: : : :

Prejudikat från Arbetsdomstolen:

AD 1993 nr 123

| |  ]

Arbetsdomstolens egna sökord: | |  ]

Arbetsdomstolen leder rätts­ut­veck­lingen inom arbets­rätten genom sina prejudikat

Sammanfattning:

Mellan Scandinavian Airlines System (SAS) och de danska, norska och svenska pilotföreningarna har träffats en överenskommelse om inhyrning av externa flygbolag samt en tillämpningsöverenskommelse till denna. Tvist huruvida SAS i visst fall har åsidosatt vad som överenskommits om förhandlingsskyldighet före inhyrning.

Dom meddelad: Onsdagen den 30 juni 1993

Dela :

» Gå direkt till domskälen

Parter:

Svensk Pilotförening, Dansk Pilotförening och Norske SAS-Flygeres Förening

mot

Scandinavian Airlines System (SAS) i Stockholm

Mellan Scandinavian Airlines System (SAS) å ena sidan samt Svensk Pilotförening, Dansk Pilotforening och Norske SAS-Flygeres Forening å andra sidan gäller kollektivavtal om löner och anställningsvillkor i övrigt för flygkaptener och flygstyrmän hos SAS. Till avtalet är fogade tio särskilda överenskommelser. En av dessa överenskommelser är betecknad ”07. INHYRNING AV EXTERNA FLYGBOLAG – JOINT OPERATIONS – CREW INTERCHANGES” (nedan benämnt inhyrningsavtalet). Inhyrningsavtalet innehåller bl.a. följande bestämmelser.

I. INHYRNING AV EXTERNA FLYGBOLAG

§ l

All inhyrning skall föregås av förhandlingar enligt MBL. Undantagna är akuta inhyrningar orsakade av hastigt uppkomna trafikstörningar.

§2

De inhyrda flygbolagen skall finnas på av SAS och pilotföreningarna gemensamt godkänd förteckning över tekniskt och operativt godkända flygbolag, dock att enskilt bolag kan godkännas av SAS och minst två av pilotföreningarna.

Inhyrningsavtalet träffades i mars 1983. Sedan det visat sig att vissa tillämpningssvårigheter uppkommit beträffande 1. § 1 i inhyrningsavtalet, träffade parterna den 28 augusti 1986 en särskild överenskommelse rörande tillämpningen av näranda bestämmelse, den s.k. tillämpningsöverenskommelsen. Denna överenskommelse har följande lydelse.

ÖVERENSKOMMELSE

mellan SAS å ena sidan och DPF/NSF/SPF å andra sidan angående tillämpning av punkt 1 § 1 i inhyrningsavtalet mellan parterna av den 14 mars 1983

Parterna är överens om följande tillämpning:

§ l

– Inhyrning av externa flygbolag för en serie av flygningar skall förhandlas på sedvanligt sätt.

– Inhyrning för enstaka flygningar förorsakade p.g.a. trafikstörningar får ske utan förhandling, förutsatt att inhyrning sker av bolag som finns upptaget på den av parterna godkända inhyrningslistan.

– Inhyrning för enstaka flygningar förorsakade av ökat trafikbehov får ske utan förhandling, förutsatt att denna inhyrning belastar en av parterna överenskommen kvot Storleken på denna kvot bestämmes i särskild förhandling och omfattar beräknat behov per kvartal. Utnyttjandet inom dessa kvoter redovisas skriftligt av SAS till pilotföreningarna månadsvis.

§2.

– Överenskommelsen gäller tills vidare med en ömsesidig uppsägningstid av 3 månader.

Den 19 juni 1991 mottog pilotföreningarna ett telex från SAS, i vilket SAS angav att företaget avsåg att hyra in flygföretaget Busy Bee och den av detta bolag använda flygplanstypen Fokker 50 för sammanlagt 220 flygningar under veckorna 26–30 under år 1991. Inhyrningen kom också att genomföras. Någon förhandling mellan parterna i anledning av inhyrningen ägde inte rum.

Pilotföreningarna har gjort gällande att SAS genom att genomföra inhyrningen åsidosatt sin förhandlingsskyldighet enligt 1. § 1 i inhyrningsavtalet. Pilotföreningarna har, under åberopade av att SAS sålunda gjort sig skyldigt till kollektivavtalsbrott, yrkat att arbetsdomstolen skall förplikta SAS att till envar av föreningarna utge allmänt skadestånd med 100 000 kr jämte ränta på beloppen enligt 6 § räntelagen från och med dagen för delgivning av stämningsansökan i målet till dess betalning sker.

SAS har bestritt käromålet i dess helhet samt menat att någon förhandlingsskyldighet i det aktuella fallet inte förelegat, varför något kollektivavtalsbrott inte blivit begånget.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört följande.

Pilotföreningarna

Inhyrningsavtalet tillkom mot bakgrund av den reglering som återfinns i 11 och 38 §§ medbestämmandelagen. Avtalet ledde dock till vissa tillämpningsproblem, varför parterna enades om den särskilda överenskommelsen avseende tillämpningen av I. § 1 i inhyrningsavtalet. Efter tillämpningsöverenskommelsens träffande bestäms innebörden i 1. § 1 i inhyrningsavtalet av § 1 i överenskommelsen. Där anges följaktligen uttömmande undantagen från SAS förhandlingsskyldighet. Lagregeln i 38 § medbestämmandelagen äger inte längre tillämplighet mellan parterna.

I det telex som pilotföreningarna mottog den 19 juni 1991 angavs att SAS till följd av brist på piloter inom SAS commuter-verksamhet avsåg att hyra in Busy Bee Fokker 50 under en femveckorsperiod under sommaren 1991. I telexet angavs vidare vilka flygningar som avsågs, sammanlagt 220 stycken.

Innan SAS beslutade om denna inhyrning hade förhandlingar mellan parterna bort äga rum. Detta följer av § 1 första strecksatsen i tillämpningsöverenskommelsen, i vilken det föreskrivs att inhyrning av externa flygbolag för en serie av flygningar skall förhandlas på sedvanligt sätt. Det kan med hänsyn till det mycket stora antalet flygningar, enligt uppgift den största enskilda inhyrning som ägt rum, inte under några förhållanden ha varit fråga om annat än en serie av flygningar.

Vidare menar pilotföreningarna att kollektivavtalsbrott även föreligger om det skulle anses vara fråga om inhyrning för enstaka flygningar. Detta följer av § 1 andra strecksatsen i tillämpningsöverenskommelsen. De förutsättningar för undantag från krav på förhandling som där anges har inte varit uppfyllda eftersom inhyrningarna inte förorsakats av trafikstörningar och då den aktuella flygplanstypen, Fokker 50, inte varit en av parterna gemensamt godkänd flygplanstyp för bolaget Busy Bee. Det hade följaktligen inte varit tillräckligt att SAS, för att fullgöra sina kollektivavtalsenliga skyldigheter, påkallat förhandling innan företaget beslutade sig för att hyra in Busy Bee F-50 utan för att SAS skulle ha fullgjort sina skyldigheter hade det dessutom erfordrats antingen att parterna överenskommit om ett tillfälligt medgivande för Busy Bee F-50 eller att denna flygplanstyp formligt införts i den i inhyrningsavtalet berörda förteckningen. Någon överenskommelse av sådant slag har inte träffats.

Orsaken till SAS inhyrningsbehov var pilotbrist inom SAS commuterverksamhet, vilken bedrivs inom en särskild resultatenhet inom SAS. Det är SAS som försörjer verksamheten med piloter. Denna försörjning hade SAS vid det i målet aktuella tillfället inte lyckats fullgöra.

Förteckningen över godkända bolag och flygplanstyper upprättades år 1983 i anslutning till träffandet av inhyrningsavtalet. Förteckningen har därefter under årens lopp kompletterats med nya bolag och flygplanstyper medan andra bolag och flygplanstyper fallit bort. Busy Bee finns med på förteckningen, dock inte avseende Fokker 50. SAS har vid ett flertal tillfällen begärt att Fokker 50 skulle föras in i förteckningen för Busy Bee, men pilotföreningarna har inte lämnat sitt medgivande därtill. Pilotföreningarna har dock vid förhandling med SAS den 8 juni 1989 lämnat medgivande till inhyrning av Busy Bee F-50 under den tid SAS flög F-27 och under vissa närmare angivna förutsättningar beträffande kontroll och rutiner. Vid tidpunkten för den i målet aktuella händelsen hade SAS slutat att flyga F-27. På samma sätt har ett tillfälligt medgivande till inhyrning av Maersk F-50 lämnats vid förhandling den 26 april 1990 för sommarsäsongen 1990. Dessa tillfälliga medgivanden har inte medfört att dessa båda flygplanstyper och bolag införts i den förteckning som avses i 1. § 2 i inhyrningsavtalet. Den 16 augusti 1990 begärde SAS på nytt att bl.a. Busy Bee F-50 skulle införas på förteckningen över godkända bolag. Pilotföreningarnas styrelser avvisade detta förslag, vilket den danska föreningen fick i uppdrag att meddela SAS.

Pilotföreningarna hävdar således sammanfattningsvis att SAS brutit mot såväl första som andra strecksatsen i tillämpningsöverenskommelsen genom att genomföra inhyrningen utan föregående förhandling. Förhandling skulle ha ägt rum före inhyrningen dels därför att fråga varit om en serie av flygningar, dels av det skälet att SAS anlitat ett bolag med en flygplanstyp som inte funnits upptagen i den i 1. § 2 berörda förteckningen, dels eftersom inhyrningsbehovet inte haft sin orsak i trafikstörning.

SAS

Inhyrningsbehovet uppkom inom den verksamhet som bedrivs av SAS Commuter. Detta är ett systerkonsortium till SAS vilket såsom entreprenör åt SAS bedriver trafik mellan Norge och Sverige, Danmark och Sverige samt inom Norge och Danmark. Movement Control Center (MCC) i Köpenhamn är den enhet inom SAS som ansvarar för flygtrafikens genomförande. Detta sker i enlighet med ett trafikprogram som upprättas avseende varje sexveckorsperiod. I detta flygprogram finns alla flygningar under perioden inprogrammerade. Det rör sig varje dygn om cirka 850 flygrörelser med 130 olika flygplan inblandade. Alla förändringar i förhållande till den ursprungliga planeringen som sker inom den angivna sexveckorsperioden och som medför behov av inhyrning skall betraktas som s.k. ad-hoc inhyrningar utan krav på föregående förhandling.

Hela den diskussion som förevarande mål aktualiserar måste ses mot den bakgrunden att beslut om inhyrning alltid utgör sista möjliga utväg för SAS. Om inhyrning inte sker återstår endast att ställa in trafiken. I sammanhanget skall också beaktas att det på intet sätt är något ekonomiskt fördelaktigt alternativ att hyra in flygplan från utomstående bolag.

Inhyrningsavtalet och den därefter träffade tillämpningsöverenskommelsen innebar inte att parterna därigenom avtalade bort 38 § medbestämmandelagen. Det finns alltjämt ett utrymme för SAS att med stöd av undantagsbestämmelsen i nämnda lagregel i en akut uppkommen situation hyra in externa flygbolag i stället för att ställa in flygningar.

Första strecksatsen i § 1 i tillämpningsöverenskommelsen omfattar inte i målet aktuell inhyrning. Det är inte fråga om en serie av flygningar i de fall där inhyrningsbehovet uppkommer inom den sexveckorsperiod under vilken ansvaret övertagits av MCC. Inhyrningsbehovet är i dessa fall akut, vilket gör att seriebegreppet i tillämpningsöverenskommelsen saknar betydelse. Vidare är det SAS uppfattning att orsaken till inhyrningsbehovet var trafikstörning uppkommen genom att SAS Commuter i egenskap av entreprenör meddelat att detta företag till följd av pilotbrist inte kunde fullgöra sitt åtagande. Meddelandet från SAS Commuter nådde SAS den 13 juni 1991, varvid det kunde konstateras att det enda alternativet till inhyrning av kapacitet från externt bolag var att ställa in samtliga aktuella flygningar. Den 19 juni 1991 informerades pilotföreningarna om den uppkomna situationen. När ett inhyrningsbehov i likhet med det i målet aktuella uppkommer inom sexveckorsperioden är det enligt SAS mening alltid förorsakat av trafikstörning.

Busy Bee F-50 fanns enligt SAS uppfattning vid tiden för den i målet aktuella inhyrningen i förteckningen över godkända flygplanstyper – Busy Bee F-50 hade vid flera tillfällen godkänts av pilotföreningarna och då SAS inte fått något svar på sin begäran i april 1990 om att Busy Bee F-50 skulle föras in i förteckningen över godkända flygplanstyper tog företaget för givet att parterna var överens om att Busy Bee F-50 var en godkänd flygplanstyp. SAS hade all anledning att uppfatta situationen på detta sätt eftersom flygplanstypen tidigare varit tekniskt och operativt godkänd och då ingen förändring i dessa avseenden hade skett.

SAS gör sammanfattningsvis gällande att det varit fråga om en hastigt uppkommen trafikstörning som varit akut. Av detta skäl och då inhyrningsbehovet uppkommit under den sexveckorsperiod under vilken MCC övertagit ansvaret för flygtrafikens genomförande är det inte fråga om någon serie av flygningar. Eftersom Busy Bee fanns med på den i 1 § 2 i inhyrningsavtalet berörda förteckningen har inhyrningen varit undantagen från krav på förhandling. SAS har följaktligen inte gjort sig skyldigt till kollektivavtalsbrott.

Domskäl

Tvisten i målet rör huvudsakligen tolkningen av kollektivavtalsbestämmelser om inhyrning av externa flygbolag. Parterna träffade år 1983 det s.k. inhyrningsavtalet. Avtalet innehöll i 1. § 1 regler om den SAS åvilande förhandlingsskyldigheten i samband med inhyrning av externa flygbolag. År 1986 träffade parterna en särskild överenskommelse angående tillämpningen av anförda bestämmelse i inhyrningsavtalet.

Den första fråga som arbetsdomstolen har att ta ställning till är hur tillämpningsöverenskommelsen och 1. § 1 i inhyrningsavtalet förhåller sig till varandra samt förhållandet mellan dessa avtal och 38 § medbestämmandelagen, som innehåller regler om förhandlingsskyldighet för arbetsgivare före anlitande av utomstående. Enligt parternas samstämmiga uppgifter träffades tillämpningsöverenskommelsen av det skälet att den närmare innebörden av 1. § 1 i inhyrningsavtalet visat sig oklar. Enligt pilotföreningarnas uppfattning innebar träffandet av tillämpningsöverenskommelsen att innehållet i 1. § 1 i inhyrningsavtalet därefter bestäms av tillämpningsöverenskommelsen. Inte heller finns därefter enligt föreningarna något utrymme för en tillämpning av 38 § medbestämmandelagen. SAS synes däremot vara av den uppfattningen att tillämpningsöverenskommelsen snarast är att uppfatta som ett tillägg till 38 § medbestämmandelagen och att det således utanför området för parternas överenskommelse finns en möjlighet för SAS att åberopa det undantag från förhandling vid synnerliga skäl som anges i nämnda lagregel.

Från regeln i 38 § medbestämmandelagen får enligt 4 § andra stycket samma lag avvikelse göras genom kollektivavtal. Parterna har genom inhyrningsavtalet närmare reglerat omfattningen av den SAS åvilande förhandlingsskyldigheten enligt medbestämmandelagen. Därefter har parterna i tillämpningsöverenskommelsen mer detaljerat reglerat förhandlingsskyldigheten vid inhyrning. Bestämmelsen i § 1 i sistnämnda överenskommelse synes i viss utsträckning syfta till att tillgodose bägge parters önskemål beträffande den närmare omfattningen av förhandlingsskyldigheten och ger det klara intrycket av att vara avsedd att utgöra en fullständig reglering av förhandlingsskyldighetens omfattning i inhyrningssituationer. Att överenskommelsen bör ges denna tolkning vinner även stöd av parternas uppgifter om att de, sedan tillämpningsproblem beträffande inhyrningsavtalet uppkommit, önskat lägga fast riktlinjerna för hur förhandlingsfrågan i samband med inhyrning skulle hanteras. En sådan tolkning bekräftas vidare av uppgifter som i målet lämnats av flygkaptenen L.J., som hörts på begäran av pilotföreningarna, och av direktören U.C., som hörts på begäran av SAS, vilka bägge deltog i de förhandlingar som ledde fram till träffandet av tillämpningsöverenskommelsen. Arbetsdomstolen finner således att förhandlingsskyldighetens omfattning enligt inhyrningsavtalet efter träffandet av tillämpningsöverenskommelsen den 28 augusti 1986 får bedömas utifrån bestämmelserna i § 1 i denna överenskommelse. Det föreligger inte något utrymme för att därutöver tillämpa undantagsbestämmelsen för synnerliga skäl i 38 § medbestämmandelagen.

Pilotföreningarna har gjort gällande att den i målet aktuella inhyrningen är, att betrakta som en serie av flygningar, varför beslutet om inhyrning skulle ha föregåtts av förhandling enligt § 1 första strecksatsen i tillämpningsöverenskommelsen. I denna del har både L.J. och U.C. berättat att i målet aktuell inhyrning – 220 flygningar under en sexveckorsperiod – tveklöst utgjort en serie av flygningar. Den sistnämnde har vidare angett som sin uppfattning att ett antal flygningar som överstiger två tur och retur-flygningar torde vara att betrakta som en serie. Arbetsdomstolen finner mot denna bakgrund, och med tanke på den språkliga innebörden av uttrycket serie, att den i målet aktuella inhyrningen uppenbarligen avsett en serie av flygningar. SAS hade därmed varit skyldigt att påkalla förhandling innan företaget fattat beslut om inhyrningen. Så har inte skett, varför SAS gjort sig skyldigt till brott mot inhyrningsavtalet.

Vid denna bedömning saknas det i och för sig anledning att ingå i prövning av om förutsättningarna enligt andra och tredje strecksatserna i § 1 i tillämpningsöverenskommelsen – vilka bestämmelser förutsätter att fråga är om enstaka flygningar – är uppfyllda eller ej. Eftersom parterna emellertid utförligt uppehållit sig vid frågor huruvida flygplanstypen Busy Bee F-50 funnits införd i den i 1. § 2 i inhyrningsavtalet berörda förteckningen samt huruvida SAS inhyrningsbehov varit orsakat av trafikstörning anser sig domstolen ändå böra göra följande uttalanden.

Vad gäller den förstnämnda frågan konstaterar arbetsdomstolen att utredningen visar att diskussioner mellan parterna om att föra upp denna flygplanstyp på förteckningen har förekommit. Vidare har framgått att tillfälliga och begränsade medgivanden rörande Busy Bee F-50 lämnats av pilotföreningarna. Mot pilotföreningarnas bestridande har SAS dock inte förmått visa att Busy Bee F-50 vid tiden för den i målet aktuella händelsen funnits införd i förteckningen. Inte heller kan arbetsdomstolen, när det gäller den senare frågeställningen, finna att utredningen ger stöd för SAS uppfattning att inhyrningsbehovet under sommaren 1991 uppstått till följd av trafikstörningar.

När det gäller frågan om storleken av det skadestånd som SAS har att utge till följd av kollektivavtalsbrottet bör beaktas att den aktuella inhyrningen enligt uppgifter som framkommit i målet varit en av de mest omfattande inhyrningarna av externa bolag som någonsin skett inom SAS verksamhet. Vid bedömningen bör dock beaktas att den uppkomna situationen för SAS synes ha framstått som akut och att företaget ansett sig befinna sig i en tvångssituation. Det är dock belastande för SAS att över huvud taget inga initiativ togs till att genomföra förhandling innan inhyrningen genomfördes. Vid en sammanvägning av samtliga omständigheter finner arbetsdomstolen att skadeståndsbeloppet till var och en av föreningarna bör bestämmas till 40 000 kr.

Vid denna utgång skall SAS förpliktas att utge ersättning för föreningarnas rättegångskostnader.

Domslut

1. Scandinavian Airlines System förpliktas att utge allmänt skadestånd till envar av Dansk Pilotförening, Norske SAS-Flygeres Forening och Svensk Pilotförening med fyrtiotusen (40 000) kr jämte ränta på beloppen enligt 6 § räntelagen från den 20 juli 1992 till dess betalning sker.

2. Scandinavian Airlines System skall utge ersättning för pilotföreningarnas gemensamma rättegångskostnader med femtioentusenfemhundra (51 500) kr, varav 41 000 kr avseende ombudsarvode, jämte ränta på det förstnämnda beloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker. I det sammanlagda beloppet ingår mervärdeskatt med 10 300 kr.

Dom 1993‑06‑30, målnummer A‑220‑1992

Ledamöter: Hans Stark, Karl-Ingvar Rundqvist, Börje Hårdefelt, Torkel Unge, Lennart Hörnlund, Jarl Karlsson och Erik Adolfsson (förste ombudsman i Försvarets Civila Tjänstemannaförbund; tillfällig ersättare). Enhälligt.

Sekreterare: Anders Jansson Eka

Detta är inte officiella texter. Den officiella versionen av Arbetsdomstolens avgöranden finns hos Arbetsdomstolen, , tfn 08‑617 66 00, fax 08‑617 66 15, Stora Nygatan 2 A–B, Box 2018, 103 11 Stockholm.

» Se och sök bland alla Arbetsdomstolens domar (sedan 1993)

» Se alla prejudikat med Sören Öman

Sören Öman
» CV
» Föredrag
» Skrifter