. De arbetsuppgifter som är förenade med tjänsten Si 1 kräver kunskap beträffande låg- och mellanvolymsprodukter. Därutöver krävs kunskap beträffande produkterna 4050/4090, 9700 och 5090. De är alla komplexa högvolymsprodukter. Bolaget har uppgett att B.J. har utbildning på följande högvolymsprodukter: 9790, 9700, 4090, 4050, 9600-familjen, 5090, 1090 och 1075. De sex först angivna anses som komplexa högvolymsprodukter. Därutöver har B.J. viss utbildning på lågvolymsprodukter men saknar utbildning på mellanvolymsprodukter. De arbetsuppgifter som är förenade med tjänsten Si 2 kräver kunskap i fråga om följande produkter: 4050/4090, 5090 (komplexa högvolymsprodukter), låg- och mellanvolymsprodukter, högvolymsprodukter och Docu Tech. Docu Tech är enligt bolaget en av marknadens mest avancerade kopiatorer. H.H. har enligt bolaget utbildning på följande högvolymsprodukter: 9790, 9700, Docu Tech, 9600-familjen, 5090, 5100, 1090. Alla dessa produkter anses som komplexa utom de två sistnämnda. Därutöver har han utbildning på ett antal låg- och mellanvolymsprodukter.

L.P. saknar helt utbildning på högvolymsprodukter. Han har framför allt utbildning på nätverksprodukter och viss utbildning på mellanvolymsprodukter. I.F., som tidigare varit serviceregionchef i bolaget, har uppgivit att det är stor skillnad på produktkunskap mellan å ena sidan B.J. och H.H. samt å andra sidan L.P. Han har också uppgett att det inom B.J:s och H.H:s kompetensområden finns produkter som är helt nya för L.P. där det skulle ha krävts omfattande utbildning för denne. Enligt servicechefen S.L. skulle det ha fordrats minst ett till två års utbildning för L.P. för att kunna ta över B.J:s eller H.H:s arbetsuppgifter. Bolaget har uppskattat tiden till tre år.

Enligt arbetsdomstolens mening föreligger inte grund för att i några mera väsentliga hänseenden sätta i fråga den utredning rörande kvalifikationskraven för de berörda serviceingenjörerna i den nya organisationen som arbetsgivarsidan har förebringat i målet. Viss osäkerhet kan dock sägas råda i frågan vilken utbildningstid som skulle krävas för att L.P. skulle förvärva kompetens att ta över B.J:s eller H.H:s arbetsuppgifter. Det måste emellertid hållas för säkert att det skulle krävas en tid av i varje fall upp emot ett år. Denna tid ligger klart över vad som kan betraktas som en rimlig inlärningstid i det föreliggande sammanhanget.

I målet har den synpunkten framförts att det enda sättet för arbetstagarna att vidga sin kompetens som serviceingenjörer har varit att delta i bolagets internutbildning. Det är emellertid bolaget som haft det avgörande inflytandet över vilka kurser arbetstagarna kunnat genomgå och därmed över vilken kompetens de förvärvat rörande bolagets skilda produkter. Det kan göras gällande att bolaget borde ha förutsett den situation som uppstod och i tid berett arbetstagarna möjlighet att komplettera utbildningen i erforderlig utsträckning. I den uppkomna arbetsbristsituationen borde det därför ställas större krav på bolaget än vad som i allmänhet gäller att bereda berörda arbetstagare möjlighet till kompletterande utbildning. Häremot har från arbetsgivarsidan invänts att L.P. varit särskilt intresserad av datorer och därför i stor utsträckning själv valt att arbeta med nätverksprodukter. Bolaget har även uppgett att man inte heller haft möjlighet att före omorganisationen utbilda fler serviceingenjörer avseende högvolymsprodukterna. Bolaget hade redan fyra serviceingenjörer i Västerås med den kompetensen. Arbetsdomstolen kan inte finna att det föreligger grund för att tillmäta det nu diskuterade spörsmålet någon avgörande betydelse vid prövningen av kvalifikationsfrågan.

Arbetsdomstolen kommer sammanfattningsvis fram till att det måste anses styrkt i målet att L.P. saknar tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete som serviceingenjör vid bolagets kontor i Västerås.

Arbetsdomstolen övergår till kvalifikationsfrågan vad gäller S.E. Utredningen i denna del är mer knapphändig än vad gäller L.P. Det har dock framkommit att de två serviceingenjörerna vid Eskilstuna-kontoret måste kunna komplettera varandra vad gäller kompetensområden. Det har framkommit att det förhåller sig så med J.L. och N-E.L. S.E. däremot saknar helt kunskaper beträffande nätverksprodukter och högvolymsprodukter. Om S.E. skulle ha fått J.L:s tjänst, skulle kompetens ha saknats vid Eskilstuna-kontoret vad gäller framför allt högvolymsprodukter. Och skulle S.E. ha erhållit N-E.L:s tjänst, hade kunskapen beträffande nätverksprodukter varit obefintlig vid kontoret. Det är tydligt att en omfattande utbildning hade krävts för att S.E. skulle ha förvärvat erforderlig kompetens för J.L:s eller N-E.L:s tjänst.

Arbetsdomstolen kommer till den slutsatsen att S.E. inte har tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete som serviceingenjör vid bolagets kontor i Eskilstuna.

4.4 Slutsatser

Arbetsdomstolen finner beträffande S.E. att bolaget inte kan anses ha åsidosatt turordningsbestämmelserna i 22 § anställningsskyddslagen. Denna bedömning har som förutsättning att Eskilstuna skall anses som driftsenhet för S.E. Betraktas i stället Arboga som driftsenhet, föreligger enligt vad som är ostridigt i målet inte något turordningsbrott. Detta betyder att det saknas anledning för arbetsdomstolen att gå in på frågan till vilken driftsenhet S.E. skall hänföras, eftersom alltså turordningsbrott inte föreligger i någotdera alternativet.

Inte heller i fråga om L.P. har bolaget åsidosatt turordningsbestämmelserna i 22 § anställningsskyddslagen.

SIF:s yrkanden skall därför inte bifallas.

Med denna utgång i målet skall arbetsgivarparterna tillerkännas ersättning för rättegångskostnader. Yrkat belopp har vitsordats som skäligt.

5. Domslut

Arbetsdomstolen avslår SIF:s talan.

SIF skall ersätta arbetsgivarparterna för rättegångskostnader med fyrtioåttatusenåttahundratrettioen (48 831) kr, varav 44 000 kr utgör ombudsarvode, samt ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 1993‑11‑24, målnummer A‑35‑1993

Ledamöter: Hans Stark, Erik Lempert, Margit Strandberg, Ulf E. Nilsson, Ulf Perbeck, Nils Lang (f.d. avtalsombudsmannen i Svenska Kommunalarbetareförbundet; tillfällig ersättare), Bo Hjern. Enhälligt.

Sekreterare: Gunilla Svahn Lindström